Speech intervention for children with language impairment aims to both strengthen specific language skills and to reinforce the ability to participate in interactional contexts. Children with language impairment often have problems in interaction; therefore the contributions of the conversational partner are of great importance. Thus, the demands are high on the speech and language pathologist (SLP) for sense and cohesion in intervention. The aim of the present study was to examine how SLPs and children with language impairment interact in language intervention. An approach influenced by Conversation Analysis was used in order to identify various phenomena that occurred, and their effect on the structure of the interaction was analyzed. Four SLPs, two men and two women, were enrolled in the study.  They participated in intervention with two children with language impairment each, i.e. eight conversations. The analysis showed that different forms of feedback and different repair strategies had an impact on the interaction. In addition, it was shown that the interactions contained several situations related to social face work.  Both differences and similarities were found between the participants in the analyzed material. Different interactional patterns of the SLPs appeared to affect the outcome of the intervention in different ways. / Logopedisk intervention för barn med språkstörning har för avsikt att både stärka de specifika språkförmågor som brister och att göra barnet mer redo för kommunikativa sammanhang. Språkstörning hos barn innebär ofta svårigheter i interaktionen med andra, därför är samtalspartnerns agerande av stor betydelse. Således är kraven på logopeden stora för att skapa mening och sammanhållning i interventionen. Syftet med föreliggande studie var att undersöka hur logopeder och barn med språkstörning interagerar vid behandling av språkstörning. Ett arbetssätt influerat av Conversation Analysis användes för att belysa olika fenomen som förekom i interaktionen och vilken inverkan dessa hade på interaktionens struktur. I studien deltog fyra logopeder, två män och två kvinnor med två behandlingsbesök av barn med språkstörning vardera, således åtta samtal. Intressanta fenomen som förekom var olika typer av återkopplingar, reparationer och ansiktshotande situationer. Det förelåg både skillnader och likheter mellan deltagarna i det analyserade materialet. Logopedernas olika interaktionsmönster förefaller påverka interventionen på olika sätt.

This is a study of assessment in mathematics classrooms and assessment is here regarded as a concept with broad boundaries including e.g. diagnostic tests, portfolios, and acts in teacher-student communication. The study’s purpose is to analyse and understand assessment acts in discursive practices in mathematics classroom communication in terms of affordances for students’ active agency and learning. Five mathematics classrooms are visited and the main data consists of video-recordings and written classroom material. In the study, I examine assessment acts, focuses of assessment acts, and roles of semiotic resources (symbols, gestures, speech etc.). With these findings as a basis, four discourses of assessment in mathematics classrooms are construed. A main conclusion is how the construed discourses hold different affordances for students’ active agency and learning. One discourse, “Do it quick and do it right” has similarities to a traditional discourse of assessment described in previous research. In a second discourse, “Anything goes”, students’ performances that can be regarded as mathematically inappropriate are left unchallenged. In both these discourses the affordances for students’ active agency and learning of mathematics are considered low. In a third discourse, “Anything can be up for a discussion”, the focuses of assessment acts are mainly on mathematics processes and available semiotic resources are connected to these focuses. The fourth discourse, “Reasoning takes time”, takes it one step further with a lower pace and an emphasis on mathematics processes such as reasoning and problem-solving. In these two latter discourses the affordances for students’ active agency and learning of mathematics are high. I contend that there is positive power in an increased awareness of discourses like these. The four discourses of this study can be powerful in discussions about, understandings of, and positive changes in assessment practices in mathematics classrooms.

Sedan 1990-talet har Sverige ett kunskaps- och målrelaterat bedömningssystem i skolan där eleverna blir bedömda och betygsatta utifrån ämnesplan och kunskapskrav. I samband med den nya skolreformen 2011 reviderades innehållet i dessa styrdokument. Studiens syfte är att belysa hur engelsklärare resonerar i sitt val av bedömningsformer för underlag vid bedömning och betygssättning i förhållande till ämnesplan och kunskapskrav i Gy11, samt att undersöka om det finns skillnader i lärarnas bedömningsarbete i jämförelse med Lpf94. Undersökningen har genomförts vid en gymnasieskola där kvalitativa intervjuer har hållits med fem engelsklärare som undervisar i kursen Engelska 5. Studien visar att bedömning sker kontinuerligt av lärarna, men att de har olika sätt att bedöma, dokumentera och använda sig av bedömning i lärandet. De fem olika lärarna väljer att använda ämnesplan och kunskapskrav på olika sätt men med konkreta, tydliga och individuella synsätt. Elevdelaktighet är mycket viktigt utifrån motivation och engagemang i ämnet, och lärarens syn på bedömning är central såväl som hur både ämnesplan och kunskapskrav används i undervisning och bedömning. Lärarnas intentioner är att få eleverna motiverade och att känna lusten att lära sig något som de kan använda i praktiken. Slutsatsen är att Gy11, med ny ämnesplan och kunskapskrav i Engelska 5, ger lärarna en utmaning med ett nytt sätt att tänka. Utifrån den formativa bedömningen behövs tydlighet, kommunikation, strategier, återkoppling, elevaktivitet med ett kvalitativt tänkande som en röd tråd. / Since the 1990s, Sweden has a knowledge and goal-related grading system in schools, where students are assessed and graded according to the syllabus and grading criteria. In conjunction with the educational reform in 2011 the contents of these documents was revised. This study aims to show how English teachers reason when choosing which assessment forms for assessment and grading to use in relation to the syllabus and grading criteria of Gy11. It also aims to investigate whether there are differences in teachers’ assessments in comparison with Lpf94. The survey was conducted at an upper secondary school where qualitative interviews were held with five English teachers who teach the course English 5. The study shows that the teachers do assessment continuously, but that they have different ways to assess, document and use assessment in the learning process. The five different teachers choose to use the syllabus and grading criteria in different ways but with concrete, distinct and individual approaches. Student participation is very important as regards motivation and engagement in the subject, and the teacher’s approach to assessment is central as well as how both substance level and knowledge is used in teaching and assessment. The teachers’ intentions are to get the students motivated and feel the urge to learn something they can use in practice. In conclusion, the Gy11 reform, with a new syllabus and grading criteria in English 5, gives teachers a challenge with a new way of thinking. Based on the formative assessment, clarity, communication, strategies, feedback and student activity, with a qualitative approach is needed.

In the school subject of the natural sciences it is imperative that the students are given opportunities to ”talk science”, since the dialogues that occur in the classroom have a significant importance for the students’ abilities to engage in meaning-making in their learning process. Hence, the student and teacher interaction in the classroom and the feedback given there play a significant role in the students’ learning process. The aim of this study is to contribute to the development of formative assessment tools that can mediate the students’ meaning-making in natural sciences subjects in upper-secondary school. I have designed and tested a method of oral peer-assessment that enables dialogue-interaction in the natural science-classroom where the students, under supervision of the teacher, get to use each other as learning-resources in groups. The oral formative peer-assessment has been conducted in form of a design-based study in two upper-secondary school classes where each teacher taught natural sciences. The data collected include conversations in small groups, between groups and with the teacher. Data was analysed based on different types of talk (exploratory, cumulative and disputational talk) and type and level of feedback that was given in the classroom. The results showed that the students were given different opportunities for meaning-making, where the lack of subject-knowledge, difficulties with peer-assessment and physical artefacts were seen to significantly affect the learning process. The analyses of the interaction in the classroom showed that the teachers, in both studies, gave a direct feedback, where the students got the opportunity to compare and support their results in a dialogue with each other and the teacher. This type of feedback is considered highly efficient for learning. This study shows that the oral formative peer-assessment is a tool that teachers can use, and adapt to their practices, in order to create interactions in the classroom that can increase the students’ meaning-making. / I de naturvetenskapliga ämnena är det viktigt att eleverna ges förutsättningar att ”prata naturvetenskap” eftersom talet som sker i klassrummet har en mycket stor betydelse för elevernas möjligheter att skapa mening i det naturvetenskapliga lärandet. Interaktionen i klassrummet och den återkoppling som ges har därför stor betydelse för elevernas inlärning. Med syfte att bidra till utveckling av redskap för formativ bedömning som kan mediera elevernas meningsskapande i naturvetenskaplig undervisning på gymnasiet, har jag designat och testat en metod som möjliggör dialogisk interaktion i det naturvetenskapliga klassrummet där eleverna under ledning av läraren gruppvis får använda varandra som läroresurser i en muntlig kamratbedömningsövning. Den muntliga formativa kamratbedömningen har genomförts i form av en designbaserad studie i två gymnasieklasser där ämnesområden i naturkunskap behandlades av lärarna. Datainsamlingen inkluderar samtal som har förts inom grupper, mellan grupper och med läraren. Data analyserades utifrån olika typer av samtal (exploratory, cumulative och disputational talk) och typ samt nivå på den återkoppling som gavs i klassrummet. Elevsamtalen inom grupperna visade att delaktigheten var stor men att typen av kommunikation gav eleverna olika förutsättningar till meningsskapande där bristen på ämneskunskaper, ovana vid kamratbedömning och fysiska artefakter kan anses vara av stor betydelse för läroprocessen. Analysen av interaktionen i klassrummet visade att läraren i de båda studierna använde direkt återkoppling som gav eleverna möjlighet att jämföra och motivera sina resultat i en dialog med varandra och läraren, vilken anses vara en typ av återkoppling som är mycket effektfull för inlärningen. Studien visar att den muntliga formativa kamratbedömningsövningen i sin ursprungliga form är ett redskap som lärare kan använda och anpassa till sina praktiker för att skapa interaktioner i klassrummet som kan öka elevernas meningsskapande.

Syftet med detta självständiga arbete är att beskriva hur åtta lärare arbetar med elevers muntliga framställning. Arbetets fokus är att belysa vilka metoder och strategier dessa lärare använder, för att vägleda och stötta eleverna i processen kring muntlig framställning. Vilken inverkan klassrumsklimatets har på muntliga framställningar kommer att beröras i studien samt hur lärarna arbetar med det.   Utifrån syftet ställdes tre frågeställningar Hur arbetar lärarna med processen kring muntlig framställning? Vilka strategier arbetar lärarna med för att skapa ett gott klassrumsklimat? Hur arbetar lärarna med återkoppling? Uppsatsens resultat baseras utifrån intervjuer med åtta lärare, vid tre olika skolor på låg- och mellanstadiet. Intervju som metod har valts för att söka lärares uppfattningar kring arbetsprocessen med elevers muntliga framställning. Resultatet visar en skillnad mellan de lärare som har kunskap inom retorik och dess arbetsmetoder, jämfört med de lärare som saknar den kunskapen. Elever till lärare som arbetar medvetet med muntliga framställningar undervisas i strategier och tekniker för hur de kan gå tillväga. Det visar sig att de på skoltid får stöd av läraren under hela processen, från förberedelse till genomförande, vilket bidrar till ökat självförtroende. Elever, vars lärare inte arbetar medvetet med muntliga framställningar, lämnas ofta åt sig själva i förberedelsen, i skolan eller i hemmet. Denna uppsats belyser vikten av att arbeta medvetet och strukturerat med elevers muntliga framställning, från förberedelse till genomförande och efterarbete. / The purpose of this independent work is to describe how eight teachers work with pupils oral presentations. Focus of the study is to illustrate teachers’ working methods and strategies, to guide and support pupils throughout the process. The classroom climate´s effect on oral presentations and how teachers work with it, will also be clarified in this study. Based on the purpose of this work, three questions were asked: How do teachers work with the process of oral presentation? What strategies are used by the teachers to create a good classroom climate?How do teachers provide feedback? I conducted the survey based on interviews as a method. I interviewed eight teachers at three different schools, to seek their opinions about how they work with the process of oral presentation. The result shows a difference between teachers having knowledge of rhetorics and its working methods, as compared to teachers who lack the knowledge. Pupils whose teachers work consciously with oral presentations are taught strategies and techniques. It turns out that they are supported by the teacher throughout the process, from preparation to implementation, which contributes to increased self-confidence. Pupils, whose teachers do not consciously work with oral presentations, are often left alone in the preparatory work, at school or at home. This independent work highlights the importance of working consciously and systematically with pupils’ oral presentation, from preparation to implematation and post-production.

The purpose of this study has been to investigate how math teachers in the last three years in compulsory school and in the upper secondary school perceive how they work with feedback. Another aspect of the study was to describe the context of the feedback given by the teachers and what the teachers focus on in their feedback. In this text, feedback is defined as different ways of giving the student a way to take the learning process to the next level. The theoretical framework has been Hatties and Timperleys (2007) "model of feedback". Qualitative interview was the method chosen for this study. The interviews were semi-structured which is a method that's right in between a questionnaire and an open interview. In total, eight interviews with math teachers were conducted. The result of the study showed that the teachers like to work with feedback, but that the time they are given isn't enough to formulate it in a, for them, satisfactory way. The teachers generally gave feedback directly to the student during the lessons which was centered around the task at hand or directed towards the student. Many of the teachers would like to see a more individualized feedback. They would also like to work more with teaching the students different strategies for feedback, in order to increase their learning. / Syftet med denna studie har varit att undersöka hur lärare som undervisar i årskurs 7–9 och gymnasiet i ämnet matematik, uppfattar att de arbetar med feedback. Syftet har även varit att beskriva vilken nivå lärarna uppfattar att de ger feedback på, samt vad lärarna fokuserar på i sin feedback. Feedback definieras i arbetet som olika sätt att ge eleven återkoppling som för lärandet framåt. Den teoretiska utgångspunkten har varit Hattie och Timperleys (2007) ”model of feedback”. Metoden som har använts i denna studie är kvalitativ intervju. Intervjuerna utgick från en halvstrukturerad intervjuform, som ligger mellan den öppna intervjun och ett strikt frågeformulär. Totalt genomfördes åtta enskilda intervjuer med lärare som undervisar i matematik.  Resultatet från studien visade att lärarna gärna arbetar med feedback, men att de upplever att de skulle behöva mer tid för att kunna utforma den på det sätt de skulle vilja. Lärarna gav i huvudsak feedback i stunden som var centrerad till uppgiften som eleverna arbetade med eller till eleven som person. Många av lärarna skulle gärna se en mer individualiserad feedback. De skulle även vilja arbeta mer med att lära eleverna olika strategier för feedback, för att på så vis öka deras inlärning.

Electromechanical shift-by-wire car transmission systems make way for new innovative shifter designs such as monostable shifters that spring back to a starting position after a gear has been chosen. Unfortunately the radical change in the communication between the user and shifter has resulted in accidents due to incorrect gear selection. The inadequate usability of the monostable shifters can be attributed to the feedback it provided to users.   The aim of the thesis project was to develop a feedback concept that would improve the usability of a monostable shifter and to study if auditory feedback could be introduced to vehicle systems. By implementing design theory, benchmarking and various creativity methods five concepts with feedbacks in different modalities were developed. The concepts were evaluated in a usability study that involved 25 test participants. A review of the observations from the usability study along with an analysis of the interviews and collected data resulted in the final VRA concept. VRA was a multimodal concept with permanent visual feedback and optional auditory feedback. The shifting pattern was shown on the instrument cluster where the active gear was highlighted through light intensity, color and shape contrasts. The solid blue block, within which the abbreviation for the active gear was displayed, could be seen in the peripheral view. It was perceived as calm and helped the users navigate the shifter. A female machine voice that had a Swedish pronunciation was chosen as the auditory feedback to accompany the “P”, “R” and “D” gear selections. None of the users were indifferent towards the auditory feedback, some perceived it as caring while others found it annoying. Since the analysis did not indicate that auditory feedback was crucial, the VRA concept included an option to turn on or off the sound.   Monostable shifters behave differently compared to traditional polystable shifters, therefore with the changes in the physical movement the communication must also be reviewed. It is recommended to include the shifting pattern on the instrument cluster together with monostable shifters, as it makes up for the loss of the visual and haptic information from the physical shifter. Although the usability study showed that auditory feedback was not necessary, improvements were observed among people who favored it. The auditory information would most likely be better received if earcons were implemented instead of speech. / Elektromekaniska shift-by-wire växlingssystem tillåter nya innovativa designlösningar så som monostabila växelväljare som fjädrar tillbaka till en ursprungsposition efter varje växelval. Dessvärre har den drastiska förändringen i kommunikationen mellan användarna och systemet resulterat i missförstånd och olyckor till följd av fel växelval. Den bristfälliga användbarheten av monostabila växelväljare kan härledas till feedbacken mellan förarens handling och resultat.   Syftet med examensarbetet var att utveckla feedbackkoncept som förbättrade användbarheten av en monostabil växelväljare samt att studera om auditiv feedback kunde introduceras i förarsystem. Genom att implementera kunskaperna inom designteori, observationer från benchmarking samt diverse kreativa metoder kunde fem olika koncept presenteras. Koncepten utvärderades i en användbarhetsstudie med 25 testdeltagare.  En genomgång av observationerna från användbarhetsstudien, intervjusvaren samt dataanalysen resulterade i det slutgiltiga konceptet VRA. VRA var ett multimodalt koncept som innehöll permanent visuell feedback samt valbar auditiv feedback. Växlingsschemat visades på instrumentpanelen där den aktiva växeln markerades med hjälp av kontraster i ljusintensitet, färg och form. Förkortningarna på aktiva växel visades inuti en solid blå rektangel som var synlig i periferin. Färgen uppfattades som lugn och den starka kontrasten hjälpte personerna att navigera växelväljaren. Den auditiva feedbacken var i form av en kvinnlig maskinröst med svenskt uttal som kompletterade ”P”, ”R” och ”D” växellägena. Inga testpersoner var likgiltiga till auditiv information, vissa beskrev den som omtänksam medan andra ansåg att den var irriterande. Eftersom analysen indikerade att auditiv feedback inte var kritisk var den auditiva feedbacken valbar i VRA.   Monostabila växelväljare skiljer sig drastiskt från polystabila, därför bör kommunikationen mellan systemet och människan ses över i och med de fysiska förändringarna. Växlingsschemat bör inkluderas i instrumentpanelen i samband med att monostabila växelväljare används. Det kan nämligen kompensera bristen på den visuella och haptiska feedbacken från den fysiska väljaren.  Trots att analysen visade på att auditiv feedbak inte var nödvändig kunde förbättringar observeras bland personer som tyckte om det. Den auditiva informationen skulle mest troligt få ett bättre bemötande om earcons användes istället för tal.

Computer errors are a constant problem for software providers. To completely avoid bugs has proven very difficult even though computer software goes through rigorous testing before released. One of the challenges for developers is recreating errors that end-users experience. User-submitted error reports can often be of help for developers to localize and fix bugs. However, the reports often vary in quality depending on the user's experience and the effort they put into writing the report. Instead of relying on manual error reports, some software providers have equipped their software with automated error reporting functionality. These programs are set to collect important information about the computer and the software in the event of a crash. There are pros and cons with both automated and manual error reporting. The research that has previously been done in the field of error reporting has mostly focused on the situation where private persons are senders and corporations are receivers. This report addresses the setting where both parties are corporations, which brings several new aspects to the problem. The five main topics this report focuses on are: customer attitude, which data to send, privacy, user interaction and feedback. A study has been conducted at the ERP system provider IFS in Sweden where interviews with employees and customers have been performed. Interviewees in the customer companies have been primarily ERP and application managers. The results of the study show that companies are less concerned than what the literature suggests even though the attitudes differ some depending on line of business. Conclusions are that a high degree of configurability of what is sent in the error reports and the level of user interaction is needed for companies to accept automated error reporting. / Buggar är ett ständigt problem för mjukvarutillverkare. Att helt undvika dessa har visat sig vara mycket svårt trots rigorösa tester innan ny mjukvara släpps. En av utmaningarna för utvecklare är att återskapa felen som uppstår hos användarna. Felrapporter inskickade av användare kan ofta vara till hjälp för utvecklare när de ska lokalisera och åtgärda fel. Men rapporterna kan variera i kvalitet beroende på användarnas erfarenhet och tiden de lägger på att skriva rapporten. Istället för att förlita sig på manuella felrapporter har vissa mjukvarutillverkare utrustat sin programvara med funktionalitet för automatiska felrapporter. Dessa program ska samla in viktig information om datorn och programvaran i händelse av att en krasch uppstår. Viss forskning har skett inom området automatiserad felrapportering men fokus har då legat på situationen då privatpersoner är avsändare och företag är mottagare. Denna rapport behandlar läget då båda parter är företag, vilket tillför flera nya aspekter till problemet. De fem huvudfrågorna som den här rapporten fokuserar på är: kunders attityd, vilken data ska skickas, integritet, användarinteraktion och feedback. En studie har utförts hos affärssystemleverantören IFS i Sverige, där intervjuer med anställda och kunder har genomförts. De intervjuade hos kundföretagen har huvudsakligen varit ERP- och applikationsansvariga. Resultaten av studien visar att företagen är mindre oroade än vad litteraturen indikerar även om attityderna skiljer sig något i olika branscher. Slutsatserna är att en hög grad av konfigurerbarhet behövs när det gäller vad som skickas i felrapporter samt vilken grad av interaktion med användaren som behövs. Detta för att kundföretagen ska acceptera automatisk felrapportering.

Abstract In 1997 a regulation were introduced to the swedish school system, Förordning om kvalitetsredovisning i skolor m.m SFS 1997:702 (Regulation about account of quality works whithin the school system). The preceding discussion noticed that municipalities and schools lacked in their progresive quality work. Messures had to be taken. Since the introduction of the regulation the government has decreed changes and additions to the original regulation. This has led to changes of substance and form in the quality work account to the administration during time. This changes can be explained with the theories of new-institutionalism. The purpose is to explain theese changes in the documents and describe the substance and form through analysis of content. The purpose is fullfilled by analysing two schools quality work accounts at three different occasions between 1997-2006. The question is: How has the increased set of details in government regulations changed the substance and shape of the schools feedback to the administration? The conclusion is that a increased set of details has changed the substance and form in the two schools quality work account. Elapsing time the schools has reached from a short form account aimed at the administration, to a informative and formalized account, reaching in several directions. Key words: Nyinstitutionalism, kvalitet, kvalitetsredovisningar, skola, förvaltning, återkoppling, isomorfism, särkoppling

Under 1980-talet introducerades den första tågsimulatorn i svensk lokförarutbildning. Denna simulator är fortfarande den enda fullskalesimulator som används för att utbilda lokförare i Sverige. En anledning till att det inte finns fler tycks vara att det bl.a. saknas pedagogiska och ekonomiska motiv för en utvidgad användning av simulatorer i undervisning och träning. Energibesparingar inom spårtrafik dvs. att köra tåg energieffektivt är idag mycket aktuellt hos alla tågoperatörer i Sverige. Vissa operatörer utbildar redan sina förare teoretiskt i energieffektiv körning och tester av energieffektiv körning i verklig trafik har visat på en möjlig besparing om 16 % energi efter det att lokförare genomgått en teoretisk utbildning i energieffektiv körning. Då det emellertid fanns en del osäkerhet i mätdata från de tester som genomförts i verklig trafik och betingelserna samt försöksprocedur varierade mellan förarna fanns det ett behov av att undersöka besparingspotentialen under mer kontrollerade former. Dessutom visade sig att utbildning samt tillgång till ett stödsystem under körning gav en mindre besparing i energi (13 %). Således genomfördes en studie med hjälp av en tågsimulator. I simulatorn har man full kontroll på mätdata och betingelserna är lika för alla förare. Simulatorn som användes i studien är utvecklad på VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut) och är modellerad efter en X50 Regina. Syftet med denna studie var således att undersöka om samma teoretiska utbildning i energieffektiv körning, i kombination med simulatorträning under ideala förhållanden skulle ge lika bra eller bättre energibesparing jämfört med resultaten från tester i verklig trafik. Vidare undersöktes effekten av återkoppling under träningen med avseende på energibesparing. I studien deltog 24 lokförarelever som delades in i tre grupper med 8 elever i varje. Två av grupperna fick genomföra två körningar (referens- och testkörning) med utbildning och simulatorträning mellan tillfällena, medan den tredje gruppen (kontrollgrupp) endast genomförde referens- och testkörning utan utbildning och träning. De två grupperna som fick utbildning fick dock träna under två olika betingelser, en med återkoppling (energiförbrukning och banlutning) och en utan återkoppling. Det visade sig att utbildning i energieffektiv körning i kombination med 30 minuters simulatorträning resulterade i en total besparing för båda grupperna på ungefär 24 % energi, om man sen tar hänsyn till att man förbättrar sin körning genom att bara få tillfälle att köra upprepade gånger (kontrollgruppen använde 8 % mindre energi andra gången) så visade det sig att besparingen blev lika stor som den man fann i verklig trafik (16 %). Då resultaten blev lika fast betingelserna var olika finns det anledning till att vidare undersöka hur olika körförhållanden påverkar utfallet. Dessutom behöver man bättre förstå varför utbildning plus stödsystem gav mindre effekt än bara utbildning i verklig trafik samt varför återkoppling under träning inte gav någon påvisbar effekt. Det vill säga det finns anledning till ytterligare insatser för att utforma träning och stödsystem till förarna. Förutom energibesparing visade resultatet att rättidigheten förbättrades efter utbildning och simulatorträning. Resultaten talar för att det finns outnyttjad potential för tågsimulatorer i den svenska lokförarutbildningen både för att träna och utvärdera effekter av utbildningsinsatser. / During the 80’s, the first train simulator was introduced in Swedish train driver education and is still the only full scale simulator being used to educate train drivers in Sweden. The reason for this seems to be a lack of educational and economic motives for an expanded usage of simulators within education and training. Energy savings within the railway domain, i.e. energy-efficient driving, is currently a topic for all train operators in Sweden. Some operators already educate their drivers in energy efficient driving and tests of energy efficiency in real traffic has shown a potential energy saving of 16 %, after drivers have completed a theoretical education in energy-efficient driving. Because there were some uncertainties in the data from the tests carried out in real traffic, where conditions and experimental procedures varied between the drivers and it also turned out that education and access to a support system while driving resulted in a small saving in energy (13 %) there was a need to examine the potential savings under controlled conditions. Therefore, a study was conducted using a train simulator. In the simulator, the researcher has full control over the data and conditions are the same for all drivers. The simulator used in the study was developed by VTI (Swedish National Road and Transport Research Institute) and modeled after an X50 Regina. The purpose of this study was to investigate whether the same theoretical education in energy-efficient driving, in combination with simulator training under ideal conditions, could contribute to the same, or better energy saving compared to the results of the tests from real traffic. Furthermore, the effect of feedback during training with regard to energy savings was also investigated. 24 train driver students were divided into three groups with 8 students in each. Two of these groups completed two sessions (reference and test session) with theoretical education and simulator training between the sessions. The last group (control group) completed two sessions (reference and test session) without education and training between the sessions. The two groups that were given theoretical education conducted their simulator training under two different conditions, where one group trained with feedback (energy consumption and rail gradient) and the other group trained without feedback. It turns out that a theoretical education in energy efficient driving, combined with 30 minutes of simulator training, resulted in a total saving of about 24 % energy for both groups. Also, considering that the control group improved their energy consumption by simply driving the simulator two times (8 % total energy saving), the energy saving was almost equal to the result of the tests in real traffic. Since the results were equal even though the conditions differed, there is reason to investigate how different driving conditions affect the outcome. There is also a need to better understand why education in combination with a support system resulted in a lower energy saving than for those who were only given education during the tests in real traffic, and also why feedback during training in the simulator did not give a detectable effect. Basically, there are many reasons to further investigate how to design simulator training and support systems for train drivers. In addition to the energy savings, the results showed that drivers improved their arrival times i.e. arrive more accurate in relation to the time table. The results suggest that there is great potential for train simulators in the Swedish train driver education, both for training and for evaluating the effects of the training.