Vår undersökning handlar om konflikter, konflikthantering samt språkets betydelse för att lösa konflikter. Syftet med själva undersökningen är hur pedagoger ser på konflikter i skola och förskola och hur dessa hanteras. Med pedagoger menas förskollärare, fritidspedagoger och grundskollärare. Även språkets betydelse för att hantera konflikter är centrala företeelser i vår undersökning. Vårt arbete struktureras via kvalitativa intervjuer. Pedagogerna i förskola och skola intervjuar vi för att ta reda på hur de arbetar för att hantera konflikter och hur de ser på språkets betydelse för att barnen ska kunna lösa konflikter. I intervjuerna framkommer att pedagogerna arbetar för att utveckla barns verbalspråk samt att ge barnen strategier för att lösa konflikter. I vår undersökning använder vi oss bland annat av teoretiska begrepp såsom Vygotskijs proximala utvecklingszon, Dysthes teori om det flerstämmiga klassrummet och hennes tolkning av Bakhtins begrepp dialogism, Szklarskis konflikthanteringsmodell samt Kolfjords teori om medling. Slutsatser som vi drar av denna undersökning är vikten av att ge barnen strategier och verktyg för att hantera konflikter verbalt, vikten av att som pedagog själv vara en förebild och ”leva som man lär”, samt att ge barnen språkliga redskap för att utveckla förmågor att hantera konflikter konstruktivt.

Denna studie fokuserar förskollärarens upplevelser och erfarenheter när det gäller inkluderingen av barn som är i behov av särskilt stöd. För att få fram ett resultat har jag gjort sex kvalitativa intervjuer med sex förskollärare. Genom intervjuerna har jag besvarat mina frågeställningar:” Vilken kunskap har förskollärare om barn i behov av särskilt stöd och varifrån kommer denna kunskap?” samt ”Hur beskriver förskollärare sitt arbete med att kunna inkludera barn som är i behov av särskilt stöd i förskolans verksamhet?” Studien grundar sig i det sociokulturella perspektivet. Två centrala begrepp inom det sociokulturella perspektivet används i analysen av insamlad information: proximala utvecklingszonen och scaffolding. Resultatet visar att det finns ett behov av mer utbildning och fortbildning för förskollärare för att stärka deras kunskap om att stödja barn i behov av särskilt stöd. Vidare visar resultaten att genom att använda olika strategier och anpassningar kan pedagogerna skapa en inkluderande miljö som främjar barnens delaktighet och lärande. Dessa insatser leder till att barnen med särskilda behov aktivt kan delta i förskolansverksamhet. Resultatet visar att förskollärarna möter flera utmaningar och svårigheter i sitt arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Bristande kunskap och kompetens inom området och osäkerhet kring identifiering av barnens behov samt lämpliga stödinsatser, framstår som några av de största utmaningarna. Kommunens ekonomi och resursbrist förefaller vara en betydande utmaning för förskollärare när det gäller inkludering av barn i behov av särskilt stöd. Detta är särskilt utmanande när det finns stora barngrupper och många olika behov att hantera. Individuellt stöd till barn med särskilda behov blir då svårt att erbjuda på grund av tidsbrist och begränsade resurser. Resultatet visar också att samarbete mellan pedagoger, föräldrar och andra professionella är en viktig faktor för att lyckas med inkluderingsarbetet.

Denna kvalitativa studie är baserad på fokusgruppsamtal med förskollärare från tre olika förskolor och syftar till att undersöka förskollärares erfarenheter av att arbeta didaktiskt med förskolans yngsta barn (1–3 år) och deras fonologiska medvetenhet och förmågor. I relation till aktuell forskning diskuterar studien vad förskollärares förhållningssätt kring fonologisk medvetenhet och förmågor har för betydelse för att erbjuda ett didaktiskt språkfrämjande arbete. Studien lyfter även vilka material, verktyg och didaktiska arbetsmetoder som de intervjuade anser som viktiga. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv analyseras sambandet mellan studiens resultat i relation till begreppen interaktion, stöttning, proximal utvecklingszon och artefakt. Med hjälp av en tematisk analysmetod identifierar vi två teman: Den egna medvetenheten och Enkelt och tydligt material. Dessa teman visar att respondenterna har en gemensam utgångspunkt- att vilja främja yngsta barnens språkkunskaper samt att förskollärarna har en medvetenhet om de val som görs och att de aktivt arbetar med de olika materialen. Trots att tillvägagångssätten mellan förskollärarna är olika, så är vår slutsats att barnen erbjuds rika möjligheter till att främja sin fonologiska medvetenhet och förmågor.

This thesis focus on the change in goal within the revised curriculum where digital techniques are included and the preschool teachers’ perception of pedagogical work with aesthetic learning processes. The study has a phenomenographic approach. Semi-structured interviews were conducted to collect data. The analysis points out differences and similarities in the preschool teacher’s perceptions of image creation. The result of the study show that the preschool teachers’ perceptions show similarities and differences in children´s free image creation and the controlled image creation initiated by the adults. The preschool teacher’s perceptions of the controlled image creation show that it is often used as an aesthetic learning process to learn another subject or to process an experience while the perceptions of free image creation are that it happens more often spontaneously. It is used in the different theme areas of the preschool, because they perceive themselves lacking in knowledge and/-or interest. The preschool teacher’s perceptions of digital tools in relation to the preschool’s revised curriculum are that it is seen as a complement to analogue tools, but that the environment believes that the digital will replace analogue tools. The preschool teachers perceive that they lack knowledge about digital tools and that makes it difficult to implement it in teaching so that it will become a natural part of the teaching. The conclusion is that the preschool teachers are perceived to have a basic knowledge in the field of image creation and the digital tools. In order for the image creation and the preschool’s revised curriculum to be implemented, preschool teachers need more knowledge. Through knowledge is interest born and with more interest and knowledge, more aesthetic learning processes are created. / Med utgångspunkt i hur förskollärare uppfattar hur förskolans reviderade läroplan med digitala tekniker och förändrad målbeskrivning så är syftet för studien att fördjupa förståelsen kring hur förskollärare uppfattar det pedagogiska arbetet med estetiska lärprocesser med fokus på bildskapande. Undersökningen genomfördes med en fenomenografisk metodansats och halvstrukturerade intervjuer. Analysen genomfördes för att synliggöra skillnader och likheter i förskollärarnas uppfattningar om bildskapandet. Resultatet visar att förskollärarnas uppfattningar om det fria bildskapandet är barninitierat och sker spontant. Detta ses som det” riktiga” bildskapandet och barnen skapar tillsammans med kompisar. Förskollärarnas uppfattningar om det styrda bildskapandet visar att det ofta används som estetisk lärprocess till att lära ett annat ämne eller för att bearbeta en upplevelse. Det används inom förskolans olika temaområden, detta för att de uppfattar sig själva sakna kunskap och/- eller intresse. Förskollärarnas uppfattningar om digitala verktyg i relation till förskolans reviderade läroplan är att det ses som ett komplement till analoga verktyg, men att omgivningen tror att det digitala ska ersätta analoga verktyg. Förskollärarna uppfattar att de saknar kunskaper kring digitala verktyg och det gör det svårt att implementera det i undervisningen så att det ska bli en naturlig del i undervisningen. Slutsatsen är att förskollärarna uppfattas ha en grundkunskap inom bildskapandet samt de digitala verktygen. För att bildskapandet och förskolans reviderade läroplan ska kunna genomföras så behöver förskollärarna få mer kunskap. Genom kunskap föds intresse och med mer intresse och kunskap skapas fler estetiska lärprocesser.

Syftet med denna examensuppsats, Balloon Wars & snapphanarna – lärdomar av narrativt filmskapande i skolan, är att undersöka vad och hur eleverna (en årskurs 3-5) som deltog i skapandet av en narrativ, berättande spelfilm om snapphanetiden kan tänkas ha lärt sig av filmprojektet, och vilka tänkbara utvecklingsmöjligheter filmmetoden har i framtiden. Studien förankras i Vygotskijs tankar om den närmaste utvecklingszonen och att barn lär sig bäst tillsammans, i ett socialt samspel. Pedagogiskt drama och utvecklande rollekar är en stomme i uppsatsen, eftersom eleverna var aktiva som barnskådespelare i inspelningsfasen. Metoden faller inom ramen för aktionsforskning. Empirin grundas på frågeformulär som de deltagande eleverna skriftligen och individuellt fick besvara ett år efter att filmen spelats in, samt på kvalitativa intervjuer med elevernas tre mentorer som också var närvarande under filmprojektet. Upplevda lärdomar som framkommer är förbättrad samarbetsförmåga, ökad vi-känsla i storgruppen, stärkt socioemotionell utveckling, kunskaper om filmprocessens faser och en praktisk förståelse för snapphanarnas levnadsvillkor (när eleverna ”levde” som dem). Utvecklingsmöjligheter för filmmetoden handlar om mer tid till förfogande, rätt tekniska resurser på plats, mindre elevgrupper och större delaktighet för eleverna i hela filmprocessen. Det sociokulturella perspektivet kan hjälpa den filmskapande pedagogen att hitta en modell för lämpliga elevgrupper (hur) med mixade förkunskaper, medan den konkurrerande variationsteorin kan hjälpa pedagogen att hitta ett lämpligt lärandeobjekt (vad). Ytterligare en slutsats är att ett filmtema skulle kunna utgå från elevernas spontana rollekar på rasterna.

I studien undersöks sambandet mellan elevers upplevelser av lärarnas formativa bedömningar och effekten av lärandet i ett yrkessammanhang. Tidigare forskning visar att kommunikation kring lärandet är viktigt för att en vidare utveckling ska ske. Framförallt måste de kunskaper som saknas i förhållande till målen definieras av både lärare och elever, samt att målens kvalité är tydlig för båda parter. Avsikten är att öka förståelsen av hur yrkeslärare kan ge eleverna ett yrkeskunnande i linje med nationella målbeskrivningar via sin formativa bedömning. Undersökningen är gjord med kvalitativa forskningsintervjuer i en yrkesförberedande utbildning på två Hotell- och restaurangprogram. Den sociokulturella teorin om lärandet och den proximala utvecklingszonen har använts för att analysera resultatet. Resultatet visar att eleverna upplever att lärarna värderar specifika yrkeskvalitéer som speglar den yrkeskulturella förståelsen högst i samband med bedömningen. Dessa är enligt eleverna handlingskraft, arbetstempo, samarbetsförmåga, självständighet och att kunna prestera ett gott resultat. Lärandet i yrkessammanhanget saknar formativa bedömningar i den mening att lärarna inte kommunicerar kursmålen eller ger återkoppling på elevernas prestationer och utveckling. Lärarna förmedlar att yrkeskvalitéer bedöms genom kroppsspråk, kritisk återkoppling och det krav som ställs på eleverna att arbeta utan handledning. Resultatet visar också att eleverna redaninnanlärandetillfället måste ha ett tekniskt kunnande för att nå upp till lärarnas krav på yrkeskvalitéer. Yrkessammanhanget utgör en problematik kring det individuella lärandet eftersom undervisningen inte utgår från den enskilde elevens förutsättningar och behov. Vidare diskuteras den motsättning som utgör en yrkeslärares profession, att kunna förena kursmål och programmål med den egna synen på relevant kunskap inom ett yrkesområde, samt hur detta ska förmedlas och läras ut till eleverna.

Syftet med denna studie är att undersöka nyanlända barns användande av icke-verbal kommunikation när de leker fritt, samt om det är någon skillnad när en pedagog är närvarande. Det studeras också i vilka karaktäristiska lekar de nyanlända barnen använder sin icke-verbala kommunikation mest. Studien är kvalitativ och undersökningen är utförd genom observationer, som utfördes under två dagars tid. Observationerna har utförts på en mångkulturell förskola där fokus har varit på fri lek, den proximala utvecklingszonen, pedagogiska atmosfärer och icke-verbal kommunikation. Resultaten visar att de nyanlända barnen använder sig av icke-verbala kommunikationsformer när de leker med varandra, detta tydliggörs i fyra karaktäristiska lekar som beskrivs i resultatdelen. Vidare framgår det av studien att det finns skillnader i barnens kommunikationsstrategier när det finns pedagogiskt stöd i leken gentemot när barnen leker utan pedagogers stöd. / The purpose of this study is to examine the newly arrived children's use of non -verbal communication when they are playing freely, and if there is any difference when a preschool teacher is present. It is also being studied in which characteristic games the newly arrived children use their non - verbal communication the most. The study is qualitative and the study is performed through observations. The observations have been conducted in a multicultural preschool where the focus has been at free play, the proximal development zone, educational atmospheres and non-verbal communication . The results show that the newly arrived children use non-verbal forms of communication when playing with each other , this is made clear in the four characteristic games described in the results section of this study. Furthermore , it appears from the study that there are differences in the children's communication strategies when there are educational support in children’s play compared to when they play and do not have educator’s support.

This study aims to investigate how teachers at upper secondary school understand the concept of language-developing work methods and whether they define this method in a similar way. Further, this study aims to investigate how teachers put those methods into practical use in the classroom. The data has been collected through interviews with six teachers at two different municipal upper secondary schools. The results have been analysed from a sociocultural perspective. The results show that all teachers in the study claim that there is a particular school language but they differ in how they define and deliberately work with language-developing work methods. They all claim the method is carried out through interaction and that teachers act as a supporting figure. Knowledge, understanding and motivation are affected positively with the students. Conclusively, teachers differ in how they understand the meaning of language-developing work methods and in-service training is important to improve this understanding. / Syftet med studien är att undersöka hur några gymnasielärare förstår innebörden i språkutvecklande arbetssätt och om de definierar språkutvecklande arbetssätt på liknande sätt. Vidare syftar studien till att undersöka hur de omsätter sådana arbetssätt i praktiken tillsammans med sina elever. Studiens data har samlats in genom samtalsintervjuer med sex lärare som arbetar på gymnasiet i två olika kommuner och resultatet har analyserats med hjälp av ett sociokulturellt perspektiv. Resultatet visar att alla lärare i studien menar att det finns ett speciellt skolspråk och att det skiljer sig åt hur lärarna definierar och medvetet arbetar med språkutvecklande arbetssätt. Gemensamt har de dock att det språkutvecklande arbetet sker med hjälp av interaktion och alla lärare går också att se som den mer kompetenta personen som stöttar eleverna på något sätt. Lärarna menar också att det språkutvecklande arbetet påverkar elevernas kunskaper, motivation och förståelse av sammanhang positivt. Slutsatser som dragits är bland annat att det skiljer sig åt mellan hur lärarna förstår innebörden i språkutvecklande arbetssätt och att fortbildning spelar roll när det gäller hur medvetet de arbetar med det.

Language development is a part of what pre-school teachers are supposed to teach children in pre-school and reading books, singing songs and rhyming is something that goes on although it isn’t always thought of how or why it is done. Phonological awareness, as just mentioned, is something that pre-school teachers work with on an everyday basis. The purpose of this study is to see how pre-school teachers work with the part of the phonological awareness that is called phonemic awareness. This study aims to see how pre-school teachers teach how the letters of the alphabet sounds and what words sounds like in the beginning, in the middle and at the end of words and how the children in pre-school get to learn how to use these sounds in their language development. The methodology used in this study is semistructured interviews with pre-school teachers. The results of the interviews conducted in this study show that pre-school teachers have several different ways to teach young children in the preschool about phonemic awareness. / Språkutveckling är en del av vad förskollärare ska undervisa barn i förskolan och att läsa böcker, sjunga sånger och rimma är något som hela tiden pågår, men det är inte alltid att det tänks till på hur eller varför det görs. Fonologisk medvetenhet, som just nämnts, är något som förskollärare arbetar med på vardaglig basis. Syftet med denna studie är att se hur förskollärare arbetar med den del av den fonologiska medvetenheten som kallas fonemisk medvetenhet. Denna studie syftar till att se hur förskollärare lär ut hur bokstäverna i alfabetet låter och hur ord låter i början, i mitten och i slutet av orden och hur barnen i förskolan lär sig att använda dessa ljud i sin språkutveckling. Den metod som använts i studien är semistrukturerade intervjuer med förskollärare. Resultaten av de intervjuer som genomfördes i denna studie visar att förskollärare har flera olika sätt att lära unga barn i förskolan om fonemisk medvetenhet.

Syfte: Studiens syfte är att belysa hur pedagogerna beskriver sitt arbete för att stödja barn med leksvårigheter genom att, bland annat, skapa en stimulerande lekmiljö.Metod: För att besvara studiens frågeställningar genomfördes åtta kvalitativa intervjuer, med informanter från olika förskolor i storstaden. Den insamlade empirin analyserades därefter utifrån studiens teoretiska perspektiv, det sociokulturella perspektivet.Resultat och slutsats: Studiens resultat indikerar att de yrkesverksamma pedagogerna är positiva i att stödja barn i sitt lekande. De hade även skiftande uppfattningar om orsakerna bakom barnens leksvårigheter såsom ogynnsam lekmiljö, blyghet, otrygghet och att pedagogerna själva inte deltar i leken. Resultatet talar även för att bristande samarbete mellan förskolan och hemmet samt verksamhetens utbud kan ha en påverkan i barnens förutsättningar i lek. Likaså kan pedagogernas förhållningssätt ha betydelse för barnens lekutveckling.