Den biologiska mångfalden och förlusten av den medför effekter på såväl ekosystem som människan. I jordbruket är mångfald i form av god variation av naturtyper och arter en central del för att tillgodose att ekosystemtjänster som odlingslandskapet är beroende av främjas samt för att uppnå de miljökvalitetsmål som beslutats av den svenska riksdagen. Syftet med studien är att undersöka om det finns hinder till att miljömålen “Ett rikt växt- och djurliv” och “Ett rikt odlingslandskap” inte har en positiv utveckling gällande statusen av den biologiska mångfalden i odlingslandskapet. Vad det finns för möjligheter att bemöta de identifierade förklaringarna ska också undersökas. Med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys tolkas textinnehåll från två kvalitativa intervjuer och två myndighetsdokument. De teoretiska ramverken politisk ekologi och stigberoende används för att relatera till resultatet och bidra till att förklara bakgrunden till varför målen inte nås och således att den biologiska mångfalden missgynnas. Studiens resultat påvisar att det finns strukturella begränsningar som kan förklara varför utvecklingen ser ut som den gör och det härleder till ekonomiska, politiska och sociala hinder. Hindren har uppstått genom utarmningen av jordbruksmark till följd av den historiska utvecklingen, bristande styrmedel och lönsamhetskrav samt individers inställningar. Möjligheter har identifierats men det går inte genom denna studie att säga om dessa är tillräckliga för att bemöta hindren. / Biodiversity and the loss of it have effects on ecosystems as well as humans. In the agricultural landscape, diversity in the form of a good variety of natural types and species is a key part to ensure that ecosystem services that the agricultural landscape depends on are promoted and to meet the environmental quality goals decided by the Swedish Parliament. The purpose of the study is to investigate whether there are explanations or obstacles to why the environmental goals "A rich plant and animal life" and "A rich agricultural landscape" do not have a positive development regarding the status of biodiversity in the agricultural landscape. What the possibilities are that can respond to the identified explanations must also be investigated. Textual content has been interpreted from two qualitative interviews and two official documents with the help of a qualitative content analysis. The theoretical frameworks of political ecology and path dependence have been used to relate to the results and help explain the background of why the goals are not reached and thus biodiversity is disadvantaged. The study's results demonstrate that there are structural limitations that can explain why the development looks the way it does and that it originates from economic, political and social obstacles. The obstacles have emerged from the depletion of agricultural land as a result of historical development, lack of policy instruments and regulations, profitability and the attitudes of individuals. Opportunities have been identified but it is not possible with this study to say whether these are sufficient to address the obstacles at hand.

Med en växande stadspopulation världen över har förtätning av urbana områden ökat markant de senaste åren och Malmö är inget undantag. I takt med denna utveckling blir även frågan om den gröna infrastrukturens funktion och plats i den täta staden mer och mer aktuell. Detta examensarbetet syftar till att öka medvetenheten kring grön infrastruktur och ekosystemtjänster i den förtätade staden samt visa på vikten av att inkludera dessa i stadsplaneringen.Uppsatsen grundar sig i litteraturstudier och intervjuer med en en grupp av varierande kompetens inom forskningsområdet. Genom att sammanställa vilka kvaliteter och förutsättningar som finns i staden tar vi fram olika lösningar på hur man kan implementera grönska i en tät miljö. Detta resulterar i olika gestaltningsförslag med lösningar som riktar sig dels till kommunen och erbjuder en möjlighet till uppskalning som då ger en applicerbarhet på både lokal och regional nivå. Förslagen vänder sig även mot Malmös medborgare med exempel om hur man kan bidra till att skapa egna social-ekologiska system och bidra till gröna korridorer genom staden.Resultatet visar problematiken i att kombinera en tät stad med ett grönt nätverk. Det finns en vilja och ett intresse hos aktörer, ett relativt välfungerande samarbete mellan instanser samt ett fåtal handfasta verktyg som finns att tillgå för att mäta effekterna av ekosystemtjänster. I Malmö har kommunen kontroll över en liten del av stadsytan då mycket av den är privatägd, utvecklingen av den gröna infrastrukturen lämnas därför ofta till aktörer som tenderar att ha vinstdrivande intressen. Ytterligare faktorer som försvårar arbetet är att kunskapen om den gröna infrastrukturen är bristfällig, kommunikationen mellan olika parter undermålig och att förvaltningen blir lidande därefter. Det framkommer att konkurrensen om yta blir avgörande i planeringen och att det ställs höga krav på den grönska som finns i staden. Det är därför av yttersta vikt att starka samarbeten upprätthålls och att aktörer på området kontinuerligt utbildas i ämnet om grön infrastruktur och ekosystemtjänster. / The densification of urban areas have increased significantly in the last years due to the growing population in cities worldwide and Malmö is no exception. Along with this development, the question of function and place of the green infrastructure in the city is also becoming more and more relevant.This thesis aims to increase awareness of green infrastructure and ecosystem services in a dense city and show the importance of including these in urban planning.The thesis is based on a literature review and interviews with a group of varying expertise within the research area. By compiling the qualities and conditions of the city, we develop different solutions on how to implement greenery in a dense environment. This results in various design proposals where two of them entail solutions aimed at the municipality that offer an opportunity for upscaling, making them applicable at both a local and a regional level. The proposals are also aimed at the citizens of Malmö providing them with examples on how to create their own social-ecological systems and thereby contribute to green corridors throughout the city.The results display the issues of combining a dense city with a green network. There is a will and an interest among actors, a relatively well-functioning collaboration between agencies and a few tangible tools that are available to measure the effects of ecosystem services. In Malmö, the municipality has control over a small portion of the city space as much is privately owned. The development of the green infrastructure is therefore often left to actors who tend to have interests related to profit. Additional factors that further complicate the work is that there is a lack of knowledge of green infrastructure, communication between different actors is substandard and that maintenance suffers thereafter. It is made clear that the competition for space is one of the deciding factors in planning and that it puts high demands on the quality of greenery that exist in the city. It is therefore of utmost importance that strong collaborations are upheld and that stakeholders within the field are continuously educated on the subject of green infrastructure and ecosystem services.

The riparian zone is a changeable and species-rich habitat with important ecological functions that have long been affected by human activities such as hydropower and forestry. Rivers and their adjacent riparian zones also constitute a transport route for plant parts and seeds in a form of passive transport, called hydrochory, which can contribute to the establishment of plants or the preservation of diversity in the riparian zone. Theories such as "the river collector hypothesis" state that the diversity of plants increases with distance from the source of a river and this study aims to investigate a specific part of this theory, namely the effect of tributaries on the accumulation of plants in the riparian zone. Plant surveys have been carried out upstream and downstream of the outlets of several tributaries to Vindelälven (unregulated) and Umeälven (regulated) in Västerbotten County, Sweden, to compare these locations with each other. Species numbers and effective species numbers for upstream and downstream surveys were analysed using paired t-tests with the expectation that both species numbers and effective species numbers would be higher downstream of tributaries than upstream. The results showed no significant differences between the upstream and downstream inventories. When examining the data, there was an indication of a trend of higher species numbers and effective species numbers downstream of tributaries in the Umeälven, but further research is needed to investigate possible connections. The explanation of the effect of tributaries on the diversity of plants in the riparian zone may be more complicated than can be explained only by theories of the accumulation of plants from hydrochory. Alternatively, the effect from the tributaries is small in relation to the longitudinal build-up of plants that occurs in longer free-flowing stretches of the rivers, which may hide the effect of the tributaries. / Strandzonen är ett föränderligt och artrikt habitat med viktiga ekologiska funktioner som under lång tid har påverkats av mänskliga verksamheter som vattenkraft och skogsbruk. Älvar och dess angränsande strandzoner utgör även en transportsträcka för växtdelar och fröer i en form av passiv transport, benämnd hydrochori, som kan bidra till etableringen av växter eller bevarandet av mångfalden i strandzonen. Teorier som ”the river collector hypothesis” säger att mångfalden av växter ökar med avstånd från källan i en älv och den här studien har som mål att undersöka en specifik del av denna teori, nämligen vilken effekt biflöden har på ansamlingen av växter i strandzonen. Växtinventeringar har genomförts uppströms och nedströms om flera biflödens utlopp till Vindelälven (oreglerad) och Umeälven (reglerad) i Västerbottens län för att jämföra dessa lokaler med varandra. Artantal och effektivt artantal för uppströms- och nedströmsinventeringar analyserades med parade t-tester med förväntningen att både artantalet och det effektiva artantalet skulle vara större nedströms om biflöden än uppströms. Resultaten visade inga signifikanta skillnader mellan uppströms- och nedströmsinventeringarna. Vid granskning av data fanns en antydan till en trend med större artantal och effektivt artantal nedströms om biflöden i Umeälven men ytterligare undersökningar behövs för att utreda eventuella samband. Förklaringen till vilken effekt biflöden har på mångfalden av växter i strandzonen kan vara mer komplicerad än att det på egen hand kan förklaras med teorier om ansamling av växter från hydrochori. Alternativt är effekten från biflödena liten i relation till den longitudinella uppbyggnaden av växter som sker i längre fritt flödande sträckor av älvarna vilket skulle kunna dölja biflödenas effekt.

Bevarandet av den biologiska mångfalden är viktigt både på internationell, nationell, regional och lokal nivå, bland annat på grund av dess betydelse för vår livsmedelsproduktion. I dagsläget minskar dock den biologiska mångfalden runt om i världen och förändrad mark- och vattenanvändning anges som den främsta orsaken till den pågående utrotningen. Som en del av arbetet att bevara den biologiska mångfalden har EU-kommissionen som mål att minst 30 procent att EU:s mark- och vattenområden ska getts ett rättligt skydd fram till 2030. Idag är mindre än 15 procent av Sveriges yta skyddad och takten för att utöka dessa områden avtar i och med regeringens beslut om kraftigt minskade resurser till Naturvårdsverket. Som ett resultat blir andra delar av lagstiftningen, som berör förvaltningen av naturvärden, än viktigare. Ett exempel på en sådan paragraf är 3 kap. 3 § Miljöbalken (SFS 1998:808) som avser att så långt möjligt skydda ekologiskt särskilt känsliga mark- och vattenområden från åtgärder som kan skada naturmiljön. Vad så långt möjligt egentligen innebär i praktiken och hur intresseavvägningar bör göras är dock ganska svårt att överblicka. Detta riskerar att resultera i att paragrafen tillämpas olika, i olika fall och i olika kommuner. Med detta som utgångspunkt avsåg studien genom att undersöka hur 3 kap. 3 § Miljöbalken kan tolkas samt att genom en diskursanalys jämföra hur utvalda kommuner förhåller sig till paragrafen. Undersökningen genomfördes med Emmelins och Lermans (2006) miljö- och planeringparadigm samt begreppet legitimitet som teoretisk utgångpunkt, för att bättre förstå lagstiftningens syfte och inriktning. För att kunna förstå hur den granskade paragrafen ska tolkas behöver man dels se till de delar av Miljöbalkens förarbeten som berör paragrafen, men även andra paragrafer och lagar med tillhörande förarbeten, är av högsta relevans för tolkningen. Därigenom kan en, om än komplex, bild ges av hur paragrafen avses tillämpas. För att ge en mycket förenklad överblick av tolkningen kan det sammanfattningsvis konstateras att vissa paragrafer och ställningstaganden i förarbetena stärker skyddet av ekologiskt särskilt känsliga områden (ESK-områden), medan andra reducerar det. Vad gäller hur eventuella intressemotsättningar ska hanteras i frågor som berör ESK-områden, pekas allra främst olika typer av samhällsekonomiska intressen samt ändamålsenligt byggande ut som intressen som kan väga tyngre än ESK-områden. På grund av att dessa begrepp är förhållandevis vaga kan många olika typer av intressen och åtgärder inrymmas i dessa, vilket försvagar skyddet av ESK-områden. Som ett resultat överlåts en del av ansvaret för den biologiska mångfalden till de kommunala politikerna, som genom det kommunala planmonopolet styr den förändrade markanvändningen. Därigenom påverkas bevarandet av vår biologiska mångfald av enskilda politikers syn på naturvärden och huruvida de anser att dessa är bevarandevärda eller ej, i förhållande till andra typer av intressen. Till följd har, utöver kommunernas förhållande till ESK-områden, även deras syn på naturvärden granskats. Sett till resultatet kan det konstateras att kommunerna syn på naturvärden överensstämmer förhållandevis väl med hur gediget deras underlag över ESK-områden är. Järfällas och Österåkers kommun lade båda stort värde vid bevarandet av naturvärden, och båda hade även tagit fram kartmaterial över kommunens samtliga ESK-områden. Järfälla stod dock ut, i och med att de även tagit fram ett separat underlag som endast fokuserade på ESK-områden, något som är mycket ovanligt i Sverige, om inte unikt. Norrtäljes kommun hade däremot betydligt mindre fokus på naturvärden och istället ett stort fokus på tillväxt. De saknade även kartmaterial över sina ESK-områden, men var samtidigt den kommun som i sin översiktsplan bäst beskrev vad ett ESK-område var och vad det kunde tänkas innehålla. I studiens slutsats konstaterades framför allt två saker. Det ena var att de olika kommunerna i viss mån skiljde sig åt vad gällde vad som inkluderades i ESK-områden. Detta resulterar i att områden med motsvarande ekologiska funktioner ges ett juridiskt skydd i en kommun, medan det i en annan kommun uteblir. Detta trots att samtliga kommuner utgår från samma lagstiftning. Den varierande tillämpningen av lagen antas dock i viss mån kunna förebyggas om vägledning hur lagstiftningen ska tolkas tas fram på nationell nivå, något som idag helt saknas. Det andra som konstateras är att lagens tolkningsutrymme, som möjliggör för intresseavvägningar i enskilda fall, är viktigt för att kunna genomföra en hållbar planering. Samtidigt riskerar vi i dagsläget att inte uppnå målet om ett 30-procentigt skydd av landets mark- och vattenområden innan år 2030. Därmed behöver den typen av regelverk som 3 kap. 3 § Miljöbalken utgör, i viss mån täcka upp för detta. Genom att tydligare fastslå vilka typer av intressen som får ligga till grund för en exploatering eller annan typ av störning av ESK-områden, kan det säkerställas att exempelvis kortsiktiga intressen inte tillgodoses på bekostnad av en biologisk mångfald som i många fall är svår eller omöjlig att återställa. Sammanfattningsvis föreslås alltså att nationell vägledning tas fram samt att det juridiska skyddet av ESK-områden preciseras. Därigenom kan tolkning och tillämpning av 3 kap. 3 § Miljöbalken förenklas samtidigt som den biologiska mångfalden får ett förbättrat och mer homogent skydd.

Denna studie undersöker förutsättningarna för implementering av EU:s nya skogsstrategi i en flernivåstyrningskontext. Policykonflikter har varit framträdande inom olika områden, inte minst inom skogspolitiken, och skogsägare har haft svårigheter att navigera bland de regleringar som finns både på nationell och EU-nivå. Därför fokuserar denna uppsats på den övergripande forskningsfrågan: Är skogspolitiken samstämmig? Genom att analysera och jämföra policykoherensen mellan EU:s skogsstrategi och två viktiga svenska policydokument – klimathandlingsplanen från 2023 och strategin för biologisk mångfald och ekosystemtjänster från 2013 – syftar studien till att belysa hur väl dessa strategier samverkar och är samstämmiga inom skogspolitiken på både EU- och nationell nivå. Studien finner överensstämmelser mellan vissa mål i EU:s skogsstrategi och de svenska dokumenten, vilket indikerar en potential för implementering. Samtidigt identifieras konflikter mellan vissa policys, särskilt vad gäller prioriteringar och tidsramar. Dessa avvikelser minskar policykoherensen och skapar hinder för en effektiv implementering av EU:s skogsstrategi i Sverige. Studien bidrar därmed till en ökad förståelse av skogspolitikens samstämmighet och belyser utmaningar för implementeringen av mål på olika nivåer inom den svenska skogspolitiken.

Biologisk mångfald minskar kraftigt i hela världen som ett resultat av mänskliga handlingar. Den biologiska mångfalden hos svenska boreala skogar hotas av det moderna skogsbruket där trakthyggesbruk som är en vanlig skogsbruksmetod skapar en miljö som är svår att överleva i för naturvårdsarter. I denna studie är syftet att undersöka om observationer av sex stycken naturvårdsarter är högre i skyddade värdekärnor bestående av gammal barrskog än i produktionsbarrskog i Dalarnas län, Sverige. Detta genom att analysera andelen av de totala observationerna i proportion till andelen av den totala arealen för respektive skogstyp samt andelen observationer av varje naturvårdsart för sig i proportion till andelen av den totala arealen för respektive skogstyp. Då tidigare studier visat att artantalet och den biologiska mångfalden är högre i skyddade områden, inkluderat gammal skog, förväntades det att resultatet för denna studie skulle följa samma trend. Rumsliga data för skyddade värdekärnor och produktionsskog erhålls från Naturvårdsverket, Skogskarta från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och rumsliga data för artobservationer från SLU Artdatabanken. Den rumsliga analysen utfördes i QGIS och en statistisk analys genom ett Pearson Chi square-test i SPSS. Resultatet i studien visade att det inte finns en signifikant skillnad i proportionen mellan andelen observationer och andelen areal för respektive skogstyp vilket är skyddade värdekärnor och produktionsskog. För varje enskild naturvårdsart var det endast för rynkskinn (Phlebia centrifuga) som det fanns en signifikant skillnad i proportionen mellan andelen observationer och andelen areal för respektive skogstyp vilket indikerar på att den arten föredrar skyddade värdekärnor över produktionsskogar. Studiens resultat överensstämmer inte med tidigare studier men trots detta är bevarandet och främjandet av gamla skogar som är skyddade en viktig del i arbetet mot att stoppa minskningen av den biologiska mångfalden. / Biodiversity is declining rapidly worldwide as a result of human actions. The biodiversity of Swedish boreal forests is threatened by modern forestry, where clearfelling, which is a common forestry practice, creates an environment that is difficult for conservation species to survive in. In this study, the aim is to investigate whether observations of six conservation species are higher in protected high conservation value forests consisting of old coniferous forest than in production coniferous forest in Dalarna County, Sweden. This by analyzing the share of total observations in proportion to the share of the total area for each forest type, and also the share of observations of each conservation species separately in proportion to the share of the total area for each forest type. As previous studies have shown that species numbers and biodiversity are higher in protected areas including old-growth forests, it was expected that the results of this study would follow the same trend. Spatial data for protected high conservation value forests and production forests were obtained from the Swedish Environmental Protection Agency, Forest Map from the Swedish University of Agricultural Sciences (SLU) and spatial data for species observations from the SLU Swedish Species Information Centre. The spatial analysis was performed in QGIS and a statistical analysis through a Pearson Chi square test in SPSS. The results of the study showed that there is no significant difference in the proportion of observations to area for each forest type that is protected high conservation value forests and production forests. For each individual conservation species, only for Phlebia centrifuga fungus was there a significant difference in the proportion between the share of observations and the share of area for each forest type which indicates that this species prefers high conservation value forests over production forests. The results of the study are not consistent with previous studies, but despite this the conservation and promotion of protected old-growth forests is an important part of efforts to halt biodiversity loss.

The ongoing trend with urban infill often implicates a conflict with urban green areas, which becomes a problem when green areas in cities are declining and when biodiversity is threatened on a global scale. This case study investigates how green areas and existing biological values are prioritized in an area in Malmö where infill is taking place (Översiktsplan för del av Kirseberg). Specifically, planning process and dialogue, on detailed comprehensive planning level, between the municipality and the landowner is analysed and compared with the policy plan for the area. The methods used are semi-structured interviews combining qualitative and quantitative data.The results show that many of the planning policies regarding green areas are prioritized and considered. However, when it comes to preserving existing vegetation and biological values, these policy goals are prioritized lower than the other policies, which leads to postponed conservation measures. Arguments for planning green areas are about structural concerns and attractivity. Municipal planners are concerned about the low amount of green areas and they find that policies and the planning and building act for green areas give a poor support in the planning process.Vague policy goals for green areas make it difficult for planners to balance between the many policy goals they need to consider. Although the actors have common interests and two-sided compromises are done, profit and a high exploitation level are the priorities of the landowner,which leads to fewer green areas. Landownership therefore limits municipal influence to planfor public interests like green areas. Furthermore, the political focus on high exploitation is another reason for this. Insufficient and outdated policies and planning material are also concerns that affects the planning of green areas.Green areas and biological values are not prioritized enough on the detailed comprehensive planning level neither in the policies of the plan, in the planning process nor in other policies. To change this, both planning laws, policies and political will need to prioritize green areas higher. Many studies state that the planning and building act is insufficient for planning green areas that support ecosystem services on private properties. This seems to apply to this case study as well.

Mitt mål är att göra stadsrummet inbjudande för fler än bara människor och stärka ekosystemet där fjärilar är en viktig del, både som pollinerare och föda för andra arter. Jag har valt att hjälpa just fjärilar då deras antal under de senaste åren har halverats och är i starkt behov av stöttning.  Med design som verktyg kommer jag att introducera de värdväxter som fjärilen är beroende av för att överleva. För att skapa en så stor förändring som möjligt använder jag mig av ett objekt som redan har en stark närvaro i stadslandskapet nämligen lyktstolpen.   Jag har designat en växtbädd som är anpassad efter lyktstolpen och i den finns det möjlighet att plantera upp till 24 st växter. Tack vare lyktstolparnas strategisk placering kan man med hjälp av min design koppla ihop stadens grönområden och introducera växtlighet där det i dagsläget inte finns någon. Hade inte du velat bo i en stad med massa växter och vackra fjärilar?

No description available.

This thesis discusses the responsibility of and risk for infestations of spruce bark beetle. The spruce bark beetle, Ips typographus, is a natural part of the Swedish forest ecosystem but causes severe financial damage in forestry. Since 2018, the spruce bark beetle infestations have been substantial in Sweden. The first task of the thesis is to evaluate the balance between the forest production interests and the environmental interests, based on the legal regulation of spruce bark beetle control. Production and environment are the equal aims of the Swedish Forestry Act. The regulation of spruce bark beetle control differs depending on whether the forest is in a conservation area or not. For example, owners of forests outside conservation areas are obliged to take care of damaged, fresh wood of spruce and pine, while such an obligation in general does not exist in conservation areas. In this evaluation, I conclude that the balance between the two interests in the spruce bark beetle regulation is good as a whole.  The second question of the thesis is the legal allocation of risk for spruce bark beetle infestations. In this investigation, it is examined whether established law presents a possibility to claim damages for spruce bark beetle infestations that may derive from an adjacent forest. The conclusion drawn is that the regulation of compensation for certain kinds of environmental damage in the Swedish Environmental Code probably would not be applicable as a legal basis for such a claim. By contrast, neighbour law and the Swedish Torts Act could be used as the basis of an action for damages. However, to prove causality regarding the origins of a specific infestation might bring problems, which altogether means that an action for damages faces considerable difficulties. Therefore lastly, some alternative ways of allocating the risk for spruce bark beetle infestations are presented. / I denna uppsats diskuteras ansvar och risk för granbarkborreangrepp. Granbarkborren, Ips typographus, är en naturlig del av skogens ekosystem men orsakar stora ekonomiska skador i skogsbruket. Sedan 2018 har granbarkborreangreppen i Sverige varit omfattande.  Uppsatsens första uppgift är att utifrån regleringen av granbarkborrebekämpning i skogen utvärdera avvägningen mellan produktions- och miljöintresset, som är skogsvårdslagens jämställda mål. Den rättsliga regleringen av bekämpning av granbarkborrar skiljer sig åt beroende på om skogen är skyddad eller oskyddad. Bland annat är ägare av oskyddad skog ålagda att ta hand om skadat, färskt barrvirke, medan en sådan skyldighet ofta saknas i skyddade områden. I utvärderingen kommer jag fram till att avvägningen mellan de två intressena över lag är god i granbarkborreregleringen.  Den andra frågan i uppsatsen är fördelningen av risk för granbarkborreangrepp. För att undersöka det utreds om det enligt gällande rätt är möjligt att få skadestånd för granbarkborreangrepp som kan härstamma från närliggande skyddad eller oskyddad skog. Slutsatsen är att 32 kap. miljöbalken förmodligen inte skulle vara tillämplig, medan däremot grannelagsrätten och skadeståndslagen kan läggas till grund för en sådan talan. Att bevisa orsakssambanden kan dock innebära problem, vilket sammantaget gör att en skadeståndstalan för granbarkborreangrepp från närliggande skog möter ansenliga hinder. Sist presenteras därför några alternativa sätt att fördela risken för barkborreangrepp.