Målet med denna studie är att lära mer om studie- och yrkesvägledares arbete i grundsärskolan eller gymnasiesärskolan. Frågorna som ställs handlar om deras arbete med eleverna och deras föräldrar, eller andra vårdnadshavare, samt andra relaterade ämnen. Bakgrunden till studien är till stor del att många unga vuxna med utbildning i särskolan hamnar utan någon organiserad sysselsättning och därmed i socialt utanförskap, vilket väckte de frågor som behandlas i denna studie. Studien genomfördes genom intervjuer under cirka ett år. På grund av frågornas karaktär ansågs en kvalitativ studiemetod vara mest lämplig. Detta är alltså en kvalitativ studie med en hermeneutisk karaktär och en ambition att öka förståelsen för ämnet. Resultaten som genererats av intervjuerna speglar komplexiteten och glädjen som följer med att arbeta med en grupp som är utsatt på olika sätt och i olika grad. Slutsatserna av studien var att studie- och yrkesvägledare kan behöva arbeta för att stödja empowerment av elever som deltar i specialundervisning i en värld som har orsakat, eller starkt bidragit till, negativa associationer till sådan utbildning och/eller intellektuella funktionsnedsättningar. Detta är ett område där studie- och yrkesvägledare utifrån sin roll och sina arbetsvillkor kan bidra till en positiv förändring / The aim of this study is to learn more about the work of study- and career counselors in compulsory special school or upper secondary special school. The questions asked are about their work with the students and their parents, or other guardians, as well as other related subjects. The background to the study is largely that many young adults with an education in the special school end up without any organised occupation and consequently in social exclusion, which raised the questions addressed in this study. The study was conducted through interviews over a span of approximately one year. Due to the nature of the questions, a qualitative study method was deemed to be most appropriate. Thus, this is a qualitative study with a hermeneutic character and an ambition to increase the understanding of the subject. The results generated by the interviews reflect the complexity and the joys that come with working with a group that is vulnerable in different ways and to different degrees. The conclusions of the study was that study- and career counselors may need to work to support the empowerment of students who partake in special education in a world that has caused, or strongly contributed to, negative associations with such education and/or intellectual disabilities. This is an area where study and career counselors can contribute, based on their role and their working conditions, to a positive change.

En av samhällets stora frågor är hur den ökade segregationen kan motverkas och förebyggas. Den förstärkta segregationen innebär ett utökat avstånd mellan individer, bostäder och samhällsservice som vidare leder till ökade ojämlikheter mellan individer, och kan ses som ett resultat av hur våra samhällen är gestaltade. Studien utgår från Motala kommun och syftar till att undersöka hur boendesegregation kommer till uttryck i nationella respektive kommunala strategier, samt vilka möjligheter och utmaningar som identifieras med aktuella insatser utifrån ett socialt hållbarhetsperspektiv. Detta görs med utgångspunkt från följande begrepp som alla är centrala för att en hållbar stadsutveckling ska uppnås: helhetssyn, samband, variation, identitet, inflytande. Med hjälp av dokumentanalyser och intervjuer framgår det att de kommunala strategierna i stor utsträckning speglar de nationella strategierna. Det framgår även att kommunen saknar ett helhetsperspektiv i sitt segregationsarbete och att en socialt hållbar stadsutveckling därmed blir svår att åstadkomma i flera avseenden. / One of society's biggest questions is how the growing segregation can be countered and prevented. The reinforced segregation implicates an increased distance between individuals, housing and community services which further reinforce inequalities between individuals and can be seen as a result of the way our societies are shaped. This study is based on the municipality of Moala and aims to investigate how residential segregation is expressed in both national and municipal strategies, as well as what opportunities and challenges that are identified with current efforts from a social sustainability perspective. This is done on the basis of the following concepts which are central to achieving a sustainable urban development: holistic view, connection, variation, influence, identity. By using document analysis and interviews it appears that the municipal strategies largely reflect the national approach. It also appears that the municipality lacks an overall perspective in their segregation work and that a socially sustainable urban development therefore is difficult to achieve in several respects.

This essay discusses the question of whether describing people in essentialist terms violates the people being object to the description. The discussion is based on Kimberley Brownlee’s argumentation which states that there exists a right against social deprivation. To speak of people in crime-related, stigmatising and negatively charged terms – such as the term “criminal” – risks reducing the individual’s identity to solely the criminal aspect, and deprive them the opportunity of creating and sustaining other identities. A person’s role as a social contributor to family members and other close relatives is made more difficult, and the creation of social bonds outside the criminal sphere diminishes. This essay also brings up the critique put forward by Laura Valentini, who states that the lack in social needs is unsatisfiable in reality, and therefore it cannot be said to be a fundamental right, as Brownlee argues. The essay develops the thesis that, even though it is impossible to guarantee everyone meaningful social relationships, it is the duty of public institutions to facilitate and support the creation of these relationships. Furthermore, the use of essentialist terms – by both journalists, as well as politicians and other people in power – inhibit individuals the opportunity to create meaningful relational bonds, which could be paramount for their development and well-being. / essentiella termer. Diskussionen baseras på Kimberley Brownlees argumentation som menar att det finns en rättighet mot socialt berövande. Att tala om människor i brottsrelaterade, stigmatiserande och negativt laddade termer – såsom termen ”kriminell” – riskerar att reducera individens identitet till endast den kriminella aspekten, och fråntar dem möjligheten att skapa och bibehålla andra identiteter. Personens roll som socialt bidragande för familjemedlemmar och andra närstående försvåras, och skapandet av sociala band utanför ett kriminellt umgänge riskerar att minskas. Uppsatsen tar också upp kritik framfört av Laura Valentini, som menar att bristandet av sociala behov inte går att tillfredsställa i praktiken och att det därför inte kan påstås vara en fundamental rättighet, såsom Brownlee hävdar. Uppsatsen driver tesen att, även om det inte går att garantera en människa betydelsefulla sociala relationer, så är det de samhälleliga institutionernas uppgift att underlätta och stödja skapandet av dessa relationer. Och användandet av essentiella termer – av såväl journalister som politiker och andra makthavare – hämmar människors möjlighet till meningsfulla relationella band, vilka är viktiga för personens utveckling och välmående.

Boendeojämlikheter har ökat i Sverige sedan 90-talet. Detta faktum ställer krav på svenska kommuner att hantera den negativa utvecklingen och arbeta med en hållbar bostadsförsörjning. Kommunala policydokument i form av bostadsförsörjningsplaner och riktlinjer för markanvisning är verktyg för kommuner att ställa sociala krav vid byggande och planering av bostäder. Det saknas uppgifter om i vilken utsträckning kommuner ställer sociala krav vid markanvisning i syfte att främja en hållbar bostadsförsörjning och skapa social rättvisa.  Syftet med uppsatsen är att undersöka och analysera i vilken utsträckning kommuner inom Region Stockholm ställer krav på social hållbarhet i kommunernas riktlinjer för markanvisning och bostadsförsörjningsprogram samt granska samband mellan hur höga och låga medianinkomster påverkar sociala krav i policydokument. Empirin består av 26 kommuners riktlinjer för markanvisning och bostadsförsörjningsprogram som bearbetas genom innehållsanalys med utgångspunkt i Fainsteins teori om rumslig och social rättvisa. Genom att studera Region Stockholms kommuner har studien uppmärksammat att sociala krav i många fall är bristfälligt hos kommuner / Increased housing inequalities in Sweden have been on the rise since the 1990s. This fact places demands on Swedish municipalities to address the negative development and work towards sustainable housing provision. Municipal policy documents in the form of housing supply plans and guidelines for land allocation serve as tools for municipalities to impose social demands in the construction and planning of housing. There is a lack of information regarding the extent to which municipalities impose social demands during land allocation with the aim of promoting sustainable housing provision and creating social justice. The purpose of this thesis is to examine and analyze the extent to which municipalities within the Stockholm Region impose demands for social sustainability in their guidelines for land allocation and housing supply programs, as well as to investigate the correlation between how high and low median income influence social demands in policy documents. The empirical data consists of guidelines for land allocation and housing supply programs from 26 municipalities, which are analyzed through content analysis based on Fainstein's theory of spatial and social justice. By studying the municipalities in the Stockholm Region, the study has brought attention to the inadequate presence of social demands in many cases.

This case study examines the impact of different perspectives in the planning process of a public swimming facility in Umeå. It is based on Peter Marcuse’s differentiation of planning practices into deferential planning, social reform planning and social justice planning, with emphasis on the last.A discourse analysis of interviews with five key planning actors comprises the core of the study, also supported by municipal documents and media publications.Expressions of social justice planning are found to be enabled through 1) individual planner’s benevolence, experiences and established trust relationships, 2) access to knowledge and know-how for advocating identified perspectives due to grass rootbased organizations and 3) legal support.Inhibiting conditions are further identified in 1) the prevailing economic-politicalorder, due to which the concept of the public has been renegotiated, 2) planning practices based on public-private partnerships mediated through person-centredpower concentration, and 3) a silenced ideological-political conversation. / Denna fallstudie granskar genomslaget av olika perspektiv i Umeås nya badhus,Navets, planeringssprocess. Undersökningen utgår från Peter Marcuses differentiering av planeringens praktik i de tre planeringstraditionerna teknisk planering, socialreformistisk planering och planering för social rättvisa, med tyngdpunkt i den sistnämnda.Studien baseras på en diskursanalys av intervjuer med fem centrala aktörer iplaneringsprocessen och stöds också av mediala publikationer samt kommunala dokument som utredningar och protokoll.Studien drar slutsatsen att uttryck för planering för social rättvisa möjliggörs av 1) enskilda planeringsaktörers välvilja, erfarenheter och tillitsrelationer 2) tillgång tillidentifierade intressegruppers perspektiv genom representanter med kompetens att föra deras talan samt 3) juridiskt stöd.Försvårande förhållanden identifieras istället i 1) den rådande ekonomisk-politiska riktningen, vilken utanför det politiska samtalet har omförhandlat synen på vilka som utgör allmänheten, 2) planeringspraktik baserad på offentlig-privata uppgörelser,medierad genom personcentrerad maktkoncentration samt, som en följd av detta, 3) ett tystnat idépolitiskt samtal.

År 2019 förstärktes Sveriges skollag och därmed förskolans uppdrag med att främja Sveriges nationella minoriteters språk och kulturer i förskolan (Skolverket, 2018a). Trots förstärkningen i skollagen framgår det i tidigare forskning att det förekommer kunskapsbrister i skolan, därmed även i förskolans verksamhet, kring Sveriges nationella minoriteters språk och kulturer (Rodell Olgaç, 2020). Syftet med föreliggande studie är att undersöka om en del av svaret på kunskapsbristerna kan återspeglas i de diskurser som dominerar samhällsdebatten kring nationella minoriteters språk och kulturer i Sverige. En viktig plattform för skapandet och reflektionen av dessa diskurser är media (Fairclough, 1995). Studien har därför genomförts som en dokumentanalys, där fokuset har varit på mediediskurser som berör nationella minoriteters språk och kulturer. Analysen har sedan fortsatt med att undersöka på vilket sätt de framträdande mediediskurser potentiellt kan påverka förskolans pedagogiska verksamhet. Det insamlade materialet bestod av tidningsartiklar från tre av Sveriges största dagstidningar under år 2010- år 2022. För att identifiera och analysera mediediskurser har kritisk diskursanalys använts samt Faircloughs (1992; 2015) tredimensionella analysmodell. För att utforska hur dessa mediediskurser kan påverka förskolans pedagogiska verksamhet har även Nancy Frasers teori om social rättvisa tillämpats (Fraser, 2003; 2008; 2011). Resultaten av studien tyder på att mediematerialet som behandlar nationella minoriteter genomgående uttrycker bland annat en assimilerande och diskriminerande diskurs under hela den analyserade tidsperioden. En analys med utgångspunkt i Frasers (2003) teori om social rättvisa har resulterat i att dessa diskurser kan utgöra hinder för förskolans främjande av nationella minoriteters språk och kulturer. Den framträdande diskrimineringsdiskursen och assimileringsdiskursen kan i sin tur riskera att öka den kulturella dominansen på samhällelig nivå och förstärka en enspråkig norm där svenska språket och kulturen anses vara överordnat andra språk och kulturer, inklusive nationella minoriteters språk och kulturer. Dessa konsekvenser av diskurserna kan i sin tur riskera att negativt påverka förskolans pedagogiska arbete genom att politiska beslut om förskolans läroplansinnehåll inte prioriterar nationella minoriteters språk och kulturer samt att förskolans strävan mot en likvärdig förskola, där alla barn har rätt till sitt/sina språk, riskeras att motverkas. En slutsats som kan dras utifrån resultatet är att det är av stor vikt att förskolepersonal intar ett normkritiskt perspektiv för att bli medvetna om de normer och strukturer som hindrar främjandet av de nationella minoriteternas språk och kulturer i förskolan och på så sätt kunna arbeta för en mer socialt rättvis förskoleverksamhet.

Sociala konsekvensanalyser är en process som handlar om att beskriva, analysera och hantera avsiktliga och oavsiktliga sociala konsekvenser som uppkommer som en följd av planerad stadsutveckling. Syftet med studien är att skapa ökad kunskap kring teori och praktik i sociala konsekvensanalyser genom att jämföra teorier om social rättvisa och aktuell forskning med ett praktiskt exempel i anslutning till infrastrukturprojektet “Västlänken” i Göteborg. Studien kommer även att undersöka om det finns några eventuella utmaningar i den praktiska tillämpningen av sociala konsekvensanalyser. Vidare syftar studien till att få insikt i på vilket sätt en social konsekvensanalys potentiellt kan påverka social rättvisa. Resultatet visar att det förekommer utmaningar kring en gemensam förståelse och definition av området, avsaknad av en gemensam modell samt en brist på kompetens inom social hållbarhet och social rättvisa. Studien föreslår att det införs ett lagkrav på sociala konsekvensanalyser och utformning av en nationell modell med utgångspunkt i teorier om social rättvisa. Att inkludera sociala konsekvensanalyser i planeringsprocessen innebär att ta ställning till ett antal komplexa frågor, nödvändiga för att nå fram till ett rättvist och socialt hållbart samhälle. / Impact Assessments are common tools in urban planning, used to predict future consequences of a certain project. This study focuses on the Social Impact Assessment, which is about the processes of describing, analyzing and managing the intended and unintended social consequences of planned interventions. The purpose of the study is to create an understanding of the theory and practice in Social Impact Assessments and in what way the Social Impact Assessment could have the potential to affect social justice. This will be accomplished by comparing existing research within the subject and theories about social justice with the Social Impact Assessment carried out in an infrastructure project called "Västlänken" in Gothenburg, Sweden. The study also explores if there are any particular challenges in the field of Social Impact Assessments and its practical application. The results show that there are challenges around the common understanding and definition of the field, absence of a common model and a lack of expertise in social sustainability and social justice. The study proposes that the Social Impact Assessment becomes a legal requirement in Sweden and that a national model based on theories of social justice will be created. Including Social Impact Assessments in the planning process means taking a stand in a variety of difficult questions, necessary in the aim for a just and socially sustainable society.

Trafikplanering har stor och direkt påverkan på människan och därmed den sociala dimensionen. Trots den mänskliga faktorn har de sociala faktorerna hamnat i bakgrunden då det inom trafikplanering traditionellt, främst fokuserats på de ekonomiska och tekniska delarna. Syftet med uppsatsen har därför varit att undersöka hur Norrköpings kommun och Malmö stads trafikstrategier förhåller sig till social hållbarhet och att föra en diskussion kring begreppet social hållbarhets definition. Studien utgår från en dokumentanalys av respektive kommuns trafikstrategi och policydokument som kompletterats med kvalitativa intervjuer med tjänstepersoner från kommunernas infrastruktur- och mobilitetsenheter. Studien genomför en kartläggning av det befintliga forskningsfältet kring social hållbarhet som begrepp, men även inom samhällsplanering och trafikplanering. Slutsatsen visar att det i en trafikstrategisk kontext, kan finnas behov av att bryta ner och definiera social hållbarhet till mindre konkreta faktorer. Detta för att enklare och tydligare kunna diskutera hur trafikstrategierna ska främja den sociala hållbarheten. Studien visar även att social hållbarhet i respektive kommuns trafikstrategi främst kretsar kring att skapa rättvisa, och att tillgänglighet därför blir en grundläggande faktor. Därför fokuserar åtgärderna främst på gång-, cykel- och kollektivtrafik samt olika metoder för kartläggning av barriärer, fysiska och sociala / Transport planning has a major and direct impact on people and thus the social dimension. Despite the human factor, the social aspect has been overlooked as traffic planning has traditionally focused mainly on the economic and technical aspects. The purpose of the paper has therefore been to investigate how Norrköping municipality and Malmö city's traffic strategies relate to social sustainability. The study is based on a document analysis of each municipality's traffic strategy and policy documents, supplemented by qualitative interviews with officials from the municipalities' infrastructure and mobility unit. The study conducts a mapping of the existing research field on social sustainability as a concept, but also in urban planning and traffic planning. The conclusion shows that in a traffic strategy context, there may be a need to break down and define social sustainability into more specific factors. This would make it easier and clearer to discuss how traffic strategies should promote social sustainability. The study also shows that social sustainability in each municipality's transport strategy mainly revolves around creating justice, and that accessibility therefore becomes a fundamental factor. Therefore, the measures focus mainly on walking, cycling and public transport as well as different methods for mapping barriers, both physical and social.

The world faces major challenges in terms of sustainable development. Sustainable development is a guiding principle for the United Nations and the international community and it is also a recurrent concept in everyday life. The aim of this study was to compile and analyze studies in social work that includes sustainability and/or sustainable development. We have conducted a literature review where 13 studies were compiled, analyzed and compared based on the global definition of social work. The result shows that social work should play a significant role in the work for sustainable development, and this requires a holistic approach in order to include the natural environment. According to result issues regarding environment and sustainable development should also be incorporated in the curriculum of social work education. The dimensions primarily addressed in the chosen studies are social sustainability and ecological sustainability, as well as social justice and ecological justice. Our interpretation is that social work has begun a shift towards sustainable development. Social work can, and should be, a part of the work for sustainable development. / Världen står inför stora utmaningar när det gäller hållbar utveckling. Hållbar utveckling är idag en vägledande princip för Förenta Nationerna och världssamfundet, och det är även ett återkommande begrepp i vardagen. Studiens syfte var att sammanställa och analysera studier i socialt arbete som inkluderar hållbarhet och/eller hållbar utveckling. Således har vi genomfört en forskningsöversikt som resulterade i 13 sammanställda studier, som analyserades och jämfördes utifrån den globala definitionen av socialt arbete. Resultatet visar att socialt arbete bör vara en viktig aktör i arbetet för en hållbar utveckling, vilket kräver att socialt arbete antar ett helhetsperspektiv som inkluderar den naturliga miljön. Resultatet visar även att frågor om den naturliga miljön och hållbar utveckling bör införas i läroplanen i utbildning för socialt arbete. De dimensioner som främst behandlas i studierna är social hållbarhet och ekologisk hållbarhet, likväl social rättvisa och ekologisk rättvisa. Vår tolkning är att socialt arbete har påbörjat ett skifte mot arbetet för en hållbar utveckling. Socialt arbete kan, och bör, vara med i arbetet för en hållbar utveckling.

This doctoral thesis had two purposes. 1. To study some preschool teachers’ possibilities to develop a gender aware pedagogy by applying theories of organisation, profession and collaboration. 2. To do qualitative research by drawing on principles of research for social justice, as a contribution to the development of methodology in feminist educational action research. The following research questions helped elucidate these purposes: How do preschool teachers create space for reflection and knowledge processes over time? What individual and collective actions do preschool teachers take over time? How can this study contribute to organisational development? Feminist pragmatism served as the philosophical underpinning for feminist action research (FAR) as a methodology and method. The preschool teachers were regarded as agents for change in their own pedagogic and organisational practices. Over a three-year period meetings were conducted on a regular basis. One-on-one interviews, group interviews, numerous emails, telephone calls and some observations completed the data collection. The analytical research narrative emerged by linking the preschool teachers’ actions to their ambiguous professional status. Actions were interpreted by applying the principles inherent in FAR, what, who and critical incidents over time. The absence of professional recognition from the municipal employer and parents for the preschool teachers was evident. Since the preschool teachers needed professional recognition, they experienced the collaborative nature of this study of great value as it conferred legitimacy for their professional development. There emerged meaningful pedagogic change over time, which emphasised the temporal aspect of organisational change from the bottom up. Collective actions began to take root in a shared value system. The design of the project – to collaborate with an outside ally – was decisive in regard to creating space for reflection and collective actions. Collective actions were possible due to the courage of individual participants who dared break silences surrounding organisational injustices. In conclusion, it can be stated that organisational change over time is indeed possible by practising radical openness for agency. Transformative knowledge processes can be achieved provided that genuine offers of participation are issued and well received. By elaborating on terms such as action, participation, emancipation, social justice and knowledge, a methodological contribution could be made to feminist action research. / Denna avhandling hade två syften. 1. Att i ett organisations-, professions- och pedagogiskt samverkansperspektiv studera några förskollärares möjligheter och hinder för utvecklingen av en genusmedveten pedagogik. 2. Att bedriva kvalita-tiv forskning utifrån antaganden om forskning för social rättvisa, som ett bidrag till metodologiutveckling. Följande frågeställningar belyste dessa syften: Hur skapar förskollärare utrymme för reflektion och kunskapsprocesser över tid; vil-ka individuella och kollektiva handlingar utför förskollärare över tid; vilka bi-drag till verksamhetsutveckling kan en studie av detta slag göra? Med feminis-tisk pragmatism som vetenskapsteoretisk grund tillämpades feministisk aktions-forskning som satte förskollärarnas frågeställningar i centrum. Under tre års tid ägde regelbundna träffar rum för gemensamma reflektioner, utvärderingar och planeringar av pedagogiska handlingar. Enskilda och gruppintervjuer, deltagande observationer samt en stor mängd mejl-, telefon- och brevutbyten kompletterade datainsamlingen. Den analytiska forskningsberättelsen växte fram under åter-koppling till förskollärares handlingar och i ljuset av förskollärares diffusa pro-fessionstillhörighet. Handlingarna tolkades utifrån de i feministisk aktionsforsk-ningsmetodologi inneboende principerna vad, vem och kritiska händelser över tid. Organisations- och professionsteoretiska analyser visade att förskollärarnas handlingar varken erkändes som professionella av den kommunala arbetsgivaren eller föräldrarna. Förskollärarnas behov av professionell erkänsla var stort, men när den uteblev, visade sig det långsiktiga utvecklingsarbetet vara av stort värde, därför att förskollärarna lyckades åstadkomma pedagogiskt sett meningsfulla förändringar, vilket understryker den temporala aspekten av organisatoriska för-ändringar underifrån. Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund. Formen av utvecklingsarbetet - att samarbeta med en al-lierad utifrån - var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kol-lektiva handlingar. Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verk-samheten. En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska för-ändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency. Transformativa kun-skapsprocesser kan åstadkommas om erbjudanden till ett genuint deltagande i ett förändringsarbete lämnas och mottas. Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett me-todologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning.