Abstrakt  Bedömning utgör en viktig del av matematikundervisningen på mellanstadiet eftersom den synliggör och stämmer av elevers ämneskunskap och förståelse inom ett område. Två huvudformer av bedömning är summativ och formativ bedömning. Däremot pågår det för närvarande en diskussion gällande huruvida de två bedömningsformerna är separata eller kompletterande metoder. Därmed syftar denna uppsats till att undersöka elevers och lärares uppfattningar om samt erfarenheter av summativ respektive formativ bedömning i matematikundervisningen på mellanstadiet. Det syftar även på att undersöka hur mellanstadielärare motiverar sin bedömningspraktik. För att undersöka ämnet vidare, genomfördes en empirisk undersökning på tre lokala mellanstadieskolor som innefattade både kvantitativa och kvalitativa datainsamlingsmetoder i form av elevenkäter samt semistrukturerade intervjuer med mellanstadieelever och matematiklärare. Resultatet tyder på att lärare uppfattar summativ bedömning som tydligare och mindre tidskrävande än formativ bedömning samt att den är obligatorisk eftersom det svenska skolsystemet kräver betygssättning från årskurs sex. Det är även den bedömningsform som eleverna i högst utsträckning föredrar eftersom de är mest vana vid den. Dessutom tyder resultatet på att lärare önskar arbeta mer med formativ bedömning men att de i flera fall även arbetar mer formativt än vad de är medvetna om. Både lärare och elever uttrycker att återkoppling önskas i större utsträckning än i nuläget. Däremot visar resultatet att även återkoppling förekommer mer än vad som uppfattas av både lärare och elever eftersom det oftast sker i förbifarten. Avslutningsvis indikerar resultatet att summativ och formativ bedömning kan genomföras under samma bedömningstillfälle då läraren kan utnyttja resultaten från ett bedömningstillfälle för både summativa och formativa syften.

“Doing gives birth to ideas”. From ideas to composition: a study of composition processes in higher music education. Recent technological developments have challenged the historical methods of composing music for acoustical instruments using traditional scores. However, composers in the Western art music traditionstill continue to use them when they explore the realm of sounds intraditional instruments and possible ways to communicate their intentions. The aim of the present study is to describe the development process in the composition of score-based music intended to be performed by a mixed ensemble of wind, string and percussion instruments. Three composer students from an undergraduate program in Western art music composition each participated during two semesters in the data collection. The data consists of a series of composition sketches, qualitative interviews, voice logs, music recordings and observations of rehearsals and concerts. The analysis focused on shedding light on the participants’ ways of developing the content as the processes of composition unfold. The main methods of analysis were to compare different versions of the same composition and, on the basis of this comparison, to ask analytical questions of the participants. A result common to the three participants, is the conclusion that they start with rudimentary structures and gradually elaborate them so that they become more detailed and sophisticated, for example, more varied in instrumentation. This elaboration is supported by the use of written notes – scaffolds – that guide the development of the structure in different directions. Seven types of scaffolds, that represent different strategies to formulate and solve compositional problems, were found in the empirical data. The study contributes to wider understanding of the importance of making handwritten sketches throughout the process of developing musical ideas. Despite recent technological developments, there is evidence that hand-sketching still serves as an intuitive tool for meaningmaking, in combination with other tools such as acoustical instruments and new music technology.

Genom detta arbete installerades en färdskrivaranläggning, Voyage Data Recorder, på sjöfartshögskolans fartyg Calmare Nyckel. Syftet med installationen var att skapa ett hjälpmedel till läraren då denne ska ge återkoppling på nautikerelevernas manöverövningar med fartyget. Arbetet utfördes i projektform under sista året på sjöingenjörsprogrammet samt bitvis under de tre efterföljande åren. Resultatet blev en anläggning som spelar in informationen från den bryggutrustning som bedömts vara central för att korrekt kunna återspegla en körning med fartyget, samt möjligheten att kunna återuppspela denna information. / Through this exam work, a Voyage Data Recorder was installed on the Kalmar Maritime Academy’s school ship Calmare Nyckel. The purpose of the installation was to create a tool for the teachers when they are giving feedback on the students’ manoeuvring exercises with the school ship. This work was made in project form during the last year of the marine engineer programme and partly during the following three years. The result was an installation that records the information from the bridge equipment that was judged to be central to be able to correctly mirror the manoeuvring of the ship, and the possibility to replay this information.

Syftet med den här studien var att undersöka hur lärare förhåller sig till samt arbetar med formativ bedömning i mellanstadiets historieundervisning. För att nå denna kunskap har kvalitativa semistrukturerade intervjuer genomförts med totalt tre lärare som undervisar i ämnet historia för årskurs 4–6. Under samtliga intervjuer fick lärarna möjligheten att lyfta fram sina egna tankar, kunskaper och erfarenheter av formativ bedömning och därtill möjligheten att berätta om sitt formativa arbetssätt i historieundervisningen. Lärarnas redogörelser har sedan legat till grund för analys där lärarnas formativa strategier och arbetssätt har belysts med utgångspunkt i den teori som den aktuella studien bygger på. Det huvudsakliga resultat som denna studie visar var att de tre lärarna som medverkat i studien har ett likartat synsätt på formativ bedömning, då samtliga lärare talar om att formativ bedömning generellt sett handlar om att utveckla elevernas lärande. Studien har även visat att lärarna har en positiv inställning till att arbeta med formativ bedömning i sin historieundervisning, men att förutsättningar såsom tid och ork har en avgörande betydelse för hur lärarna bedriver sitt formativa bedömningsarbete i ämnet historia. Utöver detta har det konstaterats att de tre lärarna i studien arbetar med formativ bedömning i historieämnet på ett relativt liknande sätt. Lärarna arbetar främst med formativ bedömning i sin historieundervisning genom att förklara och tydliggöra lärandemålen för eleverna, skapa olika läraktiviteter och uppgifter för att synliggöra elevernas förkunskaper och lärande, samt genom att föra samtal och diskussioner tillsammans med eleverna i syfte att skaffa sig kunskap om vad eleverna kan. Eleverna får även ofta arbeta i par eller i grupp i ämnet historia för att de ska ges möjligheten att ta del av varandras kunskaper. Dessutom arbetar samtliga lärare i studien formativt i sin historieundervisning genom att ge återkoppling till eleverna, framförallt i syfte att de ska utvecklas i sitt fortsatta lärande. Dock har det visat sig att en av lärarna sticker ut från övriga lärare med anledning av att läraren arbetar med att göra eleverna införstådda med historieundervisningens mål och krav på ett mer utvecklat sätt än övriga lärare i studien. / The main purpose of this study was to examine how teachers relate to and work with formative assessment in middle school’s history teaching. To achieve this knowledge, qualitative semistructured interviews have been conducted with three teachers who teach in the school subject history in grades 4–6. During all the interviews, the teachers were given the opportunity to share their own thoughts, knowledge and experiences of formative assessment and also the opportunity to tell about their way of working with formative assessment in their history teaching. The reports of the teachers have been the basis for analysis where the teachers’ formative strategies and working methods have been declared based on the theory which the present study is based. The main results of this study show that the three teachers have a similar approach to formative assessment because all teachers point out that formative assessment is generally about developing pupils’ learning process. The study has also shown that the teachers have a positive attitude towards working with formative assessment in their history teaching, but conditions such as time and energy have a decisive impact on how the teachers work with formative assessment in the subject of history. In addition, it has been found that the three teachers work with formative assessment in the subject of history in a relatively similar way. The teachers work primarily with formative assessment in their history teaching by clarifying the learning goals, creating different learning activities and tasks in order to make pupils’ previous knowledge and learning process visible and also by conducting conversations and discussions with the pupils in order to find out pupils’ knowledge. The pupils may also work in pairs or in groups in the subject of history with the intention of learning from each other. Furthermore, all teachers in the study work with formative assessment in their history teaching by providing feedback to the pupils, especially with the aim of developing pupils’ learning process. On the other hand, it has been found that one of the teachers stands out from the other teachers due to the fact that the teacher makes the pupils understand the goals and the requirements of the school subject history in a more developed way than the other teachers in the study.

The interest in this empirical study aims at assessment, more precisely feedback as part of ordinary activities within hairdressing education. The study investigates feedback practices related to assessment of knowing during production, with focus on communication between student and teacher. Communication is regarded as interactively constructed and is investigated through a multimodal social semiotic perspective which implies studying verbal as well as nonverbal resources in meaning making. Speech and body movements are not subordinate to each other and are studied as contributing in communication on their own terms. Video observations were used to investigate feedback practices in the hairdressing classroom, during a couple of lessons when last year’s students received customers for various treatments. From one hour recording, a selection was made showing communication between student and teacher with joint focus of attention during production. The selection is based on the assumption of feedback as interactively constructed and represented in a multimodal way. The analysis of the feedback practice shows a multifaceted result, since each interaction between a student and a teacher is unique. Nevertheless, a recurrent pattern of feedback construction could be discerned. Three important functions of feedback were distinguished, that of control, instruction and evaluation. Furthermore, these functions interact in temporal processes of cycles and loops. The core of feedback practice is found within the loop, where questions and wonders from the student are brought into a joint investigation. / Baksidestext: Cykler och loopar i Salongen handlar om återkoppling i yrkesgymnasiet, närmare bestämt på hantverksprogrammets frisörutbildning. Återkoppling studeras genom videoobservationer av kommunikation mellan lärare och elev under pågående undervisning, där elever arbetar med olika hårvårdsbehandlingar på kunder. Återkoppling görs genom olika meningsskapande resurser. Det verbalspråkliga är bara en del av kommunikationen. Kroppsrörelser, blickar och olika redskap används också för att kommunicera av både elev och lärare. Mönster i form av olika återkopplingsfunktioner och cykliska processer kan urskiljas i kommunikationen mellan lärare och elev. I det cykliska uppstår ibland loopar, som utgörs av händelser där något moment blir uppmärksammat i ett gemensamt utforskande. Looparna utgår från elevens frågor och funderingar och betraktas därför som centrala i återkopplingspraktiken. Studien bidrar med beskrivningar av den dagliga klassrumskommunikationen, där bedömning och undervisning är sammanvävda förlopp. Den riktar sig till forskare och lärare inom yrkesutbildning och andra skolformer, men också till övriga läsare med intresse för bedömningsfrågor och återkopplingspraktik. Licentiatuppsatsen är skriven inom ramen för Lic-forskarskolan i yrkesämnenas didaktik. / Intresset i denna studie är riktat mot klassrumsbaserad bedömning, närmare bestämt återkoppling som en del av den dagliga undervisningen. Studien undersöker återkopplingspraktik i frisörklassrummet relaterad till bedömning av kunnande under pågående arbete, med fokus på kommunikationen mellan lärare och elev. Kommunikationen betraktas som interaktivt konstruerad och studeras ur ett multimodalt perspektiv utifrån socialsemiotisk teori. Det innebär att återkoppling studeras både verbalt i samtalsform, men även icke-verbalt i form av bland annat gester, artefakter och blickar. De betraktas i detta perspektiv som jämbördiga resurser i meningskonstruktionen. Videoobservationer har därför varit ett lämpligt sätt att undersöka återkopplingspraktik i frisörklassrummet. Detta har gjorts under några lektionspass när elever i åk. 3 hade kundmottagning. Utifrån en timmes inspelningar, har urval gjorts som visar kommunikation mellan lärare och elev med gemensamt uppmärksamhetsfokus på ett pågående arbete. Urvalet baseras på grundantagandena om återkoppling som interaktivt konstruerad och multimodalt representerad. Analysen av återkopplingspraktiken visar på ett mångfacetterat resultat eftersom varje interaktion mellan lärare och elev är unik, således också deras kommunikation. Ändå har återkopplingspraktiken visat sig vara konstruerad enligt vissa återkommande mönster. Tre centrala återkopplingsfunktioner har kunnat urskiljas: den kontrollerande, den instruerande och den värderande, utgående från handlingar som kännetecknar dem. Vidare samspelar dessa över tid i cykliska processer och loopar. I looparna tas elevens frågor och behov tillvara i ett gemensamt utforskande. De kan betraktas som själva kärnan i återkopplingspraktiken.

<p>Validerat; 20130215 (global_studentproject_submitter)</p>

Följande didaktiska studie har syftet att undersöka gymnasieelevers uppfattningar om svensklärares återkoppling i skrivprocessen. Förhoppningen med syftet är att urskilja eventuella utvecklingsmöjligheter inom formativ bedömning och skrivundervisning för svensklärare. Undersökningen har genomförts genom individuella intervjuer och fokusgruppsintervjuer med gymnasieelever, samt genom en enkät som har besvarats av gymnasieelever. En lärstrategi inom formativ bedömning om att ge effektiv återkoppling för att gynna lärandet appliceras på resultatet. Utöver det didaktiska perspektivet tillämpas även ett sociokulturellt perspektiv på skrivprocessen och återkopplingen, samt en teori om tre olika roller som lärare anses kunna inta när de ger återkoppling (Anson 1989). Resultatet visar att elevernas uppfattningar varierar, men majoriteten anser att återkoppling är viktigt för den egna utvecklingen och för att bli motiverad till fortsatt lärande. Återkopplingen förväntas innehålla information om vad som var bra i texten, vad som kan utvecklas i texten, hur de kan gå tillväga för att utveckla det samt nivå eller betyg. Förarbetet är den del i skrivprocessen som de flesta elever uppfattar som svårast. I likhet med tidigare forskning visar även resultatet att eleverna mestadels får återkoppling vid bedömning av den färdiga texten, samt att de skulle vilja ha återkoppling tidigare och arbeta med den i undervisningen. De önskar dessutom att få mer konkreta förslag på hur de ska kunna utvecklas. Det sociokulturella perspektivet visar att skrivundervisningen och det sociala mötet med läraren påverkar skribentens skrivutveckling i form av undervisningsinnehåll och möjlighet till muntlig återkoppling. Det finns även exempel i materialet som talar för alla tre olika roller kring lärares återkoppling. Baserat på elevuppfattningarna, och för att utveckla svensklärares formativa återkoppling, är slutsatserna för uppsatsen att svensklärare bör integrera återkopplingen mer i undervisningen och under skrivprocessen. I återkopplingen behöver de även fortsätta ge, eller börja att ge konkreta förslag på hur eleven ska gå tillväga för att utvecklas. / The following didactic study aims to investigate senior high school students' perception of Swedish teachers' feedback in the writing process. My purpose is to distinguish possible opportunities for improvement in formative assessment and writing teaching for Swedish teachers. A survey has been conducted through individual and focus group interviews with high school students, as well as a questionnaire that has been answered by high school students. A learning strategy in formative assessment of providing effective feedback to promote learning is applied to the result. In addition to the didactic perspective, a socio-cultural perspective is also applied to the writing process and feedback, as well as a theory of three different roles that teachers are considered to take when giving feedback (Anson 1989).  My result shows that the students' perceptions vary, but the majority believes that feedback is important for their own development and for staying motivated to continue learning. The feedback is expected to contain information on what was good in the student’s text, what can be improved in it and how to go about achieving this improvement, as well as information about the student’s level or grade. The preliminary work is the part of the writing process that most students perceive as the most difficult. As with previous research, the result also shows that the students receive the most feedback when assessing the finished text, and that they would like to receive feedback earlier on as well and work with it throughout the teaching. They also want more concrete suggestions on how they can improve. The socio-cultural perspective shows that both the writing instruction and social interactions with the teacher affect the writer's writing development in the form of teaching content and the possibility of oral feedback. There are also examples in the material that speak for all three different roles regarding teacher feedback. My conclusion is that in order to develop Swedish teachers’ formative feedback, they should integrate the feedback more into their teaching and during the writing process based on the student’s perceptions. In the feedback they also need to begin or continue to give concrete suggestions on how the student should proceed in order to improve.

The aim of this study was to examine what methods Swedish teachers of English use to give feedback on students’ written production and what factors influence them to choose these methods. An additional aim was to find out what teachers’ experiences are of digitalization in relation to feedback on students’ written production. Five semi-structured, qualitative interviews were conducted with five certified English teachers who were currently active in upper secondary school. The results showed that the teachers used different methods when giving feedback on students’ written productions. Nonetheless, all of them mostly use formative feedback in the form of written comments. Four out of five respondents let their students submit texts through digital tools, Itslearning or DigiExam, but then printed them and handed them back with handwritten feedback of different sorts. One respondent gave all feedback electronically. When the teachers chose their methods, the most influential factors were available time, lacking student engagement and the fact that the school management team chose which digital tools that should be used. The fact that no teachers were involved in the decision about which digital tools should be used severely limits teacher autonomy and may be the reason why at least two of my respondents did not want to use these tools, which in their experience do not meet their feedback needs. / Syftet med studien har varit att undersöka vilka metoder engelskalärare använder när de ger återkoppling på elevers skriftliga arbeten och vilka faktorer som påverkar deras val. Vidare var även syftet att undersöka vilka erfarenheter lärare har av digitalisering i förhållande till återkoppling. Fem semi-strukturerade intervjuer hölls med fem aktiva, legitimerade gymnasielärare som undervisar i engelska. Resultatet visade att lärarna använder olika metoder när de ger återkoppling, men det finns vissa gemensamma nämnare. Alla ägnar sig huvudsakligen åt formativ återkoppling som utav fyra av fem respondenter ges skriftligt. Fyra av fem respondenter låter elever skicka in texter genom Itslearning eller DigiExam, men printar därefter ut texterna och ger tillbaka dem med handskrivna kommentarer. En respondent ger all feedback elektroniskt. De faktorer som påverkar lärarnas metodval mest var tidsbrist, upplevelsen av bristande engagemang hos eleverna samt att beslutet om vilka digitala verktyg som ska användas har tagits av rektorer och ledningsgrupp. Faktumet att beslutet togs utan att involvera lärare påverkar och limiterar lärarnas frihet att göra sitt jobb, vilket kan vara en förklaring till flera respondenters negativa inställning till de digitala verktygen. Två respondenter vill inte använda de digitala verktygen som ledningsgruppen implementerat eftersom de anser att verktygen inte passar deras föredragna återkopplingsmetod.

<p>Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed.</p><p>Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways.</p> / <p>Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur.</p><p>I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.</p>

<p>Computer errors are a constant problem for software providers. To completely avoid bugs has proven very difficult even though computer software goes through rigorous testing before released. One of the challenges for developers is recreating errors that end-users experience. User-submitted error reports can often be of help for developers to localize and fix bugs. However, the reports often vary in quality depending on the user's experience and the effort they put into writing the report. Instead of relying on manual error reports, some software providers have equipped their software with automated error reporting functionality. These programs are set to collect important information about the computer and the software in the event of a crash. There are pros and cons with both automated and manual error reporting.</p><p>The research that has previously been done in the field of error reporting has mostly focused on the situation where private persons are senders and corporations are receivers. This report addresses the setting where both parties are corporations, which brings several new aspects to the problem. The five main topics this report focuses on are: customer attitude, which data to send, privacy, user interaction and feedback. A study has been conducted at the ERP system provider IFS in Sweden where interviews with employees and customers have been performed. Interviewees in the customer companies have been primarily ERP and application managers. The results of the study show that companies are less concerned than what the literature suggests even though the attitudes differ some depending on line of business. Conclusions are that a high degree of configurability of what is sent in the error reports and the level of user interaction is needed for companies to accept automated error reporting.</p> / <p>Buggar är ett ständigt problem för mjukvarutillverkare. Att helt undvika dessa har visat sig vara mycket svårt trots rigorösa tester innan ny mjukvara släpps. En av utmaningarna för utvecklare är att återskapa felen som uppstår hos användarna. Felrapporter inskickade av användare kan ofta vara till hjälp för utvecklare när de ska lokalisera och åtgärda fel. Men rapporterna kan variera i kvalitet beroende på användarnas erfarenhet och tiden de lägger på att skriva rapporten. Istället för att förlita sig på manuella felrapporter har vissa mjukvarutillverkare utrustat sin programvara med funktionalitet för automatiska felrapporter. Dessa program ska samla in viktig information om datorn och programvaran i händelse av att en krasch uppstår.</p><p>Viss forskning har skett inom området automatiserad felrapportering men fokus har då legat på situationen då privatpersoner är avsändare och företag är mottagare. Denna rapport behandlar läget då båda parter är företag, vilket tillför flera nya aspekter till problemet. De fem huvudfrågorna som den här rapporten fokuserar på är: kunders attityd, vilken data ska skickas, integritet, användarinteraktion och feedback. En studie har utförts hos affärssystemleverantören IFS i Sverige, där intervjuer med anställda och kunder har genomförts. De intervjuade hos kundföretagen har huvudsakligen varit ERP- och applikationsansvariga. Resultaten av studien visar att företagen är mindre oroade än vad litteraturen indikerar även om attityderna skiljer sig något i olika branscher. Slutsatserna är att en hög grad av konfigurerbarhet behövs när det gäller vad som skickas i felrapporter samt vilken grad av interaktion med användaren som behövs. Detta för att kundföretagen ska acceptera automatisk felrapportering.</p>