Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur föräldraskap konstrueras i första och sista upplagan av föräldrahandboken Leva med barn. Närmare bestämt undersöks vilka normföreställningar som finns om föräldraskap i två texter från inledningskapitlet ur respektive upplaga. Dessa texter har rubrikerna Att bli mamma (1983) och Att bli förälder (2013). Uppsatsens är således diakron. Syftet ska ses mot bakgrund av att boken Leva med barn delas ut gratis till många nyblivna föräldrar, vilket gör att den får ett stort spridningsområde. Uppsatsen är språkvetenskaplig vars teoretiska ansatser utgörs av socialkonstruktivism, kritisk diskursanalys samt feministisk diskursanalys. Metoderna för analysen baseras delvis på den systemiska funktionella grammatiken, vari metoder ur den ideationella metafunktionen samt den interpersonella metafunktionen används. Benämningar blir även en viktig metod för analysen. Analysen av benämningar visar att visar att texterna skiljer sig åt i hur föräldrar benämns vid en del tillfällen men förefaller lika vid andra tillfällen. Föreställningar om kön i texten Att bli mamma (1983) visar sig vara mer betydelsefull för vilken föräldraroll som kan sägas ha det huvudsakliga och självklara ansvaret för barnet. I texten Att bli förälder (2013) är detta inte lika tydligt. Med användningen av generiskt man, som förekommer frekvent i båda texterna går det dock att se hur texterna producerar och reproducerar normativa föreställningar om föräldrarollerna. De normativa föreställningarna blir även tydligt i analysen av språkhandlingar och modalitet (den interpersonella metafunktionen). De språkliga konstruktionerna av barnet visar sig skilja sig åt mellan texterna. Benämningarna av utomstående visar sig ha betydelse för konstruktionen av föräldraskap i förhållande till social bakgrund. Analysen av förstadeltagare (den ideationella metafunktionen) visar texternas höga abstraktionsnivå och skriver fram föräldrarna som passiva snarare än aktiva i föräldraskapet. I Slutdiskussionen förs ett argumenterande för att de analyserade texterna i upplagorna av Leva med barn reproducerar heteronormativa föreställningar om föräldraskap. Vidare vad den historiska synen på föräldraskap och familj har för betydelse i texternas konstruktion av föräldraskap.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur sportsektionen i två stora svenska kvällstidningar konstruerar två framgångsrika svenska boxare, Mikaela Laurén och Badou Jack, som vann varsin världsmästartitel mellan hösten 2014 och våren 2015. De frågor som undersökningen försöker svara på är 1: hur den professionella boxningen konstrueras som verksamhet i samband med vinsten av en världsmästartitel, 2: hur den manliga respektive kvinnliga boxaren konstrueras inom denna verksamhet, och 3: huruvida dessa konstruktioner framställer herrboxningen som norm gentemot damboxningen. Materialet består av totalt fyra artiklar som publicerades i samband med respektive boxares vinst. Två artiklar är hämtade från Aftonbladet och två är hämtade från Expressen. Frågorna besvaras genom en analys av den ideationella metafunktionen ur systemisk funktionell grammatik (SFG). Undersökningen utgår från en analys av det semantiska skiktet i texterna för att blottlägga det kontextuella skiktet och därmed få insyn vilken typ av verksamhet som konstrueras. Resultatet visar att den profesionella boxningen konstrueras som en högst individualistisk och prestations- och statusinriktad verksamhet där vinnaren realiseras som den viktigaste deltagaren. Det visar även att den manliga boxaren och hans vinst konstrueras inom en historiskt och karriärmässigt viktig kontext och att den kvinnliga boxaren och hennes vinst konstrueras inom en främst personligt viktig kontext. Slutligen så visar analysen även på drag i den manliga boxarens text som kan tolkas som normerande för herrboxningen gentemot damboxningen, och detta utan att damboxningen nödvändigtvis förminskas.

I denna uppsats använder jag den interpersonella metafunktionen inom systemisk-funktionell grammatik för att undersöka sex av Karin Boyes dikter, detta med syfte att se huruvida en sådan här analys kan säga något av intresse om diktjaget. Analysen genomfördes enligt Holmberg och Karlssons modell i Grammatik med betydelse, där subjekt och finit tagits ut varpå språkhandlingar markerats och modalitet kommenterats. Dikterna är hämtade ur Boyes Samlade dikter. Av min analys framgår att jaget behandlar sig självt som visare och mer klarsynt än en vanlig människa, men samtidigt är slav under ett mänskligt känsloliv. Jaget framställer sig självt som en auktoritet på lidande och en konstnär med kontroll över sin penna. Min slutsats blir därför att den systemisk-funktionella modellen kan vara till nytta vid lyrikstudier.

Skönlitterära texter bidrar till att definiera vilka sociala identiteter, och därmed könsroller, som är möjliga i samhället (Fairclough 2010:75). Undersökningen syftar till att medvetandegöra hur könsroller, och maktstrukturer mellan dessa, reproduceras genom den grammatiska kodningen av romanpersoner i spänningslitteratur. Genom en anpassad systemisk-funktionell transitivitetsanalys (Halliday 2004) undersöks mäns och kvinnors dynamiska potential, samt deras processers riktning och agentivitet. Därtill analyseras i vilken utsträckning män och kvinnor nyttjar talarutrymmet i texten. Materialet består av spänningssekvenser ur tre romaner av Camilla Läckberg, Stieg Larsson och Lars Kepler. Resultaten visar att kvinnor i processfördelningen framstår som mer dynamiska än män, men att mäns processer i större utsträckning riktar sig mot yttre deltagare och påverkar dessa. Kvinnor blir oftare föremål för andras processer och påverkas i lika stor mån som de själva kan påverka. Män dominerar även talarutrymmet. Slutsatsen blir att även om kvinnor framstår som mer dynamiska än män, framstår män som mer handlingskraftiga och förmögna till påverkan än kvinnor.

Den här uppsatsen analyserar demokratidiskursen i de parlamentariska dokument som från och med 2002 ledde fram till språklagens stiftande 2009. Den gör detta utifrån teorifälten kritisk diskursanalys och systemisk-funktionell grammatik.  Materialet består av utdrag ur de parlamentariska dokumenten. Utdragen består av de tillfällen då vissa nyckelord knutna till demokrati används gällande området klarspråk. Metoderna ringar tillsammans in hur demokratidiskursen realiseras. De analytiska kategorierna är intertextualitet, rekontextualisering, auktorisering, värderingar, presuppositioner och satsrelationer.  Resultatet visar att demokratidiskursens roll är att verka legitimerande genom att ge tyngd och auktoritet åt klarspråksidealet. Den framställs vara något självklart gott som läsaren ska acceptera och den är så abstrakt att den inte hamnar i fokus. Demokrati framställs som på en skala där det svenska samhället kan bli mer demokratiskt.

Detta är en undersökning om huruvida faktaböcker för barn är jämställda eller inte. Syftet är att undersöka moderna faktaböcker för barn ur ett genusperspektiv genom att studera böckernas texter på lexikal nivå och textnivå samt genom att studera bilderna. I tre olika nyligen utgivna faktaböcker varav en handlar om kroppen, en om rymden och en om dinosaurier, har jag räknat antal ord som syftar på kvinnor och män, analyserat vilka roller de orden får med hjälp av den systemisk-funktionella grammatikens ideationella metafunktion samt gett en snabb inblick i hur mycket kvinnor och män syns på böckernas bilder. Genom att göra detta hoppas jag få svar på huruvida faktaböckerna framställer en jämställd bild av kvinnor och män eller inte. Resultatet visar att ord som syftar på män används betydligt oftare än ord som syftar på kvinnor och dessutom beskrivs orden som syftar på män mer utförligt än orden som syftar på kvinnor. Ord som syftar på män får oftare rollen som förstadeltagare, alltså den aktiva i satsen, medan ord som syftar på kvinnor oftare får rollen som andradeltagare, alltså den som påverkas av skeendet i satsen. Bilderna visar att verkliga män som lever eller har levt ofta syns på foton och illustrationer, medan inga verkliga kvinnor som lever eller har levt syns på bild. Faktaböckerna presenterar därmed på en ojämställd bild där män framställs som aktiva samt synliggörs på bilder medan kvinnor framställs som mindre aktiva samt osynliggörs då de inte syns på bilder i lika hög grad som männen.

År 2009 lade Högsta Domstolen fram två prejudicerande domslut (NJA 2009 s 447 I & II) som har kommit att stärka kraven på bevisvärderingen i våldtäktsmål. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka hur målsägande och tilltalad kodas grammatiskt i våldtäktsdomar och att jämföra om den grammatiska kodningen skiljer sig mellan friande och fällande domslut. Undersökningen utgår från den ideationella metafunktionen i den systemisk funktionella grammatiken (Halliday 2004) och analyserar således processtyper, förstadeltagare och agentivitet. Föremål för undersökningen är åtta domslut från Gävle tingsrätt som lagförts mellan 2010–2014. Hälften av domsluten är friande, hälften är fällande. Resultatet visar att målsägande och tilltalad genomgående kodas med olika processtyper vilket får konsekvenser i domslutets gestaltning av parterna. Agentivitetsanalysen visar också att tilltalad kodas som aktiv och ansvarig i de friande domsluten såväl som de fällande. Det är svårt att avgöra om Högsta Domstolens två prejudicerande domslut har fått konsekvenser för den grammatiska kodningen av målsägande och tilltalad. Resultatet synliggör ändå en föråldrad bild av offer och förövare där offret, i det här fallet kvinnan, kodas som passiv och statisk medan förövaren, i det här fallet mannen, kodas som dynamisk och aktiv.

Detta arbete presenterar en systemisk-funktionell analys av elevtexter skrivna av elever i årskurs nio. Det är totalt 24 elevtexter från ett ersättningsprov inom det nationella provet 2012 som analyseras. Tolv av de undersökta texterna är skrivna av pojkar och tolv är skrivna av flickor. Uppgiften eleverna fått är att skriva en novell utifrån en bild. Syftet med detta arbete är att se eventuella skillnader i sättet att skriva mellan pojkar och flickor samt utreda vilka skillnaderna är. För att kunna se detta har elevtexterna analyserats med systemisk-funktionell textanalys för att se processer, deltagare och omständigheter. Denna analys fokuserar på vilken funktion och betydelse de olika delarna fyller i texterna. Det visar sig att pojkar har ett mer konkret sätt att skriva än flickorna. Det återfinns många materiella processer och mål relaterat till flickorna. Flickorna har däremot ett mer upplevande sätt att skriva än pojkarna. Användningen av mentala processer är större i flickornas texter relaterat till pojkarnas. Resultatet av undersökningen är att skillnader i skrivande utifrån bilder finns mellan pojkar och flickor. Pojkar skriver mer konkret om vad som händer medan flickor har ett mer beskrivande sätt att skriva.

I “Det finns även personer som...”: En transitivitetsanalys av trans*personer i text undersöks tre olika texter. Texterna är från riksdagen, Regeringen och Socialstyrelsen och alla handlar om eller riktar sig till trans*personer i olika utsträckning. Syftet med uppsatsen är att undersöka hur trans*personer skrivs om eller till i texter som kommer från inflytelserika myndigheter och samhällsinstanser. Med utgångspunkt ur den systemisk-funktionella grammatiken samt intersektionella perspektiv på diskriminering görs en transitivitetsanalys som kombineras med den analytiska modellen genderism. Resultaten visar att det grundläggande verkar vara svårt att alls skriva om eller till trans*personer, men att texterna utvecklar ett antal olika metoder för att ändå försöka göra detta. Det sker ofta genom att antingen abstrahera med långa komplicerade omskrivningar, eller försöka hålla ett direkt ’du’-tilltal. Det är tydligt att författarna försöker undvika problematiska kategoriseringar, men det visar sig riskera att leda till bortnämningar istället. Det visade sig också finnas en intressant tendens att både gå emot och samtidigt bekräfta och cementera en cisnormativitet. Den här kandidatuppsatsen skrevs vårterminen 2020 av Jack Ohlson. Handledare var Ulf Larsson.

I den här uppsatsen har tre interpersonella aspekter av språket i Facebooks och Googles användarvillkor undersökts med ett övergripande syfte att öka kunskapen om språket i användarvillkor. Analysen har gjorts utifrån den systemisk-funktionella grammatiken, och de aspekter som har undersökts är språkhandlingar, modalitet samt tilltal och omtal. Av analysen av språkhandlingar framkommer bland annat att påståenden är den dominerande språkhandlingen i båda användarvillkoren, och att uppmaningar i form av uppmaningssatser är ovanliga och främst fungerar läsarvägledande. Frågor förekommer inte alls i användarvillkorens brödtext, och erbjudanden förekommer men är långt ifrån lika vanligt förekommande som påståenden. Modalitet förekommer i Facebooks användarvillkor främst genom modala verb, men också i form av modalitetsmetaforer. Båda dessa varianter förekommer även i Googles användarvillkor men där är fördelningen något jämnare, och även modala satsadverbial förekommer. Användarvillkoren präglas i stort av att mottagaren tilltalas som du, och avsändaren som vi. Dock förekommer även andra sätt att omtala både mottagare och avsändare. Facebook är mer konsekventa i sitt vi-omtal, medan Google är mer konsekventa i sitt du-tilltal. Även om det finns vissa skillnader de två användarvillkoren emellan visar resultatet att texterna har stora likheter, bland annat genom det personliga tilltalet och att uppmaningar främst uttrycks i modifierad form vilket ger en lägre grad av förpliktelse. Detta kan tyda på att Facebook och Google medvetet försöker bygga en relation till användarna genom hur språket används i användarvillkorstexterna.