Undersökningen tar utgångspunkt i en musikalisk aktivitet inom en fritidsverksamhet. Genom att belysa elevernas lärande från ett kollaborativt perspektiv, som tar fasta på hur kunskapen formas genom ett förhandlande i sociala processer, är syftet att försöka förstå vilka konsekvenser detta perspektiv får för synen på kunskap och lärande. Frågan om hur eleverna blir redskap för varandras lärande undersöks genom deltagande observation. Utifrån olika aspekter, såsom musikaliskt språk och kulturella referenser, framträder ett ömsesidigt beroende mellan eleverna men också mellan eleverna och det materiella, exempelvis teknisk utrustning. Undersökningsmaterialet visar hur eleverna formar en kollektiv praktik, men hur det inom denna ryms ett lärande som är komplext och mångdimensionellt. Härigenom framstår det kollektiva som ett spelrum, inom vilket eleverna utforskar och förhandlar om identitet, normer, värden och betydelser. Undersökningens huvudsakliga slutsatser är för det första att den musikaliska aktiviteten inte har någon given innebörd eller riktning, utan att det snarare handlar om ett uppmärksammande av olika aspekter av ett kunskapsinnehåll, vilka blir meningsfulla utifrån elevernas förståelse av situationen. I denna process är det musikaliska en av flera språkliga och kroppsliga praktiker som definierar och ger mening åt aktiviteten. För det andra att elevernas lärande inte kan förstås oberoende av det kollaborativa samspelet i gruppen.Som konsekvenser av ett kollaborativt perspektiv på lärande framträder pedagogiska utmaningar. Dels när det gäller att lyfta fram och ta vara på lärandets många dimensioner, dels när det gäller hur den enskilda individens lärande ska betraktas i förhållande till kollektivet. Undersökningen kan ses i ljuset av pedagogisk dokumentation, med syftet att synliggöra, utveckla och förändra den pedagogiska praktiken och dess förhållningssätt.

Titel: Dokumentation ur ett genusperspektiv - en diskursanalys av portfolios i en förskola.Författare: Eva Holmlund och Lisa StenströmArbetet är en kritisk diskursanalys om portfoliodokumentation i en förskola ur ett genusperspektiv. Syftet är att undersöka genusrelaterade mönster i dokumentationen, såväl likheter som olikheter studeras. Vår textanalys bygger på 12 barns portfoliotexter från en Reggio Emilia-inspirerad förskola. En av Reggio Emilia-filosofins grundstenar är dokumentation. De frågeställningar vi utgått från är: Skiljer sig språket åt i den skriftliga dokumentationen för pojkar respektive flickor och i så fall hur? Vad dokumenteras hos pojkar respektive flickor? Går det att utläsa skillnader och likheter i vilka processer/lärosituationer som dokumenteras för pojkar respektive flickor? Till grund för vår analys ligger Faircloughs tredimensionella modell (Winther Jørgensen & Phillips, 2000). Vi analyserar portfoliotexter med hjälp av ett antal genusteoretiska perspektiv. Vår undersökning har visat att det finns både skillnader och likheter i det genusrelaterade språket i de undersökta portfoliotexterna. Vår slutsats är att trots att Lpfö98 (Skolverket, 2006) ålägger pedagogerna att motverka traditionella könsroller och mönster så lever dessa fortfarande kvar i portfoliotexterna. Genustänkandet har inte nått den nedtecknade delen av verksamheten.

I många förskolor används idag pedagogisk dokumentation som ett sätt att utvärdera förskolans kvalitetsarbete som står i den reviderade läroplanen (Skolverket, 2010). Mitt syfte med examensarbetet är att se hur begreppet pedagogisk dokumentation tolkas av olika pedagoger. Jag valde tre frågeställningar som skulle ge svar på mitt syfte. Hur tolkas dokumentationsarbetet, finns det några nackdelar samt hur tyder pedagogerna barnens uppfattning. Den kvalitativa forskningsmetoden användes i studien och resultaten kommer från de svar jag fick ifrån intervjuer som genomfördes med pedagogerna. Resultatet visar att pedagogerna ställer sig positiva till dokumentationsarbetet trots de nackdelar som finns och syftet är att synliggöra barnens lärande och utveckling. Resultatet visar också att pedagogerna inte fört en diskussion med barnen om hur de upplever dokumentationsarbetet utan de kan endast svara med ett antagande om deras uppfattningar.

”Jag vill ta en bild på det som jag önskar mig” En fallstudie om barns möjlighet att styra dokumentationstillfällen på en förskola.Under de senaste åren har det skett stora förändringar i den Svenska förskolan. Läroplanen för förskolan reviderades år 2010 där strävansmål och riktlinjer togs bort respektive lades till. I samband med detta betonade utbildningsdepartementet (2010) syftet med användning av dokumentation, uppföljning och utvärdering, även känt som pedagogisk dokumentation. Pedagogisk dokumentation ska synliggöra händelser samt hjälpa pedagoger att få en förståelse för vad som sker i en verksamhet. Vår studie fokuserar på barns perspektiv som enligt Sommer, Pramling Samuelsson och Hundeide (2011) utgår från barns erfarenheter, tankar samt förståelse av sin egen omvärld. Syftet är att undersöka hur barns perspektiv synliggörs vid dokumentationer samt hur olika faktorer kan påverka barns möjlighet att styra en dokumentation. Syftet undersöks med hjälp av insamlad empiri från en förskola där vi har utfört intervjuer, samtal med barn under promenader samt observationer. Genom detta har vi fått ta del av både vuxnas och barns erfarenheter och tankar kring den dokumentation som är en del av deras vardag i förskolan. Analysen visar att barns perspektiv respektive barns möjlighet att styra dokumentationer förekommer vid vissa tillfällen. I samtal med både vuxna och barn blev det tydligt att barnen är inkluderade i reflektionsarbetet. Barnen får även en möjlighet att bestämma samt styra över hur pärmar och dokument utformas på avdelningarna. Vårt resultat visar också att barnen gärna vill ta egna bilder men att det nästan alltid är de vuxna som fotograferar. Under analysarbetets gång har det synliggjorts mönster och dilemman, vid två intervjuer diskuterade personalen att de känner av en viss tidsbrist när de arbetar med dokumentation. Detta upplevde vi även som en möjlig faktor som kan påverka barns möjlighet att styra dokumentationer.

Syftet med denna studie är att ta reda på pedagogernas tankar och upplevelser av pedagogisk dokumentation, vilka hinder och svårigheter de stöter på och vad har förändrats i arbetet med dokumentation sedan läroplanen för förskolan reviderades år 2010.I undersökningen deltog fem pedagoger, varav fyra förskollärare och en barnskötare. Kvalitativa intervjuer användes som forskningsmetod. Empirin analyserades genom den sociokulturella teorin och Vygotskijs tankar om barns lärande och utveckling och även Lenz Taguchis tolkning av det konstruktionistiska perspektivet och pedagogiken inspirerad av Reggio Emilia. Resultatet visar att de flesta pedagoger har en positiv syn på dokumentation och ser dess fördelar. Majoriteten av pedagoger anser att tiden är största hindret i arbetet med dokumentation vilket ibland leder till frustration. Alla pedagoger anser att det är svårt att vara närvarande och dokumenterande pedagog samtidigt. De flesta ser en tydlig förändring i arbetet med dokumentation efter att läroplanen för förskolan reviderades år 2010.

SammanfattningSyftet med vår undersökning har varit att undersöka hur dokumentationerna ser ut och om barn är delaktiga i de dokumentationer som vi har sett på förskolor. Vårt syfte har också varit att se hur pedagoger går tillväga vid dokumentation och på vilka sätt pedagoger använder dokumentationer för vidare utvecklingsarbete.Våra frågeställningar har varit: Hur ser dokumentationer ut? Vad säger förskollärare om dokumentationer? Vad säger barn om dokumentationer? Vi har även ställt frågan på vilka sätt är barnen delaktiga i dokumentationerna? Vi har inte hittat så mycket aktuell forskning inom detta ämne. Vi har främst använt oss av studier gjorda av Hillevi Lenz Taguchi, Ann-Christine Vallberg Roth och Annika Månsson, Christina Wehner-Godée samt Elisabeth Arnér. Vi har genomfört kvalitativa intervjuer med förskollärare och barn. Vi har tittat på dokumentationer på två olika förskolor och resonerat med barnen som är dokumenterade och förskollärarna som har gjort dokumentationerna.Våra slutsatser är att barnen till viss del är delaktiga i dokumentationerna men deras delaktighet kan öka betydligt för att de ska få ett ökat inflytande. Förskollärarna använder ibland dokumentationerna till utvecklingsarbete men vi finner att även detta kan öka betydligt mer för att vidareutveckla verksamheten och öka barnens lärande. Vi har också noterat att kunskapen hos förskollärarna när det gäller pedagogiska dokumentationer kan öka och att deras medvetenhet om barns rätt till inflytande inte alltid är tydlig.

Förskolans läroplan har sedan 1998 reviderats flera gånger och arbetet med dokumentation har förtydligats och fått ta allt större plats, trots detta lämnar Läroplanen för förskolan (2018) tolkningsutrymme för hur dokumentationsarbetet ska genomföras. Syftet med denna studie är därför att undersöka förskollärares praktiska dokumentationsarbete ifråga om dess förutsättningar och syfte i relation till barns utveckling, lärande och delaktighet. Studien tar utgångspunkt i teoretiska perspektiv på pedagogisk dokumentation där analytiska begrepp som meningsskapande, material, process och bedömning blir vägledande i analysen. Med kvalitativa semistrukturerade intervjuer av fyra förskollärare i två olika kommuner närmar vi oss det praktiska arbetet, genom att ta del av deras upplevelser och arbetssätt. Förskollärarnas upplevelser och arbetssätt jämförs och i analysen presenteras fyra kategorier: Förutsättningar, syfte, barns utveckling och lärande samt barns delaktighet. Dessa kategorier analyseras med hjälp av valda teoretiska perspektiv och begrepp, samt sätts i relation till fem vetenskapliga studier som på olika sätt belyser pedagogisk dokumentation. Resultatet konkretiserar att pedagogisk dokumentation är ett komplext förhållnings- och arbetssätt. För att dokumentera barns utveckling och lärande används olika metoder. Några av dessa metoder möjliggör barnens delaktighet i dokumentationsarbetet. Det finns flera aspekter som påverkar dokumentationsarbetet, till exempel: Antal förskollärare, digitala plattformar och dess innehåll, syftet med dokumentationsarbetet, tiden för dokumentationsarbetet, upplägg av planeringstid samt möjligheter till reflektionsarbete. Pedagogers förhållningssätt och medvetenheten om sin egen delaktighet är också något som påverkar dokumentationsarbetet. Slutsatsen är att förskolans förutsättningar är en faktor och den individuella förskollärarens förhållningssätt till dokumentation är en annan som påverkar hur det pedagogiska dokumentationsarbetet görs.

Denna studie undersöker förskollärares uppfattningar om sitt arbete med pedagogisk dokumentation. Datamaterial har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer av förskollärare. Studiens utgångspunkt är fenomenografiska teoretiska perspektiv. Studiens resultat utgörs av tre kategorier av uppfattningar, där den första är innehåll i förskollärares arbete med pedagogisk dokumentation. Förskollärarna i denna studie uppfattar pedagogisk dokumentation som ett styrningsverktyg utifrån styrdokument, en arbetsmetod för att synliggöra lärande samt som ett sätt att synliggöra förskollärarens profession och praktik. I den andra kategorin, pedagogisk dokumentation som svårt och komplext uppdrag, lägger förskollärarna i denna studie fokus på yttre- och praktiska förutsättningar. Det handlar om innehållsmässiga svårigheter kring vad som ska dokumenteras, arbetsbörda på grund av saknad kompetens och tid, samt svårigheter att hantera teknik och digital dokumentation. Den tredje kategorin, barns delaktighet i arbete med pedagogisk dokumentation, fokuserar förskollärarna i denna studie på barns kompetens. Förskollärarna uppfattar ofta barnen som inkompetenta och passiva, med begränsad rätt till inflytande och integritet i pedagogisk dokumentation. Studien bidrar med kunskap kring förskollärares uppfattningar om sitt arbete med pedagogisk dokumentation i förskolan. Att belysa variationer i förskollärares uppfattningar skapar möjlighet till yrkesmässig reflektion och fördjupning. Resultatet av den här studien kan ge förskollärare och rektorer verktyg för reflektion för att utveckla arbete med pedagogisk dokumentation i sin praktik.

Studien syftar till att fördjupa förståelsen för hur förskollärare möjliggör barns delaktighet i pedagogisk dokumentation. Studien framhäver barns delaktighet i den egna lärandeprocessen med utgångspunkt i läroplanen för förskolan, begreppsdefinitioner, sociokulturellt perspektiv samt tidigare forskning. För att skapa underlag till studien har vi intervjuat tio förskollärare. Det sammanställda resultatet av intervjuerna har delats in i sex olika rubriker. Resultatet visar att förskollärarna strävar efter att skapa en delaktig lärandemiljö, genom att involvera barnen i dokumentationsprocessen. Den pedagogiska dokumentationen synliggör och förstärker barns delaktighet genom att integrera deras egna ord, tankar och perspektiv. I det systematiska kvalitetsarbetet används pedagogisk dokumentation för reflektion, vilket möjliggör förbättring av undervisning och lärandemiljö. Slutsatsen är att förskollärarna använder dokumentationsmetoder som skapar dynamiska och meningsfulla lärandemiljöer och förbättrar undervisningen.

Detta examensarbete belyser förskolans roll i barns identitetsutveckling, med fokus på genus- och jämställdhetsperspektiv. Syftet med studien är att undersöka pedagoger i förskolans erfarenheter av att utveckla arbetet med att inkludera diskrimineringsgrunderna gällande genus och jämställdhet genom den pedagogiska dokumentationen enligt förskolans värdegrundsuppdrag.  För att genomföra undersökningen konstruerades en enkätundersökning av både kvalitativ och kvantitativ karaktär som riktade sig mot pedagoger inom förskolan. 150 rektorer på förskolor i Mellansverige kontaktades och tillfrågades vidarebefordra enkäten till medarbetare. Studien uppmärksammar att genom ett genusmedvetet förhållningssätt kan barns självkänsla och självförtroende förbättras. Studien belyser att pedagogisk dokumentation gör det möjligt att synliggöra och främja genus- och jämställdhetsarbetet i förskolan. Resultatet konstaterar att pedagogerna i undersökningen är överens om att pedagogisk dokumentation har en betydande inverkan på medvetenheten kring genus- och jämställdhetsfrågor inom den pedagogiska verksamheten. Vidare visar resultatet att medvetenheten anses vara grundläggande för förändringsarbete, där pedagogerna ser pedagogisk dokumentation som ett verktyg för att ifrågasätta och utmana befintliga könsmönster och könsroller. Till sist diskuterar resultatet utmaningar med pedagogisk dokumentation i genus- och jämställdhetsarbetet där pedagogerna lyfter behovet av ytterligare stöd. Studien genererar slutligen kunskap som pekar på behovet av fortsatt forskning inom genuspedagogik och pedagogisk dokumentation, med fokus på didaktiska val vid tillämpning av olika idéer och strategier.