The aim of this study is to explore how a number of transgender individuals with an autism diagnosis relate to contemporary discourses such as neurotypicality and gender binarism. To achieve this aim, the study applies the tools of discursive psychology in combination with qualitative interviews. The over-arching theoretical and methodological platform on which this study is based derives from a social constructivist perspective emanating in an analytical approach based on discourse psychology. The results show that the informants construct themselves and their surroundings in ways that are dependent on the various interpretative repertoires employed to justify identities seen as deviant. The informants characterise themselves in accordance with or in contrast to neurotypical stereotypes. Despite displaying differing reactions to a binary two-gender system, the informants give the impression that they, in various ways, accept this perception in constructing openness to their social surroundings. The choice between either conforming to a norm or being open about ones gender identity and diagnosis is constructed in relation to the stigma that the category of deviant implies. Being diagnosed with autism seems to inhibit the transformation of gender identity, but to ease the coming-out process of being transgender due to the low or non-existent expectations of their immediate surroundings.

Vård av transpersoner och professionella underlag är under konstant förändring till följd av omställningar i diagnosmanualer samt till följd av dess sociopolitiska kontext. Det vetenskapliga fältet är relativt nytt och bristfällig i dess kvantitet. Detta föranleder ett intresse av att undersöka ämnet närmare för att fylla kunskapsluckor inom fältet. Den här uppsatsen ämnar till att undersöka konstruktionen och positioneringen av transpersoner i Socialstyrelsens nationella kunskapsstöd för professionella och beslutsfattare. Vidare ämnar uppsatsen undersöka en diskursiv transformering mellan Socialstyrelsens kunskapsstöd från 2015 och 2022. Materialet innefattar två kunskapsstöd från 2015: God vård av vuxna med könsdysfori samt God vård av barn och ungdomar med könsdysfori, och ett kunskapsstöd från 2022: Vård av barn och ungdomar med könsdysfori. Materialet undersöks genom en Foucauldiansk diskursanalys där metoden i denna analys är inspirerad av Carla Willigs (2013) analyssteg. Analysen i denna uppsats innefattar tre steg där citat från materialet placeras i olika koder, vilket sedan analyseras utifrån relevans till uppsatsens syfte och frågeställningar. I linje med den Foucauldianska diskursanalysen används en poststrukturalistisk och abduktiv ansats. Det teoretiska ramverket i uppsatsen innefattar Butlers genusteori samt medikalisering som kompletterande begrepp. Resultatet och analysen är sammanflätade. Uppsatsen visar på en subjektpositionering av transpersoner som ’dysforiska’ eller ’icke dysforiska’ där de ’dysforiska’ konstitueras som ett ’problem’. Socialstyrelsen likställer dysforin hos subjekten med ett funktionshinder där ’problemet’ individualiseras och transpersonerna blir placerad i en ansvarsposition. I analysen framgår även ett stort fokus på det binära genuset inom Socialstyrelsens material från 2015 samt ett fortsatt bibehållande av maskulina och feminina sociala konstruktioner i båda materialen. Fortsatt visar analysen på medikalisering och psykiatrifiering av subjekten samt förekommer ingen skillnad i subjektpositionering i en jämförelse av materialen, trots inkluderingen av icke-binära i det senare kunskapsstödet. / National regulations and care of transgender patients are undergoing constant development due to changing diagnostic manuals and its surrounding socio-political factors. The scientifical field is inadequate and has left gaps within the field. Accordingly, it is of interest to examine these gaps and participate in the advancements within the field. This paper aims to examine the construct and subject positioning of transgender people in The National Board of Health and Welfare papers of national regulations. Furthermore, the paper seeks out to analyze a discursive transformation between the material from 2015 and 2022. The material include two national regulations from 2015, God vård av vuxna med könsdysfori, God vård av barn och ungdomar med könsdysfori, and a paper from 2022, Vård av barn och ungdomar med könsdysfori. The method of Foucauldian discourse in this paper is inspired by Carla Willigs (2013) steps of analysis. The steps of analysis in this research consist of three parts where citations from the material is placed within codes. These are analysed within the scope of the study. Moreover, a poststructuralist and abductive perspective is applied because of its coherence with discourse as a method and theory. The theoretical framework consists of Butler’s gender theory and medicalisation as a complementary construct. The results of this paper show that transgender people are positioned as ‘dysphoric’ or ‘non dysphoric’. Those who are positioned as ‘dysphoric‘ seems to be constructed as a ‘problem’. The subjects are placed in a position of liability where the ‘problem’ is individualized. The binary social construct is prevalent in the material from 2015 and is continued to be reproduced in the material from 2022. Additionally, one can identify a medicalization of the individuals and the same subject positioning in all of the materials even though the latter edition claims to digress from normative binary constructions.

Syftet med denna uppsats är att studera hur det perspektivskifte som skett rörandetranspersoner som potentiella föräldrar mellan 1972 och 2013 tagits emot och omsatts ipraktiken inom svensk hälso- och sjukvård. Uppsatsen söker identifiera förändringsprocesser,brytpunkter, problem och lösningar. Det primära materialet består av intervjuer med personalpå utredningsenheten ANOVA och fertilitetskliniken Reproduktionsmedicin KI. Uppsatsenpåvisar att cisnormativitetens gradvisa tillbakagång på samhällsnivå medfört en successivnormalisering av transpersoners föräldraskap inom vården, samt att vårdkedjor utvecklas viaen interaktiv process mellan vårdgivare, patienter, teknologi, juridik och politik. 2013 årslagändring varigenom personer med ändrad könstillhörighet erhöll den juridiska rätten tillbiologiskt föräldraskap är i praktiken bristfälligt realiserad på grund av bristande finansiering.

Målet med språkaktivism är att förändra samhället genom att förändra språket. Språkaktivism bedrivs ”underifrån” i syfte att utmana och på lång sikt upphäva diskriminerande samhällsstrukturer. I den här avhandlingen undersöks diskussioner om feministisk språkaktivism som förts i Sverige från 1960-talet till 2015. Under denna period har kvinnorörelsen, homo- och bisexuella, trans*aktivister och queera personer skapat en mängd nya ord för att ifrågasätta och förändra rådande normer kring kön och sexualitet; ombudskvinna, hen, hoan, h@n, kvinniskor, intergender, cisperson och pansexuell är bara några av dem. Aktivistiska språkförändringar ger upphov till re_aktioner av olika slag. Dessa är inte sällan uttryck för ett försvar av rådande sociala och samhälleliga könsnormer. När det till exempel gäller det omdiskuterade pronomenet hen så är det inte kombinationen av bokstäverna h, e och n i sig som upprör, utan det är de normkritiska intentionerna bakom bruket av ordet som skapar debatt. Att vissa grupper aktivt förändrar språket och att andra re_agerar så starkt på dessa förändringar visar att språket tillskrivs betydelse för upprätthållandet av samhälleliga normer och maktstrukturer. I avhandlingen analyseras, utifrån en diskursanalytisk ansats, diskussioner om feministisk språkförändring som har förts i tre kontexter: inom aktivistiska grupper, i kommentarsfält på nätet och inom den institutionaliserade språkvården. Avhandlingens centrala forskningsintresse är inriktat på relationen mellan språk och kön och relationen mellan språkförändringar och förändringar i den utomspråkliga, sociala världen och hur dessa relationer förstås i de tre kontexterna. / The aim of this thesis is to analyze discussions on feminist language change focusing on the period 1960–2015. The data comprises discussions from three different contexts: feminist communities, public forums for discussion on the internet and official language organizations. The analyzed data from the feminist communities consists of a range of different sources of text, for example newspapers, magazines, novels from the women’s movement, lesbian poetry, queer and trans*activist blogs, biographies, comics and plays, to name but a few. In addition to this two focus group discussions were conducted with five teenaged and five adult activists, each with a queer and/or trans*activist background. The data for the analyses of the discussions in public internet forums consists of 1 865 negative reactions to feminists’ language interventions. For the analyses of the reactions from the official language organizations, data was culled from 16 handbooks with language recommendations from the Language Council of Sweden and the Swedish Academy. My central research interest is how the actors in these three contexts understand and describe the relation between language and gender, and between strategic language change and changes in the social, non-linguistic world. Furthermore I investigate in which forms of gender-related discrimination the language changes are supposed to intervene. I adopt a critical discourse analytic and interdisciplinary approach that combines linguistic theories and methods with those from Gender Studies. The results show that Swedish language activists from the 1960s to the 1990s focused on linguistic interventions aimed at challenging patriarchal norms. In the 1980s homosexual activists, especially lesbian activists, began to intervene in heteronormative concepts. Until around the middle of the 1990s feminists acted from a binary concept of gender. From then on, queer and trans*activists have tried to challenge the idea of two, stable and natural gender categories. Language activists have seen language as performative and a tool for constructing reality. Even those who react negatively in forums on the internet to feminist language change assume that language has performative effects on the conceptualization of gender. The official language organizations, on the other hand, describe language in their recommendations mostly as something unpolitical that reflects rather than constructs society.

This work is an exploration of the relationship between gender, the body and clothing, raising questions about identity while trying to deconstruct gender as a binary concept. I relate textile material transformations to drag and talk about the importance of non binary and trans visibility and representation. Interweaving my personal story with queer theoretical elements, I’m creating a sculptural installation, visualizing a possible future where fluidity supersedes fixity.

I denna studie är syftet att undersöka hur personal från behandlingshem för missbruk samtalar kring kön och sexualitet. Studien utgår från behandlingshem med inriktning på enbart kvinnor eller enbart män. I Sverige har homo-, bi- och transsexuella personer sämre psykisk hälsa än heterosexuella personer. Psykisk ohälsa ökar risken för missbruk och hbtq-personer har en ökad risk för missbruk jämfört med den generella befolkningen, varför det har varit av relevans att undersöka normer gällande kön och sexualitet på behandlingshem för missbruk. Det empiriska materialet, som har analyserats genom en kritisk diskursanalytisk ansats, har samlats in genom tio semistrukturerade intervjuer med personal inom behandlingshem för missbruk. I resultatet framgår att diskurserna kring kön och sexualitet till stor del fortfarande är heteronormativa, bland annat genom att utgångspunkten är att brukarnas relationer är heterosexuella samt i diskurser kring att visa sin nakna kropp vid övervakade urinprov. Resultatet lyfter att det kan finnas en osäkerhet kring bemötande av transsexuella personer utifrån vilket pronomen som ska användas samt på vilket behandlingshem en transperson ska placeras. Slutsatsen pekar på att det kan finnas ett behov av kunskap om det heteronormativa privilegiet för att det ska bli möjligt med förändring av ojämlika maktstrukturer kring kön och sexualitet. / The aim of this study is to explore how professionals, from health and rehabilitation clinics for addiction, talk about sex and sexuality. The study includes health and rehabilitation clinics for only women or only men. In Sweden, mental illness is more prevalent among the lesbian, gay, bisexual and transsexual population than for the heterosexual population. Mental illness increases the risk for alcohol and drug addiction and people within the LGBT community have an increased risk of addiction than the rest of the population, thus it is of relevance to explore norms regarding gender and sexuality in rehabilitation clinics. The empirical material has been collected via ten semi-structured interviews with professionals of health and rehabilitation clinics for addiction. The result indicates that the discourses regarding sex and sexuality still in many ways are heteronormative and it shows among others by the assumptions that the relationships of the clients are heterosexual. It also shows when it is assumed that the clients are cis in the discourse regarding showing the naked body when leaving monitored urine samples. The result illustrates that there could be an insecurity among the professionals when it comes to use the correct pronoun when talking about transsexual people and in which health and rehabilitation clinic a transsexual person can be accepted for treatment. The conclusion indicates that knowledge about the heteronormative privilege could be necessary to enable change of unequal power structures regarding sex and sexuality.

I takt med digitaliseringen skapas fler digitala nyhetssidor och därmed blir konkurrensen högre mellan nyhetskanaler. Eftersom nyhetsartiklar blir mer lättillgängliga är det intressant att se huruvida de inkluderar människor med alla olika könsidentiteter eller ej. Hbtq-personer har en högre risk för att känna psykisk ohälsa och i Sverige är det även fler transsexuella som övervägt att begå självmord under de senaste åren (Folkhälsomyndigheten, 2019). Studien undersöker därför om svenska nyhetsmedier väljer att upprätthålla samhällets diskurser om transpersoners utanförskap i samhället. Anledningen till att studien fokuserar på Sverige är för att landet anses vara ett inkluderande samhälle (Svenska Institutet, 2019). Därför studeras nyhetsmedia i form av Expressens nyhetsartiklar kring två valda fall.  Syftet med studien är att undersöka hur olika könsidentiteter blir representerade i nyhetsmedia och hur nyhetsurval sker. Detta görs med en kritisk diskursanalys och med hjälp av teoretiska utgångspunkter såsom nyhetsvärdering, det idealiska offret och genus och normer. Det empiriska material som behandlas är fyra artiklar om mordet på Emilia Lundberg och fyra artiklar från mordet på Wilma Andersson. Artiklarna väljs ut genom ett strategiskt urval och en tidslinje med fyra olika moment. Studien visar att transpersoner inte ses som lika nyhetsmässiga som cispersoner, transpersoner får mindre uppmärksamhet och ses som mindre idealiska offer. Transpersoner får varken samma uppmärksamhet, empati och representeras inte heller på ett likvärdigt sätt som cispersoner i nyhetsmedia. / In line with the digitalisation, the Internet's webpages increase and so does the competition between news media channels. Since it is getting easier to access news articles, it is interesting whether they include people with different gender identities or not. Hbtq people have a higher risk of feeling mental health issues and there are also more transsexuals in Sweden who intend to commit suicide in recent years (Folkhälsomyndigheten, 2019). The study therefore examines whether Swedish news media choose to erect society's discourses about transgender people's exclusion in society. Another reason why the study examines Sweden is because they are considered an inclusive society (Svenska Institutet, 2019). For those reasons, it will be interesting to examine Sweden's news media and Expressen's articles on two selected cases.  The purpose of the study is to investigate how different gender identities are represented in the news media and how news selection takes place. This will be done through a critical discourse analysis and theoretical starting points such as news evaluation, the ideal victim and gender and norms. The empirical material that is negotiated in the study is four articles about the murder case of Emilia Lundberg and four articles from the murder case of Wilma Andersson. The articles are chosen after four moments in terms of a timeline. The study shows that transgender people are not seen as newsworthy as cis people, transsexuals get less attention in the news, and they are seen as non-ideal victims. Transsexuals do not receive the same attention, empathy or get represented in an equivalent way as cispersons in the news.

This work is about representation and existing. I’m fat and transmasculine. I’m looking for a reflection in my surroundings, culture, in media and art. I can’t find it, so I have to create it myself. Through materialising bodies in clay that describe what fat transmasculine people can look like I aim to give myself and people who are similar to me something we’re lacking. I claim my existence.

Denna studie utgår från transpersoners och icke-binära personers erfarenheter av lajvande i Sverige under 2000-talet. Lajv är en typ av performance, liknande improviserad teater utan publik, där deltagarna gestaltar och förkroppsligar olika karaktärer, en roll eller alternativ identitet. Även om lajvs potential att förändra har tidigare studerats har ingen forskning gjorts om transpersoners erfarenheter av hur lajv och karaktärer har förändrat dem. Denna studie undersöker därför hur lajv och erfarenheter av att förkroppsliga karaktärer har påverkat hur de ser på sin könsidentitet och använder sig av könsuttryck i vardagen. I fokus står deltagarnas aha-upplevelser om sitt kön före, under, kring och efter lajv. Med intervjuer och queer fenomenologi visar studien att lajvande och karaktärer har hjälpt dem att hitta, utforska, testa och orientera sig mot nya könslinjer, könsidentiteter och könsuttryck samt gett dem verktyg att börja följa dessa könslinjer i vardagen. Studien visar även hur de har hindrats och hjälpts av andra lajvare, samt hur gränsen mellan lajv och vardag läcker och transformerar. Studiens resultat bidrar till en ökad kunskap om hur lajvande kan ha en förmåga att förändra och hur svenska lajvkulturen har utvecklats under 2000-talet. / This thesis concerns trans and non-binary persons’ experiences of live action role-playing (larp) in Sweden during the last 20 years. Larp is a form of performance, similar to improvised theater without any external audience, where the participants (larpers) play and embody characters. The characters are similar to theater characters, but are also a form of persona or alternative identity for the larpers. Although earlier research has shown that larp has a potential to transform and change larpers, little research has been done on transpersons’ experiences of how larping and characters have changed them. The purpose of this thesis is to analyse how larping and experiences of embodying characters have affected how they understand their own gendersex and use gendered expressions, clothes, and behaviors in everyday life. A central part of the analysis is the participants' feeling of wonder over their gendersex before, during, around, and after larping. By using interviews, queer phenomenology, and the concept of bleed, the study shows how larping and characters have helped them to find, explore, try, and orient themselves toward new gender lines, gendersexes and gendered expressions and also given them tools to help them following these new gender lines and embody their gendersex in everyday life. Furthermore, the study shows how they have been hindered and helped by other larpers, and how the borders between the larp worlds and the world of everyday life are porous and transformative. The findings of the study gives new insights of transpersons’ experiences of larping. Furthermore, the results deepen our knowledge of larping’s transformative potential, how role-playing can be used in identity processes, and how the Swedish larping community has evolved during the 21th century.