Intresset för denna studie och för bildskapande har vuxit fram genom egna erfarenheter och från tidigare forskning som jag har tagit del av. Den forskning som jag har tagit del av visade att bildskapande kan vara språk- och kunskapsutvecklande samt att det är en del av ett multimodalt lärande (Borgfeldt & Lyngfelt, 2017; Dahlbäck, 2017; Häikiö, 2007). Syftet med studien är att ge en fördjupad inblick i verksamma lärares ställningstagande till elevers bildskapande ämnesintegrerat i svenskämnet. Vidare är syftet att synliggöra vilka förutsättningar bildskapande arbete kräver enligt verksamma lärare. Frågeställningarna är följande: På vilka sätt beskriver lärare att de förhåller sig till bildskapande i svenskämnet? Vilka förutsättningar beskriver lärare behövs för att integrera bildskapande i svenskämnet?Studiens teoretiska utgångspunkt är i det sociokulturella perspektivet (Säljö, 2014; Vygotskij, 1995). Centrala begrepp som används i studien är bildskapande, ämnesintegrering och multimodala uttrycksformer. Metoden som har använts är semistrukturerade intervjuer, urvalet gjordes ur ett bekvämlighetsurval med sex lärare på två olika skolor inom samma kommun. Resultatet visade att alla lärare beskriver att de använder sig av fler än ett sätt. De beskrev fem olika sätt hur de ämnesintegrerar bildskapande i svenskämnet. Bildskapande som förstärkning av elevers lärande, bildskapande som samtalsstöd, bildskapande som en lustfylld och avkopplande aktivitet, bildskapande som färdighetsämne och bildskapande som kompensation. Även fem förutsättningar var viktiga enligt lärarna för att ämnesintegrera bildskapande i svenskämnet: tillgång till material, miljö, lärarens kompetens, lärarens egna intresse och tid.

Syftet med undersökningen är att undersöka svensklärares förhållningssätt till användandet av den estetiska uttrycksformen musik och hur musik kan stimulera elevernas språkutveckling i samband med svenska. Studien inleds med en kort bakgrund till vårt valda forskningsområde, följt av att vi presenterar arbetets syfte och frågeställningar. Därefter redogör vi för två teoretiska perspektiv – det multimodala perspektivet och det sociokulturella perspektivet och två centrala begrepp - estetiska uttrycksformer och mediering. Efter det avsnittet kommer ett kapitel om tidigare forskning som vi funnit intressant och relevant för vår studie. Därpå följer metodavsnittet där vi motiverar och argumenterar för kvalitativ metod och intervjuer samt de urval som gjorts i vår genomförda undersökning. Under samma kapitel framförs de forskningsetiska överväganden vi gjort mot bakgrund av Vetenskapsrådets – forskningsetiska principer (2002), det vill säga informationskravet, samtyckeskravet, nyttjandekravet och konfidentialitetskravet. Därefter redogör vi för vårt tillvägagångssätt och hur vi bearbetat vårt material. I det näst sista kapitlet redogör vi för studiens resultat som bygger på analys av materialet där vi knyter an till teorier och begrepp. Resultatet visar musikens påverkan på språkutvecklingen, lärares förhållningssätt till användningen av musik i svenskundervisningen och de svårigheter som kan uppstå. Slutligen förs en diskussion om arbetets upplägg och utfall, där vi bland annat riktar en kritisk blick mot vårt eget arbete och förslag på vidare forskning. Utifrån studiens resultat, drar vi slutsatsen att när det sker en ämnesintegrering mellan musik och svenska främjar det inte endast elevernas språkutveckling, utan även deras läs- och skrivutveckling. Genom musik ges eleverna möjlighet att uttrycka sina tankar och känslor med hjälp av hela kroppen och inte enbart genom det skrivna ordet.

SammandragSyftet med den här kvalitativa studien är att undersöka vilka faktorer och argument lärare har för att använda drama och gestaltning i undervisning samt vilka förutsättningar de behöver. Vi har intervjuat fem lärare och tre rektorer. Resultaten analyserades tematiskt vilka sedermera blev våra rubriker; Drama ger verktyg att våga tala inför grupp; Drama kan hämma de tysta eleverna; Drama kan fördjupa textinnehåll; Använda hela kroppen; Skapa god sammanhållning samt Tiden och kunskapen räcker inte till. Vi har använt oss av Dewey samt Vygotskij som teoretiskt underlag. Resultatet visar att lärare som använder sig av pedagogiskt drama, är de som får stöd från sin ledning samt har en samarbetspartner. En annan faktor är att de som praktiserar drama, gör det på grund av egna erfarenheter inom drama och gestaltning och därmed har det naturligt i sig. Det framkommer att de lärare som har svårt att integrera drama i sin vardagliga undervisning anger att orsaken handlar om brist på tid för dramaarbete och på beroendet av skolans fokus på mätbar kunskap och mål som ska uppnås. Andra förklaringar från respondenterna är att de upplever att man inte arbetar med drama om man har otillräckligt med dramafärdigheter. Argumenten för användning av pedagogiskt drama är att det kan stärka barns identitetsskapande och språkutveckling samt att den sociala lärande miljön är betydelsefull för vilka möjligheter elever ges att lära.

Syftet med denna intervjuundersökning är att se vad lärare använder sig av för estetiska uttrycksformer i undervisningen av naturorienterande ämnen. Resultatet är att alla lärare tyckte att de estetiska uttrycksformerna var viktiga och att de gav eleverna nya verktyg att ta till sig undervisningen. De sociala aspekterna var tydliga i lektioner med estetiska uttrycksformer. Samt att de estetiska uttrycksformerna kan både hjälpa och stjälpa elever i undervisningen. Dock var det få av lärarna som använde sig av alla estetiska uttrycksformer i undervisningen och några av lärarna valde att delegerade bort den delen av lektionen till fritidspersonalen.  En viktig slutsats som kom fram var att lärare behöver bli bättre på att använda sig av de olika estetiska inslagen, samt att hitta sätten som fångar alla elever i undervisningen.

Under höstterminen 2013 följde vi ett projekt mellan en kulturskola och en grundskola, vilka vi i texten helt enkelt kommer att kalla Kulturskolan och Grundskolan. Projektet var ett led i ett utvecklingsarbete som pågick på Kulturskolan, och gick ut på att en av Kulturskolans dramapedagoger skulle arbeta med klass 4B på Grundskolan, inför redovisningar som eleverna skulle hålla senare under terminen, inom ämnet NO. Parallellt med detta hade klass 4A samma uppgift i NO, men inget samarbete med Kulturskolans dramapedagog. Klassernas redovisningar skulle sedan jämföras.Vi följde detta ovan nämnda arbete och har genom intervjuer med elever, enkäter med pedagoger samt observationer av lektionspass, samlat in material som sedan legat till grund för en diskursanalytisk studie av begreppen estetik, lärande och kunskap. Vi ville titta på vilka diskurser som fanns inom de två olika institutionerna, samt vilken eller vilka diskurser som konstruerades i samarbetet dem emellan.I slutskedet av vårt arbete kunde vi se att pedagogerna överlag hade en mer samlad diskurs, medan eleverna lånade in diskursiva objekt från en mängd olika och ibland motsägelsefulla diskurser. Vi kunde också urskilja att diskursen i samarbetet till stor del dominerades av den rådande diskursen på Grundskolan.

Barkhamn Nina (2015). Estetiska uttrycksformer i förskolan – strategier för barns språkutveckling. Förskollärarutbildningen, Malmö högskola. Detta examensarbete har sitt syfte genom att undersöka om pedagoger inom förskoleverksamheten arbetar med de estetiska uttrycksformerna i samband med barns språkutveckling, för att på så vis kunna bidra till barnens utveckling och lärande i enlighet med förskolans strävandemål. I min studie har jag utgått från att se barnen ur ett sociokulturellt perspektiv då det är relevant till mitt ämne som studien baserar sig på. Jag använder mig av aktuell forskning och teori, observationer samt kvalitativa intervjuer med pedagoger på två olika förskolor i Malmö. Pedagogerna beskrev i de kvalitativa intervjuerna vikten av användningen av pedagogisk dokumentation i förskolan som verktyg för att möjliggöra och synliggöra barnens språkutveckling vid estetiska uttrycksformer. Pedagogerna som intervjuades var överens om att estetiska uttrycksformer i förskolan var ett gynnsamt sätt för barnen att utveckla sin språkutveckling, och var även överens om att de inte används i så stor utsträckning som det skulle kunna göras. Resultatet av min studie visade mig att estetiska uttrycksformer används som ett redskap för stimulans av barns språkutveckling, men att det skulle kunna användas mer i verksamheten. De estetiska uttrycksformer som förekom mest i de två olika förskolorna jag genomförde min studie på var teater, rollspel och musik, sång rim och ramsor.

Denna studie syftar till att uppmärksamma användandet av estetiska uttrycksformer i förhållande till svenskundervisning i årskurs F-3. Studien behandlar även huruvida lärare upplever att deras lärarutbildning rustat dem för att använda estetiska uttrycksformer i sin svenskundervisning. De teoretiska perspektiv som studien tar utgångspunkt i är multimodalt lärande samt ämnesintegrering. Studien innebär en kvalitativ intervjustudie där sex respondenter redogör för sitt användande av estetiska uttrycksformer i sin svenskundervisning, sina uppfattningar om hur styrdokumentens skrivningar relaterar till multimodalt lärande samt sina upplevelser när det gäller att som lärare känna sig rustad eller ej för användning av estetiska uttrycksformer i svenskundervisning. Resultatet visar att de estetiska uttrycksformerna används på olika sätt och i olika stor omfattning av respondenterna. De estetiska uttrycksformerna, bild, drama och musik används i större omfattning än dans och form av de deltagande lärarna. Studien visar att estetiska uttrycksformer kan fungera som stöttning i elevens utveckling när det gäller litteracitet. Resultatet understryker betydelsen av att de estetiska uttrycksformerna implementeras som en genomgående stöttning för förståelse i undervisningen, till skillnad från separat tillägg till uppgifter inom svenskämnet. Studien uppvisar likheter i respondenternas utsagor gällande att de lärare som är utbildade 2011 och framåt inte upplever sig som rustade i större omfattning för användning av estetiska uttrycksformer i svenskämnet genom sin lärarutbildning.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur de estetiska uttrycksformerna teater och dans kan bidra till barns kompetens-, kunskaps- och meningsskapande i förskolan ur ett Reggio Emilia-inspirerat synsätt. Studien har utgått från frågeställningarna: Vad anser pedagoger att teater och dans kan bidra till förskolans verksamhet? Vilka kompetenser och vilket lärande medför teater och dans till förskolan? För att kunna svara på frågeställningar så valde vi en kvalitativ metod för att komma närmre människorna och miljön. Datainsamlingen bestod av intervjuer av fyra pedagoger på två förskolor som har teater och dans som inriktning i det pedagogiska arbetet, samt är inspirerade av Reggio Emilia. Studien visade att med hjälp av teater och dans kan barn lära sig allt från språk, kommunikation, motorik, balans, matematik, naturvetenskap, teknik och mer därtill. Det har också kommit fram att teater och dans är en kommunikativ upplevelse där barn genom teater och dans, tillsammans med andra, kan utveckla medkänsla, medmänsklighet, empati, solidaritet och bli demokratiska människor.

Sammanfattning/abstraktGunilla Olin och Cecilia Petersson (2015). Språkstörning och lärande – praktisk-estetiska aktiviteter i en upplevelsebaserad inlärning. Language impairment and learning – practical-aestethic activities in an informal setting. Skolutveckling och Ledarskap, Lärande och Samhälle, Malmö Högskola.ProblemområdeI dagens skola ställs stora krav på elevers språkliga förmåga. Det är genom tal- och skriftspråk som kunskap förmedlas och bearbetas. För elever med språkstörning innebär det ökad sårbarhet om inga alternativa förmedlingssätt eller uttrycksformer kan komplettera det talade och skrivna språket.Syfte och preciserad frågeställningStudiens syfte är att belysa hur kunskap kan utvecklas och synliggöras mellan pedagoger och elever med språkstörning i undervisningssituationer på två skolor där fler modaliteter och uttrycksformer än tal- och skriftspråk används. Frågeställningen lyder: •Om och i så fall hur kan praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning komplettera muntlig och skriftlig språkförmåga hos elever med språkstörning i lärandesituationer? Teoretisk ramStudien vilar på en bred teoretisk bas då flertalet utvecklingspsykologiska teorier på olika sätt kan bidra med perspektiv som kan stötta och utveckla den lärmiljö som elever med språkstörning möter. Teorier och perspektiv som berörs är det sociokulturella perspektivet som betonar vikten av att elever aktivt använder sig av kommunikation för att utveckla kunskap och förståelse. Det följs av arbetsminnets roll och hur detta kan stöttas av alternativa lärprocesser, känslan och motivationens roll då lärandet underlättas av affekter samt det designteoretiska perspektivet som hanterar kommunikativa resurser som fungerar meningsskapande i klassrummet.MetodUndersökningen är en fallstudie med en hermeneutisk och fenomenologisk ansats då empirin i huvudsak bygger på de upplevelser, erfarenheter och tankar pedagogerna har. Inom fenomenologin strävar man efter att förklara vardagen och förståelsen av de meningsskapande val pedagogerna, i detta fall, bygger undervisningssituationerna på. Empirin samlades in via metodtriangulering. De metoder som användes är informella samtal, intervjuer med pedagoger, fokusgrupp, filmade undervisningssituationer samt ostrukturerade klassrumsobservationer med därtill förda anteckningar.Resultat och analysI resultatet framkommer att det i de undersökta verksamheterna, där elever med språkstörning undervisas, finns kunskap om och erfarenhet av att dessa elever har behov av att få stöttning i form av praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning. Dilemmat som uppstår är att det tar mycket tid att planera och skapa den kontext som ska fungera som stöttning åt eleverna i lärandet. Lärarna uttrycker också en känsla av egen bristande kompetens inom det praktisk-estetiska området.KunskapsbidragStudien visar att det finns en upplevd problematik kring den tidsåtgång de praktisk-estetiska och upplevelsebaserade arbetsformerna kräver. En översyn på grupp- och organisationsnivå kunde leda till att bättre förutsättningar gavs så att tidsfaktorn inte blir avgörande i arbetet med att omsätta kunskapskraven i undervisningen. I de politiska styrdokumenten är inte tidsfaktorn uppmärksammad eller problematiserad. Lärarnas känsla av bristande kompetens inom de praktisk-estetiska uttrycksformerna leder till att dessa uttrycksformer inte får det utrymme som elever har behov av och rätt till. Rätten till att få uppleva olika uttryck för kunskaper finns inskriven i styrdokumenten. Det är därför en fråga som måste lösas på organisationsnivå.ImplementeringI rollen som speciallärare med inriktning språkstörning ges möjlighet att påverka utformningen av lärmiljöer på grupp- och individnivå för att skapa förutsättningar för elever med språkstörning. I stort skulle specialläraren kunna verka för en mer breddad syn gällande språket som det centrala för lärandet. Det finns enligt Vygotskij (1995) andra former av tänkande som inte är beroende av språket. En uppgift för specialläraren kan därför vara att sprida kunskap om den möjlighet som praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning kan ge. Det blir viktigt att uppmuntra användandet av dessa samt öka medvetenheten kring den betydelse de har för lärmiljön, framför allt för elever med språkstörning. I en upplevelsebaserad undervisning får dessa elever möjlighet att i praktiska aktiviteter omvandla teoretiska och abstrakta begrepp till en för dem konkret och hanterbar information. Det är därför viktigt att uppmuntra pedagoger att skapa fler upplevelser där eleverna får använda flera sinnen. Dessutom kan specialläraren bidra till utvecklandet av en språkutvecklande undervisning så att elever med språkstörning får möta ny kunskap i en interaktiv och kontextrik undervisning med språklig stöttning (Haijer & Meestringa, 2012).Nyckelord: lärande, motivation, praktisk-estetiska uttrycksformer, språkstörning, stöttning,upplevelsebaserad undervisning

Den här uppsatsen behandlar vad det innebär att vara KME-pedagog i förskolan och hur denna roll förhåller sig till en officiell bild av ämnet KME. Syftet med uppsatsen är att jämföra den officiella bilden av huvudämnet Kultur, medier och estetik med hur utbildade KME-pedagoger upplever att de arbetar i förskolan. Kvalitativa intervjuer har använts i undersökningen och sex pedagoger har intervjuats om hur de upplever att de arbetar med KME i förskolan. Pedagogernas svar har jämförts med hur ämnet KME officiellt beskrivs i dokument som redogör för vad huvudämnet KME är. Resultatet visar på att förskolans ramar och miljö har stor inverkan på i vilken mån pedagogerna arbetar med KME och hur de arbetar. Det är främst de delar av KME som har stöd i förskolans tradition som pedagogerna tar fasta på. Även i vilken mån utbildningen har gett pedagogerna åldersanpassade arbetsmetoder påverkar hur pedagogerna arbetar. Betydelsefullt för hur pedagogerna arbetar med KME är också i vilken mån de har gjort ämnet KME till sitt.