I de fallen där det är möjligt använder gärna byggnadsingenjören sig av standardlösningar med materialval och dimensioner som garanterar specifika U-värden. Standardlösningarna måste dock ibland frångås, vid exempelvis specifika krav på tjocklekar eller material som inte finns som standardlösning hos leverantörerna. Byggnadsingenjörens uppgift blir då tidskrävande gällande beräkningar av U-värden, där många iterativa beräkningar krävs, och att överföra konstruktionen till en 3D-modell. En rationalisering av detta arbetsflöde kan åstadkommas med hjälp av programmering. I denna studie skapas ett datorprogram i Visual Basic för Excel, som gör U-värdeberäkningar på olika väggkonstruktioner med trästomme. Även ett script i insticksprogrammet Dynamo skapas för att överföra den beräknade väggkonstruktionen till BIM-programmet Revit. Resultatet blev ett program som beräknar U-värdet, som även innehåller kontroller som hindrar användaren att ange felaktigt indata. Beräkningen med detta program ger en definitiv effektivisering i tid gentemot handberäkningar. Dock kan det ta tid att skriva ett sådant program för ovana, men med tidigare kännedom om programmering kan detta avhjälpas. Att ta sig an och lära sig Dynamo, hur det fungerar och var man hittar rätt funktioner var detta arbetes främsta svårighet. Dynamo bjuder på branta inlärningströsklar och ingen tidigare forskning som berörde det som gjordes i detta arbete. Ett fungerande script lyckades tillslut skapas, men mycket av det svåra arbetet skulle ha underlättats om tidigare kännedom om programmering funnits. Det kan således vara fördelaktigt för byggnadsingenjören som vill arbeta med Dynamo att lära sig programmering i deras utbildning.

En problematik som tidigare studiers resultat visat är att pedagoger inte utformat den sociala miljön på ett sådant sätt att barn kan agera självständigt i sina interaktioner, vilket blir problematiskt eftersom det saknas forskning som visar hur barn i en specifik ålder interagerar. Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om vilka demokratiska värden barn får möjlighet att pröva genom att observera barns samspel i olika leksituationer på förskolegården. Våra frågeställningar är; vad kännetecknar barns lekhandlingar i interaktioner med andra barn? Vilka demokratiska värden kommer till uttryck i barns lekhandlingar och interaktioner? Vilka konfliktstrategier använder barn i lekhandlingar? Vår vetenskapsteoretiska utgångspunkt är sociokulturellt perspektiv, där samspel mellan kollektiv och individ är i fokus. Studien har genomförts på en förskoleavdelning under två dagar, där vi videoobserverat barn i fem års ålder. Materialet har sedan transkriberats och analyserats med stöd av interaktionsanalys. Studiens resultat visar att barns lekhandlingar kännetecknas av att de är uteslutande, tillrättavisande och inbjudande. De kan också präglas av osäkerhet, våldsamhet, bestämdhet, inflytande, avundsjuka och hotfullhet. Ett framträdande resultat är att barns demokratiska värden speglas i hur de agerar gentemot varandra. Vår förhoppning är att studiens resultat kan bidra till att pedagoger känner sig inspirerade att kontinuerligt arbeta med demokratiska värden och tillämpa dessa i verksamheten för att även barnen ska känna att de äger dessa.

Syftet med föreliggande studie är att bidra med kunskap om förskollärares bemötande av utmanande beteende i barngruppen i relation till rådande normer och värden. Genom kvalitativa intervjuer med sex förskollärare undersöks vid vilka aktiviteter förskollärarna återkommande upplever utmanande beteende samt hur de resonerar kring sitt bemötande och de pedagogiska dilemman och organisatoriska hinder som de möter i samband med utmanande beteende. Studiens resultat visar att förskollärare upplever utmanande beteende både i lärarledda och ej lärarledda aktiviteter, med viss överrepresentation av de lärarledda aktiviteterna. De har en vision av att inta ett relationellt perspektiv på barnen och bemöta dem utifrån ett kommunikativt handlande, men så blir inte alltid fallet. Detta kan bero på de pedagogiska dilemman och organisatoriska hinder som uppstår i samband med utmanande beteende och som villkorar bemötandet. Dessa är exempelvis situationer då förskollärarna behöver stoppa fysiskt utagerande barn, motsättningar i arbetslaget angående vilket bemötande som anses bäst och försvårande ramfaktorer såsom brist på tid och för stora barngrupper. Studien har också synliggjort att förskollärare inte alltid är medvetna om den värdepedagogik som de förmedlar då de fostrar barnen till mer önskvärda beteenden. Socialkonstruktivismen utgör grunden för studiens teoretiska ramverk och är det perspektiv som har präglat studiens utveckling. Detta med utgångspunkt i att de normer och värden som kommuniceras i talet om och bemötandet av utmanande beteende är socialt konstruerade och därför också något som är föränderligt över tid beroende på samhällets, och i förlängningen förskolans läroplans, utveckling. För att analysera resultatet och den kommunikation som präglar förskollärarnas bemötande av utmanande beteende används strategiskt kontra kommunikativt handlande samt det kategoriska och relationella perspektivet.

Denna studie genomfördes i syfte att fördjupa kunskapen både i om hur skolans värdegrund kan ta sig uttryck i undervisningen på svenska F-3 skolor och i hur verksamma lärare reflekterar över vikten av värdegrundsarbete samt över sina egna arbetssätt. Genom att intervjua åtta lärare har vi undersökt hur de arbetar med skolans värdegrund samt hur de reflekterar över sitt eget värdegrundsarbete. Med utgångspunkt i ett läroplansteoretiskt perspektiv har vi analyserat och kategoriserat insamlade data och sedan sammanfattat det i ett resultat. Resultatet påvisar både likheter och skillnader i värdegrundsarbetet och i hur lärare ser på värdegrunden. Lärares egen tolkning av värdegrunden är det som bestämmer hur värdegrundsarbetet får uttryck i undervisningen.

Syftet med föreliggande studie är att undersöka samhällskunskapslärares förståelse av solidaritetsbegreppet i årskurs 4-6 och detta i enlighet med styrdokumenten. Syftet är även att undersöka på vilket sätt dessa lärare synliggör solidaritetsbegreppet i undervisningen. Solidaritet är ett av de demokratiska värden som skolan ska förmedla och främst gäller detta för samhällskunskapsläraren. Studiens teoretiska ansats inspireras av hermeneutiken och livsvärldsfenomenologin. Genom intervjuer med sju verksamma lärare visar resultatet generellt att solidaritet är ett viktigt begrepp men som inte ges lika stort utrymme som innebörden av det. Solidariteten får definitivt en plats i undervisningen men den planeras inte in i lektioner, utan snarare framträder solidariteten ofta som en biprodukt av konflikter eller ordningsproblem. Lärares förståelse för begreppet visar att det är ett mångtydigt begrepp men att förståelsen för det stämmer väl överens med styrdokumentens definition. / The aim of this study is to examine the understanding of elementary teachers in relation to the solidarity concept in the subject of civics. This, in relation to the steering documents. The study also focuses on finding out which ways teachers express solidarity in the civics education. Solidarity is one of the democratic values that is required by the Swedish school to convey to all students, particularly by the civics teacher. The study is inspired by the hermeneutic and the life world phenomenological theory. Through interwievs of seven operative teachers, the result indicates, in general, that they find solidarity as a concept of importance but it is not used as per its concept. Teachers reference solidarity in the classroom, but they do not plan a lesson about it. Solidarity is more a question of order and is often given space when incidents of discord occurs. Teachers comprehension of solidarity indicates that it is a versatile concept but it is consistent with the steering documents.

Syftet med studien är att undersöka vad värdepedagogik i förskolan kan innebära och hur ett arbete med värden kan bidra till meningsskapande sammanhang där alla barn kan uppleva sig som socialt och pedagogiskt delaktiga. Studien utgår från ett relationellt perspektiv på specialpedagogik och resultatet kan förstås som ett konkret exempel på relationell utbildning och pedagogik. Om alla barns och elevers rättigheter och möjligheter i förskola och skola ska kunna säkerställas behöver förskolan och skolan som system blir föremål för ett medvetet systematiskt utvecklingsarbete där värdefrågor sätts i centrum.  Resultatet visar vikten av att en skola tar ställning till och enas om pedagogisk grundsyn och reflekterar över vilka konsekvenser olika ställningstaganden får för skolans lärmiljö i relation till målen för verksamheten. I studien framträder betydelsen av att verksamheten i förskolan och skolan grundas i ett relationellt perspektiv och bygger på långsiktiga lösningar som engagerar alla vuxna. Det blir viktigt med en helhetssyn där olika nivåer av skolans verksamhet beaktas och relateras till varandra samtidigt som konkreta mellanmänskliga relationer sätts i centrum.

Uppsatsen jämför en teistisk-metafysisk och en existentiell trosförståelse när det gäller deras förklaringar till att en människa har att förhålla sig till vissa värden som objektivt givna, och vad som krävs av en människa för att få tillgång till denna kunskap. Som representant för det teistisk-metafysiska perspektivet används Francis A. Schaeffer och för det existentiella Paul Tillich.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om vårdnadshavarnas perspektiv på förskolans roll för barns möjligheter till utveckling. Utifrån syftet är det två forskningsfrågor som är centrala i studien: Vilka värden framkommer i vårdnadshavarnas uttryckta förväntningar om vad förskolan ska bidra till i barns utveckling? Samt vilka förväntningar har vårdnadshavarna på hur förskolan ska bidra till barns utveckling? Som övergripande teoretiskt perspektiv används socialkonstruktionismen. Studiens resultat har analyserats med hjälp av en modifierad modell som utgår från Anette Emilsons modell ”Kommunicerande värden” samt tidigare forskning. I studien används en kvalitativ metod där data samlats in genom semistrukturerade intervjuer med 13 vårdnadshavare som har minst ett barn på förskolan. Resultatet visar olika förväntningar om vad förskolan förväntas bidra till att barn utvecklar med fokus på omsorgsetiska, demokratiska, disciplinerande och kunskapande värden. Resultatet lyfter även fram hur förskolan förväntas bidra till att barns utveckling sker utifrån vårdnadshavarnas perspektiv där vårdnadshavarna förväntar sig en individanpassad verksamhet. / The purpose of this study is to contribute knowledge about the guardians' perspective on the preschool's role for children's opportunities for development. Based on the purpose, there are two research questions that are central to the study: What values ​​emerge in the guardians' expressed expectations about what the preschool should contribute to in children's development? And what expectations do the guardians have of how the preschool should contribute to children's development? Social constructionism is used as an overall theoretical perspective. The results of the study has been analyzed using a modified model based on Anette Emilson's model "Communicating values" and previous research. The study uses a qualitative method where data was collected through semi-structured interviews with 13 guardians who has at least one child in preschool. The results show different expectations about what preschool is expected to contribute to in children's developing with a focus on caring ethical, democratic, disciplining and knowledgeable values. The results also highlight how preschool is expected to contribute to children's development taking place from the guardians' perspective, where the guardians expect an individualized operation.

Denna studie syftar till att synliggöra hur F-3 lärare använder sig av skönlitteratur som ett komplement till övriga läromedel i SO-undervisningen, med särskilt fokus på hur de tänker kring att välja skönlitteratur samt på de värden och normer som representeras och reproduceras utifrån den valda litteraturen. Forskning visar att skönlitteratur kan öka elevers kulturella medvetenhet likväl som befästa kulturella stereotyper. En av anledningarna till att använda skönlitteratur som komplement till traditionella läromedel är att skönlitteraturen levandegör och därmed engagerar eleverna i de ämnen som avhandlas. Studiens slutsats är att det finns en stor utvecklingspotential kring användandet av skönlitteratur inom SO-ämnet både som helhet och kring medvetenheten om vilka normer och värden de förmedlar och reproducerar. / <p>SO</p>

Studiens övergripande syfte är att få kunskap om barnskötares och förskollärares uppfattningar om förskolans demokratiska uppdrag. Studien inriktas mot hur de båda yrkesrollerna uppfattar att de transformerar läroplanens formulerade demokratiuppdrag. Utifrån dessa beskrivningar belyses demokratiuppdragets olika delar (om, för och genom demokrati) samt om någon del hamnar i förgrund respektive bakgrund i pedagogernas tal om demokrati i förskolan.  Läroplanen har som syfte att göra förskolans utbildning likvärdig i hela landet, pedagogers uppfattningar om demokratiuppdraget är på så vis av stor vikt för vilka demokratiska kunskaper barn ges förutsättningar för att skapa inom ramen för läroplanens centralt formulerade demokratiuppdrag.  Empirin samlades in genom kvalitativa intervjuer med barnskötare och förskollärare och analyserades utifrån teman vilka blev synbara i analys av empirin. Studien utgår från ett läroplansteoretiskt perspektiv i vilken transformering av läroplanens formuleringar i realiteten fokuserades. Demokratiuppdraget analyserades även utifrån demokratiuppdragets tre delar, om, för och genom demokrati.  Utifrån studiens resultat framgår det att pedagogerna uppfattar demokratiuppdraget som genomsyrande för hela utbildningen där pedagogers förhållningssätt ses som av stor vikt för barns möjlighet till reellt inflytande. Pedagogerna uppfattar demokrati i förskolan som inflytande och delaktighet där barn har rätt att göra sin röst hörd och alla är lika värda tillsammans med både individens rätt till handlingsutrymme samt individesn delaktigeht i en gemenskap. Demokratiuppdraget uppfattas av pedagogerna som förberedande för framtida samhällsmedborgare likväl som att barn är samhällsmedborgare här och nu. Pedagogerna uppfattar att demokrati i förskolan mestadels sker i spontana situationer och att det som planeras blir formellla situationer vilka behandlar röstning och andra demokratiska procedurer. Studiens resultat visar att pedagogernas transformeringar utifrån läroplanens formuleringar sätter arbete genom demokrati i förgrund och att lärande om demokrati och mänskliga rättigheter samt förberedande för framtida samhällsmedborgare hamnar i bakgrund. Utifrån dessa delar uppfattas demokratiuppdraget som en helhet, vilka växelverkar med varandra, även om pedagogerna uppfattar att deras förhållningssätt är av största vikt. Studiens resultat påvisar att pedagogerna uppfattar demokrati som både besluts - och livsform.