Denna studie handlar om förskollärares och barnskötares beskrivningar av musikundervisning i förskolan. Vårt syfte är att bidra med kunskaper om pedagogernas syn på musikundervisning i förskolan i relation till likvärdighet och musikens inflytande på undervisningen utifrån ett sociokulturellt perspektiv. En anledning till valet att skriva om musik var på grund av uppmärksammandet av att begreppet inte har en stor plats i Läroplanen för förskolan, Lpfö 18 (Skolverket 2018, ss. 9, 14). Det skrivs inte HUR ett lärande av musiken kan ske och det kan troligen leda till att de som arbetar inom förskolan inte vet HUR de ska implementera det i praktiken. Vi valde att använda oss av en kvalitativ studie som metod där vi intervjuade förskollärare och barnskötare från olika förskolor i Sverige. Med hjälp av det sociokulturella perspektivet har vi analyserat det insamlade materialet. Det resultat vi kom fram till var att pedagogerna såg musiken som ett lärande i andra ämnen dock skiljdes sig tankarna åt i vilket lärande som sker, exempelvis att musiken kan bidra till språkutveckling. Studien kom även fram till att musiken kan väcka olika känslor och pedagogerna lyfter främst känslan glädje kopplat till musiken i förskolan. Även tankar och intressen om utbildning lyfts vilket genererade i delade svar från pedagogerna i studien, där majoriteten hade en positiv inställning till vidareutbildning. Slutligen diskuterades likvärdigheten mellan förskolornas utövande av musiken och vad skillnaderna kan bero på.

Syftet med undersökningen är att studera förskollärares olika synsätt på handdockan i förskolan. För att undersöka detta använde jag metoden gruppintervju, vilket gav mig möjligheten att intervjua tre förskollärare samtidigt. Metoden bidrog till att respondenterna argumenterade för sina åsikter samt skapade diskussioner kring ämnet, då alla intervjuades samtidigt och på så vis kunde ta del av varandras åsikter. Det empiriska materialet analyserades genom ett sociokulturellt perspektiv där Lev S. Vygotskijs teorier är centrala (Kroksmark, 2011). Genom Vygotskijs teorier om språket, fantasi och verktyg identifierades tre temaområden som vidare visade sig vara olika synsätt på handdockan. Undersökningens resultat visar att handdockan kan användas som motivator, kommunikationsverktyg samt att den vuxna genom handdockan kan närma sig barnets värld. Resultatet påvisar hur viktigt det är att en vuxen deltar i barnets vardag, vilket jag relaterar till det som Vygotskij (Kroksmark, 2011) kallar för den proximala utvecklingszonen. Genom denna undersökning framkommer det att handdockan kan användas som ett framgångsrikt verktyg med flera synsätt och många möjligheter i förskolans verksamhet. / The purpose of this survey is to examine the teaching approaches among preschool teachers. In order to examine the purpose of the survey I held a group interview with three preschool teachers, a method which allowed the respondents to discuss the topics and argue for their opinions all together. The empiric data was analyzed through a sociocultural perspective in which the theories of Lev S. Vygotsky are central (Kroksmark, 2011). Through these theories concerning language, fantasy and tools, three themes, which eventually turned out to be various teaching approaches on the hand puppet, were identified. The result of the survey shows that the hand puppet can be utilized as a motivator, a tool for communication and to make its grown-up user come closer to the child’s world. The result of the survey emphasizes the importance of grown-up’s participation in children’s everyday life, which I relate to what Vygotsky (Kroksmark, 2011) identifies as the zone of proximal development. Furthermore the survey shows that the hand puppet may be used as a successful tool, with several teaching approaches and many possibilities in preschool.

I denna studie undersöks hur några före detta IVIK–elever har lyckats med sina gymnasiestudier på ett treårigt nationellt program. Jag har intervjuat fyra informanter, två flickor som läser sitt andra år och två pojkar som läser sitt tredje och sista år. Viktigt att påpeka är att de elever som intervjuats i denna studie är mycket ambitiösa och målmedvetna och att det endast genom dessa fyra fallstudier är omöjligt att dra några generella slutsatser. Genom intervjuer och analys av informanternas betyg kan konstateras att just dessa har lyckats väl med sina valda programstudier. Det språkliga inflödet, stöttning och motivation är några av de faktorer som informanterna har gemensamt och som bidragit till deras goda studieresultat. I mångt och mycket stämmer den litteratur som finns om andraspråksinlärning och studieframgång väl in på mina informanter.

This is a study that wants to investigate whether music can contribute to linguistic development through interviews. In the literature review, researchers and educators clarify the connection between music and languages. The study is based on the sociocultural perspective. The six educators interviewed for the study suggest that music has a contributing effect on children's language development. Furthermore, it is explained that music brings joy and fellowship that becomes an interaction between the children in preschool. By interaction and learning of other people's previous experiences, the children can develop their language. In the discussion it appears that the music gathering for children gives a sense of safety, which makes them comfortable to express feelings and thoughts, which in turn leads them to communicate and interact with others to develop their language.

Följande systematiska litteraturstudie fokuserar på elever med fallenhet för matematik och vad som lämpas i matematikundervisningen för att främja och utveckla de matematiska förmågorna hos denna typ av elever. Studien kommer att definiera begreppen fallenhet, matematisk förmåga, anpassad undervisning, stöd och stimulans samt fördjupa sig i begreppens roll och samband i undervisningen. Studien behandlar tre frågeställningar om elever med fallenhet och anpassning, stöd och stimulans i undervisningen. Resultatet visar på att elever med fallenhet för matematik ofta missuppfattas och att det mer än sällan finns brister i undervisningen för att eleverna ska uppnå full potential. Främst på grund av missuppfattningar och identifiering av elever med fallenhet, men också att de inte får det stöd eller stimulans som de är i behov av.

Syftet med denna studie är att undersöka hur svensklärare arbetar med extra anpassningar. Undersökningsområden är hur de resonerar om vem som är i behov av extra anpassningar, vilka extra anpassningar svensklärarna uppger sig arbeta med för att alla elever ska kunna nå så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling samt hur de samarbetar med sina kollegor. Detta undersöks genom kvantitativ enkät och kvalitativa intervjuer, vars syfte var att fördjupa enkätsvaren. Totalt medverkade 47 respondenter i enkätundersökningen och tre av fyra genomförda intervjuer kom att användas i studien. Resultatet visar att extra anpassningar främst sker för lågpresterande elever och att lärarna i mån av tid och resurser anpassar för de högpresterande elever som är i behov av det. Konkreta extra anpassningar som svensklärarna gör beror på eleven, eftersom det är dennes behov som styr hur anpassningen ska utformas.

I studien undersöks svensklärares val av undervisningsmetoder och innehåll vid arbetet med skönlitteratur i kurserna Svenska 1–3, SVA 3 och SFI kurs D. Studien ämnade att svara på hur lärarna motiverar didaktiska val utifrån skolans uppdrag, vilka val lärarna gör kopplat till elevernas måluppfyllelse och utbildningsform samt hur läraren implementerar elevinflytande och medbestämmande vid skönlitterära inslag i svenskundervisningen. För att besvara frågeställningarna genomfördes tretton tematiserade kvalitativa intervjuer med verksamma svensklärare och svaren har sedan diskuterats ur ett sociokulturellt perspektiv med fokus på den proximala utvecklingszonen. Studiens resultat visar att styrdokumenten anses vara svårtolkade och frasen skönlitteratur och andra typer av texter har tolkats på flertalet olika sätt. Det resultaten visar är att eleverna inte ges likvärdig tillgång till skönlitterära texter i svenskundervisningen och att det främst beror på lärarens tolkning av styrdokumenten eller på grund av att läraren anser att eleverna, som främst företräds av studerande på yrkesprogram, anses vara för lässvaga. De övergripande resultaten visar att elever på yrkesförberedande program möts av för låga förväntningar i undervisningen i kurser som avser Svenska vilket resulterar i att en av fyra yrkeselever riskerar att inte nå måluppfyllelse i kursen Svenska 1 vilket går i linje med resultat från Skolverks kvalitetsgranskningar.

Denna empiriska studie undersöker elevers och lärares upplevelser och erfarenheter av elevsamarbete i lågstadiet. Empirin består av intervjuer med 19 elever och 3 klasslärare som samlades in i samband med att eleverna ombads skriva en berättelse i par. Intervjuerna har analyserats genom en deduktiv innehållsanalys, där kognitiva, sociala och emotionella aspekter av samarbetet fungerade som kategorier. Resultatet av analysen tolkades därefter utifrån de övergripande begreppen stöttning och utmaning som är kopplade till den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar att eleverna till största del uppskattar samarbete i berättelseskrivande då det gäller att stötta varandra med idéer samt att arbetet generellt upplevdes ”lättare”. Eleverna föredrog även arbetssätteteftersom det var motiverande att arbeta med olika elever i klassen och lära känna dem i ett samarbete med en uppgift. Samtidigt visade resultatet att eleverna gärna delade upp arbetet så att varje elev gjorde det den upplevde sig vara bäst på. För att lärande ska gynnas vid samarbete behöver lärare noggrant planera hur arbetet ska fördelas så att varje elev får möjlighet att öva på sina mindre starka sidor. Å andra sidan skulle det kunna ses som sunt att eleverna fördelar arbetet så att de gör det de är bäst på då det skulle kunna leda till ett bättre resultat. Genom att ta del av elevers syn får verksamma lärare ytterligare förståelse för hur samarbete kan organiseras för att stärka elevers lärande.

Syftet med denna uppsats är att analysera den kompetensutveckling som erbjuds till studievägledare på ett universitet. Genom detta analyseras även vilka möjligheter till att lära av varandra som studievägledarna får genom denna kompetensutveckling.För att undersöka detta har vi använt oss av en kvalitativ metod där vi genomfört sex semistrukturerade intervjuer med studievägledare. Dessa ingår i en grupp som arbetar med att planera kompetensutveckling för sin yrkesgrupp. Intervjuerna genomfördes på respondenternas respektive arbetsplats. För att analysera vårt empiriska material har vi använt oss av i huvudsak professor Roger Säljös sociokulturella teori. Analysen bygger till viss del även på professor Per-Erik Ellströms lärandebegrepp, informellt och formellt lärande samt erfarenhetslärande. Resultatet visar på att kompetensutvecklingen som erbjuds studievägledarna ses av våra respondenter som två beståndsdelar. Den ena delen handlar om utbildning och information som studievägledarna får ta del av genom informationsbrev och föreläsningar. Den andra delen innebär att studievägledarna får mötas i ett gemensamt forum. Därigenom ser respondenterna en möjlighet för studievägledarna att utbyta erfarenheter och lära av varandra.Analysen visar att den kompetensutveckling som respondenterna upplever som viktigast främst består av ett informellt lärande som de menar uppstår i interaktionen vägledarna emellan.

Vår undersökning handlar om konflikter, konflikthantering samt språkets betydelse för att lösa konflikter. Syftet med själva undersökningen är hur pedagoger ser på konflikter i skola och förskola och hur dessa hanteras. Med pedagoger menas förskollärare, fritidspedagoger och grundskollärare. Även språkets betydelse för att hantera konflikter är centrala företeelser i vår undersökning. Vårt arbete struktureras via kvalitativa intervjuer. Pedagogerna i förskola och skola intervjuar vi för att ta reda på hur de arbetar för att hantera konflikter och hur de ser på språkets betydelse för att barnen ska kunna lösa konflikter. I intervjuerna framkommer att pedagogerna arbetar för att utveckla barns verbalspråk samt att ge barnen strategier för att lösa konflikter. I vår undersökning använder vi oss bland annat av teoretiska begrepp såsom Vygotskijs proximala utvecklingszon, Dysthes teori om det flerstämmiga klassrummet och hennes tolkning av Bakhtins begrepp dialogism, Szklarskis konflikthanteringsmodell samt Kolfjords teori om medling. Slutsatser som vi drar av denna undersökning är vikten av att ge barnen strategier och verktyg för att hantera konflikter verbalt, vikten av att som pedagog själv vara en förebild och ”leva som man lär”, samt att ge barnen språkliga redskap för att utveckla förmågor att hantera konflikter konstruktivt.