ProblemområdeI läroplanerna beskrivs hur centralt språket är för kunskapsutveckling och identitetsskapande. Det är både ett mål för kunskapsutveckling och ett verktyg för lärande i skolan. Elever med grav språkstörning har en sårbarhet för språkburen undervisning och svårigheter med förståelse likväl som uttrycksförmåga. Det ställer särskilda krav på undervisningens utformning. Därför finns behov att belysa vilken undervisning som behövs för att lärandet ska vara tillgänglig för eleverna. För familjer som vill att deras barn ska ha en anpassad undervisning finns möjlighet att söka till specialskolan för elever med grav språkstörning. Syfte och preciserade frågeställningarSyftet med studien är att belysa elevers, föräldrars och skolpersonals beskrivningar av insatser som de menar minskar språkstörningens konsekvenser för elever som går i specialskolan.• Vilka behov har eleverna av kommunikationsstöd?• Hur ser gynnsamma respektive hindrande faktorer ut i den pedagogiska miljön?• Vilka gynnsamma respektive hindrande faktorer finns i den fysiska miljön?Teoretisk ramStudien tar sin ansats i ett sociokulturellt perspektiv, ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv och i ett upplevelsebaserat pedagogiskt perspektiv. Det gör det möjligt att se på kunskapsprocesser för elever med grav språkstörning ur flera olika perspektiv. Perspektiven betraktar utvecklingsmöjligheter, relation och kontextuella faktorer som viktiga förutsättningar för lärande. Begrepp som delaktighet, nära utvecklingszon, stödstrukturer och upplevelsebaserat lärande är centrala för studiens teoretiska förankring.MetodStudien är en kvalitativ studie med fenomenologisk ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom intervjuer med elever, föräldrar och skolpersonal. Vid intervjuerna användes en intervjuguide och bilder som samtalsunderlag. Samtalen transkriberades till berättelser. Det inspelade materialet och texterna bildade sedan gemensamt underlag för analys och resultat. Resultat och analysResultatet visar att undervisningen i specialskolan är språkinriktad och att språkstärkande arbetssätt genomsyrar hela skoldagen. Som stödstrukturer används datorverktyg, teckenkommunikation och visuellt stöd i den ordinarie undervisningen. Språkliga- ochkommunikativa anpassningar, samspel, interaktion och relationer beskrivs som viktiga förutsättningar för lärande. Lärarnas kunskap och gemenskap i klassen och att ha en självklar plats i verksamheten beskrivs som utgångspunkter för elevers kunskapsutveckling, självkänsla och förmåga att resonera metakognitivt. Kunskapsutveckling är positiv hos eleverna, men måluppfyllelsen varierar i relation till skolans kunskapskrav.KonklusionUpplevelsebaserad undervisning där aktivitet och språklig information samverkar beskrivs som viktigt för att kunskapen ska vara tillgänglig för elever med grav språkstörning. När relationsinriktade arbetssätt samverkar med språk och kommunikationsstödjande metoder så ökar tillgängligheten i undervisningen. Språkinriktade arbetssätt, upplevelsebaserat lärande, alternativ kommunikation och datorverktyg ger möjligheter till tillgänglig undervisning och aktiva kunskapsprocesser. Det ökar förutsättningarna för gynnsamt lärande och elevers utveckling i relation till skolans kunskapskrav.ImplementeringNär skolor vill utveckla arbetssätt som är gynnsamma för elever med grav språkstörning så är det viktigt att ta tillvara barnens och föräldrarnas erfarenheter. Samarbetet mellan skolan och hem är en förutsättning för elevers lärande och delaktighet och ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv på undervisningen. Det är viktigt att uppmärksamma att en god läsutveckling lägger grunden för framtida måluppfyllelse i många ämnen. Specialskolan behöver i större utsträckning än den gör i dag fungera som ett resurscentrum för andra skolor i förebyggande arbete för elever med grav språkstörning. Det behövs också rutiner för att utforma ett fungerande samarbete med aktörer som samverkar med specialskolan. I specialskolans arbete med elevernas kunskapsutveckling har speciallärare med inriktningen grav språkstörning en viktig roll genom sina fördjupade kunskaper om undervisning utifrån elevers behov av allsidiga kunskapsutveckling i relation till språkliga krav i alla skolämnen.

SyfteSyftet med denna studie var att beskriva och uppnå en förståelse för lärares språkutvecklande arbetssätt med fokus kring hur pedagogiken främjar språkutvecklingen både hos flerspråkiga elever och hos elever som har svenska som modersmål. Dessutom var syftet att uppnå en förståelse för hur lärarna anpassade pedagogiken utifrån samtliga elevers kognitiva funktionsnedsättning. Frågeställningar•Vilka aspekter av språkutvecklande strategier återfinns i lärarnas arbetssätt?•I vilken utsträckning anpassar lärarna det språkutvecklande arbetssättet i förhållande till om eleverna har svenska som första, respektive andraspråk?•På vilket sätt anpassar lärarna den pedagogiska praktiken i relation till elevernas funktionsnedsättning?TeoriStudien förankrades i Vygotskjis teori om att individens sociala- och intellektuella utveckling är förenade med varandra och att den proximala utvecklingszonen kan nås via interaktion. Det andra teoretiska perspektivet som studien förankrades i var Skidmores tankar om en inkluderande, respektive en exkluderande klassrumspraktik.MetodMetoden var kvalitativ med en hermeneutisk ansats. Det hermeneutiska förhållningssättet syftar till att uppnå en förståelse av olika skeenden. Studien var en fallstudie. Populationen utgjordes av ett tillgänglighetsurval som i första hand bestod av lärarna i en gymnasiesärskoleklass men även eleverna i klassen samt elevernas assistenter utgjorde populationen. Vid datainsamlingen användes tre forskningsinstrument; lärarenkät, observationer och fokuserad gruppintervju. Lärarenkäten var ett kompletterande metodiskt redskap för att samla in bakgrundsinformation om deltagarna. Observationerna och den fokuserade gruppintervjun utgjorde studiens huvudsakliga metodredskap. Analysen var deduktiv med i förväg bestämda huvudteman vilka justerades något under arbetets gång. ResultatFör att optimera språkutvecklingen hos elever med ett annat modersmål än svenska efterfrågas stöttning på modersmålet. Interaktivt meningsskapande förekommer i synnerhet i horisontella sammanhang. Kollektivt begreppsbildande återfinns i lärarnas arbetssätt, vilket gynnar samtliga elevers språkutveckling. Assistenterna stöttar eleverna i språkutvecklingen på individnivå. Genom att visualisera och verklighetsanpassa pedagogiken ökar KASAM- känslan av sammanhang för eleverna. Det förekommer både att lärarna individualiserar pedagogiken, respektive justerar pedagogiken efter hela klassens behov. Genom samverkan mellan hem, skola och habilitering utformas anpassade kompensatoriska hjälpmedel för eleverna.KonklusionStrategier som gynnade språkutvecklingen förekom i lärarnas arbetssätt men pedagogiken anpassades inte efter elevernas modersmål. Ett individuellt pedagogiskt upplägg kan vara avgörande för att elever med en utvecklingsstörning ska lyckas i skolan och lärarnas pedagogik justerades efter elevernas kognitiva funktionsnedsättning på individnivå. Lärarna anpassade dessutom pedagogiken efter klassens kollektiva behov av stöttning. Lärarnas arbetssätt var både inkluderande och exkluderande. Denna flexibilitet gynnar kunskapsinhämtningen hos elever med specialpedagogiska behovSpecialpedagogiska implikationerAv tradition utförs specialpedagogiskt stöd i exkluderande sammanhang och flerspråkiga elever studerar ofta ämnet svenska som andraspråk, åtskilt från elever som har svenska som modersmål och istället studerar ämnet svenska. Elever med speciella behov bör i större utsträckning erbjudas stöd i en inkluderande kontext. För att realisera detta krävs inte nödvändigtvis specialutbildad personal. Det avgörande är istället lärarens intention att avvärja skolproblematiska situationer.

Studiens syfte är att bidra med kunskap kring hur förskollärare uppfattar arbetet med inkluderande undervisning utifrån barns behov vid samlingssituationer i förskolan. De två tillhörande frågeställningarna är hur förskollärare motiverar begreppet inkluderande undervisning utifrån kvalitet samt hur de beskriver arbetet med inkluderande undervisning i samlingssituationer. Med en kvalitativ metod som utgångspunkt genomfördes semistrukturerade intervjuer med fem olika förskollärare där ett subjektivt och målinriktat urval har beaktats i form av att studera hur länge de har arbetat som förskollärare. Det vetenskapsteoretiska perspektiv som genomsyrar studien är det sociokulturella perspektivet vilket baseras på att redskap kan bidra till mediering av kunskap där sociala samspel är centralt mellan individer. Resultatet visar bland annat att förskollärarna utformar möjligheter till samspel mellan barn samt tillvaratar barns nuvarande kunskaper. Inkluderande undervisning är ett känt begrepp i grundskolan och i dagens samhälle börjar det synliggöras mer inom förskolans utbildning. En slutsats i studien är att förskollärarna har kunskap gällande hur de applicerar inkluderande undervisning samt anpassar samlingssituationer utifrån det vilket även är ett exempel på en implikation för den pedagogiska verksamheten.

Syftet med denna studie är att få kunskap om hur förskollärare arbetar med barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kopplat till sociokulturella perspektivet. Genom att få mer fördjupade kunskaper och analysera hur förskollärare främjar barns språkutveckling i förskolans utemiljöer kan denna studie bidra till att förbättra barns förutsättningar till språkutveckling i förskolans utemiljöer. Genom semi strukturerade intervjuer med fem legitimerade förskollärare undersöktes metoder och strategier som används för att främja barns språk i förskolans utemiljöer. Resultatet visar att förskollärare ser utemiljöerna som en gynnsam plats för barns språkutveckling. Medvetenhet och förhållningssätt, alltså förskolläraren roll i utemiljöerna lyfts fram som viktiga aspekter för att främja barns språkutveckling. Förskollärarna beskriver att vara aktiv, närvarande och ha en stödjande roll för att berika barns språk i utemiljöerna kan vara framgångsrikt. Det kommer också fram att planering, reflektion och kunskap kring barns språkutveckling är viktiga delar för att både inomhus som utomhus bidra till barn språkutveckling. Det är genom reflektionen och planeringen undervisningen ute sker mer systematiskt och kopplat till de gemensamma målen. Slutsatsen av studien är att det behövs fortsatt reflektion och diskussion kring hur förskolans utemiljöer kan användas mer kopplat till barns språkutveckling. Därför kan detta arbete kontinuerligt utvecklas och förbättrar för barns språkutveckling i förskolans utemiljöer.

Språket beskrivs som en central förmåga för lärandet som sker i skolan och i fritidshemmet. Undervisningen i fritidshemmet utgår från styrdokument så som läroplanen och Skollagen, där det framgår att elever ska ges möjlighet att utveckla sin språkliga förmåga. Det ska ske genom såväl lek, social interaktion som i den planerade undervisningen. Vidare har Skolinspektionen(2018) uppmärksammat brister i arbetet med språkutveckling i svenska fritidshem. Studien ämnar belysa de hinder och möjligheter för språkutvecklande arbetssätt fritidslärare och fritidspedagoger i verksamheten upplever. Vidare syftar studien till att synliggöra de strategier lärare och pedagoger använder för att främja utveckling av språk hos elever i fritidshemmet. Studien har utgått ifrån en kvalitativ datainsamlingsmetod i form av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna utfördes på tre olika fritidshem i Västra Götaland där sammanlagt sju respondenter deltog. Den insamlade datan analyserades utifrån en fenomenografisk analysmodell där empirin grupperades i olika teman utifrån studiens syfte och frågeställningar. Baserat på dessa teman kunde likheter och skillnader i respondenternas utsagor urskiljas. I studiens resultat framgår att stora barngrupper, brist på tid och anpassade lokaler kan försvåra och hindra språkutvecklande arbete i fritidshemmet. Vidare visar resultatet att brist på utbildad personal och personaltäthet påverkar möjligheterna för att arbeta språkfrämjande negativt. Vad gäller möjligheter i förhållande till språkutveckling benämns flerspråkiga kollegor som en tillgång, likväl fritidshemmets möjligheter till sociala samspel som positivt. Resultatet belyser lek och engagerad personal som betydelsefulla faktorer som kan möjliggöra språkutveckling. Respondenterna framhäver kunskap och utbildning som relevant i förhållande till ökad medvetenhet kring språkutveckling. Resultatet visar att högläsning och böcker, implementering av nya begrepp samt engagerad och stöttande personal är strategier som respondenterna använder för att gynna språkutveckling i fritidshemmet.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Denna studie syftar till att undersöka hur mellanstadielärare arbetar med högläsning av skönlitteratur samt om högläsningen används som en strategi för att främja elevernas språkutveckling. Studien utgår ifrån ett sociokulturellt perspektiv och främst begreppen den proximala utvecklingszonen och stöttning. I studien används en kvalitativ metod och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer och analyserats genom en tematisk analysmetod. Resultatet som framkommer i studien visar att lärarna använder sig av flera olika arbetssätt när de arbetar med och kring högläsning av skönlitteratur. Resultatet i studien visar även att det finns flera olika syften till varför lärarna väljer att arbeta som de gör med högläsningen. Avslutningsvis framkommer av studiens resultat att deltagarna anser att det finns en positiv och stark relation mellan högläsning av skönlitteratur och elevers språkutveckling.

Syftet med studien är att öka kunskapen om på vilka olika sätt användandet av digitala verktyg påverkar undervisningen i ämnet svenska ur ett lärarperspektiv. Metoden är kvalitativ och består av intervjuer med lärare. Ett informationsbrev och en samtyckesblankett skickades ut till respondenterna som deltog i undersökningen. Samtliga respondenter fick ta del av intervjufrågorna i förväg och dessa frågor riktade in sig på positiva aspekter, negativa aspekter och motivation gällande digitala verktyg i svenskundervisningen. Vi har intervjuat åtta legitimerade lärare som undervisar eller har undervisat elever som går i årskurs 4 – 6 för att ta reda hur de tycker och upplever hur digitala verktyg påverkar svenskundervisningen. Resultatet visar att digitala verktyg både har positiv och negativ inverkan på svenskundervisningen och att en medelväg av användandet ofta gynnar undervisningen bäst.