Sammanfattning Föreliggande studie syftar till att undersöka hur polisen i Örebro hanterar ärenden och bemöter brottsoffer med kognitiva svårigheter. För att besvara syftet genomfördes fyra semistrukturerade intervjuer med poliser som arbetar eller har erfarenhet av bland annat ingripande och områdespolis. Resultaten visar att polisen försöker hantera alla brottsoffer lika oberoende av eventuella svårigheter eller funktionsnedsättningar, deras hantering utgick snarare från brottstypen samt brottsoffrets beteende. Vidare uppgav flera av respondenterna att det är önskvärt att personer berättar om sina eventuella svårigheter och vilket stöd som kan underlätta i kontakten med myndigheten då bättre kommunikation skulle innebära att brottsoffren får mer adekvat hjälp. Resultatet mynnar ut i slutsatsen att det finns både negativa och positiva aspekter kring att polisen väljer att bemöta alla brottsoffer lika, exempelvis att ingen riskerar att bli stämplad, samtidigt som det kan innebära att brottsoffren inte får den hjälp de kan behöva utifrån sina svårigheter. Vidare visar studien att brottsoffrets kognitiva förmågor kan ha betydelse för polisens bemötande. Det föreligger kunskapsluckor inom ämnesområdet och för att få en djupare förståelse för polisens upplevelser av brottsoffer och hur olika människor kan behöva stöd i rättsprocessen rekommenderas ytterligare studier.

Denna systematiska litteraturstudie har haft sin utgångspunkt i att undersöka likheter och skillnader i undervisning av bråktal respektive decimaltal. Studien fokuserar också på vad som kan underlätta elevers inlärning och förståelse i mellanstadiet för dessa begrepp. Denna studies resultat har sin grund i 19 vetenskapliga artiklar. Resultatet framkom med ett flertal samband i undervisning av bråktal och decimaltal, nämligen vardagsnära situationer, tallinjen och storleksordning. Framställandet av vardagsnära situationer, är den aspekt som utgör en skillnad i undervisning av bråktal och decimaltal. Inom bråktal framställs vardagsnära situationer som pizza eller godis, medan vardagsnära situationer och decimaltal kopplas ihop med mätningar av vikt och volym. Resultatet visar att elevers inlärning av bråktal och decimaltal kan underlättas med hjälp av konkreta och abstrakta nivåer i matematikundervisningen. Viktiga slutsatser av resultatet är att elever främst har ett behov av en koppling till sin personliga vardag för att på ett enklare sätt öka sin kunskap inom bråktal och decimaltal.

Elever som inte har svenska som modersmål lyckas sämre i matematik än elever som har svenska som modersmål. Man kan därför befara att elever med annan språkbakgrund än svenska missgynnas i det svenska skolsystemet. Tidigare forskning påvisar att det finns ett antal faktorer som kan påverka andraspråkselevers måluppfyllelse och därför behöver tas hänsyn till i matematikundervisningen. Avsikten med studien är att undersöka hur de nationella proven är utformade och anpassade utifrån kända svårigheter för andraspråkselever, samt hur lärare arbetar i matematikundervisningen för att bemöta kända svårigheter. För att få svar på forskningsfrågorna har jag samlat in information från lärarintervjuer samt använt mig av en dokumentanalys. Studien visar att det förekommer uppgifter i de nationella proven som innehåller några av de kända svårigheterna för andraspråkselever. De intervjuade lärarna har olika uppfattningar om hur de nationella proven är utformade och hur undervisningen ska bedrivas för att andraspråkselever inte ska missgynnas.

No description available.

SammanfattningFormativ bedömning även kallad bedömning för lärande har som syfte att främja elevers lärande istället för att ge ett betyg eller gradering. Stora satsningar har gjorts både internationellt och nationellt för att implementera formativ bedömning i skolan. I den svenska skolan har det exempelvis genomförts ett matematiklyft med inslag som rör formativ bedömning. Denna satsning har delvis gjorts på forskningsgrunder att den formativa bedömningen är effektiv för elevers lärande och utveckling. Kritik har dock på senare år lyfts mot forskningen som påvisar den formativa bedömningens effektivitet. Det har även gjorts studier som påvisar raka motsatsen till ett gynnsamt lärande, men studierna är få och ännu färre är studier gjorda ur ett elevperspektiv.Därför är syftet med den här studien att utifrån ett elevperspektiv undersöka problem och svårigheter i svensk- och matematikundervisningen som baseras på formativa bedömningsstrategier i årskurs 1-3.För att undersöka detta har en kvalitativ studie genomförts där intervju har används som redskap. Intervjuerna gjordes tillsammans med nio elever där samtliga går i årskurs 1-3. Analys- och bearbetningsarbetet inspirerades av både en hermeneutisk- och en abduktiv ansats.Studiens resultat visar; att lärare pratar om målen men eleverna tycks inte veta varför, att eleverna lägger störst fokus på bedömningsprocedurer, kriterier och hjälpmedel men tappar fokus på lärandet, att eleverna hellre vill ha summativ återkoppling istället för formativ bedömning samt att eleverna har erfarenhet av att den formativa bedömningen känns orättvis och sårar.Slutsatser som dras handlar till största del om att elevernas fokus är på bedömningsprocedurer och måluppfyllelse för att komma vidare i utbildningen istället för lärandet av ett ämnesinnehåll. Studien bidrar med ett fokus på elevperspektiv och konkreta exempel på elevernas uppfattningar om problem och svårigheter med formativ bedömning.

Bakgrund: Tidiga insatser i förskolan är betydelsefullt för det enskilda barnets utveckling och lärande. Detta gäller särskilt om ett barn tenderar att få svårigheter i sin utveckling. Syftet med denna studie var att undersöka förskollärares erfarenheter av vilket stöd de tillämpar för barn som är sena i sin kognitiva/intellektuella utveckling och hur stödet ges i förskolan innan externa insatser sätts in. Metod: Åtta förskollärare intervjuades utifrån två vinjetter. Resultat:  I huvudtemat ”Generellt stöd utifrån den verksamhet som råder” beskriver förskollärarna hur de kan hitta lösningar och anpassa verksamheten efter barnets behov av stöd. Under temat "Förberedelser och rutiner skapar stöd" berättar förskollärarna om hur de kan ge ett visuellt och verbalt stöd för att underlätta barnets vardag. Vikten av att ge stöd och sätta in insatser som stödjer barnet i sin språkutveckling genom olika språklekar och tecken som stöd, beskriver förskollärarna under temat ”Kommunikativa insatser ger förutsättningar”.  I ”Inkluderande miljöer skapar samspel” skildrar förskollärarna hur de hinner med att se och stötta barnet bättre genom att arbeta i mindre grupp och hur de använder konkreta material för att underlätta förståelsen. Under temat ”Samverkan bygger stöd” framställer förskollärarna vikten av att skriva handlingsplan för utvärdering av stöd och betydelsen av samverkan mellan hem och förskola för att stödja barnet. Konklusion: Slutsatsen är att det behövs mer kunskap kring vilka mätinstrument som hjälper förskollärare att identifiera barn som har svårigheter i sin kognitiva/intellektuella utveckling för att kunna ge ett specifikt och tidigt stöd till dessa barn i förskolan.

Formativ bedömning även kallad bedömning för lärande syftar till att utveckla elevernas kunskap och inte bara gradera dem efter deras prestationer. Begreppet har fått stor spridning i utbildningsdebatten under de senaste åren både internationellt och nationellt. Det nämns bland annat i kompetensutvecklingsinsatsen i form av ett matematiklyft. Studier lyfter de positiva effekterna vid implementerande av olika formativa bedömningsprocedurer i undervisningen. Men kritik har dock riktats mot den formativa bedömningspraktiken, att det inte alltid är så effektivt som det verkar. Dessa studier är mycket få och väldigt sällan är de gjorda i en svensk kontext. Studien har som syfte att undersöka vilka problem och svårigheter som lärarna upplever kan uppstå i svensk- och matematikundervisning som baseras på formativ bedömning. För att undersöka studiens syfte har en kvalitativ metod med intervju som redskap använts. Intervjuerna gjordes bland fyra lärare som har skilda utbildnings- och arbetslivserfarenhet och är verksamma i någon av grundskolans år F-3. Analys och bearbetning av studiens empiri gjordes med stöd av hermeneutiken och ett abduktivt angreppsätt. Studiens resultat visar; att syftet med undervisningen kan gå förlorat, att det verkar viktigare att komma vidare, men inte för att gynna lärandet, bristande metaspråk försvårar lärandet samt att negativa upplevelser kan uppstå bland elever och föräldrar vid användandet av formativ bedömning. Slutsatser som dras handlar om eleverna inte alltid verkar gynnas vid användandet av formativ bedömning i undervisningen. Studien bidrar till forskningsfältet då den är gjord i en svensk kontext samt att det ges exempel på hur bedömning som lärande, konformativ bedömning och deformativ bedömning kan komma till uttryck i ett undervisningssammanhang.

Denna uppsats har gjort en observationsstudie i skolan kopplad till forskningsfrågorna ”vilken uppfattning har lärare om dyskalkylins och matematiksvårigheternas innebörd?” samt ”hur kan lärare arbeta med elever som har dyskalkyli och matematiksvårigheter?”. De matematiklärare som jag samtalat med kopplat till mina gjorda observationer kände till diagnosen dyskalkyli. De uppfattade dyskalkyli som en svårighet kopplad till grunderna som krävs hos en person för att kunna räkna. Matematiksvårigheter var ett begrepp lärarna använde mer i det dagliga arbetet. Lärarna beskrev matematiksvårigheter som ett utbrett område som kan innefatta flera olika delar av lärandet. Eleven kan ha svårigheter med såväl räkning som koncentrationssvårigheter. Studiens resultat kopplat till hur man som lärare bäst kan arbeta med elever som har dyskalkyli och matematiksvårigheter är att det är av stor vikt att vara tydlig som lärare, att använda sig av olika typer av material, arbeta i mindre grupper och gärna under kortare arbetspass samt att skapa en positivitet och ett intresse kring matematikämnet.

Ordinlärning är en grundläggande byggsten och förutsättning för att förvärva kunskaper i ett främmande språk. Detta kan särskilt för lågpresterande elever innebära en stor utmaning. Idag möter lärare både möjligheterna och kraven, att utöver de traditionella didaktiska metoderna, även använda sig av digitala verktyg inom språkundervisningen. Detta medför nya alternativ för och utmaningar i undervisningen. Syftet med den här studien är därför att bilda kunskap om lärares erfarenheter av digitala verktyg i moderna språk för lågpresterande elever. Erfarenheter från 12 språklärare i grundskolan och gymnasiet har belysts med hjälp av halvstrukturerade intervjuer. En tematisk innehållsanalys visar att lärarna anser de digitala verktygen vara motivationshöjande och relativt effektiva för eleverna vid ordinlärning. Ordinlärningsprogram upplevs gynna i synnerhet lågpresterande elever för att de upplever ordinlärningen som någonting roligt och för att de kan träna i sin egen takt. Programmen används för läxläsning, som träning inför prov eller på lektioner. De utmaningar som beskrivs är framför allt de distraktionsmoment som de digitala verktygen utgör, de brister programmen har i sig, samt tekniska problem.

Psykisk ohälsa är ett växande hälsoproblem i samhället för barn och unga. För att kunna hjälpa barn eller unga som lider av psykisk ohälsa på bästa möjliga sätt krävs det sammansatta insatser. Samverkan mellan olika aktörer, som under de senaste åren har blivit en vanlig arbetsform är en insats som ger möjlighet att se barnet och den unga utifrån en helhetssyn. Denna studie kommer att undersöka hur professionella inom skola och socialtjänst upplever samverkan kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det som är centralt i studien är att undersöka utifrån professionellas upplevelser inom skola och socialtjänst vilka aspekter som de anser kan försvårar samverkan samt vilka aspekter som kan underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Samt även att undersöka hur samverkan kan se ut mellan skola och socialtjänst kring målgruppen. Tidigare forskning har pekat på att samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen är komplex men nödvändig. Studien bygger på ett kvalitativt tillvägagångsätt och i studien har semistrukturerade intervjuer används. Fem personal har intervjuats två från socialtjänst och tre från skola. Resultatet och analysen som gjorts i studien bygger på den insamlade data som gjorts och stämmer i stor del överens med det tidigare forskning pekar på samt teorin som valts. Resultatet i studien pekar på att det finns olika aspekter som både försvårar och underlättar samverkan mellan skola och socialtjänst kring barn och unga med psykisk ohälsa. Det framkommer att de aspekter som kan underlätta kan även försvåra samverkan, vilket tyder på att samverkan är komplex. I studien framkommer det även att samverkan uppfattas som något positivt men att samverkan i sig inte kan vara målet. Det framkommer även att det råder brister i samverkan mellan skola och socialtjänst kring målgruppen trots att man utifrån en teoretisk nivå vet vilka aspekter som försvårar eller underlättar. Det framkommer att det saknas en tydlig koppling mellan samverkan på ett teoretiskt plan och praktiskt. / Mental illness is a growing health issue in society for children and young people. To be able to help children or young people suffering from mental illness in the best possible way, requires team efforts and collaboration between different actors. What in recent years has become a common way of working, is to use strategies and combined efforts that provides the opportunity to see the child and the young person from a holistic view. This study will investigate how professionals in the school and social services nationally experience collaboration around children and young people with mental illness. The basis of the study is an examination based on the experiences of professionals in school, and social services, and furthermore their valuable insights and thoughts on what they, think can make a collaboration difficult and complex versus what aspects and highlights, can make a collaboration more valuable and ease the collaboration between school and the social service, around the mentioned target group.Previous research has indicated that collaboration between school and social services around the target audience is complex but necessary. The study is based on a qualitative approach and semi-structured interviews that has been used in the study. Five professionals have been interviewed, two from the social services and three employees from the school system. The result and analysis made in the study is based on the collected data and mostly corresponds with the previous research points and the theory that was chosen. The results of the study indicate that there are various facets that both makes it difficult and easier at the same time for collaboration between school and social services around children and young people with mental illness. It shows that the aspects that can facilitate can also make a collaboration more difficult, and hard going which furthermore indicates that the collaboration is complex.The study also reveals that collaboration is perceived as something valuable and positive, yet it is important to remember that the collaboration itself cannot be the end goal. It appears clearly that there are flaws in the collaboration between school and social services even though it is known from a theoretical level what aspects that makes it complex.The end result shows that there is no clear link between collaboration on a theoretical level and a practical level.