I dagens samhälle förväntas medborgare ta ansvar för sin egen hälsa. Ett egenasnvar kräver kunskaper om hälsa. Hälsa är en del i skolämnet idrott och hälsa och kan vara en plattform att utveckla hälsokunskaper. Problemet med just hälsa är att begreppet upplevs oklart. Detta får betydelse för vad lärare anser som viktig kunskap och väljer att tolka in i den tillämpade hälsokundervisning. Därför är syftet med detta arbete att undersöka hur gymnasielärare i ämnet idrott och hälsa pratar om undervisning och begreppet hälsa för att främja ett livslångt lärande. Frågeställningarna som denna uppstats har avsikt att besvara är: På vilka sätt arbetar lärare med hälsa i ämnet idrott och hälsa? Hur gör lärare för att främja elevernas ansvar både för sin egen och andras hälsa? Studien bygger på data insamlat genom kvalitativa intervjuer genomförda med sex gymnasielärare i idrott och hälsa. Det insamlade materialet från intervjuerna mynnade sedan ut i ett trnskiberingsarbete följt av ett tolkningsarbete med en hermeneutisk ansats. Lärarnas olika erfarenheter och upplevelser av hälsoundervisning tolkas i studien med hjälp av begreppet "hälsolittercacitet" och "fördjupad kunskap". I resultatet framkommer det att lärare arbetar med hälsa men arbetssätten och innehållet varierar. Utvecklandet av teoretisk hälsokunskap, praktisk hälsokunskap och självmedvetenhet förekommer i större utsträcking än kritiskt förhållningsätt och medborgaransvar kring hälsofrågor som alla har betydelse för hälsolitteracitet. Detta kan vara problematiskt i den mån att undervisningen inte främjar elevernas utveckling av fördjupad i kunskap i hälsa. Fördjupad kunskap är en förutsättning för att eleverna ska kunna ta ansvar både för sin och andras hälsa i samhället i stort. Ett möjligt redskap för att eleverna ska utveckla fördjupad kunskap kan vara att undervisningspraktiken utgå från hälsolitteracitet, för att försäkra sig om att alla delar på ett eller annat sätt behandlas.

Barnen tillbringar en stor del av sin dag i förskolans lärmiljöer. Pedagogerna som arbetar i förskolan stimulerar barnen och har ansvaret för deras ständiga utveckling inom olika ämnen. Förskolan ska erbjuda en god miljö för barnen. Vi upplever att en god miljö handlar om pedagogernas och rektorns tolkningsförmåga. Hur kan pedagogerna erbjuda varierade miljöer och vem bör ansvara för skapandet och utvecklingen av lärmiljöer? Syftet med denna studie var att undersöka pedagogernas syn på, samt delaktighet i, utformandet av pedagogiska lärmiljöer inomhus. För oss författare är ämnet högst relevant och aktuellt i vår kommande yrkesliv som legitimerade förskollärare. Delstudie 1 genomförs med kvalitativa intervjuer med inslag av tolkande hermeneutisk metod och ger överblick från sex pedagoger som reflekterar över pedagogiska inomhus lärmiljöer i förskolan. Delstudie 2 är en kvalitativ enkätundersökning med inslag av några kvantitativa frågor. Utgångspunkt i studien är Vygotskijs sociokulturella lärandeteori där vi med hjälp av begreppen: interaktion, proximala utvecklingszon, mediering, informell och formell undervisning, delaktighet analyserar datan. Studiens resultat indikerar att hela arbetslaget bör ansvara för utveckling och skapandet av pedagogiska lärmiljöer i förskolan. Utifrån vår tolkning finns det både möjligheter och hinder som uppstår i arbetet med pedagogiska inomhus lärmiljöer i förskolan. Resultaten visar att hinder kan vara förskolans begränsade planlösningar, pedagogernas tidsbrist och kommunens ekonomi. Möjligheter är bland annat pedagogernas och barns kreativitet i skapandet av lärmiljöer samt hållbar materialanvändning exempelvis naturmaterial och materialet som redan finns i förskolan. Resultaten visar hur pedagogerna deltar i utveckling och skapandet av lärmiljöer. Det lyfts fram i studien hur planering och skapandet av lärmiljöer är ett kontinuerligt arbete som inkluderar bland annat observationer, reflektioner och utformandet när det gäller lärmiljöer i förskolan. Hälften av studiens deltagare upplever att yrkeserfarenhet påverkar engagemang i planeringen av pedagogiska lärmiljöer och andra hälften anser att yrkeserfarenhet inte är kopplat till engagemang. Resultaten exemplifierar hur barnens inflytande och delaktighet i skapandet av pedagogiska lärmiljöer kan se ut.

Syftet med denna kvalitativa studie är att få kunskap om hur pedagoger arbetar för att främja och utveckla svenska språket hos barn som har svenska som andraspråk. För att uppnå studiens syfte genomfördes halvstrukturerade intervjuer med fyra förskollärare från två olika flerspråkiga och mångkulturella förskolor. Det sociokulturella perspektivet har använts för att diskutera studiens resultat. Resultatet av studien visade att förskollärarna använder sig av liknande arbetsmetoder för att främja och stödja flerspråkiga barns språkutvecklingar. Dessa arbetsmetoder är kroppsspråk, bildstod, TAKK (teckenstöd), aktiviteter vid samling (såsom Polyglutt, bilder, böcker, rim och ramsor och konkret material) samt lek och högläsning. Studiens resultat visar att förskollärarnas förhållningsätt i förskolans verksamhet ses som en central del i språkutvecklingen hos barn som har svenska som andraspråk. Pedagogerna inkluderar föräldrarna i verksamheten genom att uppmuntra dem att vara delaktiga i sina barns språkutveckling. Studiens resultat visar även att trygghet är en förutsättning för att utveckla språket hos barn. Därför att det är viktigt att barn får känna trygghet i sin omgivning genom att pedagogen skapar möjligheter och situationer i vardagen där barnet kan utöva både sitt modersmål och det svenska språket. Detta kan ske genom att skapa små grupper och genom att visa barn intresse för deras modersmål.

Syftet med studien var att studera på vilka sätt fritidshemspersonal pratar om pedagogiska metoder och vilka verktyg de beskriver att de upplever att de använder för att öka deltagande och delaktighet bland eleverna på fritidshemmet. Som metod för studien valdes kvalitativa semistrukturerade intervjuer som genomfördes med fritidshemspersonal och för analys av det empiriska materialet användes tematisk analys. Av resultatet skapades fem teman vilka analyserades utifrån tre perspektiv inom lärandeteori. Med utgångspunkt i resultatet kunde två centrala slutsatser dras. Den första slutsatsen var att om fritidshemspersonal använder belöningar och lockelser, ålder och mognad samt gemensamma normer och gemensam kultur som metoder och arbetssätt i verksamheten kan ett elevdeltagande öka. Den andra slutsatsen som dragits är att om fritidshemspersonal planerar verksamheten utifrån de olika elevernas kunskapsmässiga nivåer samt utgår ifrån elevernas perspektiv vid planering och styrning av aktiviteter kan ett elevdeltagande öka.

Syftet med denna studie var att undersöka grundskollärares upplevelser kring användandet av digitala verktyg i läs- och skrivinlärning, i ämnet Svenska. Dessutom skulle studien undersöka om de digitala verktygen ökar elevernas kunskapsutveckling vid arbete med läs- och skrivinlärning. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och datainsamlingen har skett genom kvalitativa intervjuer av sju behöriga grundskollärare och 5 observationstillfällen i årskurserna F -2. Den valda analysmetoden som användes i studien utgick ifrån den sociokulturella synen på lärandet. Resultatet för studien visade att den tidiga läs- och skrivinlärningen påverkas av införandet av de digitala verktygen i undervisningen och denna påverkan visar sig vara positiv. Användningen av metoder skiljer sig inte mycket åt då det använts av den traditionella undervisningen till skillnad från den digitala verktygens användande i arbete med läs- och skrivinlärning. Utifrån resultaten visas de digitala verktyg användas som ett hjälpmedel i elevernas lärande. De digitala verktygen framstår som ett komplementverktyg i undervisningen och används för att främja elevernas kunskapsutveckling. / <p>Godkännande datum 2022-01-16</p>

Denna studie ämnar undersöka hur två musiklärare på högstadiet arbetar med ämnet sång. Syftet är att undersöka hur sång lärs ut i musikundervisning för årskurs 7–9, med särskilt fokus på metod och genus. Det är genom kvalitativa intervjuer med lärare som empiri har samlats in. Det insamlade materialet analyserades med en metod som är inspirerad av Grounded Theory. De två musiklärarna blev intervjuade med frågor som var baserade på just dessa aspekter av sin undervisning. En kategori för två olika främsta metoder bildades. Lärarna hade två olika främsta metoder för att lära ut sång: en som grundades i kör och ensemble, och en som grundades i digitala verktyg. Genus tog form som en social konstruktion, en könsaspekt samt performativa handlingar. De två främsta metoderna berördes annorlunda av genus. Metoden för digitala verktyg visade sig ha betydligt mindre påverkan av genus medan metoden för kör och ensemble tydligt berördes av genus. Bedömning av sång skedde genom formativ feedback för båda lärarna. Det som skiljde dem åt var snarare hur feedbacken skedde. Metoden för kör och ensemble skedde på plats i klassrummet medan metoden för digitala verktyg kunde ske senare via kommentarer i ett delat projekt. Formativ bedömning användes då av båda lärarna men på olika sätt.

The purpose of this study is to investigate the opportunities and possibilities a librarian has to encourage reading and supply literature to pupils in the ages 13-16 as well as how receptive the pupils and the teachers are to the librarian’s work. The study is performed using semi-structured interviews and the data is analysed using a qualitative method. The study is using Thomas Brante’s work on professional theories as theoretical basis. Five school librarians were selected for interviews. The result of the study shows that pupils are more interested in reading if approached in an informal manner or as an equal than they are when reading is an enforced task. A librarian’s biggest challenge is more likely to depend on how willing the faculty is to listen, communicate and cooperate with the librarian. The headmaster’s commitment towards the concept of a school library as an asset to the students’ education also has a big effect on a librarian’s work.

Att kunna skriva för hand sammankopplas tätt med lärande men eftersom samhället och skolan kommit att digitaliseras är det inte ovanligt att pennan som lärandemedel får stå i skymundan i klassrummet. Tidigare forskning har belyst att pennan helt riskerar att helt ersättas med digitala redskap som surfplattor. Arbetet syftar därmed analysera hur lärare i årskurs 4-6 uppfattar att skrivinlärningen ser ut beroende på om elever skriver för hand eller på surfplatta. Arbetet utgår från sociokulturellt lärande som teoretiskt perspektiv. För att uppfylla studiens syfte används kvalitativa metoder med tonvikt på semistrukturerade intervjuer som tillvägagångssätt för insamling av data. Resultatet visar att det råder en delad mening bland lärare som varit verksamma sedan 1990-talet kontra lärare som varit verksamma sedan sent 2000-tal kringvilken typ av skrivinlärning som fungerar bäst. Lärare som varit verksamma sedan 2000-talet förordar läsplattan som verktyg och ser inga direkta fördelar med analoga skrivsätt. De andra lärarna förespråkar en slags blandning av digitala och analoga skrivsätt där de menar att det analoga sättet skall användas som en slags bas innan digitala redskap används. Avslutningsvis råder viss oenighet mellan de olika lärarna gällande de två undervisningssätten där eleven skall stå i fokus. / <p>Inriktning svenska</p>

Denna kvalitativa intervjustudie behandlar ämnet barns integritet och inflytande i förskolans dokumentationsarbete, utifrån förskollärarnas perspektiv. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare beskriver att de arbetar med barns integritet och inflytande i dokumentationsarbetet utifrån yngre och äldre barn. Den datainsamlingsmetod som används för studien bygger på semistrukturerade intervjuer bestående av en intervjuguide, där följdfrågor har tillkommit under intervjuernas gång. I studien har sammanlagt åtta förskollärare från tre kommunala förskolor blivit intervjuade, där de har fått möjlighet att berätta om arbetet med dokumentation, barns integritet och inflytande utifrån sina egna tankar och åsikter. I analysen av datainsamlingen används ett barndomssociologiskt perspektiv och dess tillhörande begrepp, barnperspektiv, barns perspektiv, agens samt Harts stegmodell. Resultatet av studien kan visa att det finns olika arbetssätt att arbeta med dokumentation, barns integritet och inflytande i förskolan. Samtliga förskollärares beskrivningar framhäver komplexiteten i arbetet, då det är en svår balansgång att möta styrdokument, lagkrav och samtidigt respektera barns integritet och inflytande. Utifrån förskollärarnas beskrivning kan en tolkning påvisa att de vill involvera barnen i hela dokumentationsprocessen, och på det sättet arbeta efter barns perspektiv. Tidsbristen som nämns tolkas däremot göra arbetet svårt och att involveringen av barnen inte alltid är möjlig att uppnå. Resultatet visar därför att dokumentationsprocessen istället utgår från ett barnperspektiv. På så sätt tolkas att barnens agens blir synligt i reflektionen av dokumentationen, men att förskollärarnas agens väger tyngre i hela processen. Utifrån Harts stegmodell tolkas det att förskollärna låter barnen involveras till viss del i dokumentationsarbetet, och därför ligger barnens makt på nivå ett och två i denna modell. Förskollärarnas grundtanke om hur de önskade involvera barnen tolkas dock kunna ligga på nivå tre och fyra, men att detta inte är möjligt just nu.

Syftet med vårt examensarbete är att skapa förståelse för lärares inställning till sambedömning och vilka faktorer som kan påverka inställningen. Undersökningen ämnar också att undersöka vad lärare kan se för syfte med sambedömning och utifrån detta föra en diskussion om hur och varför sambedömning genomförs i skolan. Vi vill även lyfta fram lärarnas erfarenheter av att sambedöma samt sambedöma elevers skriftliga produktion. Vi vill undersöka vad lärare anser är svårt med bedömning och utforska deras inställning till att överbrygga dessa svårigheter med hjälp av sambedömning. Eftersom nationella prov och summativ bedömning varit i fokus i tidigare studier om sambedömning vill vi därför också specifikt synliggöra den formativa bedömningen. Frågeställningar är följande: - Vad kan lärarna se för syfte med sambedömning? - Vad har lärarna för inställning till sambedömning och vilka faktorer påverkar lärares inställning till detta?Vad har lärarna för erfarenheter av att sambedöma elevers skriftliga produktion? - Vad kan lärare se för svårigheter med att bedöma skriftlig produktion och hur kan sambedömning enligt lärarna överbrygga detta? Skolverket och Skolinspektionens rekommendation ger ett positivt intryckt till sambedömning främst vid nationella prov. Den problemformulering som ställs är att det i dagens skola alltmer handlar om att implementera verktyg som mäter elevers kunskaper. Utgångspunkten för arbetet är läroplanen för gymnasieskolan 2011 som skriver att skolan ska ge elever förutsättningar att utveckla kunskap och värden. Sambedömning ses i studien som redskap för svensklärare att utveckla sina bedömningskompetenser. I förlängningen påverkar en ökad kompetens elevernas skrivutveckling. Den metod vi har använt för att få fram vårt empiriska resultat är den kvalitativa intervjun. Resultatet visar att lärarna uttrycker likvärdighet som syfte med sambedömning och att det kan öppna för nya perspektiv. Tid och organisation är viktiga aspekter kring lärares inställning. Samtliga lärare uttrycker att de arbetat med sambedömning vid de nationella proven och att sambedömning då ses som viktigt. Det visar också hur lärarna uppfattar sin egna men också andra lärares samarbetsvilja, hur dessa påverkas positivt och negativt av faktorer såsom osäkerhet, varierande kompetens, arbetslivserfarenhet, relationer till kollegor och kontinuitet. Slutsatsen är att lärarnas uppfattning är att sambedömning sällan sker och att det främst sker när det avsatts tid. De uttrycker dock en vilja sambedöma både mot kunskapsutveckling men också betygsättning. Slutligen förs en diskussion om sambedömning, måluppfyllelse och kunskapsutveckling.