Barns olika socioekonomiska bakgrund är ett känsligt ämne idag, där familjens bristande ekonomi påverkar barnets välmående, sociala relationer och kan även orsaka mobbning. Värdegrundsarbetet är ett ständigt arbete där barns rättigheter och möjligheter lyfts, barn behöver bli medvetna om människors olika situationer och levnadsförhållanden. Problemet är att det finns en avsaknad av tidigare forskning hur förskollärare tar hänsyn och arbetar med detta i förskolans verksamheter. Syftet med studien är att öka kunskapen om hur förskollärare tar hänsyn till barns olika socioekonomiska bakgrunder och hur förskollärare arbetar med värdegrundsarbete i förskolan kopplat till barns lika värde. Faktorn som ligger i fokus kring barns socioekonomiska bakgrund är familjens bristande ekonomi. Studien har använt sig av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer där sex stycken förskollärare från olika kommuner har intervjuats. Resultatet av studien är att förskollärare tar hänsyn till barns olika socioekonomiska bakgrunder genom att hantera och fixa barnens avsaknad av materiella resurser där förskolan lånar ut bland annat ytterkläder, kläder och nallar. Förskollärare lyfter hur viktigt det är att arbeta med relationsscheman i förskolans verksamhet, eftersom barn oavsett deras socioekonomiska bakgrund inte ska hamna i kläm, riskera utanförskap eller skämmas. Det framkommer även i resultatet att förskollärare rekommenderar olika organisationer för att få stöd med bidrag, utöver den hjälp familjen kan få av förskollärarna och barnhälsoteamet. Resultatet av studien är att värdegrundsarbetet är ett ständigt arbete i förskolan där barns likavärde, rättigheter och möjligheter ligger i fokus. Resultatet visar även att det finns fyra olika arbetssätt i förskolan inom värdegrundsarbete kopplat till barns lika värde. De fyra arbetssätten är: arbetet med böcker, teater och dramatisering, djupdykningar i stunden och att arbetaöversiktligt.

Vi lever i ett samhälle där det är allt vanligare att man träffar människor som talar andra språk än svenska, detta förekommer mycket inom förskolan. Därför valde vi att studera förskollärares syn på hur den ökande flerspråkigheten har påverkat förskolans verksamhet och hur man kan bemöta flerspråkiga barns språkutveckling för att planera en verksamhet som stimulerar barnens språkutveckling. Syftet med vårt arbete är att utforska hur förskollärarnas arbetsmetoder används för att stimulera språkutvecklingen hos flerspråkiga barn och öka deras kunskaper kring språk. Vi använde oss av den kvalitativa metoden som är baserad på semistrukturerade intervjuer med sju förskollärare som arbetar på förskolor med stor andel flerspråkiga barn. Sammanfattningen av vår datainsamling visar dessa förskollärares tankar och erfarenheter om vilka undervisningsmetoder som fungerar bra för att främja flerspråkiga barns språkutveckling. Resultatet vi kom fram till är att de flesta förskollärare använder sig av liknande hjälpmedel för att ge barnen lika möjligheter till utveckling av språket. De olika hjälpmedel som används för att utveckla språket är exempelvis digitala böcker, TAKK, bildstöd, sagopåsar, högläsning, pedagoger som är flerspråkiga, planerad och spontan undervisning. I resultatet har vi uppmärksammat utmaningarna som uppstår i undervisningen av flerspråkiga barn och vilka anpassningar som utförs av yrkeserfarna pedagoger. Enligt respondenterna har studiens resultat visat att samverkan med vårdnadshavarna är grunden till de flerspråkiga barnens språkutveckling. Genom att inkludera vårdnadshavarna i förskolans arbetsgång för att få en uppfattning om barnens styrkor och svagheter i språket då kan förskollärare stötta barnen vidare i deras utveckling av sitt modersmål och det svenska språket.

Syftet med studien är att fördjupa kunskaperna om barns fria lek genom att ta del av litteratur, tidigare forskning samt genom förskollärares erfarenheter och tankar om den fria leken. Kan den fria leken tolkas olika, hur ges den fria leken plats i förskolan och hur ser förskolläraren på dennes roll i den fria leken. När det kommer till förhållningsättet hos förskollärarna i förskolan upplever vi av egna erfarenheter att det kan se olika ut när det kommer till barns lek. Vi har genom tidigare forskning även fått till oss av olika roller som förskolläraren kan inta och betydelsen av de olika rollerna. Vad har förskollärarna för tankar när de intar olika roller och vad är deras syn på barns fria lek. Tio förskollärare intervjuades med frågor kopplade till studiens syfte och frågeställningar. Resultatet visar att förskollärarna har liknande syn gällande barns fria lek i förskolan, dock visar resultatet att förskollärarnas tolkning av den totala tiden för barns fria lek varierar mycket och att det även är av vikt hur stor del av dagen som barnen är på förskolan. Förskollärarna anser att allt lärande sker i leken, att barnen utvecklas med hjälp av leken, att lekmiljöerna spelar en viktig roll i barns fria lek samt att personal överlag i förskolan kan inta olika roller i barns fria lek. Resultatet visar även att avbrott ständigt sker i barns fria lek. Slutsatsen är att den fria leken har stor betydelse för barns utveckling och lärande. I vår studie använder vi oss av begreppen “fri lek” och “lek”, där båda begreppen syftar till barns fria lek överlag.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur verksamma pedagoger definierar kategorin barn i behov av särskilt stöd, hur pedagogerna arbetar för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, samt vilka hinder som pedagogerna möter när det gäller det inkluderande arbetet i förskolan. Syftet har till stor del växt fram utifrån våra egna upplevelser där vi sett att alla barn inte alltid inkluderas i förskolans verksamhet. För att få svar på våra forskningsfrågor utgick vi från kvalitativa intervjuer i form av en semistrukturerad intervjuguide där sex förskollärare samt tre barnskötare intervjuades, alla verksamma i förskolan. Resultatet från de nio intervjuerna har analyserats med hjälp av det relationella samt det kategoriska perspektivet. Resultatet av vår studie visar att verksamma pedagoger definierar kategorin barn i behov av särskilt stöd på olika sätt. En del pratar om diagnoser och vissa om “andra svårigheter”. Flertalet av de intervjuade pedagogerna pratar om barn med behov av särskilt stöd och inte om barn som är i behov av särskilt stöd. Alltså beskrevs barnen utifrån deras svårigheter medan ett fåtal antydde på att svårigheter kan uppstå i situationer och att individuella anpassningar därefter behövs göras. Vidare visade resultatet på att individuella anpassningar kan vara svåra att göra då alla barn är olika och behöver olika sorters stöd, därav kan det vara svårt att hitta precis de anpassningar som behövs för att hjälpa barnet. Det visade sig finnas en del olika utmaningar i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. En del pedagoger uttryckte att de kände sig otillräckliga, att de hade brist på kunskap samt att de hade dåligt samvete. Några andra pedagoger ansåg att den stora utmaningen låg i hur extra resurser ska fördelas, det vill säga om resurser ska användas för hela barngruppen eller endast för ett specifikt barn. Pedagogerna nämner olika strategier som de använder sig av för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Den mest dominerande strategin var att dela in barnen i mindre grupper, detta för att öka tryggheten och ge alla barn i den mindre gruppen lika stort utrymme att dels komma till tals och få stöttning av pedagogen. Andra strategier var att anpassa lärmiljön samt att anpassa undervisningen utifrån barnens behov.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om förskollärares erfarenheter av och arbete med introduktion för barn i förskolans verksamheter. Fyra förskollärare intervjuades på samma förskola men som arbetade på olika avdelningar. Semistrukturerade intervjuer användes som metod. Resultatet visar att genom att inspireras av samtliga introduktionsmodeller kan det gynna barnets välbefinnande. Även att anpassa introduktionen efter barnets individuella behov för barnets trygghet och anknytnings skull. Ett resultat som framkom var att trygghet är det mest väsentliga under introduktionen. Även vårdnadshavarens trygghet visade sig vara väsentligt för att skapa en god samverkan mellan hem och förskola. En god samverkan skapar förutsättningar för barnets välbefinnande och trygghetsskapande. En viktig slutsats i denna studie blev att anpassa introduktionen efter barnets och vårdnadshavarens individuella behov för att på så sätt skapa trygghet och anknytningsrelationer för barnet. / The purpose of this study was to contribute with knowledge about preschool teachers' experiences of and work with introduction for children in preschool activities. Four preschool teachers were interviewed at the same preschool but who worked in different departments. Semi-structured interviews were used as method. The result shows that by being inspired by all the introduction models, it can benefit the child's well-being. Also adapting the introduction to the child's individual needs for the sake of the child's safety and attachment. One result that emerged was that safety is the most essential thing during the introduction. The safety of the parent also proved to be essential to create a good collaboration between home and preschool. A good collaboration creates conditions for the child's well-being and creating safety. An important conclusion in this study was to adapt the introduction to the individual needs of the child and parent in order to create safety and attachment relationships for the child.

Syftet med studien är att bidra med mer kunskap om förskollärares uppfattningar om materialets betydelse för barnens matematiska lärande. Metoden som användes var semistrukturerade intervjuer. I studien deltog åtta yrkesverksamma förskollärare. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen medierande redskap, proximal utvecklingszon och scaffolding. Studiens resultat visar att en mångfald av material anses av förskollärarna vara av betydelse för barnens matematiska lärande. Material i vardagliga rutinsituationer, till exempel tallrikar, pärlor och siffror, ses som betydelsefulla exempel för barnens lärande och utveckling. Resultatet visar hur material är användbart när man ska arbeta med matematiska områden. Det bidrar till att barnen förvärvar nya kunskaper och begrepp i interaktion med andra barn och vuxna. Resultatet visar betydelsen av att förskollärarna är medvetna om vikten av att synliggöra, benämna och anpassa material som gynnar barnens lärande och utveckling. / The purpose of the study is to contribute more knowledge about preschool teachers' perceptions of the importance of the material for the children's mathematical learning. The method used was semi-structured interviews. Eight professional preschool teachers participated in the study. The study is based on a sociocultural perspective with a focus on the concepts of mediating tools, proximal development zone and scaffolding. The results of the study show that a variety of materials are considered by the preschool teachers to be important for the children's mathematical learning. Materials in everyday routine situations, for example plates, pearls, and numbers, are seen as important examples for the children's learning and development. The result shows how material is useful when working with mathematical areas. It contributes to the children acquiring new knowledge and concepts in interaction with other children and adults. The result shows the importance of preschool teachers being aware of the importance of making visible, naming and adapting materials that benefit the children's learning and development.

Syftet med studien är att öka kunskapen om förskollärares uppfattningar av riskfylld lek i förskolans utemiljö. Utifrån våra egna tidigare erfarenheter, när vi har varit verksamma i förskola, har vi sett och upplevt att säkerheten hos pedagogerna tar överhand när barnen vill utforska riskfylld lek. Vi har även sett att riskfylld lek är ett underforskat ämne nationellt och det behövs mer forskning.  Studiens forskningsfrågor handlar om vilka uppfattningar förskollärare har om riskfylld lek samt vilka möjligheter och dilemman som framträder i förskollärarnas uppfattningar om den riskfyllda leken. I studien används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer med åtta förskollärare. Utifrån intervjuerna och analys med en fenomenografisk analysmodell har fyra olika uppfattningar om riskfylld lek framkommit. De olika uppfattningarna är vikten av att barnen ska utmana sig i leken, att barnen ska lära sig i leken, pedagogernas alternativ till riskfylld lek samt pedagogernas rädsla för att barnen ska skada sig. Det framkommer i resultatet att förskollärarna är medvetna om fördelarna som riskfylld lek kan bidra med till barnens utveckling. Risken för skada väger över och kan istället leda till att förskollärarna hellre begränsar barnens riskfyllda lek. Möjligheterna som visas utifrån förskollärarnas uppfattningar är att det är av vikt att barnen har närvarande pedagoger och att det finns olika sätt hur pedagoger är närvarande i barnens lek. Dilemma som framkommit är att förskollärarna anser att ekonomin begränsar dem i möjligheterna till att skapa och utveckla en utmanande utemiljö för barnen. Ett annat dilemma som visas är att stora barngrupper påverkar den riskfyllda leken för att pedagogerna känner att de inte alltid räcker till för att barnen ska kunna få utforska den riskfyllda leken. / The aim of this study is to enhance understanding regarding preschool teacher’s perceptions of risky play in the outdoor environment of preschools. Based on our own previous experiences while actively participating in preschool activities, we observed that educators prioritize safety when children seek to engage in risky play. We have also noticed that risky play is a relatively under-researched topic nationally, highlighting the need for further investigation. The study uses a qualitative method, utilizing semi-structured interviews with eight preschool teachers. Based on these interviews, and analysis with a phenomenographic analysis model four distinct perception of risk play emerge. These includes the significance of children challenging themselves in play, children learning through play, pedagogue’s consideration of risky play as an alternative, and the pedagogue’s concerns about potential injures to children. The results indicate that preschool teachers are aware of the benefits that risky play can contribute to the children's development. However, the fear of injury tends to outweigh these benefits, leading preschool teachers to lean towards limiting children's engagement in risky play. The possibilities based on the pre-school teacher’s perceptions indicate the importance of having pedagogues present for the children, and that there are various ways in which pedagogues can engage in the children's play. A dilemma that emerged is that preschool teachers believe financial constrains limit their ability to create and develop a stimulating outdoor environment for the children. Another dilemma highlighted is that large groups of children impact the risky play because educators feel they may not always be sufficient to supervise the children adequately in exploring such activities.

Denna studie har till syfte att undersöka hur rektorers och förskollärares kunskap och intresse av fysisk aktivitet kan påverka barns möjligheter att delta i planerade rörelseaktiviteter och utveckla sin grovmotorik i inomhusmiljö. Bakgrunden ger en översikt kring styrdokument och riktlinjer, från litteratur redogörs grundläggande rörelseförmåga och inomhusmiljöns betydelse. Tidigare forskning berättar om fördelen med fysisk träning, hur forskning ser på förskollärarnas kunskaper samt hur den fysiska och pedagogiska inomhusmiljön påverkar. Studien har en kvalitativt skriftlig intervju som metod, där tanken är att undersöka förskollärares och rektorers kunskap och intresse kring fysisk aktivitet och rörelse. Socialkonstruktivismen används som den teoretiska utgångspunkten, att kunskap är socialt uppbyggt och att kunskap förmedlas genom kontakt mellan olika människor. Kunskaper och intresse har en stor betydelse i vad barn får ta del av under sina dagar på förskolan. Resultatet visar att förskollärarna och rektorerna i sin utbildning tagit del av olika moment av fysisk hälsa. Däremot erbjuds inte barn i tillräcklig utsträckning rörelse under dagarna på förskolan. Orsaker till detta är bland annat att miljöerna inomhus inte är anpassade men också på grund av att kollegor har olika syn på vad som är viktigt i verksamheten.

Detta examensarbete undersöker hur rektorers och förskollärares konstruktioner av ledarskap påverkas i en organisation med distribuerat ledarskap. Studien utfördes som en kvalitativ fallstudie där olika sätt att organisera för ledarskap jämfördes genom fokusgruppsdiskussioner med rektorer och förskollärare på ett förskoleområde. Den data som samlades in inom ramarna för studien bearbetades genom innehållsanalys och i förhållande till socialkonstruktionistiskt perspektiv som teoretisk ram. Resultatet av den här fallstudien visar att den växelverkan mellan stöttande rektorer och självständiga förskollärare som uppstår i deras distribuerade ledarskap är framgångsrikt för att skapa professionell autonomi och ökad meningsfullhet. Ett mer effektivt ledarskap framträder genom rektorernas förmåga att utmana traditionella ledarskapsnormer för att möjliggöra distribuerat ledarskap på sina enheter. Rektorerna betonar vikten av delat ledarskap för att lätta bördan och kunna skapa mer meningsfulla sammanhang för alla medarbetare – oavsett yrkestitel. Förskollärare får förutsättningar att utveckla reell ledarskapskompetens genom distribuerat ledarskap: exempelvis genom att leda reflektion i arbetslag eller leda kompetensutveckling, utföra auskultation, föreläsa och leda workshops både internt och externt. Förskollärarna i fallstudien ser rektorn som en central aktör och tonsättare i att forma kulturen för detta ledarskap och ge riktad, relevant kompetensutveckling. Genom förskollärarnas ökade känsla av meningsfullhet i sitt uppdrag, samt möjligheten till en mångfald av perspektiv och kompetenser som finns i det distribuerade ledarskapet, får barnen ta del av mer meningsfulla sammanhang.

Syftet med studien är att beskriva förskollärares syn på sambandet mellan estetiska lärprocesser och yngre barns språkutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med en Reggio Emilia filosofi, där utgångspunkten är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer samt en fenomenografisk analysmodell. Resultatet i studien visar att förskollärares förhållningssätt är en avgörande faktor för hur de estetiska uttrycken integreras i undervisningen tillsammans med andra ämnen. Resultatet visar också att förskollärare i första hand utgår från barnens intressen vid planering av undervisning i förskolan, där förskollärare uttrycker olika sätt att planera och inkludera estetiska uttrycksformer i undervisningen. Det finns också en benägenhet att välja de uttrycksformer som förskollärare känner sig trygga med, och som inte utmanar deras egna perspektiv och kunskap. Sammanfattningsvis lyfter studien vikten av att vara medveten om att barns utforskande och kunskaper kan synliggöras på olika sätt, där framför allt variationen av olika estetiska uttrycksformer ökar varje barns möjlighet att uttrycka och lära sig genom estetiken.