Allt fler människor lider av psykisk ohälsa vilket resulterat i att det numera beskrivs som en folksjukdom. Självskadebeteende definieras inte som en sjukdom utan ses som en handling för att lindra ett outhärdligt psykiskt lidande. Detta innebär att ambulanspersonal vårdar fler patienter med självskadebeteende och mötet med dessa ses ofta som utmanande. Anledningen beskrivs vara bristande kunskap samt att strategier och tillvägagångssätt att bemöta patienten stundtals saknas, patienten kan genom detta känna sig missförstådd och förbisedd. Genom att belysa upplevelserna hos ambulanssjuksköterskor vilka regelbundet möter patienter med självskadebeteende, finns ett värde av att se om erfarenheterna skiljer sig från tidigare studier. Syftet med denna studie är att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelse av att möta patienter med självskadebeteende. Metoden som valts är en semistrukturerad intervjustudie med kvalitativ innehållsanalys och induktiv ansats. Sex ambulanssjuksköterskor från Skaraborg med deltidsanställning inom Prehospital Psykiatrisk Resurs (PPR) intervjuades. Resultatet beskrivs med åtta underkategorier och de tre kategorier. Upplevelsen av att möta patienten bakom självskadan, När patientmötet tar en annan riktning och Förståelsen för patientens situation. Resultatet visar att ambulanssjuksköterskan upplever en utvecklad förmåga att möta patienter med självskadebeteende sedan de börjat arbeta inom PPR. Att arbeta tillsammans med en psykiatrisjuksköterska upplevs som lärande och tryggt. De upplever en ökad förståelse och kunskap om varför patienter utför självskadehandlingar. Dock beskrivs en kunskapsbrist gällande mötet med patienterna och en känsla av frustration över att inte alltid kunna hjälpa dem. Slutsatsen är att ambulanssjuksköterskan inom PPR tillsammans med en psykiatrisjuksköterska skapar ett tvärprofessionellt team som gynnar patientmötet. Dock är det av stor vikt att ambulanssjuksköterskan inhämtar ytterligare kunskap kring patienter med självskadebeteende för att bättre förstå patientens behov och kunna erbjuda en bättre och säkrare vård.

Sjukvården i regionen arbetar med att förbättra patientsäkerheten inom olika områden med hjälp av resurser/ombud som finns i verksamheterna. Studiens syfte är att undersöka vilka faktorer som underlättar respektive hindrar införandet av förbättrade rutiner via reurser/ombud på vårdavdelningar inom sjukhusvård. Syftet ledde fram till följande frågor: Vilka faktorer påverkar hur ombud/resurser kan förmedla kunskap till sina arbetskamrater? Vad leder till att kunskapen används i praktiken? Fokusgruppsmetoden användes. Tre fokusgrupper deltog i undersökningen, en med resuser/ombud, en med chefer och en med annan personal. Ett flertal faktorer som påverkar hur resurser/ombud kan bidra till förbättrade rutiner inom vårdavdelningar framkom. Det handlade till exempel om möjligheten att nå all personal. För att kunskapen som resurser/ombud kan bidra med också ska användas i praktiken framträdde bland annat en vilja att göra rätt som en viktig grund. Resurser/ombud har en central roll som kan fördjupas ytterligare genom att utveckla möjligheten till reflektion i vardagen.

Syftet med denna undersökning är att ta reda på hur pedagoger arbetar och stödjer barn med synnedsättning på förskolan. Det handlar också om att se hur ett samspel kan se ut mellan ett barn med synnedsättning och pedagogerna. Som pedagog i förskolan bör man veta hur man kan arbeta med barn i behov av särskilt stöd som exempelvis barn med synnedsättning. Detta har tagits reda på med hjälp av frågeställningarna:Hur arbetar pedagoger på en förskola med ett barn som har synnedsättning och är i behov av resurs/extra stöd?Hur kan ett samspel se ut mellan barnet och pedagogerna samt de andra barnen?För att få svar på dessa frågeställningar valdes att intervjua tre pedagoger på en förskola. Dessutom gjordes en observation på förskolan, för att kunna se hur deras vardagliga arbete kan se ut. I litteraturgenomgången förklaras att det finns ungefär 3000 barn med synskador, enligt Synskadades Riksförbund. Den innehåller också barns språkutveckling från födseln upp till 4-5 årsåldern. I den behandlas också den konstruktivistiska synen, vilket enligt Jean Piaget och Lev Vygotskij handlar om att barnet själv ska ta till sig och skaffa ny kunskap. I resultatet förklarar pedagogerna om hur arbetet kan se ut när man arbetar med barn som har synnedsättning. För att barnet ska kunna vara med i sociala sammanhang har samspelet en stor betydelse, vilket också förklaras av pedagogerna. Med hjälp av mina frågeställningar har denna fallstudie gett svar på hur arbetet och hur ett samspel kan se ut. I slutsatsen beskrivs bland annat om att barn som är i behov av särskilt stöd också ska kunna integreras i den vanliga försoklan i den utsträckning det går.

Syftet med denna undersökning är att få kunskap om hur tvåspråkiga barn använder sina två språk, arabiska och svenska, i en tvåspråkig förskolemiljö och vilken inställning pedagogerna på förskolan har till språkval och barnens användning av kodväxling.Materialet är kvalitativt och omfattar intervjuer med två förskollärare och sex observationer av sex barn vid samma avdelning. Dessa var en pojke och fem flickor i åldern 3-6 år. Jag följde och observerade dem vid flera tillfällen under läsåret 2013-2014. Teoretiskt har jag utgått från Lev S. Vygotskijs sociokulturella perspektiv och den sociokulturella teorin. För att kunna analysera och synliggöra den språkliga kodväxlingen har jag även utgått från Michel Foucaults maktperspektiv. Anledning är att barnens språkkval ses som en aktiv process i detta arbete. De använder sig av kodväxling som en form av makt för att inkludera och exkludera kamrater och personal på olika sätt beroende på olika situationer.Mitt resultat visar att kodväxling är både vanligt och ses som normalt, det präglar det vardagliga livet i en tvåspråkig förskolsmiljö. Tvåspråkiga och flerspråkiga barn kan använda språk och kodväxling till olika syften beroende på sammanhanget. Resultatet visar också att barn som använder kodväxling i sin vardag har stora möjligheter till ett kreativt och rikt samtal. I min studie förekommer att barn kan använda kodväxling som en kommunikativ resurs. Det kan också handla om att barnen använder sina språk som ett sätt att skaffa sig makt över en situation. Barnen kan välja ett språk som inte alla förstår för att de just då vill barnet bara kommunicera med några specifika barn, kanske för att snabbt komma överens om regler för en lek och på så sätt kan förhandlingar mellan barnen påverkas av vilka förmågor de har i olika verbala språk. NyckelordExkludera, förskolan, inflytande, inkludera, kodväxling, makt, resurs, tvåspråkighet. / The purpose of this study is to get knowledge of how bilingual children use their own two languages, Arabic and English in bilingual preschool environment and the factors which effect the choice of their languages and use of the Code-switching. The material is qualitative and includes interviews with two teachers and six observations of six children at the same department. They were one boy and five girls and their ages were 3 to 6 years. I have followed and observed them on several occasions during the years 2013- 2014.Theoretically, I have used a sociocultural perspective. In order to be able to analyze and make visible the code-switching I have also used Michel Foucault's power perspective. The reason is the children's languages have to qualify for an active process. They use code-switching as a power to include and exclude friend and staff in different ways depending on different situations.My results show that code-switching is common, normal, and a hallmark of the daily life of a bilingual for preschool environment and it is important children to be able to use all their language abilities in preschool. Bilingual and multilingual children can use the language and code-switching with different purposes that depends on the context. Children who use code-switching in their everyday life would have great opportunities for creative and rich conversation. Children can use the code-switching as a communicative resource and when they use code-switching as a resource from more than one language. The results also show the children use their language as a way to gain influence over a situation. Children can also choose a language that not all understand in order to communicate with any specific children. The literature review and the results show a research area with a number of blind spots. More research regarding code-switching and bilingual resources are needed in pre-school.

Förväntat kunskapsbidragStudien avser att öka kunskapen om de uppfattningar om barn i behov av särskilt stöd som finns bland chefer och personal på förskolor, för att skapa förutsättningar för ett förebyggande arbete. Studien gör också en ansats att diskutera de resurser som kommu-nen kan erbjuda barn i behov av särskilt stöd och hur de kan användas.Syfte och frågeställningarStudien syftar till att jämföra olika uppfattningar om barn i behov av särskilt stöd och de resurser som finns för dessa barn. Syftet är också att undersöka om det finns samband mellan uppfattningarna om barns stödbehov, det särskilda stöd som kan erbjudas, samt den ansvarsfördelning som finns på förskolorna.Studien söker svar på följande frågeställningar: Hur definieras ”barn i behov av särskilt stöd” av tre förskollärare respektive tre förskolechefer? Hur organiseras arbetet kring barn i behov av särskilt stöd på dessa förskolor? Hur ser ansvarsfördelningen ut? Hur ser tre förskollärare och tre förskolechefer på tilläggsbeloppet och det faktum att möjligheten att beviljas tilläggsbelopp begränsats?TeoriStudien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv och tar stöd i specialpedagogiska per-spektiv i tolkningen av det empiriska materialet.MetodDet empiriska materialet bygger på kvalitativa intervjuer med tre förskolechefer och tre förskollärare.4ResultatI resultatet framkom att det finns skillnader i hur informanterna beskriver barn i behov av särskilt stöd. Tre uppfattningar kunde urskiljas; ”Barn som avviker, ”Alla barns rätt till stöd”, samt ”Alla barn är i behov av särskilt stöd, men några avviker”. I resultatet syns också skillnader i synsätt kring de resurser som finns inom och utom förskolan. Dels handlade det om att ändra förhållningssätt mot barn i behov av särskilt stöd och anpassa miljöerna efter den situation man befinner sig i, och dels beskrivs de resurser utanför förskolan som finns att tillgå, så som stöd från specialpedagog eller avlastning från en resursperson finansierat av tilläggsbelopp från kommunen. En del informanter anser tilläggsbeloppet vara onödigt, att de genom att anpassa sina miljöer och att arbeta med sitt förhållningssätt kan hantera barn i behov av särskilt stöd, medan den andra de-len informanter menar att barnet eller barngruppen är i behov av en assistent. Resultatet visade också att förskolecheferna förlitade sig på att förskollärarna skulle identifiera barnen i behov av särskilt stöd, trots att både deras egen och förskollärarnas syn på barn i behov av särskilt stöd varierade.ImplikationerStudien visar på skillnader gällande synen på barn i behov av särskilt stöd, tilläggsbe-lopp och det arbete som finns runt barn i behov av särskilt stöd. En slutsats är att det i materialet finns ett mönster i att de informanter som beskriver barn i behov av särskilt stöd på ett visst sätt, sedan följs åt i sina beskrivningar av betydelsen av tilläggsbelopp och sin syn på ansvarsfördelningen kring barn i behov av stöd. Detta kan indikera att synen på barn i behov av särskilt stöd påverkar både synen på behov av tilläggsbelopp och ansvarsfördelningen. Studien visar också att förskolecheferna befinner sig i ett gränsland mellan formulerings- transformerings- och realiseringsarenorna och att de ur ett systemteoretiskt perspektiv befinner sig i ett system mellan meso- och exosystemet.

Denna studie syftar på att undersöka hur förskollärare beskriver hur de anpassar verksamheten för barn med specialpedagogiska behov utifrån deras erfarenheter. Vilka hinder och möjligheter förskollärarna kan stöta på när de anpassar verksamheten. Det teoretiska perspektiv som valts till denna uppsats är ramfaktorteorin som används för att förstå och kontextualisera hur dessa faktorer interagerar och påverkar förskollärares arbete med anpassning och stöd för barn med specialpedagogiska behov. Metoden som använts är semistrukturerade intervjuer av fem förskollärare som arbetar på fyra olika förskolor i Stockholm.   Ur empirin kunde vi finna tre framträdande teman som brister i specialpedagogisk utbildning, resursbrist och behov av anpassning och strategier för att stödja barnen. Dessa teman lyfter fram de komplexa utmaningarna som förskollärare möter i sitt arbete med inkludering. Studien bidrar till förståelsen av de komplexa utmaningarna inom förskolans inkluderingsarbete.

Syftet med den här studien är att undersöka speciallärares uppfattningar om samt hur hunden kan användas som specialpedagogisk resurs i den svenska skolan som tar sitt avstamp i en skola för alla. Vi har genomfört en kvalitativ semistrukturerad internetbaserad intervjustudie med nio speciallärare från olika delar av Sverige. Fem speciallärare arbetar med hund och fyra speciallärare har ingen erfarenhet av att arbeta med hund i skolan. Vårt teoretiska perspektiv är anknytningsteori (Bowlby, 1988) samt känslan av sammanhang (KASAM) (Vinje et al., 2022). Vårt resultat visar att samtliga speciallärare är positiva till hunden som specialpedagogisk resurs vid bland annat läs- och skrivsvårigheter. Speciallärare beskriver hur hunden kan vara en nyckel till eleverna och vara en hjälp för både välmående och lärande. Hundens förmåga att stödja elever för att genomföra och få en god utbildning kom fram som den främsta orsaken till att hunden har en roll i en skola för alla. Trots speciallärarnas positiva inställning finns det utmaningar med att ta in hunden i skolan. Viss tveksamhet finns från Skolverket (Bilaga 1) och kritik från astma och allergiförbundet (Cederlöf, 2019) dock behöver det inte vara ett hinder vilket flera av speciallärarna berättar eftersom hundarna inte befinner sig i hela skolan. Dessutom följs noggranna hygienrutiner enligt Jordbruksverket (SJVFS 2021:5) för de elever som är i kontakt med hunden. Speciallärare i vår studie lyfter att hunden är en del av samhället där den gör stor nytta inom många områden och därför kan hunden även ha en plats i skolan.

Forskning visar att andraspråkselever har ökat i klassrummen den senaste tiden. Detta sätter press pålärarna, då de måste ge alla elever lika möjligheter till en bra utbildning.Det här är en kvalitativ studie med fokus på att undersöka hur lärare undervisar inom ämnet svenska i enflerspråkig klass. Vi intervjuade samt observerade fyra lärare från två olika skolor. Vi samtalade även medtvå specialpedagoger från samma skolor.Resultaten visade att de vanligaste undervisningsmetoderna var bildstöd och kroppsspråk. Dessa metoderanvändes av alla lärarna i vår studie för att inkludera andraspråkseleverna sociokulturellt samtkunskapsmässigt. Vår studie visade även att lärarna försöker inkludera andraspråkelever i undervisningen,men att det kan uppstå språkliga svårigheter.Slutligen föreslås olika typer av material samt annat stöd som kan gynnas både för lärarna ochandraspråkelever.

This paper examines dialect as a rhetorical means of persuasion. A survey containing inquires about four different Swedish dialects have been handed out mainly in Södertörn University and Stockholm University, in order to research the values and connotations of theese dialects. The four chosen dialects are as following: Göteborgska, Stockholmska, Norrländska and Skånska. The results of the survey are processed and compiled to see which attitudes these values and connotations may indicate to each dialect. These attitudes and values are then discussed in correlation with five rhetorical theories: Attitude as a means of persuation, Ethos, Persona, Rhetorical Agency and Pierre Bourdieu’s theory of Field and Habitus. From this discussion, conclusions are drawn about whether dialect may be used as a means of persuasion. However, the values and attitudes presented from the survey represents only the survey participants, and cannot be regarded as a general opinion. Altough it is a small-scale survey, certain conclusions can be made. The author of this essay concludes that dialect may be used as a means of persuasion, based on the survey results and rhetorical theories presented above. Finally, a critical component for this rhetorical agent is the adjustment of the audience. Without knowing the audiences values and attitudes to the dialect, the outcome of the effect may be hard to predict.

Konkurrensen idag är en stor anledning till att företag tvingas effektivisera och ett företags överlevnad bygger på att man rör sig snabbare än sina konkurrenter. Därför är det viktigt att man arbetar med ständiga förbättringar och ha fokus på tillverkningsprocessen med det sämsta flödet och störst inverkan på produktionens effektivitet, nämligen företagets flaskhals. Syftet med arbetet var att öka kapacitet och flexibilitet i en flaskhalsprocess som kallas IMAprocessen. Flaskhalsprocessen studerades på ett fallföretag för att ge en nulägesbeskrivning som sedan analyserades med teorin. Genom analysen kunde två stora faktorer till att det är en flaskhalsprocess konstateras, och dessa var långa omställningar och brist på material in till processen. Då ställtiderna ansågs som det största problemet gjordes ett experiment som bestod av två tester för att se om ställtiderna kunde reduceras. Resultatet av experimentet blev att ställtiderna kunde reduceras i båda testerna, där test ett innebar den största reduceringen. För att uppnå detta krävs det att operatörernas arbetsuppgifter fördelas vad gäller programmering och förberedelse av material.