Detta examensarbete har skrivits inom ämnet informationsdesign, som en del av kandidatprogrammet Informationsdesign med inriktning mot Rumslig gestaltning. Platsen som har studerats är Folkets park i Malmö, som i skrivande stund står inför en större ombyggnation. Detta examensarbete har både tagit utgångspunkt i parkens nuvarande, samt föreslagna utformning, vilket gjort att jag under processen behövt växla mellan dessa två olika perspektiv. Syftet med examensarbetet har varit att ta fram ett koncept som kan förbättra målgruppens möjligheter att orientera sig i parken efter den föreslagna ombyggnationen.   Genom teorier, platsanalyser och intervjuer har människors beteendemönster vid informationssökning i rumsliga sammanhang undersökts, med särskild fokus på hur detta kan fungera i Folkets park. Dessa studier ligger till grund för det designförslag som presenteras i examensarbetet. Designförslaget är ett koncept som avser att ge en tydlig bild av vad parken innehåller, tydliggöra riktningar vid förflyttning mellan olika platser, samt indikera funktion. Konceptet bygger på principer för wayshowing och består mer specifikt av vägledande formelement, som utformats och placerats där de kan förtydliga vägen till parkens lekplatser för målgruppen. / This thesis has been conducted within the field of information design, as a part of the bachelor program Information Design with specialization in Spatial Design. The location that has been studied is the park “Folkets Park” in Malmö, Sweden, which at the moment currently is facing a major rebuilding. This thesis is hence based on both the parks current and proposed design, which has made it necessary to shift between these two different perspectives. The purpose of this thesis has been to develop a design concept that can improve the target audiences’ ability to orientate within the park following the proposed rebuilding. Through the use of theories, site analysis and interviews, has human behavior in search for information within spatial contexts been studied, with a particular emphasis on it’s implications for “Folkets Park”. These studies form the basis for the proposed design presented in the thesis. The proposed design intends to provide a well-defined idea and overview of what the park contains, to clarify directions when moving between different locations within the park, as well as to indicate it’s various functions. The design concept is founded on the principles of wayshowing and consists more specifically of directing form elements, which has been designed and located where they can clarify the way to the park’s playgrounds for the target audience.

Denna studie avser att undersöka hur och varför planeringsprocesser äger rum vid sidan av formellt reglerade strukturer i en samhällsstyrning genom governance. Detta ses mot bakgrund av att det finns en uttryckt svag koppling mellan regional och kommunal nivå som anses kunna stärkas med hjälp av en rumslig regional planering. Fallet som studeras är upprättandeprocessen för Regional Strukturbild för Östergötland, där fd. Regionförbundet Östsam och nuvarande Region Östergötland tillsammans med tre av regionens kommuner är mål för studien. Studien avgränsas till att besvara (1) vilka drivkrafter och intressen kan förklara att regionala planeringsprocesser äger rum utanför formellt reglerade strukturer (2) inom vilka institutionella ramar äger utvecklingen äger rum och vilka aktörer har involverats, samt (3) vilka möjligheter för insyn och påverkan har funnits i upprättandeprocessen. För att kunna besvara dessa frågeställningar samlas data in genom semistrukturerade intervjuer som styrs av Nuissl & Heinrichs (2011) fyra analysparametrar (1) aktörer (2) relationer (3) institutionella ramverk och (4) beslutsprocesser, vilka är ämnade för att studera planeringsprocesser i en samhällsstyrning genom governance.   Utifrån det insamlade intervjumaterialet kan en viss spänning urskönjas mellan det regionalt tillväxtansvariga organet och kommunerna som främsta samrådspart i strukturbildsprocessen. Det kan förklaras av att ansvarsrollerna mellan regionen och kommunerna ännu inte har blivit tydligt definierade sedan bildandet av Region Östergötland. Kommunernas syn på regionens roll är att de ska vara av rådgivande karaktär snarare än bestämmande, men vissa kommunala respondenter menar att regionen har försökt ta en mer bestämmande roll än vad kommunerna anser ska vara fallet. Den kritik som finns mot soft planning om bristande legitimitet och demokratiskt inflytande går att känna igen i det studerade fallet, både ur ett demokratiskt perspektiv men också gentemot kommunerna som främsta samrådspart, där vissa informanter inte anser att kommunerna har kunnat påverka den reella utformningen av strukturbilden. Trots att det går att ifrågasätta processens legitimitet så verkar strukturbilden trots avsaknad av formellt lagstöd få genomslag i andra lagstadgade planeringsdokument, vilket innebär att den formella planeringen (hard space) utmanas och att det institutionella ramverket förändras. Det visar också på drivkrafterna kring planeringsinstrument med avsaknad av formellt lagstöd. Strukturbildsprocessen tillskrivs som ett första steg och en sökande- och lärandeprocess, något som förefaller paradoxalt genom att det påverkar andra planeringsdokument, vilka i sin tur påverkar kommunernas förutsättningar i den fysiska planeringen.

This study is about the complexity that is present in wayfinding and wayshowing in a multilevel building where the floors are uniform and how this problem can be solved. Åva gymnasium is a municipal upper secondary school whose facilities span over multiple levels, many of which look the same. The uniformity of the building contributes to difficulty in navigating the building. It is this practical problem that is at the root of this study. The purpose of the study is to clarify the interior navigation at Åva gymnasium, thus facilitating for pupils and teachers in everyday life. In addition, the hope is that the work can provide a deeper understanding of how wayfinding theories can be applied in a complex multilevel building. The study connects several different aspects of wayfinding and wayshowing. By analysing theories of wayfinding and various aspects of this subject, such as signing, distinction and wayshowing the comprehension of what can be improved has been formed. An increased understanding of the space and the problem has been achieved through the following methods; observation, site analysis and notation analysis. The methods showed that there is a problem that is based on the fact that the floor plan in the building is uniform and little work has been done to change this The result of the study is visualized through a design proposal. With the help of clearer distinctions between the different levels of the building and simple but efficient signage, the environment may become more structured and easily understood. / Denna studie handlar om komplexiteten som finns i vägvisning och orienterbarhet i en likformig flervåningsbyggnad och hur detta problem kan åtgärdas. Åva gymnasium är en kommunal gymnasieskola vars lokaler är förlagd över flera våningsplan, flertalet av dem är likformiga. De likartade våningsplanen bidrar till att det är svårt att orientera sig i byggnaden. Det är detta praktiska problem som ligger till grund för studien. Syftet med studien är att förtydliga navigationen på Åva gymnasium och därmed underlätta för elever och lärare i vardagen. Utöver detta är förhoppningen att arbetet kan ge en djupare förståelse för hur wayfindingteorier kan tillämpas i en komplex flervångsbyggnad. I studien kopplas flera olika aspekter av vägvisning och orienterbarhet samman. Genom att undersöka teorier om wayfinding och olika aspekter inom detta ämne, så som skyltning, särskiljning och wayshowing har en bild av vad som går att förbättra bildats. En ökad förståelse för platsen och problematiken har getts genom metoderna observation, platsanalys och notationsanalys. Metoderna visade på att det är en problematik som grundar sig i att våningsplanen i byggnaden ser likadana ut och lite arbete har gjorts för att förändra detta. Resultatet av studien visualiseras genom ett designförslag där vägvisningen har förtydligats för att understödja orienterbarheten i miljön. Med hjälp av särskiljning av våningsplanen och enkel men effektiv skyltning blir miljön mer strukturerad och lättförstådd.

Litet rum stor funktion är ett examensarbete i Informationsdesign med inriktningen Rumslig gestaltning. I studien undersöks hur ett multifunktionellt förskolerum kan utformas för att bjuda in till och stödja dess funktioner samt underlätta skiftet mellan de olika aktiviteterna. Syftet med utformningen är att skapa en tydlig och inbjudande miljö för förskolebarnen att vistas i samt att underlätta pedagogernas arbete. Designarbetet utgår från ett rum på avdelningen Vatten på Krongatans förskola i Eskilstuna. I dagsläget uppfyller inte rummets utformning användarnas behov och det är inte anpassat för de funktioner som ska finnas där. Kvalitativa intervjuer och en analys av rummet har genomförts för att identifiera behoven som ligger till grund för arbetet. Studien har även baserats på teorier och tidigare forskning om de rumsliga designelementen färg, ljus, form och material samt teorier om affordance, gestaltlagar och designprinciper. Utifrån detta har ett gestaltningsförslag för det multifunktionella förskolerummet tagits fram. Förslaget består bland annat av flexibla lösningar och designelement som valts utifrån teorier i syfte att gestaltningen ska uppfylla användarnas behov samt skapa förutsättningar för att lösa det praktiska informationsdesignproblemet. / This thesis is a study on how to design a multifunctional preschool room in order to make it inviting to its users and to support its functions as well as facilitate the shift between the various activities. The purpose of the design work is to create a legible and inviting environment for preschool children to stay in and to facilitate the teachers' work. This study is based on a specific room at Krongatan preschool in Eskilstuna, Sweden. The current design of the room is not supporting the users’ needs and it is not adjusted to the several activities that are supposed to be performed there. The study is based on qualitative interviews and an analysis of the room to identify the users’ needs. It is also based on theories and previous research about the spatial design elements colour, light, form and material, as well as theories of affordances and design principles. Based on these theories and methods, a design proposal for the multifunctional preschool room has been developed. The proposed design consists of a number of flexible solutions and design elements that are selected from theory in order to accomplish an environment that meet the users’ needs and creates conditions to solve the practical problems.

The field of urban hydrology is in need of high temporal resolution data series in order to effectively model and analyse existing and future trends in extreme precipitation. When high resolution data sets are, for any number of reasons, not available for a given location, the technique of disaggregation using a random cascade model can be applied. Previous studies have demonstrated the relevance of random cascades in the context of rainfall data disaggregation with temporal resolutions usually down to 1 hour. In this study, an attempt at disaggregation to a resolution of 1 minute was made. Using newly disaggregated rainfall data for different regions in Sweden, the possibility of clustering rain events into separate regional hyetographs was investigated. The random cascade model was calibrated using existing municipal rainfall data with a temporal resolution of 1 minute, in order to disaggregate continuous 15 minutes data series provided by the Swedish Meteorological and Hydrological Institute (SMHI). The disaggregation process was then performed in multiple stochastic realisations, in order to correct the uncertainties inherent to the random cascade model. The disaggregation results were assessed by comparing them with calibration data: two main rainfall parameters, EV and ED, were analysed by determining their behaviours and distribution. The possibility of transfering calibration parameters from one station to another was also assessed in a similar manner, again by studying EV & ED for different scenarios. Finally, hyetographs were clustered, compared and contrasted, in order to ascertain previously theorized differences between regions. This research showed the feasibility of applying a random cascade model to very high temporal resolutions in Sweden, while replicating rainfall characteristics from the calibration data quite well. The analysis of the spatial transferability of calibration parameters yielded inconclusive results, as rainfall characteristics were preserved in some cases but failed in others. Lastly, distinct regional differences in hyetographs were noted, but no clear conclusions could be drawn owing to the delimitations of this study. / Inom småskalig hydrologisk modellering finns det idag ett behov av dataserier med hög tidsupplösning för att effektivt kunna modellera och analysera både aktuella och kommande trender hos extrema regnhändelser. När högupplösta dataserier är otillgängliga vid en önskad mätplats kan disaggregering med hjälp av en slumpmässig kaskadmodell tillämpas. Tidigare forskning har visat att kaskadmodeller är användbara för disaggregering av regndata med en tidsupplösning av 1 timme. I denna studie disaggregerades dataserier med syftet att uppnå en tidsupplösningav av 1 minut. För att kunna analysera eventuella skillnader mellan regioner klustrades även hyetografer med de framtagna dataserierna. Den slumpmässiga kaskadmodellen kalibrerades med befintlig kommunal data med en tidsupplösning på 1 minut, för att sedan kunna disaggregera 15 minuters data från SMHIs databaser. Disaggregeringen genomfördes i ett antal olika stokastiska realisationer för att kunna ta hänsyn till, och korrigera, de inneboende osäkerheterna i den slumpmässiga kaskadmodellen. Disaggregeringsresultaten bedömdes genom en jämförelse med kalibreringsdata: två regnegenskaper, regnvaraktighet (ED) och regnvolym (EV), analyserades för att kunna bestämma derasfördelningar och beteenden. Kalibreringsparametrarnas överförbarhet analyserades också med hjälp av ED & EV för olika scenarier. Slutligen klustrades hyetografer för att fastställa potentiella skillnader mellan regioner. Studien påvisade möjligheten att använda en slumpmässig kaskadmodell till höga tidsupplösningar i Sverige. Modellen lyckades återskapa regnegenskaper från kalibreringsdata vid disaggregeringen. Möjligheten att överföra kalibreringsparametrar från en station till en annan visade sig dock inte vara helt övertygande: regnegenskaper återskapades endast i vissa fall, men inte i samtliga. Slutligen konstaterades regionala skillnader i hyetografer, men tydliga slutsatser kunde inte dras på grund av underliggande begränsningar med studien.

This study is about inclusion in digital environments with a focus on videogames. The purpose of the study is to provide insight into how to increase inclusion in the digital environment, primarily for women, and provide examples of how to apply good information design to digital spaces to contribute to increased inclusion in videogames. The aim is also to increase the understanding of how spatial design affects inclusion for users and which parts of the spatial aspect are important for the environment to be perceived as inclusive or not. The goal is to try to raise awareness about inclusion in the gaming environment and to get people to question the design. The methods used are questionnaire, interview workshop, site analysis and traditional masculine and feminine scale, as well as human centered design as a method and process in the work. Of these methods, prototypes were made and used to produce different notions of what is masculine or feminine, as well as what the users in the study perceived as more inclusive designs. The results show signs that the spatial environment gives signals to be able to behave in a certain way that can be linked to hypermasculinity. The users in the study perceived the most popular games to be in the more masculine direction with Counterstrike as the most masculine direction. The attributes of the game's environment and spatial elements were perceived by the users in the study as violence and terror, which may in this way send signals to the users that it is okay to behave in a more hypermasculine way as one of the attributes of hypermasculinity is violence. The conclusion is that a larger study would need to be carried out on the interaction between the environment and its signals to the users to see if it has a greater impact on the inclusion of the users, as there are signs that the spatial design also contributes to a hypermasculine environment in the digital space. / Det här arbetet handlar om inkludering i virtuella miljöer med fokus på spel. Syftet med studien är att ge insikt i hur man kanske kan öka inkluderingen i den digitala miljön för främst kvinnor och ge exempel på hur man kan tillämpa god informationsdesign på digitala rum för att bidra till en ökad inkludering. Syftet är också att öka förståelsen för hur den rumsliga gestaltningen påverkar inkluderingen för användarna och vilka delar av den rumsliga aspekten som har betydelse för att miljön ska uppfattas inkluderande eller inte. Målet är att försöka höja medvetenheten kring inkludering inom spelmiljön och att få människor att ifrågasätta designen.Metoderna som används är enkät, intervjuworkshop, platsanalys och traditionell maskulin och feminin skala, samt human centered design som en metod och process i arbetet. Av dessa metoder gjordes och användes sedan prototyper för att ta fram olika föreställningar om vad som är maskulint eller feminint, samt vad som användarna i studien uppfattade som mer inkluderande design. Resultatet visar tecken på att den rumsliga miljön ger signaler för att kunna eventuellt bete sig på ett visst sätt som kan kopplas till hypermaskulinitet. Användarna i studien uppfattade de mest populära spelen åt det mer maskulina hållet med Counter-Strike som det mest maskulina hållet. Attributen i spelets miljö och rumsliga element uppfattades av användarna i studien som våld och terror, vilket kanske på så sätt skickar signaler till användarna att de är okej att bete sig på ett mer hypermaskulint sätt då ett av attributen för hypermaskulinitet är våld. Slutsatsen är att det skulle behövas genomföras en större studie kring samverkan mellan miljön och dess signaler till användarna för att se om det har en större påverkan för inkluderingen av användarna, då det finns tecken på att det även den rumsliga gestaltningen bidrar till en hypermaskulin miljö i det digitala rummet.

This project explores vagueness in space and how it can help us train and sharpen our senses as designers and architects to adapt to the realities of scarcity and how to make less-extractive processes of creating space. Using ephemeral but recurring phenomena such as air flow, reflections, refractions of light and moist in architecture as inspiration, I seek to make everyday-spaces, such as underneath a wash basin, a radiator or behind a door, interesting again. With methods inspired by the land art movement to find new ways of seeing interior spaces, I use attentiveness and the idea to not destroy or disturb to observe already existing spaces. The project seeks to tell a story of neglected beauty in forgotten spaces and translating them into (im)material architectural spatial installations.  I hope this project can bring an understanding that protecting and appreciating what we already have is probably more sustainable than constantly changing and readjusting spaces to fit our wants and what we think we need. To train our senses and get new ideas of beauty and function in already existing interior spaces, brings what is out of focus into the light. This might be a way to partly slow down the industry of interiors and redirect how we work as architects and designers to understand that everything doesn’t need to change, but if we seek change, we can do it by immaterial phenomena, such as light through the interstices, that will occur as long as there is life.

The project Hope of the Remains deals with urban development from a spatial design perspective, using the Lövholmen area in Stockholm as a starting point.  The project’s purpose is to create a dialogue, to better understand and improve urban development. Also, to question what my responsibility with expertise in interior architecture is and to explore what resources the interior architect possesses.  Lövholmen bears an industrial history while also having a prominent art and design identity. The issue at stake is whether to demolish or preserve remains of the industrial period. The project may be a way of appreciating historical values, questioning environmental imprints, but also creating a nesting spatial experience for people. Like how animals seek a smaller, comfortable, and safe space to settle down. And by that, I mean spaces for people to gather to work, have conversations, have a meal, or just stay in while reading a book, which is mostly the smaller existing spaces or the smaller newly built interior rooms. However, public space is important to be preserved within the future of Lövholmen as a residential area. To create a vibrant neighborhood with coexistential values.  Hope of the Remains contains a concept and idea that are developed for the future of industrial properties that are currently empty. The idea is based on the property Nitrolack designed by the architects Nils Tesch and Lars Magnus Giertz for AB Wilh. Becker's paint factory, that was built in 1943-44. My master’s thesis investigates ​nesting as a phenomenon and its significance in these types of large spaces that hold qualities and challenges. How void and mass can be formed by color and shape. The project Hope of the Remains reflects our time, a debate about the urban growth and our responsibility for how we develop the city and how we can make use of remains, history and culture in the future. The design proposal is aimed to encourage commitment and interest. It is a way to create a conversation and inspire new visions for the development of Lövholmen and similar areas. The vision is intended to encourage dialogue. The design proposal within the project is a vision of a future in relation to what already exists on Lövholmen both historically, today and taking care of the industrial modernist remains for a new future. It is a way to increase the value of the existing structures, both a historical and environmental impact, but also the possibilities of the existing spaces as an asset for what can be developed here.

In my thesis project, I am questioning how we, as interior architects, can design and use material in a creative, sustainable and sensory way when the common workflow of our practice is becoming increasingly more digital and distanced, when quality and prices are being pressured by the consumer system and when production, to a great extent, has moved to developing countries. I believe that when we distance ourselves from the practical knowledge and process of making, we are also distancing ourselves from understanding how our bodies inhabit the world. How are we to design meaningful and multi-sensory spatial experiences, create something to connect and care for, when we are working from a distance, far away beyond the horizon? In my view, all spatial experiences are multi-sensory, meaning that we experience them through more senses than our gaze. Therefore, I believe it is important to practice as an interior architect through embodied methods of making, not limiting our understanding of space to two-dimensional representations such as computer models or drawings. Through tactile, slow and repetitive hands-on practice, I learn about the material wood and its sensory qualities and let the material guide me in my process. My project shows my collection of embodied memories from that learning process in an archive of wooden pieces and three pieces of furniture. All telling a tactile story of their own to be experienced with our senses.

Providing high-quality health care to everyone who needs it is a central objective for theSwedish health care system. One way in which this goal is broadly pursued is by allocatingresources that maximize the geographical coverage of ambulances, aiming at reducingambulance response times as much as possible, for as many as possible. However, in reality,emergencies tend to be concentrated in space and time. They are more likely to occur atparticular places and times, following people’s routine activities. Likewise, some groups aremore likely to require acute health care, implying that supply needs to be tailored to patientdemand. This thesis investigates the nature of emergency health care (EHC) services byassessing the temporal and the geographical distribution of ambulance services from a supplyand demand perspective using southern Sweden as a study area. Geographical informationsystem (GIS), spatial analysis and regression models underpin the methodology of the study.Findings indicate that there currently exist disparities in access to EHC services in Sweden,both between urban and rural areas and between sociodemographic groups. Depending on howaccessibility is measured, different spatial patterns emerge, suggesting that the current practiceof measuring response times should be complemented by alternative measures of accessibilityin an attempt to reduce inequities in access to ambulances between groups and places. Resultsalso indicate that the demand for EHC services varies both spatially and temporally, and thatdemographic and land use differences can be helpful in explaining such variations. The thesishighlights that currently employed EHC policy goals may entail unexpected inequities in theaccess to and supply of ambulances and, consequently, of EHC. As such, the study opens upfor a discussion on how useful quantitative measures can be in revealing group inequities inaccess to EHC. / Att erbjuda god tillgång till vård för hela befolkningen är ett centralt mål för det svenskavårdsystemet. Detta eftersträvas genom att resurser fördelas på ett sätt som maximerar dengeografiska täckningen av ambulanser, där målet är att minska ambulansers responstider såmycket som möjligt, för så många som möjligt. I verkligheten är akuta situationerkoncentrerade i både tid och rum. De uppstår på specifika platser, vid specifika tidpunkter ochreflekterar till viss del människors rutinmässiga rörelsemönster. Samtidigt löper vissa grupperstörre risk att drabbas av akuta sjukdomar eller skador, vilket insinuerar att tillhandahållandetav resurser behöver skräddarsys efter behov, snarare än populationsmängd. Den härlicentiatavhandlingen undersöker akutvården genom att analysera temporala och geografiskafördelningen av ambulansresurser utifrån ett tillgång- och efterfrågan-perspektiv i södraSverige. Metoderna som studierna baserades på innefattade användandet av geografiskainformationssystem (GIS), rumslig analys och regressionsmodeller. Resultaten indikerar attdet finns skillnader i tillgång till akutvård i Sverige, både mellan stad och landsbygd ochmellan sociodemografiska grupper. Beroende på hur tillgång mäts uppstår olika rumsligamönster av skillnader i tillgång, vilket pekar på att nuvarande sätt att mäta responstid bordekompletteras med alternativa mått. Detta skulle kunna bidra till att minska ojämlikheter itillgång till ambulansvård. Resultaten indikerar också att behov för akutvård varierar över tidoch rum, och att både demografiska variabler och olika typer av markanvändning kan bidratill att förklara sådana variationer. Den här avhandlingen visar på att nuvarande policymålinom akutvård kan leda till oväntad ojämlikhet vad gäller tillgång och efterfrågan tillambulans och, som en konsekvens, till akutvård generellt. Studierna öppnar således upp fören diskussion om hur användbara kvantitativa mått kan vara vad gäller att belysa ojämlikheteri tillgång till akutvård. / <p>QC220420</p>