Uppdragsgivare för detta examensarbete är Skanska Sverige AB Region Stora Projekt, som arbetar med stora bro- och anläggningsprojekt. Störst behov ligger i att få ökad kunskap om de Allmännai projekten. Arbetet med anbudskalkyler innebär att förutse projektkostnader och kostnaderna Allmänna kostnader utgör en betydande del av projektets totalkostnad och är svårkalkylerade. Generellt uttryckt utgör denna post de byggkostnader som används gemensamt i projektet. Nyckeltal komprimerar information i syfte att göra den mer lättillgänglig för användaren. Syftet med denna rapport är att få fram nyckeltal tänkta att i första hand användas till att kvalitetssäkra kommande anbudsarbeten. Det material och data som rapporten baseras på är intern information om referensprojekten och slutrapporter. För två av resurserna kan nyckeltal presenteras, samma gäller för en tredje baserat på att referensprojekten har liknande utförande. Det är rimligt för en fjärde. De resterande är för objektsspecifika och det finns för lite underliggande data för att kunna dra någon slutsats. För dessa krävs det fler referensprojekt för att kunna få fram tillförlitlig data. / The taskmaster for this thesis is Skanska Sverige AB Region Stora Projekt, who works with large bridge- and construction projects. Greatest need is to enhance the understanding of the General costs of the projects. Tender calculation means to predict project costs and General costs are a significant part of the project's total cost and is difficult to calculate. This post is, broadly expressed, the construction costs that are used jointly in the project. Ratios compress information in order to make it more accessible to the user. The purpose of this report is to present ratios primarily intended to be used to quality-assure future tender work. The material and data to which the report is based on is internal information about the reference projects and their final reports. For two of the resources ratios can be presented, the same applies to a third based on that the reference projects have similar design. It is reasonable for a fourth. The remainder is too object-specific and there is little underlying data to draw any conclusions. For these require more reference projects in order to obtain reliable data.

I denna uppsats studeras idén om allmänintresset i den fysiska planeringen. Allmänintresset har setts vara det som legitimerar offentlig planering, som en norm för praktiserande planerare, eller ett sätt att utvärdera planer. Det är även något som förordas i plan- och bygglagstiftningen (PBL). Trots detta är det ett begrepp som är mycket vagt definierat. Detta har lett till diskussioner inom den akademiska plandebatten om begreppet angående dess innehåll men också dess användbarhet. Trots att det har riktats kritik mot begreppet finns det ändå en stark tilltro till begreppet hos aktiva planerare, då det är allmänintresset som motiverar planering som verksamhet.  Uppsatsen handlar om att studera olika syner på allmänintresset, vilka intressen som formuleras som allmänna, och hur det påverkar planeringen.   Uppsatsen är utformad som en fallstudie, där det studerade fallet är en detaljplan för kvarteret Seminariet i Uppsala kommun. Metod för datainsamling är dokumentstudier där detaljplanen, samrådsredogörelse, inkomna yttrande, utlåtanden samt överklaganden ingår. En kvalitativ textanalys har genomförts på detta empiriska material. Det teoretiska perspektivet har formulerats utifrån uppsatsens forskningsöversikt. En övergripande teoretisk dimension har kunnat identifierats samt centrala aspekter utifrån olika förhållningssätt och planeringsideal.   Den genomförda studien i uppsatsen visar att det i praktiken finns skilda uppfattningar mellan olika aktörer om allmänintresset, dess konkreta innehåll men också hur det ska tillgodoses. Kritiska sakägare anser att de representerar en betydande majoritet av uppsalaborna samt deras intressen och därmed allmänintresset. Samtidigt anser kommunen att de kan representera hela kommunen, och intressena inom kommunen då kommunpolitikerna är folkvalda representanter. De kommunala intressena hävdar de är allmänintresset. Dessa olika uppfattningar leder till konflikter i planprocessen, där ena sidan vill se mer direktdemokratiskt inflytande i planprocessen och att konsekvenserna ska bedömas utifrån sakägarnas samlade intressen. Den andra sidan anser att konflikten löses inom politiken, medborgardeltagande är inte direktdemokratisk utan ska förbättra beslutsunderlaget och underlätta implementeringen av planförslaget. De förtroendevalda är demokratisk valda för att kunna ta denna typ av beslut om vad som är bäst för kommunen med detta synsätt.   Beslutsmakten över markanvändningen ligger främst hos de förtroendevalda, planerarna arbetar nära politiken och utåt sett ger de intrycket av att stå för samma ställningstaganden. Konflikten tyder på att det inte finns en gemensam bild över hur planeringen går till, vad medborgarnas möjlighet till inflytande är och vad som anses ingå i allmänintresset i den aktuella lokala kontexten. Studien visar att planerarna verkar ta en relativt konservativ och rationell roll. Detta överensstämmer inte med vad mycket av den forskning på ämnet som finns menar. I en stor del av forskningen framstår det som att den kommunikativa eller den nyliberala diskursen skulle ha fått mycket mer utrymme i planeringen och att dessa skulle ha influerat synen på allmänintresset i en högre utsträckning. Problematiken med det svårhanterliga begreppet underlättas av det som belyses i uppsatsen, nämligen att det finns ett par kritiska principer som kan använda för att förstå underliggande politiska ställningstaganden i formuleringen och hanteringen av allmänintresset.

Att studie- och yrkesvägledningen har tydliga riktlinjer att följa syns i olika styrdokument och lagar men allt som oftast är inte detta en verklighet som skolorna följer. Syftet med detta arbete är att undersöka likheter och skillnader mellan rektorers och studie- och yrkesvägledares syn på bland annat organisationen i skolan, hur rektorer ser på hela skolans ansvar samt om där finns skillnader i synen på studie- och yrkesvägledningen när rektorer respektive vägledare berättar om den. Studien genomfördes med stöd av kvalitativa intervjuer med verksamma rektorer och studie- och yrkesvägledare i två norrlandskommuner. Resultatet som framkom stämde ganska bra med de rapporter och den tidigare forskning vi bearbetat. Utredningar, forskning och rapporter visar att organisationen av studie- och yrkesvägledningen är något som har en tendens att vara otydlig och ansvaret ligger ofta på den enskilda studie- och yrkesvägledaren. Rektorernasom är de som har ansvaret är pålästa om ’hela skolans ansvar’ när det gäller studie- och yrkesvägledning och anser att det är en viktig del i dagens skola men därefter släpper de tyglarna och låter studie- och yrkesvägledaren ta det största ansvaret när det egentligen ska vara tvärtom. Styrningen uppifrån är ofta oklar trots att rektorer har kunskapen om vad som står i läroplaner och i de allmänna råden om studie- och yrkesvägledning. Samarbetet med lärarna är begränsat vilket kan bero på att lärarna inte heller alltid vet vilken studie- och yrkesvägledarnas roll är. Samtidigt upplevs yrket väldigt fritt av den verksamma studie- och yrkesvägledaren och det är inte alltid svårt att få gehör för önskemål även om studie- och yrkesvägledare ofta önskar ett utökat samarbete med lärare.

Because of the increased digitization, the amount of data that companies process has increased significant. The EU Commission, the European Parliament and the Council of Ministers have therefore instituted a new law to ensure that data is handled correctly. This new law comes into force on May 25th 2018 and is called GDPR, or the General Data Protection Regulation. This law stands over the recent “Personuppgiftslagen” (PuL) and therefore require higher standards on system development, communication and routines which leads to a whole new approach to data management. This essay explains the structure of the law, but focuses on finding out what specific actions the companies implement to comply with the law's requirements. The focus is also on studying whether these actions (and the law itself) will affect the activities and what the businesses themselves consider to be the greatest challenges for compliance at the moment.

The number of parties in the Swedish parliament has increased from five to eight during the last twenty years. The political agenda is still based on a two-block system with the consequences that the number of parties in each block has increased. To be represented in the parliament, a party needs at least four per cent of the total votes in the election. If only one party fails to achieve that, the whole block will lose the election to the other block. This could encourage voters to vote tactically for the small parties in the block to ensure that the block wins the election. The purpose of my essay is to study the last election to see whether or not the voters did use tactical voting as a tool to make it possible for their block to win the election. This has been done by comparing the results in the elections to the Riksdag and to those of the municipal councils in Stockholm, Göteborg and Malmö. These results were then compared to the major polls before the election to see if there were any signs of tactical voting.

Enligt 4 kap. 10 § FAL:s lydelse finns en meddelandeplikt för försäkringsbolag enbart före inträffad skada. Trots detta konstaterade hovrätten i Wipdomen att en meddelandeplikt likväl kan föreligga efter inträffad skada, baserat på allmänna principer. I de fall försäkringsbolaget inte uppfyller meddelandeplikten, utan oskäligtdröjsmål, förlorar det rätten att åberopa den ansvarsbegränsande grunden. Hovrättens uppfattning har stöd i förarbeten, doktrin samt allmänna principer. Högsta domstolen meddelade inte prövningstillstånd i Wipmålet, vilket medför att försäkringsbolagen således har en hovrättsdom att förhålla sig till. Förutsatt att det skulle anses enligt gällande rätt att meddelandeplikten är utvidgad, bör försäkringsbolagen se över sin skaderegleringsverksamhet så att denna uppfyller meddelandeplikten utan oskäligt dröjsmål. Om de inte gör detta riskerar de således att förlora rätten att begränsa sitt ansvar, vilket är en vanlig invändning från försäkringsbolag vid processer vid domstol. I uppsatsen drar jag slutsatsen att en utvidgad meddelandeplikt troligen föreligger för försäkringsbolagen. För att uppnå förutsebarhet på området bör lagrummet uppdateras med en uttrycklig meddelandeplikt även efter inträffad skada. Tills det att lagstiftningen hunnit omarbetas kan det dock räcka med att Svensk Försäkring uppdaterar sina grundläggande principer för skadebehandling.

Denna studie undersöker förutsättningarna för införandet av elektronisk röstning i Sveriges allmänna val genom att sammanställa främst styrdokument från offentliga organ inom området. Det huvudsakliga målet är att ge en heltäckande översiktsbild av de politiska respektive juridiska ambitionerna och hindren för att röstning i svenska val skulle kunna digitaliseras helt eller delvis.  Studien identifierar vilka möjligheter och utmaningar som finns i dagsläget genom en litteraturstudie. / This paper examines the prerequisites for implementing electronic voting in Sweden’s general elections by compiling policies of public organs in this area. The main goal is to give a comprehensive overview of the political and juridical ambitions or hindrances, respectively, in order to fully or partly digitise Swedish elections.   The study identifies the present opportunities and challenges by the means of a literature study.

Boverket tog år 2015 fram allmänna råd om planbestämmelser för detaljplan. Ett av råden rekommenderar att lagstöd ska redovisas i anslutning till planbestämmelserna på plankartan, detta för att hantera problemet med detaljplanebestämmelser som saknar lagstöd i 4 kap. plan- och bygglagen. I examensarbetet studeras hur många kommuner som idag följer Boverkets allmänna råd och faktiskt skriver ut lagstöd i anslutning till planbestämmelserna. Samtidigt studeras skälet till varför en kommun väljer att inte hänvisa till lagstöd i plankartan och alltså inte följa Boverkets starka rekommendation. 41 kommuner har legat som underlag till studien och sammanlagt har 303 detaljplaner granskats. Som komplement till fallstudien har sex stycken planförfattare vid kommuner som antingen hänvisar till lagstöd flitigt eller inte alls intervjuats om ämnet i fråga. Resultatet av fallstudien visar på att få kommuner följde Boverkets allmänna råd år 2015 och 2016, då endast 9 respektive 47 procent. Idag hänvisar cirka tre fjärdedelar av kommunerna vid något tillfälle till lagstöd i plankartorna. Cirka en femtedel av kommunerna hänvisar till lagstöd i samtliga detaljplaner och en cirka lika stor del gör det inte alls. Små kommuner har en smärre högre tendens att ange lagstöd i sina detaljplaner och större kommuner har en något högre tendens att inte hänvisa till lagstöd över huvud taget. Av intervjuerna framgår att samtliga kommuner känner till och jobbar utefter Boverkets allmänna råd. men det i olika tappning. Hos de kommuner som inkluderar lagstöd i plankartorna anses det att råden skapar en enhetlighet i att ta fram detaljplaner och att inkluderingen av lagstöd inte påverkar arbetsprocessen nämnvärt. De tror att inkluderingen av lagstöd i plankartan skapar en eftertänksamhet när planförfattare formulerar planbestämmelser men att möjligheten att tolka in bestämmelser som saknar lagstöd inte går att undkomma trots laghänvisning. Av de kommuner som inte inkluderar lagstöd i plankartan anses laghänvisning inte nödvändig då det gör plankartan svårbegriplig och onödigt byråkratisk. De anser även att verkligheten inte går att reglera med ett det begränsade urvalet formuleringar på planbestämmelser Boverkets allmänna råd erbjuder vilket skapar situationer då det måste göra avsteg från lagens hänvisningar. De tror att laghänvisningar på plankartan skapar en falsk trygghetskänsla och att energin istället ska läggas på att ge en bättre utbildning av plan- och bygglagen till de som arbetar med att ta fram detaljplaner.  Slutsatsen av examensarbetet är att fler och fler kommuner hänvisar till lagstöd i anslutning till planbestämmelserna men alla kommuner lär inte göra det så länge valet är upp till dem. / To handle the problem with plan regulations which have no legal support in the fourth chapter of the Planning and Building Act, Boverket established 2015 common advices of plan regulations in detailed development plan, where one of the advices recommend that legal support should be declared along with the plan regulations on the planning map. In this thesis, the actual number of municipalities that today do declare the legal support along with the plan regulations will be investigated. Along with this study, the reason for why a municipality choose not to declare legal support in the planning map will be investigated as well. 41 municipalities have been chosen to serve as a basis with a total of 303 detail development plans. As a complimentary to the case study interviews were carried out with six detailed development planners in different municipalities. The result from the case study states that only a few municipalities chose to declare legal support along with the plan regulations year 2015 and 2016, only 9 and 47 percent. Today three quarters of the municipalities declare at some point legal support along with the plan regulations. Approximately a fifth of the municipalities declare legal support along with the plan regulations since the common advises were established and approximately a fifth have chosen not to.  From the interviews it appears that all municipalities know and work with the common advises but in varying measures. For the municipalities that do declare legal support along with the plan regulations they are said to create a uniformity in creating detailed development plans and that the declaring of legal support along with the plan regulations do not notably slow down the process. They believe that by declaring legal support along with the plan regulations it will create a thoughtfulness when phrasing plan regulations, but that the possibility to incorporate plan regulations that have no legal support will not be completely eliminated. The municipalities that do not declare legal support along with the plan regulations find it unnecessary due to it making the planning map appear complicated and unnecessary bureaucratic. They think that it is impossible to regulate detail development plans with a limited amount of plan regulations and that it only creates situations where you have to deviate from the law. They believe that it creates a false sense of security and that there should be more focus on the education of detail development planners instead.  The conclusion of the thesis is that more and more municipalities are following the common advice of Boverket but all of them will never do that, as long as it is up to them to decide.

AbstractI fokus för detta arbete står frågan om förhållandet mellan de medborgerliga och politiska samt de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna i relation till diskussionen om den allmänna förklaringen 1948 och världskonferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993. Både de teoretiska och praktiska aspekterna av detta förhållande uppmärksammas, till exempel med avseende på definition av rättigheter, deras funktion och så vidare, samt de diskussioner som fördes under formuleringen av den allmänna förklaringen och Wienkonferensen. Särskild vikt läggs vid att förstå dessa diskussioner i det politiska sammanhanget av Öst-Väst konflikten samt Nord-Syd konflikten. / AbstractIn this work, I deal with the relation between civil and political rights on the one hand and the economic, social, and cultural rights on the other hand in relation to the formulation of the Universal Declaration on Human Rights (UDHR) from 1948 and the Vienna Conference on Human Rights in 1993. Both theoretical and practical aspects of the relation between the two sets of rights are discussed, for example with respect to definition and function of rights, and with respect to the discussions taking place at the adoption of the UDHR and the Vienna Conference. Special attention is directed to the political context of the East-West conflict and the North-South conflict.

<p>Den här uppsatsen är en studie av nattvardssynen hos Sveriges förste evangeliske ärkebiskop Laurentius Petri. I huvudsak behandlas hur Laurentius Petri ser på Kristi närvaro i nattvarden och vilken roll som prästen har vid nattvardsfirandet. Utgångspunkten är Laurentius Petris syn på det allmänna prästerskapet. Genom det allmänna prästerskapet menar Petri att varje döpt har möjlighet att konsekrera nattvarden, men att man för ordningens skull ska utse vissa som har offentlig tjänst i församlingen. För Kristi närvaro i nattvarden krävs bröd, vin och instiftelseorden. Det är vid instiftelseordens detta är min kropp och detta är mitt blod som Kristi närvaro inträder. Kristi närvaro är, enligt Laurentius Petri, bestående fram till dess att alla kommunikanter har tagit emot sakramentet. Kristi närvaro betecknar Laurentius Petri som verklig men obeskrivlig. Han ser nattvarden som ett heligt gästabud, där prästen tjänar gästerna, vilka är kommunikanterna och kommunikanternas uppgift blir att som gäster ta emot måltiden, Kristi kropp och blod samt att tacka värden som är Kristus själv.</p>