The purpose of this essay is to examine and explain how the Swedish mining court of Stora Kopparberget (the Great Copper Mountain) implemented its judicial legislation between 1641-1682. Questions are asked about which counts of indictments the court tried, which sentences they handed out, in what quantities and how these results looks in comparison with other contemporary courts. The index cards of the court judicial protocols are the primary source of information. The methods are those of quantity- and comparative analysis.The results show that theft of copper ore was the most common crime ransacked by the court. Other common crimes were (in order): sin of omission, transgression of work directions, fights, slander and disdain, trade of stolen ore, failing appearance in court etc.Fines were by far the most common sentence followed by shorter imprisonments, gauntlets, loss of right to mine possession, twig beating, loss of work, penal servitude, banishment, “wooden horse riding” and finally military transcription. Even though previous re-search, in the field of Swedish specialized courts, is almost non existent evidence confirms great similarities between the Stora Kopparberget mining court and Sala mining court. This essay will, hopefully, enrich our knowledge of specialized courts, of 17th century mining industry and society and let us reach a broader understanding of the working conditions of the mountain.

Studien är en applicering av Foucaults Övervakning och straff på science fiction-romanen The Left Hand of Darkness av Le Guin. Fokus låg på hur makten drabbar huvudkaraktärerna; syftet var att notera hur de gör motstånd mot maktutövningen och att ta fasta på alternativa maktrelationer som kan influera verkligt politiskt arbete mot en bättre, mer jämlik värld. Att använda Foucaults idéer på liknande sätt är vanligt. Analysen består av sex sekvenser som utspelar sig på planeten Vinter i The Left Hand of Darkness. Landsförvisningar för att återupprätta härskarens makt, både avsaknaden och upprättandet av framstegsmyt och en etik som förespråkar jämlikhet utmärkte monarkin Karhide; kuvade kroppar i disciplinens förtecken och en makt som är sammantvinnad med vetandet kännetecknade byråkratin Orgoreyn. Slutsats: Det är nödvändigt att uppoffra sig för att få till stånd förändringar. Den politiske visionären kan dessutom ha användning för en särskild etik, en mindre aggressiv framstegsmyt och horisontellt samarbete.

This study aims to analyze the development and shifts in perception of the tattoo practice. For centuries, the negative image of tattoos has been manifested in Korean society and has only shown visible changes in the past two decades. In recent years, the topic of tattoos in South Korea has become notably more popular and broadly discussed. To give a structured and detailed historical review of the tattoo custom in Korea, two articles in Korean by Kim Hyŏng-jung (2013) and Yi Tong-ch’ŏl (2007) served as main sources. By conducting a semisystematic review with a qualitative approach, the accessed data was examined, compared, and synthesized. The results show that the tattoo practice, although still not fully accepted by all, has gradually developed into its own culture in contemporary South Korean society. / Syftet med denna studie är att analysera utvecklingen och det varierande synsätt på tatueringar. I århundraden har den negativa bilden av tatueringar festats i det koreanska samhället och bara under de senaste två decennierna har en märkbar förändring skett. De senaste åren har tatueringar blivit mer populära och diskuterade. För att ge en strukturerad och detaljerad bild av tatueringar i Sydkorea har två artiklar på koreanska använts som huvudkälla, Kim Hyŏng-jung (2013) och Yi Tong-ch’ŏl (2007). Genom en semi-systematisk översikt med en kvalitativ metod har insamlad data blivit granskad, jämförd och sammankopplad. Resultatet visar att tatueringar fortfarande inte är helt accepterade av alla men att de gradvist har utvecklats till en egen kultur i Sydkoreas samtida samhälle.

Syfte: Att med fokus på obalans och balans öka förståelsen för hur konkurrerande logiker hanteras i styrningen av kriminalvården i Sverige. Metod: Den kvalitativa studien genomfördes med en hermeneutisk utgångspunkt där 7 semi-strukturerade intervjuer genomfördes med öppna frågor, där den enskilde individen har fått beskriva sin upplevelse av straff och vård. Uppsatsen har en abduktiv ansats då en kontinuerlig växelverkan mellan teori och empiri har gjorts. En analys har sedan genomförts, baserat på det empiriska resultatet och den teoretiska referensramen. Resultat & slutsats: Ur organisationens perspektiv, uppnås balans mellan de konkurrerande logikerna straff och vård genom att anstalten försöker motivera klienterna till förändring i tankesätt och handlingsmönster, och erbjuder klienterna arbete, programverksamhet, utbildning, fritidsaktiviteter, och har samarbetsavtal med externa organisationer inför frihetsförberedande åtgärder som permissioner och utsluss. Uppsatsens bidrag: Studien har bidragit till ökad förståelse hur de konkurrerande logikerna straff och vård hanteras med hjälp av styrmedel, med fokus på obalans och balans. Ur studien framkom att den öppna anstalten omfattas av styrmedel som påverkar balansen mellan straff och vård, där obalans är dominerat av straff, balans mer balans mellan straff och vård. Studien kartlagde styrmedel som påverkar balansen mellan obalans eller balans, styrmedel som orsakar obalans, och styrmedel för att uppnå balans. Förslag till fortsatt forskning: En fördjupad studie hur styrmedel hanteras på en anstalt av högre säkerhetsklass med fokus på obalans och balans mellan de konkurrerande logikerna straff och vård, och jämföra med de resultat som framkommit i denna studie / Aim: Focusing at imbalance and balance increase the understanding of how competing logics is managed in the management by the correctional care in Sweden. Method: The qualitative study was made with a hermeneutic starting, with 7 semistructured interviews which were made, and where the individual respondents described their own experience of punishment and care. The paper uses an abductive approach where a continuous interaction between theory and empirical data has been used. The analysis was based on the empirical result and the theoretical frame of reference. Result & Conclusion: From the perspective of the organization, balance is achieved between the two competing logics “punishment” and “care” thanks to the prison trying to motivate the prisoners to change their thoughts and behaviours, and to offer the client work, different programs, education, leisure activity, and to have cooperation contracts with external organizations before freedom preparing actions like permissions. Contribution of thesis: The study has contributed to an increased understanding how the competing logics punishment and care manages with help by controls, focusing at imbalance and balance. Out of the study it emerged that the low-risk prison comprises by controls like affect the balance between punishment and care, where imbalance is dominated by punishment, balance more balance between punishment and care. The study maped controls which affect the balance between imbalance and balance, controls which cause imbalance, and controls to reach balance. Suggestions for future research: Further study would be how controls managing at a prison of higher security focusing on imbalance and balance between the competing logics of punishment and care, and compare the results with the results from this study.

The purpose of this study was to identify and describe attitudes to police and law enforcement funding in Sweden, and more specifically to find out if attitudes changed from the 1990s and onwards. The time interval was chosen since it was a period of societal change since Sweden was moving towards a more individualized society. The study analyses empirical data from the International Social Survey Programme, comparing surveys conducted in 1996, 2006, and 2016, to identify any differences in attitudes. The findings reveal differences in attitudes across the three time periods. Survey respondents in 2006 wanted lower funding for police and law enforcement compared to those in 1996 and 2016, whereas respondents in 2016 reported more positive attitudes toward police fundings. These trends were mostly consistent across social groups, although some groups reported larger changes in attitudes between time periods.

This essay discusses the question of whether describing people in essentialist terms violates the people being object to the description. The discussion is based on Kimberley Brownlee’s argumentation which states that there exists a right against social deprivation. To speak of people in crime-related, stigmatising and negatively charged terms – such as the term “criminal” – risks reducing the individual’s identity to solely the criminal aspect, and deprive them the opportunity of creating and sustaining other identities. A person’s role as a social contributor to family members and other close relatives is made more difficult, and the creation of social bonds outside the criminal sphere diminishes. This essay also brings up the critique put forward by Laura Valentini, who states that the lack in social needs is unsatisfiable in reality, and therefore it cannot be said to be a fundamental right, as Brownlee argues. The essay develops the thesis that, even though it is impossible to guarantee everyone meaningful social relationships, it is the duty of public institutions to facilitate and support the creation of these relationships. Furthermore, the use of essentialist terms – by both journalists, as well as politicians and other people in power – inhibit individuals the opportunity to create meaningful relational bonds, which could be paramount for their development and well-being. / essentiella termer. Diskussionen baseras på Kimberley Brownlees argumentation som menar att det finns en rättighet mot socialt berövande. Att tala om människor i brottsrelaterade, stigmatiserande och negativt laddade termer – såsom termen ”kriminell” – riskerar att reducera individens identitet till endast den kriminella aspekten, och fråntar dem möjligheten att skapa och bibehålla andra identiteter. Personens roll som socialt bidragande för familjemedlemmar och andra närstående försvåras, och skapandet av sociala band utanför ett kriminellt umgänge riskerar att minskas. Uppsatsen tar också upp kritik framfört av Laura Valentini, som menar att bristandet av sociala behov inte går att tillfredsställa i praktiken och att det därför inte kan påstås vara en fundamental rättighet, såsom Brownlee hävdar. Uppsatsen driver tesen att, även om det inte går att garantera en människa betydelsefulla sociala relationer, så är det de samhälleliga institutionernas uppgift att underlätta och stödja skapandet av dessa relationer. Och användandet av essentiella termer – av såväl journalister som politiker och andra makthavare – hämmar människors möjlighet till meningsfulla relationella band, vilka är viktiga för personens utveckling och välmående.

There were many ways of bordering manliness during the historical period covered by my research. Borders have been metaphorically understood as those invisible, often non-enunciated limits that have safeguarded manliness. There were borders separating masculinity from femininity and from childishnes, but there is also a more distant border, separating masculinity from the bestial. The term un-manliness is a useful concept for this analysis, for it can be used to illuminate the different ways in which masculinity has been interrogated. The concept can also be used in comparative analyses of how tolerance towards men deviating from ideas of ideal masculinity has differed according to situation and culture. It has been my ambition to elucidate the particular attitudes, values, customs, knowledge and requirements that influenced the view of masculinity at both individual and the group level. The clearest-cut aspects of manliness and un-manliness expressed in court proceedings were those having to do with sexuality, relations within the household, and the subordinate and dominant masculinities displayed by different court-room actors. The latter, in turn, reflected contemporary social structures, including the social gap that divided the Livonian peasantry’s serfs or former serfs from the ruling Baltic-German elite. Records from the court proceedings have shown the subordinate masculinity of the defendants, subordinate not only to that of the officers of the court but to that of the witnesses. This subordination was an inevitable consequence of the nature of the accusations, regardless of whether they were deemed well-founded or false.  The defendants were placed in a situation where they were forced constantly to be on the alert, ready to defend themselves and show their best sides. As a result, they would often give extremely clear expression to their views of proper masculinity. Such actors stressed, consciously or unconsciously, certain manly traits and behaviour patterns that characterised themselves and others. Their arguments provide insights into what they thought of each other and how they conceived a man should generally be, behave and act in different situations. By the same token, they clearly showed what kinds of behaviours were considered undesirable or outright unmanly. The positioning of the borders of manliness was linked both to time and to space. Deviations have helped different societies set the borders for what they considered acceptable behaviour. There was a clear cultural and geographical border between Sweden as such, and the Swedish province Livonia. This emerges clearly when one compares Livonian results with earlier studies on bestiality in Sweden. This shows that the view of manliness and the tolerance towards certain kinds of behaviour changed as one moved East.

What are the power relations between the fashion company Na-kd, influencers, and the general public? This study problematizes and concretizes the events surrounding the fashion company Na-kd that took place at the end of 2020 and is further discussed as an example of so-called cancel culture. The study explores the cancel culture phenomenon through the theoretical framework of Michel Foucault; including power, punishment, and discipline. By way of a Foucauldian discourse analysis, we have identified three main discourses: the boycott discourse, the violation discourse, and the discourse regarding subject positions. The analysis also identified the following subject positions as active partakers in the discourse: followers, company, influencer, woman, and boycotter which are discussed and analyzed in terms of how they relate to one another. The study’s key findings include the problematic use of boycott culture as a concept and whether it can be applied to companies or not, the shift of responsibility from company to influencers (i.e. individuals), and how great the power of the followers actually is. / Hur ser maktförhållandena ut mellan Na-kd, influerare och allmänheten? Studien problematiserar och konkretiserar händelserna kring modeföretaget Na-kd som ägde rum i slutet på 2020, och diskuteras vidare som ett exempel på bojkottskultur. Vidare i studien så utforskas bojkottskultur som fenomen utifrån det teoretiska ramverket Michel Foucault innefattande makt, straff och disciplin. För skapandet av en enhetlig undersökning så används Michel Foucaults diskursanalys, där tre huvuddiskurser identifieras: bojkottsdiskursen, diskursen om överträdelser inom fallet och subjektspositioner. Avslutningsvis diskuteras de identifierade subjektspositionerna; följare, företag, influerare, kvinna och bojkottare och hur dessa i förlängningen relaterar till varandra. Studiens huvudsakliga resultat  utmynnar i huruvida bojkott som begrepp går att applicera på ett företag eller inte, hur förflyttningen av ansvar från företaget till influerare sker och hur stor följarnas makt faktiskt är.

The purpose of this essay is to analyse several of the extreme dystopian elements found in the Warhammer: 40000 megatext and reveal how these elements display critique towards authoritarian policies and philosophy. I opted for a close reading of several texts and analysed several characters’ relationship to the galactic empire known as the Imperium of Man and found themes of suppression of thought, self-existential crises and wishes for freedom. Through my analysis of the megatext of Warhammer: 40000, I argue that it is the governance of the Imperium of Man that creates these humanitarian issues, and, while not an explicit reference, has been influenced by our own human history. / Syftet med denna uppsats är att analysera ett flertal dystopiska element som existerar i det fiktiva universumet Warhammer: 40000 och påvisa hur dessa element avslöjar kritik riktad mot auktoritär politik och filosofi. Jag valde en fördjupad läsning av ett antal texter och analyserade karaktärernas relation till det galaktiska imperiet Imperium of Man och fann områden vars fokus var förtryck mot yttrandefrihet, existensiella kriser och drömmar om frihet. I min analys av Warhammer: 40000 argumenterar jag att styrelseskicket som etablerats i Imperium of Man skapar dessa humanitära kriser, vilket till viss del blivit inspirerat av mänsklighetens egen historia.

Experterna i media har till uppgift att kommentera och analysera nyhetshändelser. Genom rollen att göra skeenden begripliga för en större publik besitter de makten att påverka samhällsopinionen. Med utgångspunkt i mediernas fascination för att rapportera om brott och straff undersöktes i den här studien svensk press användning av kriminologer som experter. Studiens empiriska material bestod av 710 artiklar publicerade i elva storstadstidningar mellan den 1 april 2012 och den 31 mars 2017. Uppsatsens teoretiska ramverk byggde på medielogik som förklarar den process i vilken medierna presenterar och distribuerar information. I den här studien bidrog den med förståelse till svensk press val av kriminologer och hur dessa kan kopplas till mediernas behov. Dessutom användes representationsteori i syfte att analysera kriminologernas citat. För att studera detta tillämpades en kvantitativ innehållsanalys där ett kodschema konstruerades och variabler utformades för att besvara studiens frågeställningar. Senare användes en kvalitativ innehållsanalys för att analysera tematik i kriminologernas citat.    Resultatet visade att fördelningen av kriminologer är obalanserad. Framför allt framträdde Jerzy Sarnecki i en dominerande del av artiklarna, men också Leif GW Persson och Mikael Rying förekom i en förhållandevis stor utsträckning. I resultatet konstaterades dock att Leif GW Perssons namn och ansikte oftast användes för att locka till läsning, något som nyanserar bilden av Jerzy Sarnecki som mediernas favoritkriminolog. Vidare påvisades det att studiens topp tre kriminologer sällan tilldelas en närmare presentation än att de är just kriminologer, detta jämfört med övriga kriminologer som ofta legitimeras med forskningsunderlag och ytterligare yrkesroll. Dessutom uppmärksammades att kriminologerna, beroende på hur de uttalade sig, gavs varierat utrymme i olika frågor. / Recent years the criminologists has possessed a larger quantity of space in the Swedish media; many times to contribute with knowledge and theories for the public regarding crime events. At the same time news desks experience a greater task with an increasing pressure to be first with publishing different stories, which could lead to a comfortable approach to new expert sources. The main purpose of the thesis was therefore to examine how criminologists are represented and presented in some of the major Swedish newspapers from a perspective of Stuart Hall’s ideas of representation. With a quantitative and qualitative content analysis a total of 710 news articles in eleven different papers were examined, from the beginning of April 2012 until the end of March 2017. In an early stage it was clear that just three criminologists occurred in over 70 percent of the articles. Later different themes between them could be identified which displayed how their attributes were used in different ways, giving them access to express themselves in varied topics. Furthermore the analysis showed that the experts were represented in a rather hard boiled manner. For example topics as fatal violence and criticism of the police were two categories in which they often appeared.