Bakgrund Celiaki är en autoimmun sjukdom som ger inflammation i tunntarmsslemhinnan vid intag av gluten. Symtom hos vuxna kan vara diffusa och därför svåra att koppla till celiaki. I Sverige är genomsnittstiden från första symtom till celiakidiagnos ungefär 10 år och det finns luckor i kunskapen om vilka konsekvenser fördröjningen till diagnos ger. Syfte Studiens syfte är att överblicka hur fördröjd diagnos av celiaki hos vuxna påverkar samhällets resurser, hur dessa individer upplever att symptomen påverkat deras sociala liv före och efter diagnos, samt om diagnostiken behöver effektiviseras. Metod I Sverige, september 2012, skickades en Internetbaserad enkät ut till 4337 medlemmar i Svenska Celiakiförbundet varav 611 kvarstod efter bortfall. Enkätens fokus var främst sjukfrånvaro, vårdkontakter och social påverkan p.g.a. symtom av celiaki. Enkäterna analyserades i SPSS (v.20.0) med p<0,05. Resultat Efter diagnos sjönk både sjukfrånvaro och vårdkontakter. Deltagarna undvek också sociala aktiviteter i mindre utsträckning och majoriteten upplevde förbättrad livskvalité. En stor del (39 %, n=238) uppgav att de fått diagnos först 10 år eller mer efter symtomdebut, varav majoriteten var äldre. Det var framför allt de som uppgav en fördröjning på fyra år eller mer från första symtom till diagnos som upplevde att deras livskvalité förbättrades av diagnosen. Slutsats Det är viktigt att celiakidiagnos ställs tidigt för att bespara kostnader som annars kommer av sjukfrånvaro och vårdkonsumtion, samt minska den negativa påverkan av symtom på det sociala livet och livskvalitén. Då mer än hälften av deltagarna i studien haft symtom i minst 5 år innan diagnos anser vi att åtgärder måste sättas in. Tidigare diagnos kräver antingen screening av befolkningen eller nya vårdplaner där diffusa symtom av celiaki uppmärksammas mer. Mer studier behövs för att avgöra vilken åtgärd som är mest hållbar. / Background Coeliac disease is an autoimmune disease where gluten causes inflammation in the mucosa of the small intestine. Symptoms in adults may be vague and therefore difficult to associate with coeliac disease. In Sweden, the average delay from first symptom to diagnosis is about 10 years. There are gaps in the knowledge of the consequences of a delayed diagnose. Objective The purpose of this study is to review the effect of the delay of coeliac diagnosis among adults on society’s resources, how the symptoms may have affected these individuals social life and the need of improved diagnosis. Method In Sweden, September 2012, an online questionnaire was distributed to 4,337 members of the Swedish Coeliac Society of which 611 was included in the study. The survey focus was mainly sick leave, health care contacts and social impacts due to symptoms of coeliac disease. The questionnaires were analyzed in SPSS (v.20.0) with p<0,05. Results Both sick leave and health care contacts decreased after diagnosis. The participants also avoided social activities to a lower extent and the majority experienced an improved quality of life. A large proportion (39%, n=238) reported that diagnosis delayed at least 10 years from the onset of symptoms, the majority of whom were older than the average. It was mainly those who reported a long delay from first symptom to diagnosis who experienced an improvement in quality of life due to diagnosis. Conclusion Early diagnosis is important in order to reduce costs that would otherwise derive from health care consumption and sick leave. Early diagnosis would also reduce the negative impact of symptoms on social life and quality of life. Since the majority of the participants reported a delay of at least 5 years from onset of symptoms to diagnosis, we believe that it is necessary to take action. In order to diagnose individuals with coeliac disease at an earlier stage it is necessary to apply effective methods such as screening or new care plans with more attention on vague symptoms. To determine which method is most sustainable, more studies needs to be done.

Bakgrund: Omkring 100 000 svenskar beräknas lida av bensår vilka kräver långa behandlingstider och medför ekonomiska kostnader för samhället. Olika sjukdomstillstånd såsom trauma och försämrad blodcirkulation anses som riskfaktorer. Att leva med bensår kan ha negativ inverkan på människors dagliga liv. Det är viktigt för sjuksköterskor att informera patienterna kring behandlingen, ge stöd samt ha förmågan att bemöta dem med respekt och empati. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att beskriva hur patienter med bensår upplever sin livskvalitet samt att beskriva undersökningsgrupperna som ingick i de inkluderade artiklarna. Metod: Beskrivande litteratur studie som inkluderade tolv vetenskapliga artiklar som söktes fram i databasen Cinahl. Huvudresultat: Patienterna beskrev smärta som påverkade deras dagliga liv både fysiskt och psykiskt. Sömnproblem påverkade det psykiska måendet negativt. Rädslan för att skada sig begränsade patienterna fysiskt och man beskrev även känslan av skam, missmod, ensamhet, oro, ångest, depression och förlust av hopp. Bensår upplevdes tidssamt energikrävande och brister i kunskap hos sjukvårdpersonalen hade negativ påverkan på patienternas livskvalité. Undersökningsgrupperna varierade i antal från 5 till 247 deltagare, majoriteten var kvinnor, åldern var mellan 18 till 99 år. De flesta deltagarna hade haft venösa bensår, vilka varade mellan 6 veckor till 43 år. Slutsats: Att leva med bensår påverkade livskvaliteten. Relationen mellan sjuksköterska – patient hade stort betydelse för sårläkningen och välbefinnande. Det är viktigt att sjuksköterskor har tillräcklig kunskap om denna patientgrupp samt att ge ett professionellt bemötande, stöd och information om en egenvård.

Bakgrund: Vid demens drabbas individer av olika beteendemässiga, psykologiska och fysiska symptom som påverkar dess möjlighet till delaktighet i aktivitet. Tillsammans med dessa symptom kan en minskad motivation påverka möjligheten till aktivitetsutförande. Tidigare studier påvisar en positiv inverkan av djur på välbefinnandet och aktivitetsutförande. Utifrån arbetsterapeutisk teori ses sambandet mellan upplevelsen och möjligheten till aktivitet som en grund till delaktighet i vardagliga aktiviteter. Syfte: Syftet var att beskriva interventioner med hund i relation till personer med demens. Metod: Scoping review design som begränsades till demens, alla åldrar och kön. Inklusionskriterier var: artiklar inte äldre än sex år, på engelska, norska, danska och svenska. Kvantitativa, kvalitativa och grå litteratur via AMED, CINAHL, MEDLINE, PsychINFO, Anthrozoös och fulltext via Google Scholar. Exklusionkriterier var andra typer av sjukdomar eller skador och studier äldre än sex år. Resultat: Vanligaste interventionstypen vid demens är hund-assisterad aktivitet under en längre behandlingsperiod. Interventionerna genomförs 30–60 minuter, 2 gånger i veckan under 6–12 månader via fysisk, sensorisk, social och kognitiv stimulering. Vid behandling av demens kan interaktion med hund främja aktivitetsutförandet via en positiv inverkan på depression och livskvalité. Interventionerna med hund kan motverka förekomsten och uppkomsten av depression och kan främja kognitiv förmåga. Interventionerna främjar i större utsträckning individer med svårare demens, kognitiv nedsättning och oro. De kan även främja delaktighet i dagliga aktiviteter via en minskad förekomst av depression. Slutsats: Vanligaste interventionen är hund-assisterad aktivitet under en längre behandlingsperiod.  Interventioner med hund kan främja social och fysisk interaktion genom kognitiv stimulering. Hundar kan ha positiv inverkan på depression och livskvalité. Hundar kan även ha en positiv inverkan på oro och aktiviteter i det dagliga livet och kan främja kognition vid svårare kognitiv nedsättning och i större utsträckning vid svårare depression och demens. / Background: In dementia people gets affected by different behavioural, psychological, and physical symptoms that affect their ability to participate in activities. Together with these symptoms a decreased motivation may interact on the possibility of occupational performance. Earlier studies indicate a positive effect of animals on wellbeing and occupation performance. Through occupational theory the connection between the experience and possibility to activity are seen as a foundation for everyday activities. Purpose: The aim was to describe interventions with dogs in relation to persons with dementia. Method: Scoping review design, limited to dementia, all ages, and both sex. Inclusion criteria was; not more than sex year old, English, Norwegian, Danish, and Swedish articles. Quantitative, qualitative and grey literature through AMED, CINAHL, MEDLINE, PsychINFO, Anthrozoös, and full text by Google Scholar. Exclusion criteria was other types of diseases or injuries, and studies older than sex years. Results: Most common intervention with dog, during treatment of dementia, are dog-assisted activity during a longer treatment period. The interventions are implemented during 30-60 minutes, 2 times a week for 6-12 months through physical, sensory, social and cognitive stimulation. In treatment of dementia interaction with dogs may promote occupational performance through a positive effect on depression and quality of life. Interventions with dogs may reduce the presence and appearance of depression and may promote cognitive ability. They may promote to higher degree individuals with severe dementia, cognitive disability and anxiety. Intervention with dogs may promote participation in daily activities through a decrease of presence of depression. Conclusion: Most common intervention with dogs are dog-assisted activity during a longer treatment period. Interventions with dogs may promote social and physical interaction through cognitive stimulation. Dogs may have a positive influence on depression, and quality of life. The dogs may also have a positive influence on anxiety and activities in daily living and may also promote cognition in severe cognitive limitation, and to a higher degree with severe depression, and dementia.

Människor lever längre och den äldre generationen är också generellt mer aktiva än tidigare. Det medför att behovet av anpassade bostäder som klarar dessa krav också ökar. Ett exempel på ett sådant boende är trygghetsboende. Det finns regler och krav för hur ett trygghetsboende ska utformas. Det innebär dock inte att boendet automatiskt uppnår syftet det är menat för, alltså ett boende som kan öka livskvaliteten, skapa gemenskap, kännas tryggt och där äldre kan trivas. Syftet med arbetet är att skapa ett trygghetsboende som bidrar till ökad livskvalité och som upplevs trivsamt och tryggt. Målet är att identifiera vilka faktorer som bidrar till detta för att sedan exemplifiera dem i ett gestaltningsförslag. En kvalitativ metod i form av fallstudie med intervjuer genomfördes för att kunna uppnå mål och syfte. Centralt läge och tillgängligt utformad inom- och utomhusmiljö var faktorer som bidrog till trivsel och trygghet medan självständighet, god hälsa, social samvaro och närhet till vänner och familj höjde livskvalitén. Faktorer som bidrar till ökad livskvalité och till vad som är trivsamt och tryggt är väldigt subjektivt. Alla människor är olika och ett tryggt boende kan innebära många skilda ting. Faktorerna som framträdde i resultatet stämmer dock väl överens med vetenskapliga studier som gjorts inom området. Det gör att arbetets resultat kan tillämpas som stöd vid nybyggnation eller ombyggnation av en befintlig byggnad till ett trygghetsboende. / People live longer and the older generation is also generally more active than before. This also increases the need for custom housing that meets these demands. An example of such accommodation is secure housing (trygghetsboende). There are rules and requirements for the design of a secure housing, but it does not automatically mean that the accommodation reaches the purpose it is intended for, an accommodation that can enhance the quality of life, contribute to togetherness, feel safe and an accommodation to enjoy. The purpose of this study is to create a secure housing that contributes to an increased quality of life and is experienced pleasantly and safely. The goal is to identify which factors that contribute to this, and then exemplify it in a design proposal. A qualitative method in the form of a case study with interviews was conducted to answer the goal and purpose behind this study. Central location and accessible designed indoor environment and outdoor environment were factors that contributed to well-being and security while independence, good health, social cohesion and proximity to friends and family raised the quality of life. Factors that contribute to increased quality of life and to what is comfortable and safe are very subjective. All people are different and safe living can mean many different things. However, the factors that emerged in the results are consistent with scientific studies made in the area. This means that the results of this work can be used as support for new construction or conversion to a secure housing.

Parker i städer är en viktig del för människors hälsa och livskvalitet. Parker i städer tillgodoser olika människors behov av naturupplevelser, aktiviteter och friluftsliv. För ett socialt hållbart samhälle är det viktigt att alla människor oavsett, ålder kön och etnicitet har möjlighet att forma och leva sitt liv. Många parker erbjuder olika aktiviteter för lek och motion och skapar en viktig mötesplats för människor. Syftet med detta arbete är att skapa en värderingsmodell för att kunna värdera social hållbarhet i parker. En modell har tagits fram med olika kriterier för att kunna värdera social hållbarhet i parker. De olika kriterierna är hämtade från olika källor och egna framtagna kriterium. Målet med studien är att kunna fastställa social hållbarhet i parker utifrån den framtagna modellen. I detta arbete har olika metoder använts. Först gjordes en parkinventering i Gävle och Enköping, där sammanlagt 30 parker inventerades. Efter detta valdes två parker ut i Gävle och två i Enköping för en vidare granskning. I dessa fyra parker gjordes två observationer vardera där det registrerades vad människorna gjorde i parkerna. En slumpmässig enkätstudie genomfördes med åtta enkla frågor, med syftet att få in sammanlagt 40 svar per park. Detta för att få en uppfattning av människorna och deras syfte för att vistas i parken. Värderingsmodellen som tagits fram med detta arbete består av sex huvudrubriker: social interaktion, delaktighet, gemenskap, känsla av parken, säkerhet/trygghet och meningsfulla aktiviteter. Under dessa kriterier finns kategorier som bedömer om parken är socialt hållbar. Utifrån detta arbete kan slutsatsen dras att de större parkerna där människorna kan utföra någon sorts av meningsfull aktivitet är de mest socialt hållbara. I dessa parker skapas flest sociala interaktioner och människor möts här för att bidra till de sociala aktiviteterna. Dessa parker bidrar även till en ökad delaktighet och en gemenskap i samhället. / Parks in cities are an important part of human health and quality of life. Parks in cities cater to different people's needs for nature experiences, activities and outdoor activities. For a socially sustainable society it is important that all people regardless of age gender and ethnicity have the opportunity to shape and live their lives. Many parks offer different activities for play and exercise and create an important meeting place for people. The purpose of this work is to create a valuation model to evaluate social sustainability in parks. A model has been developed with different criteria to evaluate social sustainability in parks. The different criteria are derived from different sources and own developed criteria. The aim of the study is to determine social sustainability in parks based on the model developed. Various methods have been used in this work. First, a study was conducted with an inventory of parks in Gävle and Enköping, where a total of 30 parks were inventerade. After this, two parks were chosen in Gävle and two in Enköping for a further examination. In these four parks, two observations were made too each, where it was recorded what the people did in the parks. A random survey was conducted with eight simple questions, aiming at collecting 40 answers per park. This to get an idea of the people and their purpose of visiting the park. The valuation model developed with this work consists of six main headings: social interaction, participation, community, sense of the park, security / safety and meaningful activities. Under these criteria there are categories that assess whether the park is socially sustainable. Based on this work, it can be concluded that the larger parks where people can perform some sort of meaningful activity are the most socially sustainable. In these parks, most social interactions are created and people meet here to contribute to social activities. These parks also contribute to increased participation and community in society.

Bakgrund: Demenssjukdom innebär gradvis försämring av kognitiva funktioner. Det finns ingen botande behandling men symtom kan lindras med läkemedel och åtgärder kan bidra till förbättrad livskvalité för patienter med demenssjukdom. Problem: Demensvård bör grundas på personcentrerat förhållningssätt samt främja patienters autonomi. Om demensvård inte anpassas till detta innebär det begränsad möjlighet till vistelse i utemiljön för patienter med demens. Det är viktigt att ta reda på vilken inverkan utemiljön har för patienter med demenssjukdom för att därefter kunna anpassa användning av utemiljön inom demensvård efter behovet hos patienter med demenssjukdom. Syfte: Syftet var att skapa en översikt om utemiljöns inverkan för patienter med demenssjukdom. Metod: Allmän litteraturöversikt med beskrivande design. Åtta artiklar med kvalitativ och tre med kvantitativ ansats. Resultat: Utemiljön hade i stor utsträckning positiv inverkan psykiskt och fysiskt samt inverkan på beteenden för patienter med demenssjukdom. Positiv inverkan uppmärksammades bland annat genom att livskvalité och känsla av fysisk välmående främjades samt genom att aggressiva beteenden minskade. Slutsatser: Att involvera utemiljön i omvårdnaden kan bidra till förbättrade livssituationer för patienter med demenssjukdom. / Background: Dementia causes gradual loss of cognitive abilities. There is no cure for dementia but symptoms can be helped with medication and actions can contribute to improved quality of life. Problem: Dementia care should be based on a person-centered approach and promote patient autonomy. If not, consequently this means limited opportunity to be in the outdoor environment for patients with dementia. It is important to examine what impact the outdoor environment has on patients with dementia to adapt the use of the outdoor environment in dementia care to the need of patients with dementia. Aim: The aim was to make an overview about the impact of the outdoor environment on patients with dementia. Method: General literature review with descriptive design. Eight articles with qualitative approach and three with quantitative approach. Result: The outdoor environment had a significant positive impact psychologically, physically and on behaviors in patients with dementia. Positive impact was noted for example in promotion of quality of life, physical wellness and in decrease of aggressive behaviors. Conclusions: Usage of the outdoor environment in care for patients with dementia may contribute to improved life situations.

Bakgrund Svårläkta bensår ställer stora krav på distriktssköterskan som måste ha kunskaper inom många områden. Distriktssköterskan lägger ungefär 25–50 % av sin arbetstid på att handlägga patienter med svårläkta bensår. Svårläkta bensår orsakar stort lidande för patienten, fysiskt, psykiskt och socialt. Det är även en stor kostnad för samhället, samt tidskrävande både för patienten och vården. Syfte Syftet med studien var att utforska distriktsköterskors erfarenheter av att handlägga patienter med svårläkta bensår. Metod Kvalitativ studie med individuella intervjuer genomfördes med åtta distriktssköterskor och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat Resultatet bygger på fyra kategorier. Den första visade att distriktssköterskor önskar mer kunskap och tid för att lära sig om olika förband och även arbeta mer kostnadseffektivt. Den andra visade att det är viktigt för distriktssköterskan med samverkan med olika vårdinstanser, samt att så få som möjligt handlägger och bedömer såret. Den tredje visade att distriktssköterskan uppmärksammar att patienterna upplever problem med rörligheten. En del distriktssköterskor ser att många av patienterna är oroliga för sårläkning, läckage och lukt och kan då isolera sig. Den fjärde visade att några patienter får störd nattsömn ofta på grund av smärta från såret. Konklusion.För att patienter med svårläkta bensår ska känna sig trygga och leva ett så normalt liv som möjligt trots sina sår behöver distriktssköterskan ha kunskap, erfarenhet, och tid. / Background Chronic leg ulcers place great demands on the district nurse who must have knowledge in many areas. The district nurse spends about 25-50% of her working hours on treating patients with chronic leg ulcers. Chronic leg ulcers cause great suffering to the patient, physically, mentally and socially. It is also a great cost to society, and time-consuming for both the patient and the care. Aim The purpose of the study was to explore the district nurses' experience of treating patients with chronic leg ulcers. Method A qualitative study with individual interviews was conducted with eight district nurses and analyzed with the help of qualitative content analysis. Results The result is based on four categories. The first showed that district nurses want more knowledge and time to learn about different associations and also work more cost-effectively. The other showed that it is important for the district nurse to cooperate with various health care institutions, and that as few as possible handle and assess the wound. The third showed that the district nurse notes that patients experience mobility problems. Some district nurses see that many of the patients are worried about wound healing, leakage and odor and can then isolate themselves. The fourth showed that some patients get disturbed sleep often because of pain from the wound. Conclusion For patients suffering from chronic leg ulcers to feel safe and live as normal a life as possible despite their wounds, the district nurse needs to have the knowledge, experience, and time.

Bakgrund: Fysisk aktivitet är en viktig del av behandlingen hos personer med kroniskt obstruktiv lungsjukdom (KOL), då det kan förbättra personens self-efficacy. Fysisk aktivitet kan även förbättra den fysiska kapaciteten och upplevda livskvalitén. Efterfrågan på tillgänglighet, delaktighet och självständighet i egenvård har ökat vilket medfört en snabb utveckling av digitala lösningar. Kunskapsluckor föreligger fortfarande i hur effektivt en aktiv e-hälsointervention påverkar personer med KOL. Syfte: Genom denna strukturerade litteraturstudie undersöka om nyttjandet av aktiva e-hälsointerventioner har effekt på fysisk kapacitet, self-efficacy samt upplevd livskvalité hos personer med KOL.Metod: Datainsamling genomfördes i databaserna Pubmed, Cinahl, Web of science. En sållning utifrån titel och abstrakt följdes av en relevans och kvalitetsbedömning på potentiellt relevanta artiklar. Etiska aspekter beaktades i granskningen. Data extraherades och sammanställdes samt analyserades kvalitativt. Resultat: Totalt inkluderades sju studier: sex stycken randomiserade kontrollerade studier och en experimentell crossover studie. Kvalitetsbedömningen för systematiska bias var låg till medelhög. Fysisk kapacitet och livskvalité förbättrades signifikant i samtliga studier med nämnda utfallsmått. Däremot visade endast en av studierna på signifikant förbättring jämfört med kontrollgrupp för fysisk kapacitet och två studier för livskvalité. Self-efficacy förbättrades signifikant inom två av fyra studier varav det i en av dessa uppvisades en signifikant förbättring jämfört med kontrollgrupp. Slutsats: Denna strukturerade litteraturstudie indikerar att aktiva e-hälsointerventioner leder till förbättringar av fysisk kapacitet och upplevd livskvalité hos personer med KOL och kan användas som ett alternativ till sedvanlig behandling. Det går inte att dra någon slutsats gällande effekten av en aktiv e-hälsointerventionen på self-efficacy. / Background: Physical activity is an important part of the treatment of people with chronic obstructive pulmonary disease (COPD), as it can increase the person's self-efficacy. Physical activity may also increase the physical capacity and perceived quality of life. The demand for accessibility, participation and independence in self-care has increased as a result and rapid development of digital solutions. Knowledge gaps are still built in how effectively an active e-health intervention affects people with COPD.Aim: Through this structured literature study, to investigate whether the use of active e-health interventions has an effect on physical capacity, self-efficacy and perceived quality of life in people with COPD.Method: Data collection was performed in the databases Pubmed, Cinahl, Web of science. A screening based on title and abstract was followed by a relevance and quality assessment of potentially relevant articles. Ethical aspects were considered in the review. Data were extracted and compiled and analyzed qualitatively.Results: A total of seven studies were included: six randomized controlled trials and one experimental crossover study. The quality assessment for systematic bias was low to medium. Physical capacity and quality of life improved significantly in all studies physical capacity and quality of life improved significantly in all studies with the mentioned outcome measures. However, only one of the studies showed significant improvement compared with the control group for physical capacity and two studies for quality of life. Self-efficacy improved significantly in two of four studies, one of which showed a significant improvement compared with the control group. Conclusion: This structured literature study indicates that active e-health interventions lead to improvements in physical capacity and perceived quality of life in people with COPD and it can be used as an alternative to conventional treatment. It is not possible to draw any conclusions about the effect of an active e-health intervention on self-efficacy.

Bakgrund: Palliativ vård är en lindrande vård med fokus på livskvalité som erbjuds när bot inte längre är möjlig. Studier gällande arbetsterapi inom palliativ vård visar på vikten av fortsatt delaktighet i aktivitet för personer i livets slut. Det arbetsterapeutiska interventionsfokuset skiftar i takt med att sjukdomen påverkar personen och dess möjlighet till aktivitet. Arbetsterapeutens insats för att möjliggöra fortsatt delaktighet i aktivitet hos personer i livets slut kan därför ses som otydlig. Syfte: Att med arbetsterapeutisk teori beskriva arbetsterapeuters uppfattning om aktivitetsbalans hos personer som får specialiserad palliativ vård. Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ intervjustudie med deduktiv design och data analyserades med riktad innehållsanalys utifrån den arbetsterapeutiska ValMO-modellen. Tolv arbetsterapeuter intervjuades. Resultat: Data kategoriserades efter ValMO-modellens delar Aktivitetstriaden, Värdetriaden och Perspektivtriaden. Detta visade att aktivitetsbalansen under sjukdomsförloppet ansågs påverkas av det dynamiska samspelet mellan person/omgivning/uppgift, fick olika dimensioner av värdeupplevelser och skedde i perspektivet av aktuell livsfas på ett sätt unikt för varje individ. Konklusion och signifikans: Att kunna beskriva hur aktivitetsbalans påverkas vid livets slut med stöd i arbetsterapeutisk teori tydliggör betydelsen av att stötta till delaktighet i aktivitet även vid livets slut och visar på professionens bidrag till en personcentrerad palliativ vård. / Background: Palliative care is a care service focusing on quality of life, offered when a cure is no longer possible. Studies regarding occupational therapy in palliative care show the importance of continued occupational participation for people at the end of life. The focus of occupational therapy intervention shifts as the disease affects the person and their ability to be active. The occupational therapist's intervention to enable continued occupational participation for people at the end of life can therefore be seen as unclear. Aim: To use occupational therapy theory to describe occupational therapists' perceptions of occupational balance in people receiving specialist palliative care. Methods: The study was conducted as a qualitative interview study with a deductive design and the data were analysed using directed content analysis based on the occupational therapy model the ValMO model. Twelve occupational therapists were interviewed. Results: Data were categorized according to the ValMO model's Activity Triad, Value Triad and Perspective Triad. This showed that occupational balance was considered to be influenced during the course of illness by the dynamic interaction between person/environment/task, was given different dimensions of value experiences and occurred in the perspective of the current life stage in a way unique to each individual. Conclusion and Significance: Being able to describe how occupational balance is affected at the end of life with the support of occupational therapy theory clarifies the contribution of the profession and demonstrates the importance of supporting occupational participation also at the end of life in person-centred palliative care.

Background: Breast cancer is the most common type of cancer among women and every year 8000 people in Sweden gets diagnosed. Today eight out of ten breast cancer patients survive and the survival rates increase every year. However, breast cancer is still the type of cancer with the highest death rate among women besides lung cancer. During a mastectomy the whole breast is surgically removed. The changes in appearance and body image after mastectomy can lead to psychological, emotional and sexual consequences that may have a change in quality of life among these patients. Aim: The purpose of this study was to explore women’s experiences of body image, quality of life, psychological- and sexual health after mastectomy due to breast cancer as well as to compare these expieriences between women who have and have not undergone breast reconstruction after mastectomy. Method: A literature review based on 18 scientific articles. Searches in Pubmed resulted in thirteen studies of quantitative design and five with qualitative design. Resultat: Four main themes were identified. Depression & Anxiety which described that mastectomized women showed greater symptoms of depression and anxiety compared to women who had undergone breast conserving surgery. In Body Image the women reported a negative change in body image post mastectomy. Sexuality showed that many women experienced that the mastectomy affected their sexual relations and partnerships. Lastly, in the theme Quality of life women declared a decreased self- esteem, emotional stability and social functioning negatively affecting quality of life. Conclusion: The experiences of mastectomy varies and are highly individual. However, many women experiences negative consequences following mastectomy. It is therefore important for nurses and other health workers to be aware of how mastectomy can affect patients in order to give an optimal care and support. / Bakgrund: Bröstcancer är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och varje år får fler än 8000 en bröstcancerdiagnos i Sverige. Överlevnaden i Sverige är åtta av tio drabbade och antal dödsfall minskar varje år. Trots detta är bröstcancer, efter lungcancer, den cancerform som orsakar flest dödsfall bland kvinnor. Vid mastektomi avlägsnas hela bröstet, vilket leder till en kroppslig förändring. Detta kan påverka kvinnor i olika aspekter såsom den psykiska hälsan, kroppsbild, sexualitet och livskvalitén. Syfte: Syftet med föreliggande studie var att undersöka kvinnors upplevelser av kroppsbild, livskvalité, sexuella-och psykiska hälsa efter att ha genomgått en mastektomi samt jämföra upplevelserna av kroppsbild, livskvalité, sexuella-och psykiska hälsa mellan kvinnor som genomgått en mastektomi och kvinnor som genomgått en bröstrekonstruktion. Metod: Studien genomfördes som en allmän litteraturöversikt. Databasen PubMed användes för informationssökning. Urvalet resulterade i tretton kvantitativa och fem kvalitativa artiklar. Resultat: Huvudteman som presenterades var depression & ångest som visade att kvinnor efter en mastektomi uppvisade en högre grad av depressions-och ångestsymptom än kvinnor som genomgått en bröstrekonstruktion. Kroppsbild redogör att kvinnor hade sämre självbild efter att ha opererat bort bröstet än innan operationen. Sexualitet klargör att kvinnors sexuella- och partnerrelationer påverkades negativt på grund av det förändrade kroppsutseendet. Livskvalité, beskriver att kvinnor hade sämre självförtroende, emotionell stabilitet samt social funktion vilket orsakade en sämre livskvalité Slutsats: Kvinnors erfarenheter och upplevelser efter genomgången mastektomi är högst individuella och varierande. Resultatet i denna studie belyser dock många negativa erfarenheter och välbefinnande. Forskning inom området ger sjuksköterskor och annan vårdpersonal kunskapen om hur psykosocialt och emotionellt lidande pre- och postoperativt kan förebyggas i samband med mastektomi.