I denna uppsats undersöks hur sorg skapas och uttrycks i diktsamlingarna Det här är hjärtat av Bodil Malmsten och Nattliga samtal av Elisabeth Rynell. Utifrån en teori om att känslor skapas i en kontakt mellan subjekt och objekt framgår det i undersökningen att diktjagen i respektive diktsamling uttrycker och hanterar sorgen på olika sätt. Diktjaget i Det här är hjärtat är statiskt och kommer aldrig ur sorgen medan diktjaget i Nattliga samtal är dynamiskt och går vidare ur sorgen. / This essay examines how grief is created and expressed in the poetry collections Det här är hjärtat by Bodil Malmsten and Nattliga samtal by Elisabeth Rynell. Based on a theory that emotions are created in a contact between subject and object, it appears in the survey that narrator in each collection of poems expressing and handles grief differently. The narrator in Det här är hjärtat is static and will never come out of grief while the narrator in Nattliga samtal is dynamic and moves on from sorrow.

This essay compares the figurative language of Bob Dylan’s albums The Times They Are A-Changin’ (1964) and Highway 61 Revisited (1965), with a focus on how Dylan remained engaged with societal injustices and human rights as he switched from acoustic to fronting a rock ‘n’ roll band. The essay argues that Dylan kept his critical stance on social issues, and that the poet’s usage of figurative language became more expressive and complex in the later album. In the earlier album Dylan’s critique, as seen in his use of figurative language, is presented in a more obvious manner in comparison to Highway 61 Revisited, where the figurative language is more vivid, and with a more embedded critical stance. / Uppsatsen jämför det figurativa språket i Bob Dylans skivor The Times They Are A-Changin’ (1964) och Highway 61 Revisited (1965), med ett fokus på hur Dylan fortsatte vara engagerad inom samhällsfrågor och mänskliga rättigheter när han gick över från akustisk solomusik till att leda ett rockband. Uppsatsen argumenterar för att Dylan behöll sin kritiska syn på samhällsfrågor, och att poetens användning av figurativt språk blev mer expressivt och komplext i det senare albumet. I det tidigare albumet är Dylans kritik, som den framstår i hans användning av figurativt språk, presenterad mer direkt i jämförelse med Highway 61 Revisited, där det figurativa språket är mer levande och innehåller en mer förtäckt kritik.

Tre women of color-poeters utgångspunkter och hur de orienterar, upplever och erfar sitt poesiskapande och framträdande är i fokus för denna studie. Intervjustudien har utgått från ett (queer)fenomenologiskt och intersektionellt perspektiv både i intervju- och analysmetod där jag utifrån en vidare tematisk analysstruktur identifierat tre olika teman presenterade i varsitt avsnitt. Det första handlar om hur poeterna introduceras till poesi och vändpunkten i identifikationen som poet. Jag tar avstamp i hur poeterna började skapa och framträda med poesi för att sedan förstå hur de orienterar sig i sitt skapande från dessa utgångs- eller nollpunkter. Klassbakgrunden blir här viktig för att förstå poeternas senare identifikationer som poeter som sker i mötet med skolans skrivundervisning. Skolan förstås här som ett orienteringsverktyg som skapar utrymme och riktar poeterna till framtida linjer längs vilka de mer seriöst ägnar sig åt poesiskapande och så småningom framträdande. Det andra temat utgår från kroppens relation till poesiskapande och framträdande. Genom främst queer- och vithetsfenomenologiska perspektiv utforskar jag poesiskapande och framträdande som levda erfarenheter utifrån de förkroppsligade poeternas upplevelser av världen och poesin genom kroppen. Centralt för kroppsliga upplevelser av världen blir vilka känslor som finns fastklibbade på dessa kroppar och i vilka intersektioner dessa befinner sig i. Poeterna marginaliseras bland annat könsmässigt, rasmässigt och sexuellt. Dessa marginaliseringar samverkar och går därmed inte att separera, och de positioner som blir tillgängliga för dem påverkar deras poesi. Under det tredje temat följer jag dessa kroppar in till de olika poesirum de bebor. Hur de bebor olika sammanhang och rum, hur de orienterar sig i dessa och kan förlänga sig i dem blir här mitt fokus. Det blir tydligt att poeternas olika marginaliseringar och de linjer de följer skapar hinder för dem att bekvämt förlänga sig i en majoritet av de poesisammanhang de rör sig i. Dock finns en subversiv potential i denna obekvämlighet som de alla tvingar sig ut i för att sätta saker i gungning och rörelse.

Uppsatsens ämne berör användningen av intermedialitet för att förmedla ett narrativ i Dante Gabriel Rossettis verk Lady Lilith och Sibylla Palmifera. I uppsatsen undersöks hur Rossetti problematiserar den samtida kvinnosynen. Med intermedialitet menas användningen av två medier i samma verk, i detta fall sonett och måleri. Syftet är att undersöka hur Dante Gabriel Rossetti problematiserade den rådande tudelade synen på kvinnan som antingen ond eller god. Den intermediala teorin som används bygger på W.T.J. Mitchells teori om relationen mellan bild och text, vad dessa medier tillför varandra samt skillnaden mellan dem. Genom analyser av både text och måleri undersöks de bägge verkens ikonologi. Dispositionen består av tre avsnitt. Det första avsnittet fungerar som en bakgrund till de övriga två avsnitten. Avsnitt två och tre består av enskilda analyser av de bägge verken med tillhörande texter.  Resultatet visar att Dante Gabriel Rossetti med dessa verk problematiserar dualiteten i den samtida kvinnosynen. Genom att använda mytologiska kvinnogestalter skapar Rossetti en mer nyanserad bild av synen på kvinnan under den viktorianska epoken. Användningen av sonett och måleri tillsammans fungerar väl i Lady Lilith då verket får en fördjupad inre mening. I dubbelverket Sibylla Palmifera relaterar dock sonett och målning inte lika bra med varandra.

<p>What is the relation of image and word, of sentences and pictures? What kind of message does this combination produce when juxtaposed on a single material plane? And how do we read its “infinite” relation? These are the questions at the center of this inquiry. My main interest concerns the exact nature of the relation between photographic images and textual elements of poetic language when these are juxtaposed in what I call Phototext poetry.</p><p>The thesis calls into question the conventional reading habits of the conjunction of photographs and texts, and seeks to understand the more complex connections intrinsic to the relation image/word and its material and perceptual play in poetic works. Does a text always “anchor” the multiple meanings of an image, as Roland Barthes argues? What if the alterations of an image could “anchor” certain fractions of a poetic, polysemantic textual construct? Is a photograph indifferent to the visual, material permutations of texts that certain contemporary poetic practices produce?</p><p>I discuss phototextual works and collaborations of various kinds, from Molin fontän [“Molin’s fountain”] (1866) over classic surrealist poetry to language-oriented writing. This last interest also shows (with ambiguity) in the thesis’ two close readings: 23:23 (2006) by Swedish poet Marie Silkeberg and The Tango (2001) by American poet Leslie Scalapino. Throughout the study, I also put these in relation to other works of various, and related, kinds, such as artists’ books, concrete poetry, and phototexts in 20th century art.</p><p>My theoretization of phototext poetry focuses on questions of function. My perspective on the phototextual meeting in poetry is therefore concerned, not with taxonomy, but with local, contingent definitions. That is not to say, however, that certain things cannot be attributed to its particular, juxtaposed form. An “unthinkable space” (Michel Foucault), the relation between verbal and visual derives its dynamics from the different ways it actually makes itself “thinkable” and, furthermore, is materially represented. From Craig Dworkin’s conception of illegibility, Jacques Ranciere’s term phrase-image, and Roland Barthes’s obtuse meaning, I try to weave a network of connections concerning the reader’s relation to the photo/text conjunction. My argument that a certain phrase can cooperate with a certain part of an image, that a photo can “anchor” a specific meaning in a polysemantic text, and that the typographical appearance of a text may well have a plastic quality, also suggests a reading that focuses on systems of verbivisual parts and contingent intermedial meetings rather than the stable relation of a determining text and a determined image. In sum, I argue that the relation of photographs and texts must always be approached as a local problem.</p><p>My second argument is that the phototext is a self-reflexive form – it investigates itself, as it were. When a photograph and a (poetic) text are juxtaposed, they try to define their own media characteristics. In short, they often investigate the premises for phototextual documentation, communication, and aesthetics. The phototextual form therefore shares a photographic trait, as a “process of rendering observation self-conscious” (John Berger).</p><p>I also trace the supplementariness and discursiveness of the relation between image and word, and investigate how it affects our reading of this “disjunctive conjunction”. The text and the image run through each other, both inside and among us, as Rancière would have it. This, in turn, produces a contemporary approach to aesthetics (as a term and philosophical tradition) in this thesis, which involves the practice as much as the aesthetic perception of the phototextual combination. However, I also see as necessary to negotiate with the ways in which the image-word relation has been theorized since the early eighteenth century, as well as with earlier, even ancient, conceptions.</p><p>In short, the aim of this thesis is to conceptualize the relation of photographs and texts in phototext poetry, not by destroying the dualistic positions of the visual and the verbal, but rather by re-negotiating them: by approaching them as located inside as well as between these two media, image and text. The relation of photographs and poetic text, I therefore suggest, performs its work “inside” language, at the same time opening up towards the “infinity of language” (Barthes).</p>

What is the relation of image and word, of sentences and pictures? What kind of message does this combination produce when juxtaposed on a single material plane? And how do we read its “infinite” relation? These are the questions at the center of this inquiry. My main interest concerns the exact nature of the relation between photographic images and textual elements of poetic language when these are juxtaposed in what I call Phototext poetry. The thesis calls into question the conventional reading habits of the conjunction of photographs and texts, and seeks to understand the more complex connections intrinsic to the relation image/word and its material and perceptual play in poetic works. Does a text always “anchor” the multiple meanings of an image, as Roland Barthes argues? What if the alterations of an image could “anchor” certain fractions of a poetic, polysemantic textual construct? Is a photograph indifferent to the visual, material permutations of texts that certain contemporary poetic practices produce? I discuss phototextual works and collaborations of various kinds, from Molin fontän [“Molin’s fountain”] (1866) over classic surrealist poetry to language-oriented writing. This last interest also shows (with ambiguity) in the thesis’ two close readings: 23:23 (2006) by Swedish poet Marie Silkeberg and The Tango (2001) by American poet Leslie Scalapino. Throughout the study, I also put these in relation to other works of various, and related, kinds, such as artists’ books, concrete poetry, and phototexts in 20th century art. My theoretization of phototext poetry focuses on questions of function. My perspective on the phototextual meeting in poetry is therefore concerned, not with taxonomy, but with local, contingent definitions. That is not to say, however, that certain things cannot be attributed to its particular, juxtaposed form. An “unthinkable space” (Michel Foucault), the relation between verbal and visual derives its dynamics from the different ways it actually makes itself “thinkable” and, furthermore, is materially represented. From Craig Dworkin’s conception of illegibility, Jacques Ranciere’s term phrase-image, and Roland Barthes’s obtuse meaning, I try to weave a network of connections concerning the reader’s relation to the photo/text conjunction. My argument that a certain phrase can cooperate with a certain part of an image, that a photo can “anchor” a specific meaning in a polysemantic text, and that the typographical appearance of a text may well have a plastic quality, also suggests a reading that focuses on systems of verbivisual parts and contingent intermedial meetings rather than the stable relation of a determining text and a determined image. In sum, I argue that the relation of photographs and texts must always be approached as a local problem. My second argument is that the phototext is a self-reflexive form – it investigates itself, as it were. When a photograph and a (poetic) text are juxtaposed, they try to define their own media characteristics. In short, they often investigate the premises for phototextual documentation, communication, and aesthetics. The phototextual form therefore shares a photographic trait, as a “process of rendering observation self-conscious” (John Berger). I also trace the supplementariness and discursiveness of the relation between image and word, and investigate how it affects our reading of this “disjunctive conjunction”. The text and the image run through each other, both inside and among us, as Rancière would have it. This, in turn, produces a contemporary approach to aesthetics (as a term and philosophical tradition) in this thesis, which involves the practice as much as the aesthetic perception of the phototextual combination. However, I also see as necessary to negotiate with the ways in which the image-word relation has been theorized since the early eighteenth century, as well as with earlier, even ancient, conceptions. In short, the aim of this thesis is to conceptualize the relation of photographs and texts in phototext poetry, not by destroying the dualistic positions of the visual and the verbal, but rather by re-negotiating them: by approaching them as located inside as well as between these two media, image and text. The relation of photographs and poetic text, I therefore suggest, performs its work “inside” language, at the same time opening up towards the “infinity of language” (Barthes).

Denna studie undersöker temat ”hembygden” i Helmer Grundströms tidiga diktning. Metodengrundar sig på en kombination av hermeneutisk tematik och ett biografiskt material, för att på så viskunna sammankoppla författarens liv med hans diktning. Tematiken härleds ur avsnittet kallat”Mallarmés poetiska universum”, ur Jean-Pierre Richards L'univers de Mallarmé, men avviker fråndenna på vissa punkter. Detta grundar sig dels på den biografiska aspekten i min studie, vilket intetäcks in av nämnda text, men också på grund av att jag väljer att endast fokusera på ett enda tema.Helmer Grundströms norrländska bakgrund har i hög grad färgat av sig på de texter som han senareskrev, och dikterna speglar därför till viss del de komplicerade känslor som han hyste införhembygden. Därför förväntas det biografiska materialet förstärka mina påståenden och antaganden.    I uppsatsens analys uppmärksammas olika detaljer i texten, och dessa detaljer diskuteras sedan iförhållande till liknande inslag. Utifrån dessa mindre delar urskiljs olika motiv i diktningen, somtillsammans bildar den tematiska helhetsbilden. En stor del av motivurvalet i Grundströms diktningkretsar också kring hembygden. Huvudmotiven är, enligt min uppfattning, de kontrasterandeaspekterna hemlängtan och behovet av att ge sig av, vilka båda inryms i hembygdens tematiskahelhet. Dessa motiv utvecklas och diskuteras utifrån textexempel, och kompletteras med utsagor omförfattarens samtida livssituation. Även andra motiv urskiljs i diktningen, för att sedan knytas an tilltemats två redan nämnda huvudaspekter. Sammanfattningsvis kommenteras temat sedan i sinhelhet. Det utgör således huvudmålet i min studie: att se det stora genom de små detaljerna, vilketRichard också förespråkar.

To be in a society or not. The movement or the stagnation. Observations in the present.

I min uppsats har jag undersökt Kerstin Söderholms diktsamling Ord i natten, dels kontextuellt och dels ur ett queerperspektiv. Söderholms lyrik kan utan problem placeras in en modernistisk kontext. De modernistiska uttrycken är i sig intressanta att granska ur ett queerperspektiv. Den genomgående gemenskapsproblematiken yttrar sig på ambivalenta vis i Ord i natten. Tillstånd av närhet förankras i en materiell diktvärld, medan avstånd från gemenskapen kan kopplas till ett transcenderande tillstånd. Diktjagets materialisering i samband med närheten kan tolkas som ett uttryck för hur det ”mänskliga” bara kan existera genom att definieras av ett mänskligt kollektiv. Diktjagets förkroppsligande innebär att aspekter som självbild, begär och kropp sätts i spel. Diktjagets osynlighet kan kopplas till skam och otillåtet begär. Queert begär kan även tolkas i det återkommande vattenmotivet. Genom hela diktsamlingen återfinns tystnad i olika former. Tystnaden har en upprätthållande verkan på gemenskapen, men utgör likväl en begränsning i den. Tystnaden har en hemlighetsbevarande funktion. Brytandet av tystnaden har tydliga kopplingar till nattens queera mörker.

Uppsatsen är en kvalitativ undersökning av tre ungdomars arbeten med att göra fotoböcker i gymnasiearbetet. Syftet är att se vilka erfarenheter och upplevelser eleverna har haft av visuellt berättande, processen att göra boken och av fotoboken som arbetsform. De teoretiska perspektiven är fenomenologi, estetiska lärprocesser och teorier om berättande. Metoden som använts är halvstrukturerade intervjuer. Analysen och tolkningen är hermeneutiskt inspirerad. I kapitlet forskningsöversikt och litteratur beskrivs fotoboken som medium och en överblick av området ges genom författare, fotografer, formgivare och förlag. Resultatet visar att arbetet med att göra en fotobok har varit en rik och motiverande estetisk lärprocess för ungdomarna. De har fått nya erfarenheter av visuell kommunikation. Undersökningen visar också tecken på att den tredimensionella fotoboken har fått en starkare ställning som konstform och genre till följd av den digitala teknikutvecklingen.