Syftet med föreliggande examensarbete är att undersöka och kritiskt granska hur specialpedagogisk handledning används för att skapa en inkluderande skola för elever med Autsimspektrumtillstånd (Autism Spectrum Disorder - ASD).  Studien avser att särskilt undersöka hur fyra specialpedagoger arbetar med handledning som syftar till att bidra till att lärare utvecklar strategier/arbetssätt som skapar förutsättningar för lärande och delaktighet hos elever med ASD.    Resultaten i den tidigare forskning som granskas i föreliggande examensarbete hänvisar till att lärare generellt har sämre attityder gentemot elever med ASD ju högre upp i skolålder de undervisar. Samtidigt pekar andra studier på att lärares attityder och förhållningssätt gentemot sina elever och i synnerlighet de med ASD, är essentiellt för elevens akademiska framgång och sociala inkludering i gruppen. De visar även betydelsen av ett systematiskt tänk i lärande organisationer och de positiva effekterna av att ha ett mångfaldsperspektiv (som exempelvis i Universal Design for Learning).   Det teoretiska perspektiv jag utgår från är systemteorin med utgångspunkt i Antonovskys begrepp Känsla av sammanhang, KASAM, och i komplexitetsteorin. Metoden är kvalitativa forskningsintervjuer med fyra specialpedagoger i form av en kombination av samtal och intervju. Resultaten visar att den specialpedagogiska handledningen spelar en central roll i ett förändringsskapande av attityder och förhållningssätt gentemot elever. Resultaten visar även vikten av ett systematiskt helhetstänk i en organisation för att kunna arbeta framgångsrikt med inkludering av elever med ASD och deras förutsättningar för en tillgänglig undervisning.

Syftet med studien är att studera om det finns könsskillnader i jobb, som är en riskfaktor för stress, samt se om detta delvis kan förklaras med hjälp av tid en lägger på hushållsarbete. Det har formulerats fyra hypoteser för att söka besvara denna frågeställning. Teorier vi använt oss av är Karaseks krav/kontroll-modell, Antonovskys teori om KASAM (känsla av samhörighet), Hochshilds teori om “The second shift”, “Doing gender”, samt även kön som utgör en stor del. Datan som använts är tagen från Levnadsnivåundersökningen (LNU) 2010 och för denna studie blev det slutgiltiga urvalet 1637 personer mellan 18-65 år, som förvärvsarbetar och är samboende. Det används Chi2, ANOVA och logistiska regressioner för att besvara hypoteserna. En slutsats är att det är vanligare för kvinnor att känna jobbanspänning än vad det är för män, och det är även vanligare att kvinnor lägger mer tid på hushållsarbete än män.

Bakgrund: Demenssjukdomar är en av de vanligaste sjukdomarna idag. Beräknat finns det ca 47,5 miljoner människor världen över som har någon typ av demenssjukdom, varav 150 000 personer finns i Sverige. Syfte: Syftet är att beskriva hur anhöriga som vårdar personer med demenssjukdom upplever sitt dagliga liv. Metod: En kvalitativ litteraturöversikt har använts där data har samlats in från kvalitativa studier som sedan analyserats induktivt. Resultat: Anhöriga upplever att det är många negativa känslor involverade i att vara anhörigvårdare, så som stress, depression och att uppleva börda. Dock anser anhöriga att inte allt är negativt. Trots att framtiden kan se mörk ut finns det ändå det som är positivt. Dessa känslor är oftast glädje, kärlek och att de växer som personer. Anhöriga använder sig även av en rad strategier för att underlätta vardagen såsom att göra olika aktiviteter. Slutsats: Det är väldigt påfrestande att vara anhörigvårdare till en person med demenssjukdom. Flera negativa känslor kan uppstå men även positiva känslor kan upplevas. Det krävs kunskap om sig själv som anhörig men även om sjukdomen som personen har som vårdas. / Background: Dementia counts as one of the most common diseases today. Estimated, there are around 47.5 million people worldwide that has some kind of dementia, of which 150 000 persons are in Sweden. Purpose: The aim of the study is to describe relatives caring for persons with dementia are experiencing daily life. Method: A literature review has been used where data has been collected from qualitative studies and later been analyzed inductively. Results: Relatives experience that there are many negative emotions involved when they’re caring for someone with dementia. Emotions such as stress, depression and the feeling of carrying a burden. However, not everything is seen as negative. Although the future may not look so bright, there is still a lot of positive feelings involved. Some of the most common are joy, love, and the feeling of personal growth. Conclusion: It's highly stressful to be a family carer to a person with dementia. Several negative feelings may arise, but also positive emotions will be experienced. It requires knowledge of oneself as a relative but also about the disease that the person is being cared for.

Syftet med det här arbetet var att undersöka elevhälsopersonalens syn på sitt arbete i elevhälsan. Studiens kvalitativa forskningsansats innebär att empirin har samlats in med hjälp av intervjuer i fokusgrupper.Våra teoretiska utgångspunkter är ramfaktorteorin och KASAM. I syfte att få svar på studiens två frågeställningar,”Vilka faktorer anser elevhälsans personal påverkar möjligheten att arbeta förebyggande och hälsofrämjande?” och “Hur upplever elevhälsans personal sina möten med avseende på innehåll och möjligheter till samverkan?”, har personal ur två elevhälsoteam intervjuats. De två elevhälsoteamens personal representerar ett lokalt elevhälsoteam som finns på en skola och det andra teamet är ett centralt organiserat team som finns representerade på flera olika skolor. Resultatet visar att faktorer som kan påverka elevhälsopersonalens möjligheter till att arbeta förebyggande och hälsofrämjande kan bero på närheten till den skola de arbetar i, tiden som avsetts för elevhälsoarbete och möjligheten till samverkan inom elevhälsan och med skolorna de representerar. Den lokala elevhälsan har prioriterat tid, medvetenhet, kontinuitet och genom detta, menar de, har möjligheten att jobba förebyggande och hälsofrämjande ökat. De anser att känslan av sammanhang uppstår genom att de finns närvarande i det dagliga arbetet, nära skolan. Den lokala elevhälsan framhåller vikten av tydlig mötesstruktur. Vidare menar de att samverkan handlar om att det man gör tillsammans blir synligt. Den centrala elevhälsan menar att det hälsofrämjande och förebyggande arbetet sker hela tiden genom att de avsatt gemensamma mötestider och rutiner på de skolor de representerar. Mötesstrukturen varierar från skola till skola och samverkan, anser de, handlar om gemensam samsyn och förståelse, men att det fungerar olika på olika skolor dels beroende på olika anställningsvillkor. Sammanfattningsvis indikerar studien vikten av goda mötesrutiner och att möjligheten till att utveckla elevhälsoarbetet ges tid och vikten av att samverka för att få en förståelse för det gemensamma elevhälsouppdraget

I egenskap av speciallärare med inriktning mot språk-, läs- och skrivutveckling har vi ett särskilt ansvar när det gäller elevers läs- och skrivförmåga eftersom merparten av uppgifterna i skolan kräver en åldersadekvat läs- och skrivförmåga. När vi som speciallärare möter elever med långvariga svårigheter inom läs- och skrivområdet med en icke kontinuerlig skolnärvaro kan det vara svårt att definiera grundproblematiken. Detta kan utgöra ett hinder i arbetet att sätta in effektiva åtgärder.   Syftet med denna kvalitativa studie med hermeneutisk ansats är att ur ett specialpedagogiskt perspektiv identifiera framgångsfaktorer som har positiv inverkan för elever i läs- och skrivsvårigheter och deras skolnärvaro utifrån ett professionellt bemötande. Därför genomfördes semistrukturerade intervjuer av fem speciallärare i två olika kommuner kring deras erfarenhet av elever med låg skolnärvaro och läs- och skrivsvårigheter.   Slutsatsen utifrån intervjuerna är samlade under rubrikerna professionellt förhållningssätt, läs- och skrivsvårigheter och låg skolnärvaro. Resultatet presenteras genom ett antal framgångsfaktorer i syfte att öka skolnärvaron. Gällande det professionella förhållningssättet är ett kontinuerligt och professionellt bemötande av engagerade, lyhörda och uppmärksamma pedagoger ett vinnande koncept. Vår studie visar också värdet av kartläggning kring elever för att sätta in rätt åtgärder och utvärdera dessa så att de är ändamålsenliga. Organisationen kring eleverna och att de upplevs inkluderade, känner delaktighet och har stöd är en nyckeln till att öka skolnärvaron.

Att komma tillrätta med de beteendeproblem som förekommer i den svenska skolan ses av både många lärare, föräldrar och elever som en stor utmaning. Grundat i detta problem var studiens övergripande syfte att få en djupare förståelse för stödinsatser då en beteendeproblematik uppkommit. Studiens kvalitativa ansats tog sin utgångspunkt i en strävan att uppnå en djupare förståelse, dels för stödinsatserna i sig, men främst för elevers upplevelse av det stöd de fått i skolan. Datainsamlingen gjordes främst genom kvalitativa intervjuer med sammanlagt åtta elever i årskurs 6-9, men också genom en dokumentstudie i syfte att sammanställa de åtgärder som fanns i skoldokument. Hälften av informanterna undervisades i resursskolor och hälften gick i sina ordinarie skolor. Resultatet visade att alla informanter saknade dokumentation kring extra anpassning. Däremot hade samtliga informanter åtgärdsprogram. Övervägande del av åtgärderna i skoldokumenten berörde organisatoriska aspekter i form av åtgärder angående var eleven skulle undervisas och om anpassad studiegång. Utöver organisatoriskt inriktade åtgärder förekom även åtgärder som berörde anpassningar i den specifika lärandemiljön. De stödåtgärder som informanterna framhöll som mest betydelsefulla utgjordes i fallande ordning av: undervisning i särskild undervisningsgrupp, individuellt stöd av lärare, anpassad studiegång, stressreducerande/motivationshöjande åtgärder, undervisning i eget arbetsrum samt praktisk lektion i ordinarie klass. Det som angavs som orsak till att en stödåtgärd upplevdes särskilt betydelsefull var: att en lugn studiemiljö erhölls, att känslan av tillhörighet ökade och utanförskap minskade, lärarens förmåga att hjälpa eleven att förstå, lärarens förmåga att skapa en bra relation och visa omsorg, att individuella behov bejakades och lärandemiljön anpassades därefter samt att lärandet upplevdes meningsfullt. I empirin framträdde genom elevernas berättelser, läraren som det viktigaste redskapet för att deras studier skulle fungera väl. Då resultatet analyserades utifrån KASAM (Antonovsky, 2005) framträdde en god lärar-elevrelation som ett betydelsefullt bidrag till elevens upplevelse av meningsfullhet med studierna. Lärarens kompetens genom förmågan att förklara bidrog för de allra flesta informanter till att både skapa begriplighet i skolvardagen och till att skolans krav upplevdes hanterbara. Studiens resultat indikerar ett behov av att lärare anstränger sig för att se och bekräfta eleven bakom ett beteende och att i skolverksamhet säkerställa att ett medvetet arbete på gruppnivå genomförs. Detta med syfte att även de elever som står i centrum för beteendeproblematiken ska få så goda chanser som möjligt att utveckla goda mellanmänskliga relationer både till andra elever och till lärare.

On a football field games are played between two teams, and the players of these teams get almost all of the attention. But there is another team on the field, the team of referees. The referees get mostly negative criticism, and are almost never mentioned in a positive way. This study is all about the teams’ captain, the main referee. Who is he? What does he have to go through? What makes him continue in his career?   Earlier studies have shown that the work you do as a referee can be very stressful, with a lot of stressing factors coming from the players, the coaches, and at a higher level supporters and media (Nyberg, 2000, 2002). Because of all this, this study shows opinions from active referees in Allsvenskan in Sweden, and from some which are active on an international basis as well. Interviews have been made and a survey to compare the referees experiences with their sense of coherence, from Aaron Antonovskys theory SoC (Sense of Coherence).   The results are showing that yes, there are connections between a successful career as a referee and a high level of sense of coherence, and that the interviewed referees’ spend a huge amount of time to be able to perform. Even though they try their hardest, they have to deal with threats in their daily work. Therefore, you can find the conclusion that you need to have a certain type of personality to be able to make it as a referee.

Globaliseringen och den informationstekniska utvecklingen har lett till att organisationer effektiviserats och blivit mer kostnadsmedvetna. För individerhar det inneburit mer flexibla arbetsvillkor vilket kan innebära både för-och nackdelar. Syftet med detta examensarbete var att ur ett medarbetarperspektiv undersöka hur individer upplever gränslöst arbete och om de använder sig av strategier för att hanterade allt mer flexibla och det gränslösa arbetet.Studien har en deduktiv ansats med krav-kontroll-och stödmodellen (Karasek & Theorell, 1990), KASAM (Antonovsky, 2005), den allostatiska modellen (McEwens,1998, refererad iAllvin, Aronsson, Hagström, Johansson och Lundberg, 2006),gränsdragningsstrategier (Allvin et al.,2006)och copingstrategier (Lazarus & Folkman, 1984) som teorigrund.En kvalitativundersökning med semistrukturerade intervjuer utfördes bland journalister som är en yrkesgrupp som handskas medtidspress, höga krav och otydliga gränser mellan arbete och privatliv.Resultatet som framkomvisade att de trotshöga krav och ständig tidspress upplevde detflexibla arbetet som en ovärderlig frihet. Till de mer negativa upplevelserna framkom ett resonemang om en tillgänglighet dygnet runt,ibland egenvald men också en upplevd förväntad tillgänglighet från arbetsgivaren. Strategierna som användes handlade mestadels om gränsdragning mellan de olika sfärerna. Slutsatsen blev att erfarenhet och användandet av strategier spelar en avgörande roll för upplevelsen av gränslöst arbete.

Examensarbetet utgår från professionella stödgruppsledare tankar och erfarenheter av begreppen delaktighet och aktörskap i gruppverksamheter som är riktade mot barn och ungdomar vars föräldrar lider av missbruk och/eller psykisk ohälsa. Arbetet utgår även ifrån hur de professionella kan möjliggöra och utveckla ett eget aktörskap och delaktighet för barnen. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med fyra stödgruppsledare med erfarenhet av stödgruppsverkasamhet i två västsvenska kommuner. Resultatet har analyserats genom tematisering med Antonovskys KASAM-teori som utgångspunkt. Studiens resultat visar att de professionella socialarbetarna uppfattar att delaktighet och aktörskap var av vikt för de unga som deltog i verksamheterna, för att det kan bidra till att barnen bättre förstår sin/sina föräldrars problematik och hantera de svårigheter som barnen kan möta i sin livssituation. Resultatet visar också att de professionella använder sig av sig själva, barnens egna livserfarenheter och gruppverksamheten som verktyg för att möjliggöra ett eget aktörskap och känslan av delaktighet för gruppdeltagarna. Slutsatsen är att barn till föräldrar med psykisk ohälsa och/eller missbruk anses ges för lite utrymme till att vara delaktig och påverka beslut som tas gällande deras egna person. Barn som ges möjlighet till att vara delaktiga kan även utveckla ett större aktörskap vilket i sin tur kan generera en bättre hälsa och uppväxtvillkor för de unga. Socialpedagogiken och ett salutogent förhållningssätt kan genom delaktighetsfrämjande metoder bidra med att se barn som egna aktörer med kompetens och kunskap och kan på så vis göra utmaningar som barn ställs inför begripliga, hanterbara och meningsfulla.

Avslutningsbrev används i vissa psykoterapier. Det finns få studier kring patientens upplevelse av att få ett sådant. Åtta ungdomar har intervjuats med syfte att undersöka avslutningsbrevets upplevda betydelse utifrån metoden: ”Känsla av sammanhang – en metod på ungdomsmottagningen”. Ungdomarna intervjuades vid två tillfällen, direkt efter avslutad behandling och fem månader senare. Detta för att undersöka den upplevda betydelsen vid avslutning och om det förändras över tid. I en tematisk analys av dessa transkriberade semistrukturerade intervjuer identifieras tre teman vid båda intervjuomgångarna, 1; Avslutningsbrevet väcker känslor 2; Avslutningsbrevet påminner om relationer 3; Avslutningsbrevet kommer till användning. Resultatet visar att avslutningsbrevet är av betydelse, vid avslutad behandling och fortsatt över tid. Studien pekar på att avslutningsbrevet har en tydliggörande funktion av terapin och den förändringen man gjort vid avslut och att avslutningsbrevet och terapin har integrerats i ungdomen efter fem månader.