This thesis examines six trans feminine informants in New York City's experiences of oppression, trans-misogyny, femi-negativity, racism, and classism, as well as their experiences of community support, conflicts and resistance practices through the lens of the term sisterhood and the practice of sisterhooding. Focus has also been placed on the informant's views on allyship and coalition, and their relationship to other communities, such as the trans masculine community. The research has been conducted through in-depth, semi-structured, qualitative interviews with six trans feminine activists in New York City. The informant group was heterogenous in regards to age, race/ethnicity, as well as in regards to where in the city they resided and which parts of the movement they were engaged in. My findings follow Jenny Gunnarsson Payne's (2006) theory on sisterhood as an empty signifier, as my informants had different definition's of the term and concept of sisterhood, and while all of them expressed ambivalences towards the term and concept, they also all used the term to varying degrees. Several saw advantages in using the term to describe kinship and solidarity between trans feminine people. The participating informants in the study listed several different conflicts within trans feminine movements. Many of them were generally skeptical to conflicts, especially to those related to cattiness, competition, language and terminology – sentiment's which I agree with, albeit with the addition, which some of my informant's also stressed, that certain conflict's regarding differences in oppressions related to intersectional hierarchies, may be necessary. In the concluding chapter I argue for an understanding of trans-sisterhood based both on an understanding of similarities and difference's in experience and an understanding of solidarity that prioritizes the voices, perspectives and leadership of the most marginalized. My informant's described grave street harassment, employment discrimination and experiences of desexualization from gay/queer men and hypersexualization from so-called tranny chasers. Because of the lack of previous research on trans femininities from the perspective of an understanding of the specific oppressions of trans-misogyny and femi-negativity, this thesis has had a broad, rather then detailed, perspective and following in the foot steps of Julia Serano (2007) argues for an analysis on the position of trans women and other trans femininities beyond the gender neutral category of transgender. A majority of my informants sharp statements on the subordination of trans femininity to trans masculinity supports my argument for the need of more research in the field of trans femininity studies with perspectives from both transgender studies and critical femininity studies. / Genom djupintervjuer undersöker uppsatsen sex olika transfeminina informanter i New Yorks erfarenheter av förtryck, trans-misogyni, femi-negativitet, rasism och klassism, såväl som deras erfarenheter av stöd, konflikter och motståndspraktiker, vilket sker genom ett undersökande av deras inställning till termen systerskap och den systerskapande praktiken. Fokus har också legat på informanternas syn på allierade, koalitioner och deras relation till andra grupper, som till exempel transmaskulina personer. För att fånga in en intersektionell bredd av erfarenheter var informantgruppen heterogen i förhållande till ålder, “ras”/etnicitet, samt i förhållande till var de bodde i staden och vilka delar av rörelsen de var engagerade i. Informanterna beskrev grova erfarenheter av trakasserier på gatorna och diskriminering på arbetsmarknaden, samt erfarenheter av hypersexualisering från så kallade tranny chaser's och avsexualisering från homosexuella och queera män. I linje med Jenny Gunnarsson Payne's (2006) teori om systerskap som tom signifikant, hade mina informanter många olika definitioner av begreppet systerskap, och medan många av dem uttryckte ambivalenser i förhållande till termen, använde sig alla av begreppet i varierande grad. Flera av dem såg stora fördelar i att använda termen för att beskriva samhörighet och solidaritet mellan transfeminina. Mina informanter listade flera olika konflikter inom de transfeminina rörelsen och var allmänt skeptiska till konflikter, framförallt till de som handlade om elaka attityder, tävlande, språk och terminologi – vilket jag håller med dem om, med tillägget, som en del informanter också tydliggjorde, att visa konflikter gällande intersektionella hierarkier kan vara nödvändiga. Jag argumenterar  för en förståelse av trans-systerskap som baseras både i en förståelse av likheter och skillnader i erfarenheter sam i en förståelse av solidaritet som prioriterar perspektiven och ledarskapet av de mest marginaliserade rösterna. Uppsatsen har ett brett perspektiv eftersom det tidigare gjorts väldigt lite forskning om transfemininiter utifrån den specifika förståelsen av trans-misogyni och femi-negativitet. I likhet med Julia Serano (2007) argumenterar jag för ett analyserande av transkvinnors och andra transfemininas situation bortanför trans som könsneutral kategori och får stöd i majoriteten av mina informanters skarpa uttalanden om den hierarkiska underordningen av transfemininitet gentemot transmaskulinitet. Slutligen menar jag att det behövs mer forskning inom fältet transfemininitetsstudier med perspektiv både från kritiska femininitetsstudier och transstudier.

Bakgrund: Utifrån erfarenheter och teoretisk kunskap har sjuksköterskestudenter uppmärksammat hur stereotyper kring kön finns starkt närvarande i sjukvården. Vården är dominerad av kvinnor men styrs av maktstrukturer utifrån patriarkala hierarkier. Problem: Kan förutfattade meningar om vad som är manligt och kvinnligt bli ett hinder för personcentrerad vård? Förminskas patienten från att vara en individ till att bli en generalisering utifrån genusnormer? Kan sjukvården bortse från fördomsfulla vårdkulturer gällande könsstereotyper i mötet med patienten? Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor upplever att genus påverkar den personcentrerade vården. Metod: Examensarbetet är en empirisk intervjustudie som använder en kvalitativ manifest innehållsanalys av obearbetat material. Urvalet består av sjuksköterskor inom svensk somatisk vård. Resultat: Vårdares och patienters kön har stark inverkan på vårdens utformning samtidigt som det florerar uppfattningar hos sjuksköterskor att en förutsättningslös attityd kan överbrygga könets betydelse. Slutsats: Genus måste belysas starkare, både i forskning och klinisk praxis då genus har en direkt och indirekt inverkan på den personcentrerade vårdens kvalitet. Sjukvården måste bli bättre på att medvetandegöra genus då rådande genusnormer ofta är osynliga och måste belysas kontinuerligt för att inte åter bli osynliga och genom detta orsaka diskriminering och vårdlidande. / Background: Experience and theoretical knowledge made nursing students aware that gender stereotypes are present in health care. Health care is dominated by women but controlled by patriarchal hierarchies. Problem: Can prejudice on masculinity and femininity hinder person-centered care? Is the patient being reduced from being an individual to becoming a generalization of gender norms? Is it possible for health care systems to ignore the impact of prejudiced gender cultures and still give patients qualitative treatment? Aim: To describe registered nurses experiences of how gender affects person-centered care. Method: An empirical interview study with a qualitative manifest content analysis of unprocessed data. The selection comprises registered nurses in Swedish somatic health care. Result: The gender of health care personnel and patients strongly affects the formation of health care relationships. Simultaneously there is preconception among nurses that an unbiased attitude can overlap the consequences of gender. Conclusion: Gender needs to be illuminated, in scientific research but also in practice. The health care system needs to develop its awareness of gender because prevailing gender norms are often invisible and need to be continuously illuminated in order to prevent gender bias, discrimination and care suffering.

Personliga tränare (PT) har en nyckelfunktion på gymmet, i och med sin uppgift att guida klienter till en bättre fysik och hälsa. Många gymutövare har PT som förebild både vad gäller hälsa och kroppsligt utseende. På gymmet finns dock en problematik med förekomst och reproducering av genuskodade kroppsideal, vilket bland annat kan bidra till ohälsosamma kost- och träningsbeteenden. Syftet med studien är att utforska vilka kroppar och kroppsideal i gymkontext som synliggörs i personliga tränares diskussioner. Vidare är syftet att belysa om och i så fall på vilket sätt maskuliniteter och femininiteter framträder i personliga tränares diskussioner om kroppar och kroppsideal. Totalt medverkade 19 PT i sju fokusgruppsintervjuer, som analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys med en abduktiv ansats. Connells teoretiska begrepp hegemonisk maskulinitet och betonad femininitet samt Bauman och Mays perspektiv kring kropp användes under analysprocessen. Resultatet visade att PT talar om den perfekta kroppen, den överdrivna fitnesskroppen, den extremt magra kvinnokroppen och den feta kroppen. I PTs diskussioner går att utläsa hur den perfekta kroppen värderades högre än de andra kropparna, genom deras beskrivningar av övriga kroppar i negativa och nedlåtande ordalag. De övriga kropparna ansågs avvikande både vad gäller utseende och hälsa. Den perfekta kroppen kan därför tolkas stå för den hegemoniska maskuliniteten och betonade femininiteten, genom sin överordnade position på gymmet. Konsekvensen av denna kroppshierarki kan bli att klienter som inte har kroppar som anses ideala, kan uppleva sig exkluderade från gymarenan.

Den romerska författaren och poeten Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. - 17 el. 18 e.Kr.) hade år 8 e.Kr. skrivit färdigt sitt magnum opus Metamorfoser. Verket skildrar ungefär 250 olika myter eller sagor som alla kretsar kring temat förvandlingar, eller så kallade metamorfoser. Men Ovidius verk har under det senaste århundradet uppmärksammats för dess otaliga skildringar av våldtäkt. Från Jupiter till Pluto, från gudarnas gud till underjordens härskare, skapar Ovidius ett poetiskt universum där våldtäkt är enda sättet för dessa gudar att uttrycka sina karikatyr-artade sexualiteter. I och med att Ovidius porträtterar ett såpass stort spann av sexuella kfgj så formas därmed det mönster som ska komma att brytas med i myten om nymfen Sálmakis våldtäkt på den unga pojken Hermafróditos.  Med hjälp av forskare som lagt fram att Ovidius skildrar våldtäktens psykologiska följder på dess offer kan vi i Sálmakis-myten se att det rör sig om något så ovanligt som en kvinnlig våldtäktsförövare. I forskning när det gäller subjektivitet inom mytologiska narrativ, där mannen har blivit det universella subjektet, utifrån vilket allt annat definieras, blir det tydligt att Ovidius också i subjekt/objekt ställer rollerna på sin kant.  Alltså skapar Ovidius något unikt i skildringen av Sálmakis där det rör sig om en kvinnas roll som subjekt och våldtäktsförövare. Hon blir placerad jämte mannen. Men det krävs något så brutalt som våldtäkt för att först blottlägga maskulinitetens uttryck för att sedan kunna klargöra Sálmakis roll i myten.

The aim of this paper is to critically examine and analyze how the informal performance about masculinities and femininity are being expressed and produced by the text and pictures in Huddinge kommuns internal magazine for the staff working within the public administration. The concrete questions are: By which patterns constructs the performance of gender in Huddinge kommuns internal magazine for the staff working within the public administration? Are the femininity and masculinities being expressed in a static way or have it changed in Huddinge kommuns internal magazine for the staff working within the public administration throw the examined years 1985, 1995 and 2006? A quantitative and qualitative method is used. The point of departure is organization theory in a gender perspective. With the gender organization theory we examine the structures, leadership, symbolics and changes through the examined years. Our perspective is a social contructionism. Our conclusion is that the patterns about femininity and masculinity changes through the years, but the most significant changes are made by women. That conclusion is in spite of the facts that the quantitative data shows that women have increased by the numbers of pictures. The qualitative examination confirms that masculinity is still the norm and therefore women do change more than the man does.

With this essay, I’m reviewing with a narrative analysis, describing in what way the standards of feminism, bisexuality and non-monogomy is being represented in the movie Puccini for beginners. I’m reviewing this in support of a queer and straight time. As a complement for queer and straight time, I’m presenting different theoretical concepts, which are useful for the analyze of feminism, bisexuality and non-monogamy. The analyze is based on the categories of Labov. In which way the narritve is constructed, as well as in what way feminism, bisexuality and non-monogamy are being represented. Finally I’m summing-up how I answered my questions regarding straight and queer time in perspective of feminism, bisexuality and non-monogamy.

Syftet med studien är att skapa en djupare förståelse för hur manliga- och kvinnliga mördare porträtteras i nyhetsmedia samt de eventuella skillnader som finns i porträtteringen. Fokus ligger på att se om det finns ett tydligt mönster för hur dessa fyra mördare porträtteras i media samt skillnader mellan en manlig mördare och en kvinnlig mördare som har begått snarlika brott. Tidigare forskning har visat på att det finns skillnader i porträtteringen när det kommer till manliga förövare och kvinnliga förövare. Man har kunnat se att kvinnliga förövare smutskastas mer av media än manliga förövare. För att undersöka porträtteringen av mördare i media utgår denna studie utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Materialet i studien består av 40 svenska nyhetsartiklar varav 10 artiklar på vardera mördaren från olika svenska tidningar. Detta material har sedan analyserats med hjälp en innehållsanalys. Resultatet från analysen visar att kvinnliga mördare porträtteras i media utefter det brott de har begått samt deras normbrytande beteende. När det kommer till de manliga mördarna så porträtteras dessa endast utefter det brott som de har begått. Slutsatsen som kan dras av studien är att det finns ett mönster hur man porträtterar manliga mördare mot hur man porträtterar kvinnliga mördare. Kvinnliga mördares beteenden och karaktär anses vara mer avvikande vid denna typ av brott än manliga mördares. Vilket gör att man kan dra likheter från tidigare forskning och därav se ett mönster i porträtteringen i media. Svenska nyhetstidningar har en tendens att beskriva kvinnliga mördare på ett komplext sätt genom att porträttera deras brott samt normbrytande beteende vilket leder till ett större fokus och mer skriverier kring kvinnliga mördare i nyhetsmedia än manliga mördare. / The aim of this study is to create a deeper understanding about how male- and female murderers are depicted in the news and to see if there is any difference in the depiction. The focus is to see if there is a pattern between four murderers, two female and two males, and how they are depicted in the media. We also want to see if there is a difference between male and female murderers who committed similar crimes. Previous research shows that there is a difference in how the depiction of male and female murderers. Female offenders are more often befouled then their male counterpart. To examine how the media depict the murderers this study originates from a qualitative content analysis. The material that we base our study on is 40 Swedish articles from different media, ten articles on each murderer from different newspapers. The results we found were that the female murderers are portrayed by media by their crime and norm-breaking behavior. The male murderers are portrayed only after their crime. The conclusion is that we can see a pattern in how media depict male and female murderers and that there is a differs in-between male and female murderers. Swedish newspapers tend to describe female murderers in a more complex way by depicting their crimes and norm braking behavior which leads to a bigger focus and more articles revolving female murderers in the news then male murderers.

Denna studie ämnar belysa hur svarta män framställs i film och vilka attityder dessa män har mot varandra. Uppsatsen undersöker hur aggressivitet och femininitet tar sig uttryck i den Oscarbelönade filmen Moonlight (2016) och vilka stereotyper som framkommer hos männen i filmen. Eftersom filmen behandlar homosexualitet i ett socioekonomiskt lågt område ämnar studien undersöka attityden gentemot homosexualitet och hur huvudkaraktären lever ett liv som homosexuell man. Teorier som används för att kunna undersöka aggressivitet och femininitet i filmen är heteronormativitet, representationsteori och stereotyper samt maskulinitet och hegemoni som hjälper oss titta djupare på aggressiviteten. Utifrån en multimodal diskursanalys har vi med hjälp av lexikala val, värdeladdade ord och paralingvistisk kommunikation studerat filmen och valt ut scener som belyser det som vi ämnar undersöka. Analysen visade att aggressivitet uttrycktes både verbalt och fysiskt, samt att det skedde en maktordning bland de manliga karaktärerna i filmen. De som faller innanför den heterosexuella ramen blir inte utsatta för samma våld och aggression som homosexuella män. Femininitet är ett genomgående tema i filmen som visade sig främst hos den homosexuella huvudkaraktären. Det syntes utifrån sårbarhet och att vara öppen med sina känslor. / This study aims to illustrate how Black men are depicted in film and what attitudes these men have towards each other. The study examines how aggressiveness and femininity is expressed in the Oscar awarded film Moonlight (2016) and what stereotypes that are emerging among the men in the film. Since the film includes homosexuality in a socio-economically low area, this study aims to look at attitudes towards homosexuality and how the main character is living a life as a homosexual man. Theories that have been used to examine aggressiveness and femininity are heteronormativity, representation theory and stereotypes as well as masculinity and hegemony that helps us look further into the aggressiveness. Based on a multimodal discourse analysis, we have used lexical choices, valued words, and paralinguistic communication to study the film and chose scenes that illustrate the aim of this study. The analysis showed that aggressiveness was expressed verbally and physically, and that there was a power structure among the male characters in the film. The ones falling within the heterosexual frame are not being exposed to the same amount of violence and aggression as the homosexual men. Femininity is a thoroughgoingly theme in the film and was shown mostly by the homosexual main character. It was shown by vulnerability and by expressing emotions.

This paper examines how femininity is portrayed in the Harry Potter-series. Many female characters display certain feminine traits which are deemed as negative in the novels, and they are treated as less than because of it. Specifically Dolores Umbridge, Fleur Delacour and Luna Lovegood are disliked or ridiculed because of their feminine expressions. With help from theories about gender performativity, femininity as a scapegoat and texts about feminity this essay is demonstrating how the characters' characteristics and actions of three characters contributes to a misogynistic portrayal of women. It argues that female characters are unable to succeed unless they conform to the series' established norms for women. Keywords: Harry Potter, femininity, performativity, gender norms, gender critical, Dolores Umbridge, Fleur Delacour, Luna Lovegood

Denna uppsats har analyserat gestaltningen av det feminina som skräckinjagande i de två gotik- och skräckromanerna Bunny (2020) av Mona Awad och Cackle (2022) av Rachel Harrison. Den metod som har använts har varit en textnära läsning av novellerna och den teori som analysen har utgått ifrån har huvudsakligen varit Maria Margareta Österholms avhandling Ett flicklaboratorium i valda bitar – Skeva flickor i svenskspråkigprosa från 1980 till 2005 (2012) som behandlar Mary Russos begrepp gurlesken och dess olika former, Sandra M. Gilbert och Susan Gubars teori om den internaliserade manliga blicken i deras bok The madwoman in the attic, The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979), och Yvonne Lefflers teori om skräckberättelsens förmåga att väcka känslor hos läsaren i hennes bok Horror As Pleasure (2000). Syftet var att undersöka hur romanerna förhåller sig till sammanflätningen av det skräckinjagande och det feminina. Analysen har visat att den internaliserade och objektifierande blicken på kvinnorna är en viktig del i hur de skräckinjagande elementen framställs både groteska och hotfulla – särskilt vid framställningen av det feminina och kvinnomonster. Jag behandlar i den avslutande diskussionen hur det feminint monstruösa i dessa två romaner har förskjutits till ett mittemellanförskap som förhåller sig till förmågan hos publiken att konceptualisera situationerna. / This thesis aims to analyze the figuration of the feminine as something horrifying in the two horror novels Bunny (2020) by Mona Awad and Cackle (2022) by Rachel Harrison. The method is a close reading of the novels and the main theory is based on Maria Margareta Österholms dissertation Ett flicklaboratorium i valda bitar – Skeva flickor i svenskspråkigprosa från 1980 till 2005 (2012), in which she investigates Mary Russo's concept of the gurlesque, Sandra M. Gilbert and Susan Gubar’s theory about the internalized male gaze from their book The madwoman in the attic, The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979), and Yvonne Leffler’s study Horror As Pleasure (2000), about the aesthetic premises of the horror story and its ability to transform unpleasant feelings into pleasurable horror and aesthetic enjoyment. My thesis aims to investigate how the relationship between the horrifying and the feminine is intertwined in the novels. The analysis has shown that the internalized and objectifying gaze has an important part in the grotesque and threatening aesthetics of the horror story – especially in the depiction of the feminine and female monsters. I argue that the feminine monstrous in these two novels has made a shift into an” in-between-relationship” which behaves differently depending on the audience's ability to conceptualize the situations that arise in the novels.