Läraryrket är komplext och stor vikt läggs på att hitta fungerande skrivmetoder. Skrivinlärning sker på olika vis och därför är det bra om läraren hittar olika metoder för att träna och utveckla eleverna i sin skrivutveckling. För att tillgodose att varje elev lär sig krävs det fler än en utvecklingsmetod. Lärare som enbart använder en skrivutvecklingsmetod riskerar att inte nå fram till samtliga elever. Syftet är att genom en litteraturstudie undersöka vilka metoder som är framgångsrika för elevers skrivutveckling i grundskolan inom modersmålet i grundskolans årskurs ett till sex. Viktiga resultat i litteraturstudien visar på att elevers egen fantasi och berättelser gynnar eleverna i deras skrivutveckling, digitala verktyg ökar elevernas motivation och textproduktion, dock ett sporadiskt användande av digitala verktyg påverkar elevernas resultat negativt. Inför utförande av examensarbete II vore det intressant att vidare forska i hur IKT bidrar och gynnar eleverna till skrivutveckling.

Sammanfattning I tidigare studier inom det specialpedagogiska forskningsområdet fann jag en god mängd forskning om olika perspektiv, förhållningssätt och metoder, likaså inom estetiska uttrycksformer. I sökandet i tidigare forskning inom båda dessa ämnen sammanslagna fann jag inte någon forskning som motsvarade det jag sökte. Det verkar vara ett område som inte studerats nämnvärt. Syftet med föreliggande studier är att öka kunskapen och bidra till utvecklingen av att använda estetiska uttrycksformer som specialpedagogiskt stöd. Studien har genomförts med kvalitativ metodansats och semistrukturerad intervjumetod. Tre specialpedagoger och tre förskollärare har intervjuats för att skapa förståelse för de olika yrkesgruppernas perspektiv. Studiens teoretiska referensram är det relationella perspektivet med didaktiska frågorna och flerstämmighet som analysverktyg. Studiens resultat visar att de estetiska uttrycksformerna spelar roll och att det är möjligt att använda estetiska uttrycksformer som specialpedagogiskt stöd. Slutsatsen av detta är att det behövs ytterligare forskning inom detta område.

Studiens syfte är att bidra med kunskap om vilka möjligheter och utmaningar som kan relateras till teckning som redskap i undervisning i naturkunskap. Studien bygger på filmade klassrumsobservationer av lågstadieelevers undersökande av en myggvinge, med hjälp av teckning, på en naturkunskapslektion. De filmade sekvenserna öppnade upp för möjligheten att få syn på elevernas responser och agerande under lektionen. Studien utgår från en multimodal förståelse av kommunikation och tecknandets multimodala och kommunikativa potential har studerats med stöd av Lars Lindströms (2012) ämnesdidaktiska fyrfältsmatris. Resultatet av studien visade att tecknandet bidrog till att eleverna hittade olika sätt att förmedla sig samtidigt som det hjälpte dem att hitta strategier för samarbete. Slutsatsen blev att de möjligheter som ligger i att använda teckning som uttrycksform i naturkunskapsundervisning är att en sådan undervisning bidrar till att elever ges redskap för undersökande, samarbete och kommunicerande. Den utmaningen som ligger i undervisning relaterad till teckning som estetisk uttrycksform kan kopplas till lärares didaktiska kompetens att kunna introducera verktyg och material.

Syftet med denna rapport var att undersöka hur matematik och musik integreras i förskolan. Hur synliggör pedagogerna matematiken som finns i musikstunder? Vilka begrepp förekommer? Observeras någon skillnad i bemötandet gentemot flickor respektive pojkar.   Fyra förskolor och fyra förskollärare deltog i intervjuer och observationer. Dessa förskolor valdes ut med ett målinriktat urval då vi ville undersöka förskolor som arbetar integrerat med matematik och estetiska uttrycksformer.   I de observerade musikstunderna förekommer mycket matematik. Många ej förväntade begrepp så som talordning, olika strategier för räkning som pekräkning, motsatsord och jämförelseord förekom under observationerna.     De slutsatser vi gör av vår undersökning är att trots att det är olika förutsättningar på de olika förskolorna, synliggörs matematiken under musikstunderna. I de flesta fall är det pedagogerna som uppmärksammar matematiken och synliggör den. Samtliga pedagoger uttrycker under intervjuerna att pedagogens förhållningssätt och medvetenhet kring matematiken är väsentlig och avgörande för ett integrerat arbetssätt med matematik och musik.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med ökad förståelse och kunskap om elevers upplevelser av estetiska lärprocesser i ämnet svenska i årskurs F-3. Studien bygger på tre frågeställningar varav den första synliggör vad det finns för skillnader gällande hur elever upplever arbetet med estetiska uttrycksformer på skolor med estetisk profil gentemot icke estetisk profil. Den andra frågeställningen behandlar hur och i vilken utsträckning elever upplever arbetet med estetiska uttrycksformer. Studiens tredje frågeställning synliggör hur elever upplever att arbetet med estetiska uttrycksformer hjälper dem i deras språkutveckling. För att uppnå studiens syfte och besvara de tre frågeställningarna samlades det empiriska materialet in genom åtta kvalitativa gruppintervjuer med totalt 30 elever. Eleverna som deltog i studien kom från tre skolor varav två av skolorna hade en tydlig estetisk profil medan den tredje skolan inte profilerat sig med estetik. Resultatet visar att eleverna på skolorna med estetisk profil upplever att de arbetar med större ämnesöverskridande projekt där arbetet sker mycket tillsammans. På skolan med icke-estetisk profil sker arbetet i mindre projekt och eleverna upplever att de arbetar mer enskilt. Bild och musik är det som samtliga elever upplever att de har mest erfarenhet av medan drama och dans är mer sällsynt i undervisningen. Eleverna är överlag positivt inställda till de estetiska uttrycksformerna och de flesta av eleverna vill arbeta ännu mer med dem. Resultatet uppvisar även att eleverna upplever att arbetet med estetiska uttrycksformer hjälper dem i deras språkutveckling och att de ser estetiken som ett lustfyllt inslag i undervisningen. Studien visar att viktiga aspekter i arbetet med estetiska uttrycksformer är samarbete, samspel och interaktion, ett tydligt syfte, varierade uppgifter och att det finns en tydlig mottagare för arbetet.

The purpose of this study is to investigate how preschool teachers in preschools inspired by the pedagogical philosophy of Reggio Emilia use aestheticforms of expression to support the Swedish language development of children that have Swedish as a second language. We want to know how these teachers incorporate aesthetics in the work with second language learners and how they use creative expressions as tools in this process. The study is based on a qualitative method focusing on interviews with five preschool teachers. The interviews were held in four different preschools in the county of Stockholm, all inspired by the pedagogical philosophy of Reggio Emilia and all located in multicultural areas. The results are analysed with the help of three theoretical perspectives: Dewey’s theories concerning experience, pedagogy and art, the socio-cultural perspective and social semiotics. The results of the study show that aesthetics are a vital part of the ReggioEmilia-preschools we have visited, though they aren’t always incorporated in the work with the second language learners. Second language development was stimulated through aestheticforms of expression in both planned and spontaneous activities, with the help of the preschool teachers. Aestheticexperiences were used as tools through their potential to include everyone and introduce multiple paths towards language development. Preschool teachers also experienced that their presence and listening skills were important in this process. As they, for example, named things and happenings around the children they scaffolded the children’s second language development.

Under våra praktiker har vi sett att lärares användning av estetiska uttrycksformer för att utveckla elevers språk har varierat. Det läggs idag, enligt oss, ofta fokus på individanpassad undervisning där varje elev ska ges förutsättningar att utvecklas. Lärandeprocessen är olika för varje individ och människan har en förmåga att uttrycka sig på olika sätt. Varje individ bör därför ha rätt att utveckla sitt språk via en uttrycksform som bäst förmedlar det individen vill uttrycka. Denna enskilda rätt är, enligt oss, viktig för att olika individer ska kunna samspela och utvecklas i gemenskap, både i skola och samhälle. Syftet med denna kvalitativa studie är därför att bidra med fördjupad kunskap kring sex verksamma lärares tankar om estetiska uttrycksformers möjligheter och begränsningar när det gäller att utveckla elevers svenska språk i grundskolans tidigare år. Studien har sin utgångspunkt i det sociokulturella perspektivet. Vi genomför semistrukturerade intervjuer med sex verksamma lärare i grundskolans tidigare år, ett metodval som låter deltagarna utveckla sina svar. Med utgångspunkt i vårt resultat visar studien att estetiska uttrycksformer på olika sätt kan möjliggöra utveckling av elevers svenska språk. Dess begränsningar ligger snarare i yttre faktorer så som tid och lärarens kompetens.

Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet. I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.  Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.  Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén. Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

Sammanfattning    Den här undersökningen tar utgångspunkt i att forskning kring skapande kopplat till litteracitet är begränsad. Litteracitet är ett begrepp som kommer från eng. literacy och betyder i första hand läs- och skrivkunnighet, men kan också ses ur ett vidare perspektiv, vilket även innefattar sociala samspel (Axelsson, 2005). Studiens övergripande syfte var att undersöka och beskriva hur och på vilka sätt skapande aktiviteter i ateljén kan erbjuda möjlighet till barns litteracitetsutveckling. Syftet var tvådelat, att synliggöra vilka litteracitetshändelser som uppstod samt vilka multimodala resurser som deltagarna använde. Vi har med utgångspunkt i läroplanen valt tidigare forskning som presenterar skapandets betydelse i barns vardag och lärande samt forskning som kopplar detta till litteracitetsutveckling och multimodalitet.   I de metodologiska valen var vår utgångspunkt att göra en mindre studie med en etnografisk ansats. En minietnografi användes och i undersökningen tillämpades videoobservation, i tre olika ateljéer (på två förskolor och i en privat fristående pedagogisk verksamhet), där vi observerat förskollärare/ateljeristor och barn i det skapande arbetet i ateljén.    Resultatet visar att det uppstår olika sorters litteracitetshändelser i ateljén och att dessa är sammanlänkade med det sociala sammanhanget. De multimodala resurser, så kallade modes, som litteracitetshändelserna analyseras med hjälp av är; verbalt språk, kroppsspråk, skrift, bild och sång. Det mode som visade sig mest framträdande var verbalt språk, vilket ofta förstärks med hjälp av kroppsspråk. Slutsatsen är att många olika modes används i de sociala sammanhangen, i litteracitetshändelserna. Vi kan också se att olika modes används och tillämpas olika i våra exempel.    Sammantaget framkommer att skapande kan stödja barns litteracitetsutveckling och att det med fördel sker i sociala sammanhang, såsom i ateljén.   Då det finns begränsad forskning kring praktisk undervisning om hur barn kan erövra litteracitet, menar vi att denna studie kan komma att bidra inom detta område.

Skolan ska ge eleverna möjlighet att visa sina kunskaper på flera olika sätt. De ska både få uppleva och själva prova på att använda olika uttrycksformer. Detta är något som kan göras på många olika sätt och i olika ämnen. Syftet med denna studie är att utveckla kunskap om vilka uppfattningar lärare kan ha om estetiska uttrycksformers integrering i de traditionellt teoretiska ämnena. För att undersöka detta intervjuades totalt nio lärare. Fokus i studien ligger på de uttrycksformer som vanligtvis används inom ämnena bild, musik och slöjd, samt drama. Resultatet visar att samtliga intervjuade lärare var positiva till att använda estetiska uttrycksformer i olika ämnen. De såg en rad fördelar med sådana arbetsformer, men också en del nackdelar. Lärarna gav flera exempel på hur deras elever fick använda sig av estetiska uttrycksformer, samt hur läraren tänkte kring syftet med detta. I flera intervjuer togs upp att samarbetet kring de estetiska uttrycksformerna fungerade bra i arbetslaget, men att slöjdlärare och musiklärare oftast inte var delaktiga i något samarbete. Samtliga lärare kunde se både möjligheter och hinder för att använda estetiska uttrycksformer i sin undervisning. En upptäckt som gjordes var att samma faktorer som uppfattades som möjligheter av vissa lärare också uppgavs utgöra hinder för andra.