Studien har utformats från intresset av ett relativt nytt och omtalat fenomen “fear of missing out”, benämnt FoMo. Direkt översatt betyder det rädslan att missa, vilket ofta beskrivs som ett psykologiskt fenomen. Studien har en hermeneutisk ansats och syftar till att förmedla en förståelse av FoMo i relation till sociala aspekter med en socialpsykologisk utgångspunkt. Urvalet består av tio intervjudeltagare i åldern 18–32 år med erfarenhet av upplevd FoMo. Deltagarna har intervjuats om sin upplevelse av FoMo, där de fått tala fritt om fenomenet. Studiens teoretiska referensram bygger på teorier om identitetsutveckling i relation till omvärlden och individens frihet att handla utifrån en kombination av existentialism och symbolisk interaktionism. Resultatet är en tolkning av insamlad data som utformats med stöd av förförståelse, tidigare forskning och den teoretiska referensramen. FoMo handlar om en oro för framtiden. Oron grundar sig i individuella faktorer som är betydande för identitetsutveckling men även sociala faktorer som gemenskap. Att missa en social händelse i sig är inte avgörande för upplevelsen av FoMo utan snarare rädslan för att missa de erfarenheter som händelsen kan leda till. De val vi ständigt måste ta i vardagen har stor betydelse för individen och kan vara avgörande för individens existens.

Abstract I det här examensarbetet med aktionsforskning som metod och ur ett hermeneutiskt perspektiv har jag undersökt hur Ido Portalmodellen, som komplementär träning, kan öka måluppfyllelsen i kursen Dansteknik 1. Som verktyg har jag använt mig av observationer samt dagboksskrivande till att besvara mina forskningsfrågor. I början av studien upplevde eleverna att övningarna var svåra och hade ingen förståelse för syftet. Senare i studien hittade de strategier och därigenom ökade deras motivation för kunskapsutvecklingen. Nyfikenheten stimulerade den egna processen av progressionen. Slutligen så har detta arbete varit lärorik och intressant för mig både som lärare och dansutövare.

Mycket forskning pekar på att elever har svårt för att koppla samman då-nu-sedan. Blanddessa finns det en rapport från skolinspektionen, gjord 2015 på grundskolan, som pekarpå att eleverna visar goda kunskaper i referenskunskap, men att deras förmåga attorientera sig i tid inte visas lika tydligt. Med detta som bakgrund har vi därför valt attundersöka om det också ter sig i gymnasieskolan med hjälp av historiemedvetande ochbegreppets utveckling som teori. Inom det teoretiska ramverket används bådeupphovsmännen Jeismann och Rüsen, men också senare didaktiker som tolkat derasdefinitioner av begreppet. För att besvara vårt syfte och frågeställning som berör, hurlärare anser att de och deras undervisning förhåller sig till förmågan att orientera sig i tid,har vi använt oss av kvalitativa metoder, såsom semi-strukturerade intervjuer ochobservationer. Under tre tillfällen har vi samlat ihop material från två olikagymnasieskolor, med tre olika lärare. Dessa har inkluderat två historia 1b klasser och enhistoria 2b. Sedan har materialet sammanställts i ett resultat som sedan analyserats medhjälp av en hermeneutisk ansats. Resultatet visade sig att elever har svårt för förmågan attkoppla samman då-nu-sedan och att det inte beror på att undervisningen inte germöjligheter och tillfällen att utveckla detta. Snarare verkar det bero på bristandeförkunskaper och en oförmåga att orientera sig i sin egen tid, något som kommer att kallasför tidsmedvetande. Genom arbetet kan vi se hur lärare förhåller sig till orientering i tidoch hur de anser att man kan applicera detta för att utveckla elevers historiemedvetande.

Forskningsresultatet visar att förskollärare upplever problematik kring att utforma likvärdig undervisning i en storbarngrupp. Med föreliggande studie är syftet att undersöka vad förskollärare har för förståelse av att möjliggöra enlikvärdig och inkluderande undervisning för alla barn i en stor barngrupp. Därmed kan studiens resultat bidra medförståelse och kunskap om hur likvärdighet tar sig uttryck i verksamheten. Studiens forskningsfråga lyder: Hurbeskriver förskollärare sina tolkningar och implikationer av att skapa en likvärdig och inkluderade undervisning iförskolan utifrån en stor barngrupp?​​Studiens vetenskapliga utgångspunkt är hermeneutiken. Studiens metod bestårav nio insamlade digitala semistrukturerade intervjuer av förskollärare från Sveriges förskolor. Studiens resultatbaseras på intervjusvar från skriftliga intervjuer via mail. I studiens resultat framkommer det hur förskolläraredefinierar begreppen; barngruppens storlek, likvärdighet, undervisning, likvärdig undervisning, inkludering samt hurde förstår och implementerar dessa i verksamheten. I studiens diskussion diskuteras först förskollärares förståelsekring att skapa strategier för att uppnå en inkluderande likvärdig förskola. Sedan problematiseras förskolläraresdefinitioner av en stor respektive liten barngrupp i förhållande till varandra samt tidigare forskning. Slutligenbeskrivs och diskuteras förskollärares olika tolkningar av begreppen som varit centralt för studien. Studiens slutsatsär att förskollärarna förstår och organiserar verksamheten på olika sätt beroende på de individer och antal barn dehar i barngruppen utifrån deras tolkning av begreppen. En vanlig förståelse var att förskollärare delade inbarngruppen i mindre grupper för att göra undervisningen mer inkluderande och likvärdig.

Syftetmedstudienvarattutifrånläroplanensmålomattarbetamedmusikiförskolanundersöka                en grupp pedagogers uppfattningar och erfarenheter i arbetet med planerade musikstunder i            förskolan. Detta för att bidra till ökad förståelse om arbetet med musikstunder i förskolan.              Studien grundar sig i hermeneutik som metod där fokuset varit pedagogers uppfattningar och             erfarenheter om det valda fenomenet; planerade musikstunder i förskolan. Det har studerats            genom en kvalitativ studie där vi samlat in data genom semistrukturerade intervjuer med tio              stycken verksamma pedagoger från mellansverige. Resultatet visar att det både finns en            osäkerhet ochsäkerhethospedagogeriarbetetmedmusik.Osäkerhetengrundasiföreställningar             om att kompetens inom musik kopplas samman med att exempelvis ha en bra sångröst eller               kunskap i att hantera instrument. Pedagogers säkerhetskänsla förattarbetamedmusikförklaras             med att de har en uppväxt som präglats avmycketmusikmenocksåaverfarenhetochenkänsla                  av att ha musiken inom sig. I resultatet framkom det också hur pedagoger hanterar              kompetensbehov genom att organisera verksamheten efter olika förmågor. Resultatet visar även           att musikstunder i förskolan motiveras med olika syften utifrån läroplanen. Därav används            musikstunder som ett didaktiskt verktyg där motivet inte är att undervisa i musik utan att               använda musiken som ett verktyg i lärandet och utvecklingen inom andra ämnen. Vi drar              slutsatsen att om personalen kan vidga sitt synsätt från att se musikkompetenssomenmedfödd               förmåga till att istället sedetsomenförmågasomallakanutveckla. Detskullekunnaledatillatt                   fler pedagoger känner sig säkrare i arbetet med musik. Även attsepådendeladekompetenseni                 arbetslaget som entillgångdärallapedagogerbidrarmedolikadelarimusikarbetetskullekunna               bidra till en större säkerhet hos flera pedagoger. Det skulle också kunna bidra till              kompetensutveckling inom den egna verksamheten.    ​ / <p>2020-06-08</p>

Kommunikationen fungerar som en grundläggande faktor för att sociala samspel ska utvecklas och relationer skapas. Relationen är en viktig och grundläggande förutsättning för att kunna främja och stötta barn i deras kommunikation. Relationen är dock beroende av tillit och förtroende för att den ska kunna ge barnen trygghet vilket är nödvändigt för att barnen ska våga uttrycka sig och kommunicera i sociala samspel. Denna studie är gjord ur ett relationellt perspektiv och utifrån en hermeneutisk tematiserad analys. Studiens syfte var att bidra till en djupare förståelse för de utmaningar och förutsättningar pedagoger upplever med att använda alternativa kommunikationsformer för att stötta barn i behov av kommunikativt stöd, samt deras tankar kring relationens betydelse för kommunikationen. Datainsamlingen skedde genom intervjuer med  förskollärare  och barnskötare vid tre olika svenska kommuner. Våra informanter är utvalda i egenskap av att de använder alternativa kommunikationsformer kontinuerligt i sitt arbete. Resultatet visar på att pedagoger upplever relationen, tid, material och förstående, samspelta kollegor som grundläggande förutsättningar för att kunna stötta barn i kommunikation. Slutsatser  som dragits grundade på pedagogernas utsagor är att miljön där barnen vistas samt trygga relationer är avgörande för att kunna möjliggöra att varje barn får sitt stöd utifrån sina  behov och sina individuella förutsättningar. / <p>2020-06-08</p>

Syftet med studien är att ta del av förskollärares livsvärldar för att beskriva deras upplevelser av fenomenet barns övergångsprocess från förskola till förskoleklass. För att svara till studiens syfte ställs frågeställningarna: Hur upplever förskollärare den övergång barn gör från förskola till förskoleklass? och Hur kan essensen av barns övergångsprocess beskrivas? Fenomenologi förenad med hermeneutik utgör studiens vetenskapsteoretiska utgångspunkt. Det empiriska materialet har samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer med fyra förskollärare. Det empiriska materialet har sedan analyserats med hjälp av interpretativ fenomenologisk analys (IPA). Studiens resultat synliggör att barns övergång från förskola till förskoleklass upplevs av förskollärarna som en process som är både komplex och väcker känslor. Slutsatsen av resultatet visar att relationer är en grund i övergångsprocessen samt att det finns ett behov av att utveckla övergångsprocessens generella struktur och samverkan mellan förskollärare och lärare i förskoleklass.

Research shows that teachers’ use of group work in Swedish schools has decreased significantly since the 1980s, in favor of more individual- and teacher-led activities. The questions concern partly how the teachers perceive group works in their practice of teaching in social studies. Partly also how the teachers, through their design of the teaching instruction, can go about assessing the students' knowledge linked group work in a just way. The material for the study consists of previous national and international research in the area, regarding the view on group work and assessment of that style of teaching. Partly also based on seven individual, qualitative, and semi-structured interviews with social studies teachers, who are active in teaching in upper secondary schools. Hermeneutics has been used as a methodological framework, consisting of various principles of relating to and interpreting the material text. The results show that the teachers show a divided, but primarily negative view concerning group work in its traditional definition. The teachers perceive, on the other hand, more positive associations linked to smaller teaching elements that use smaller groups of students as a basis for example, discussion of tasks and political opinions. A recurring aspect that the teachers exhibit is the problem with assessing students' knowledge in the summary assessment of student work carried out in groups. Where both the working process and the final product may be shared between students. The teachers' theoretical and practical solutions to these problems range from lowering the priority of group work in their teaching to structuring tasks where students can show their knowledge in combination with the teacher observing the working process and including more opportunities for the student to show their knowledge for a more holistic assessment. / Forskning visar att lärares användning av arbetsformen grupparbete har minskat avsevärt i den svenska skolan sedan 1980-talet till fördel för mer individuell- och katederundervisning. Studiens frågeställningar berör dels hur lärarna uppfattar arbetsformen grupparbeten i sin undervisning i samhällskunskapsämnet. Dels även hur lärarna uppfattar att de genom sin utformning av undervisningen kan gå till väga för att bedöma elevernas kunskaper rättvist utifrån arbetsformen. Materialet för studien består av dels tidigare nationell och internationell forskning på området gällande lärares syn på grupparbeten och bedömning av dem. Dels även sju enskilda, kvalitativa och semistrukturerade intervjuer med samhällskunskapslärare, vilka aktivt undervisar på högstadiet. Hermeneutiken har använts som metodologiskt och teoretiskt ramverk genom principer för att analysera och tolka materialet. Resultatet visar på att lärarna uppger en kluven, men framför allt negativ uppfattning gällande grupparbetet i dess traditionella mening. Lärarna uppfattar däremot positiva associationer kopplade till kortare moment som nyttjar mindre grupper av elever som grund för exempelvis diskussioner av frågor och politiska åsikter. En återkommande aspekt som lärarna lyfter är problematiken med att bedöma elevers enskilda kunskaper vid en summativ bedömning grupparbeten, där såväl arbetsprocessen som slutprodukten kan vara gemensam. Lärarnas önskemål och praktiska lösningar gällande dessa problem rör sig mellan att prioritera ner grupparbeten i undervisningen, till att strukturera uppgifter där elever får möjlighet att visa sina kunskaper på egen hand, kombinerat med att läraren ser till arbetsprocessen och genomför fler moment för att få en mer holistisk bild av elevens kunskaper.

Studien syftar till att öka pedagogers medvetenhet kring barnböckers betydelse för barns identitetsskapande. 10 av de 20 mest lånade böckerna av förskolor och skolor på Malmös stadsområdesbibliotek har legat till grund för textanalyserna. Analyserna har gjorts ur ett intersektionellt perspektiv med fokus på etnicitet och genus. Analysmetoden är influerad av Paul Ricoeurs och Hans-Georg Gadamers tankar kring de hermeneutiska cirklarna förförståelse- förståelse samt förklaring- förståelse.Vi presenterar ett sätt att tolka barnböcker som läses mycket i förskolan. Förebilderna som kan urskiljas i böckerna kan ses som varierade i kön om än begränsade i kulturell mening. Även om kön såväl som karaktärernas egenskaper är varierade kan de till stor del ses som stereotypa. Insikten om hur förståelsen av boken påverkar pedagogens bemötande av barns frågor och funderingar samt pedagogers medvetenhet kring barns förförståelse pekar på vikten av väl reflekterade bokval.

Hur definierar lärare sitt ledarskap, vad har format deras syn på och vad upplever de som väsentligt i sitt ledarskap? Detta arbete har undersökt dessa frågor genom att dels genomföra intervjuer med två lärare och dels genom en enkätundersökning på en gymnasieskola. Den teoretiska ansatsen har varit hermeneutisk, dvs att resultaten har tolkats utifrån den innebörd som läggs in i handlingar och begrepp. Det visade sig att lärare definierar sitt ledarskap ganska varierande och att detta kan förstås utifrån avsaknaden av en gemensam teoretisk bakgrund.