In the Social Services Act in Sweden, it is stated that every child has the right to be given information and the opportunity to express its will and opinion. The child’s possibility to participate in the process of investigation should be considered with respect to the child´s age and maturity. By reasons of this we have chosen to examine how this is practiced in Swedish courts regarding eight cases where the out of home care of children according to 1 and 2 §§ in LVU is being judged. This has been done through a qualitative study with an attempt of using an argumentation analysis method. The main result of our study is that in the cases we studied the children had participated to a larger extent than described in previous research. Anyhow, when it comes to taking children’s, opinions in account, the cases we studied showed still great flaws and need of improvements. The conclusion of our study is that children's participation is a complex issue where more research is needed. Having this said, we believe that the subject of children’s participation must be more highlighted if a greater change is going to happen in the society. / I Socialtjänstlagen står det beskrivet att varje barn har rätt att bli tilldelad information och ges möjlighet att framföra sin talan. Barnets möjlighet att delta i utredningsprocessen bör övervägas utifrån barnets ålder och mognad. Med anledning av detta valde vi att granska hur denna lag följs i 1 och 2 §§ LVU genom att studera åtta beslutsunderlag med en kvalitativ argumentationsanalys. Huvudresultatet av vår studie visade på en hög delaktighet hos barnen i förhållande till det som framhållits i tidigare forskning, dock såg vi att beaktande av barnens vilja fortfarande var bristfällig. Den slutsats vi kom fram till i vår studie var att frågan om barns delaktighet inom Socialtjänsten framstår som ett komplext område innehållande stora brister i förhållande till hur lagen är formulerad. Med detta sagt ansåg vi att ämnet måste belysas mer i forskning för att en större förändring av barns delaktighet ska kunna utvecklas.

<p>There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective.</p><p>The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations.</p><p>I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child.</p><p>Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.</p>

There is an ongoing discussion in Sweden about child perspective and child’s perspective. The municipalities’ family law units are required to include these perspectives in their investigations. But how do they affect the outcome of custody investigations? This essay addresses that issue. I have looked at how much say children have and how much they participate in their custody investigations. I have studied fourteen children, from seven custody investigations, what their views are and how children are presented in these investigations. I use a social constructionist theory according to which the way children are viewed is constructed through interactions between people. This essay uses the terms “showing” and “telling” to see how children get their say. In a showing text it is the child who tells the story. In a telling text it is the narrator who is telling us about the child. Nine of the children give a clear opinion of which parent they want to live with and how much they want to see the other parent. Eight of the investigations use a showing text to describe the children. These children’s opinions have a greater impact on the investigation than the ones described with a telling text.

Studiens syfte är att studera lärares högläsningspraktik i årskurs 1–3 med fokus på användningen av bilder och andra modaliteter. Genom att observera sex lärare under deras högläsningstillfällen studeras hur de ger elever förutsättningar att utveckla olika kunskaper och förmågor. Den teoretiska ramen för studien är det sociokulturella perspektivet på lärande som menar att vi lär oss i en social kontext, av varandra och vår omgivning. Studien utgår även från det multimodala perspektivet på texter som innebär att själva förmedlingen av en text innehåller olika aspekter som påverkar hur budskapet tolkas. Studien visar att samtliga lärare undviker att använda sig av bilder annat än i undantagsfall. Lärarna har huvudsakligen två högläsningspraktiker möjligen beroende på två skilda syften med högläsningen. Några lärare använder inte röstregister och kroppsspråk för inlevelsefull läsning utan talar mer sakligt och bjuder ofta in eleverna till samtal. Syftet med denna högläsningspraktik kan vara att skapa förståelse, utveckla kunskaper och göra eleverna delaktiga i undervisningen. Andra lärare väljer att läsa relativt sammanhängande och använda sig av röst och kroppsspråk mer inlevelsefullt. Syftet med denna högläsningspraktik kan vara att främst ge eleverna en gemensam stund för inlevelsefull och känslomässig upplevelse.

Denna studie har undersökt hur barn pratar om och beskriver begreppet delaktighet inom idrottsrörelsen, i syfte att klargöra barns perspektiv inom detta kunskapsområde. Studien genomfördes med hjälp av en kvalitativ ansats och baserades på tre gruppintervjuer med tolv unga idrottare i åldrarna 10–15 år. Den teoretiska utgångspunkten för studien var delaktighetsteorier, dels utifrån ett statsvetenskapligt samt ett sociologiskt perspektiv, men också specifikt, teorier som rör barns delaktighet (children’s participation) där framförallt delaktighet utifrån Roger Harts (1992) "ladder of participation" har använts. Resultatet för studien visar att idrottande barns beskrivningar av begreppet delaktighet är omfångsrik och innefattar å ena sidan en varierad bild av beslutsprocessen, där beskrivningar av att våga och inte få välja utgör exempel på icke delaktighet medan komma överens, kompromissa, rösta, vara med och bestämma, få välja, bli tillfrågad, få förklaringar, ge feedback, ge förslag och önskemål samt säga vad man tycker utgör barns beskrivningar av delaktighet. Å andra sidan visar även resultatet att idrottande barns beskrivningar av delaktighet går utöver beskrivningar av själva beslutsprocessen och innefattar även ett socialt perspektiv, där känna sig utanför, vara utesluten, och som att man inte finns utgjorde beskrivningar av att inte vara delaktig, medans beskrivningar av att man är med i ett gäng, alla får vara med och att man upplever att man finns till samt blir sedd, lyftes fram som viktiga komponenter för att beskriva delaktighet. Resultatet ligger i linje med tidigare forskning som har indikerat att barn uppfattar begreppet delaktighet som något mer än bara vara en del av en beslutsprocess. Studiens forskningsbidrag är därmed dels en bekräftelse av tidigare antydningar av idrottande barns breda syn på delaktighet men framförallt vad denna breda syn består av, vilket till min kännedom inte har utforskats tidigare. Resultatet ska emellertid beaktas med försiktighet givet det begränsade urvalet för studien. / The aim of this study has been to investigate how children talk about and describe the concept of participation in the sports movement, thus illuminating a child’s perspective of this area, and providing a basis for future quantitative work. The study was conducted using a qualitative approach and was based on three group interviews with twelve young athletes aged 10–15 years. The theoretical starting point for the study was participatory theories, partly from a political science and a sociological perspective, but also specifically, theories concerning children's participation. The results of the study show that athletes’ descriptions of the concept of participation are comprehensive and include, on the one hand, a broad picture of the decision-making process, where descriptions of daring and not being able to choose are examples of non-participation, while agreeing, compromising, voting, participating and deciding, getting to choose, being asked, getting explanations, giving feedback, giving suggestions and wishes and saying what you think, constitute children’s descriptions of participation. On the other hand, the results also show that young athletes’ descriptions of participation go beyond the decision-making process itself and also include a social perspective, where feeling outside, excluded, or that you don’t exist, are descriptions of non-participation, whilst descriptions such as being a part of a group, everyone is included, that you feel that you exist and are seen, were highlighted as important components to describe participation. The results are in line with previous research which has indicated that children perceive the concept of participation as something more than just being part of a decision-making process. The study’s main contribution is therefore firstly a reinforcement of the indications of previous research of children’s broad view of participation and secondly, illuminating what this comprehensive view consists of, which to my knowledge hasn’t been explored before. Further research is however needed given the small sample in this study, in order to strengthen these findings.

Ljudigenkänning möjliggörs genom spektralanalys, som beräknas av den snabba fouriertransformen (FFT), och har under senare år nått stora genombrott i samband med ökningen av datorprestanda och artificiell intelligens. Tekniken är nu allmänt förekommande, i synnerhet inom bioakustik för identifiering av djurarter, en viktig del av miljöövervakning. Det är fortfarande ett växande vetenskapsområde och särskilt igenkänning av fågelsång som återstår som en svårlöst utmaning. Även de främsta algoritmer i området är långt ifrån felfria. I detta kandidatexamensarbete implementerades och utvärderades enkla algoritmer för att para ihop ljud med en ljuddatabas. En filtreringsmetod utvecklades för att urskilja de karaktäristiska frekvenserna vid fem tidsramar som utgjorde basen för jämförelsen och proceduren för ihopparning. Ljuden som användes var förinspelad fågelsång (koltrast, näktergal, kråka och fiskmås) så väl som egeninspelad mänsklig röst (4 unga svenska män). Våra resultat visar att framgångsgraden normalt är 50–70%, den lägsta var fiskmåsen med 30% för en liten databas och den högsta var koltrasten med 90% för en stor databas. Rösterna var svårare för algoritmen att särskilja, men de hade överlag framgångsgrader mellan 50% och 80%. Dock gav en ökning av databasstorleken generellt inte en ökning av framgångsgraden. Sammanfattningsvis visar detta kandidatexamensarbete konceptbeviset bakom fågelsångigenkänning och illustrerar såväl styrkorna som bristerna av dessa enkla algoritmer som har utvecklats. Algoritmerna gav högre framgångsgrad än slumpen (25%) men det finns ändå utrymme för förbättring eftersom algoritmen vilseleddes av ljud av samma frekvenser. Ytterligare studier behövs för att bedöma den utvecklade algoritmens förmåga att identifiera ännu fler fåglar och röster. / Sound recognition is made possible through spectral analysis, computed by the fast Fourier transform (FFT), and has in recent years made major breakthroughs along with the rise of computational power and artificial intelligence. The technology is now used ubiquitously and in particular in the field of bioacoustics for identification of animal species, an important task for wildlife monitoring. It is still a growing field of science and especially the recognition of bird song which remains a hard-solved challenge. Even state-of-the-art algorithms are far from error-free. In this thesis, simple algorithms to match sounds to a sound database were implemented and assessed. A filtering method was developed to pick out characteristic frequencies at five time frames which were the basis for comparison and the matching procedure. The sounds used were pre-recorded bird songs (blackbird, nightingale, crow and seagull) as well as human voices (4 young Swedish males) that we recorded. Our findings show success rates typically at 50–70%, the lowest being the seagull of 30% for a small database and the highest being the blackbird at 90% for a large database. The voices were more difficult for the algorithms to distinguish, but they still had an overall success rate between 50% and 80%. Furthermore, increasing the database size did not improve success rates in general. In conclusion, this thesis shows the proof of concept and illustrates both the strengths as well as short-comings of the simple algorithms developed. The algorithms gave better success rates than pure chance of 25% but there is room for improvement since the algorithms were easily misled by sounds of the same frequencies. Further research will be needed to assess the devised algorithms' ability to identify even more birds and voices.

In this thesis, two different architecture designs of a Multi-Layer Perceptron network have been implemented. One architecture being an ordinary MLP, and in the other adding DenseNet inspired skip connections to an MLP architecture. The models were used and evaluated on the classification task, where the goal was to classify if subjects were diagnosed with Parkinson’s disease or not based on vocal features. The models were trained on an openly available dataset for Parkinson’s classification and evaluated on a hold-out set from this dataset and on two datasets recorded in another sound recording environment than the training data. The thesis searched for the answer to two questions; How insensitive models for Parkinson’s classification are to the sound recording environment and how the proposed skip connections in an MLP model could help improve performance and generalization capacity. The thesis results show that the sound environment affects the accuracy. Nevertheless, it concludes that one would be able to overcome this with more time and allow for good accuracy when models are exposed to data from a new sound environment than the training data. As for the question, if the skip connections improve accuracy and generalization, the thesis cannot draw any broad conclusions due to the data that were used. The models had, in general, the best performance with shallow networks, and it is with deeper networks that the skip connections are argued to help improve these attributes. However, when evaluating on the data from a different sound recording environment than the training data, the skip connections had the best performance in two out of three tests. / I denna avhandling har två olika arkitektur designer för ett artificiellt flerskikts neuralt nätverk implementerats. En arkitektur som följer konventionen för ett vanlig MLP nätverk, samt en ny arkitektur som introducerar DenseNet inspirerade genvägs kopplingar i MLP nätverk. Modellerna användes och utvärderades för klassificering, vars mål var att urskilja försökspersoner som friska eller diagnostiserade med Parkinsons sjukdom baserat på röst attribut. Modellerna tränades på ett öppet tillgänglig dataset för Parkinsons klassificering och utvärderades på en delmängd av denna data som inte hade använts för träningen, samt två dataset som kommer från en annan ljudinspelnings miljö än datan för träningen. Avhandlingen sökte efter svaret på två frågor; Hur okänsliga modeller för Parkinsons klassificering är för ljudinspelnings miljön och hur de föreslagna genvägs kopplingarna i en MLP-modell kan bidra till att förbättra prestanda och generalisering kapacitet. Resultaten av avhandlingen visar att ljudmiljön påverkar noggrannheten, men drar slutsatsen att med mer tid skulle man troligen kunna övervinna detta och möjliggöra god noggrannhet i nya ljudmiljöer. När det kommer till om genvägs kopplingarna förbättrar noggrannhet och generalisering, är avhandlingen inte i stånd att dra några breda slutsatser på grund av den data som användes. Modellerna hade generellt bästa prestanda med grunda nätverk, och det är i djupare nätverk som genvägs kopplingarna argumenteras för att förbättra dessa egenskaper. Med det sagt, om man bara kollade på resultaten på datan som är ifrån en annan ljudinspelnings miljö så hade genvägs arkitekturen bättre resultat i två av de tre testerna som utfördes.

The female protagonist Catherine Danielle Clark (Kya) in Delia Owens’ Where the Crawdads Sing is abandoned by her family at a young age and grows up alone in a marshland environment in 1950s North Carolina. Shunned by the local community, Kya relies on nature to help her survive and to teach her about life and love—until one day she finds herself accused of murder. The purpose of this essay is to examine how the author uses nature and the protagonist Kya in order to promote environmental consciousness in the novel, interlinking them in ways that advance identifiable environmental concepts. Therefore, the essay carries out a close reading of the text using three different ecocritical lenses—postcolonial ecocriticism, ecofeminism, and climate change criticism—and with a focus on three themes, respectively—voice, agency, and urgency. It finds first, through an exploration of voice and a postcolonial ecocritical lens, that both nature and Kya are othered in the novel but come to be heard and respected over time; second, through an exploration of agency and an ecofeminist lens, that activity rather than passivity is ascribed to nature and Kya, and their interconnectedness acts as a positive force for change; and third, through an exploration of urgency and a climate change criticism lens, that the interconnectedness of nature and Kya persuades readers to care about the natural world and appreciate the need to respect and protect it, using a subtle rather than overtly political message. Overall, Delia Owens’ use of nature and the protagonist promotes three key environmental concepts: the voice of nature, the agency of nature, and the urgency of respecting nature. This essay concludes that Where the Crawdads Sing speaks to the environmental consciousness of readers in these times of troubling climatic change, lending itself to a variety of ecocritical readings and offering a glimmer of hope. / Den kvinnliga huvudpersonen Catherine Danielle Clark (Kya) i Delia Owens Where the Crawdads Sing överges av sin familj i ung ålder och växer upp ensam i en våtmarksmiljö i 1950-talets North Carolina. Kya är utstött av lokalsamhället och förlitar sig på naturen för att hjälpa henne att överleva och för att lära henne om liv och kärlek—tills hon en dag finner sig anklagad för mord. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur författaren använder naturen och huvudpersonen Kya för att främja miljömedvetenhet i romanen och koppla samman dem på sätt som främjar identifierbara miljökoncept. Därför utförs en närläsning av texten med tre olika ekokritiska linser—postkolonial ekokritik, ekofeminism och klimatkritik—och med fokus på tre respektive teman—röst, agens och brådska. Den konstaterar först, genom ett utforskande av röst och en postkolonial ekokritisk lins, att både naturen och Kya är sedda som ”den andre” i romanen men kommer att höras och respekteras med tiden; för det andra, genom ett utforskande av agens och en ekofeministisk lins, att aktivitet snarare än passivitet tillskrivs naturen och Kya, och deras sammankoppling fungerar som en positiv kraft för förändring; och för det tredje, genom ett utforskande av brådska och en klimatkritik lins, att sammankopplingen av naturen och Kya övertalar läsarna att bry sig om den naturliga världen och uppskatta behovet av att respektera och skydda den, med hjälp av ett subtilt snarare än öppet politiskt budskap. Sammantaget främjar Delia Owens användning av naturen och huvudpersonen tre viktiga miljöbegrepp: naturens röst, naturens agens och brådskan att respektera naturen. Denna uppsats drar slutsatsen att Where the Crawdads Sing talar till läsarnas miljömedvetenhet i dessa tider av oroande klimatförändringar, lämpar sig för ett antal olika ekokritiska läsningar och erbjuder en strimma av hopp.

When collective action for community is defined as local development or as a struggle for survival different understandings are in focus. Politically, this kind of community action is defined as local development and understood in terms of growth and economics. An economic approach to community action is also emphasised in the EU-programmes that support local development groups and projects. On the other hand local groups describe their activities as a struggle for community and community survival. Inspired by feministic research approaches and with an interest in human aspects and values this study investigates meanings of community action as experienced and expressed by rural inhabitants and activists. The study is based on fieldwork that was carried out in a small rural community in the northern inlands of Sweden: Trehörningsjö. Since the middle of the 1990s, the women in Trehörningsjö have driven collective action to uphold the community. With its point of departure in the community and expanding into the arenas of reserach and politics, the study takes on the form of a reflexive research process in which the researcher's former knowledge and new understandings are made visible and discussed parallel with the interpretations made. The main focus of the study is the activist's demand of voice, visibility and worth. The first chapter presents the local community and provides a background to the study. The chapter includes an account of the reflexive approach that widened the field of research from a local to a translocal study of community action. In chapters two, three, four and five the struggle for community is reflected through fieldwork experiences in Trehörningsjö and other arenas beyond the village. Situated events and instances of collective action such as the fight for the local health care centre, are analysed as symbolic expressions of community values and rural importance. From chapter two and onwards, the study follows the footsteps of the leading female activist in and beyond the community itself; that is, the day-to-day work, meetings, conferences and other places where community action is acted out. The struggle for community is proven to focus on translocal rather than local action. In chapter six the fieldwork experiences - that tell about resistance and a struggle for community values and perspectives - are placed in the wider context of the rural development movement, local development research and governmental rural policy in Sweden. On all these arenas community action tend to be interpreted as local development in line with a growth perspective, rather than as community protests and struggles that expresses other meanings. Chapter seven takes the analyses and discussion further, and relates community struggle to concepts such as civil society and social economy. Anthony Giddens concept of life politics and Alberto Meluccis concept of collective action are used to deepen the analysis on how humane meanings and relation based aspects of community action are made invisible on the political "growht and development" agenda. Community struggle presents a possibility for rural inhabitants to (re)define and reclaim their community and themselves as important and valuable. However, to be able to understand what the concept of community struggle expresses, and demands, it needs to be acknowledged as a form of action that has the potential to challenge established bureaucratic and political defintions, which, in practice, proves to be difficult.

The main purpose of the dissertation is to understand meaning-making practices used by people suffering from acquired brain damage with severe physical and communicative disabilities, in order to create and sustain their identity and personhood in relation to other people. The study emanates from the idea that identity and personhood, also in relation to disability, are created/sustained in ongoing interaction between people in everyday situations, and that the ability to narrate is central to such a creation of identity. Therefore, it is of particular interest to try to understand what communicative and storytelling abilities/possibilities people with severe acquired brain damage have in presenting their identity. The study is ethnographic and based upon a year-long field study of participant observations at a day centre for people with acquired brain damage. Gathered data consist of written field notes, informal interviews conducted with both participants and personnel and approximately 70 hours of video data. The study shows how an identity as ‘severely disabled’ is created in the co-created storytelling between participants and personnel and that this identity seems to mean that one is dependent upon others to get along in everyday life at least if one listens only to spoken stories. Yet the study also shows that there exist different opinions about what this identity as ‘severely disabled’ could mean that there is a wish among the participants to be able to present a desirable identity as “normal”, and that such an identity comes to mean to be independent and self-determined. Normality, however, must be understood in relation to surrounding society (and the grand cultural narratives that surround us). Thus the study shows that normality in relation to severe disabilities is almost impossible to achieve because normality in relation to illness/disease/body contains the hope of a cure or an improvement. The participants in this study, however, have all been labelled as incurable – there is no hope of such a cure or improvement. That, on the other hand, does not mean that the participants do not try to tell such stories anyway in their quest to achieve this desirable identity. However, in order to hear this story we need to listen to stories that usually remain untold. A palpable hierarchy between different modes of language use was identified, where verbal/spoken language is supreme, resulting in the disabled participants not being perceived as competent interactors/communicators due to their difficulties in using verbal communication. Hence their ways of creating/telling stories, through embodiment and enactment, are not recognised as valid ways to create/tell stories; this is discussed in relation to both practical implications for health care settings as well as for further narrative research. / Avhandlingens huvudsyfte är att förstå meningsskapande praktiker som personer som drabbats av förvärvad hjärnskada med grava såväl fysiska som kommunikativa funktionshinder använder för att skapa och upprätthålla sin identitet och sitt personskap i relation till andra människor. Studien utgår ifrån att identitet och personskap, också i relation till funktionshinder, är något som skapas och upprätthålls i det pågående samspelet mellan människor i vardagliga situationer och att förmågan att berätta är central för detta identitetsskapande. Därför är det av särskilt intresse att försöka förstå vilka möjligheter personer med grava förvärvade hjärnskador har när det gäller att kommunicera och använda berättandet som ett sätt att presentera sin identitet. Studien är etnografisk och baseras på ett årslångt fältarbete bestående av deltagande observationer på ett dagcenter för människor med förvärvade hjärnskador. Insamlade data består av fältanteckningar, informella intervjuer med både deltagare och personal och ca 70 timmar videomaterial. Studien visar hur en identitet som ’gravt funktionshindrad’ skapas i det gemensamma berättandet mellan deltagare och personal och att denna identitet verkar innebära att man är beroende av andra för att klara sitt vardagliga liv, åtminstone om man enbart lyssnar till talade berättelser. Likväl visar studien även att det kan råda delade meningar om vad denna identitet som ’gravt funktionshindrad’ kan innebära och att det bland deltagarna finns en strävan att kunna presentera en önskvärd identitet som ”normal” och att en sådan identitet innebär att vara oberoende och självbestämmande. Normalitet måste dock förstås i relation till omgivande samhälle (och de stora, kulturella berättelser som omger oss) och studien visar att normalitet i samband med grava funktionshinder är i det närmaste omöjligt att uppnå då normalitet i relation till sjukdom/kropp innefattar ett hopp om att bli frisk, eller åtminstone bättre. Deltagarna i denna studie har emellertid diagnostiserats som obotliga – det finns inget hopp om förbättring. Detta innebär inte desto mindre att deltagarna ändå försöker berätta sådana berättelser i strävan efter att uppnå en önskvärd identitet. Dock; för att höra denna berättelse krävs ett lyssnande på berättelser som vanligtvis förblir oberättade. En tydlig hierarki mellan olika former av språkanvändning identifieras, där det talade ordet och den talade berättelsen ses som överlägsen. Detta får till konsekvens att de funktionshindrade inte ses som kompetenta aktörer/kommunikatörer pga. av sina svårigheter att kommunicera verbalt och att deras sätt att skapa berättelser, genom förkroppsligande framställningar, inte erkänns som legitima sätt att berätta. Detta diskuteras både i relation till olika praktiska implikationer för vårdinstitutioner och för vidare narrativ forskning.