Syftet med studien är att kartlägga vilka stöttande förhållningssätt som vårdnadshavare och lärare har för att öka läsmotivationen hos elever i årskurs 1–6. Genom två webbenkäter har data samlats in. Resultatet av enkätundersökningen visar att nästan alla vårdnadshavare tycker att det är viktigt att läsa. De läser själva så väl som med sina barn och stöttar barnens läsning på olika sätt. Alla lärare tycker att det är viktigt att läsa. De läser själva i olika utsträckningar och ger eleverna tid till högläsning och tystläsning, men hur ofta varierar. De flesta lärare upplever att det inte finns ett gott utbud med böcker i skolan och uppmuntrar sina elever till att läsa böcker på olika sätt. Resultaten i studien visar att vårdnadshavare behöver diskutera och prata mer om böcker med deras barn och skolan skulle behöva tillgodose fler böcker till eleverna. Både högläsning och tystläsning behöver få mer tid i skolan. Vikten av en läshörna för elevers läsmotivation behöver både vårdnadshavare och lärare få mer information om.

Vårt syfte är att bidra med kunskap om hur förskollärare uppfattar samverkan i förskolan mellan förskollärare och vårdnadshavare samt vilka faktorer som kan påverka samverkan med vårdnadshavare. Detta är en kvalitativ studie som utgår från den fenomenografiska forskningsansatsen. Vi har intervjuat 16 förskollärare på fem olika förskolor och tagit del av deras uppfattningar kring samverkan med vårdnadshavare i förskolan. Uppfattningarna är sedan grunden till de olika kategorierna som finns i resultatet. Resultatet visade förskollärares olika uppfattningar att samverka med vårdnadshavare samt hur olika faktorer kan påverka samverkan mellan förskollärare och vårdnadshavare i förskolan. Studien ger förskollärare mer kunskap om hur de kan arbeta med samverkan med vårdnadshavare samt hur de kan förbättra sin samverkan. Vi upplever att det finns en osäkerhet hos förskollärarna kring samverkan med vårdnadshavarna i förskolan. Vår studie bidrar med att visa vad samverkan med vårdnadshavare i förskolan kan vara och på vilka sätt det kan ske.

Bakgrund: Psykiska besvär beskrivs som uppkomst av symtom såsom oro, ångest, nedstämdhet, sömnsvårigheter eller annan sorts psykisk obalans. Psykisk ohälsa kan påverka vårdnadshavarens förmåga att vara känslomässigt tillgänglig och kan bli otillräcklig. Barnens behov riskerar då att hamna i skugga av vårdnadshavarens problem och behov. Studier visar på samband mellan obehandlad depression hos modern samt kognitiva och beteendemässiga underskott hos barnet. Detta kan leda till anknytningssvårigheter som ger svårigheter i känsloreglering, men att anknytningsmönstret kan förändras och utfallet av de negativa konsekvenserna minskas genom att sätta in insatser tidigt. Under barnets första tid är det dock helt beroende av familjen, vilket leder till vikten av att BVC-sköterska i barnhälsovården har ett familjeperspektiv. Motiv: BVC-sköterskan har en betydande roll i att uppmärksamma barn och vårdnadshavare med psykisk ohälsa för att stödja föräldraskapet tidigt och värna barnet. Därför är det viktigt att beskriva BVC-sköterskans erfarenheter av att möta vårdnadshavaren med psykisk ohälsa för att få kunskap i hur barn uppmärksammas. Syfte: Syftet med studien var att beskriva BVC- sjuksköterskors erfarenheter av att möta barn och vårdnadshavare, där vårdnadshavaren har psykisk ohälsa. Metod: Semistrukturerade intervjuer med tio sjuksköterskor som var verksamma inom barnhälsovården. Data analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i fyra kategorier “Att uppmärksamma vårdnadshavarnas mående”, “Att stödja föräldraskapet”, “Att vara professionell” och “Att synliggöra barnets situation”. Konklusion: BVC-sköterskorna uttrycker en osäkerhet just kring psykisk ohälsa och att identifera omsorgsbrist, medan resultatet visar att de i stor utsträckning gör just detta. Studier på effekter av utökat samarbete mellan psykiatrin och barnhälsovården föreslås.

Syftet med den kvalitativa studien har varit att lyfta fram och synliggöra vårdnadshavare i den inskolning som sker i förskolan samt att klargöra och belysa likheter och skillnader i vårdnadshavares och pedagogers berättelser kring inskolning. Pedagogernas perspektiv används i studien för att synliggöra huruvida pedagogernas profession samarbetar med vårdnadshavaren som privat. Studiens mening blir därför att kunna bidra till utveckling inom inskolningsprocessen i förskolan. Samtidigt ska vårdnadshavare kunna ta del av andra vårdnadshavares berättelser och känslor för att på så sätt inte känna sig ensamma i denna, vad vi tror, känslosamma period. Tidigare forskning visar på ett glapp eller en avsaknad kring vårdnadshavares perspektiv och känslor vid inskolning. För att kunna fylla glappet har vi ställt oss frågorna: Vad och hur berättar pedagoger respektive vårdnadshavare om inskolningar de har varit med om? och På vilket sätt är berättelserna samstämmiga och hur skiljer sig erfarenheterna åt?Undersökningen har utförts med hjälp av en kvalitativ metod där berättande intervjuer har nyttjats för att på bästa möjliga sätt kunna ta del av pedagogers och vårdnadshavares berättelser. Av sex intervjuer, tre med vårdnadshavare och tre med pedagoger, har vi fått fram vårt empiriska material som ligger till grund för studiens genomförande. För att sedan kunna analysera det empiriska materialet har begreppet berättande använts som teoretisk ansats. Även teorin om oral history har nyttjats, där berättande skapar förståelse i upplevda händelser. Analysen och resultatet i undersökningen härleder till att vårdnadshavare ser inskolningsperioden som känslosam då vårdnadshavarna beskriver oroskänslor antingen inför, under eller efter inskolningen. Undersökningen visar att dessa känslor är resultatet av att vilja tillfredsställa sitt barns behov och önskemål. Samtidigt synliggörs också att information kring inskolningen hade kunnat hjälpa vårdnadshavarna i denna känslosamma period. Pedagogerna har och andra sidan en annan bild av att mycket information kring inskolningen kan vara överväldigande för vårdnadshavarna. Centralt i studiens resultat är att pedagogers berättelser är samstämmiga med vårdnadshavarnas vad gäller sättet att berätta om inskolning utifrån barnets bästa. Skillnaden är att pedagogerna berättar om barns bästa utifrån ett generellt perspektiv med forskning och teori som utgångspunkt, medan vårdnadshavarna refererar till sina gjorda erfarenheter och det specifika barnet.

Syftet med studien är att undersöka vårdnadshavares perspektiv på förskolans uppdrag och hur förskolan lyckas kommunicera detta uppdrag utåt. Vi fokuserar på följande målområden: literacy, matematik och naturvetenskap. Vi använder kvantitativ metod för att samla in empiriska data med hjälp av enkäter som besvaras av vårdnadshavare vars barn går i förskolan i en tätort i en svensk kommun. Insamlade data redovisas genom beskrivande statistik och tolkas sedan utifrån begreppen intention, livsvärld och typifiering inom det fenomenologiska perspektivet för att fånga vårdnadshavarnas upplevelser.Resultatet kring vårdnadshavarnas perspektiv på förskolans uppdrag visar att vårdnadshavarna upplever att det finns specifika mål inom förskolans verksamhet. De lägger fokus på omsorg och social utveckling. Matematik och naturvetenskap önskas inte i lika hög grad. Literacy önskas i högre grad då det uppfattas av vårdnadshavare som språkutvecklande. Materialet visar att kommunikationen med förskolan generellt upplevs som bra. Av vårdnadshavarna upplever 88,2% att kommunikationen med personalen är bra eller bättre. Trots detta upplever en femtedel av de deltagande vårdnadshavarna att deras synpunkter i låg grad blir uppmärksammade av förskolan. Resultatet visar även att vårdnadshavarnas och förskolans typifieringar kan skilja sig åt. Förskolan har möjlighet att omförhandla dessa typifieringar genom hur den kommunicerar och delger information till vårdnadshavarna.

I följande kunskapsöversikt är syftet att undersöka vilka positiva respektive negativa faktorer som påverkar elevers inställning till matematikämnet från de tidigare skolåren upp till högstadiet. En variation av vetenskapliga artiklar från i huvudsak databasen ERIC valdes för jämförelse och analys. Fokus låg på artiklar som tog upp matematiska attityder och dess orsaker. Sammanfattningsvis visade resultaten att det finns fyra övergripande faktorer som kan påverka elevens inställning till ämnet matematik. Faktorerna som redovisades var lärare, lärmiljö, föräldrar och eleven själv. Samtliga ovan nämnda faktorer kan ha en positiv respektive negativ påverkan på elevens inställning till matematikämnet. Dessa kan även samspela med varandra. Både läraren och föräldrarna har en betydande roll för vilken inställning eleven får. Lärmiljön hör även ihop med läraren och hens metodiska och didaktiska val i undervisningen. Avslutningsvis har kunskapsöversikten bidragit till att vi som framtida lärare tidigt kan uppmärksamma att det finns ett samband mellan elevens attityd till ett ämne och med vad vi kommit att upptäcka om självförtroendets roll.

Sammanfattning/abstrakt Jerneck Thell, Malin och Wallberg, Carolina (2017), Samverkan mellan hem och förskola - ur ett specialpedagogiskt perspektiv. Specialpedagogprogrammet, Lärande och samhälle, Skolutveckling och ledarskap, Malmö Universitet. Inledning Intresset för samverkan i förskolan mellan specialpedagog och vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd, bottnar i författarnas avsaknad av tillräckliga kunskaper inom ämnet. Tidigare forskning i studien, pekar på vikten av samverkan mellan hem och förskola utifrån ett specialpedagogiskt perspektiv, då det antas påverka barn i behov av särskilt stöd. Studien belyser samverkans betydelse utifrån tre olika perspektiv, vårdnadshavarens, specialpedagogens samt förskollärarens. Syfte Studiens syfte är att öka kunskapen om vilka faktorer, som kan påverka samverkan i förskolan mellan vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd och specialpedagog å ena sidan och vårdnadshavare och pedagog å andra sidan. För att uppnå syftet är frågeställningarna följande: Vilka faktorer kan, enligt aktörerna, påverka samverkan mellan vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd och specialpedagog å ena sidan och vårdnadshavare och pedagog å andra sidan? Hur kan förutsättningar för samverkan i förskolan se ut kring barn i behov av särskilt stöd, enligt aktörerna? Hur kan barn i behov av särskilt stöd påverkas av samverkan mellan hem och förskola, enligt aktörerna? Teoretisk förankring Studiens teoretiska förankring utgår ifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori, som visar på hur ett systems olika nivåer, mikro, meso, exo och makro påverkar varandra ömsesidigt såsom samverkan mellan hem och förskolas inverkan på barnet. En annan teoretisk utgångspunkt i studien är en modell av Pugh, Aplin, DeÁthe och Moxon (1987) om olika samverkansnivåer, som visar på relationen mellan vårdnadshavare och pedagoger. I teoridelen kommer även begreppet samverkan att definieras och skillnaden mellan samverkan och samarbete att påvisas. Metod Studien använder en kvalitativ ansats i form av semistrukturerade intervjuer med öppna frågor. Två specialpedagoger, två förskollärare och två vårdnadshavare har intervjuats med avsikten att kunna visa på variation angående synen på samverkan. Studien vill i möjligaste mån tolka och förstå de intervjuades synvinkel, istället för att förklara och generalisera det framkomna resultatet. Det kvalitativa synsättet har till viss del sin grund i hermeneutik, vilket är den ena forskningsansatsen i denna studie, den andra är narrativ. Resultat Studiens resultat visar på vikten av goda relationer, så att en fungerande samverkan mellan hem och förskola kan byggas. För att få till stånd goda relationer, är det pedagogernas ansvar att arbeta för ett gott bemötande gentemot vårdnadshavarna och deras barn. Ett gott bemötande kräver att pedagogerna är tillmötesgående, empatiska och inlyssnande. En samsyn inom arbetslaget på förskolan angående samverkan är viktig, eftersom alla behöver dra åt samma håll för att skapa förtroendefulla relationer. När samsynen skiljer sig åt mellan vårdnadshavarna och pedagogerna gällande grundläggande värderingar såsom barnuppfostran, anser pedagogerna i studien att det är en försvårande omständighet för samverkan. En annan faktor som påverkar är bristen på tid, både från hemmets och förskolans sida. Det får till följd att det är svårt att få till kontinuerliga möten, vilka inte sker i tamburen över barnens huvud. Pedagogerna menar vidare att samverkan är särskilt betydelsefull med vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd. Eftersom parterna då kan arbeta tillsammans, utifrån barnets förutsättningar och använda sig av gemensamma strategier både hemma och på förskolan. Att specialpedagogen kopplas in för att stötta pedagogerna i deras arbetssätt och förhållningssätt med ett barn i svårigheter, är a och o för barnets positiva utveckling. Även specialpedagogens samverkan med vårdnadshavarna, anser samtliga intervjupersoner i studien vara av stor vikt. Implikationer Examensarbetet lyfter avsaknaden av samverkan mellan specialpedagog och vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd. Avsaknaden syns till exempel i Malmö Universitets beskrivning av Specialpedagogprogrammet. Samverkan nämns inte heller på de respektive kommunernas hemsidor utifrån specialpedagogens uppdrag. Även i studiens empiri framkommer bristen på information angående samverkan mellan specialpedagog och vårdnadshavare. Förhoppningen med studien är att kunna bidra till att samverkan i förskolan, mellan specialpedagoger och vårdnadshavare till barn i behov av särskilt stöd, uppmärksammas och ges högre prioritet på alltifrån mikro- till makronivå. Nyckelord: barn i behov av särskilt stöd, förskola, samverkan, utvecklingsekologisk teori, vårdnadshavare

Denna studie handlar om inskolning av nyanlända barn i Sverige. Vi har intervjuat pedagoger och nyanlända vårdnadshavare för att ta reda på deras erfarenhet inom inskolning. Detta för att få insyn på kommunikationen mellan pedagoger och nyanlända vårdnadshavare inom inskolningar. Vi vill studera detta efter att ha upplevt tuffa inskolningar med nyanlända familjer och noterat att kommunikationen har varit svår på grund av att språket endast finns på vår sida som pedagoger. Den här studien kan bidra till en ökad förståelse och idéer med inskolning av nyanlända familjer på förskolan, samt att dela med sig om sina erfarenheter. För att få djupare förståelse och nå vårt resultat, har vi använt oss avolika forskningsteorier. Vi har valt att fördjupa oss av begreppen kommunikation, kommunikationsstörningar, interkulturalitet och språket.Resultatet av vår intervju visar att vårdnadshavare är nöjda med inskolningen och samarbetet med förskolan trots att de finns brister på kommunikationen. Pedagoger försöker att alltid vara förberedda innan inskolningen för att vårdnadshavarna och deras barn ska känna sig välkomna. / This study is about educating newly arrived children in Sweden. We have interviewed educators and newly arrived caregivers to find out their experience in schooling. This in order to gain insight into the communication between educators and newly arrived caregivers in schools. We want to study this after having had tough training with newly arrived families and noted that communication has been difficult because language is only available on our side as educators. This study can contribute to increased understanding and ideas with the education of newly arrived families at the preschool, and share about their experiences. In order to gain a deeper understanding and achieve our results, we have used apholistic research theories. We have chosen to be ourselves in the concepts of communication, communication disorders, interculturalism and language.The result of our interview shows that custodians are satisfied with the education and cooperation with the preschool, even though they have shortcomings in communication. Educators always try to be prepared before schooling so that the custodians and their children feel welcome.

This essay begins with two stories that depict children with both a lack of care and care in exaggeration. My purpose with essay is to make socialization visible by discussing these scenarios and show how it is affected by both the lack of care and exaggeration of it. This is done by reflecting on and examining how the children in my stories are affected in the socialization process by their parents actions and decisions. But also taking in the educators' view of socialization and the importance of care for the child's well-being and opportunities for learning. As an educator, I Believe that we need to make visible and reflect on the cases that I have presented in my stories. This is to gain a better understanding of how we should respond to children whose social ability is reduced due to both lack of care but also excessive care. I will compare the care the children receive and how this goes together with socialization and also even why the subject is so difficult to talk about in preschool. Otherwise, I will reflect on my questions regarding the educators' knowledge, attitudes and responsibilities. The essay's structure is based on my stories. I will reflect and deepen the reflections by linking them to literature such as "social handling, sociala relationer" and to Mie Josephson's dissertation "Det ansvarsfulla mötet". / Denna essä inleds med två berättelser som speglar barn med brist på omsorg och omsorg i överdrift. Mitt syfte med essän är att synliggöra socialisering genom att diskutera detta och hur det påverkas utifrån både omsorgsbrist och överdrift. Detta görs genom att reflektera över och undersöka hur barnen i mina berättelser påverkas i socialiseringsprocessen av sina föräldrars agerande. Men även hur detta framträder mot bakgrund av pedagogernas syn på socialiseringen och omsorgens betydelse för barnets välmående och möjligheter till lärande. Som pedagog anser jag att vi behöver synliggöra och reflektera över de fall som jag har gestaltat i mina berättelser. Detta för att få en ökad förståelse för hur vi ska bemöta barn vars sociala förmåga reduceras på grund av både brist på omsorg men även överdriven omsorg. Jag kommer att jämföra den omsorg barnen får och hur detta går ihop med socialisering, även varför ämnet är så svårt att prata om i förskolan. Övrigt kommer jag reflektera över mina frågeställningar som handlar om pedagogernas kunskaper, förhållningssätt samt ansvar. Uppsatsens metod är essäskrivandet där jag utifrån mina berättelser reflekterar och fördjupar reflektionerna genom att koppla de till litteratur såsom “social handling, sociala relationer” samt till Mie Josefsons avhandling “Det ansvarsfulla mötet”.

Syftet med den genomförda studien är att undersöka pedagogers upplevelser kring hur samverkan med vårdnadshavare fungerar i relation till barn i behov av särskilt stöd, samt vilka utmaningar pedagoger ser i det dagliga arbetet i verksamheten i förhållande till detta. En kvantitativ studie har genomförts där en enkät skickades ut till 93 stycken verksamma individer runtom i Sverige med blandad arbetsbakgrund inom förskolan. Utifrån enkätsvaren och den tidigare forskningen så går det att se vikten av en samverkan inom arbetslaget och specialpedagoger, men även betydelsen av en god samverkan gentemot vårdnadshavare när det kommer till barn i behov av särskilt stöd. En gemensam faktor som framgår i resultatet är att majoriteten av de deltagande tycker att en tillgång till specialpedagogisk kompetens, samt att samverkan mellan förskolan och hemmet är mycket viktig. Det framgår att tillgången till specialpedagogisk kompetens innefattar i majoritet specialpedagoger, men även andra resurser som till exempel logopeder och barn- och elevhälsan. Skälet till varför en god samverkan tolkas vara av stor vikt kan förstås genom att majoriteten av de medverkande svarade att de upplever att de oftast tar det första steget till att en samverkan upprätthålls, samt att majoriteten upplever att de i ganska hög grad känner sig trygga att samtala med vårdnadshavare om deras barn i behov av särskilt stöd. Under diskussionsdelen i denna studie kopplas den tidigare forskningen in och relateras till enkätstudiens resultat, samt så kommer möjliga didaktiska konsekvenser att belysas i relation till resultatet.