The essay To negotiate truth is a cultural analytical study of the boundary work that takes place in the comment sections, more specifically in relations to the climate change debate and Greta Thunberg’s climate activism. This paper deals with empirical material in the form of comments obtained from the Swedish newspapers Aftonbladet’s and Expressen’s comment field on Facebook. The data-gathering method used for this paper is digital ethnography. This study aims to create an understanding of how argumentation is presented in open social arenas such as Expressen and Aftonbladet's comments field. The purpose of the study has been to show how the contested claims and facts are legitimized and negotiated in the comment fields. The theoretical framework has consisted of discourse theory and Boundary objects theory. The questions to be answered in the study is: In what way is truth constructed in the debate? How are the various claims of truth legitimized? In what way are facts and science used in the legitimization of the different claims of truths? The analysis shows that truth is constructed in many different ways, partly through what i choose to call denial and distrust discourse. The analysis also showed how climate research and the climate can be seen as a boundary object and be used to stabilize the denial discourse further. The result also showed that scientific evidence can be used in a variety of ways in the legitimization of the different claims of truth. On the one hand, there is a demand for more nuanced research to be presented in the media, this creates an image that there are two sides of climate science that are of equal importance. The analysis also showed how mistrust and doubt against established media, political processes and science in general can be used in the legitimization of various statements of truth. I also claim that Greta can be seen as a boundary object in the ongoing negotiation. The use of religious metaphors also proves to be of great importance in trying to undermine the climate issue and climate research in general.

Maintaining and achieving a sustainable city is today a challenge, specifically as urbanisation and climate change continue to increase. Green cities are an opportunity to achieve a sustainable society. It promotes urban sustainability in several aspects: Trees reduce heat islands and flooding; Green areas provide space for physical activity and social cohesion; And plants promote recreation which generates better public health. However, social injustice risks arise when the green structure is insufficiently planned, and some areas are prioritised sooner than others. It is common for socio-economically vulnerable areas to become less prioritised in urban planning, and the distance to the nearest green area can have a major impact on whether it is used or not. This study examines the municipality of Jönköping, which is located in Småland, Sweden. The aim is to investigate how the municipality plans to advocate social justice when implementing and planning green structures. The study is based on a text analysis of the municipality’s planning documents in parallel with semi-structured interviews to examine visions and efforts further. The study identifies how social justice is taken into consideration in the planning, and what challenges exist in the urban planning. The study refers to Agenda 2030 and specifically sub-goals #10.2 and #11.7 to study the municipality’s planning. In addition, social- and environmental justice serves as the theoretical framework of reference in the analysis. The result confirms that the municipality uses a variety of different selective measurements to strive for social justice, however, there still exist challenges that are difficult to prevent. / Att upprätthålla och åstadkomma en hållbar stad är i dag en utmaning, specifikt när urbanisering och klimatförändringar fortsätter att öka. Gröna städer är en möjlighet till att uppnå ett hållbart samhälle. Det främjar staden på ett flertal punkter: Träd sänker urbana värmeböljor och minskar översvämningar; Grönområden ger utrymme för fysisk aktivitet och social gemenskap; Och växter främjar rekreation vilket genererar en förbättrad folkhälsa. Dock riskerar social orättvisa att uppstå när kommunens grönstruktur inte är välplanerad och vissa områden blir prioriterade före andra. Det är ett vanligt förekommande att socio-ekonomiskt utsatta områden blir mindre prioriterade i stadsplaneringen, och att distansen till närmaste grönområde kan ha stort avgörande för om den nyttjas eller ej. Studien granskar Jönköpings kommun som är lokaliserat i Småland, Sverige. Syftet är att undersöka hur kommunen planerar att främja social rättvisa när de genomför och planerar grön struktur. Studien är baserad på textanalys av kommunens styrdokument parallellt med semi strukturerade intervjuer för att undersöka kommunens visioner. Vidare identifierar studien på vilket sätt social rättvisa tas i beaktande i planeringen, och vilka utmaningar som existerar i deras stadsplanering. Studien hänvisar till Agenda 2030 och specifikt delmålen #10.2 och #11.7 för att undersöka kommunens planering. Utöver det fungerar social- och miljömässig rättvisa som teoretiskt referensram i analysen. Resultatet bekräftar att kommunen använder sig av en variation av punktinsatser för att nå social rättvisa, men att det fortfarande existerar utmaningar som är svåra att hantera.

The contemporary imperative of sustainable development has established an unprecedented degree of urgency, in view of the intransigent challenges posed by the persistent and ever-increasing energy and climate crises. In 2019, the Swedish building industry accounted for 21% of the nation’s total greenhouse gas emissions, with the structural framework of a building contributing to 34% of its overall emissions. In response to climate change and the housing demand caused by a growing population, sustainable construction solutions are needed. By substituting steel beams with timber beams, the carbon emissions caused by the building industry can be reduced significantly. This study investigates whether timber based, or steel-reinforced timber beams can provide comparable load-bearing capacity to steel beams while reducing carbon. How this impacts the cross-sectional height of the beams is also taken into consideration. Different load-bearing properties were calculated according to Eurocode using Excel for all the surveyed beams. The carbon emissions were calculated based on the weight of each beam combined with climate data obtained from the Swedish National Board of Housing, Building and Planning. Findings suggest that timber-based beams made from glulam or laminated veneer lumber exhibit moment capacity and bending stiffness on par with those of steel beams while reducing the carbon emissions drastically, but at the cost of increased cross-section height. Steel beams were identified as the main source of carbon emissions. Consequently, also making steelreinforced timber beams only marginally successful in reducing carbon emissions if at all.

Nature as a record  The aim of this study is to investigate how places in nature can fit into the description of a record and how nature itself can be seen as an archive. Many people have close relationships to places in nature and it's clear that immaterial cultural heritage is embedded in nature all around us.  In this essay we look at small examples like a tree or a stone with a special relationship to a person but also at nature as a whole. We ask the questions: can nature be seen as an archive? How can a widened archival concept include places in nature? And can this benefit a larger representation in the archives? We investigate how nature can be a subject as opposed to an object that cannot be taken out of its original environment. Therefore a tree or a stone should be archived in the context where it originated.  In previous research of living archives, researchers focus on how the archive can see to the needs of indigenous people around the world, as they investigate how cultural heritage embedded in the landscape can be preserved in archival terms. For this study we have done interviews with five people within the Sami indigenous community in Sweden, asking them about their personal relationship to a place in the natural environment and how this connection is related to personal and cultural history and heritage. The result of these interviews have been used to analyse how a place in nature can fit into an archival concept and how personal relationships to nature touches on values like identity, language, knowledge trading, cultural heritage places and history. The questions are raised through the lens of archival theory and phenomenology, as how archives can be seen as in constant change. The questions touches on many aspects in both archival science, cultural heritage, indigenous representation, climate changes and the colonial heritage of the archives.

Kärnkraft är ett kontroversiellt ämne, som ofta ger upphov till två läger – de som är positivt inställda och de som är negativt inställda till kärnkraft. NIMBY (Not in My Backyard) är ett fenomen som syftar till de som är positiva till kärnkraft generellt, men som inte vill ha den i sin närhet. Utfasningen av fossila bränslen och den kommande ökningen av energibehovet ställer frågan vilken roll kärnkraften ska spela i framtidens energiproduktion. Den svenska regeringen vill satsa mer på kärnkraft och har pekat ut olika platser som möjliga lokaliseringar för kärnkraft. Säffle är en av dessa platser.  Syftet med denna uppsats är att undersöka den lokala uppfattningen i fallet Säffle kring en potentiell kärnkraftsetablering i näromgivningen, samt vilka risker som invånarna ser med kärnkraft, för att se om NIMBY föreligger. Ett vidare syfte är också att undersöka hur invånarna i Säffle anser att energifrågan ska lösas.  Metoden som använts är mixed methods där både en kvantitativ enkät och kvalitativa intervjuer genomförts. Data från 59 enkätrespondenter har analyserats med deskriptiv statistik, och sex djupintervjuer har analyserats med kvalitativ innehållsanalys.  Resultatet pekar på att det finns olika läger hos respondenterna – de som är för och de som är mot kärnkraft. NIMBY föreligger endast i några få fall bland enkätens respondenter, däremot upptäcktes flera fall av omvänd NIMBY, där positiva yttranden om att förlägga ett kärnkraftverk i Säffle uttalades. Det finns olika faktorer som påverkar människors riskperception – de som är positiva till kärnkraft medger även de att det finns risker, samtidigt som de som är negativa också anser att det råder hög säkerhet vid svenska kärnkraftverk. Säkerhet och Rädsla var två således kategorier som identifierades. Både de som är positiva och de som är negativa till kärnkraft pratar om att ta ett miljöansvar, men ur olika utgångspunkter. Alla vill att Sverige satsar på förnyelsebar energi, och vissa vill addera kärnkraft till den mixen. Ingen vill satsa på kol eller olja. Det konstaterades också en brist på kommunikation från beslutsfattare om varför Säffle är utpekat som möjlig plats för kärnkraft i framtiden. / Nuclear power is a controversial subject that often gives rise to two camps – those who are in favor and those who are opposed to nuclear power. NIMBY (Not in My Backyard) is a phenomenon that refers to those who are generally supportive of nuclear power but do not want it in their vicinity. The phasing out of fossil fuels and the upcoming increase in energy demand raise the question of what role nuclear power should play in future energy production. The Swedish government wants to invest more in nuclear power and has identified various locations as possible sites for nuclear power plants, including Säffle.  The purpose of this essay is to examine the local perception in the case of Säffle regarding a potential nuclear power establishment in the vicinity, as well as the risks that residents associate with nuclear power, to determine if NIMBY exists. Another aim is to investigate how the residents of Säffle believe the energy issue should be resolved.  The method used is mixed methods, including both a quantitative survey and qualitative interviews. Data from 59 survey respondents have been analyzed using descriptive statistics, and six in-depth interviews have been analyzed using qualitative content analysis.  The results indicate that there are different camps among the respondents - those who are in favor and those who are against nuclear power. NIMBY exists only in a few cases among the survey respondents; however, several instances of reverse NIMBY were discovered, where positive statements about locating a nuclear power plant in Säffle were expressed. Various factors influence people's risk perception – those who are in favor of nuclear power also acknowledge the existence of risks, while those who are against it believe that Swedish nuclear power plants are highly secure. Safety and Fear were thus identified as two categories. Both those in favor and those against nuclear power discuss taking environmental responsibility, but from different perspectives. Everyone wants Sweden to invest in renewable energy, and some want to add nuclear power to the mix. No one wants to rely on coal or oil. A lack of communication from decision-makers regarding why Säffle has been identified as a potential site for nuclear power in the future was also noted.

Användningen av fossila bränslen och den ökade digitaliseringen har båda en stor påverkan på klimatet. Klimatförändringar är ett allvarligt hot och många länder arbetar för att minska växthusgasutsläppen. Trots ökad användning av förnybar energi är energisektorn fortfarande en stor källa till utsläpp. Samhällets utveckling har ökat användningen av digital kommunikation, vilket leder till ökad energiförbrukning. Informationsteknik (ICT) har revolutionerat vårt sätt att leva, arbeta och studera, men dess energibehov strider mot målet om koldioxidneutralitet. ICT-sektorn behöver anpassa sig till en hållbar utveckling. Datacenter är energikrävande, vilket är ett snabbt växande problem då dessa står för en fjärdedel av ICT-sektorns koldioxidutsläpp. Sektorn som helhet bidrar med 2,3% av de globala utsläppen och i och med den fortsatta utvecklingen av ICT inom samhället, så ökar även konsumtionen från användare. För att arbeta mot en mer hållbar värld behöver individer ha tillgång till vägledning för att göra långsiktiga förändringar och informerade val. Teori och forskning har analyserats och banat väg för konstruktionen av en skattningsmodell för att främja medvetenhet om ICT-sektorns klimatpåverkan och främja hållbara digitala vanor. Modellen tar hänsyn till flera parametrar och aktiviteter som anses vara relevanta för framtagandet av en applikation för användarna. Data från olika studier används som underlag för att beräkna individens digitala koldioxidutsläpp, energiförbrukning och kostnader. Applikationen testas i en fallstudie för att undersöka den faktiska klimatpåverkan av digital användning. Resultaten visar att vissa aktiviteter, som videokonferenser och samtal, är mer energikrävande än e-postkommunikation. Valet av enhet och tidsåtgång har störst påverkan på resultatet. Rekommendationer ges baserat på användarbeteenden för att minska energiförbrukningen. Målet är att skapa medvetenhet och stödja hållbar användning av digitala tjänster.

Jordens klimat varierar normalt över tid, men aldrig tidigare har klimatförändringarna varit så snabba och påtagliga. Stigande temperaturer, förhöjda havsnivåer och hotade ekosystem är till stor del en följd av människans miljöpåverkan som genom sitt utnyttjande av resurser och utsläpp bidrar till den utökade växthuseffekten. Alla berörs och samtliga måste ta sitt ansvar för att förhindra att detta fortskrider. Genom att förstå miljökonsekvenserna av sitt agerande kan bättre förutsättningar skapas för kommande generationer. Studier visar att byggbranschen står för nästan en tredjedel av de totala utsläppen av växthusgaser, men att det fortfarande finns kunskapsluckor kring var miljöpåverkan är som störst. Genom klimatavtal, branschöverskridande forum och verktyg i form av livscykelanalyser och miljövarudeklarationer kan kunskapen lyftas. Ett flertal lättillgängliga verktyg med generiska data har utvecklats för livscykelanalyser av byggnader, men för anläggningssektorn finns ännu inte helt anpassade verktyg. I nuläget väljs grundläggningsmetod mestadels utifrån den ekonomiska aspekten, vilket bidrar till att miljöaspekten inte får önskvärt utrymme. Denna studie är en fallstudie som söker svar på vilken grundläggningsmetod som lämpar sig bäst ur ett hållbart och ekonomiskt perspektiv i en specifik jordprofil av lera som är vanligt förekommande kring Uppsala. För att lyfta kunskapen kring miljöpåverkan, jämfördes fyra vanliga grundläggnings-metoder: inblandningspelare med Multicem och lättfyllnadsmetoderna; lättklinker, skumglas och cellplast. Utifrån sättningsberäkningar i jordprofilen kunde dimensioneringar utföras av materialåtgång för respektive metod. Dimensioneringen användes sedan för att utföra kostnadsuppskattningar och beräkningar av klimatpåverkan, i form av koldioxidekvivalenter, under produktframställning och transporter till den specifika platsen. Utöver detta undersöktes bedömningen av det kemiska innehållet genom två miljödatabaser, BASTA och SundaHus. Resultatet visade att skumglas har den lägsta totala klimatpåverkan, där ungefär hälften av koldioxid¬utsläppen kommer från produktionen och resterande del från transporter. Det tyder på att det geografiska läget för grundläggningen spelar en väsentlig roll för resultatet av klimatpåverkan. Skumglas erhåller bästa betyg i BASTA och SundaHus men har den högsta totalkostnaden av de jämförda alternativen i studien. Inblandningspelare med Multicem som bindemedel har den lägsta totalkostnaden och den näst lägsta klimatpåverkan. Genom intervjustudien konstaterades att val av grundläggningsmetod främst avgörs av kostnaden vilket innebär att Multicem förmodligen skulle väljas i första hand. Utifrån kemiskt innehåll är bedömningen däremot ofullständig, eftersom Multicem ännu inte finns deklarerad i SundaHus. Sammanfattningsvis beror valet av grundläggningsmetod på ett flertal faktorer där företag måste värdera vilken faktor som har högst prioritet. / The climate normally varies over time but never before has the climate change been so rapid and tangible. Rising temperatures, elevated sea levels and endangered ecosystems are consequences of human impact on the environment. The use of resources and emissions contributes to the increased impact on the greenhouse effect. Everyone is affected by the climate change and must take his or her responsibility to create better conditions for future generations by understanding the environmental consequences of his or her actions. Studies reveal that the construction industry accounts for almost one third of the total greenhouse gas emissions but there are still gaps in knowledge about the environ¬mental impact. The knowledge can increase through agreements on climate actions, industry-wide forums and tools such as life-cycle assessments and environmental product declarations. Several available tools with generic data have been developed for life-cycle assessments of buildings, but for the infrastructure sector the tools are still not fully developed. Today, the foundation method is mostly chosen based on the economical aspect, and the environmental aspect is not given priority. The aim of this case study is to investigate which foundation method is best suited from an environ-mentally sustainable and economical perspective in a specific soil profile of clay which is common around Uppsala. To raise awareness of environmental impact, four common foundation methods were compared: deep soil mixing with Multicem and light filling methods; expanded clay lightweight aggregate, foam glass and expanded polystyrene foam. Based on settlement calculations in the soil profile, dimensions could be made for consumption of material for each method. The consumption of material was used to make estimations of costs and calculations of climate effect, in terms of carbon dioxide equivalents, during production of the material and transport to the specific location. In addition, the assessment of the chemical content was examined through two environmental databases, BASTA and SundaHus. The result revealed that foam glass has the lowest total climate effect, where about half of the carbon dioxide emissions come from production and the remainder from transport. This indicates that the geographical location of the foundation is important for the result of the climate impact. Foam glass receives the best ratings in BASTA and SundaHus but has the highest total cost of the compared alternatives in the study. Deep soil mixing with Multicem as binder has the lowest total cost and the second lowest climate impact. Through the interview study, it was found that the choice of foundation method is mainly determined by the cost, which means that Multicem would probably be prefered. Based on chemical content the assessment is incomplete since Multicem has not been declared in SundaHus. In summary, the choice of foundation method depends on a number of factors in which companies must evaluate which factor has the highest priority.

Paramos are unique ecosystems situated in the tropical Andes at an elevation of 2800-4800 meters above sea level. They are home to a variety of endemic species and have a great water regulating capacity and supply around 80 % of the population in Colombia with freshwater. These ecosystems have been found to be particularly vulnerable towards climate change, which is a major challenge when it comes to safeguarding this water source. This study aimed to investigate paramos on three spatial scales: the large, medium and small scale. The large scale aimed at investigating the paramos of Colombia on a national level, the medium scale aimed at modeling the hydrology of a small paramo catchment, and the small scale aimed at exploring the general landscape and methods for monitoring the hydroclimate. At the national scale, the paramos were characterized based on hydrological and climatological variables, in the end focusing on precipitation and discharge, and producing descriptive statistics, in addition to finding temporal trends. The aim was to describe the paramos of Colombia hydroclimatologically on a spatial and temporal scale to get a more updated and comprehensive picture of the hydrology in these ecosystems and to investigate whether any possible relationships between the hydroclimatic variables could be detected that could affect the water availability, that is, if there were any signs of climatic forcing and hydrological response. Another aim was to investigate whether any significant trends could be seen in historical data and if there were any signs of climate change or ENSO (El Niño Southern Oscillation) events affecting the time series. The results showed that there was a large range in the amount of annual precipitation, between 500 and 5000 mm/yr, depending on the location of the precipitation station. The annual precipitation differed with up to around 2000 and 3500 mm/yr within and between different paramo regions, respectively. The annual mean daily discharge ranged between 0 and 25-30 m3/s and the total annual specific discharge ranged between 0 and 2500 mm/yr. It was not possible to detect any general, common temporal trend in neither precipitation nor discharge for all of the stations and the majority of the trends for individual stations were not significant. However, most locations that did present significant trends in precipitation showed an increase rather than a decrease, on a monthly rather than an annual scale. The trends that were significant for discharge were also increasing. No evident relationship between precipitation and discharge could be detected in neither amount nor pattern or trend over time, although some similarities and common traits could be found. Some local maxima and minima in precipitation and discharge coincided with ENSO events, but whether the significant trends are due to climate change remains unclear. The changes that were seen could have an impact on societies that are close to and rely on the paramos, but more studies on a seasonal and monthly scale are needed. At the medium scale, the HBV light model was used to simulate the hydrology in the small paramo catchment called Monterredondo. The aim was to investigate how a parsimonious model like the HBV model would perform compared to the more comprehensive SWAT model, which previously succeeded in modeling the hydrology in this watershed. Since the data is scarce in these regions, a simpler model could be more desirable. The results showed that the HBV was sufficient for the task, receiving a NSE value of 0.81 (calibration period) and 0.56 (validation period), and able to perform almost as well as the SWAT model, which received NSE values of 0.83 (calibration period) and 0.59 (validation period). Furthermore, since the paramos are vulnerable towards climate change, it was considered important to investigate how discharge might be affected by climate change. Simulations of future climate towards the end of the century, representing two emission scenarios, SSP2-4.5 and SSP5-8.5, were performed with data from the general circulation models EC-Earth3-CC (Europe) and MRI-ESM2-0 (Japan). The results from the EC-Earth3-CC model indicate a change towards drier dry seasons and wetter wet seasons. On an annual scale, it shows a decrease in discharge, but no change in annual precipitation. The MRI-ESM2-0 model was not considered reliable due to the large distance between the catchment area in question and the location where the data came from. Large uncertainties are associated with the data quality and quantity for both parts of this study. This is a well-known issue in these quite unapproachable locations, which is why the small scale investigation focused on learning more about the monitoring of these ecosystems. A horizontal precipitation station was built to capture horizontal precipitation. Even if built as a rather rough structure, it seemed to work and could be useful for future investigations. The results showed that horizontal precipitation contributed with a non-negligible amount to the total precipitation.  In summary, there is a risk that climate changes will have an impact on the water resources, due to drier dry seasons and wetter wet seasons. This could lead to water shortages in periods, but more studies are necessary to confirm the result. It is especially important to investigate more variables such as land use, soil moisture and radiation. It is also important to study more paramo areas in detail since they respond differently towards climate change. / Paramos är unika ekosystem som ligger på en höjd av 2800-4800 meter över havet i de tropiska Anderna. De är hem för en mängd olika endemiska arter och har en stor vattenreglerande förmåga och försörjer cirka 80 % av befolkningen i Colombia med dricksvatten. Dessa ekosystem har visat sig vara särskilt sårbara för klimatförändringar, vilket innebär en stor utmaning när det kommer till att skydda paramos som vattenkälla. Denna studie syftade till att undersöka paramos på tre rumsliga skalor: stor, medelstor och liten skala. Den stora skalan syftar till att undersöka paramos i Colombia på nationell nivå, den medelstora skalan syftar till att modellera hydrologin i ett litet paramoavrinningsområde, och den lilla skalan syftar till att utforska det allmänna landskapet och metoder för att övervaka hydroklimatologin. På nationell skala karaktäriserades paramos utifrån hydrologiska och klimatologiska variabler, i slutändan med fokus på nederbörd och avrinning, genom att producera beskrivande statistik, och därtill hitta trender över tid. Syftet var att beskriva paramos i Colombia hydroklimatologiskt både rumsligt och tidsmässigt för att få en mer uppdaterad och heltäckande bild av hydrologin i dessa ekosystem och för att undersöka om möjliga samband mellan de hydroklimatologiska variablerna kunde upptäckas som skulle kunna påverka vattentillgången, det vill säga om det fanns några tecken på klimatpåverkan och hydrologisk respons. Ett annat syfte var att undersöka om statistiskt signifikanta trender kunde ses i historiska data och om det fanns tecken på att klimatförändringar eller ENSO-händelser (El Niño Southern Oscillation) påverkade tidsserierna. Resultatet visade att det fanns ett stort spann i uppmätt årsnederbörd, mellan 500 och 5000 mm/år, beroende på nederbördsstationens lokalisering. Årsnederbörden skiljde sig med upp till cirka 2000 och 3500 mm/år, inom respektive mellan olika paramoregioner. Det årliga medeldygnsflödet låg mellan 0 och 25-30 m3/s och det totala årliga specifika flödet låg mellan 0 och 2500 mm/år. Det var inte möjligt att upptäcka någon generell, gemensam tidsmässig trend i varken nederbörd eller avrinning för samtliga stationer och majoriteten av trenderna för enskilda stationer var inte signifikanta. De flesta platser som faktiskt visade signifikanta trender i nederbörd visade en ökning snarare än en minskning, på månadsbasis snarare än årsbasis. Trenderna som var signifikanta för avrinning visade också en ökning. Inget uppenbart samband mellan nederbörd och avrinning kunde ses i varken kvantitet, mönster eller trend över tid, även om vissa likheter och gemensamma egenskaper kunde hittas. Vissa lokala maxima och minima i nederbörd sammanföll med ENSO-händelser, men huruvida de signifikanta trenderna beror på klimatförändringar är fortfarande oklart. De förändringar som kunde identifieras kan ha en inverkan på samhällen som är nära och förlitar sig på paramos, men fler studier på säsongs- och månadsskala behövs.  På den medelstora skalan användes HBV-lightmodellen för att simulera hydrologin i ett litet paramoavrinningsområde kallat Monterredondo. Syftet var att undersöka hur en mindre komplex modell som HBV-modellen kunde prestera jämfört med den mer omfattande SWAT-modellen, som tidigare lyckats modellera hydrologin i samma avrinningsområde. Eftersom mängden data i dessa regioner är begränsad kan en mindre komplex modell vara att föredra. Resultaten visade att HBV presterade tillräckligt bra för uppgiften då modellen erhöll ett NSE-värde på 0,81 (kalibreringsperioden) och 0,56 (valideringsperioden) och kunde prestera nästan lika bra som SWAT-modellen, som erhöll NSE-värden på 0,83 (kalibreringsperioden) och 0,59 (valideringsperioden). Då paramos är sårbara för klimatförändringar ansågs det dessutom viktigt att undersöka hur avrinningen kan påverkas av klimatförändringar. Simuleringar för framtida klimat motsvarande slutet av seklet modellerades med två utsläppsscenarier, SSP2-4.5 och SSP5-8.5. De representerades med data från de allmänna cirkulationsmodellerna EC-Earth3-CC (Europa)och MRI-ESM2-0 (Japan). Resultaten från EC-Earth3-CC-modellen indikerade en förändring mot torrare torrperioder och blötare regnperioder. På en årsskala visade modellen en minskning i avrinning, men ingen förändring i årsnederbörd. MRI-ESM2-0-modellen bedömdes inte vara tillförlitlig på grund av det stora avståndet mellan det aktuella avrinningssområdet och platsen där datan kom ifrån. Stora osäkerheter är förknippade med datakvalitet och kvantitet för båda delarna av denna studie. Detta är ett välkänt problem på dessa ganska otillgängliga platser, varför den småskaliga utredningen fokuserade på att öka förståelsen för den hydroklimatologiska övervakningen i dessa ekosystem. En horisontell nederbördsstation byggdes för att fånga horisontell nederbörd. Även om den byggdes med en ganska grov struktur, verkade den fungera och kan potentiellt vara användbar för framtida undersökningar. Resultaten visade att horisontell nederbörd bidrog med en icke-försumbar mängd till den totala nederbörden. Sammanfattningsvis finns det en risk att klimatförändringarna påverkar vattenresurserna, på grund av att torrperioderna blir torrare och regnperioderna blir blötare. Detta kan leda till en periodvis vattenbrist, men fler studier krävs för att bekräfta resultatet. Det är särskilt viktigt att undersöka fler variabler såsom markanvändning, markfuktighet och strålning. Det är också viktigt att studera fler paramoområden i detalj, eftersom de reagerar olika på klimatförändringar.

Introduction: Mozambican farmers constitute a vulnerable group, facing challenges in relation to climate change that put their health at risk. This issue received limited attention in privious research, resulting in a knowledge gap regarding a local perspective of Mozambican farmers’ health in the contex of climate change. Study aim: This paper addresses this gap by exploring how Mozambican farmers perceive their health and the support available to them in the context of climate change. Methods: Qualitative interviews were conducted and analysed using a thematic approach, with theoretical frameworks such as the Health Belief Model (HBM) and the Theory of Justice providing tools to deepening the result discussion. Results: The findings reveal that Mozambican farmers view climate change as a threat, impacting their agricultural livelihoods and perceived health. Participants expressed concerns about theirfuture and their ability to support themselves and their families. Furthermore, inadequate infrastructure exacerbates these challenges, and participants expressed distrust towards the government. The non-governmental organization (NGO) Mozambican Farmer’s Union (UNAC) provided support in the form of lectures, however, the participants expressed the need for practical initiatives. Conclusion: This study sheds light on the complex interplay between climate change vulnerability and the (absence of) support systems affecting the health of Mozambican farmers. Many farmers expressed faith in their occupation but skepticism towards the government. They perceive that climate change exacerbates the challenges in farming, which is intertwined with their perceived health. The Health Belief Model and the Theory of Justice offering insights for developing targeted interventions and policies. / Introduktion: Jordbrukare i Moçambique utgör en sårbar grupp i samhället som står inför särskilda utmaningar i relation till klimatförändringarna som riskerar att förvärra deras hälsa. Det saknas tidigare forskning av ett lokalt perspektiv gällande moçambikiska jordbrukares upplevda hälsa i kontexten av klimatförändringarna. Syfte: Den här uppsatsen adresserar dessa luckor genom att utforska hur jordbrukare i Moçambique upplever sin hälsa och det stöd som finns tillgängligt för dem i kontexten av klimatförändringarna. Metod: Kvalitativa intervjuer utfördes och analyserades genom tematisk innehållsanalys med de teoretiska ramverken Health belief model (HBM) och Theory of justice som verktyg för att fördjupa resultatdiskussionen. Resultat: Fynden visar att jordbrukarna uppfattar klimatförändringarna som ett stort hot, som påverkar deras möjlighet att försörja sig på jordbruk vilket är sammflätat med deras upplevda hälsa. Deltagarna utryckte oro för framtiden och hur de ska försörja sig och sina familjer. Dessutom förvärrar inadekvat infrastruktur dessa utmaningar. Majoriteten av deltagarna utryckte misstro gentemot regeringen och även om den icke-statliga organisationen Mozambican Farmer’s Union (UNAC) bidrog med insatser i form av föreläsningar utryckte deltagarna en önskan om insatser riktade mot praktiska svårigheter. Slutsats: Den här studien visar på den komplexitet som uppstår i utmaningarna av klimatförändringar och bristfälliga skyddsnät och hur detta i sin tur påverkar jordbrukare i Moçambique. Många av jordbrukarna har tilltro till sitt yrke men misstro till regeringen, de upplever att klimatförändringarna försvårar jordbruket som är starkt sammanflätat med deras upplevda hälsa. HBM och Theory of justice bidrar till värdefulla insikter och perspektiv för utvecklingen av riktade insatser och policyutveckling.

The shrinking of permeable areas in favour of urban development is a phenomenon described in both scientific literature and policy documents. Changes in rainfall intensity and frequency following climate change are expected, but predicting the exact magnitude of these changes remains unclear. The uncertainty of what we will have to face in the future and when it will happen causes a blur of activities that may successively influence the mitigation of climate change. This study aims to explore and understand sustainable stormwater management within nature-based solutions (NBS) by reviewing both scientific and grey literature, as well as development plans in a specific area in southern Stockholm. Both risks and benefits of NBS implementation in urban stormwater management have been reviewed and described. Moreover, it is found in the literature that conceptual ambiguities and uncertainties of the NBS concept lead to weaker decision-making and planning processes. The goal of this study was to understand stormwater management recommendations for climate change mitigation, how these recommendations relate to detailed planning documents, what types of solutions are considered and proposed in the planning process, whether there is a link between the NBS and the proposed solutions, and finally, whether spatial analysis can help in the planning process in locating the strengths and weaknesses of the planned construction in flood-prone areas. The results of this study indicates whether the selected detailed development plans follow the recommendations of strategic documents. Detailed planning documents followed the recommendations to a limited extent. Moreover, in terms of spatial analysis, the analysed plans rarely referred to Skyfallsmodell, the model used to represent the flood-risk caused by 100-year rain event. In one of the cases of the early-stage detailed development plan, the new construction area were proposed inside an area with significant risk of flooding. The use of spatial analysis could help urban planners to identify both areas unsuitable for development and locate places suitable for NBS implementation. / Minskningen av genomsläppliga markområden till förmån för stadsutveckling är ett fenomen som beskrivs i både vetenskaplig litteratur och policydokument. Förändringar i nederbördsintensitet och storlek efter klimatförändringar förväntas, men det är fortfarande svårt att förutsäga den exakta storleken på dessa förändringar. Osäkerheten om vad vi kommer att behöva möta i framtiden och när det kommer att hända orsakar en oklarhet kring vilka aktiviteter som kommer att kunna påverka och mildra effekterna av klimatförändringarna. Denna studie syftar till att utforska och förstå hållbar dagvattenhantering genom naturbaserade lösningar (NBS) genom att granska både vetenskaplig och grå litteratur, samt utvecklingsplaner i ett specifikt område i södra Stockholm. Både risker och fördelar med NBS-implementering i urban dagvattenhantering har granskats och beskrivits. Dessutom framgår av litteraturen att begreppsmässiga oklarheter och osäkerheter i NBS-begreppet leder till svagheter i beslutsfattande och planeringsprocesser. Målet med denna studie var att förstå rekommendationer för dagvattenhantering för att mildra klimatförändringar, hur dessa rekommendationer relaterar till detaljerade planeringsdokument, vilka typer av lösningar som övervägs och föreslås i planeringsprocessen, om det finns en koppling mellan NBS och de föreslagna lösningarna, och slutligen - om rumslig analys kan hjälpa till i planeringsprocessen för att lokalisera styrkor och svagheter med den planerade konstruktionen i översvämningsutsatta områden. Resultaten av denna studie indikerar hur de valda detaljutvecklingsplanerna följer rekommendationerna i strategiska dokument. Detaljerade planeringshandlingar följde rekommendationerna i begränsad omfattning. Dessutom, när det gäller rumslig analys, hänvisade de analyserade planerna sällan till Skyfallsmodellen, som används för att representera översvämningsrisken orsakad av 100-årsregn. I ett av fallen med en tidig detaljplanen föreslogs nybyggnadsområdet inom ett område med stor risk för översvämning. Användningen av rumslig analys skulle kunna hjälpa stadsplanerare att identifiera både områden som är olämpliga för utveckling och att lokalisera platser som är lämpliga för implementering av NBS.