I Halmstad kommun har kunskapsnivån kring virtuellt vatten hos privatpersoner och/eller yrkesverksamma undersökts. En enkätundersökning har genomförts där 85 stycken respondenter har medverkat. Respondenterna har fått ange kön, ålder och utbildningsnivå för att kunna identifiera möjliga skillnader i förmågan att skatta virtuellt vatten. Enkäten innehöll även frågor om kommunikation som var ämnade att fastställa hur respondenterna föredrog att få ämnet virtuellt vatten kommunicerat till sig. Studien har visat att i Halmstad kommun finns där en tendens att underskatta mängden virtuellt vatten i produkter. Även den dagliga vattenförbrukningen nationellt och internationellt underskattas. Genom de utförda Chi2-testerna i kategorierna kön, ålder och utbildningsnivå har det visats att en fråga hade korrelation mellan kön och skattningsförmåga, medan resterande frågor inte visade på något samband. Det här skiljer sig gentemot tidigare forskning som gjorts kring privatpersoners förmåga att skatta sin vattenanvändning, där kategorierna högre ålder, att vara man och högre utbildning tydligt har varit korrelerat till en bättre skattningsförmåga. Vidare har produktmärkning, TV och sociala medier varit de föredragna kommunikationsmedierna i den här undersökningen, sett till respondenternas svar. För att öka kännedomen om virtuellt vatten har även förslag på en kommunikationsinsats kring virtuellt vatten utformats där sex kommunikationsmål och två slutmål har tagits fram för kommunikation om ämnet. Den här studien ger också en inblick i varför virtuellt vatten är en viktig aspekt för att uppnå Agenda 2030 samt hur en kommunikationsinsats kring virtuellt vatten kan vara en del av att uppnå en mer hållbar vattenhantering. / The knowledge about virtual water among private individuals and/or professionals have been researched in Halmstad municipality. A questionnaire survey has been conducted where 85 respondents participated. The respondents were asked to state their gender, age, and educational level so that differences concerning the perception of virtual water could be identified. The questionnaire also contained questions regarding how the respondent’s wanted information about their water usage communicated. This survey concluded that there is a tendency to underestimate the volume of virtual water in products in Halmstad municipality, as well as the daily virtual water usage both on a national and international scale. Through the performed Chi2-tests it has been shown that one question had a correlation between gender and the perception of virtual water, whilst the remaining questions related to their respective categories, gender, age, and education level, did not. This contrasts with previously conducted research about perception of water usage, where the categories higher age, being a male and higher educational level were related to a more correct water perception. Preferred ways to receive information about water usage have been shown to be through product labeling, TV, and social media. Efforts to communicate virtual water have been designed in this study in the form of six communication goals and two end goals to increase knowledge regarding the topic. It has been identified that virtual water is an important aspect to achieve Agenda 2030 as well as how communicational efforts regarding virtual water can be a part of achieving a more sustainable water management.

During the last couple of years, Sweden has experienced periods with greatly reduced amount of precipitation, causing decreased groundwater levels. This has affected the drinking water supply. The need to actively prevent water scarcity is strong. Apart from water scarcity, the water available for consumption is also limited by the capacity of wastewater treatment plants, pipelines and waterworks. As a result of this, interests in water conservation measures have grown among municipalities the last few years. Opportunities to save water are good, but there is a lack of incentive to invest in technical solutions. Investment costs are high in relation to the low prices of drinking water. Primary drivers are currently awareness of the issue or local problems with water scarcity. Further incentives are thus needed. The aim of this thesis is to examine what the main drivers are for large property owners to implement measures to save water and what the obstacles are. The aim is also to investigate how water saving measures can help reduce energy use and financial expenses. To fulfil this purpose, interviews with larger property owners, literature search and calculations were carried out.   The results from the interviews showed that the main drivers were resource management and social responsibility. Economy proved to be an increasingly important driver as the price for water and energy are rising. The main obstacles for implementing water saving measures were financing issues and technical difficulties in implementation. Certification proved to be important for commercial property owners but was not considered profitable for the public housing companies. Calculations showed significant theoretical savings with regards to water, energy and economy with the techniques: aerators, water-saving showers and low-flush toilets. Calculations also showed that for more advanced technical solutions like urine-separating toilets and recirculating showers, the potential for water saving is great but it takes a long time for an investment to pay off. Collected data showed a high consumption despite water efficient technology, which implies that technology has to be combined with other measures, for example communication or individual metering and billing for cold water.  Key words: drivers, water conservation measures, large property owners, household water use, drinking water / Under de senaste åren har Sverige upplevt några långa perioder med mycket mindre nederbörd än normalt, med sänkta nivåer i grundvattenmagasin som följd, vilket påverkar dricksvattenförsörjningen. Behovet av att aktivt förebygga vattenbrist är stort. Förutom vattenbrist begränsas mängden vatten som kan användas också av kapaciteten i vattenverk, ledningsnät och reningsverk. Detta har gjort att intresset för vattenbesparande åtgärder ökat från VA-huvudmän de senaste åren. Möjligheterna till vattenbesparing i hushåll och kontor är goda, men det saknas ekonomiska incitament för att investera i de tekniska lösningar som krävs. Investeringskostnaderna bedöms för höga i förhållande till de låga priserna på dricksvatten. Drivkrafter i nuläget handlar främst om medvetenhet i frågan samt vattenbrist i lokalområdet. Därför finns det behov av ytterligare incitament.  Syftet med denna studie var att undersöka vilka de huvudsakliga drivkrafterna är för större fastighetsägare av hyresfastigheter att vidta åtgärder för vattenbesparing och vilka hinder som finns. Syftet var också att titta på hur energibesparing kan uppnås genom vattenbesparande åtgärder samt vilken ekonomisk besparing som kan uppnås genom att vidta åtgärder. För att uppfylla detta syfte användes intervjuer, litteratursökning och beräkningar. Resultaten från intervjuer med fastighetsägare visade att de huvudsakliga drivkrafterna var resurshushållning och samhällsansvar, men att ekonomi blivit en viktigare drivkraft i och med stigande priser på vatten och energi. De huvudsakliga hindren för att vidta åtgärder var problem med finansiering samt tekniska svårigheter kopplat till implementering. Certifiering var viktigt för de kommersiella fastighetsbolagen men ansågs inte lönsamt för de allmännyttiga bostadsbolagen. Resultaten från beräkningar visade på en stor teoretisk besparing med avseende på både vatten, energi och ekonomi med åtgärderna perlatorer, vattensnåla duschar samt snålspolande toaletter. Resultaten visar att för mer avancerade tekniska åtgärder för vattenbesparing såsom urinseparerande toaletter och recirkulerande duschar är vattenbesparingspotentialen stor, men det tar lång tid för en investering att återbetala sig. Insamlad data visade på en hög förbrukning trots vattensnål teknik, vilket talar för att tekniken behöver kombineras med fler åtgärder, som exempelvis kommunikation eller individuell mätning och debitering för kallvatten.

Enligt Världshälsoorganisationen, WHO, behöver människan använda minst 20 liter vatten per dag (Reed & Reed, 2013). I Sverige är vattenanvändningen ca 160 liter per person och dygn i hushållet (Svenskt vatten, 2016) och ungefär 87 % av Sveriges befolkning är anslutna till det kommunala vatten- och avloppsledningsnätet (SCB, 2016a). Dricksvattnet i Sveriges används bl.a. till mat, tvätt och toalettspolning. Svenskt Vattens riktlinjer för den dimensionerande vattenanvändningen baseras på bl.a. publikationen P83:s dimensionering av svenska vatten- och spillvattensystem. Dimensioneringen ger specifik vattenanvändning samt maxdygn- och maxtimfaktorer för sambanden mellan medelvattenanvändningen per dygn och vattenanvändningen maximalt under ett dygn respektive en timme vid dimensioneringen. I denna studie har påverkan av utomhustemperatur, byggår och socioekonomiska aspekter på vattenanvändningen undersökts. Områden i Göteborg som har undersökts är Hisingen, Centrum samt Östra delen av Göteborg. Dessa grupper och områden har även bl.a. statistiskt undersökts med hjälp av korrelations- och signifikansanalys. På grund av personuppgiftslagen har främst personer över 15 år inkluderats i studien, men även vissa underåriga. Med hjälp av data från Göteborgs Energi AB har dimensioneringsparametrar för områden och grupper kunnat beräknas. Bl.a. visades att medelinkomst oftast var den variabel med signifikant korrelation med dimensioneringsparametrarna. Ett annat resultat var att låginkomsttagare var gruppen med störst specifik vattenanvändning och maxdygnsfaktor. Centrum och Östras vattenanvändning visade signifikant korrelation med utomhustemperaturen år 2013 och 2014. Maxdygnsfaktor och maxtimfaktor (dygn) och maxtimfaktor (år) förefaller vara lämpliga parametrar som kan användas i framtida dimensioneringsberäkningar. / According to the World Health Organization, a human being has to use at least 1-3 liters of water a day (Reed & Reed, 2013). In Sweden, water use in households is about 160 liters per person and day in the household (Svenskt vatten, 2016) and around 87 % of the Swedish population are connected to the municipal water and sewage networks (SCB, 2016a). The drinking water in Sweden is used for many purposes, for example cooking, laundry and toilet flushing. Swedish guidelines for the dimensioning of the water networks is based on the publication P83 dimensions of Swedish water- and wastewater systems. The dimensioning guidelines give maximum day factor and maximum hour factor in relation to mean water usage per day and also one day and one day hour usage maximums. The effects of outdoor temperature, building year and socio-economic characteristics on water usage were investigated in this study. Areas of Gothenburg such as Hisingen, Centrum and Östra were studied. These areas and also specific groups in these areas have also been statistically studied through correlation, significance tests and confidence interval investigation. Due to the Swedish personal record law, children under the age of 16 were included in the study but with a modification. The water use for addresses were obtained from Göteborgs Energi AB. Data quality was ensured before statistical analysis thorough data review and analysis. The study’s result showed that the mean income was usually the only variable with significant correlation with the dimensioning parameters. The low-income group was shown to have the highest specific water usage and maximum day factor. Centrum and Östra’s had significant correlation between water use outdoor temperature during 2013 and 2014. Maximum day factor and maximum hour factor (day) and maximum hour factor (year) were suitable parameter to be used for future water usage calculations.

Vatten är en av jordens livsviktiga resurser, en resurs som hela tiden minskar. I delar av världen råder akut vattenbrist och ofta återfinns industrier med hög vattenanvändning i områden med begränsad vattentillgång. En av dessa industrier är textilindustrin. Vid textil beredning är vattenförbrukningen mycket hög och avloppsvattnet är ofta mycket förorenat. Vattenfrågorna inom textil produktion har fram till idag inte uppmärksammats i lika stor grad som arbetsrätts- och kemikaliefrågorna. Dock är det den just nu den störst växande frågan och antas bli lika stor som de två nämnda föregångarna.Denna kandidatuppsats är delvis skriven för Gina Tricots räkning och för deras del i vatteninitiativet Sweden Textile Water Initiative, (STWI). STWI är en sammanslutning av ett 30-tal svenska textil- och läderföretag som tillsammans arbetar för att uppmärksamma vattenfrågorna i produktionen och skapa verktyg inför ett förbättringsarbete. Gina Tricot ingår i arbetsgruppen som undersöker lagar i produktionsländerna. Gina Tricots land är Turkiet, som blivit vår bas för denna uppsats.Uppsatsen redogör för vattenåtgång i de vanligast förekommande våtprocesserna i de turkiska fabriker som vi besökt och vilka lagar och regleringar som styr producenterna i landet. Vi har även skapat ett förslag för hur Gina Tricot ska implementera STWI:s guideline som färdigställs 2012.Vid en kontinuerlig process är vattenåtgången betydligt mindre än vid en diskontinuerlig process. Den mest vattensnåla processen är den halv-kontinuerliga. All dosering, av såväl kemikalier som färg, bör vara automatisk för att minska risken för överdosering och onödiga utsläpp. Överloppssköljningar är mycket vattenslösande och det mest effektiva är motströmssköljningar. Som produktutvecklare bör skillnader i vattenåtgången för olika färgämnen finnas i åtanke vid val av material och utseende på produkten.1983 infördes den första turkiska miljölagen. Lagen reviderades 2006 för att anpassas till EU:s lagstiftning. Turkiet har ett stort antal vattenlagar som reglerar allt som innefattar vatten, inom alla områden. Lagarna styr bland annat i vilka mängder textilproducenter får släppa ut olika ämnen i vattendrag. Idag är det främst lagarna The Law on Environment, Urban Wastewater Treatment och Water Pollution Control som styr turkiska textilproducenters vattenhantering.Water is one of earth's vital resources, a resource that is constantly decreasing. In some parts of the world there is acute water scarcity and industries with high water use are often found in areas with limited water availability. One of these industries is the textile industry. The water consumption in textile finishing is very high and the wastewater is often very highly polluted. Water issues in the textile industry have to this date not received as much attention as labor and chemical issues. However, it is the currently the largest growing issue and is expected to be as great as its two predecessors.This report is in part written on behalf of Gina Tricot and for their part in Sweden Textile Water Initiative (STWI). STWI is an association of some 30 Swedish textile and leather companies that are working together to draw attention to water issues in production and create tools for improvement. Gina Tricot is included in the working group that examines laws in producing countries. Gina Tricot’s country is Turkey, which has become the base for this thesis.The thesis describes the water consumption of the most common wet processes in the Turkish factories, that we have visited, and what laws and regulations that govern the producers in the country. We have also created a suggested implementation of STWI’s water management guideline, for Gina Tricot.The water consumption is significantly less in a continuous process than in a discontinuous process. The most water-efficient process is the pad-batch. All dosing of chemicals and dyes should be automatic in order to reduce the risk of overdosing and avoidable emissions. Overflow rinse are highly water-wasting and the most effective rinse is counter flow. Product developers should be aware of the differences in water consumption for various dyes when selecting materials and appearance of the product.In 1983 the first Turkish environmental law was established. It was amended in 2006 to conform to EU legislation. Turkey has a large number of water laws that regulate everything that includes water, in all areas. The laws governing, inter alia, the volumes of various substances textile producers can emit into watercourses. These three laws are primarily governing Turkish textile producers’ water management: The Law on Environment, Urban Waste Water Treatment and Water Pollution Control. / Program: Textilingenjörsutbildningen

Inom sjukvården används – precis som överallt där människor sover – sängkläder av hygienskäl. Problem med smittspridningar av typen multiresistenta bakterier (MRSA) och spridning av andra sjukdomar har drivit företag som Cellcomb i Karlstad AB till att utveckla engångssängkläder för att förhindra detta. Engångssängkläderna är skyddade av en biofilm som ska ge ökat skydd mot bakterier och fungerar som en barriär så att inte vätska tränger igenom. Problemet är att det inte finns mycket till underlag för hur engångssängkläderna står sig mot vanliga sängkläder ur miljösynpunkt. I dagsläget använder sjukhus traditionella sängkläder till sina patienter och sedan transporteras dessa till tvätteri och tvättas. Att tvätta och torka sängkläder är energikrävande och ett alternativ till detta skulle kunna vara att använda engångssängkläder. En förenklad LCA gjordes för att ta reda på om sängkläder tillverkade av bomull och polyester eller engångssängkläder tillverkade av polypropylen alternativt viskosmaterialet Tencel är det mest miljövänliga. För att ta reda på det gjordes studiebesök och data samlades in genom en litteraturstudie och från företag. Resultaten visade att i ett grundfall med Centralsjukhuset i Karlstad var energianvändningen för de tvättbara sängkläderna lägre än Tencel och försumbart lägre än polypropylen. Flera fall med känslighetsanalyser gjordes för att undersöka hur indata påverkade resultaten. Fallen visade att det kan variera vilket av alternativen som blir mest gynnsamt, framför allt när det gäller vilken typ av energi tvätteriet använder. Engångssängkläderna av Tencel visade sig vara bäst när det gällde andel förnybar energi följt av de tvättbara sängkläderna och sist polypropylen. Ur ett ekotoxicitets- och vattenanvändningsperspektiv blev båda engångssängkläderna mer gynnsamma än de tvättbara sängkläderna. Två slutsatser kan dras utifrån den här studien: de tre alternativen är likvärdiga energimässigt utifrån energianvändning, andel förnybar energi och de fallstudier som gjorts, men att engångssängkläderna står sig bättre när det gäller ekotoxicitet samt vattenanvändning. Den andra slutsatsen är att resultaten är fallberoende. En utökad studie skulle kunna göras med fler viktiga miljöparametrar och fler känslighetsanalyser. / In healthcare – as in any other place where people sleep – beddings are used for hygiene reasons. Problems with spreading of bacteria diseases such as multi resistant bacteria (MRSA) and various other diseases have pushed companies like Cellcomb i Karlstad AB to develop disposable beddings in order to prevent this. These disposable beddings are protected with a biofilm which serves as a barrier, preventing liquids to pass through. The problem is that there is not much information about how these beddings perform from an environmental perspective. At present, hospitals are using traditional beddings for their patients and are then transported to laundries for washing. This is an energy intensive process and as an alternative, disposable beddings could be used. A simplified LCA was used to find out if beddings made out of cotton and polyester or disposable beddings made out of polypropylene or a viscose material called Tencel was the most favourable from an environmental perspective. To achieve this, various study visits were performed along with a literature study and data collection from companies. The results showed that for a basic case performed with Centralsjukhuset i Karlstad the washable beddings used less energy than Tencel and negligibly less energy than polypropylene. Several case studies were performed in order to examine how different data could alter the results. The case studies showed that which of the alternatives became the most favourable varied depending on the case, especially regarding which kind of energy was being used in the laundry. The disposable beddings made out of Tencel proved to be the best alternative regarding the use of renewable energy, followed by the washable beddings and last polypropylene. From a perspective of eco toxicity and water use both of the disposable beddings turned out more favourable. Two conclusions could be drawn from this study: the alternatives are equally favourable regarding energy use, renewable energy use and the case studies that were performed, but the disposable beddings are more preferable concerning eco toxicity and water use. The second conclusion is that the results depend on which case is studied. An expanded study could be performed using more environmental parameters.

A water footprint is a tool for assessing the impacts of freshwater use by mapping the water use of the production of a good or a service, a process in a production chain, a business or even of a whole country. One of the most commonly used methods for calculating the water footprint was developed by the Water Footprint Network (WFN). The objective of this study was to account for the water footprint of the production of coffee in the area of Miraflor, Nicaragua, using the WFN method. The study aimed to highlight where improvements can be made regarding water resources management, both with respect to the quantity of the water appropriated in the different process steps, as well as concerning the treatment of residues of the coffee production. The results of the study show a water footprint of 20 049 m3 per ton of harvested coffee in Miraflor. This equals a consumption of more than 6 000 000 m3 of water when considering the overall production of the harvest of 2015/2016. The results pinpoint the growing phase as crucial with 98.1 % of the total water footprint. Nicaragua and the region where Miraflor is located are having increasing problems with water scarcity due to drought and contamination of water resources. Together with these circumstances, the results of the study show that the current management should be improved in order to minimize the impacts on local water resources and the environment. It is mainly the application of pesticides and fertilizers in the cultivation of the coffee that give rise to the large water footprint. Furthermore, the current management violates the law restricting the discharge of effluent waters from coffee processing plants. Another important factor contributing to the water footprint yields in the consumption of rainwater via evapotranspiration by the crops in field. In order to reduce the water footprint there should be a more conscious use of pesticides and fertilizers as well as a development in the treatment of the effluent water. The latter factor can be elaborated by considering new installations where even smaller ones probably could make a considerable change. Other management practices to decrease the water footprint consist of generating a higher yield per hectare of land. / Vattenfotavtryck är ett verktyg för att bedöma miljöpåverkan från användningen av vatten. Med ett vattenfotavtryck kartläggs hur vatten används för produktionen av en vara, för en process i en produktionskedja, ett företag eller för ett helt land. En av de mest använda metoderna för beräkning av vattenfotavtryck utvecklades av Water Footprint Network (WFN). Syftet med denna studie var att genom användning av WFN:s metod beräkna vattenfotavtrycket för produktionen av kaffe i området Miraflor i Nicaragua. Studien ämnade visa var förbättringar kan göras i vattenresurshanteringen, både vad gäller mängden vatten som används i de olika produktionsstegen som i behandlingen av restvattnet från kaffeproduktionen. Resultatet från studien visar ett vattenfotavtryck på 20 049 m3 per ton skördat kaffe i Miraflor. Sett till hela skörden för säsongen 2015/2016 ger detta ger en total konsumtion av mer än 6 000 000 m3 vatten. Resultatet påvisar att vegetationsperioden är den i särklass största bidragande faktorn till kaffeproduktionens vattenfotavtryck med 98,1 % av det totala avtrycket. Nicaragua och regionen där Miraflor ligger har alltjämt ökande problem med vattenbrist på grund av torka och föroreningar av vattenresurser. Studiens resultat visar tillsammans med denna bakgrund att nuvarande tekniker i kaffeproduktionen i Miraflor bör förbättras för att minimera konsekvenser för lokala vattenresurser och miljön. Främst är det användningen av bekämpningsmedel och gödsel som ger upphov till det stora vattenfotavtrycket. Kaffeproduktionen orsakar därtill överträdelser av gällande bestämmelser om värden på vattenkvalitetsparameterar i restvatten från kaffeproduktion. En ytterligare betydande faktor för vattenfotavtrycket som påvisas i studien är konsumtionen av regnvatten via evapotranspiration från grödorna i fält. För att minska vattenfotavtrycket bör i första hand en mer medveten användning av bekämpningsmedel och gödsel införas. Därtill bör det ske en förbättring i hanteringen av utsläppsvatten. Den senare faktorn kan utvecklas genom att nya installationer införs där även mindre sådana troligtvis skulle ge en betydande skillnad. Andra metoder för att minska vattenfotavtrycket ligger i att generera en högre skörd per hektar land.

I norra Storstockholm produceras och distribueras dricksvatten av kommunalförbundet Norrvatten. Under värmeböljan sommaren år 2018 ökade dricksvattenförbrukningen bland medlemskommunerna till en sådan hög nivå att Norrvattens tillgängliga kapacitet för dricksvattenproduktion riskerade att inte räcka till. En bidragande orsak till detta, antogs vara att en stor del av den ökade vattenförbrukningen gick till bevattning och fyllande av pooler. Det är ett behov som Norrvattens verksamhet inte är dimensionerad för att hantera. I takt med dagens växande befolkning i Norrvattens medlemskommuner och en hotande global uppvärmning, förväntas risken för kapacitetsbrist tillta. Således var syftet med detta arbete att studera hur behov av vatten för bevattning och fyllande av pooler kan tillgodoses på ett långsiktigt hållbart sätt bland Norrvattens medlemskommuner utifrån de tre hållbarhetsdimensionerna. Med hjälp av litteraturstudier, intervjuer och beräkningsmodeller identifierades alternativa lösningar och effektiviseringsmöjligheter gällande tillgodoseendet av vattenbehov för bevattning och poolfyllning. Dessutom genomfördes en stickprovsundersökning med syftet att studera socioekonomiska faktorer, vid eventuell implementering av de identifierade alternativa lösningarna och effektiviseringsmöjligheterna i Norrvattens medlemskommuner. Därefter applicerades en kvantitativ analys på det erhållna dataunderlaget med väldefinierade statistiska metoder för konfidensintervall och hypotesprövningar på signifikansnivån 5 %. Resultatet visade flertalet alternativa lösningar och effektiviseringsmöjligheter var passande att implementera för att tillgodose behov av vatten för bevattning och fyllande av pooler bland Norrvattens medlemskommuner. Det berodde på en stor välvilja gentemot såväl miljön som Norrvattens verksamhet. Mer konkret identifierades en utbredd vilja att förändra konsumtionsbeteenden gällande vattenanvändning för bevattning och fyllande av pooler. Som en följd fanns också en villighet att betala mindre summor för alternativa lösningar och effektiviseringsmöjligheter för att tillgodose sådana vattenbehov. Dock påvisades även en utbredd motvillighet till kraftiga ökningar i priser och kostnader för knippade med vattentjänster, varpå mer kostsamma alternativa lösningar uteslöts som långsiktigt hållbara utifrån socioekonomiska hållbarhetsperspektiv. Därmed rekommenderades Norrvatten att fortsätta planera för utbyggnation av sin produktionskapacitet, eftersom de identifierade alternativa lösningarna och effektiviseringsmöjligheterna inte ansågs tillräckliga för att nollställa behov av dricksvatten producerat av Norrvatten för bevattning och fyllande av pooler. Samtidigt drogs slutsatsen att behovet av utbyggd kapacitet skulle kunna reduceras vid implementering av de identifierade lösningarna och effektiviseringsmöjligheterna. Dock kunde inte det reducerade behovet beskrivas i kvantitativa termer med den applicerade arbetsmetodiken. Således rekommenderades Norrvatten att i framtiden arbeten genomföra en kartläggning av detta, i syfte att erhålla värdefullt beslutsunderlag kring storlek på utbyggd produktionskapacitet. / In the northern part of Greater Stockholm, drinking water is produced and distributed by the municipal association Norrvatten. During the height of the summer 2018, drinking water consumption among the member municipalities increased to such an extent that the available production capacity was nearly insufficient. This was assumed to be due to major increases in drinking water consumption for garden irrigation and filling of pools, which are water needs that the production capacity is not dimensioned to handle. Furthermore, the risk of production capacity shortage is assumed to increase in the near future due to population growth and global warming. The purpose of this thesis was to examine possible approaches to supply the need for water for garden irrigation and filling of pools among the member municipalities of Norrvatten in a long-term sustainable manner with regard to the three sustainable dimensions. Based on literature studies, interviews and theoretical models, alternative solutions and efficiency opportunities of supplying water needs for garden irrigation and filling of pools was identified. A sample survey was also conducted with the aim of studying socio-economic factors regarding a potential implementation of the identified alternative solutions and efficiency opportunities among the member municipalities. Subsequently, quantitative analysis was applied to the obtained data with well-defined statistical methods for confidence intervals and hypothesis tests at the significancelevel of 5 %. The result illustrated implementable alternative solutions and efficiency opportunities of supplyingwater needs for garden irrigation and filling of pools. It was due to a large benevolence towards the environment and Norrvatten’s operations. More specifically, a widespread willingness to change consumption behaviours regarding water utilization for garden irrigation and filling of pools was identified. As a consequence, there was also a great willingness to pay smaller sums for alternative solutions and efficiency opportunities of supplying such water needs. However, a widespread reluctance to larger costs associated with water services was also identified, whereby costly alternative solutions were excluded as long-term sustainable from a socio-economic perspective. Due to this, Norrvatten was recommended to continue planning for an expansion of its production capacity, with regard to the conclusion that the identified alternative solutions and efficiency opportunities were not considered sufficient to completely reduce the need for drinking water produced by Norrvatten for garden irrigation and filling of pools. Nevertheless, it was also concluded that the need for expanded capacity could be reduced when implementing the identified solutions and efficiency opportunities. However, the reduced need could not be described in quantitative terms with the chosen methodology. Because of that reason, Norrvatten was recommended to examine this further in future projects considering that it would provide a valuable basis for operation decisions regarding expanded production capacity.

Syftet med studien har varit att kartlägga Norrvattens kommunikation kring hållbar vattenanvändning med sina medlemskommuner och medlemskommunernas kommunikation med kommuninvånarna. Ytterligare ett syfte med studien har varit att kartlägga hur andra VA-organisationer har kommunicerat kring hållbar vattenanvändning. Kartläggningarna har gjorts utifrån perspektiven hur kommunikationen genomförts, vad som kommunicerats och med vilket syfte. För att synliggöra kommunikationen har en didaktisk analys gjorts utifrån de didaktiska frågorna vem, vad, varför, när och hur. Slutligen har studien syftat till att utveckla ett underlag för en kommunikationsstrategi för Norrvattens kommunikation med medlemskommuner och kommuninvånare. Grunden i resultatet av kartläggningen av kommunikationen och enligt tidigare forskning ska kommunikationen syfta till att stärka möjligheter att hantera dricksvattenefterfrågan för hållbar vattenanvändning. I studien framkom att kommunikationen kring hållbar användning av vatten syftar till att förändra individers beteenden, för att minska den onödiga användningen av vatten. Respondenterna lyfter också fram att kommunikationen bör syfta till att öka vattnets värde samt öka kunskapen kring produktionen och produktionskapaciteten. Innehållsmässigt visar resultaten att kommunikationen ska beröra konkreta och praktiska handlingar, teknisk fakta och vattnets kretslopp i det större perspektivet. Olika kommunikationskanaler passar för olika typer av kommunikation, där resultatet visar att navet för kommunikationen med kommuninvånare är webben och sociala medier. Tonalitet, timing och sociala aspekter av kommunikationen framställdes i resultatet också som viktiga delar. Dessa har på olika sätt inkluderats i kommunikationsstrategin. Kommunikationsstrategin har utvecklats baserat på en modell framställd utifrån den teoretiska grund som använts i studien. Modellen har framställts som ett fundament medan resultatet från kartläggningarna av Norrvatten, medlemskommunerna och VA-organisationernas kommunikation tillsammans med tidigare forskning har utgjort innehållet. / The aim of this study was to map Norrvatten’s communication regarding sustainable water usage with Norrvatten’s municipalities and the municipalities’ communication with the municipal residents. Furthermore, the aim has also been to map how other water and sewerage organizations have communicated about sustainable water use. Focus of the systematic mapping of the communication was on how the communication was carried out, what was communicated and for what purpose. To understand the communication, a didactic analysis was carried out based on the didactic questions of who, what, why, when, and how. The last purpose of the study aimed to develop basis for a communication strategy for Norrvatten's communication with member municipalities and municipal residents. This was done based on the results of the communication mapping and previous research. The communication intends to strengthen opportunities to handle potable water demand relative to sustainable use of water. The result showed that communication about sustainable use of water aim to change individuals' behaviors, to reduce the unnecessary use of water. The respondents also emphasize that communication should aim to increase the value of water and increase knowledge of the production and production capacity. In terms of content, the results show that the communication touches on concrete and practical actions, technical facts, and the water cycle in the larger perspective. Communication channels are suitable for different types of communication, where the results show that the hub of communication with municipal residents is the website and social media. Tonality, timing, and social aspects of the communication were also presented in the result as important parts. These have been included in the communication strategy. The communication strategy was developed on a model produced on the theoretical basis used in the study. The model has been presented as a foundation, while the results from the communication mapping of Norrvatten, the member municipalities and the VA organizations' communication together with previous research have constituted the content.

Water is an irreplaceable resource and the strain on it is getting tougher. Around 40 per cent of the water withdrawn in Europe is for industrial use. With a growing population and an increased demand for food and energy per capita, the demand and pressure on our water resources will increase. CEEQUAL is a rating scheme for the civil construction industry and has raised the water footprint as an important sustainability issue to consider when choosing building materials. There is however little knowledge within the industry of how to do this. This paper offers information regarding available water footprint tools and gives a practical example using two of the most developed methods; the Water Footprint Network (WFN) method and Life Cycle Analysis (LCA). The case study showed that the results are very dependent on which method one chooses. The LCA method gives a bigger footprint since it is more inclusive than the WFN method. There are however some similarities when looking at which of the materials that are high-risk and low-risk materials when it comes to freshwater footprint. Among the studied products, steel was the material that uses and consumes the most water per kilogram, and could also be imported from water scarce areas. Fill material had a low water consumption and use per kilogram, but the huge amount used in the project makes it the material that used and consumed most water in total. Fill material is most often produced locally because of the large amount used, and was therefore not as significant when weighting the results by a water stress index. Calculating a water footprint can be used as a part of declaring the environmental performance of a project by including it in an Environmental Product Declaration (EPD), a sustainability report or by setting up an Environmental Profit and Loss (E P&L) account for water. It can also be used to identify and assess risks related to water use. / Färskvatten är en begränsad, men förnybar resurs som på grund av sina unika egenskaper saknar substitut i många processer och användningsområden. Resursen är ojämnt fördelad över världen och många lever idag i vattenstressade regioner. I Europa står industrisektorn för cirka 40 procent av det totala vattenuttaget. Med en växande befolkning och ökad efterfrågan på mat och energi per capita kommer konkurrensen om vattenresurserna att bli hårdare. Vi måste därför anpassa oss efter denna verklighet och framtid och börja använda våra färskvattenresurser mer effektivt. Certifieringssystemet CEEQUAL har lyft vattenavtryck för byggprodukter som en viktig fråga vid val av material. Inom branschen vet man i dagsläget inte hur man ska hantera den frågan och utgångspunkten för denna rapport är att ge vägledning bland de metoder som finns tillgängliga idag samt att ge ett praktiskt exempel på två av de mest utvecklade metoderna, Water Footprint Network (WFN) metoden och livscykelanalys (LCA). Som ett praktiskt exempel utfördes en fallstudie som visade att resultatet av en vattenavtrycksanalys beror väldigt mycket på vilken metod som väljs, vilket innebär att harmonisering inom branschen är viktigt. LCA-metoden ger ett större avtryck än WFNmetoden då metoden inkluderar fler typer av vattenanvändning. Av de studerade materialen visade sig stål vara det som både använder och förbrukar mest vatten per kilogram. Det är också ett material som i betydande grad importeras från regioner som kan vara vattenstressade. Fyllnadsmaterial var ett av materialen med lägst vattenavtryck per kilogram, men då det används i så stora mängder i anläggningsprojekt är det detta material som bidrar med störst totalt vattenavtryck. På grund av den stora mängd som används utvinns fyllnadsmaterial dock oftast lokalt. Detta gör att vattenavtryckets signifikans minskar när det viktas med ett vattenstressindex, då det generellt finns gott om vatten i Sverige. Vattenavtryck kan användas till deklaration av potentiell påverkan på vattenresurser genom att inkludera resultatet i en miljövarudeklaration eller hållbarhetsrapport. Det kan även användas i ett naturkapitalkonto (E P&L) för vatten eller för att identifiera risker kopplade till vattenanvändning samt ge vägledning vid materialval och val av leverantör.

The access of water globally is becoming more strained, why the focus on industrial water use is increasing. The present study examined how industries should approach water efficiency projects, what organizational constraints that should be addressed, and what effects water saving measures have on economic costs, environmental impact and influence from water related risks. The study has been conducted at Saab Group. Primary data for water supply amount and cost has been obtained from twelve sites for the year of 2018. Data from these sites has been used to estimate the water use for the other 43 sites included in this study. Interviews with employees across Saab´s organization and with external stakeholders have functioned as important sources of information, combined with investigations of internal company documents. To facilitate for companies to structurally address water efficiency projects, the concept of the Deming Cycle is developed in this study. The steps included are necessary to address major identified organizational constraints which are lack of communication, lack of incentives for employees, and lack of economic incentives. Furthermore, with water often having energy embedded into it, a new Water Management Hierarchy is developed to include the interrelated aspects of energy supply and energy recovery. The potential for pipe leakages and the challenge to detect these are also identified. If the time from leak occurrence to repair in 2018 was eliminated, the total water supply in Arboga could have been reduced with 10100 m3 which corresponds to 35% of total supply to the site, respectively 35900 m3 and 42% in Björkborn. In Tannefors, water saving measures are identified for a surface treatment process, a facility with testing equipment, and by utilization of groundwater. Not all water saving measures result in reduced annual operating costs, due to an increased energy demand. Furthermore, if neglecting the possibility of energy recovery when aiming for water use reduction, the results show that replacing a once-through cooling system using potable municipal water as a medium with a dry-cooling unit, can increase greenhouse gas emissions. In 2018, the simultaneously implementable water saving measures in Tannefors would have reduced the water supply with 40600 m3, which corresponds to 22% of the total supply to the site. The greenhouse gas emissions would simultaneously have been reduced with 0.4 tonnes CO2eq. If also addressing energy supply reduction and energy recovery, some measures achieves a reduction of over 35 tonnes CO2eq, which results in enhanced economic viability from reduced operating costs. This study suggest that organizational constraints have to be addressed to successfully implement identified water saving measures. To allow economic motivation for all water saving measures in Tannefors, a payback period of over 7 years has to be applied, which can be lowered if the measure also reduces energy demand or increases energy recovery. In order to avoid sub-optimization of water saving measures, the current Water Management Hierarchy has to include the aspects of energy supply and energy recovery. If the aim is to reduce a corporation’s water use, the largest sites with heavy industrial processes should be addressed first. However, the potential impact from water related risks at smaller sites should not be neglected, in order to ensure safe operations and avoid increased costs in the company´s supply chain. / Tillgången av vatten blir alltmer ansträngd globalt, varför fokus på industriell vattenanvändning ökar. Den här studien undersökte hur industrier bör förhålla sig till vatteneffektivitetsprojekt, vilka organisatoriska begränsningar som bör hanteras, och vilka effekter vattenbesparande åtgärder har på ekonomiska kostnader, miljöpåverkan och påverkan från vattenrelaterade risker. Studien har genomförts på Saab Group. Primärdata för vattentillförselmängd och kostnad har erhållits från tolv platser för år 2018. Data från dessa siter har används för att uppskatta vattenanvändningen för de övriga 43 siterna som ingår i denna studie. Intervjuer med anställda inom Saabs organisation och med externa intressenter har fungerat som viktiga informationskällor, i kombination med undersökningar av interna företagsdokument. För att underlätta för företag att strukturellt ta itu med vatteneffektivitetsprojekt, så utvecklas Demingcykel-konceptet i den här studien. De inkluderade stegen är nödvändiga för att hantera viktiga identifierade organisatoriska begränsningar som är brits på kommunikation, brist på incitament för anställda och brist på ekonomiska incitament. Vidare, då vatten ofta är en energibärare, utvecklas en ny vattenminskningshierarki för att inkludera de sammanhängande aspekterna av energitillförsel och energiåtervinning. Potentialen för rörläckage och utmaningen att upptäcka dessa identifieras också. Om tiden från läckage till reparation under 2018 eliminerades, kunde den totala vattentillförseln i Arboga ha minskat med 10100 m3 vilket motsvarar 35% av total vattentillförsel till siten, respektive 35900 m3 och 42% i Björkborn. I Tannefors identifieras vattenbesparingsåtgärder för en ytbehandlingsprocess, en anläggning med testutrustning, och genom utnyttjande av grundvatten. Alla vattenbesparande åtgärder resulterar inte i minskade årliga driftkostnader, på grund av ett ökat energibehov. Vidare, om möjligheten för energiåtervinning förbises när reducering av vattenanvändning är målet, visar resultaten att ersättningen av ett kylsystem som använder kommunalt dricksvatten utan recirkulering med en luftkyld enhet, att utsläppen av växthusgaser kan öka. Under 2018, så skulle de simultant implementerbara vattenbesparande åtgärderna i Tannefors ha minskat vattentillförseln med 40600 m3, vilket motsvarar 22% av den totala tillförseln till siten. Utsläppen av växthusgaser hade samtidigt minskats med 0.4 ton CO2eq. Om även energitillförsel och energiåtervinning tas i beaktande, uppnår vissa åtgärder en minskning på över 35 ton CO2eq, vilket resulterar i förbättrad ekonomisk lönsamhet från minskade driftkostnader. Denna studie föreslår att organisatoriska begränsningar måste hanteras för att framgångsrikt genomföra identifierade vattenbesparande åtgärder. För att möjliggöra ekonomisk motivering för alla vattenbesparande åtgärder i Tannefors, måste en återbetalningstid på över sju år tillämpas, vilken kan sänkas om åtgärden också minskar energibehovet eller ökar energiåtervinningen. För att undvika suboptimering av vattenbesparande åtgärder, måste den nuvarande vattenhierarkin inkludera aspekterna av energitillförsel och energiåtervinning. Om målet är att minska ett företags vattenanvändning, bör de största anläggningarna med tunga industriprocesser först adresseras. Dock bör den potentiella påverkan från vattenrelaterade risker på mindre siter inte försummas, för att säkerställa säker drift och undvika ökade kostnader i företagets värdekedja.