Under höstterminen 2013 följde vi ett projekt mellan en kulturskola och en grundskola, vilka vi i texten helt enkelt kommer att kalla Kulturskolan och Grundskolan. Projektet var ett led i ett utvecklingsarbete som pågick på Kulturskolan, och gick ut på att en av Kulturskolans dramapedagoger skulle arbeta med klass 4B på Grundskolan, inför redovisningar som eleverna skulle hålla senare under terminen, inom ämnet NO. Parallellt med detta hade klass 4A samma uppgift i NO, men inget samarbete med Kulturskolans dramapedagog. Klassernas redovisningar skulle sedan jämföras.Vi följde detta ovan nämnda arbete och har genom intervjuer med elever, enkäter med pedagoger samt observationer av lektionspass, samlat in material som sedan legat till grund för en diskursanalytisk studie av begreppen estetik, lärande och kunskap. Vi ville titta på vilka diskurser som fanns inom de två olika institutionerna, samt vilken eller vilka diskurser som konstruerades i samarbetet dem emellan.I slutskedet av vårt arbete kunde vi se att pedagogerna överlag hade en mer samlad diskurs, medan eleverna lånade in diskursiva objekt från en mängd olika och ibland motsägelsefulla diskurser. Vi kunde också urskilja att diskursen i samarbetet till stor del dominerades av den rådande diskursen på Grundskolan.

Barkhamn Nina (2015). Estetiska uttrycksformer i förskolan – strategier för barns språkutveckling. Förskollärarutbildningen, Malmö högskola. Detta examensarbete har sitt syfte genom att undersöka om pedagoger inom förskoleverksamheten arbetar med de estetiska uttrycksformerna i samband med barns språkutveckling, för att på så vis kunna bidra till barnens utveckling och lärande i enlighet med förskolans strävandemål. I min studie har jag utgått från att se barnen ur ett sociokulturellt perspektiv då det är relevant till mitt ämne som studien baserar sig på. Jag använder mig av aktuell forskning och teori, observationer samt kvalitativa intervjuer med pedagoger på två olika förskolor i Malmö. Pedagogerna beskrev i de kvalitativa intervjuerna vikten av användningen av pedagogisk dokumentation i förskolan som verktyg för att möjliggöra och synliggöra barnens språkutveckling vid estetiska uttrycksformer. Pedagogerna som intervjuades var överens om att estetiska uttrycksformer i förskolan var ett gynnsamt sätt för barnen att utveckla sin språkutveckling, och var även överens om att de inte används i så stor utsträckning som det skulle kunna göras. Resultatet av min studie visade mig att estetiska uttrycksformer används som ett redskap för stimulans av barns språkutveckling, men att det skulle kunna användas mer i verksamheten. De estetiska uttrycksformer som förekom mest i de två olika förskolorna jag genomförde min studie på var teater, rollspel och musik, sång rim och ramsor.

Detta är en kvalitativ studie, där syftet är att undersöka hur fritidslärare använder sig av musik och drama som meningsskapande aktiviteter för eleverna på fritidshemmet. Studien innefattas av fem informanter på två olika fritidshem i samma kommun, där semistrukturerad intervjuform tillämpas. Fritidshemmen valdes utifrån ett slumpmässigt urval och ett strategiskt urval användes för att välja ut informanter, vilket innebar att kravet för att delta i studien var att utbildning mot fritidshemmet skulle påvisas. Informanterna intervjuades enskilt, där en författare ställde frågor och den andra författaren antecknade svar som var relevanta till studiens syfte och forskningsfrågor. Studiens teoretiska ramverk utgörs av Lindströms teori om estetiska lärprocesser. Resultatet visar att musik har en plats som meningsskapande aktiviteter för elever i fritidsverksamheten. Dock är avsaknaden av att skapa musik tillsammans med eleverna påtaglig. Drama används ytterst sparsamt i fritidshemsverksamheterna – endast en av informanterna arbetade med den estetiska aktiviteten. Bristande kunskap om uttrycksformerna, stora barngrupper samt organisatoriska problem nämns som orsaker till att musik och drama inte kan nyttjas fullt ut i fritidshemsverksamheterna.

Denna studie syftar till att uppmärksamma användandet av estetiska uttrycksformer i förhållande till svenskundervisning i årskurs F-3. Studien behandlar även huruvida lärare upplever att deras lärarutbildning rustat dem för att använda estetiska uttrycksformer i sin svenskundervisning. De teoretiska perspektiv som studien tar utgångspunkt i är multimodalt lärande samt ämnesintegrering. Studien innebär en kvalitativ intervjustudie där sex respondenter redogör för sitt användande av estetiska uttrycksformer i sin svenskundervisning, sina uppfattningar om hur styrdokumentens skrivningar relaterar till multimodalt lärande samt sina upplevelser när det gäller att som lärare känna sig rustad eller ej för användning av estetiska uttrycksformer i svenskundervisning. Resultatet visar att de estetiska uttrycksformerna används på olika sätt och i olika stor omfattning av respondenterna. De estetiska uttrycksformerna, bild, drama och musik används i större omfattning än dans och form av de deltagande lärarna. Studien visar att estetiska uttrycksformer kan fungera som stöttning i elevens utveckling när det gäller litteracitet. Resultatet understryker betydelsen av att de estetiska uttrycksformerna implementeras som en genomgående stöttning för förståelse i undervisningen, till skillnad från separat tillägg till uppgifter inom svenskämnet. Studien uppvisar likheter i respondenternas utsagor gällande att de lärare som är utbildade 2011 och framåt inte upplever sig som rustade i större omfattning för användning av estetiska uttrycksformer i svenskämnet genom sin lärarutbildning.

Syftet med denna studie är att synliggöra hur de estetiska uttrycksformerna teater och dans kan bidra till barns kompetens-, kunskaps- och meningsskapande i förskolan ur ett Reggio Emilia-inspirerat synsätt. Studien har utgått från frågeställningarna: Vad anser pedagoger att teater och dans kan bidra till förskolans verksamhet? Vilka kompetenser och vilket lärande medför teater och dans till förskolan? För att kunna svara på frågeställningar så valde vi en kvalitativ metod för att komma närmre människorna och miljön. Datainsamlingen bestod av intervjuer av fyra pedagoger på två förskolor som har teater och dans som inriktning i det pedagogiska arbetet, samt är inspirerade av Reggio Emilia. Studien visade att med hjälp av teater och dans kan barn lära sig allt från språk, kommunikation, motorik, balans, matematik, naturvetenskap, teknik och mer därtill. Det har också kommit fram att teater och dans är en kommunikativ upplevelse där barn genom teater och dans, tillsammans med andra, kan utveckla medkänsla, medmänsklighet, empati, solidaritet och bli demokratiska människor.

Syftet med vår undersökning har varit att få en ökad förståelse för vilken betydelse de estetiska kommunikationsformerna har i det pedagogiska arbetet och vilket syfte de estetiska kommunikationsformerna har i den pedagogiska verksamheten. Genom undersökningen ville vi därigenom öka kunskapen om hur arbetet med de estetiska uttrycksformerna kan utvecklas i förskolan. Våra frågeställningar har varit: Vilken betydelse har de estetiska kommunikationsformerna i det pedagogiska arbetet? Vilket syfte har de estetiska kommunikationsformerna i den pedagogiska verksamheten? De teorier som vi använt oss av berör våra centrala begrepp som är; auditiv, visuell, kinestetisk, multimodalitet, pedagogroller och miljö. Dessa har kopplats till, samt ifrågasatt resultatet av pedagogernas beskrivning av sitt arbete med de estetiska kommunikationsformerna. Vi har använt oss av kvalitativa intervjuer i vår empiriska undersökning. Utifrån det samlade materialet från intervjuerna har vi analyserat resultatet som sedan tolkats. Resultatet visar hur pedagogerna arbetar med de estetiska kommunikationsformerna för att främja barnens egenskaper så som kommunikation och det fria valet av att kunna påverka sin egen verksamhet i förskolan, samt skapa meningsfullhet genom att arbeta utifrån barnens egna intressen. Utifrån resultatet har vi dragit slutsatsen att arbetet med estetiska kommunikationformer i det pedagogiska arbetet öppnar upp för kommunikation, skapar varierade arbetssätt, ger barnen möjlighet att uttrycka sig på det sätt som passar dem bäst, skapar glädje och gemenskap samt meningsfullhet. Syftet med de estetiska kommunikationsformerna i den pedagogiska verksamheten ansåg pedagogerna var att utveckla barnens språk, sociala samspel, identitetsskapande, grov- och finmotorik.

Syftet med studien var att undersöka vilka arbetssätt som används i matematikundervisningen i några klasser i skolår 1 och 4. Vidare ville vi även få reda på vilken interaktion som förekommer mellan elever samt mellan pedagog och elev i några klasser i skolår 1 och 4. För att få svar på våra frågeställningar valde vi att använda två olika metoder i vår undersökning; klassrums¬observationer och ritmoment. Vårt resultat visade att de undersökta eleverna i skolår 1 verkade arbeta mer varierat med olika arbetsformer än eleverna i skolår 4. Pedagogerna i skolår 4 verkade utgå mycket från läroboken men undersökningen visade även att det fanns en viss variation i arbetssättet i form av stenciler och arbete på datorn. Interaktionen i klassrummet mellan eleverna i skolår 1 och 4 var lik då eleverna arbetade enskilt eller två och två. Elevernas bilder från ritmomentet visade dock att skolår 1 även arbetade i grupp. Interaktionen mellan pedagogen och eleverna i skolår 1 bestod av öppna frågor med mer än ett svar. Eleverna fick då möjligheter att koppla uppgiften till sina egna erfarenheter. I skolår 4 var pedagogen mer lotsande vilket kan ha berott på pedagogens intention att hinna hjälpa alla elever. Enligt litteraturen kan arbetssättet och interaktionen i klassen påverka elevernas motivation att lära matematik.

Ett arbete som handlar om att vi alla lär, är och tänker olika, olika gånger på olika sätt allt utifrån våra olika erfarenheter och förutsättningar. Arbetet är tänkt att kunna användas som ett material för att börja arbeta med olika uttrycksformer samt att utveckla förståelse för att vi alla ibland behöver olika vägar och arbetssätt för att komma åt ett meningsfullt och lustfyllt lärande.

Sammanfattning/abstraktGunilla Olin och Cecilia Petersson (2015). Språkstörning och lärande – praktisk-estetiska aktiviteter i en upplevelsebaserad inlärning. Language impairment and learning – practical-aestethic activities in an informal setting. Skolutveckling och Ledarskap, Lärande och Samhälle, Malmö Högskola.ProblemområdeI dagens skola ställs stora krav på elevers språkliga förmåga. Det är genom tal- och skriftspråk som kunskap förmedlas och bearbetas. För elever med språkstörning innebär det ökad sårbarhet om inga alternativa förmedlingssätt eller uttrycksformer kan komplettera det talade och skrivna språket.Syfte och preciserad frågeställningStudiens syfte är att belysa hur kunskap kan utvecklas och synliggöras mellan pedagoger och elever med språkstörning i undervisningssituationer på två skolor där fler modaliteter och uttrycksformer än tal- och skriftspråk används. Frågeställningen lyder: •Om och i så fall hur kan praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning komplettera muntlig och skriftlig språkförmåga hos elever med språkstörning i lärandesituationer? Teoretisk ramStudien vilar på en bred teoretisk bas då flertalet utvecklingspsykologiska teorier på olika sätt kan bidra med perspektiv som kan stötta och utveckla den lärmiljö som elever med språkstörning möter. Teorier och perspektiv som berörs är det sociokulturella perspektivet som betonar vikten av att elever aktivt använder sig av kommunikation för att utveckla kunskap och förståelse. Det följs av arbetsminnets roll och hur detta kan stöttas av alternativa lärprocesser, känslan och motivationens roll då lärandet underlättas av affekter samt det designteoretiska perspektivet som hanterar kommunikativa resurser som fungerar meningsskapande i klassrummet.MetodUndersökningen är en fallstudie med en hermeneutisk och fenomenologisk ansats då empirin i huvudsak bygger på de upplevelser, erfarenheter och tankar pedagogerna har. Inom fenomenologin strävar man efter att förklara vardagen och förståelsen av de meningsskapande val pedagogerna, i detta fall, bygger undervisningssituationerna på. Empirin samlades in via metodtriangulering. De metoder som användes är informella samtal, intervjuer med pedagoger, fokusgrupp, filmade undervisningssituationer samt ostrukturerade klassrumsobservationer med därtill förda anteckningar.Resultat och analysI resultatet framkommer att det i de undersökta verksamheterna, där elever med språkstörning undervisas, finns kunskap om och erfarenhet av att dessa elever har behov av att få stöttning i form av praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning. Dilemmat som uppstår är att det tar mycket tid att planera och skapa den kontext som ska fungera som stöttning åt eleverna i lärandet. Lärarna uttrycker också en känsla av egen bristande kompetens inom det praktisk-estetiska området.KunskapsbidragStudien visar att det finns en upplevd problematik kring den tidsåtgång de praktisk-estetiska och upplevelsebaserade arbetsformerna kräver. En översyn på grupp- och organisationsnivå kunde leda till att bättre förutsättningar gavs så att tidsfaktorn inte blir avgörande i arbetet med att omsätta kunskapskraven i undervisningen. I de politiska styrdokumenten är inte tidsfaktorn uppmärksammad eller problematiserad. Lärarnas känsla av bristande kompetens inom de praktisk-estetiska uttrycksformerna leder till att dessa uttrycksformer inte får det utrymme som elever har behov av och rätt till. Rätten till att få uppleva olika uttryck för kunskaper finns inskriven i styrdokumenten. Det är därför en fråga som måste lösas på organisationsnivå.ImplementeringI rollen som speciallärare med inriktning språkstörning ges möjlighet att påverka utformningen av lärmiljöer på grupp- och individnivå för att skapa förutsättningar för elever med språkstörning. I stort skulle specialläraren kunna verka för en mer breddad syn gällande språket som det centrala för lärandet. Det finns enligt Vygotskij (1995) andra former av tänkande som inte är beroende av språket. En uppgift för specialläraren kan därför vara att sprida kunskap om den möjlighet som praktisk-estetiska uttrycksformer och upplevelsebaserad undervisning kan ge. Det blir viktigt att uppmuntra användandet av dessa samt öka medvetenheten kring den betydelse de har för lärmiljön, framför allt för elever med språkstörning. I en upplevelsebaserad undervisning får dessa elever möjlighet att i praktiska aktiviteter omvandla teoretiska och abstrakta begrepp till en för dem konkret och hanterbar information. Det är därför viktigt att uppmuntra pedagoger att skapa fler upplevelser där eleverna får använda flera sinnen. Dessutom kan specialläraren bidra till utvecklandet av en språkutvecklande undervisning så att elever med språkstörning får möta ny kunskap i en interaktiv och kontextrik undervisning med språklig stöttning (Haijer & Meestringa, 2012).Nyckelord: lärande, motivation, praktisk-estetiska uttrycksformer, språkstörning, stöttning,upplevelsebaserad undervisning

Den här uppsatsen behandlar vad det innebär att vara KME-pedagog i förskolan och hur denna roll förhåller sig till en officiell bild av ämnet KME. Syftet med uppsatsen är att jämföra den officiella bilden av huvudämnet Kultur, medier och estetik med hur utbildade KME-pedagoger upplever att de arbetar i förskolan. Kvalitativa intervjuer har använts i undersökningen och sex pedagoger har intervjuats om hur de upplever att de arbetar med KME i förskolan. Pedagogernas svar har jämförts med hur ämnet KME officiellt beskrivs i dokument som redogör för vad huvudämnet KME är. Resultatet visar på att förskolans ramar och miljö har stor inverkan på i vilken mån pedagogerna arbetar med KME och hur de arbetar. Det är främst de delar av KME som har stöd i förskolans tradition som pedagogerna tar fasta på. Även i vilken mån utbildningen har gett pedagogerna åldersanpassade arbetsmetoder påverkar hur pedagogerna arbetar. Betydelsefullt för hur pedagogerna arbetar med KME är också i vilken mån de har gjort ämnet KME till sitt.