Syftet med detta arbete var att ta reda på och synliggöra hur pedagoger ser på sitt eget arbete med barns inflytande i verksamheten samt hur de tror att deras egen syn på inflytande påverkar arbetet. Vi ville ta reda på hur synen på inflytande kan skilja sig pedagoger emellan och vad de får för stöd från förskolechefen för att kunna uppfylla strävansmålen framställs i Läroplanen för förskolan. Metoden vi använde för att genomföra studien var semistrukturerade intervjuer där pedagoger och förskolechefer från fyra olika förskolor har deltagit. Med utgång i ”det kompetenta barnet” som perspektiv, så har vi analyserat materialet vi samlat in och resultatet visar bl.a. att många av informanterna inte särskilde begreppen inflytande och delaktighet, något vi tror kan bero på att Läroplanen för förskolan inte heller gör en distinktion mellan begreppen. Vi kom även fram till att relationen och kommunikationen med förskolecheferna inte alltid var särskilt tydlig och kontinuerlig vilket av vissa pedagoger upplevdes som negativt medan andra inte ansåg att en sådan granskning var nödvändig. Läroplanen för förskolan stod i centrum när det handlade om vad förskolechefen hade för förväntningar och det uttrycktes att denna var allt som pedagogerna behövde ha fokus på. Att arbeta med barns inflytande kunde, enligt våra informanter, vara en blandning av många olika komponenter. Några centrala begrepp var: lyhördhet, lyssna, ta tillvara på, flexibilitet, inspirerande miljö och tillåtande attityd.Slutsatserna vi drar av denna studie är att pedagogernas upplevelser av sin egen syn på barns inflytande påverkar verksamheten i stor utsträckning, om man ser på barn som en aktiv del i en process av beslutsfattande så bedrivs även verksamheten på detta vis. Förskolechefens relation till pedagogerna är inte alltid så synlig och konsekvent som en del skulle önska och vi tror att det skulle kunna vara värt att försöka förstärka denna relation mellan pedagoger och förskolechef för att sedan kunna utvärdera resultatet och ställa i förhållande till tidigare struktur av verksamheten.

Syftet med vår studie är att undersöka hur förskollärare förhåller sig kravet på barns rätt till delaktighet och inflytande i förskolans verksamhet. Detta när de både måste se till gruppens samt det enskilda barnets behov. Åtta semistrukturerade intervjuer med erfarna förskollärareligger till grund för vårt empiriska material. Studien tar utgångspunkt i Foucaults styrningstekniker samt det barndomspsykologiska perspektivet ”det kompetenta barnet”. För att analysera barns delaktighet och inflytande i förskolan delades empirin in i två kategorier, ”hindrande” och möjligheter”. Sammantaget visar studiens resultat hur både barn och pedagoger i förskolan samspelar och förhandlar om barns delaktighet och inflytande. Det blir även synligt hur diverse styrningstekniker appliceras när pedagoger försöker tillgodose barns möjligheter till inflytande. Pedagogers förhållningssätt är en central del som skapar förutsättningar för barn att uppleva delaktighet och känna inflytande. Förskollärares tillvägagångssätt och förskolan som institution skapar såväl hinder som möjligheter för barns delaktighet och inflytande i verksamheten.

The purpose of this essay is to find out if there is a general understanding of what the concept of ”a competent child” is in the writings of Maria Montessori, as well as in books written about Loris Malaguzzi. The essay then compares this with the answers from pre-school teachers in two Montessori and two Reggio Emilia pre-schools about their understanding of what a competent child is, how that shows in their behaviours and attitudes towards the children and in how they use this to arrange the pre-school physical environment. The essay also takes a look at how the teachers work with documentation, how they perceive their chosen pedagogy helps them in their work with the pre-school curriculum and with the requirement that the pre-school teachings should be grounded in the scientific method, and also explores what does the teachers think about their role as a teacher. The essay then tries to analyse why Reggio Emilia has grown to be the predominant pedagogy   in the Swedish pre-schools and why Montessori has not. The investigation is based on qualitative interviews as well as observations made by the author. The study is based on Vygotskijs socio-cultural theory, which could be summarised that we all learn in social relations.   The conclusion of the study is that there is a general understanding about the competent child in the books written by Maria Montessori and Loris Malaguzzi, as well as in the teacher’s answers to interview questions and in their acting in teaching situations. The study could see some differences in the design of the physical environments, theteachers’ views of their roles in their answers about the curriculum and that the pre-school should be based on the scientific method. These answers combined with the authors’ observations, the literature used for reference and the socio-cultural theory written by Vygotskij brings the author to the conclusion that Reggio Emilia could be seen as modern version of Montessori. Reggio Emilia is more up to date with a modern take on the role of teachers in advancing children’s learning and development, and the pedagogy also has the socio-cultural theory as a base for understanding how both adults and children learn. The Reggio Emilia pre-schools visited by the author also work with aesthetic expressions in a way that the pre- schools based in the Montessori pree-schools don´t. Reggio Emilia also ”gave” the Swedish pree-schools a tool for seeing the children, the teacher´s and the pree-school itself. It gave us pedagogic documentation.

Bakgrund och Syfte: Tidigare forskning inom employer branding menar att det finns ett behov för ytterligare forskning vad gäller hur företag i praktiken tillämpar employer branding och vilka processer och arbetsmetoder som används. Syftet med vår studie är att utifrån ett styrningsperspektiv skapa förståelse för hur kunskapsintensiva företag genom tillämpning av employer branding hanterar konkurrensen om kompetenta medarbetare, med avseende på employer branding som process och dess arbetsmetoder.   Metod: Denna studie är en kvalitativ flerfallsstudie som utgår från en abduktiv ansats. För att skapa förståelse har vi antagit ett hermeneutiskt synsätt. Det empiriska materialet har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer, som sedan sammanställts utifrån de teman som vår teoretiska referenram är uppbyggd kring. I analysen har vi ställt empiri mot teori, samtidigt som vi jämfört företagen mot varandra.   Resultat och Slutsats: Studien har påvisat tillämpning av arbetsmetoder i praktiken inom employer branding arbetet som tidigare forskning inte nämnt. Genom att vi kartlagt och identifierat nya arbetsmetoder menar vi att vi skapat ökad förståelse för tillämpning av employer branding som process och dess arbetsmetoder. Därav menar vi att syftet i studien besvarats.   Förslag till fortsatt forskning: Då vi funnit att det finns en viss problematik med att mäta effekten av employer branding menar vi som förslag att det vore intressant att undersöka hur företag i praktiken upplever och hanterar mätningar inom employer branding över tid. Vi föreslår även att vidare forskning bör undersöka hur företag säkerställer att medarbetare lever upp till företagets EVP, i de fall då EVP innefattar värdeord som förutsätter medarbetarnas efterlevnad.     Studiens bidrag: Vår studie bidrar med att minska det gap som finns i forskningen genom att vi i praktiken identifierat processer och arbetsmetoder som teorin tidigare inte nämnt. Vidare bidrar vi även med att tydliggöra och konkretisera tillämpningen av employer branding för företag i praktiken. / Aim: Previous research within employer branding suggests there is a need for further research regarding how companies use employer branding in practice and what processes and working methods they use. The purpose with our study is to, from a management-perspective, create an understanding for how knowledge-intensive companies through use of employer branding handle the competition of talented co-workers, regarding employer branding as a process and its working methods.   Method: This is a qualitative multiple case study with an abductive approach. To create a deeper understanding we have applied a hermeneutic approach. The empirical data has been gathered through semi-constructed interviews, and then been analyzed from the themes in our theoretical framework. When analyzing, we have compared the empirical findings against the theory, and also compared the companies to each other.   Conclusions: The study has demonstrated that the practitioners of employer branding are using working methods which previous research within the field have not mentioned earlier. We suggest, that through mapping the working methods, and through the fact that we have identified new working methods, we have created a deeper understanding of the use of employer branding as a process, and for the working methods used in practice. By doing so, we claim that we have responded to the purpose of our study.   Suggested future research: We have discovered a problem regarding measuring the effect of employer branding. Therefore, we suggest that it would be interesting to study how companies handle and experience the measurings over time within employer branding. We also suggest further research regarding how companies ensure that co-workers conform to their employers´ EVP, in the case where the EVP implicates words that presume co-workers conforming to it.   Contribution of the thesis: Our study contributes to the research by decreasing the gap we found in the research, by identifying processes and working methods within practice that previous research within the field have not mentioned earlier. We also contribute to practice by clarifying and concretizing the use of employer branding.

Studiens syfte är att undersöka om det finns en normerande och styrande funktion i den Reggio Emiliainspirerade förskoleverksamheten som den implementeras i Sverige. Genom intervjuer med fyra pedagogistor undersöks hur bilden av barnet och dess lärande tar sig uttryck på de olika förskoleenheterna, framförallt när det gäller de för Reggio Emiliafilosofin väsentliga begreppen att följa barnens intresse, pedagogisk dokumentation, miljön som den tredje pedagogen och det kompetenta barnet. Resultaten visar att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken genom projektarbeten och pedagogisk dokumentation leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar vissa av barnens egna viktiga frågor. Resultaten visar också att den pedagogiska miljön har en starkt styrande funktion där bara vissa aspekter av lärandet uppmuntras och att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken värjer sig för begrepp som omsorg, anknytning och behov. Istället konstitueras en normerande bild av det önskvärda barnet som en naturvetenskaplig forskare. Den för Reggio Emiliafilosofin så eftersträvade dialogen med andra discipliner och pedagogiska perspektiv har i den  Reggio Emiliainspirerade pedagogiken transformerats till ett pedagogiskt koncept som omgärdas av förbud och där oliktänkande pedagoger och föräldrar för att höra hemma i verksamheten måste omvändas och inordnas i "det nya tänkandet". På det viset har den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken en normerande och disciplinerande funktion också för barnens föräldrar och förskoleenhetens pedagoger.

Ur ett barndomssociologiskt perspektiv studeras i denna uppsats tre riktningar i forskningen om barns läslärande samt de metoder som bygger på denna. De tre riktningarna är: Traditionell pedagogisk och psykologisk forskning om barns läslärande; Emergent literacy/Early literacy samt Literacy from infancy. I första hand studeras skrifter av tre svenska forskare: Ingvar Lundberg, Caroline Liberg och Ragnhild Söderbergh. Syftet är att undersöka vilka barndomsdiskurser och vilka sätt att se på begreppen barn och barndom som speglas. I Lundbergs forskning ser jag diskursen om Barnet som kultur- och kunskapsåterskapare – ett förhållningssätt som säkrar makthierarkin mellan barn och vuxen. Barnet tränas under strukturerade former under ledning av en vuxen och syftet är att ge en stadig grund inför den senare läsundervisningen i skolan, undervisning som i första hand bygger på syntetiska metoder med bokstavsinlärning och ljudning. I Libergs forskning syns diskursen Barnet som aktiv kultur och kunskapsåterskapare. Förhållningssättet liknar det som beskrivs av Lundberg men man hyser en större tilltro till barnets kompetens och förmåga att dra egna slutsatser. Utifrån barnets frågor och intresse stöttar den vuxne genom att visa på bokstävers betydelse och ljudningens principer. En alternativ väg visar Söderbergh på. Hennes metod bygger på att en vuxen aktivt försöker väcka det lilla barnets intresse för skriftspråket genom att fokusera på skrivna ords betydelse, innehåll och funktion snarare än på form och avkodningsteknik. När intresset finns lämnas lärandet helt över till barnet och den vuxnes roll blir att stimulera på rätt nivå. Här syns diskursen om det kompetenta barnet och även ett ifrågasättande av makthierarkin mellan barn och vuxen. Inom Lundbergs och Libergs forskningstraditioner rör man sig inom ramen för den diskurs som jag valt att benämna Skolan som läsandets arena t ex på så sätt att aktiviteterna utgår ifrån de enskilda bokstäverna och ljudningen och därmed initierar det man tänker sig att skolan senare kommer att ta över. Söderberghs forskning innebär ett ifrågasättande av denna diskurs då den handlar om läslärande vid en avsevärt mycket tidigare ålder och dessutom med en helt annan metod. Forskningen/metoden blir därtill problematisk då den både hamnar inom ramen för den vedertagna diskursen om Det naturliga barnet och inom diskursen om Det kompetenta barnet, i meningen läskunnigt. Den ifrågasätter därmed både lärarens roll och kanske också skolsystemet i stort. Anledningen till att hennes metod inte får större genomslag kanske i sin tur kan förklaras som en rädsla för Det kompetenta, läskunniga lilla barnet.

The pre-school is seen by many as the place where children get equipped for the future and the challenges there of. One of the most important aims according of the curriculum for Swedish preschools is that children get the opportunity, in interaction with the pedagogues, to develop their identity and to feel secure and satisfied with themself. Although, in the curriculum of the Swedish preschool system there is a comprehensive focus on the children’s competencies and learning, the importance that the children feel secure is not that prominent. Consequently a paradox occurs between the focus on children’s competencies and their need for care. The focus of this study is to investigate how this effects the pedagogues work with the children’s self-esteem.   The study investigates the pedagogues views on self-esteem and how they work to strengthen and develop the childrens self-esteem. A qualitative method was used, based on interviews and observations, in order to get a verified picture of the pedagogues views on the above questions. The interviews took place in a pre-school in the south part of Stockholm. The study is based on the perspective sociology of childhood.  The result shows that the pedagogues child perspective is based on the ’competent child’ where the development of the children’s self-esteem developed with confirmation of the childrens competencies and performances. The childrens self-esteem is according to the pedagogues a concept they take for granted as a ’silent perspective’, instead of something outspoken and something they discuss between one another. In conclusion, to work with children's self-esteem and to make the work as meaningful as possible, it is important that the pedagogues are aware that there are several ways to it’s development both an inner subjective and outer, which they display. The result shows that much focus is placed on developing the outer performance-based self-esteem. As a consequence little focus is laid on the emotional acknowledgment necessary for the development of the subjective or the inner self-esteem.

In this study I wanted to find out what is said about the preschool in a media debate that took place on a discussion forum of a Swedish newspaper’s web site in 2016. Through critical discourse analysis I have tried to find out what is said and reflect upon what it says about the preschool. Critical discourse analysis focuses on the text, the interaction and the context to find out how different discourses are being drawn upon within the interaction to reproduce or modify the given context. My results show that the studied media debate takes place within a modernistic order of discourse where the preschool as a producer of results and as a business company is at stake. This is the preschool as an institution, where the child needs to develop certain abilities, and as a producer, offering a service to the consumer; the parent. Half of the participants of the debate are questioning the preschool and claim that the institutionalization of children has gone too far. The preschool isn’t able to deliver when it comes to care and security for the little child, according to the critics. The other half of the participants defend the preschool as an institution and see it as a necessary part of the childhood, both as a practical solution for the modern society and for what it can give the child when it comes to learning and preparing for the future. The critics and the defenders can be understood as acting within different historical discourses of the preschool. The critics use arguments from the discourse of the child-crib, a socially determined childcare from the 19th century. The defenders use arguments from the discourse of the kindergarten, a pedagogically determined nursery school with its roots at the turn of the last century. The debate takes place within a certain understanding of the preschool which therefore is being reproduced, even though there are tendencies towards a more postmodern understanding in some of the written arguments. The preschool in the debate show signs of colonization by the systems of money and power, through what Fairclough calls marketization of discourse, discourse of bureaucracy and discourse of counseling. The preschool under debate is a preschool within the global market of free trade, where changing power relations lead to feelings of insecurity and the need for control. Throughout the debate one power relation is taken for granted, that is the relation between the debater and the debated, between the adult and the child.

Syftet med produktarbetet var att skapa ett didaktiskt lärandematerial bestående av en bilderbok med tillhörande lärarhandledning med inriktning på vattnets kretslopp, för en hållbar utveckling. Det didaktiska lärandematerialet utformades för att stödja och inspirera förskolepersonalen i sin dagliga undervisning tillsammans med barnen i förskolan. Utformningen av det didaktiska lärandematerialet bygger på det som kom fram i besvarandet kring vår frågeställning: Hur kan ett didaktiskt lärandematerial utformas för att hjälpa förskolepersonalen att ge barn i förskolan tidiga erfarenheter om vattnets kretslopp? Frågeställningen besvarades i relation till den tidigare forskningen som gjorts inom samma ämnesområde. En bakgrund inom redan befintlig barnlitteratur och/eller lärandematerial samt våra didaktiska övervägande kring utformning av barnböcker har också bidraget till produktarbetets resultat. Allt material har samlats in via olika infallsvinklar såsom databassökningar och studiebesök. Materialets insamling har dokumenterats med hjälp av minnesanteckningar, fotografering och ljudupptagningar. I produktarbetets resultatavsnitt presenteras vårt didaktiska lärandematerial som kommer i form av en faktabilderbok med tillhörande lärarhandledning. Utifrån den befintliga barnlitteraturen och lärandematerialen saknas det sen tidigare motsvarande didaktiska lärandematerial, därför blir vår slutsats att vår produkt kan fylla en funktion som inget annat material gör just nu.

Den här uppsatsen behandlar mitt agerande utifrån två olika dilemman. I det första dilemmat intar jag ett grupperspektiv och utesluter individen. Den andra situationen skildrar en händelse där jag som pedagog utför en aktivitet tillsammans med ett barn, där individperspektivet blir i fokus och gruppen utesluts. Syftet med denna uppsats är att finna en fördjupad förståelse för mitt eget handlande utifrån de två dilemman som uppstod. Hur kan jag med säkerhet veta att mitt val av perspektivtagande i stunden är det rätta att utgå ifrån? Kan jag välja att utgå från både individens och gruppens perspektiv? Utifrån mina två dilemman har jag med stöd av reflektion och diskussioner med kurskamrater och handledare utfört en undersökning om hur mitt handlande hade kunnat ske utifrån olika infallsvinklar. Genom reflektionen och analysen har essäskrivande som metod varit det centrala verktyget. I undersökningen använder jag mig av bland annat Piagets och Vygotskijs teorier och tankar, men också pedagogisk litteratur, forskning och uppsatser finns som stöd i min uppsats. Min första tanke var att undersöka individen och gruppens perspektiv. Men under processens gång väcktes nya områden att se perspektiven ifrån. I min essä behandlas läroplanen, det sociala samspelets betydelse, det kompetenta barnet, inkludering och exkludering, barn i behov av stöd, normkritiskt förhållningssätt samt vetenskaplig grund, beprövad erfarenhet och praktisk kunskap. I det sista kapitlet belyser jag Aristoteles begrepp episteme (vetskap) och fronesis (praktisk klokhet) och vad avsaknaden av dessa begrepp bidrog till. I min reflektion och analys beskriver jag vad som hände, samt hur jag skulle gjort ha gjort idag. Min undersökning visar på att bristen av kunskap i de två olika situationerna bidrog till att antingen gruppen eller individen blev utesluten, exkluderad utifrån mitt tolkningsföreträde. / This essay is focused on my actions based on two different dilemmas. In the first dilemma I take on a group perspective, excluding the individual. The other dilemma describes a situation where I as pedagogue perform an activity together with a child, focusing only on the individual perspective and excluding the group. The purpose of this essay is to get a deeper understanding of my own actions on the two arisen dilemmas. How can I know for sure that my chosen perspective is the right one to work by? Can I choose to focus on both the individual´s and the group´s perspective? Based on my two dilemmas, I have been able to carry out a study of how my actions could have been from different angles of approach by using essay as a method. This has been possible through reflection, discussions with classmates, mentor and analysis. In the study, I use Piaget´s and Vygotskij´s theories and thoughts, pedagogical literature, previous research, and essays to support my conclusions. My initial thought was to examine the perspective of both the individual and the group. But during the process, I came across more interesting areas and perspectives to study. My essay covers the Swedish curriculum, the importance of social interaction, the competent child, inclusion and exclusion, children with support needs, norm-critical approach and scientific basis, proven experience, and practical knowledge. In the last chapter, I highlight Aristotele´s concepts of techne (prociciency), episteme (knowledge) and fronesis (practical wisdom) and what the lack of these concepts contributed to. In my reflection and analysis, I describe what happened versus how I would have acted in a similar situation today. My research shows the lack of knowledge in the two different dilemmas contributed the exclusion of either the group or the individual based on my own interpretive precedence excluded.