This essay is a qualitative study that examines the relationship between the Swedish kulturskola (non-compulsory cultural school for children and young adults), the non-profit cultural life and the phenomenon of lifelong learning. It raises the question wether teachers in the cultural school have a plan for their students lifelong learning or not; what their experience is of collaboration with the non-profit cultural life and if they take any concrete actions to facilitate the students entry into the local cultural life as amateur cultural practitioners. The theoretical framework is the situated learning theory by Lave & Wenger and the context of action theory by Dreier. Six teachers have been interviewed in the study. The result of the study is that the teachers see great values of their students lifelong learning, however, the collaboration with non-profit cultural associations is not always easy because of differences in perspective. It is helpful if the teacher him-/herself has the possibility of being personally engaged in, or at least has experience from, the non-profit cultural life, in order to be able to bridge the gap that arises for students trying to enter the adult cultural world. It is also suggested that teachers need to be given enough resources and support to be able to participate in collaborations with the associations of the local non-profit cultural life. The matter of students’ lifelong learning is urgent not only for the individual student or cultural organizations, but also for the society as a whole.

Syftet med denna studie är att undersöka hur studie- och yrkesvägledare som arbetar med långtidsarbetslösa uppfattar fenomenet livslångt lärande. Uppfattningarna leder oss mot en djupare förståelse för hur fenomenet livslångt lärande konstrueras och hur denna konstruktion formar den praktik där studie- och yrkesvägledaren och den arbetslöse befinner sig. För att fånga dessa uppfattningar av livslångt lärande utgår studien från en fenomenografisk ansats och empirin samlas in genom intervjuer med åtta studie- och yrkesvägledare som arbetar med individer i långtidsarbetslöshet. Studiens resultat visar på att konstruktionerna kring fenomenet livslångt lärande hos respondenterna innehåller uppfattningar om livslångt lärande som ett verktyg till den ekonomiska utvecklingen i vårt land. Inbyggt i denna konstruktion återfinns även uppfattningar om en idealbild kring hur individer ska kunna ta del av den del av det livslånga lärande som erbjuds inom ramen för utbildning eller arbete. För de individer som befinner sig i långtidsarbetslöshet och faller utanför denna ram blir studie- och yrkesvägledaren en central person. / The purpose of this study is to investigate how study and career counsellors who work with the long- term unemployed perceive the phenomenon of lifelong learning. The perceptions lead us to a deeper understanding of how the phenomenon of lifelong learning is constructed and how this construction shapes the practice where the study and career counselor unemployed are. To capture these perceptions of lifelong learning, the study is based on a phenomenographic approach and the empirical data is collected through interviews with eight study and career counsellors who work with individuals in long-term unemployment. The results of the study show that the constructions around the phenomenon of lifelong learning in the respondents contain perceptions of lifelong learning as a tool for the economic development in our country. Built into this construction are also perceptions of an ideal picture of how individuals should be able to take part in the part of life-long learning that is offered within the framework of education or work. For those individuals who are in long-term unemployment and fall outside this framework, the study and career counsellor becomes a key person. The study and career counselor ́s constructions of lifelong learning affect professional practice, which need to be made visible and reflected on.

Delaktighet är en mänsklig rättighet. Genom att ha möjlighet att kommunicera sina behov görs samhället mer tillgängligt vilket är en förutsättning för delaktighet. Kommunikativt och kognitivt stöd är nödvändiga verktyg för att underlätta kommunikation för personer med funktionsnedsättning. Trots det följs Socialstyrelsens rekommendationer kring önskvärd kunskap hos handläggare som arbetar med personer med funktionsnedsättning selektivt. Med utgångspunkt i observationer som gjordes under den verksamhetsförlagda utbildningen (VFU) hade syftet i denna studie främst varit att undersöka det individuella ansvaret för fortsatt lärande bland handläggare. För att uppnå syftet användes mixed methods design för social rättvisa med utforskande sekventiell design som grund. Data från fas 1 (VFU-perioden) integrerades i en enkät (fas 2) som sedan användes för datainsamling under den tredje, kvantitativa, fasen för att få en uppfattning om vissa utvalda observationer från fas 1 kunde generaliseras. Ett pedagogiskt mål inom ramen för social rättvisa var att medvetandegöra handläggare om att kognitivt stöd inte nödvändigtvis krävde specialutbildning och därmed främja delaktiggörande av personer med funktionsnedsättning. Resultat bekräftade observationerna att alla brister inte kunde reduceras till organisation. Verkligheten var mångfacetterad och handlingsutrymmet var begränsad i olika grad. Mycket informellt lärande skedde i arbetsgruppen men stort ansvar för egen kunskapsutveckling lades på arbetsgivaren. / Participation is a human right. By being able to communicate one’s needs, society is made more accessible, which is a prerequisite for participation. Communicative and cognitive support are necessary tools in facilitating communication for people with disabilities. Nevertheless, the National Board of Health and Welfare's recommendations on desirable knowledge among disability assistance officers are followed selectively. Based on observations made during work-based learning (WBL) period, the aim of this study had been to examine disability assistance officers’ individual responsibility for their own continuous learning. To achieve the research aim, social justice design with exploratory sequential mixed methods design as a basis was used. Qualitative data collected during phase 1 (WBL period) were integrated into a survey (phase 2) which was then used for data collection during the third, quantitative, phase to explore ​​whether selected observations from phase 1 could be generalized. A pedagogical objective within the framework of social justice was to raise awareness among assistance officers that being able to offer cognitive support did not necessarily require special education, and thus to promote participation of people with disabilities. Results confirmed observations made during phase 1 that not all shortcomings could be reduced to organization. The reality was multifaceted and assistance officers’ discretion was limited to varying degrees. A lot of informal learning took place in working groups, but great responsibility for one’s own knowledge development was placed on the employer.

För att kunna hitta och åtgärda signalfel på Roslagsbanan i Stockholm är det viktigt att de tekniker som arbetar med signalsystemet har rätt kunskaper och känner sig trygga i hur systemet fungerar. En del av säkerhetssystemet på Roslagsbanan kallas ATC (automatic train control) och ger tågföraren information om var tåget framför befinner sig, vilket besked nästa signal ger och hur växlar och vägbommar står. ATC ingriper även genom att bromsa tåget automatiskt om föraren inte stannar vid en stoppsignal. För att effektivisera felsökning i ATCsystemet vill företaget som sköter drift och underhåll av signalsystemet, banan och elförsörjningen på Roslagsbanan, Strukton Rail AB, genomföra utbildningar för sina signaltekniker. De vill ha en mall för hur utbildningar i felsökning kan se ut som kan användas med övningsutrustning, och som kan appliceras på andra tekniska system. För att skapa den här mallen var mina frågeställningar ”Hur kan en pedagogisk modell för utbildning inom felsökning i säkerhetssystemet ATC på Roslagsbanan se ut? Hur påverkar modellen deltagarnas aktivitet jämfört med andra utbildningar inom järnvägsbranschen?”. Det var viktigt från Struktons sida att deltagarna skulle vara aktiva och samarbeta med varandra under utbildningen. Efter att ha läst om det sociokulturella perspektivet på lärande, accelererat lärande och lärande på arbetsplatsen och även hållit intervjuer med två tekniker på Strukton och två utbildare i andra sammanhang i järnvägsbranschen för att höra vad de tycker är bra utbildning har jag skapat en utbildningsmodell för internutbildning i signalsystemet ATC, döpt till Kunimodellen. Modellen baseras på att deltagarna tillsammans löser olika felsökningsfall. Utbildningen börjar med en genomgång av systemet som kan vara olika djupgående beroende på deltagarnas förkunskaper. Sedan löser deltagarna fall genom att sitta i grupper och diskutera fram en plan för hur de ska felsöka och sedan testa sin plan praktiskt i testutrustningen där felet är planterat. Beroende på utbildningsbehov och tillgänglig tid kan de få lösa olika många och olika svåra fall, men fallen bör täcka in så många komponenter i systemet som möjligt. I slutet av utbildningen finns ett reflektionsmoment där deltagarna får berätta för varandra vad de har lärt sig under dagen. För att få en mätbar indikation på om deltagarna har lärt sig något under utbildningen får de fylla i en enkät precis innan och precis efter utbildningen med frågor om hur trygga de känner sig på en femgradig skala att felsöka i de olika komponenterna. Det genomfördes två utbildningar med Kunimodellen, där vardera innehöll två fall att lösa, för sammanlagt sju deltagare. För att mäta deltagaraktiviteten under utbildningarna fyllde jag i ett observationsschema under 20 minuter per timme där jag registrerade om varje deltagare hade talat eller inte under 40 intervall om 30 sekunder var, vilket jag även gjorde på två andra utbildningar som signaltekniker går för att få en kontrollgrupp. Dessutom hölls gruppintervjuer med deltagarna efter utbildningarna för att få höra vad de tyckte om modellen och vad som kan förbättras. Resultaten visar att deltagarna har varit nöjda i intervjuerna och tyckt att det varit en bra modell att arbeta efter, men att det saknades viss teknisk information kring testutrustningen som finns i verkligheten. De ville även ha mer djupgående information i genomgången i början av utbildningen med fokus på bland annat varför ATC-systemet finns. Deltagarnas upplevda trygghet i felsökning ökade i enkäten efter utbildningen, men de var inte entydigt mer aktiva i utbildningar med Kunimodellen än i de utbildningar som jämförts med. Kunimodellen förändrades inte särskilt mycket mellan utbildningarna. Resultaten ska dock bara ses som indikationer på grund av det lilla antalet deltagare, att deltagarna inte nödvändigtvis var representativa för hela gruppen och att alla personer som blev intervjuade kände mig som intervjuade. / To be able to find and solve signal failures in Roslagsbanan in Stockholm, it is important that the maintenance technicians working with the signalling system has the right knowledge and feel confident with how the system works. One part of the safety system at Roslagsbanan is called ATC (automatic train control) which sends information to the train driver about where adjacent trains are located and how upcoming signals, switches and road crossing barriers are set. The ATC also interferes by applying brakes if the driver does not stop at a stop signal. To make troubleshooting of the ATC system more efficient, the company maintaining the signalling system, tracks and power supply at Roslagsbanan, Strukton Rail AB, would like to further educate their maintenance technicians. They want a model for training sessions in troubleshooting that can be used with training equipment and can be applied to other technical systems. To create this model my research questions were ”What could a pedagogical model for troubleshooting education on the safety system ATC at Roslagsbanan look like? How does the model affect the participants’ activity compared to other education sessions in the railway business?”. It was important to Strukton that participants should be active and cooperate with each other during the session. After reading about the sociocultural perspective on learning, accelerated learning and workplace learning and also conducting interviews with two technicians at Strukton and two teachers in other parts of the railway business to hear what they value as good education, I created an educational model for inservice training of the signalling system ATC, named the Kuni model. The model is based on participants solving troubleshooting cases together. An education session starts with an overview of the system that can vary in detail depending on the participants’ previous knowledge. Then the participants solve cases by discussing in groups and agreeing on a plan on how they should troubleshoot, and then try their plan on the test equipment where the error is planted. Depending on their need for education and the available time, they can get a different number of cases on different levels, but the cases should try to cover as many of the system’s components as possible. At the end of the session there is time for reflection where the participants tell each other what they have learnt. To get a measurable indication of if the participants have learned anything, they fill out a questionnaire just before and just after the education with questions on how confident they feel troubleshooting the different components. Two such sessions were held with the Kuni model, each with two cases to solve, for a total of seven participants. To measure participant activity, I filled out an observation form for 20 minutes per hour where I registered whether each participant had spoken or not for 40 intervals of 30 seconds each, which I also did at two other training sessions that signalling technicians attend to get a control group. Additionally, I conducted group interviews with the participants after the sessions to see what they thought of the model and what could be improved. The results from the interviews show that the participants were content and thought it was a good model to work with, but that some technical information about the test equipment that exists in the real world was missing. They also wanted more detailed information in the initial overview with focus on, among other things, why the ATC system exists. The participants’ selfestimated confidence in troubleshooting increased after the session, but they were not significantly more active during training with the Kuni model than the control groups. The Kuni model itself did not change very much between sessions. The results should however only be seen as indications due to the small number of participants, the participants not necessarily being representative for the whole group and since all people interviewed knew me when I interviewed them.

Syftet med denna studie var att ta fram en process för hur modern teknik kan användas för att organisationer ska lyckas med strategisk kompetensförsörjning. Begreppet datadrivna beslut används när så kallade klassificeringsalgoritmer kan hjälpa oss att upptäcka en ’önskad kompetens som saknas’ eller ’föreslå ett område som vi behöver utveckla’. Metoden utgår från tjänstedesign och denna studie använde sig av en empati karta, som skapades från en enkät studie på det sociala yrkesnätverket LinkedIn med virtuell snöbollsmetod (jmf. respondentdriven sampling). Den utgår från kvalitativa data som beskriver insikter utifrån användarnas upplevelser och drivkrafter. Sedan var det viktig att definiera vilka aktörer som berörs av utmaningen för att kunna beskriva stegen i en användarresa och ta fram en designskiss. Design processen inkluderade även intervjuer med huvudaktörerna för att kunna undersöka rotorsaker och sålla idéer med hjälp av klusteranalys. Slutligen testades en digital prototyp och för att utvärdera vad som fungerade och titta på förbättringar skapades feedback matris. Underlaget för att undersöka problemet kommer från behovet inom användargruppen och perspektiv från aktörer, som sedan validerats genom att använda flera olika verktyg hämtade från tjänstedesign. Slutsatsen var att datadrivet beslutsfattande går ut på att använda mätbara indikatorer och data för att fatta beslut som är i linje med strategiska mål inom kompetensförsörjning. Detta redovisas som en användarresa som består av stegen ”Initiera & kartlägga”, ”Genomföra & uppföljning” och ”Utvärdera & reflektera”. / The purpose of this study was to develop a process for how modern technology can be used for organizations to succeed in strategic competence provision. The concept of data-driven decisions is used when so-called classification algorithms can help us discover a 'desired competence that is missing' or 'suggest an area that we need to develop'.  The method is based on service design and this study used an empathy map, which was created from a survey on the professional social network LinkedIn using the virtual snowball method (cf. respondent-driven sampling). It is based on qualitative data that describes insights based on the users' experiences and driving forces. Then it was important to define which stakeholders that are affected by the challenge in order to be able to describe the steps in a journey map and produce a design sketch. The design process also included interviews with the main stakeholders in order to investigate root causes and sorting ideas using cluster analysis. Finally, a digital prototype was tested and to evaluate what worked and look for improvements, a feedback matrix was created. The basis for investigating the problem comes from the need within the user group and perspectives from stakeholders, which are then validated by using several different tools taken from service design. The conclusion was that data-driven decision-making involves define measurable indicators and data to make decisions that are in line with strategic goals in competence provision. This is reported as a user journey consisting of the steps "Initiate & map out", "Implement & follow up" and "Evaluate & reflect".

The labour market is currently experiencing a growing skills gap due to the digitalisation of society. The consequences of the skills gap are a scarcity of competent workers and upcoming challenges due to changed market demands. One solution to this is reskilling programs or bootcamps that in a short time frame reskill attendees to enable them to change their occupation. As reskilled individuals finalise the reskilling programs and change occupations questions rise of what parameters in the organisational environment that help them in their integration and competence development. This study has the purpose to investigate this issue by examining the research question: What is the role of the organisational environment when integrating a reskilled person into their new occupation to continue lifelong learning?. The results are given by a thematic analysis of qualitative data gathered through semi-structured interviews of respondents that have attended a reskilling bootcamp called the Software Development Academy. Moreover, a theoretical framework containing Communities of Practice is applied in the analysis to categorise the organisational environments. The findings highlight that the organisational environment has a significant role on the reskilled employee’s success in their new occupation. Organisational environments that have tendencies of communities of practice and a positive attitude towards interactions among co-workers have a positive effect on the reskilled employee. Finally, the study provides a list of managerial recommendations that can help the reskilled employee to succeed in their new workplace. / Arbetsmarknaden upplever för närvarande en kompetensklyfta som skapats på grund av digitaliseringen i samhället. Konsekvenserna som uppstår av denna kompetensklyfta är ökad brist på kompetenta arbetare samt kommande utmaningar på grund av förändrade marknadskrav. En lösning på detta är omutbildning med hjälp av program eller bootcamps som på kort tid omskolar deltagare för att göra det möjligt för dem att ändra sitt yrke. När nyutbildade individer slutför omskolningsprogrammen och ändrar sitt yrke uppstår frågor om vilka parametrar i organisationsmiljön som hjälper dem i deras integration och kompetensutveckling. Denna studie syftar till att undersöka detta ämne genom att svara på forskningsfrågan: Vilken roll har den organisatoriska miljön när man integrerar en omskolad person i sitt nya yrke för att möjliggöra livslångt lärande? Resultaten ges från en tematisk analys av kvalitativa data som samlats in genom semistrukturerade intervjuer med respondenter som har deltagit i ett omskolningsbootcamp som heter the Software Development Academy. Dessutom tillämpas ett teoretisk ramverk som innehåller Communities of Practice i analysen för att kategorisera de organisatoriska miljöerna. Resultaten framhäver att den organisatoriska miljön spelar en stor roll för den omskolade medarbetarens framgång i sitt nya yrke. Organisationsmiljöer som har tendenser av Communities of Practice och en positiv inställning till interaktioner mellan medarbetare har en positiv effekt på den omskolade medarbetaren. Slutligen presenterar studien en lista över ledningsrekommendationer som kan hjälpa den omarbetade medarbetaren att lyckas.

Syftet med denna studie är att undersöka hur vägledare arbetar för att ge elever stöd i deras livslånga lärande samt att identifiera vilka färdigheter som de upplever behövs för att stärka personlig utveckling och därmed förmågan att hantera vår föränderliga omvärld. Med de samhällsförändringar som skett under senare decennier har människors livsvillkor förändrats; vilket lett till att det numera ställs högre krav på att enskilda individer tar ansvar för sina liv men också på att vägledning bedrivs på ett sådant sätt att den tillhandahåller individer stöd. Med detta som bakgrund avser studien att undersöka tre frågeställningar vilka handlar om hur vägledare på gymnasienivå upplever elevers behov av livslångt lärande, hur de arbetar för att stärka detta samt vilka färdigheter som de anser att elever behöver för att stärka det livslånga lärandet. Denna studie antar en kvalitativ metod samt analyserar empiriskt material genom en innehållsanalys som har sin utgångspunkt i två socialkonstruktivistiska perspektiv vilka är Life-design och Planned Happenstance. Det empiriska materialet samlades in genom intervjuer och urvalet bestod av sex utbildade vägledare som arbetade inom gymnasieskolans verksamhet. I studiens resultat framkom det att vägledarna upplevde att elever hade ett ökat behov av vägledning - som tillhandahöll stöd i det livslånga lärandet - men också att det fanns ett samband mellan personlig utveckling och lärande genom hela livet. Således handlade det ökade behovet om att elever behöver utvecklas personligen för att hantera vår omvärld men också att det kunde bli svårt att uppnå på grund av vägledningens förutsättningar.

During the year 2007 when this thesis was completed the European Union could look back at fifty years of collaboration, which began with the signing of the Treaty of Rome in 1957 and which has developed from being mainly economic in character to incorporating a political as well as a social dimension at the European level. In 2007 the European Union also commemorated the twentieth anniversary of Erasmus, its higher education mobility programme. It is this relatively new political dimension which I have been interested in investigating in this thesis. More precisely, it is the political construction of a common European identity which is analysed using a critical discourse analysis approach. The major aim of this thesis has been two-fold. The first aim has been to investigate how the European is constructed in the discourse contained within the official European Union documents. I have been interested in analysing the various structures, in the form of ideas and norms which are used to construct 'the European'. The second aim has been to explore whether the role of higher educated, as constructed in the official European Union discourse, is given a similar identity-making role as education is argued to have in the nation-state according to the theory on national identity. I argue that there are three versions of European identity construction, i.e. cultural, civic, and neo-liberal, with their own relationship to higher education, present in the empirical material analysed, consisting of official European Union documents. Further, this thesis is also a study of the power of modern government. I argue that there is an increase in normative soft power where 'the Good European' is not something 'you' are but something 'you' become by being a responsible active citizen. Through the use of critical discourse analysis I illuminate the power which resides in the language in the discourse analysed. Thus, I have been interested in investigating how the discourse analysed works to both include and exclude individuals. / Under 2007 då denna avhandling färdigställdes kunde den Europeiska Unionen se tillbaka på femtio år av samarbete som började med Romfördraget 1957 och som har utvecklats från att vara framförallt ekonomiskt till att även behandla politiska och sociala frågor på den europeiska nivån. År 2007 firade den Europeiska Unionen även tjugoårsjubileet för Erasmus, sitt program för rörlighet inom högre utbildning. Det är denna relativt nya politiska dimension som jag har varit intresserad av att undersöka i avhandlingen. Närmare bestämt, det är den politiska konstruktionen av en gemensam europeisk identitet som analyseras med hjälp av kritisk diskurs analys. Syftet med avhandlingen har varit tvådelat. Det första syftet har varit att undersöka hur europén skapas i diskursen som finns att finna i officiella EU policy dokument. Jag har varit intresserad av att analysera de olika strukturer, i form av idéer och normer som används för att konstruera 'europén'. Det andra syftet har varit att undersöka om högre utbildning, som den konstrueras i den officiella EU diskursen, har samma identitetsskapande roll som utbildning sägs ha i nationalstaten enligt nationell identitetsteori. Jag påstår att det finns tre versioner av europeisk identitet, i.e. kulturell, politisk och neoliberal, var och en med sin egen relation till högre utbildning, i det empiriska materialet, bestående av officiella EU dokument, som har undersökts. Dessutom, avhandlingen är en studie av den makt som är del av modernt styrande. Jag påstår att det har varit en ökning då det gäller 'mjuk. makt där en 'God Europé' inte är något 'du' är utan något 'du' blir genom att vara en ansvarstagande aktiv medborgare. Genom kritisk diskursanalys belyser jag uttrycken av makt som finns att finnas i den diskurs jag analyserar. Med andra ord, jag har varit intresserad av att undersöka hur den analyserade diskursen både inkluderar och exkluderar individer.

Syftet med denna studie har varit att söka förstå centrala aspekter för yrkesämnets didaktik inom gymnasieskolans industriprogram. Detta genom att lyfta fram exempel på situationer där lärarnas erfarenheter från tidigare arbete inom industrin ger stöd till elevernas kunskapsbildning. Tidigare forskning i form av tre olika studier samt en teoretisk utgångspunkt baserad på fyra begrepp – livslångt lärande, kunskap, mästarlära och kompetens fick utgöra en bas för det fortsatta arbetet med studien.Studien grundar sig på kvalitativa intervjuer med två lärare och fem elever, samt observationer av fyra lektionstillfällen. Det insamlade materialet från intervjuerna transkriberades och därefter analyserades data i perspektiv av studiens frågeställningar.I resultatet för studien återfinns beskrivande delar baserade på intervjuer och observationer samt en sammanfattning inklusive slutsatser. Lärarna ger uttryck för vikten av sin industriella yrkeserfarenhet som grund för sitt nuvarande läraryrke. De ger också en bild av olika didaktiska val, exempelvis för hur de motiverar och skapar intresse hos eleverna. Elevernas upplevelser av olika lärandesituationer visar på hur deras kunskapsbildning kan stödjas av lärarens agerande. Två centrala aspekter träder fram i min tolkning av data – vikten av ett varierat agerande hos läraren samt praktiskt arbete. Avslutningsvis följer en diskussion där studiens metod analyseras och resultatet återkopplas till den teoretiska utgångspunkten. I metoddiskussionen förs ett resonemang om valda metoder för datainsamling samt det faktum att ett fåtal informanter deltagit i studien. Diskussionen av studiens resultat förs i tre avsnitt – lärarnas yrkeserfarenhet relaterad till didaktiska val, kunskap och kompetens hos eleverna, samt livslångt lärande. / The purpose with this study has been to try to understand central aspects of didactics for professional subjects within the upper-secondary school industrial program. This has been done by highlighting examples of situations where the teacher’s experience from earlier work within the industry has been used to support the student’s building of knowledge. Three different examples of earlier research, and a theoretical background based on four conceptions – lifelong learning, knowledge, master learning and competence was used as a basis for the continued work with the study. The study is based on qualitative interviews with two teachers and five students together with observations of four classroom sessions. The collected material from the interviews has been transcribed and after that data has been analysed in the perspective of the main questions of the study.In the result section of the study there are different parts that describes the result of the interviews and the observations. There is also a summary including conclusions. The teachers express the importance of their industrial background as a base for their present profession as teachers. They also give examples of different didactical selections made to motivate the students and help them build an interest for the actual subject. The student’s experiences of different learning situations shows how their building of knowledge can be supported by how the teachers act in the classroom. Two central aspects are shown in my interpretation of data – the importance of a variated action from the teacher and practical work. Finally there is a discussion section where the method of the study is analysed, and the result is reconnected to the theoretical basis for the study. In the discussion of the method the selected methods for data collection, and the fact that the number of informants in the study is rather low, is argued about. In the discussion of the study result three parts are included – the teacher’s industrial experiences related to didactical selections, knowledge and competence among the students, and lifelong learning.

Over the course of the last few decades, work-life has changed and now includes a higher degree of instability and insecurity. This thesis takes this change as its starting point, aiming to understand the ways in which individuals manage involuntary work-life transitions at the workplace, in terms of learning. The study has a longitudinal focus, based on interviews of twelve people who used to work at the same plant. Seven of the interviewees were laid off during the financial crisis of 2008, five of them were not laid off, but continued their employment throughout the crisis. Theoretically, the approach is a combination of a pragmatic learning perspective, through which learning is seen as a kind of problem-solving activity, and a narrative perspective that provides tools with which to view stories as carriers of meaning. The results show that insecurity is accepted by many as a non-negotiable part of work-life. Work-life is in many aspects affected by market globalisation the discourse of employability, where the individual bears the responsibility for their personal work-life. By preparing as best they can to be financially, socially and employability-wise well equipped, the interviewees do what they can to minimize the negative effects of the bad times that are bound to come at some point. Across time, many of the interviewees are moving between different approaches to dealing with the insecurity of work-life. In the process of making meaningful strategic choices, they are involved in learning. Experience and future plans play a role in which choices are made, and thereby also form the route that is constructed by each individual as they navigate between different points in their work-life. The final discussion aims at pointing out the effects an insecure work-life impose on people. People tell stories of acceptance towards the instability of work-life, not because they find work-life satisfying or well-functioning, but because they need to. In order to match the qualifications of an employable individual, they cannot oppose it. In doing so they would automatically define themselves as not so flexible, not so employable. This is a result of learning in work-life transitions.