In this thesis, high quality adverts are examined from the perspective of the advertisement contest Guldägget. The study discusses award-winning advertisement, both in terms of content and design, according to Guldägget’s jury members, industry experts and various theorists. Semiotics is used to analyse Guldägget’s winning adverts. These analyses, in combination with additional material and theories, are used to clarify what constitutes good communication. One of the conclusions drawn is that the essence of the theories is clearly visible in the winning adverts. Adverts should be narrative in form without being pushy or stating the obvious. Receivers should function as co-creators of the story/message. Adverts should contain only the most essential information or elements necessary to effectively deliver the message. Text and images should complement each other without being too obvious. Finally, pre-conceived ideas and contexts are commonly used to make receivers respond to the message in a particular way. / I denna uppsats undersöks reklam med god kvalitet sett utifrån reklamtävlingen Guldägget. Undersökningen behandlar den vinnande reklamen och huruvida den bör se ut och vad den bör innehålla enligt guldäggsjuryn, branschexperter och olika teoretiker. Semiotik används som redskap för att analysera de guldäggsbelönade annonserna. Dessa analyser, tillsammans med uppsatsens övriga material och teorier, används för att se vad som räknas som god visuell kommunikation. Jag kom bland annat fram till att de begrepp som lyfts fram i teorierna används i de belönade bidragen. Annonserna ska vara berättande i sin form utan att vara påtvingande eller peka på det uppenbara. Mottagaren bör fungera som en medskapare av berättelsen/budskapet. Annonserna bör enbart innehålla sådan information eller element som är mest nödvändig för att nå ut med ärendet. Text och bild ska komplettera varandra så att det inte blir för övertydligt. Det är även vanligt att invanda föreställningar och kontexter används för att få mottagarna att ta till sig budskapet på ett visst sätt.

Genom åren har debatten om hur män och kvinnor framställs och porträtteras i media handlat om vilka signaler dessa sänder ut till samhället, med tyngdpunkten på negativa aspekter kring hur framförallt bilden av kvinnan framhålls. I denna uppsats ges ett försök till att undersöka och granska hur föreställningar om genus uttrycks och produceras i text och i bild i livsstilsmagasinen Cosmopolitan och FHM. Cosmopolitan är ett medium som vänder sig till unga kvinnor i åldrarna 20-30 år medan FHM vänder sig till män i åldrarna 18-35. För att kunna identifiera den producerade bilden av genus, vad som är specifikt manligt respektive kvinnligt utgår uppsatsen från en teoretisk ram som behandlar maskulinitet och femininitet, identifikation, mediernas makt och stereotyper, samt genus i media. Som inspirationskälla står medieforskaren Anja Hirdman och hennes verk Tilltalande bilder - genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt. Uppsatsens genomförande vilar på en kvalitativ undersökning i form av en retorisk textanalys och en bildanalys. Som exempel står 20 artiklar som är hämtade från fyra olika utgåvor från respektive livsstilsmagasin under år 2006, där artiklar som på något sätt behandlar sexualitet och relationer har analyserats. Med utgångspunkt från det insamlade materialet, kopplat till den teoretiska ramen, har således vissa tendenser kunnat identifieras som visar på att det finns tydliga skillnader, men också likheter mellan livsstilsmagasinen. I Cosmopolitan konstrueras bilden av kvinnlighet utifrån ett manligt godkännande då hon i text och bild tenderar att visas upp i och skrivas om i förhållande till mannen. Den komplexa konstruktionen av femininitet i Cosmopolitan framhålls ytterligare av ett instruerande och uppmanande tilltal där kvinnlighet är något som läsaren måste lära sig. I FHM konstrueras istället kvinnan som en symbol för sex, då hon först genom en manlig bekräftelse känner sig feminin. Vidare skapas maskulinitet i FHM i förhållande till den bild som målas upp av den kvinnlighet som presenteras i text och bild samt genom avsaknaden av manliga kroppar. I Cosmopolitan är det istället bilden av mannen som den romantiske drömprinsen som avgudar och älskar sin kvinna som gör sig synlig.

Syfte: I våra svenska tidningar har bilderna fått ta mer och mer plats och får därmed större möjlighet att påverka läsaren med egna tolkningar av bilden. Det har lett till en debatt kring hur bilder används för att gestalta våra politiker på nyhetsplats. En grupp journalister som kallar sig Den allierade journalisten uppmärksammade att det, enligt dem, fanns en skillnad i hur Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt porträtterades i bild under valspurten 2010. Senare redovisade journalistprofessor Kent Asp att vissa tidningar varit extra hårda i sin bevakning av Mona Sahlin i nyhetstexter. Med anledning av detta finner vi det intressant att undersöka och analysera  tidningarna Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressens bilder av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt de sista veckorna innan valet 2010. Med en djupgående analys av materialet vill vi se hur de båda partiledarna framställs, om det är några skillnader mellan framställningen av de båda, samt om det fanns någon skillnad mellan tidningarna i hur de framställde Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Metod: Vår undersökning har utförts genom en kvalitativ semiologisk bildanalys av Aftonbladet, Expressen, Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och hur de gestaltade Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt i valet 2010. Urvalet har gjorts genom en denotativ genomgång av det totala antalet bilder på de båda där de figurerat på tidningens framsida med tillhörande sidor till artikeln inne i tidningen. Sedan har vi konnotativt analyserat ett representativt urval av bilder av de bilder som vi gick igenom i föregående steg. Den semiotiska bildanalysen fokuserar på konnotationer med miljöer, symboler och tecken samt de känslor betraktaren får beroende på den kulturella bakgrund betraktaren har.   Slutsats: Det går att se skillnader i framställningen av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Skillnaden ses tydligast i kvällstidningarna Aftonbladet och Expressen. Överlag så är bilderna och rubrikerna om henne negativt vinklade och handlar mer om henne som person än om den politik som hon framför. Fredrik Reinfeldts politik får också stå tillbaka till förmån för artiklar om honom, men i de bilder han syns så är de till stor grad positiva. Redan tidigt i valspurten utmålas Reinfeldt som en vinnare av de båda kvällstidningarna, vilket fortsätter synas hela vägen till valdagen.  Kvällstidningarna gestaltar kampen mellan Reinfeldt och Sahlin mer som spel än sak, något som dagstidningarna inte gör till lika stor grad. Dagstidningarna tar upp sakfrågorna oftare än kvällstidningarna, men bildmässigt använder de sig av liknande bildspråk som kvällstidningarna. Bilderna i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet  är också de till Reinfeldts fördel, respektive Sahlins nackdel. Bilderna kan analyseras på ett djupare plan än kvällstidningarna som ofta förankrar sina bilder i en rubrik för att tolkningen av bilden ska bli mer stängd. Bilderna i dagstidningarna är mer ödesmättade och genomtänkta, och framställer ofta Reinfeldt som en vinnare, men Sahlin som en ensam förlorare.

This paper is a semiotic analysis of nine images that are photographed in the "third world" by documentary photographer Brent Stirton. These images are analyzed on the basis of the three theoretical perspectives postcolonialism, intersectionality and postcolonial feminist criticism. The Analysis examine how men and women are represented in these pictures from the ”Third World”. As well as an attempt to understand what story these pictures tells the spectator and what kind of picture the spectator gets of the ”Third World” thorough these photographs in return. / Denna uppsats är en semiotisk bildanalys av nio bilder som är fotograferade i "tredje världen" av dokumentärfotografen Brent Stirton. Dessa bilder analyseras utifrån de tre teoretiska perspektiven postkolonialism, intersektionalitet och postkolonial feministisk kritik. Analysen går ut på att titta på hur män och kvinnor representeras i dessa bilder från "tredje världen" samt försöka förstå vad för berättelse dessa bilder berättar för åskådaren och vad åskådaren i sin tur får för bild av "tredje världen" genom dessa fotografier.

This study examined by content analysis and semiotic picture analysis how gender equal the UK newspaper The Times, the U.S/Iranian nespaper Iran Times International and Swedish newspaper Svenska Dagbladet were May 1st 2009 and May 8th 2009. The study had a foundation of feminist theory about patriarchy and gender theory with a contribution of research about race and its impact on patriarchy. None of the three papers were fully gender equal. Even though Svenska Dagbladet was found to be the most gender equal when it came to the number of women represented all of the newspapers examined showed patriachal structures since women more often than men were described as victimes, trivialized, incompetent and inferior.  People with a race other than white were in minority but patriarchy seems to be a stronger form of oppression than racism. White men were in majority and were less opressed than other groups and were because of that most in favour of the newspapers symbolic powers.

Minskning av transporters negativa miljöpåverkan, eller en ökning av hållbara resor, har blivit en allt viktigare fråga för lokala aktörer. Genom samhälls- och trafikplanering ska dagens ohållbara transportsystem bli mer hållbart. Det gör hur planerare i Helsingborg planerar för hållbara resor intressant att studera. Avhandlingen undersöker hur planerare föreställer sig vad hållbart resande är, vilka resenärer det är som bör resa mer hållbart samt hur en hållbar stad kan se ut. Teoretiskt kombinerar avhandlingen ett intersektionellt ramverk med feministisk planeringsteori samt teorier från STS (teknik- och vetenskapsstudier). Det empiriska materialet består av djupintervjuer med sexton planerare, en fokusgruppsintervju samt bildanalys av de planeringsdokument som Helsingborgs stad använder sig av i planeringen för hållbara resor. Framförallt visar avhandlingen att planerare inte betraktar resors negativa miljöpåverkan som ett argument som kan få människor att resa mer hållbart. Istället är det möjligheten att framställa hållbara resor som roliga, hälsosamma, lustfyllda och praktiska som planerare tror kan få helsingborgarna att cykla eller åka mer buss. Men det är bara vissa resenärer som antas kunna ta del av de hållbara resornas positiva värden. Planerarnas föreställningar om bland annat kön, etnicitet och klass är avgörande för hur de förstår hållbara resor. Planerarna menar sammanfattningsvis att det är stort att resa rätt av miljöskäl, men större att fritt välja det mest attraktiva färdsättet. / Demands for sustainable mobility have become an increasingly important issue for local actors. Through city and traffic planning, the current unsustainable transport systems are going to become more sustainable. However, how to define sustainable mobility is disputed. Therefore, how planners in the Swedish municipality of Helsingborg define sustainable mobility makes an interesting case. This thesis examines how planners imagine sustainable mobility, who the sustainable traveler is, and what a sustainable city might look like. Theoretically the thesis combines an intersectional framework with a feminist planning theory and theories from Science and Technology Studies. The empirical material is based on in-depth interviews with sixteen planners, a focus group interview, and visual analyses of the planning documents the city of Helsingborg uses in planning for sustainable mobility. The analyses show that planners do not see the negative environmental impact of traveling as an argument which will persuade people to travel more sustainably. Instead, it is the possibility to construct sustainable mobility as fun, healthy, pleasurable, and practical that planners believe will persuade the inhabitants of Helsingborg to cycle or travel by bus more often. But not all travelers are likely to benefit from the positive values of sustainable mobility. To conclude, when planners imagine sustainable mobility, they imagine that it is good to travel the correct way for environmental reasons, but it is even greater to make independent travel choices, based on what modes of transport attract the most people. / <p>I denna elektroniska version av avhandlingen är bilderna i bilaga 2 uteslutna på grund av upphovsrättsliga skäl.</p>

This research concerns the information design and visual design of graphical user interfaces (GUI) in the condition monitoring and condition-based maintenance (CBM) of production equipment. It also concerns various communicative aspects of a GUI, which is used to monitor the condition of assets. It applies to one Swedish vendor and its intentions to design information. In addition, it applies to the interaction between the GUI and its individual visual elements, as well as the communication between the GUI and the users (in four Swedish paper mills). The research is performed as a single case study. Interviews and observations have been the main methods for data collection. Empirical data is analyzed with methods inferred to semiotics, rhetoric and narratology. Theories in information science and regarding remediation are used to interpret the user interface design. The key conclusion is that there are no less than five different forms of information, all important when determining the conditions of assets. These information forms include the words, images and shapes in the GUI, the machine components and peripherals equipment, the information that takes form when personnel communicate machine conditions, the personnel’s subjective associations, and the information forms that relate to the personnel's actions and interactions. Preventive technicians interpret the GUI-information individually and collectively in relation to these information forms, which influence their interpretation and understanding of the GUI information. Social media in the GUI makes it possible to represent essential information that takes form when employees communicate a machine’s condition. Photographs may represent information forms as a machine’s components, peripherals, and local environment change over time. Moreover, preventative technicians may use diagrams and photographs in the GUI to change attitudes among the personnel at the mills and convince them, for example, of a machine’s condition or the effectiveness of CBM as maintenance policy.

Detta arbete är en del av delprojektet ”Bild av hum/sam” som förvaltas av Milda Rönn (fil dr i nordiska språk) på Humsamverkan. Projektet skapar bl.a. redskap och aktiviteter för att påverka den allmänt rådande föreställningen om humaniora och samhällsvetenskap och finansieras av VINNOVA - Sveriges innovationsmyndighet   Idag står till exempel provrör och matematiska formler som evigt återkommande symboler för forskning och vetenskap i framkant. Ett porträtt av Einstein representerar vanligtvis den vetenskapliga genialiteten, men det skapar samtidigt vanföreställningar om kvinnor och forskning. När forskning i allmänhet ska illustreras görs det mycket ofta med bilder från teknik- och naturvetenskapen. Det är alltså något som är inpräntat i vår kultur, att teknik- och naturvetenskapliga bilder uppfattas som normen för det vetenskapliga och får stå som sinnebilden för forskning generellt.    Problematiken är dock att de konventionella vita rockarna och provrören föga appellerar till en humanistisk forskare eftersom de inte överhuvudtaget representerar vad disciplinen står för. När humaniora och humanistisk forskning väl visualiseras görs det ofta i samband med en trave böcker, slumpmässiga grupper av människor eller enskilda individer. Det finns ingenting i bilderna, vare sig i komposition eller i element som tyder på att de föreställer vetenskaplighet och forskning. Dagens befintliga material kommunicerar med andra ord inte vetenskap och saknar verklighetsförankring.   Hur kan man då påverka de konkreta bilder av humaniora och humanistisk forskning som finns, så att de visar på vetenskaplighet och innovativ kapacitet? Det övergripande målet är att utgå ifrån de befintliga bilder som idag finns att tillgå och utveckla dem till att bli vetenskapligt förankrade samt sammankopplade med forskning.   Det hela har mynnat ut i ett förslag på en informationsdesign modell - Analysmodell. Det är en slags mall för bildarkitekturen som man kan följa i gestaltningen och tillblivelsen av bilder föreställande humanistisk forskning.

Syftet med avhandlingen är att undersöka visualiserade föreställningar om bildläraryrket vid Lärarutbildningen genom att analysera hur bildlärarstudenter i digital bild gestaltar sig som lärare, samt betydelser av kön i dessa bilder. Bilderna har analyserats diskursivt för att söka svar på frågorna: Vad är det i lärarrollen som kommer till uttryck i dessa bilder? Vilka betydelser av kön visualiseras? Vilka visuella grepp har bildmakarna använt? Hur kan man förstå de val studenterna gjort? Det empiriska materialet består av femtionio bilder, gjorda av fyrtiofem kvinnor och fjorton män. Bilderna producerades av bildlärarstudenter vid Institutionen för estetiska ämnen, Lärarutbildningen, Umeå universitet under en kurs i digital bildbehandling under åren 2000–2002. Samtliga har gett sitt godkännande att delta i studien. Avhandlingen består av två metodologiska linjer som båda bygger på bilder, dels bildskapande som pedagogisk metod, dels bildanalys som vetenskaplig metod. Bildskapande som pedagogisk metod baserar sig till stor del på den engelska fotografen Jo Spence arbeten. Bilderna antas då utgöra en arena för reflektioner kring och problematisering av yrkesrollen samt att de gestaltar föreställningar, förgivettaganden och förväntade erfarenheter inför läraryrket. I bildanalyserna har de individuella gestaltningarna betraktats som en repertoar av möjliga positioner vid lärarutbildningen som studenterna kan representera sig i. Bilderna har därför analyserats som utsagor inom den kontexten. I tolkningar har sedan en kombination av genusteorier, semiotiska och sociokulturella teorier använts. Collaget och montaget har övervägande utgjort bildernas tekniska grund och i de skapade bildrummen förekommer flertalet gestaltande grepp som intertextuella referenser till genrer inom konstvärlden och populärkulturen, allt från kanoniserade konstverk till filmer, fantasy och reklam, multipla jag, värdeperspektiv, primär- och sekundärbilder och att man satt samman olika bildkvaliteter och därmed skapat olika fiktionsgrader i bildrummen. Bilderna har delats upp i två kategorier. ”Professionen i centrum för uppdraget” gestaltar en lärare tillsammans med andra människor i en social situation vilken refererar till en yrkestradition. ”Personligheten i centrum för uppdraget” lyfter fram den gestaltades personlighet eller att andra aspekter kan rymmas i lärarrollen. Här visualiseras ideala figurer, motstånd och en intimisering av skolans praktik. För samtliga bilder finns ett genomgående tema, att skriva in lärargestalten i ämnet bild eller konst- och populärkulturen. Ämnestillhörigheten framstår som en central föreställning om legitimitet och auktoritet. När personligheten är i centrum för läraruppdraget, brukas i högre grad stereotypa gestaltningar. När läraruppdraget är i centrum gestaltas det som en social gruppaktivitet för männen medan kvinnorna gestaltar uppdraget som en individuell uppgift vilket framstår som olika föreställningar om hur femininitet respektive maskulinitet konstrueras i lärarpraktiker. Även reflexivitet eller ett prövande förhållningssätt till praktiken förekommer i högre grad i kvinnornas bilder vilket även tolkas som en förväntad feminin hållning. Kvinnors kroppar representeras inte i lika hög grad som mäns kroppar när uppdraget är i centrum. Här kan en samhällelig diskurs kring sexualiserade bilder vara verksam, men även representationer av makt- eller legitimitet. / The aim of the thesis is to examine visualized conceptions about the profession of art teachers in the Art Teacher Education Programme. This is accomplished through analysing how art teacher students represent themselves as teachers in digital images and recognize the impact of gender. The pictures are analysed discursively in order to search for the answers to the following questions: What in the teacher’s role is expressed in these pictures? What kinds of figures or representations are chosen? How can these choices be understood? What visual devices are used? The empirical material of the thesis is based on a selection of pictures made by art teacher students during a course in Computer graphics/Digital Image Processing at the Department of Creative Studies in Teacher Education, Umeå University, between the years 2000-2002. There are fifty-nine pictures made by forty-five women and fourteen men. Each student has accepted the conditions of participation in the study. The images may be assumed to give shape to ideas, things taken for granted and expected experiences; and subsequently constitute an arena for problemizing of and reflection on the professional role. The thesis contains two methodological lines that include images, art making as a pedagogical method and analysis as a scientific method. Art making as a pedagogical method is based to a large extent on the work of Jo Spence, an English photographer. Rhetoric, the referentiality of the pictures and their intertextuality in combination with gender theoretical tools formed the basis of image analysis as a scientific method. A combination of gender theories and semiotic and sociocultural theories was then used in the interpretations. Collage and montage largely made up the technical basis of the images, and in the created pictorial spaces most rhetorical devices occurred as intertextual references to genres in the world of art and popular culture, from canonized works of art to films, fantasy and commercial advertising, multiple egos, value perspectives, primary and secondary images, and combinations of different image qualities resulting in the creation of different degrees of fiction in the pictorial spaces. The pictures were divided into two categories. “The profession at the centre of the assignment” depicts a teacher together with other people in a social situation, which refers to a professional tradition. “The personality at the centre of the assignment” emphasizes the depicted individual’s personality or that other cultures can be included in the teacher’s role. What are visualized here are ideal figures, resistance and intimization of the practice of schools. In all the images there is an all-pervading theme, namely to engrave the teacher’s persona in the subject of art or the art and popular culture. The attachment to the subject appears as a central conception of legitimacy and authority. When the personality is at the centre of the teaching assignment, stereotypical representations are used to a higher degree. When the teaching assignment is at the centre, it is depicted as a social group activity for the men, while the women depict the assignment as an individual task, which appears as if different conceptions of femininity and masculinity are constructed in teaching practices. Reflexivity or a searching attitude to the practice also occurs to a higher degree in the women’s images, which in turn is also interpreted as an expected feminine attitude. Women’s bodies are not represented to the same high extent as men’s bodies when the assignment is at the centre. A general discourse on sexualized images may be at work here, but also representations of power or legitimacy.

In this paper I describe a set of algorithms used to partly automate the labeling and preparation of images of zebrafish embryos used as models of tumor progression and metastasis. These algorithms show promise for saving time for researchers using zebrafish in this way.