This thesis investigates an Intranet based leadership strategy. The aims are to follow, describe and analyse an Intranet based leadership strategy through a broad, dynamic and cultural perspective, and to carry out an ethnography-based research process and thereby explore the potential uses of ethnography within human-computer interaction (HCI). The empirical material is gathered from three qualitative investigations in the municipality of Stockholm. The material is interpreted and analysed through the concepts of culture, lifeworld, sensemaking, sense unmaking and trust. Some aspects of leadership are studied as well. The theoretical toolbox is framed by phenomenology and a hermeneutic writing process paired with methods of semi-structured interviews, participative observations, open unstructured questionnaires and the snapshot method. Cultural analysis of empirical results from an ethnographic fieldwork has shown that the time spent in the field can be shortened when ethnography is utilised within HCI. Furthermore, other contributions from ethnography to technology development are the possibility to point out explicit versus implicit symbolic communications and cultural pitfalls for technology developers as well as to support the transformations of cultural values and the content of steering documents into technology development. Ethnographers within HCI can promote designing for trust by exploring how intended users think about this issue. Some recommendations for organisations that aim to use the Intranet as a leadership strategy are also presented as an additional outcome of the results in the study. It is argued that it is of importance to discuss usability versus diversity; that developers of the Intranet tools investigate influential circumstances at local workplaces and that they study the impact of work routines on cultural identification in order to avoid ‘we’ and ‘they’ thinking within the organisation. Moreover, it is important to put a wider effort into the discussion of what happens when the content of a steering document meets practice. It is also questioned whether a vision is the right way to go forward, and it is suggested that it should be clarified what quality development actually means.

Syftet med denna undersökningen är att genom det sociologiska perspektivet symbolisk interaktionism, undersöka hur användare av det sociala nätverket Instagram upplever aktiviteten som ett meningsfullt inslag i sin vardag. För att uppnå syftet utformades följande frågeställningar: På vilket sätt upplevs aktiviteten på Instagram som meningsfull? Vilka normer och förväntningar uppstår i aktiviteten? Hur anpassas aktiviteten efter dessa normer och förväntningar? Metod: Kvalitativ metod där användare av Instagram har intervjuats angående sina subjektiva uppfattningar om aktivitetens meningsfullhet. Intervjusvaren analyserades därefter genom det sociologiska perspektivet symbolisk interaktionism, med betoning på Erving Goffmans bidrag till detta. Resultat: Intervjupersonerna upplever aktiviteten på Instagram som meningsfull då det ger dem bekräftelse och skapar en känsla av gemenskap. I aktiviteten på Instagram skapas vidare en förväntan om att uttrycken ska vara roliga, kreativa och inspirerande, vilket innebär att uttryck som inte uppfyller detta sållas bort. Intervjupersonerna anpassar således ständigt sin aktivitet i strävan efter bekräftelse. Slutsats: Instagram är ett meningsfullt inslag i vardagen då aktiviteten uppfyller flera, grundläggande mänskliga behov. Detta sker dock inte villkorslöst, då man som användare behöver leva upp till de normer och förväntningar som skapas i aktiviteten för att uppleva denna som meningsfull. / The aim of this study is that by the sociological perspective of symbolic interactionism, investigate how users of the social network Instagram is experiencing activity therein as a meaningful element in their everyday lives. The questions asked were: In what way is activity on Instagram perceived as meaningful ? Which standards and expectations develop through the activity? How does the activity adapt to these standards and expectations ? Methods: Qualitative methods in which users of Instagram has been interviewed about their subjective perceptions of the meaning of the activity. Interview responses were then analyzed through the symbolic interactionism perspective, with emphasis on Erving Goffman's contribution to this. Results: The interviewees perceive the activity on Instagram as meaningful as it gives them confirmation and creates a sense of community. Activity on Instagram is expected to be fun, creative and inspiring, which means that expressions that do not meet these requirements are screened out. The interviewees are constantly adapting their activity to that expectation in their quest for confirmation. Conclusion: Instagram is a meaningful part of daily life as the activity meets several basic human needs. However, this is not unconditional, as the users need to live up to the standards and expectations that are created in the activity in order to experience this as meaningful.

För att mångfalden av människor i arbetslivet ska kunna tillvaratas, uppskattas och erkännas krävs ett organisationsklimat ochettledarskap som möjliggör detta. Syftet med denna studie är att undersöka hur ett meningsskapande kring mångfald kommer tilluttryck inom Sveriges Television, då produkten ska nå en mångfaldig publik.Sveriges Television är ett public service-företag vars uppdrag är att nå ut till tv-tittare i hela Sverige, vilket förutsätter en mångfaldig produkt. Åtta semistrukturerade intervjuer har genomförts med anställda på Sveriges Television. Intervjuerna har transkriberats och resultatet hartolkats utifrån Piagets konstruktivistiska lärandeteori och Mezirows teori om transformativt lärande. Våra viktigaste resultat visar att det som upplevs som meningsskapande kommer till uttryck i relationen mellan det som anses värdefullt och det lärande som de anställda får ta del av. Det är engagemanget för mångfaldsfrågor och på vilket sätt det talas om mångfald som gör det värdefullt. Förutsättningar för lärande kan vara att organisationen stödjer mångfaldsarbetet och medarbetarna har en öppen syn för olikheter.

Studien handlar om fritidshemmets inomhusmiljö och syftet är att undersöka vilken betydelse, fritidshemmets inomhusmiljö har för elevers meningsskapande, samt hur det kan främja elevers lärande och utveckling. Vi ville få reda på hur elever upplever sin inomhusmiljö och dess utformning, samt lärarnas tankar kring miljöns utformningen och dess betydelse för elevers lärande och utveckling. Frågeställningarna som studien har som utgångspunkt är: Hur upplever eleverna sin inomhusmiljö? Hur anser lärarna att fritidshemmets inomhusmiljö har betydelse för elevers lärande och utveckling, samt meningsskapande? Studiens teoretiska utgångspunkt är barns perspektiv samt det sociokulturella perspektivet. En kvalitativ metod användes och studiens empiriska material är inhämtad med hjälp av semistrukturerade intervjuer samt fokusgruppsamtal. Undersökningen gjordes på fritidshem med tio elever i åldrarna åtta till tio år, samt med fyra lärare i fritidshem. Studiens resultat visar att lärarna i fritidshemmen och eleverna i fritidshemmen beskriver fritidshemmet inomhusmiljö utifrån olika sätt. Lärarna beskriver mer utifrån lokalernas utformning och tillgänglighet. Hur den fysiska miljön ser ut, hur lokalerna är uppdelade och vilka rum som finns. Eleverna i sin tur hade svårt att berätta hur fritidshemmet såg ut, de beskriver sin inomhusmiljö utifrån sina sinnen. Eleverna berättar mer om upplevelsen av rummet och vad som händer där, vilka aktiviteter som brukar ske. Lärarna i fritidshemmen ansåg att elevers inomhusmiljö har stor påverkan på vilket lärande som ska ske där och hur det sker, att det budskap som miljön sänder påverkar elevers utveckling och meningsskapande. Upplevs miljön som inbjudande och trygg så gynnas lärandet av det. Lärare i fritidshem talar om hur de kan använda sig av inomhusmiljön för att styra vilket lärande de vill ska ske i miljön.

Denna studie syftar till att undersöka barns meningsskapande process i den fria leken på förskolegården. Vår avsikt är att försöka tolka och skapa en förståelse för vilka meningar barn skapar genom deras handlingar och kommunikation i fri lek. Vidare undersöks vilka kommunikationsformer som är framträdande samt betydelsen av barns tidigare erfarenheter vid meningsskapande. För att undersöka detta har en minietnografisk metodansats valts där barn mellan två och fyra år observerats i deras fria lek på förskolegården. Fri lek innebär i denna studie den lek som barnen själva väljer. Studiens empiriska material består av fältanteckningar där barns verbala- och icke-verbala kommunikation, barns handlingar samt reflektioner systematiskt antecknats. Den teoretiska utgångpunkten är ett pragmatiskt angreppssätt och för att analysera det empiriska materialet har praktisk epistemologisk analys (PEA) använts.Studien beskriver vilken mening barn skapar i temalekar, utforskande lekar och rörelselekar. Resultatet visar att barn använder både tidigare erfarenheter samt språkliga och kroppsliga handlingar för att skapa mening. Dessutom framgår att miljön både påverkar och har betydelse för barns meningsskapande. Genom att synliggöra barns meningsskapande kan pedagoger i förskolan både nå förståelse om hur detta meningsskapande kan gå till och använda denna kunskap för att ta tillvara på barns intressen och meningsfulla lekar i praktiken.

Studien syftar till att undersöka synliggörande av teknik och vilka möjligheter barnen ges till att utveckla sin förståelse för teknik i förskoleverksamheten. Studien är även avsedd att synliggöra vilken betydelse pedagogers kunskaper och medvetenhet kring teknik har samt hur detta påverkar val av teknikrelaterat material. Resultaten grundar sig på kvalitativa studier med barn och pedagoger. Barnen på en förskola observerades med hjälp av videoupptagning under sin fria lek för att dokumentera de intra-aktioner som sker. Därefter följde en fokusgruppsdiskussion med arbetslaget på samma förskola för att synliggöra pedagogernas kunskap och medvetenhet kring teknik. Studien utgår från två teorier, posthumanism och socialkonstruktionism. Det centrala inom posthumanismen är att människa och icke-människa står i en ömsesidig relation till varandra där olika aktörer hela tiden påverkar varandra genom vad som beskrivs som intra-aktioner. Det centrala i socialkonstruktionism är att människan skapar sociala relationer samt utvecklar sin identitet och sitt lärande i inter-aktioner med andra människor. Resultatet visar att pedagogernas medvetenhet och kunskap kring teknik är förhållandevis liten. Fokusgruppsdiskussionen bidrar dock till reflektioner som synliggör att viss kunskap finns. I slutet av diskussionen har pedagogerna utvecklat sitt sätt att tala om teknik som begrepp, innehåll samt undervisning. Resultatet visar att pedagogerna saknar en gemensam definition vad gäller teknikämnet och överhuvudtaget ett gemensamt sätt att tala om teknik, vilket skapar en osäkerhet och försvårar ett pedagogiskt arbete med ämnet bland barnen i förskolan. Resultatet visar att det finns gott om material i verksamheten som kan kopplas till teknik, vilket pedagogerna också är medvetna om. Däremot beskriver pedagogerna att osäkerheten kring hur de kan arbeta med material och miljö för att knyta an till teknik är stor, vilket gör att teknikundervisningen blir lidande.

Denna studie handlar om hur lärare uttrycker sig att arbeta med multimodala uttryckssätt, och syftet är att undersöka vilka multilitteracitets-orienterade aktiviteter de tillfrågade lärarna säger sig erbjuda elever i svenskundervisningen. Vidare kommer de hinder som står i vägen för lärare att genomföra sin undervisning att beskrivas, samt vad som möjliggör deras praktiska tillämpning i mötet med digitala redskap och verktyg. För att infria syftet har intervjuer utförts på två olika skolor, där verksamma språklärare intervjuades om de multimodala redskap de använder och hur de säger sig arbeta meningsskapande i svenskämnet. För analys av empirin har praktikarkitekturteorin använts med multimodalhjulet som komplement. Resultatet av studien visar att alla intervjuade lärare använder sig av framförallt datorer i samband med undervisningen. Förutom sina jobbdatorer använder de sig av böcker med hård pärm, projektor och projektorduk, samt av tavlan, vilket möjliggör ett brett utbud av lektionsaktiviteter. De aktiviteter som de för denna studie intervjuade lärare erbjuder är undervisning via film, bilder, skrift, och ljud samt muntlig kommunikation som för samman skolan med elevernas egna erfarenheter. Avslutningsvis diskuteras resultatet med förankring till tidigare forskning, följt av en metoddiskussion, där valet av metod diskuteras och utvärderas.

Många elever uppvisar svårigheter i utvecklingen av sin läsförståelse, vilket är oroande då denna förmåga kan ses som avgörande för det fortsatta lärandet och ett fungerande samhällsliv. Både styrdokument och tidigare forskning belyser vikten av att erbjuda elever en variation av uttrycksformer att visa sin förståelse på, inklusive estetiska uttrycksformer såsom bild, drama och musik. Utifrån detta är syftet med denna studie att kartlägga eventuella samband mellan multimodala gestaltningar eller estetiska uttrycksformer och läsförståelse, genom att presentera och analysera tidigare forskning inom det didaktiska området. Följande frågeställning har formulerats för att uppnå syftet:     <li data-leveltext="" data-font="Symbol" data-listid="8" data-aria-posinset="1" data-aria-level="1">Hur kan multimodalt eller estetiskt textarbete relateras till läsförståelse enligt didaktisk forskning?  <li data-leveltext="" data-font="Symbol" data-listid="8" data-aria-posinset="1" data-aria-level="1">Hur ges multimodalt eller estetiskt textarbete utrymme i läsförståelseundervisningen?    Litteraturstudien utgår från nationell och internationell forskning bestående av vetenskapliga artiklar, bokkapitel och en doktorsavhandling. Resultatet visar att multimodalt eller estetiskt textarbete kan utveckla elevers läsförståelse genom att bland annat främja ökat engagemang, inkluderande undervisning samt elevers meningsskapande och föreställningsförmåga. Det framgår också att lärare ser fördelar med estetiska uttrycksformer i undervisningen, men att de trots det har en underordnad roll i jämförelse med skriften. Detta tycks bero på att de estetiska uttrycksformerna upplevs som svårbedömda, vilket leder till en osäkerhet bland lärarna och ett minskat utrymme för estetiska uttrycksformer i undervisningen.

Studiens syfte är att skildra några barns tankar kring hur de lärt sig läsa och skriva samt varför denna förmåga uppfattas som meningsfull att inneha. Med en kvalitativ forskningsmetod som grund genomfördes semistrukturerade intervjuer med några barn i förskoleåldern kring deras syn på sin literacyutveckling. Vårt teoretiska ramverk för studien är den sociokulturella teorin, där tanken att allt lärande sker i samspel med andra är central. Barnen beskriver att det är i ett socialt samspel främst i hemmet med någon familjemedlem som de tillskansat sig kunskap kring läsning medan skrivinlärningen i viss mån skett på egen hand med hjälp av böcker eller liknande artefakter. Barnens beskrivningar av funktionsaspekten samt meningen med att kunna läsa samt skriva belyses utifrån barnens perspektiv. Barnen tycks främst se ett instrumentellt värde i att inneha dessa kunskaper. Det är viktigt att kunna läsa och skriva för att föräldrarna säger det, för att kommande skolgång kräver det eller inför vuxenlivet. Några barn menade dock att för dem har förmågan att läsa och skriva ett värde i sig. Det ger dem glädje och lust här och nu. Det verkar inte som om leken sammankopplas med inlärning, vilket kan vara ett svar på varför barnen upplever att de lärt sig läsa och skriva hemma och inte på förskolan. Tydligt för oss i studien blev också att samtliga intervjuade barn såg sitt kunnande och verbalt kunde förmedla detta till oss. Barnen såg också funktionen med att inneha denna kunskap, vilket vi menar frambringar det meningsskapande som är så viktigt i barnens livsvärld.

Kunder betalar i allt högre grad för ogripbara, men ändå högst förnimbara och värdeskapande, aspekter. Viktiga sådana aspekter är tjänster och service, men även aspekter av sinnlig, emotionell, ekonomisk, upplevelsemässig, etisk, estetisk, miljömässig, kvalitetsmässig, identitetsstärkande, social och kulturell karaktär. Denna avhandling handlar om produktutvecklingsarbete i tjänsteintensiva företag där utveckling av sådana ogripbara och immateriella aspekter är en väsentlig del av arbetet. I avhandlingen lyfts värdeskapande produktutveckling fram som ett arbete som handlar om att generera produkt- och konceptidéer, formge och utveckla koncept och produkter bestående av tjänstedimensioner och fysiska produktdimensioner och andra värdeskapande dimensioner, samt att integrera dessa med företagets värdeskapande produktplattform. Målet är att ”helheten” skall upplevas som sömlös och värdeskapande i kunders sinnen, hjärnor och hjärtan. Begreppen produkt, erbjudande, produkterbjudande och kunderbjudande används synonymt. Även tjänster och service används synonymt och ses som en delmängd av produkt- och produktplattformsbegreppen. Avhandlingens syfte är att belysa, beskriva, tolka och reflektera kring produktutveckling i tjänsteintensiva företag. Teoretiskt och empiriskt underlag kommer från; litteraturstudier, fallstudier utförda i antropologisk fältstudiemetodanda, förförståelse för arbetsmiljön, samt egna vardagslivserfarenheter. Fältarbetet genomfördes under månader av vardaglig närvaro på Vingresor (resor) och Scandinavia Online (internet). Tre forskningsfrågor har väglett arbetet: • Hur går det till att utveckla värdeskapande produkter i tjänsteintensiva företag? • Vad är det egentligen för värdeskapande produkter och produktdimensioner som utvecklas? • Med fokus på aktörer, kunskap och meningar: Vilka deltar i produktutvecklingsarbetet? Avhandlingen söker ge en djup empirisk belysning av vardagens produktutvecklingsarbete i två tjänsteintensiva branscher som är föga studerade när det gäller produkt- och tjänsteutvecklingsarbete. Arbetet framträder som ett mångfasetterat och komplext arbete med mål att utveckla en ”helhet” som kommer att upplevas som värdeskapande och sömlös i kunders sinnen, hjärnor och hjärtan. Det diskuteras att kunder är de aktörer som har mandat att bestämma huruvida ett företags produkter är mer eller mindre värdeskapande och kunder fattar sina värderingsbeslut i vardagliga ”här-och-nu-stunder” utifrån hur de upplever sina interaktioner med företagets värdeskapande manifestationer. Sådana interaktioner uppstår och pågår både före och under köp likväl som före, under och efter användning av produkten. Avhandlingen lyfter även fram förmågan att integrera och samordna de många involverade aktörernas kunskaper, meningar och handlingar som en väsentlig aspekt i vardagens utvecklingsarbete. Ytterligare ett bidrag är fokuseringen av en mängd socialt konstruerade polariseringar som tycks frodas väl i tjänsteföretags produktutvecklingsmiljöer.