Särskilda intressen som fenomen är vanligt bland annat hos individer med autism (i autismspektrumtillstånd) och ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorder). Autism, ADHD och annat som kan ingå i var och ens funktionsvariant, kan om det ingår för förskolebarn medföra att pedagoger anser att barnet har särskilda rättigheter. Särskilda rättigheter hör samman med inkluderingsarbete och enligt den tidigare forskning som denna studie bygger på framgår att positiva effekter kring inkludering kan främjas om barn och pedagoger engagerar sig i barns särskilda intressen.Syftet med studien är att ge röst åt förskolepedagoger och lyfta deras erfarenheter och/eller tankar om hur särskilda intressen kan ges utrymme i temainriktad undervisning för att främja inkludering av barn med särskilda rättigheter och särskilda intressen.Studien utgörs helt och hållet av kvalitativ ansats där empiri består av åtta semistrukturerade intervjuer med förskolepedagoger. Empiri har bearbetats genom reflexiv tematisk analys.Det teoretiska ramverket utgörs av ett konstruktionistiskt perspektiv på lärande i kombination med Reggio Emilia-filosofiska idéer om kulturskapande och meningsfullt lärande genom analysbegreppet aktivt kulturskapande.Resultatet presenteras i tre huvudteman; X: Särskilda intressen (enligt förskolepedagogerna), Y: Olikheter är ingen stor grej (konstruktioner upplevs som naturliga) och Z: Ett delat särskilt intresse är en bonus (integration) där Tema Y även har tre underteman, vilket ger totalt fem teman (X, y1, y2, y3 och Z).Slutsatserna är att de allra flesta människor har ett särskilt intresse men att det också finns särskilda, särskilda intressen (Tema X). Inom både huvudtema Y och Z är det särskilda intresset invävt i undervisningen men Tema Y är mer komplext än Tema Z. I Tema Z tillämpas det särskilda intresset primärt för det barn som innehar intresset medan Tema Y innebär att pedagoger sprider det särskilda intresset till övrig barngrupp och levandegör aktivt kulturskapande. För fortsatt forskning rekommenderas att studera hur olika aspekter som ingår i Tema Y bäst bör samspela optimalt för att möjliggöra aktivt kulturskapande på bästa sätt.

Denna studie undersöker hur pedagoger och rektorer från montessori- och Reggio Emilia-förskolor ser på sitt arbete med att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Det är också en jämförelse för att hitta likheter och skillnader i metoder och förhållningssätt utifrån de två teoretiska utgångspunkterna ramfaktorteorin och kritiskt perspektiv på specialpedagogik. Genom intervjuer har vi tagit reda på hur inkludering och förutsättningar i arbetet synliggörs ur fyra kategorier: Den pedagogiska inriktningen, Inkludering i barngruppen, Planering i arbetslaget och Externa resurser. Resultatet visar att montessori respektive Reggio Emilia har sina tydliga metoder och förhållningssätt som gör att inriktningarna skiljer sig från varandra på många sätt, men att de till viss del också delar samma mål. Montessori fokuserar på individen genom barns enskilda arbete, medan i Reggio Emilia utforskar både barn och pedagoger tillsammans. Studiens slutsats är att val av pedagogisk inriktning påverkar vilken utbildning och uppväxt barn får, vilket gör det till ett svårt men ett viktigt val.

No description available.

Syftet med studien är att beskriva förskollärares syn på sambandet mellan estetiska lärprocesser och yngre barns språkutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med en Reggio Emilia filosofi, där utgångspunkten är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer samt en fenomenografisk analysmodell. Resultatet i studien visar att förskollärares förhållningssätt är en avgörande faktor för hur de estetiska uttrycken integreras i undervisningen tillsammans med andra ämnen. Resultatet visar också att förskollärare i första hand utgår från barnens intressen vid planering av undervisning i förskolan, där förskollärare uttrycker olika sätt att planera och inkludera estetiska uttrycksformer i undervisningen. Det finns också en benägenhet att välja de uttrycksformer som förskollärare känner sig trygga med, och som inte utmanar deras egna perspektiv och kunskap. Sammanfattningsvis lyfter studien vikten av att vara medveten om att barns utforskande och kunskaper kan synliggöras på olika sätt, där framför allt variationen av olika estetiska uttrycksformer ökar varje barns möjlighet att uttrycka och lära sig genom estetiken.

In this interpretive phenomenological research study, making meaning of teachers and children's experiences of Reggio-inspired documentation takes center stage. Reggio-inspired documentation is a way of visually stabilizing and bringing meaning to experiences, ideas, thoughts and the daily interactions of children and adults (Bonilauri & Rubizzi, 2010; Filippini, Trancossi & Vecchi, 2009; Guidici et al, 2001; Rinaldi, 2006). Collecting research in The School of Inspiration elementary program brings to light the many experiences and possible meanings of Reggio-inspired documentation. The study's participants consist of 2 teachers, 45 children, and me, as a participant researcher, all developing the meaning over time. Utilizing observations, photographs, field notes, journal writing and interviews, I documented this research study over a number of months. During this time, I spent hours in the environment listening, observing and taking photographs and then reflecting back on the experiences. The many experiences developed into three essential themes, transformation and growth, noble lives, and connections. The documentation experiences and the beautiful representations of learning and relationships built layers and moments that scaffold upon each other. A deeper look inside these experiences revealed how each child and teacher fostered a relationship with documentation carefully considering their daily reflection. Reflection led to implications for possible futures in elementary education such as maintaining intentional reflection, developing an academic journey and designing and fostering group identity.

Studien syftar att få kunskap om hur inspiration från Reggio Emilia filosofi kan användas som en pedagogisk resurs för lärandet för hållbar utveckling i förskolan. Huvudfrågan i arbetet är: Vilka metoder, strategier och synsätt använder pedagoger i lärandet för hållbar utveckling i förskolan? Kvalitativa intervjuer med förskollärare används som en metod för att uppnå studiesyftet och besvara frågan. Data analyserades för att visa vilka metoder och strategier pedagoger använder i lärandet för hållbar utveckling, samt att ta fram fördelar och hinder som finns i Reggio Emilias förhållningssätt i relation till lärandet. Studiens resultat visar att lärandet för hållbar utveckling i förskolan är en viktig del av förskoleverksamheten som hjälper barn att skapa en relation till naturen, utveckla kunskap, respekt och ansvar för natur och miljö. Pedagogerna jobbar för att ge barnen möjligheter att möta olika variationer av miljö och naturmaterial. Upplevelser som barn får i naturen väcker barns intresse, motivation och lust att lära sig för att veta mer om omvärlden. Barns intresse får styra lärandet. Lärandet sker i gruppen genom kommunikation och dialog, där barnen deltar aktivt i lärandet och skapar kunskap om natur och miljö. Medforskande närvarande förskollärare lär barn olika verktyg för att ta reda på saker själva. Värdegrundsarbete är det viktigaste området i lärandet för att barn ska utveckla respekt och ansvar för naturen. Fördelar i Reggio Emilia filosofi är syn på kompetenta barn, demokratiskt arbetssätt, inspirerande och stöttande lärandemiljö och pedagogisk dokumentation vilka hjälper att skapa kultur av hållbarhet och utveckla barns handlingsberedskap för en hållbar framtid. / The study aims to develop knowledge about how inspiration from Reggio Emilia's philosophy can be used as an educational resource for teaching about sustainable development in preschool. The main question is: Which methods, strategies and approaches do teachers use in learning for sustainable development in preschool? Qualitative interviews with preschool teachers are used as a method for achieving the aim of the study and answering the research question. The data has been analysed to indicate which methods and strategies preschool teachers use in learning for sustainable development, as well as to define advantage and barriers found in Reggio Emilia's philosophy in relation to that learning. The result shows that learning for sustainable development in preschool is an important part of preschool activities that helps children create a relationship with nature, develop knowledge, respect and responsibility for nature and the environment. The teachers work to give the children opportunities to meet different variations of the environment and natural materials. Experiences that children get in nature arouse children's interest, motivation and desire to learn to know more about nature and the environment. Children's interest may guide learning. This learning takes place in the group through communication and dialogue, where the children participate actively in learning and create knowledge about nature and the environment. The teachers introduce many different tools to the children to enable them to explore things by themselves. Working with fundamental values is the most important part of the learning to enhance children´s development of respect and sense of responsibility for nature. The advantages of Reggio Emilia philosophy are the view of children as competent, democratic working methods, inspirational and supportive learning environment and pedagogical documentation which help to create culture of sustain-ability and develop children's readiness for action for a sustainable future.

Submitted by Filipe dos Santos (fsantos@pucsp.br) on 2017-10-26T13:03:24Z No. of bitstreams: 1 José Cavalhero Simon Junior.pdf: 6301666 bytes, checksum: 57035f57086493c49b19a117b79b2821 (MD5) / Made available in DSpace on 2017-10-26T13:03:24Z (GMT). No. of bitstreams: 1 José Cavalhero Simon Junior.pdf: 6301666 bytes, checksum: 57035f57086493c49b19a117b79b2821 (MD5) Previous issue date: 2017-09-22 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior - CAPES / Fundação São Paulo - FUNDASP / This research project has been moved by the desire to cartographize different processes of subjectification produced within the territory of education, as well as their effects on learning. In order for such an endeavor to take place, a path was chosen that comprised affects of a body predicated upon the institutionalized teachings of formal education, as well as its practices as an educator who wished to be in contact with inventive learning within teacher education for early childhood education. Such a design has enabled me to promote dialog with the philosophy of the Reggio Emilia Approach (Italy) and concepts created by Deleuze and Guattari, both of which have been employed so as to generate zones of confrontation between systems of institutionalized teaching – which at its core has consensual objectivity as a means for subjectification – and educational systems that revolve around inventive learning which in turn open up space for singularization processes, assemblages posited outside the institutionalized and the production of difference / Este trabalho de pesquisa realizou-se pelo desejo de cartografar distintos processos de subjetivação produzidos no território da educação e seus efeitos na aprendizagem. Para que o percurso se realizasse, foi escolhido um traçado composto por afetos de um corpo educado por ensinamentos instituídos desde a escolarização básica, até as práticas de educador que quer se relacionar com aprendizagens inventivas na formação de professores da Educação Infantil. Esse traço composto permitiu-me entrar em diálogo com a filosofia da abordagem Educativa de Reggio Emilia–Itália e com conceitos criados por Deleuze e Guattari, referenciais utilizados para gerar zonas de confronto entre o sistema de ensino instituído - que tem em sua estrutura a objetividade consensual para a formação de sujeitos – e sistemas educativos para aprendizagens inventivas que abrem espaço para processos de singularização, efetivação de agenciamentos fora do instituído e produção de diferença

Studiens syfte är att undersöka hur olika aspekter av "lyssnande" tar sig uttryck i en Reggio Emiliainspirerad pedagogik - även kallad "lyssnandets pedagogik". Genom intervjuer med nitton pedagoger och arton barn på sex förskolor undersöks lyssnandebegreppet utifrån tre huvudsakliga frågeställningar: Hur gestaltar sig själva lyssnandeakten - det vill säga vad konstituerar enligt pedagogerna ett lyssnande förhållningssätt och hur beskriver barnen sina upplevelser av att lyssna och vara lyssnad till i en förskolekontext; hur visar sig barnens röst - vilka av barnens alla olika intressen får gensvar och vilka får det inte, samt vad är det enligt pedagogerna "möjligt att tänka" i en Reggio Emiliakontext. Intervjusvaren tolkas utifrån utvecklingspsykologisk teoribildning enligt Daniel Stern och ett diskursanalytiskt perspektiv enligt bland annat Michel Foucault. Resultaten visar att "lyssnande" på de Reggio Emiliainspirerade förskolorna inordnas i specifika lyssnandetekniker som riktar pedagogernas lyssnande i vissa riktningar och strävar bort från det omedelbara och det spontana. Lyssnandeteknikerna leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar deras eget meningsskapande i riktning mot vad man som barn bör och inte bör skapa mening kring. Även förskolornas organisation och iscensättningen av den pedagogiska miljön ger budskap till barnen om vad som betraktas som önskvärt och värdefullt i den förskolepedagogiska praktiken. Resultaten tyder också på att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken på de undersökta förskolorna är bärare av en kultur där man som pedagog undviker att ifrågasätta det man tycker är problematiskt i den egna verksamheten. Istället inordnar sig pedagogerna inom Reggio Emiliaideologins ramar i vad som kan kallas "Reggiodiskursens doxa". / <p>Författarens e-postadress: sara.folkman@gmail.com</p>

Syftet med denna studie är att undersöka vad tidigare forskning har kommit fram till vad gäller möjligheter och begränsningar i arbetet med pedagogisk dokumentation i förhållande till kommunikation mellan barn och pedagoger och barns delaktighet. Syftet var även att synliggöra vilka etiska dilemman som uppstår, kopplat till barns delaktighet och kommunikationen mellan barn och pedagoger. För att besvara vårt syfte och frågeställningar har vi valt att göra en systematisk litteraturstudie som innebär att vi på ett systematiskt sätt har sökt efter vetenskapliga artiklar och avhandlingar inom vårt valda forskningsområde pedagogisk dokumentation och därefter genomfört en tematisk analys. Vårt resultat visar att pedagogisk dokumentation är ett mångfacetterat och komplext verktyg som kan tolkas på olika sätt beroende på pedagogernas förhållningssätt och perspektiv de utgår från. Pedagogisk dokumentation är ett verktyg som ska möjliggöra både för barns delaktighet och för kommunikation mellan barn och pedagog men vårt resultat visar dock att den kommunikation som sker mellan pedagoger och barn är målorienterad och strategisk, vilket i sin tur påverkar barns möjligheter att vara delaktiga. Trots att arbetet med pedagogisk dokumentation som ska utgå från barns intressen och där de är delaktiga i processen så sker inte detta i praktiken. Den kommunikation som uppstår mellan barn och pedagoger begränsar barnen då pedagogerna förhåller sig till ramarna inom det Reggio Emilia-inspirerade arbetssättet.

How children create meaning in relation to their physical, social, and cultural worlds can be regarded as a central question, both within the traditional Swedish preschool discourse and within the Reggio Emilia philosophical approach to early childhood educa-tion. In the Reggio Emilia approach, the search for the meaning of life and of the self in life is seen as an essential human necessity (Rinaldi, 2006). In order to be able to capture the search for meaning, pedagogical documentation is recommended as a tool for making children’s learning processes visible and subject to col-lective interpretation and reflection. This documentation is regard-ed as a potential mediator between theory and practice (Dahlberg, Moss & Pence, 1999/2009). In the collective reflection on documentation, discourses about what can be interpreted as children’s meaning making are ex-pressed and negotiated. In turn, these discourses govern how chil-dren’s communicative expressions and actions are interpreted and understood. The different perspectives drawn upon in teachers’ in-terpretation and understanding of documentation produce differ-ent kinds of knowledge about how meaning is created. This may ultimately impact on the opportunities and spaces offered to chil-dren, both in terms of opportunities to act and communicate and in terms of the available ways “to be” in preschool practice.The aim of this study is to analyse the ways teachers talk about how children create meaning and signification in preschool prac-tice, within the context of working with pedagogical documentation. I use Norman Fairclough’s version of critical discourse analysis to discuss and analyse how teachers talk (realization and materializa-tion of discourse) in relation to social practice and educational policy context (Fairclough 1992; 2003; 2010). This contributes to the research field of early childhood education by providing a crit-ical and theoretical analysis of the transmission of philosophy and theory associated with the Reggio Emilia approach through work-ing with pedagogical documentation in a Swedish preschool set-ting. Fairclough’s analytical approach allows the way teachers talk about documentation to be understood as a dialectical lin-guistic realization of overall philosophical, theoretical, and politi-cal ideas and perspectives.The empirical data includes observations of teachers’ discussions of documentation from one preschool department with a Reggio Emilia approach in a larger municipality in southern Sweden. The empirical material consists of field notes and recorded audio. The ethical principles of the Swedish Research Council were kept in mind during data collection. Written consent was obtained from both the participating teachers and the parents whose children are featured in the documentation discussed. The analysis shows that in talking about how children make meaning in preschool practice, a discursive, and not always coher-ent, polyphony emerges. Ideas and discourses collide, are woven together, and are renegotiated. Three overarching themes emerge, which can be understood as reflecting different aspects of chil-dren's meaning making. The themes consist of talking about chil-dren’s interests, experiences, and meaning making in relation to the physical and social environment, materiality, and body. The children are described in diverse and sometimes contradictory ways. However, there is an evident overarching perception of the children as individually meaning making, interest driven, and with an ability to construct and evaluate their own knowledge and truth through an active, individual, and sensual experience of the world. Furthermore, the children are described as interacting with something more often than with someone. In this specific case, the emerging post-humanist or neo-materialist discourse seems to make the interpersonal interaction invisible. The docu-mentation also becomes a communicative link between teacher and child, which replaces communication and exchange of ideas in the immediacy of the moment.