The aim of this study is to investigate the pedagogical potential of wonder as teaching tool in preschool. The focus of research is on teaching in preschool in the light of the revised preschool curriculum of 2018 and the concept of wonder in classical and contemporary philosophical texts on educational importance of wonder. The purpose of this approach is to create an understanding of wonder, its impact and positive force in the teaching process. How does wonder relate to preschool teaching? How is teaching in preschool interpreted in current preschool discourse? And how can classical philosophical ideas on wonder contribute to contemporary discussions about teaching in preschool? The study is based on the hermeneutic method of research inspired by Gadamer's philosophical hermeneutics. The study begins with an overview of the main ancient Greek philosophers. Next, I address current research on wonder as a prerequisite for learning during teaching activities. I find that, in spite of the fact that there is a number of science educators, who recognize the value of wonder, explicit notions of wonder as a pedagogical tool a very few. Next, a historical overview of the preschool curriculum and the concepts of teaching and wonder in preschool is undertaken and reveals some controversies with regard to the concept of teaching in its current understanding. The conclusion of the study is that there is some promising empirical evidence in favor of “wonder pedagogy”, which, if applied in preschool, may facilitate the achievement of some of the objectives of preschool curriculum.

ATT FÖRUNDRAS När man träder in i ett museum händer något.
Man kommer någon annanstans. Man kommer bort från vardagen.Det handlar om mer än själva utställningen.
Det handlar om att komma in i en annan värld. En värld där tid och rum försvinner.Världen utanför skärmas av och bleknar bort för en stund.
Människan i rummen upplever en förskjuten plats, långt ifrån de rum och de ytor man upplever i sin vardag. Uppsalas nya konstmuseum ska beröra besökaren och få dem att fastna i dess värld.Skala, ljus och människans förhållande i rummet skapar olika rumsupplevelser och förutsättningar för olika typer av konst.Museet blir likt kyrkan en plats för reflektion och tro. Konsten, kreativiteten och historien tränger in i jaget.
Besökaren stannas upp i sin vardag. Stannas upp för att få förundras. PROGRAM OCH UPPDELNING Fyra olika konsthallar Fyra olika skalorFyra olika ljus PLATS Slottet och Kyrkan är starka siluetter för Uppsala. Ville belysa det industriområde som finns i anslutning till tomten och inspirerades av dess formspråk och materialitetNYCKELORD  Lågt Högt Långt Kort Smalt Brett         
Mörkt Ljust Starkt Svagt              
Liten Stor Ensam Tillsammans / TO MARVEL When one enters into a museum, something happens.One comes elsewhere. One comes away from everyday life.It's about more than the exhibition itself. It's about entering another world.A world where time and space disappear.The world outside is shielded and fades away for a while. The man in the rooms is experiencing an offset location,far from the room and the surfaces experiencing in their everyday lives. Uppsala's new art museum will touch the visitor.Scale, light and human relation in the room creates different spatial experiences and opportunities for different types of art. Museum is in a way like churches, a place for reflection and faith.Art, creativity and the history penetrates your thoughts. The visitor stops in their everyday lives. Stops to get marvel PROGRAMS AND DIVISION Four different Art GalleriesFour different scalesFour different lightsLOCATION The castle and the church are strong silhouettes of Uppsala.The museum will also try to highlight the industrial area that is adjacent to the plot and witch inspired the design and materiality. KEYWORD Low High Long Short Narrow Wide Dark Light Strong Weak Small Large Alone Together

Denna essä ämnar att ge sig i kast med att förstå och reflektera över yogalärarens yrkesroll under den ekonomiska marknadens villkor. I synnerhet syftar denna essä till att belysa den till synes överdrivna uppmärksamheten på läraren som sådan. Är detta ett problem för yogaundervisning? Men framförallt, varför upplever jag, som yrkesverksam yogalärare, en kris inför denna personfixering? Reflektionen i essän kretsar kring två fenomen och som verkar stå förbundna, och kanske till och med avhängiga varandra, är förundrans och skenets roll i yogaundervisning. Det verkar här finnas en paradox, där yogaläraren å ena sidan behöver väcka intresset hos deltagarna, skapa ett sken, något att vila uppmärksamheten i för att sedan vända denna uppmärksamhet till en förundran. Risken är dock att detta sken blir så pass bländande att blicken fastnar i det vi har framför oss. Hur dessa två fenomen ska få ta plats är inte helt självklart. Essän landar slutligen i att det verkar ligga en stagnation runt själva villkoren för yogaundervisning där yogaläraren behöver upprätthålla eleven som just elev för att fortsätta kunna vara yogalärare.

Självtranscendenta känslor har påvisats ha prosociala effekter, men ur ett kognitivt perspektiv är dessa känslor tämligeno utforskade. Här undersöks vilka slags bedömningar av situationer (så kallade appraisal) som utmärker de självtranscendenta känslorna förundran, medkänsla och tacksamhet. Femtiofyra individer mellan 25 och 78 år deltog. Deltagarna skattade varje känsla i ett frågeformulär vars påståenden var relaterade till sju olika appraisaldimensioner. Envägs beroende ANOVOR visade att skattningarna skilde sig åt mellan känslorna för sex av de sju appraisaldimensionerna. Medkänsla skilde sig mest frekvent från de andra känslorna,medan förundran och tacksamhet endast skilde sig från varandra avseende målrelevans. Förundran och tacksamhet, men inte medkänsla, präglades av behaglighet. Vems beteende som var orsak till händelsen varierade mellan känslorna, men alla känslor skattades i låg utsträckning som normöverträdande. Diskussionen tar upp att nuvarande appraisal-teorier har svårt att ringa in självtranscendenta känslor. För framtida forskning skulledet vara av värde att bredda och justera befintliga teorier.

This study is about applying narrative theory into the media classrooms. Can a teacher create wonder and curiosity in his or her classroom by using classic storytelling techniques? The use of compelling storytelling has been used throughout history. With today’s media climate and the endless amount of streaming entertainment that surrounds us, makes us feel, fantasize, become inspired, and forget about time and space, how can we as teachers not imagine applying that sense of wonder into the classroom? This study´s main focus is on cliffhangers as an educational tool in the classroom and examines the teachers’ point of view on the subject of cliffhangers and the use of narrative techniques. How can a teacher apply classical narrative techniques to keep or even inspire to wonder, curiosity, and the will to learn more in the media classroom? Does a cliffhanger motivate the student to learn more? Do professional teachers see possibilities or restrains by using narrative techniques, such as cliffhangers in their classroom? Lastly, how can a cliffhanger contribute to a more creative classroom climate? This paper tries to find the answers to these questions. This paper examines the concept of cliffhanger, how to construct one, how it is used in normal context within film and television, and how it can be used as a creative tool in the classroom. I create two cliffhangers for two teachers and observe their performance in the classroom. Supported by previous research concerning the importance of film pedagogy in school and media education, the concept of affordance, narrative theory, achieving a sense of wonder, and the importance of a creative teaching practice. The reason for this study is to inspire and awake new ideas in other teachers to how one can practice a creative classroom and to hopefully stimulate the students to their own creativity and wonder. The result points to the importance of keeping the cliffhanger relevant to the assignment and subject, the teacher’s performance, and a general positive outlook on narrative techniques in the classroom. With the major theme cliffhanger and narrative theory in education, this study is summarized and presented with a 3D structure of the literally word cliffhanger in a cliffhanger situation. Will the creative teacher save the day? To be continued…

Insekter har länge innehaft en undanskymd plats inom litterära djurstudier, och tidigare forskning har i viss utsträckning berört skildrandets svårigheter. Den här uppsatsen vill istället rikta uppmärksamheten mot litterära insektsskildringars mer-än-antropocentriska potential. Uppsatsens primära syfte är att belysa och diskutera hur insekter, samt hur mötet och förhållandet mellan människa och insekt framställs i tre utvalda verk. En betoning ligger på att uppmärksamma form- och innehållsmässiga framställningsstrategier som kan uppfattas som mer-än-antropocentriska.  De tre analyserade verken är Maurice Maeterlincks La vie des abeilles (1901), Leena Krohns Tainaron: postia toisesta kaupungista (1985), samt Bernard Werbers Les Fourmis (1991), och tillvägagångssättet har i viss mån varit inspirerat av ytläsning (surface reading). I analysen används även begrepp och tankegångar som förekommer inom djurstudier och närliggande fält. Analysen visar bland annat vilka strategier som har använts för att undvika grov antropomorfism och överdriven distansering, samt vilka strategier som använts för att undvika att positionera insekter i stereotypa roller i förhållande till människor. Analysen visar också hur verkens mänskliga jaginstanser låter sig påverkas och omformas i mötet med insekter, samt föreslår att läsaren i sitt möte med texterna kan påverkas på ett liknande sätt. Vidare tyder analysen på att skönlitterära insektsskildringar kan vara svåra att placera in i generella modeller för berättelser om djur.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka estetiska lärprocessers inverkan på meningsskapande inom naturvetenskaplig undervisning. Studien utgår från frågeställningen: vilken roll spelar det estetiska uttryckssättet, att teckna, för elevers meningsskapande kring naturvetenskapligt innehåll kopplat till pollinering i årskurs 1. Metod för datainsamling är observation av lektionsaktivitet (med det estetiska uttrycksmedlet ”att teckna”) samt intervjuer med elever om deras teckningar. Datamaterialet analyseras med praktisk epistemologisk analysmetod utifrån både ett sociokulturellt och pragmatiskt perspektiv på lärande. Centrala begrepp för studien är estetik, estetiska lärprocesser samt meningsskapande. Resultatet visar att det estetiska uttrycket att teckna kan ha positiv påverkan för elevers meningsskapande om pollinering både på ett estetiskt och kognitivt plan. De estetiska uttrycken står inte i vägen för kunskapsförståelsen. Att teckna förknippas även med hög motivation och engagemang. Resultatet visar även att elevteckningar kan användas för att synliggöra elevers kunskaper och att elever kan ha mer kunskap än vad som uttrycks i teckningarna. En risk påvisas i resultatet, där elever exkluderar innehåll i teckningarna på grund av estetiska skäl om de upplever sin förmåga att teckna som otillräcklig. Samtal om elevteckningar ses som gynnsamt för att få en bättre helhetsbild av elevers förståelse av undervisningsinnehåll. Slutsats är att den estetiska lärprocessen att teckna är positiv för meningsskapandet kring pollinering samt att elevers exkludering av innehåll i teckningar bör beaktas.

This study seeks to examine whether the language in The Lord of the Rings books by J.R.R. Tolkien could potentially lead Swedish readers to emotional experiences of wonder while reading these stories. This is achieved by conducting an analysis of metaphors on select excerpts from these books – more specifically from the translated Swedish edition of 1992. The result of this analysis is then interpreted and discussed using the emotional state of wonder as a theoretical framework. The study shows that the writing language of Tolkien does feature several metaphors that could possibly relate to both reader emotions and experiences related to wonder. The findings also suggest that Tolkien’s language displays a mythical quality, possibly influenced by his personal interests and life experiences. The study therefore also suggests that this mythical quality could potentially play into the emotional experiences of Swedish readers.

Naturvetenskapsundervisning idag tenderar att måla en bild av att allt redan är förklarat och alla samband är upptäckta inom naturvetenskap. Skolans jobb handlar bara om att lära ut alla förklaringarna. Medan skolans undervisning fokuserar på att återge de rätta svaren ärforskare ofta djupt engagerade i frågor som ännu inte har något svar. Bland forskare inom naturvetenskap uttrycks även att en viktig drivkraft i deras arbete handlar om förundran inför det som studeras. Är det då möjligt att inom ramen för skolans undervisning använda sig av förundran som ett pedagogiskt verktyg, där det skapas en medvetenhet om att det finns mer att utforska? Ett växande forskningsfält rör förundrans betydelse för lärande i egenskap av epistemisk känsla och hur det kan integreras i undervisningen. I denna rapport undersöks hur elever på högstadiet upplever förundran i fysikundervisningen och deras syn på effekten och betydelsen av förundran för att lära sig fysikämnet. Studien har genomförts genom gruppintervjuer med elever där underlaget analyserats utifrån ett fenomenologiskt ramverk. Analysresultatet återger att essensen av elevernas upplevelser är att förundran upplevs om än inte så ofta. När det gäller vad som stimulerar förundran är essenserna flera sinnesintryck och elevens agens. I synen på effekterna och betydelsen av förundran anges sambandet mellan förundran, intresse och lärande som essensen, där speciell tonvikt läggs på att lärandet gynnas av att möta förundran tidigt. Slutsatsen av rapporten föreslår en uppgradering av begreppet förundran inom lärarutbildning, en medveten användning av undersökande arbetssätt för att stimulera förundran samt att förundran kan vara en nyckel till att starta en lärandeprocess. / Today's science education tends to portray a picture of science where everything has already been explained and all relations discovered. The task of schools is just to teach these explanations. While school education focuses on giving the right answers, scientists are often deeply engaged in questions that have not yet been resolved. Among scientists, wonder in relation to the object of study is expressed as an important motivation for their work. Is it then possible to use wonder as a pedagogical tool in school science, where an awareness is created that there is more to be discovered? An expanding field of research concerns wonder as an epistemic emotion and its implications for teaching. In this report, students' experiences of wonder in physics teaching and their view of the effects and significance of wonder in the learning of physics are investigated in lower secondary school. The study has been carried out using group interviews with students and the data set has been analysed through a phenomenological framework. The results of the analysis suggest that the essence of the students' experiences include that wonder is experienced but not so often. The found essences of what stimulates wonder are perception from several senses and students' agency. Regarding students' view of the effects and significance of wonder, the connection between wonder, interest and learning are noted as the essence, where there is a special emphasis on the claim that learning is facilitated by starting with wonder. The conclusions of the report propose an upgrade of the concept of wonder in teacher education, an intentional use of inquiry-based teaching to stimulate wonder and wonder as a key concept to start a process of learning.

This study seeks to contribute to a deeper understanding of whether religion teachers, specifically teachers in Swedish year 7–9 and Gymnasium (Middle School and High School-equivalent), feel inhibited in their didactic development. In addition, this study seeks to provide an insight into how religion teachers define “teacher professionalism” on a theoretical level, as well as the attitude of religion teachers towards the implementation of new didactical methods and opportunities, exemplified by the concept of “wonder”. These purposes were achieved through the conducting of a series of qualitative semi-structured interviews with four teachers – two from year 7–9, two from Gymnasium. The content of these interviews, once thoroughly transcribed, was then categorised into “main themes” and “themes” using a hermeneutical perspective.The material was then hermeneutically analysed in relation to the established theoretical and prior research framework, which yielded the following results. Firstly, a majority of the interviewed religion teachers stated that they felt inhibited in their didactic development. In addition, the environmental circumstances described by the teachers as the cause for this inhibition were found to be of similar nature. This suggests that the cause of the inhibition lies within the school organisation itself, rather than the individual. Secondly, all of the interviewed religion teachers showed limited theoretical awareness of their teacher professionalism. Few of the teachers directly experienced their teacher professionalism as lacking in any specific aspect, however the analysis revealed themes within their answers that would imply the opposite. This would in turn suggest that the professionalism of the religion teachers might be under threat, due to teachers’ unawareness of it. Thirdly, all of the interviewed religion teachers showed interest and openness towards the concept of “wonder” and similar experience-basedlearning methods, seeing a purpose for it both in their lessons as well as the school itself. Furthermore, the religion teachers expressed ideas for religion education to expand towards a more personal and societal plane. The religion teachers found a practical approach as well as ethics, identity, and debates to be of higher interest and relevance for themselves and their students. The implications of this development are unclear however and might potentially lead to a further de-valuing of the acquiring of base facts and knowledge among Swedish students.