No description available.

Syftet med studien är att skapa kunskap kring vilka normer som styr montessoripedagogers uppfattningar på barns agentskap, hur barn får makt och delaktighet över sitt lärande, samt hur miljö och material utformas för att gynna barns lärande och utveckling i montessoriförskolor. Forskningsfrågorna i studien är: Vilken betydelse ger montessoripedagoger inom montessoriförskolor utformningen av den pedagogiska miljön för barns utveckling och lärande? Hur uppfattar montessoripedagoger barns möjlighet till delaktighet i den pedagogiska miljön i montessoriförskolor? Studien genomfördes med individintervjuer med sex montessoripedagoger, som har stor kunskap om montessoripedagogiken. Efter analys av empirin kunde två tydliga teman utskiljas: Miljön strukturerar lärande och utveckling och Frihet att välja inom givna ramar. Resultatet i studien bidrog till att urskilja tydliga strukturer som råder på fyra olika montessoriförskolor gällande inomhusmiljöns utformning och hur barn blir delaktiga.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka pedagogiska metoder verksamma idrottslärare använder sig utav för att integrera normkritiskt förhållningssätt i sin idrott och hälsa-undervisning. Fortsättningsvis är syftet ävem att granska den grad av medvetenhet respondenterna har om samt upplevelser av heteronormativitet, och hur de kan bearbetas och hanteras med hjälp av queerteorin. Forskningen vilar på queerteorin som belyser normer som berör sexualitet, identitet, genus och makt. Queerteorin centrala område är även att analysera och problematisera normaliseringsprocessen av normer i sociala, kulturella och historiska kontexter som existerar inom de heteronormativa ramarna. Jag använde mig utav kvalitativa intervjuer i semistrukturerad form. De som blev intervjuade var verksamma legitimerade idrottslärare, en av respondenterna undervisar för årskurs 1–6 och resterande fyra respondenter arbetar för årskurs 7–9. Resultatet visar att respondenterna anser att de integrerar normkritiskt förhållningssätt i sin idrott och hälsa-undervisning, men att den i någon utsträckning kan förändras och förbättras. Resultatet visar även att respektive respondent har upplevelser av heteronormativitet, som har orsakat ett visst händelseförlopp eller scenario över tid. Slutsatsen är att queerteorin kan vara användbart som normkritiskt verktyg och fundament till att konkretisera och problematisera de normer som kan orsaka spänningar, intriger och utanförskap. / The purpose of this study is to investigate which pedagogical methods physical education teachers use to integrate norm-critical approaches into their physical education. Furthermore, the purpose is also to examine the degree of awareness the respondents have about and experiences of heteronormativity, and how they can be processed and handled with the help of the queer theory. The research rests on the queer theory that highlights norms that affect sexuality, identity, gender and power. Queer theory does also analyze and problematize the normalization process of norms in social, cultural and historical contexts that exist within the heteronormative framework. I used6qualitative interviews in semi-structured form. Those who were interviewed were active licensed sports teachers, one of the respondents teaching for grades 1-6 and the remaining four respondents working for grade 7–9. The result shows that the respondents believe that they integrate norm-critical approaches into their sport and health education, but that it can to some extent be changed and improved. The result also shows that each respondent has experiences of heteronormativity, which has caused a certain sequence of events or scenario over time. The conclusion is that queer theory can be useful as a norm-critical tool and foundation for concretizing and problematizing the norms that can cause tension, intrigue and exclusion.

Studiens syfte har varit att undersöka det sociala arbetets praktik utifrån socialarbetares rådande föreställningar om sex mot ersättning bland ungdomar samt förutsättningarna för att bedriva normkritiskt socialt arbete kring denna problematik relaterat till genus-, sexualitets- och åldersnormer. Detta med grund i tidigare forskning som påvisar hur normativa antaganden om den heterosexuella kvinnan som sexsäljare osynliggör bland annat pojkar i detta arbete. Studien har använt sig av en kvalitativ design där semistrukturerade intervjuer genomfördes med sex socialarbetare med erfarenhet av att i sitt arbete ha påträffat ungdomar som har sex mot ersättning. Studien har en abduktiv ansats och resultatet har huvudsakligen analyserats med hjälp av Butlers genusteori samt Angelides teori om sexualitets- och åldersnormer. Resultatet visar att socialarbetare utmanar genus-, sexualitets- och åldersnormer kopplade till problematiken men att det normkritiska arbetet också begränsas av strukturella ramar gällande avsaknad av anpassade insatser samt samhälleliga normer.

Syftet med denna kvalitativa intervjustudie är att bidra med kunskap om hurspecialpedagogen tolkar det normkritiska uppdraget och hur hen beskriver sin egen kunskapoch förmåga att implementera och driva detta uppdrag i verksamheten. Tidigare forskningvisar hur en hbtq-inkluderande läroplan tenderar att generera begränsad förändring av skolansom verksamhet och att elever efterfrågar större synlighet av frågorna i den dagligaundervisningen. Vidare visar forskning på hur avsaknad av kunskap bidrar till en otrygghetinför att hantera frågor runt sexualitet och identitet då den heteronormativa matrisen skaifrågasättas. Ett förändringsarbete i enlighet med den nya läroplanen förutsätter kunskapvilket erhålls genom gemensam utbildning. Studiens resultat visar på stor diskrepans gällandespecialpedagogens roll i förhållande till det normkritiska uppdraget, vilket delvis kanförklaras av yrkesrollens breda och komplexa uppdrag. Resultatet visar att behovet av såvälegen som gemensam kunskap är stort, vilket även styrks av tidigare forskning, samt attytterligare kunskap efterfrågas. Vidare visar resultatet på hur specialpedagogens olikauppdrag, såsom att utveckla den tillgängliga lärmiljön, driva skolutvecklingsfrågor samthandleda pedagoger, tolkas på diametralt skilda sätt i förhållande till det normkritiskauppdraget. Då frågornas placering i läroplanens inledande delar fastställer att uppdragetinvolverar skolans samtliga personal menar vi att denna variation av tolkningar ärproblematisk. Specialpedagogens roll gällande delaktighet och ansvar i skolans normkritiskauppdrag är enligt denna placering inte förhandlingsbar. Med anledning av detta menar vi attspecialpedagogens uppdrag är förenligt med möjligheten att anta rollen somförändringsagent, med syfte att belysa rådande heteronorm i skolans verksamhet.

I takt med samhällsutvecklingen möter och möts allt fler flerspråkiga barn i förskolan och språk- och kunskapsutveckling utgör idag samhällsaktuella debatter. Föreliggande studie syftar till att undersöka hur förskollärare uppfattar och förhåller sig till flerspråkighet, samt hur de beskriver att de bedriver undervisning i relation till fenomenet – för att medverka till flerspråkiga barns språk- och kunskapsutveckling i enlighet med en likvärdig utbildning. Studiens teoretiska utgångspunkt utgörs av ett normkritiskt perspektiv och en transspråkande teori, vilka används för att analysera semi-strukturerade intervjuer med fyra förskollärare, verksamma i kontexter där flerspråkighet i låg grad finns representerad.  Studien visar att deltagande förskollärare beskriver en positiv syn på flerspråkighet, där det beskrivs som en tillgång – men samtidigt framträder en bild av denna tillgång som präglat av en enspråksnorm där modersmålet främst ses som en rättighet. I avsaknad av gemensam policy eller uttalat förhållningssätt eller arbetsmetod förhåller förskollärarna sig i sitt arbete med flerspråkighet till läroplanen – i vilken formuleringar framkommer som tolkningsbara och tolkningarna påverkade av normativa föreställningar. Förskolansundervisning framträder framför allt som tillägnad svenska språket, och flerspråkighet delvis som en resurs i individens språk- och kunskapsutveckling, men framför allt som en resurs i förskolans värdegrundsarbete. De förhållningssätt och synsätt som framträder i intervjuerna och som förs visioner om, beskrivs visa sig i låg grad i praktiken och förskolans undervisning.

Syftet med studien var att beskriva förskollärares uppfattning av vad jämställdhetsarbetet i förskolan innebär samt hur förskollärare uppfattar barnens möjligheter att vara delaktiga i det. Studien utgick från en kvalitativ metod med fenomenografin som teoretisk utgångspunkt. För att besvara studiens syfte och frågeställningar samlades data in genom semistrukturerade intervjuer med fem verksamma förskollärare i en kommun i norra Sverige. Intervjuerna har bearbetats och analyserats med hjälp av en analysmodell bestående av sju steg som resulterat i tre olika beskrivningskategorier. Kategorierna utgick från studiens forskningsfrågor med tillhörande underrubriker som ringar in förskollärarnas uppfattningar av förskolans jämställdhetsarbete samt deras uppfattningar av att göra barnen delaktiga i arbetet. Förskollärarnas uppfattningar bestod främst av att barnen kunde göras delaktiga vid samtal som barnen tog initiativ till. Förskollärarna ansåg att det var en komplicerad uppgift. Flera ansåg att det fanns en risk att överföra begränsande normer och förutfattade meningar till barnen om de gjorde barnen delaktiga i samtal kring orättvisor, normer, genus och kön. Det ansågs även komplicerat då pedagogerna inte hade tillräckliga kunskaper kring begreppen jämställdhetsarbete och delaktighet. Jämställdhetsarbetet skedde osystematiskt och fokus låg på förskollärarnas könsneutrala förhållningssätt gentemot barnen. En central slutsats är att förskollärarnas syn på sig själv som förmedlare av värden och kunskap till barnen begränsade barnens möjligheter till att bli delaktiga i jämställdhetsfrågor.

Vår studie handlar om hur pedagoger i förskolan resonerar angående HBTQ-certifieringens eventuella plats i förskolan. Studien bygger på tankar från pedagoger vid en certifierad förskola och vid två icke certifierade förskolor som deltagit i fokusgrupper där pedagogerna diskuterat kring hur de tänker angående HBTQ-certifieringen i förskolan samt normkritiskt arbete och kunskapen inom HBTQ-frågor. Studiens syfte är att belysa vilka aspekter som pedagoger anser vara viktiga att resonera kring gällande HBTQ-certifiering, normer, normkritiskt arbete och familjekonstellationer i förskolan. I kapitlet centrala begrepp redogörs förklaringar av följande begrepp: HBTQ-begrepp, normer och normkritik, genus och kön, heteronormen, regnbågsfamiljer, queerbegreppet och toleransbegreppet. Här ges en beskrivning av dessa begrepp som genomsyrar studien och ger en grundläggande förståelse. Tidigare forskning innehåller forskning om HBTQ-certifikatet, HBTQ-historia, Internationell forskning om HBTQ, normer och normkritiskt arbete i förskolan, diskriminering och kränkande behandling samt arbete för diskriminering och kränkande behandling och jämställdhetsarbete. I analysen redogörs för vårt viktigaste empiriska material där man kan följa pedagogernas resonemang och diskussion från fokusgrupperna. Ämnena vi fokuserar på är HBTQ-certifieringen, normkritiskt arbete i förskolan och kunskap. Vi bidrar med en analys av materialet och de resultat som vi kommer fram till. Resultatets viktigaste poäng är den tydliga kunskapsbristen bland pedagogerna i förskolan. Vi avslutar med en diskussion kring våra slutsatser och förslag på vidare forskning inom ämnet.

Syftet med studien var att undersöka förskollärares uppfattning om interkulturalitet. För denna studie tas utgångspunkt i två frågeställningar: Hur uppfattar förskollärare det interkulturella förhållningssättet och vilka strategier väljer förskollärare att använda i arbetet med interkulturalitet. Studiens valda metod är semistrukturerade intervjuer där fem olika förskollärare intervjuades. Det insamlade datamaterialet struktureras upp genom tematisk analys där olika teman framställds utifrån respondenternas svar, vilket redovisas i resultatdelen. Studien har en teoretiskt utgångspunkt i vithetsnorm, den normkritiska perspektivet och begreppet kategorisering. Resultatet visar att förskollärarna uppfattar det interkulturella förhållningssättet som betydelsefullt i bemötande av barn och vårdnadshavare med olika kulturella bakgrunder. Förskollärarna uppfattar interkulturalitet som ett värdegrundsarbete där alla barn inkluderas på lika villkor. Barns vårdnadshavare kan även ses som en resurs för att implementera kulturer i förskolans verksamhet men att detta kan skapa spänningsfält på grund av kommunikationssvårigheter. Slutsatsen är att förskollärarna uppfattar interkulturalitet som en utmaning att implementera i praktiken och att det finns behov av kompetensutveckling. / <p>Betyg i Ladok 240219.</p>

Dagens klassrum blir mer och mer mångkulturella, vilket betyder att vi som blivandelärare måste skapa kunskap om hur religionsundervisning kan bedrivas på ettinkluderande och värderingsfritt sätt. Syftet med texten är att genom kvalitativaintervjuer synliggöra de eventuella normer och skillnader som finns i det mångkulturellaoch det monokulturella klassrummet. Genom tolkning av både tidigare forskning samtvår intervjustudie har vi med hjälp av våra frågeställningar kunnat undersöka hurreligionsundervisning bedrivs på olika skolor samt hur olika elevgrupper påverkarupplägget. I analysen presenterar vi citat från de olika informanterna från intervjuerna,samtidigt som vi belyser likheter och skillnader mellan de två skolorna. För att få framsvaren på våra frågeställningar har vi skapat en helhetsbild där vi inkluderat svaren frånintervjuerna samt den kunskap vi fått från den tidigare forskning. Utifrån det gjorde vien analys och kom fram till ett resultat. Resultatet visade att det finns skillnader på hurundervisning i religion bedrivs beroende på hur mångkulturellt ett klassrum är. Baseratpå det resultatet har vi dragit slutsatser om hur religionsundervisning bedrivs samt hurden blir inkluderande i det mångkulturella klassrummet.