We live in a time where the influence of citizens is taking a larger role in the spatial  planning. The Swedish laws, such as PBL, deals with matters of citizen participation  which advocates that the youth should be included in the consultation circuit, but there is  no directive given.   The report's purpose is to demonstrate methods for how to get the young people's  influence included in the spatial planning, with a main focus on the ages between 13 and  21. On the base of literature and two case studies, the goal is to illustrate how to integrate  young people through a meeting place in Jonkoping, Sweden.  The report is structured along with an analysis based on the literature, two case studies  from previous projects and discussions/interviews with young people from four selected  areas in Jonkoping.   The case studies from Malmo and Gothenburg show how the cooperation between  different participants can be organized during the planning and how to give the users a  greater involvement.  Based on literature and case studies, we carried out a field analysis of the four most  segregated areas of Jonkoping; Osterangen, Oxnehaga, Ekhagen and Raslatt. Young  people in these areas were interviewed, as a basis for a proposal for a new all-activity  center at the expended location of Kungsang School.  During this project, the following three issues were investigated:   In what need are young people of a meeting place in Jonkoping?   Our research has proved that there is no greater connection between the young people in  Jönköping, because the young people appear generally in their own neighborhoods.  Therefore, segregation patterns are created and there is a need for a common meeting  place, a place in the municipality of Jönköping would be of great value to promote  integration between young people.  What can an all-activity house contribute to in Jonkoping?  An all-activity house which is available for everyone would contribute to what young  people are missing, by being a meeting place for everyone in the municipality of  Jonkoping.  Based on literature studies we believe that an all-activity house will break the segregation  pattern and reduce the distinction between "us" and "them", which will result in a more  integrated environment. By involving young people from the beginning until the end of  the projects, their influence will increase and it will give a wider understanding of their  neighborhoods and needs. This should be done through meetings and open dialogues  between users and planners. To assessment the degree of influence, Arnstein’s step  model can be used. An all-activity house with a wide range of activities benefits the  participants’ health by making them active and enabling conditions for movement.  School activities are not sufficient for young people to fully develop competencies, such  as sport accomplishments, playing instruments and artistic abilities. To have an activity  benefiting a person's health, the requirements is to gradually develop the person's abilities  based on active learning, engage in various types of exercises and have clear goals. The  school's activities do not have this kind of structure and it is therefore important that  young people have the opportunity outside of school and in the very neighborhood.    How can you precede the work of involving the youth in the spatial planning?  In real practice, the young people’s influence is not included during the whole planning  stage, only in the very beginning. This is considered as manipulation. To fulfill the co-  degree of influence, it requires that young people are involved and enthused through the  implementing-, planning- and management stage. The best way to capture young people's  thoughts, ideas and experiences is to use methods such as recreational centers, mental-  maps, walking trips or internet communication. / Vi lever i en tid då medborgarnas inflytande börjar ha en större betydelse under  projekteringsskedet. De svenska lagarna som exempelvis PBL, behandlar frågor kring  medborgarinflytande genom att förespråka att barn och ungdomar skall ingå i  samrådskretsen, men de anvisar ingen särskild metod.  Rapportens syfte är att visa på arbetsmetoder för hur man kan öka ungdomars inflytande  i planeringsprocessen, med fokus på åldersgrupperna 13-21 år. Målet är att utifrån  litteraturstudier och två fallstudier, belysa hur man integrerar ungdomar för att sedan ge  förslag om en mötesplats i form av ett all-aktivitetshus i Jönköpings kommun.   Rapporten består av en litteraturstudie, två fallstudier av genomförda projekt, samt  samtal och intervjuer med ungdomar från fyra utvalda områden i Jönköping.  Två fallstudier från Malmö och Göteborg visar hur samarbetet kan organiseras mellan de  olika aktörerna i planeringsprocessen och hur man kan ge brukarna ett större  medbestämmande.   Baserat på litteratur- och fallstudier genomfördes en områdesanalys över de fyra mest  segregerade områdena i Jönköping: Österängen, Öxnehaga, Ekhagen och Råslätt.  Ungdomar i dessa områden intervjuades, som underlag för ett förslag till ett nytt all-  aktivitetshus på den nedlagda Kungsängsskolans område.  Under arbetets gång har följande frågeställningar utreds:     Vilket behov har ungdomar av en mötesplats i Jönköpings kommun?   Vår forskning har visat att det inte existerar något större samband mellan ungdomarna i  Jönköpings kommun, utan dem flesta ungdomarna uppehåller sig inom sina egna  områden. Vi kan se hur ett segregationsmönster har skapats och att det finns ett behov  av en gemensam mötesplats, en mötesplats i Jönköpings kommun skulle därför ha ett  stort värde för att främja integrationen mellan ungdomarna.   Vad kan ett all-aktivitetshus bidra med/leda till i Jönköping ?   Ett all-aktivitetshus som framför allt är kostnadsfri och öppen för alla skulle fylla ut det  som ungdomarna saknar genom att vara en mötesplats för alla inom Jönköpings  kommun. Baserat på litteraturstudierna menar vi att ett all-aktivitetshus kan bryta  segregations mönstret och minska gränsdragningen mellan ”vi” och ”de”, vilket kan leda  till en mer integrerad miljö. Genom att involvera ungdomar i de tre olika  projekteringsskedena ökar deras inflytande och man får större förståelse kring deras  område och behov. Detta bör göras genom möten och öppna dialoger mellan brukare  och planerare. Bedömning av inflytandegraden kan göras utifrån Arnsteins stegmodell.  Ett all-aktiviteshus med ett stort utbud av aktiviteter hade gynnat de delaktigas hälsa  genom att göra de aktiva och möjliggöra förutsättningar för rörelse. Skolans aktiviteter,  som exempelvis idrott, är inte tillräckliga för att ungdomar skall utveckla kompetenser  fullt ut, inom t.ex. sportliga prestationer, instrumentspelning och konstnärliga förmågor.  Då en aktivitet ska gynna en persons hälsa så krävs det att aktiviteten gradvis utvecklar  personens förmågor, bygger på en aktiv inlärning, bedriver olika typer av övningar och  har tydliga mål. Skolans aktiviteter saknar denna aktivitetsstruktur och det är därför  viktigt att ungdomar har denna möjlighet utanför skolan och i självaste bostadsområdet.   Hur kan man gå tillväga för att öka ungdomars inflytande i planeringen?  Vid verkliga projekt är det vanligt att man involverar ungdomar endast under  planeringsskedet, detta anses som manipulation. För att uppfylla kravet på verkligt  medbestämmande krävs att ungdomarna ska vara med under genomförandes-,  planerings- och förvaltningsskedet. För att på bästa möjliga sätt fånga upp ungdomars  tankar, idéer och upplevelser kan man använda sig av metoder som fritidsverkstäder,  mental-maps, gå-tur och ungdomskanaler på internet.

Denna designpedagogiska undersökning baseras på ett empiriskt material som med en etnografisk inspirerad metod med participatory design som grund för deltagandet, undersöker rätten till individens visuella uttryck i det offentliga rummet, sett ur ett maktperspektiv inom det socialkonstruktionistiska fältet. Syftet är att skapa en mötesplats som kan möjliggöra för boende i Orminge att ta plats med visuella avtryck i ett kollektivt skapande. I Orminge, som är en förort till Stockholm, har undersökningen ägt rum i form av en workshop, en aktion och en utställning. Under tre veckor i oktober 2010 kunde biblioteksbesökare till Orminge Bibliotek delta i en öppen workshop. Deltagarna, de boende i Orminge och tillika besökare till Orminge Bibliotek, "målade med tråd" på duk och bestämde sedan platser där den broderade duken skulle placeras ut i det offentliga rummet. En utställning i Orminge Bibliotek skapades utifrån dokumentationen över workshopens process och dukens platstagande i det offentliga rummet (aktionen), vilket lyfte upp deltagarnas arbete och Orminge som plats. Frågeställningen som ställs i undersökningen är: Vilka nya betydelser kan skapas då ett kollektivt broderi tar plats i det offentliga rummet? Jag genomförde en aktion, inspirerad av craftivism, där jag tog ut deltagarnas gemensamma artefakt till deras utvalda platser i det offentliga rummet. Deltagarnas val av platser handlade om att fånga uppmärksamhet, ifrågasätta konsumtion, lämna avtryck i det offentliga rummet, en form av identitetsskapande och symboliska krockar mellan handarbete, reklam och graffiti. Undersökningens resultat visar bland annat att detta projekt kan läsas som en form av motmakt. Som gatukonst bär den broderade duken politisk potential att kunna ifrågasätta den demokratiska aspekten av vem eller vilka som har makten i det offentliga rummet. Deltagarnas platstagande sker via aktionen då deras artefakt utmanar det offentliga rummets strukturer. Inom ramen för designpedagogik kan duken som handarbete i det offentliga rummet härleda till diskussioner om mänsklig närvaro i reklamflödet och ett platstagande av boende i sin egen förort. Hos dessa Ormingebor fann jag en vilja att handarbeta, uttrycka sig och ta plats. Mötesplatsen fångade upp ett behov av att vilja berätta visuellt, med nål och tråd på duk. I en utställning 2011-01-10 till 2011-01-15 på Konstfack (Högskolan för konst, konsthantverk, design och bildpedagogik) gestaltades undersökningen. Fotografier, från när det kollektiva broderiet tog plats och skapade nya betydelser i Orminges offentliga rum, tejpades upp på en yta likt estetiken för olaglig affischering i det offentliga rummet. En större affisch med en bild på duken hängdes på väggen. På affischen hängde trådar och nålar ner mot golvet för att efterlikna workshopens estetik i Orminge Bibliotek. / BI

I detta magisterarbete vid Institutionen för Inredningsarkitektur och Möbeldesign på Konstfack, Stockholm studerar Maria Olsson mänskliga relationer i offentliga rum. Genom att formge några möbler försöker hon provocera fram en kommunikation mellan individer. Målet är att överraska användaren med en interaktiv reaktion i det formgivna objektet och skapa ett möte. Som en förlängning av mötet gör hon ett försök att starta en integrationsprocess. / Magisterexamen 2007

Social hållbarhet är ett mångdimensionellt begrepp där trygghet utgör en av dimensionerna och är en viktig faktor för att skapa god livskvalité. Det offentliga rummet utgör en nyckelfaktor i en hälsosam och välfungerande stad. En god omgivande miljö är en källa till att motivera medborgare till bättre hälsa och välbefinnande. Det offentliga rummet har även en stor inverkan på trygghet, god urban planering är essentiellt för att skapa en god miljö att leva och bo i. Hög grad av trygghet skapar också förutsättningar för att nå social hållbarutveckling. Bakomliggande drivkrafter till denna studie är att det offentliga rummet är en viktig plats där alla ska vara välkomna och känna sig trygga. Det offentliga rummet skapar möjlighet för sociala relationer, kunskapsutbyte samt utgör en viktig funktion i samhället. Det offentligarummet ska värna om människan, och människan ska värna om det offentliga rummet. Därmed syftar denna studie till att undersöka ungdomars upplevelse om det offentliga rummeti relation till social hållbarhet och trygghet. Den valda arenan utgörs av det offentliga rummet i Stenungsund. Metoden som använts i studien är av en kvantitativ ansats, enkäter har delats ut till gymnasieelever i årskurs 1-3 iStenungssunds kommun. Enkäten avslutades med möjligheten för respondenterna att markera på en karta över Stenungsund de platser respondenterna känner sig trygga, otrygga samt tycker om. Resultatet av studien visar att ungdomarna i Stenungsund överlag känner sig trygga i det offentliga rummet. Dock förekommer det skillnader mellan hur tjejer och killar upplever trygghet. Killar känner sig i högre grad trygga än vad tjejer gör. Eleverna i de olika årskurserna tenderar även att uppleva trygghet på olika sätt. Markeringarna på kartan visade således på en gemensam uppfattning om vilka platser som upplevs som både trygga, otrygga samt omtyckta. / Social sustainability is a multidimensional concept in which safety is one of the dimensions, and is an important factor in creating a good quality of life. The public space is a key factor in a healthy and well-functioning city. A good environment is a source for motivating citizens to better health and wellness. Public space also has a great impact on safety, good urban planning is essential to create a good environment to live in. High level of safety also creates the conditions for achieving socially sustainable development. The driving forces behind this study is that the public space is an important place where everybody will be welcomed and feel safe. The public space creates the opportunity for social relations, exchange of knowledge and constitute an important function in society. The publicspace should protect and promote the citizen, and the citizen must take care and show respect for the public space. Thus, this study aims to investigate young people's experience of publicspace in relation to social sustainability and safety. The method used in the study is a quantitative approach, questionnaires have been distributed to high school students in Stenungssund. The survey ended with the possibility for respondents to mark on a map of Stenungsund the places they feel secure, insecure and like. The results of the study show that young people in Stenungsund generally feel safe in public spaces. However, there are differences between how girls and boys experience safety. Boys feel increasingly confident than girls do. Students in different grades also tend to experience safety differently. The markings on the map thus showed a common understanding of what places are experienced as both secure, insecure and liked.

2005 antogs en fördjupad översiktsplan för stadsdelarna Rissne, Hallonbergen och Ör i Sundbyberg. Ett av målen med den fördjupade översiktsplanen var att stärka de offentliga rummen i stadsdelarna för att skapa ett livaktigt och varierat stadsliv under dygnets alla timmar, attraktivt för människor i alla åldrar och präglat utav mångfald. Hallonbergsplan är ett ”busstorg” beläget i direkt anslutning till Hallonbergens centrumanläggning. Målet med rapporten var att analysera Hallonbergsplan ur ett socialt perspektiv med fokus på platsens fysiska miljö och vilka förutsättningar den fysiska miljön ger för att skapa det stadsliv som har formulerats som mål med den fördjupade översiktsplanen. Arbetet syftade till att klargöra hur stadslivet ser ut på Hallonbergsplan idag och hur platsen används av dess besökare. Vidare syftade arbetet till att klargöra om det finns behov av kompletteringar i den fysiska miljön för att förbättra förutsättningarna för stadslivet och i så fall vilka. Vid analysen av Hallonbergsplan användes en metod framtagen av arkitekten Jan Gehl. Gehls metod baseras på platsens aktiviteter, hur den används samt vilka kontaktmöjligheter som finns. Metoden analyserar platsen med avseende på sex delar; aktiviteter, rumsform, möjligheter och hinder för kontakt, skydd, komfort samt njutning. Analysen av Hallonbergsplan gav ett detaljerat resultat som visade såväl positiva som negativa egenskaper i den fysiska miljön på platsen inom alla analysens olika delar. Hallonbergsplan har således fysiska egenskaper, såväl rumsliga som visuella, som både hindrar och främjar utveckling av det stadsliv som är målet med den fördjupade översiktsplanen. Hallonbergsplan domineras av nödvändiga aktiviteter, men även frivilliga och sociala aktiviteter förekommer med en koncentration till ytan runt fontänen och centrumhusets ingång. Vid en framtida utveckling av Hallonbergsplan bör platsen få en bättre trafikbalans, utveckla befintliga kvaliteter, förbättra miljön för fotgängare och cyklister, förbättra förutsättningar för varaktiga aktiviteter samt hitta en bättre balans mellan centrumanläggningen och Hallonbergsplan. Vidare bör Hallonbergsplan bli en levande, trygg och varierad plats under dygnets all timmar och ges en inbjudande och öppen rumsform.

Studiens övergripande syfte är att studera hur kvinnor och män rör sig i offentliga rum med upplevd (o)trygghet som utgångspunkt. Studien ämnar också undersöka vilka trygghetsskapande strategier som används och vilka åtgärder inom samhällsplaneringen som kan göras för att en stad ska upplevas som tryggare. En fallstudie i Uppsala med kvinnliga och manliga studenter har genomförts för att uppnå syftet. I studien används en feministisk metodologi och semistrukturerade kvalitativa intervjuer har genomförts. Undersökningen visar att kvinnorna upplever mer otrygghet och är mer begränsade av sin otrygghet än männen. De flesta av männen berättar att de upplever otrygghet i mötet med, exempelvis en hotfull person som har kniv, medan kvinnorna berättar om sin otrygghet som en mer generell känsla, exempelvis när det är mörkt på kvällen, eller vid möten med män, farliga eller ofarliga. De flesta av informanterna, även de som upplever sig vara helt trygga, använder sig av trygghetsskapande strategier. Vanligast är att undvika att lyssna på musik i hörlurar när det är mörkt ute för att vara mer uppmärksam på omgivningen. Som åtgärder på hur samhällsplaneringen kan bidra till ett tryggare samhälle nämndes huvudsakligen ökad närvaro av polis och vakter, förbättrad belysning och planering som leder till att människor befinner sig på platser.

I denna undersökning kan du läsa om hur konstnärliga strategier har använts som didaktiska redskap i bildundervisning och hur dessa kan synliggöra en radikal potential inom bildpedagogik. Studien handlar om konst, om politik och om pedagogik. Med konst menar jag framförallt konstnärligt tänkande, ett undersökande, ett förhållningssätt. Det kan gestaltas i olika uttryck, former, frågor och upplevelser. Genom kursen Gatans Galleri på Södra Stockholms folkhögskola närmar jag mig skapande undervisning från ett praktiskt håll, där jag tar erfarenhet från golvet i ett klassrum/staden in i akademin. Kursen i vilken jag finner min empiri är en terminskurs som undersöker det offentliga rummet i, om och genom konst. Undervisning och teorier undersöks med hjälp av A/R/Tography från tre vinklar: Mig som lärare, ett deltagarperspektiv och också av mig som konstnärlig utövare. En del av empirin består av en konstdagbok med egna experiment som gestaltas i uppsatsen genom bilder och gröna texter. De är tänkta att läsas ihop med sidan de gestaltas mot. Som en störning (dissensus) mellan olika sorts texter. I dagboken ingår egna experiment, textfragment, sparade exempel från genomgångar, gestaltande av teorier och minnen från tidigare uppgifter jag gjort i klassrummet. I bearbetningen av materialet framträder strategierna förflyttning, förskjutning och omförhandling som används för att dekonstruera materialet. Foucaults teorier om disciplinering och makt ligger sedan som en grundpremiss för analysen som tillsammans med teoretikerna Hannah Arendt och Jaques Rancière diskuterar hur ovisshet, skapandet av dissensus, och ett subjektskapande via handling (agens) kan ses som politiska och har potential till motstånd. Dessa handlingar och metoder utmanar strukturer inom den nyliberala skoldiskursen som mätbarhet, linjärt tänkande, hierarkiska strukturer och individualism. Radikaliteten visar sig finnas i metoden och inte i uttrycket, ett kollaborativt och experimentellt förhållningssätt i kombination med ett handlande kan skapa agens, utmana normer i skolan, offentligheten och vad vi gör och inte gör inom bildundervisning. Jag hoppas att denna uppsats fungerar både som en störning och inspiration i tänkandet kring bildundervisning.

Detta arbete syftar till att undersöka betydelsen av begreppen trygghet och säkerhet inom den fysiska planeringen samt vilka gestaltande egenskaper som gör ett offentligt rum tryggt. När begreppen undersökts skapas två gestaltande förslag med åtgärder för att göra ett offentligt rum tryggare. Arbetet är uppdelat i två delar, den första genomförs gemensamt och är teoretisk. Med hjälp av metoden kvalitativ textanalys undersöks ett urval av litteratur om trygghet och säkerhet i den fysiska planeringen. Med textanalysen har litteratur tagit fram som stöd för att formulera teorin ”trygghet och säkerhet” som används i arbetet. Med teorin presenteras olika gestaltningsprinciper som är till hjälp i den andra delen av kandidatarbetet. Del två består av varsitt gestaltande förslag som redogör trygghetsåtgärder i ett befintlig offentligt rum. Det ena förslaget innefattar Karlskrona Stortorg, gjort av Hugo Håkansson. Det andra förslaget omfattar Ronneby torg samt Rådshusparken, också beläget i Ronneby stad, gjort av Henrik Vik. Åtgärderna som presenteras i förslagen grundar sig i litteraturen som granskats, samt metoden PSPL, Public Space Public Life, en platsbesöksmetod som grundar sig i att ställa frågor till det offentliga rummet. I den avslutande delen av arbetet förs diskussioner om de gestaltande förslagen och litteraturen som studerats.

Syftet med ett torg eller stråk är något som, likt andra funktioner inom en stad, har förändrats under årens lopp. Hur syftet med offentliga rum uppfylls i en modern kontext blir därmed intressant. Kandidatuppsatsen har utgångspunkt i den rationella planeringsparadigm som varit rådande svensk kontext under 1900-talet enligt Strömgren (2007:229-230), och vad lagakraftvunna planhandlingarna fastställer om respektive undersökt plats samt hur denna genomförts. Från undersökta studier framgår att planhandlingar kan innehålla planbestämmelser som inte är förenliga med lagstiftningen eller är otydliga vilket kan skapa problem vid beslutsfattande processer (Caesar & Lindgren 2009:25-26; Kalbro, Lindgren & Paulsson 2012:1-2). Kandidatarbetet består av en fallstudie som omfattar totalt fyra områden, två i Göteborg och två i Stockholm. Inom dessa områden har de offentliga rummen stråk och torg studerats. Studien av de offentliga rummen har skett genom en kvalitativ textanalys som grundligt granskat vad som dels är syftet med de offentliga rummen, och hur utformningen är ämnad att genomföras. Textanalysen har följts upp av platsbesök på de respektive platserna för att observera platsernas beskaffenhet i utformning och användning. En enkätundersökning har även skett för att undersöka vad de personer som passerar eller uppehåller sig på en plats anser om den. I den mån det varit möjligt har ansvariga personer för de olika planerna, som berör platserna, kontaktats. Resultatet av arbetet ligger till grund för diskussion och analys gällande offentliga rums användning och utformning i jämförelse med plankarta och planbeskrivning. Platserna har i stort motsvarat det som stipuleras i respektive planhandling, med enstaka betydande undantag. Därtill har en förskjutning i språklig precision uppmärksammas i arbetet, där de planhandlingar som upprättats under 2000-talet till skillnad från tidigare års planer innehåller värderande och bristfälligt definierade ord.

Denna studie analyserar och lyfter fram tillgänglighet ur ett intersektionellt perspektiv, det vill säga ur ett perspektiv som tar hänsyn till kön, sexualitet, etnicitet, ålder, klass och funktionsvariationer samt hur de påverkar varandra. Här lyfts det fram hur två kommunala kultur- och fritidsanläggningar i Linköping arbetar med dessa frågor. Materialinsamlingen skedde med hjälp av semistrukturerade intervjuer och observationer. Materialet analyserades med analysmetoden grundad teori, vilket innebär att forskaren ger sig ut på fältet utan förutfattade meningar eller prägling av vad resultatet bör vara. Det är en metod som fokuserar på empirin och används för att generera ny kunskap. Resultaten av denna studie lyfter fram både fall som har lyckats med satsningar på tillgänglighet utifrån ett intersektionellt perspektiv men även fall som har svårt med detta arbete på grund av gamla kvarlevor från tidigare bristfälligt planerat byggprojekt. Studien finner empiri som styrker tidigare forskning och bidrar till utökningen av forskning kopplat till tillgänglighet utifrån ett intersektionellt perspektiv.