Tecknade serier behandlas ofta som ett sidoprojekt inom bildundervisningen och verkar sällan ses som ett komplett lärandemål. Med detta arbete vill vi öka förståelsen för hur serier kan användas i bildundervisningen som ett didaktiskt verktyg med grund i relevant forskning. För att ta reda på mer om vilka möjligheter och begränsningar som finns gjordes en sammanställning av aktuell forskning inom ämnet. Vidare tittade vi på hur serier användes och presenterades i ett läromedel i bildämnet, relaterat till forskning om serier och även till multimodalitet. Materialet som analyserats är en del av ett formellt läromedel i bild från NE. Kort sagt fokuserade läromedlet främst på fakta om serier och inte så mycket på visuellt berättande. Den sammanställda forskningen visar på en generell nytta med att använda serier som multimodal och didaktisk resurs, vilket kontrasterar det formella läromedlets presentation av serier.

Den här studien granskar och analyserar aktuella läroböcker i historia i årskurs 1-3, Boken om SO och SO-boken. Med studien vill vi bidra med ökad kunskap och jämföra hur historieämnet framställs i aktuella läromedel inriktade till årskurs 1–3 samt hur de lever upp till de kunskapskrav som anges i Lgr 11. Detta görs genom fyra forskningsfrågor: Hur används illustrationer i respektive läromedel; Hur används språket i respektive läromedel; Hur synliggörs innehållsliga samband mellan den skriftliga texten och illustrationerna?; Hur är kursplanen i historia kopplad till respektive läromedel? I bakgrunden presenteras läroböckernas användning och deras roll i den didaktiska undervisningen, hur illustrationer i läromedel används, kursplanen i historieämnet och slutligen beskrivs ämnesspråk och vardagsspråk. I tidigare forskning presenteras läromedel i historia, forskning inom generella läromedel och hur forskningen ser ut inom historiedidaktik och utbildningen i historia. De teoretiska perspektiv som studien utgår från är Vygotskijs sociokulturella perspektiv samt socialsemiotik. Metoden som används är en kvalitativ läromedelsanalys där vi tagit fram en analysmodell som inspirerats av Daniel & Selanders (2014) modell för ämnesdidaktiskt arbete med multimodala texter. Resultatet visar att de analyserade läromedlen använder illustrationer på liknande sätt men storleken och placeringen på illustrationerna skiljer sig åt. Läromedlen använder sig av samma tempus, genre och berättarperspektiv. När det kommer till vardagsspråk och ämnesspråk förekommer fler förklaringar av svåra ord i SO–boken vilket enligt studiens tidigare forskning är betydelsefullt för att få en bredare medvetenhet. Båda läromedlen har ett visst samband mellan illustrationerna och texten men det kräver att läsaren får tid att studera illustrationerna då det inte alltid är en självklarhet vad de vill förmedla. Sammanfattningsvis är både Boken om SO och SO–boken likvärdiga i hur de väljer att utrycka sig i illustrationer samt text, de kopplas även till samma centrala innehåll och kunskapskrav från läroplanen. Utifrån den kvalitativa analysen har studiens forskningsfrågor besvarats och den visar att det finns små skillnader i de analyserade läroböckerna och att de behöver sättas in i ett socialt sammanhang för att ge eleverna en ökad förståelse av hur illustrationer och texter hänger samman.

Uppsatsens syfte har varit att bidra med nya kunskaper kring tillämpningen av digitala och hantverksmässiga redskap i bildundervisningen samt vilka färdigheter eleverna utvecklar genom digitala respektive hantverksmässiga verktyg. Syftet var också att få kunskap om hur hantverksmässiga och digitala medier kan användas tillsammans i bilduppgifter. De tre frågeställningar som studien besvarade är: Hur ser bildlärare på användningen av hantverksmässiga och digitala verktyg i bildundervisningen? Hur hanterar bildlärare de hantverksmässiga och digitala verktygen i sin bilddidaktik? Vilka färdigheter anser bildlärare att elever kan utveckla genom tillämpning av digitala och hantverksmässiga verktyg i sitt skapande? För att få svar på dessa frågor har semistrukturerade intervjuer av fem bildlärare tillämpats. Intervjuerna analyserades genom teorin om multimodalitet och den sensomotoriska teorin. Tillämpning av digitala verktyg nämns i läroplanen (Lgr22, Gy22). Studien fokuserar på bildlärares syn på och hantering av hantverksmässiga och digitala verktyg i bildundervisningen samt vilka färdigheter bildlärare anser att elever kan utveckla genom tillämpning av digitala och hantverksmässiga verktyg i skapandet. En sammanfattning av resultaten visar att de multimodala aspekterna, både de hantverksmässiga och de digitala redskapen, framställs som väsentliga för elevers lärande och utveckling i bildämnet. Gällandede sensomotoriska aspekterna betonas vikten av det personliga mötet som sker vid arbete med de hantverksmässiga verktygen jämfört med de digitala. Under studiens gång framkom det brist på kompetensutveckling hos bildlärarna, svårigheter som kan uppstå på grund av detta samt en inställning till det digitala som konkurrerande teknik som hotar den ’riktiga’ kunskapen. Studien visar att bildlärarnas bristande kunskaper inom det digitala skapar hinder för undervisning av digitalt bildskapande. En slutsats studien dragit är att bildlärarna visar större intresse för skapande med hantverksmässiga verktyg jämfört med digitala.

Det finns mycket forskning kring läroböckers upplägg, men inte ur ett elevperspektiv. Syftet med den här studien är därför att undersöka vem eleven är i ett kemididaktiskt perspektiv i relation till olika läroboksupplägg. Studien tar sin utgångspunkt från lärobokens multimodala utformning och metoden ”Motivationsstrategier för inlärning” som kan kopplas till bokens utformning, dess övningsuppgifter och extramaterial. Genom analys av läroböcker, enkätstudie med slutna och öppna frågor samt semistrukturerade intervjuer av gymnasieelever som läser naturvetenskapliga programmet karaktäriseras hur elever upplever olika läroboksupplägg. Resultatet visar att elever kan ha helt olika upplevelse av samma lärobok och främst saknar nivåindelade övningsuppgifter i läroböcker och extramaterial. Vad läraren tar med på proven avgör vilka delar av läroboken som eleverna prioriterar. Slutsatsen från studien är att ingen lärobok uppfyller alla elevers behov eftersom olika elever tolkar kemins förenkling av verkligheten via text och bild på olika sätt. Därför blir det viktigt att läraren kompenserar för lärobokens begränsningar genom att presentera samma fenomen med andra förklaringsmodeller.

Studien syftar till att undersöka hur barns möjlighet till inflytande kan komma till uttryck i relation till pedagogens makt under den regelbundet förekommande aktiviteten “samlingar”. Vi gjorde observationer av olika pågående samlingar på en förskola, som vi sedan plockade ut utdrag från och analyserade tematiskt. Studiens resultat redovisar att pedagogens förhållningssätt har stor betydelse för barns inflytande. Pedagogen har makten att antingen uppmärksamma och möjliggöra, eller begränsa för barns inflytande. Resultatet i vår studie visar på en större delaktighet bland barnen snarare än inflytande.

TikTok är idag den mest populära nyhetskällan bland barn och ungdomar i Sverige och allt fler nyhetsmedier etablerar sig på plattformen. För att anpassa sig efter TikTok-formatet behöver nyhetsmedierna producera en ny typ av journalistiskt innehåll. Underhållande och engagerande element, förenkling och personifiering är medel som TikTok premierar. Denna studie avser därför att undersöka hur Aftonbladets nyheter på deras sajt och TikTok-konto skiljer sig åt och jämföra hur samma nyheter paketeras på de olika plattformarna. Syftet med studien är att få en djupare förståelse kring vad som reduceras och vad som adderas när en webbartikel TikTokifieras. Frågeställningarna syftar till att svara på om fördjupningen i nyheterna skiljer sig åt och i så fall hur, hur paketeringen av innehållet skiljer sig åt audiovisuellt samt hur innehållet skiljer sig åt retoriskt på respektive plattform. För att svara på frågeställningarna har en metodtriangulering tillämpats bestående av en kvantitativ innehållsanalys av 126 analysenheter varav 12 av dessa kommer att analyseras djupare genom en kompletterande kvalitativ analys. Den kvalitativa metoden består av en multimodal analys med sociosemiotisk inriktning ur ett massmedieretoriskt perspektiv. Studien tar avstamp i teorierna om platformization, infotainment och medielogik. Teorierna om multimodalitet, sociosemiotik samt retorik används som utgångspunkter i operationaliseringen av den kvalitativa multimodala analysen. Resultatet visar att när en nyhet TikTokifieras reduceras fördjupningen till stor del. Dessutom adderas flera semiotiska modaliteter och semiotiska resurser som, till skillnad från webbartiklarna på Aftonbladets sajt, främst appellerar till pathos, alltså känslor. Slutsatserna i denna studie berättar att paketeringen av webbartiklarna skiljer sig åt markant från TikTok-inläggen. Skillnaden kan bero på TikTok-publikens flyktiga nyhetskonsumtion och plattformens algoritmer som gör att innehållet behöver paketeras på ett sätt som leder till att inlägget blir viralt och därmed når sin publik. När en nyhet TikTokifieras adderas därför element som syftar till att väcka känslor och skapa engagemang.

Syftet med den vetenskapliga undersökningen är att ta reda på den plats och relevans som bilderboken har i svenskämnets litteraturstudier i gymnasieskolan. Anses bilderboken enbart ha en distinkt plats hos gruppen av yngre läsare, eller kan det finnas potentialer att integrera den för andra, äldre läsare? Huvudsakligen studeras förhållandet mellan bild och text i två skönlitterära bilderböcker, Bläckfisken (2017) och Sesam sesam (2017), som båda är författade av författaren Gro Dahle. Som analysverktyg användes Maria Nikolajevas (2000) schematiska skiss av samspelen mellan bild och text i bilderböcker samt Katarina Rejmans (2013) litteraturdidaktiska verktyg "den litteraturdidaktiska trappan". Resultaten av undersökningen påvisade att samspelen mellan bild och text i Bläckfisken och Sesam sesam är flytande och varierar, där Bläckfisken tenderade att visa upp ett förstärkande och kompletterande samband medan Sesam sesam förhöll sig mer symmetriskt och kontrapunktiskt. Narrativen i bilderna och texten hade tendenser att förstärka brister eller luckor hos varandra, men även vara motstridiga och kontrapunktiska. Verken har en tydlig prägel av kontroversiella ämnen, där den litteraturdidaktiska kan användas som didaktiskt verktyg för läraren när det gäller integrering av bilderboken i litteraturundervisningen i svenskämnet på gymnasial nivå. Undersökningar visar även på att bilderboken inte explicit nämna som ett medel lärarna inte ska använda i undervisningen, utifrån Skolverkets styrdokument. Således kan bilderboken, med dess komplexa narrativ och dubbla tilltal, användas i svenskundervisningen på gymnasial nivå. Det krävs enbart ett engagemang, intresse och rätt didaktiska kunskaper eller verktyg för att implementera detta i undervisningen.

Under hösten 2023 framförde regeringen att det finns vetenskaplig forskning som visar att skärmar bidrar till sämre lärande hos barnen. De menar att skärmar bland annat missgynnar barns läs- och skrivkunnighet och att förskolemiljön därför bör vara skärmfri. Regeringen föreslår därmed att det inte längre ska vara ett krav i förskolans läroplan att använda digitala verktyg (Regeringen, 2 oktober 2023). Det är ett förslag som har väckt debatt i samhället, både bland forskare och inom förskolans profession. I denna studie belyser vi forskning som visar att digitala verktyg gynnar barns utveckling och lärande i relation till språk, då syftet är att synliggöra förskollärares erfarenheter av medierande artefakter i form av digitala verktyg i syfte att stimulera barns språkutveckling. Studien har sin utgångspunkt i två teoretiska perspektiv, det sociokulturella och det socialsemiotiska multimodala. Dessa har valts då språket utgör en central del i sociokulturella perspektivet, där människor lär sig i samspel och tillsammans med artefakter (Säljö, 2017). Det socialsemiotiska, multimodala perspektivet tillämpas då det bidrar till en bredare syn på språk och litteracitet (Selander & Kress, 2017; Elm Fristorp & Lindstrand, 2012). I studien används en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Fem förskollärare har medverkat, data som genererats i intervjuerna har bearbetats och analyserats utifrån en tematisk analys. Studiens resultat visar att digitala verktyg används inom förskolans utbildning för att stötta barnen i deras språkutveckling. Förskollärarna som intervjuats är eniga om att digitala verktyg gynnar barns språkutveckling eftersom det skapar fler möjligheter för samspel och för barnen att kunna uttrycka sig på olika sätt, där undervisningen bör anpassas efter barnens behov och nivå. Vidare synliggör studien att förskollärarnas kompetens, förhållningssätt och intresse påverkar möjligheterna med digitala verktyg, vilket har stor betydelse för om de används på lärorika och språkfrämjande sätt eller inte. Resultatet visar även att det socialsemiotiska, multimodala perspektivet, där det vidgade textbegreppet ingår, skapar goda förutsättningar att främja barns språk och litteracitet. Dessa är aspekter som även diskuteras i resultatdiskussionen.

Enligt olika mätningar sjunker andelen barn och unga som läser skönlitteratur för sitt eget nöjes skull. Det har lett till en utbredd oro i samhället, eftersom en väl utvecklad läsförmåga anses vara en förutsättning för att fullt ut delta i det demokratiska samhället. Läsning antas även ha djupgående effekter på människors förmåga till tänkande, inlevelse och empati. En konsekvens av denna oro är att vuxenvärlden genom olika insatser försöker öka intresset för läsning hos barn och unga, medan målgruppens eget perspektiv på läsning lyser med sin frånvaro. När barn och unga faktiskt tillfrågas tycks dock kroppsliga och rumsliga aspekter spela en viktig roll för en positiv läsupplevelse. Bokcirkeln är en relativt vanlig läsfrämjande aktivitet på folkbiblioteken. Den brittiska metoden Shared Reading liknar bokcirkeln, med den stora skillnaden att all läsning sker tillsammans i gruppen genom högläsning. Intresset för Shared Reading är på uppgång i Sverige. Tidigare forskning visar att kroppsliga och rumsliga aspekter bidrar till deltagarnas positiva upplevelse av Shared Reading. Dock har ytterst få studier gjorts med barn och unga.

Uppsatsen undersöker musikalfilmens unika användning av det instrumentella, sången och dansen. Genom en innehållsanalys av scener ur Singin´ in the Rain (1952) och La La Land (2016) studeras de tre aspekterna ur ett multimodalt perspektiv för att undersöka hur de uttrycker glädje i musikalfilm. Uppsatsen ämnar konkretisera och förklara vilka komponenter som skapar glädjeuttrycket och hur de kan användas. Resultatet lyfter fram dynamiken inom de tre aspekterna som en komponent för glädjeuttrycket, exempelvis en varierad ljudstyrka eller intensitet i sångrösten. Dynamiken skapar en nyanserad ljudbild och beskrivande rörelser som uttrycker glädje. Resultatet visade även på att instrumenten, sången och dansen inom de utvalda filmscenerna innefattar meningsskapande komponenter som separat kan uttrycka andra känslor än glädje, liksom sorg och ilska. De resurser som inte uttrycker glädje kan omvandlas när de samverkar med resurser från en annan aspekt som besitter ett glädjeuttryck. Genom att kombinera aspekterna är det möjligt för de icke-glädjefyllda resurserna att bidra till glädjeuttrycket. Sammanfattningsvis uttrycker det instrumentella, sången och dansen glädje genom ett dynamiskt samspel mellan de meningsskapande komponenterna.