I detta examensarbete undersöks synen på litteracitetsundervisning ur ett resursperspektiv hos lärarna på studieväg 1, inom utbildningsformen svenska för invandrare. Syftet med studien är att öka förståelse och sprida kunskap om hur en litteracitetsundervisning kan tillämpas på studieväg 1, på SFI. Studien har en kvalitativ forskningsinriktning där sex intervjuer genomförts med sex verksamma lärare.En litteracitetsundervisning ur ett resursperspektiv har sin utgångspunkt i elevernas olika resurser som kopplas samman med deras arbete inom olika litteracitetspraktiker. Undervisning bygger på vardagsnära och autentiskt material med en syn på elevernas olika kunskaper, erfarenheter och språk som goda verktyg i en litteracitetsutveckling. Undervisningen kräver en lärare med rätt kompetens och med ett stort engagemang som är följsam sin elevgrupp.Studien har en vidsträckt syn på litteracitet vilket innebär att litteracitet innefattar något mer än att bara kunna läsa och skriva i ett formellt skolsammanhang. I begreppet ingår även muntligt språk, tolkning av bilder, logotyper, symboler av olika slag, multimodala textbudskap eller visuella texter samt hantering av digitala medier och baskunskaper i matematik.Resultaten visar att det är viktigt att göra en noga kartläggning av elevernas resurser i form av tidigare språkliga erfarenheter och kunskaper. Studiens deltagare lyfter även fram ett vuxenperspektiv och vardagsnära material som är aktuellt för eleverna, som två fundament i en grundläggande litteracitetsundervisning.Nyckelord: Kartläggning, litteracitet, litteracitetsundervisning, modersmålslärare som resurs, resursperspektiv, SFI.

I takt med att svenska samhället blir alltmer mångkulturellt och flerspråkigt kommer framtidens lärare ställas inför nya utmaningar då många av deras elever inte har svenska som modersmål. Då är det viktigt att man har en fördjupad förståelse om hur läromedel i svenska skolor kan bemöta dessa elever. I denna studie, har två läromedelsanalyser utförts utifrån ett historiskt perspektiv. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur språket, texten och innehållet i läromedel för f-3 har förändrats under 40 år samt att undersöka om läromedlens text är anpassad att använda för andraspråkselever. Studien utgår från den sociokulturella teorin och har genomförts med hjälp av en kvalitativ metod som utgår från textanalys och innehållsanalys .Resultatet av studien visar att det äldre läromedlet knappast är lämpligt för nyanlända elever i fråga om språk, text och innehåll. Det nyare läromedlet är bättre anpassad men inte heller den motsvarar helt de behov som nyanlända andraspråkselever har.

Under hösten 2023 framförde regeringen att det finns vetenskaplig forskning som visar att skärmar bidrar till sämre lärande hos barnen. De menar att skärmar bland annat missgynnar barns läs- och skrivkunnighet och att förskolemiljön därför bör vara skärmfri. Regeringen föreslår därmed att det inte längre ska vara ett krav i förskolans läroplan att använda digitala verktyg (Regeringen, 2 oktober 2023). Det är ett förslag som har väckt debatt i samhället, både bland forskare och inom förskolans profession. I denna studie belyser vi forskning som visar att digitala verktyg gynnar barns utveckling och lärande i relation till språk, då syftet är att synliggöra förskollärares erfarenheter av medierande artefakter i form av digitala verktyg i syfte att stimulera barns språkutveckling. Studien har sin utgångspunkt i två teoretiska perspektiv, det sociokulturella och det socialsemiotiska multimodala. Dessa har valts då språket utgör en central del i sociokulturella perspektivet, där människor lär sig i samspel och tillsammans med artefakter (Säljö, 2017). Det socialsemiotiska, multimodala perspektivet tillämpas då det bidrar till en bredare syn på språk och litteracitet (Selander & Kress, 2017; Elm Fristorp & Lindstrand, 2012). I studien används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Fem förskollärare har medverkat, data som genererats i intervjuerna har bearbetats och analyserats utifrån en tematisk analys. Studiens resultat visar att digitala verktyg används inom förskolans utbildning för att stötta barnen i deras språkutveckling. Förskollärarna som intervjuats är eniga om att digitala verktyg gynnar barns språkutveckling eftersom det skapar fler möjligheter för samspel och för barnen att kunna uttrycka sig på olika sätt, där undervisningen bör anpassas efter barnens behov och nivå. Vidare synliggör studien att förskollärarnas kompetens, förhållningssätt och intresse påverkar möjligheterna med digitala verktyg, vilket har stor betydelse för om de används på lärorika och språkfrämjande sätt eller inte. Resultatet visar även att det socialsemiotiska, multimodala perspektivet, där det vidgade textbegreppet ingår, skapar goda förutsättningar att främja barns språk och litteracitet. Dessa är aspekter som även diskuteras i resultatdiskussionen.

Syftet med studien är att undersöka latiniseringen av litterata studieväg 2-nybörjarelever på sfi ur ett didaktiskt och emiskt perspektiv och närmare bestämt samla andra lärares erfarenhet kring latinisering av elever. Studien ämnar svara på frågor om de utmaningar lärare upplevt, om de anpassningar som införts och hur framgångsrika dessa var samt om vad lärare anser att de skulle ha gjort annorlunda. Datainsamlingsmetoden för att samla lärares erfarenheter har varit intervjuer och deras innehåll har båda analyserats induktivt och deduktivt bl.a. utifrån studiens frågeställningar. Resultaten visar att utmaningar kan bl.a. avse inkluderingen av elever i behov av latinisering i den ordinarie klassen och tidsramen för latinisering. Resultaten visar även att en lösning för att kunna inkludera alla elever i den ordinarie undervisningen har varit att differentiera undervisningen och att detta utgör en stor del av undervisningen i en klass med nybörjare på studieväg 2 där icke-latiniserade och latiniserade elever får gå tillsammans. De intervjuade lärarna framför därför önskemål att elever i behov av latinisering borde få gå en latiniseringskurs innan de integreras i en ordinarie klass alternativt att de latiniseras i en separat klass och samtidigt deltar i den ordinarie undervisningen för att komma i kapp och bättre förstå det som görs i den ordinarie klassen.

Studien syftar till att utforska och belysa ett antal lärares upplevelser och uppfattningar angående användningen av digitala verktyg i litteracitetsundervisningen i svenskämnet för elever i grundskolans årskurs F-3. Genom att undersöka lärares upplevelser kring digitala verktyg i relation till litteracitet, vilka strategier de använder inom ämnet, vilka för- och nackdelar de upplever, samt deras upplevelser av hur läroplanen stöttar dem i att utforma litteracitetsundervisningen där digitala verktyg ska inkluderas, avser studien att ge insikter och bidra till förståelsen för detta fenomen. Den tidigare forskningen som vi tagit del av visar på behovet av att anpassa litteracitetsundervisningen till det digitala samhället. Dessutom går det att utläsa att digital kompetens bland elever underlättar interaktionen med digitala texter och kan gynna läsförståelsen, men ökad användning av digitala verktyg kan också kompromissa med elevernas noggrannhet. En balans mellan analoga och digitala metoder anses vara nödvändig för effektiv litteracitetsundervisning. Studien baseras på ett fenomenologiskt teoretiskt perspektiv, vilket innebär en central inriktning på individens subjektivitet och upplevelser. Därför har vi fokuserat på lärarnas egna erfarenheter och uppfattningar av användningen av digitala verktyg i litteracitetsundervisningen. För att kunna ta del av lärarnas erfarenheter och upplevelser har en intervjuguide utarbetats med fem nyckelfrågor för att säkerställa en strukturerad process. Intervjuerna spelades in med mobiltelefon för att sedan transkriberas, vilket möjliggjorde en detaljerad dokumentation av intervjuerna. En systematisk analys genomfördes sedan med fokus på att identifiera gemensamma mönster i respondenternas erfarenheter och upplevelser. Resultatet visar att lärarna upplever digitala verktyg som gynnsamma för individanpassad undervisning och erbjuder lärarna pedagogiskt stöd i undervisningen. Integrationen av analoga och digitala metoder ansågs betydelsefull för att främja elevernas litteracitet och motorik. Trots fördelarna noterades utmaningar såsom minskat socialt samspel och behovet av tydliga didaktiska syften. Vidare visar resultatet att läroplanen erbjöd lärarna stor frihet och flexibilitet i att utforma litteracitetsundervisningen med digitala verktyg.

Denna studie syftar till att undersöka hur skönlitteratur används i språkutvecklande undervisning av flerspråkiga elever i de tidiga skolåren. För att utröna vilken litteratur som används och hur valet motiveras, vilka förtjänster och hinder som kan förekomma med skönlitteratur samt hur lärare samverkar i arbetet har vi intervjuat undervisande lärare i skolämnena svenska, svenska som andraspråk samt i modersmålsundervisning. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med lärare i svenska, svenska som andraspråk samt modersmål. Intervjuerna spelades in och transkriberades. Databearbetningen gjordes genom allmän kvalitativ analysmetod där transkriptionerna kodades och resulterade i ett antal kategorier.  Studiens resultat visar att samtliga lärare ser positivt på skönlitteratur i undervisningen av flerspråkiga elever. Högläsning av bilderböcker är prioriterat tillsammans med diskussion om innehåll. Det råder delade meningar kring urval av litteratur samt arbetssätt men det råder konsensus kring de många vinsterna med skönlitteratur, bland annat dess positiva inverkan på flerspråkiga elevers litteracitet samt dess bidrag till vidgade perspektiv. Samverkan mellan de olika lärarna upplevs kunna underlätta och förbättra urvalet av skönlitteratur som används i undervisning av flerspråkiga elever. Dock skulle denna samverkan behöva stärkas.

Olika former av digitala medier är något som får allt större plats både i samhället och i skolan. I detta arbete har vi därför undersökt datorspelens pedagogiska möjligheter för kunskaps-utveckling utifrån de didaktiska frågorna i svenskämnet på en gymnasieskola med en utpräglad datorspelsprofil. Insamlingen av det empiriska materialet har skett via två kvalitativa metoder. Tre lärare har intervjuats genom semistrukturerade intervjuer och tre fokusgrupper, med fyra elever i vardera grupp, har genomförts. Analysen av den empiriska undersökningen grundar sig i teorin om sociokulturellt lärande, vikten av litteracitet kopplat till datorspel samt samhörigheten i affinity groups. Mycket av analysen bygger på tidigare forskning av James Paul Gee och Christina Olin-Scheller där bejakande av elevintresse och motivation är något som figurerar prominent. Resultatet visar på svårigheter att inkludera datorspel i svenskundervisningen på grund av utformningen av ämnesplanen, trots att många likheter mellan mer traditionella texttyper och datorspel nämns av lärarna. När datorspel används nyttjas det främst som ett motivationsverktyg för att få de datorspelsintresserade eleverna intresserade av att genomföra skoluppgifter. Detta är något som samtliga elever uppskattar, även om lärarna anser att det måste existera en balansgång mellan bejakandet av elevintresse och syfte och mål. Vår diskussion kretsar kring huruvida svenskämnets historia är det som försvårar användandet av datorspel på grund av sin tradition där typografisk text fortfarande värderas högt i skolan. Även frågan om hur bejakande en lärare kan vara i sin undervisning av elevintressen samt att datorspel kan ha en positiv effekt för att avdramatisera misslyckanden diskuteras.

Det övergripande problemet vi började med är vad som beskrivs i artikeln En skola utan kanon om att elever läser mindre i skolan på grund av olika faktorer. Vissa av dem är rent tidsmässiga men även att det finns en delad uppfattning om att det helt enkelt inte finns nog med tid för djupgående skönlitterär läsning (Nordlund 1998). Olin-Scheller (2006) förmedlar i sin avhandling att det är svårt för läsare, mest omnämnt gymnasieelever, att ta till sig av den skönlitterära läsningen om den inte stämmer överens med elevernas litterära repertoar. Syftet med vårt översiktsverk är i huvudsak att presentera hur läsning och personlig utveckling hänger ihop samt förmedla varför skönlitterär läsning är både aktuell och viktig för elever. Fokus för vårt översiktsverk ligger på material som berör skönlitterär läsning för elever på gymnasienivå. Vi har använt oss av sökning i olika databaser genom att använda både breda och specifika sökord och termer. Materialet består av både vetenskapliga artiklar, litteratur och avhandlingar relevanta för våra avgränsade söktermer. Den övergripande frågan vi har arbetat med i bred bemärkelse är ”Hur och varför arbetar man med skönlitteratur i skolan?” Genom läsning och avgränsning av materialet utvecklades frågan till ”Hur bidrar läsning till personlig utveckling?” och även en sidofråga utvecklades vid läsningen av materialet ”Gör det någon skillnad på vad man läser?” Gemensamt för alla våra källor är att de alla belyser det faktum att det är viktigt att lägga vikt på den skönlitterära läsningen på gymnasiet. Dels för att alla elever ska få samma möjlighet till utveckling av sin litterära repertoar, dels för att varje elev ska få chansen till en djupare personlig utveckling innan vuxenlivet tar vid på riktigt. Nyckelord: Critical literacy, litterär repertoar, personlig utveckling och skönlitteratur.

Ungdomar växer upp i en multikulturell kontext där kulturer, åsikter, språk och normer blandas till nya kulturer. För att förstå det samhälle de växer upp till och de visuella uttryck de möter behöver de ett verktyg, interkulturell litteracitet. Kunskapsöversikten undersöker vad begreppen interkulturell respektive visuell litteracitet är, varför de samverkar, skillnader mellan mångkulturell och interkulturell och hur dessa begrepp fungerar i det medie- och multimodala samhälle som ungdomar växer upp i och en dag ska föra vidare. Texten studerar vidare varför interkulturell litteracitet kan användas för att visa på hur maktordningar representeras i media, samhälle, skola och hur lärare kan arbeta didaktiskt inom ämnena. Kunskapsöversikten har ett noggrant urval av material som har valts ut ur en systematisk sökprocess. Resultatet visar sambandsfaktorer mellan interkulturell- och visuell litteracitet och en slutsats är dess möjligheter att positivt påverka medielitteracitet som ett verktyg för att utbilda demokratiska medborgare.

Genom en fenomenologiskt inspirerad forskningsdesign har undersökts vuxna andraspråksinlärares upplevelser av meningsfulla litteracitetspraktiker i deras vardag. Undersökningsmaterialet utgörs av intervjuer med fyra andraspråksinlärare. Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur vuxna andraspråksinlärare som har passerat SFI och som studerar svenska som andraspråk inom grundläggande vuxenutbildning dels upplever utveckling av sina litteracitetsfärdigheter, dels använder litteracitetsfärdigheter i syfte att aktivt delta i samhället efter avslutad utbildning i svenska som andraspråk på grundläggande nivå. Det teoretiska ramverket för studien byggs utifrån grundtankar i det sociokulturella perspektivet och dess syn på flerspråkighet samt New Literacy Studies. Därför utgår analysen ifrån de sociokulturella och ideologiska aspekterna av litteracitet. Studiens resultat visar en komplex bild av deltagarnas upplevda verklighet. Ett av resultaten visar att deltagarna anpassar sig efter den enspråkiga normen i syfte att känna grupptillhörighet. Ett annat resultat är att det finns ett behov för integrering av kulturell litteracitet i undervisningen. En av utmaningarna med skolans litteracitetspraktiker i de vuxnas vardag är att anpassa och tillämpa skolans genrer till vad de behöver i vardagen. I vissa fall har en sådan utmaning upplevts som en hämmande faktor i deltagarnas möjlighet att aktivt bidra i samhället.