Syfte Att utvärdera om ålder, kön och tidigare kroppsbehandling i form av massage har betydelse för skattad upplevelse av kroppsmedvetenhet. Bakgrund Kroppsmedvetenhet beskrivs som en uppmärksamhet av inre kroppsförnimmelser. Det finns idag studier kring kroppsmedvetenhet och olika sjukdomstillstånd men det finns få studier om upplevelsen av kroppsmedvetenhet gällande ålder, kön och tidigare kroppsbehandling i form av massage. Design Pilotstudie i tvärsnittsdesign. Metod För att mäta kroppsmedvetenhet hos en normal population användes instrumentet Multidimensional Assessment of Interoceptive Awareness. Data insamlades våren 2014 genom utskick av webbenkät. Data från 45 personer bestående av 3 åldersgrupper bearbetades och analyserades med Mann-Whitney U test. Resultat Resultatet i denna pilotstudie visade ingen signifikant skillnad i upplevelsen av kroppsmedvetenhet beträffande ålder och kön. Det fanns dock en signifikant skillnad i varseblivningmellan personer som hade erfarenhet respektive inte hade erfarenhet av tidigare kroppsbehandling i form av massage. Varseblivning i formuläret handlade om frågor som gällde medvetenhet om obehagliga, behagliga och neutrala kroppssignaler Slutsats Kroppsbehandling i form av massage kan ha en positiv effekt på kroppsmedvetenhet.

Detta examensarbete har genomförts i samarbete med Åkerskolan i Strängnäs kommun och med stöd från Tekniska museet i Stockholm. Eleverna som har deltagit i studien går i årskurserna 1-4. Kvalitativa intervjuer och observationer har gjorts med eleverna på skogsutflykter med skolan och fritids för att samla data om deras förhållande till skogen och djur i skogen. Studien är en fenomenologisk studie som lutar sig mot begreppet affordance, en term inom informationsdesign som beskriver relationen mellan ett fysiskt objekt och en person och de möjliga interaktionerna mellan en person och miljön omkring. Studien tar upp teorier om  människors relation till skogen och djurs relation till skogen för att visa ett perspektiv på skogen som ett hem. Arbetet har resulterat i ett gestaltningsförslag i form av ett undervisningskoncept som ska kunna användas av lärare till årskurs 1-4 att använda till sina klasser i undervisningen, det är lekfullt och lärorikt för eleverna och kommer ändra deras sätt att se på sin närliggande skog och att tänka innan de agerar nästa gång. / This study was made with the elementary school Åkerskolan in Strängnäs county and with some support from the Museum of Technology, Tekniska Museet, in Stockholm county. The students that participated in the case were in first to fourth grade. Qualitative interviews and observations have been done with the students in a forest during school trips. This was to collect data about their relation to the forests and animals in the forest. The study is a phenomenological study that focuses on affordance, which is a concept within information design that describes the relation between a physical object and a person and the possible interactions between a person and its environment. The study also brings up theories about the human relation and distance to the forest and animals' relation to the forest, to give a perspective of the forest as a home. The work has resulted in a design as a concept for teachers in first to fourth grade to do with their students in school. It could be both playful and educational for the students and it will change their way to look at their nearby forests and they will think before they act next time.

Med sitt ofullbordade verk Le Visible et l’invisible påbörjade Maurice Merleau-Ponty formulerandet av en poetisk ontologi – en filosofi som sätter konsten i centrum för erfarenheten av Varat och som därmed går att förstå som en estetik. Uppsatsen undersöker Merleau-Pontys Le Visible et l’invisible som en estetik i den dubbla bemärkelsen av en teori om sinnlighetens relation till tänkandet och vilken betydelse konsten har för denna relation. I fokus är sinnlighetens öppenhet gentemot en värld bortom det enskilda subjektet, som detta subjekt står i kontakt med genom sin kroppslighet. Här undersöks hur konstens sinnliga idéer indirekt frambringar en erfarenhet av Varats osynliga lager, de latenta samband mellan Varats framträdelser som följer och bär upp det synliga, och hur konsten därmed kan sägas frambringa en ny sanning. Här undersöks hur dessa sinnliga idéer kommer till uttryck, vilka former de antar. Med det aktiveras frågan om konstverkets form och innehåll, uttryck och mening. Sinnligheten förstås som samtidig gräns och öppning, som plats för den händelse som skapar världen. / With his unfinished work Le Visible et l’invisible Maurice Merleau-Ponty began to formulate a poetic ontology – a philosophy that places art in center of the experience of Being, and which is therefore possible to understand as an aesthetics. The essay examines Le Visible et l’invisible as an aesthetics in the double sense as a theory of how perception relates to cognition and what impact the arts has to this relation. It focuses on the perception’s openness towards a world beyond the subject, a world that the subject is connected to through its corporeality. It examines how the sensuous ideas of the arts indirectly brings forth the experience of the invisible layers of Being, the latent connections that lines and supports the visible, and how the arts therefore can be said to bring forth a new truth. It examines how these sensuous ideas come into expression, which forms they take. With that the question about form and content, expression and meaning, of the art work is activated. Perception is understood as the simultaneous limit and opening, as the place of the event that creates the world.

Med utgångspunkt i min konstnärliga praktik behandlar jag begreppet kronotopi; tröskelfenomen, tidrum i relation till kroppar. Tiden tjocknar, laddar rummet och svarar på tidens rörelser. Texten ställer sig frågan hur skillnad kan fördela tid. Jag situerar mig i relation till Laura Marks såkallade haptiskta seende, Jennifer M. Barker om taktilitet samt Deleuze och Merleau-Pontys arbeten om varseblivning, med en förhoppning om att komma närmare en idé om samtidighetens omöjlighet. En samling frågor producerar genomgående språk och texten bär på möjligheten att låta oss befinna oss kvar i vissa tankeobjekt som framskrivs genom tidrummet. Det tankeobjekt som behandlas i texten är föremålet fönster. Fönstret som en tröskel, som en teknik, som ett tillstånd, som en tanke, som en kropp, som ett öga, som en perceptionsgräns, som ett språk, som en dikt, som en bok. Jag önskar sträcka ut våra intima utrymmen genom att försätta oss i ett precist tillstånd, i en förtjockad tid.

Experiences, narratives and architecture are seemingly connected; therefor this thesis project attempts to explore the transformation of emotions and impressions from an ‘artwork’ into architectural components and sequences of spaces. Our “artwork” and generator for this thesis has been the film The Square by Ruben Östlund. It is not a “complete/regular” suggestion on a certain site with a solved program; we have instead chosen to see this project as an investigation and a sketching process, a fundamental research. Our starting point has been based in our common interest for the perception and we wanted to explore how we as architects could bring out rooms through intuitive feelings and methods. The interest around how architecture just like anything else is interpreted different between persons and how many variations it can create, how we as architects work with creating for other people and how our intention rarely ends up being the final result.   -How can the understanding and translation of experiences be made with architectural elements when only having the experience to generate from? -How can the narrative be transformed from one tale to another? -How can interpretations from two architects meet/unite in a creation for people to experience something new in? This thesis started with 10 methods where different subjects as for example: “direction, dramaturgy or spatiality” where analyzed and represented. These methods was for us a way to test what we could find in this movie to continue build something upon. These methods where made week after week and we had not set them out from the start, they came as the process begun. The building or series of rooms we now have created is what we would like to call the 12th method, also a test and part of the process of searching for translation. What we have chosen to work with in terms of film is the cutting. We have interpreted and translated the director Ruben Östlunds way of cutting into architectural means. We have assembled theses 14 rooms with: straight cuts, association cuts and juxta positioning. This project is two interpretations interwoven into one building, a monument of our so to say mental rooms generated from the same starting point/generator. The different scenes have evoked different feelings and impacts on us and have been translated into 14 rooms. / Upplevelser, berättelser och arkitektur är märkbart kopplade till varandra. Därför försöker detta examensarbete att omvandla känslor och intryck från ett ”konstverk” till arkitektoniska komponenter och rumsligheter. Vårt ”konstverk” och generator i detta examensarbete har varit filmen The Square av Ruben Östlund. Vi har valt att se detta projekt som en undersökande skissprocess. Vår utgångspunkt har varit baserat i vårt gemensamma intresse för tolkning och varseblivning och vi ville undersöka hur vi som arkitekter kunde ta fram rum genom intuitiva känslor och metoder. Intresset kring hur arkitektur precis som allt annat tolkas olika mellan personer och hur många variationer det kan skapa, hur vi som arkitekter arbetar med att skapa för andra människor och hur sällan vår första intuition blir slutresultatet.   - Hur kan förståelsen och översättningen av erfarenheter göras med arkitektoniska element när man endast har upplevelsen att generera från? - Hur kan ett narrativ bli transformerad från en berättelse till en annan? - Hur kan tolkningar från två arkitekter mötas rumsligt i något för andra människor att uppleva i?   Detta examensarbete började med 10 metoder där olika ämnen som t.ex. riktning, dramaturgi och rumslighet analyserades och representerades. Dessa metoder var för oss ett sätt att testa vad vi kunde hitta i den valda filmen och fortsätta bygga något på. De valda metoderna, som genererades vecka efter vecka var inte förutbestämda från start utan de formades intuitivt när processen påbörjats. Den byggnad eller serie av rum som vi skapat är vad vi valt att kalla den 12:e metoden, även detta ett test och en del av processen där vi sökt efter översättning. Det vi har valt att arbeta med när det kommer till film generellt är klippningen. Vi har analyserat och omtolkat regissören Ruben Östlunds sätt att klippa till arkitektoniska medel. De scener från filmen som påverkat oss främst har vi översatt till 14 rum, där dessa rum fogats samman genom: raka klipp, associations klipp och juxtapositionering. Detta projekt är två tolkningar sammanvävda till en byggnad, ett monument av våra så kallade mentala rum, genererade från samma utgångspunkt/generator.

Through my own professional experience, the essay explores how place may have significance for exercising practical knowledge. It also sheds light on the conditions and qualities surrounding my, as therapist, presence in interpersonal meetings, as well as perspectives in relation to meetings around life issues. Of special notice is place as nature and garden. With support in stories as representations and in dialogue with philosophers, several different perspectives and analyses are shown about the place's importance for the pursuit of practical knowledge. The drive of the research is supported by three themes, place, body, meeting. They lead the survey forward in dialogue with Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty and Martin Buber preferably together with geography professor, Edward Relph and researchers and writers within the fields of practical knowledge and naturebased interventions. The essay uncovers a complex area of understanding. It puts emphasis on the relationship between us as humans and our environment. In this relationship, place is of importance to practical knowledge. Interplay and movement between different approaches emerges as a common denominator.