This essay aims to explain the attraction toward the main character Stavrogin that the other characters experience in Dostoevsky's The Possessed, his great novel from 1871. I will mainly employ the terms “orientation” and “disorientation” in my analysis of Stavrogin's power of attraction. The theory used for this reading is principally inspired by Sara Ahmed's Queer Phenomenology – Orientation, Objects, Others (2006), and the meaning I attach to the terms “orientation” and “disorientation” is derived from Ahmed's use of them. Ahmed's queer phenomenology helps us to reflect upon how Stavrogin functions as a point of orientation in the novel. This makes him a demonic influence on the other characters, in the sense that he disorientates them. The Possessed asks us what happens when we “lose our way”, and confusion as well as disorientation is a general theme of the novel. This topic has been raised before, but few have connected the demonic disorientation with the underlying unconventional desires, such as Peter Verchovensky's desire for Stavrogin. In this essay I attempt to show how Stavrogin can be thought of as a “new” orientation for the other characters, and how their following him causes them to follow lines that lead to destruction.

No description available.

<p>This thesis deals with the concepts of individual and individuation as defined by Leibniz and Spinoza. I go through the use and definition of the concept of individual in four stages.</p><p>First I discuss the individual as conceived by Spinoza as a relation formed by a composition of parts and the individual as conceived by Leibniz as a complete notion consisting of all the events in the life of a subject.</p><p>Next is the roll of perception in Leibniz discussed, likewise individuation through different perception with varying distinctness, and the affinity of perception with affection.</p><p>The discussions concerning the individual concludes in a section about the essence of the individual as being the desire of the individual. In the last stage, I discuss the multitude as being an own individual.</p> / <p>Den här uppsatsen handlar om individ och individuation som det definieras hos Leibniz och Spinoza. Jag följer användandet och definitionen av individ i fyra etapper.</p><p>Först diskuterar jag Spinozas individ som relationen av en sammansättning av delar och Leibniz individ som en fullständig notion bestående av alla händelser i ett subjekts liv.</p><p>Därefter diskuteras perceptionens roll hos Leibniz, liksom individuation genom olika tydliga perceptioner, samt perceptionens affinitet med affektionen.</p><p>För individens del mynnar diskussionerna ut i en del om individens essens i form av dess begär. Den sista etappen diskuterar mångfalden såsom en egen individ.</p>

<p>This essay is an introduction to the intentions and purposes of the british play writer Sarah Kane (1971-1999). Her own voice is presented both via quotations linked to her work and by an explanation of her connections to the surrealist poet and actor Antonin Artaud. The main focus is on Kane’s second play, Phaedra’s Love, first performed in 1996. The play is analyzed in co-relation to La volonté de savoir, the first volume in Michel Foucault’s trilogy Histoire de la sexualité. The analysis concentrates on how the structures in society control and act in relationship to and in collision with desire.</p><p>In La volonté de savoir Michel Foucault presents the thesis that there exists a special talk about sex and sexuality. A talk that states that these are repressed issues. Foucault asserts that such a talk originates from several discourses and institutions in society and together they constitute a chain of power. In his analysis Foucault examines why we declare ourselves as oppressed and what consequences that generates. This essay relies heavily on an inquiry of these consequences and its discourses. The theories of Foucault are applied to Phaedra’s Love and explain the scenarios in which the social discourses of power collide and how they try to affect the characters and their desire. Together they make clear, that desire, in the play, is not primarily related to sex and sexuality. It is rather a desire; the object of which is the state of self-governed individuality. A need for an individual space in the discourses of talk. The main characters, Phaedra and Hippolytus, changed attitude concerning talk and silence result in a powerful social reaction. They both riot against a structure which maintains the standard discourses of power and knowledge. The riot is to be read as the final outcome of the society that surrounds them. The social reaction that comes with this exposes that the controlling discourses of power ultimately are based upon, not talk, but violence.</p><p>Several other aspects are of importance for the analysis and its conclusions even though they are not pointed out in this abstract. The play Phaedra’s Love and Foucault’s theories both operate on numerous levels at the same time, and as a whole, they both present experiences they wish the spectator/reader will reflect upon.</p> / <p>Uppsatsen ger en ingång till den brittiska dramatikern Sarah Kanes intentioner som pjäsförfattare. Hon kommer själv till tals via citat knutna till sin produktion och genom påvisade beröringspunkter med den surrealistiska poeten och skådespelaren Antonin Artaud. Tyngdpunkten ligger på Kanes andra pjäs; Phaedra’s Love, uruppförd 1996. Med stöd i Michel Foucaults Viljan att veta band 1 ur trilogin Sexualitetens historia undersöks det hur samhällets strukturer kontrollerar och verkar tillsammans med och i kollision med begäret i pjäsen.</p><p>Michel Foucault driver i Viljan att veta tesen att det finns ett särskilt tal om könet och sexualiteten, ett tal som hävdar att dessa är förtryckta. Foucault menar att ett sådant tal utgår från flera olika diskurser och institutioner i samhället och att de tillsammans utgör en maktens relation. Foucault undersöker i sin analys varför vi påstår oss vara förtryckta och vad det får för konsekvenser. Analysen av pjäsen fördjupar sig i dessa konsekvenser och dess diskurser under rubrikerna: ”Familj och monarki”, ”Tal och tystnad”, ”Begär”, ”Motstånd”, ”Bekännelse”, ”Samhälle” och ”Våld”. I varje avsnitt appliceras Foucaults teorier på Phaedra’s Love och förklarar det scenario som uppstår då samhällets maktstrukturer kolliderar med och försöker påverka rollfigurernas begär.</p><p>Genom analysen av pjäsen visar sig begäret inte primärt vara sexuellt relaterat utan rör istället begäret att agera som självständigt subjekt. Behovet av att ta subjektiv plats i talet och dess diskurser. Rollfigurernas förändring i förhållningssätt till talet och tystnaden och deras agerande därefter utlöser en kraftig reaktion från samhällets sida. Huvudrollerna Phaedra och Hippolytus gör uppror mot de strukturer som bibehåller makten och vetandets diskurser intakta. Deras agerande kan läsas som en reaktion provocerad ur det samhälle som omger dem. Samhällets reaktion mot detta visar, i sin tur, på att maktens kontrollerande diskurser ytterst inte ligger i talet utan i våldet.</p><p>Flera andra aspekter är av betydelse för analysen och dess slutsatser även om de inte poängteras här i sammanfattningen. Kanes pjäs rör sig liksom Foucaults teorier parallellt på flera genomgripande nivåer. Som helhet presenterar dock de båda en erfarenhet med en förhoppning om att åskådaren/läsarens ska ta tillvara densamma.</p>

This thesis deals with the concepts of individual and individuation as defined by Leibniz and Spinoza. I go through the use and definition of the concept of individual in four stages. First I discuss the individual as conceived by Spinoza as a relation formed by a composition of parts and the individual as conceived by Leibniz as a complete notion consisting of all the events in the life of a subject. Next is the roll of perception in Leibniz discussed, likewise individuation through different perception with varying distinctness, and the affinity of perception with affection. The discussions concerning the individual concludes in a section about the essence of the individual as being the desire of the individual. In the last stage, I discuss the multitude as being an own individual. / Den här uppsatsen handlar om individ och individuation som det definieras hos Leibniz och Spinoza. Jag följer användandet och definitionen av individ i fyra etapper. Först diskuterar jag Spinozas individ som relationen av en sammansättning av delar och Leibniz individ som en fullständig notion bestående av alla händelser i ett subjekts liv. Därefter diskuteras perceptionens roll hos Leibniz, liksom individuation genom olika tydliga perceptioner, samt perceptionens affinitet med affektionen. För individens del mynnar diskussionerna ut i en del om individens essens i form av dess begär. Den sista etappen diskuterar mångfalden såsom en egen individ.

This essay is an introduction to the intentions and purposes of the british play writer Sarah Kane (1971-1999). Her own voice is presented both via quotations linked to her work and by an explanation of her connections to the surrealist poet and actor Antonin Artaud. The main focus is on Kane’s second play, Phaedra’s Love, first performed in 1996. The play is analyzed in co-relation to La volonté de savoir, the first volume in Michel Foucault’s trilogy Histoire de la sexualité. The analysis concentrates on how the structures in society control and act in relationship to and in collision with desire. In La volonté de savoir Michel Foucault presents the thesis that there exists a special talk about sex and sexuality. A talk that states that these are repressed issues. Foucault asserts that such a talk originates from several discourses and institutions in society and together they constitute a chain of power. In his analysis Foucault examines why we declare ourselves as oppressed and what consequences that generates. This essay relies heavily on an inquiry of these consequences and its discourses. The theories of Foucault are applied to Phaedra’s Love and explain the scenarios in which the social discourses of power collide and how they try to affect the characters and their desire. Together they make clear, that desire, in the play, is not primarily related to sex and sexuality. It is rather a desire; the object of which is the state of self-governed individuality. A need for an individual space in the discourses of talk. The main characters, Phaedra and Hippolytus, changed attitude concerning talk and silence result in a powerful social reaction. They both riot against a structure which maintains the standard discourses of power and knowledge. The riot is to be read as the final outcome of the society that surrounds them. The social reaction that comes with this exposes that the controlling discourses of power ultimately are based upon, not talk, but violence. Several other aspects are of importance for the analysis and its conclusions even though they are not pointed out in this abstract. The play Phaedra’s Love and Foucault’s theories both operate on numerous levels at the same time, and as a whole, they both present experiences they wish the spectator/reader will reflect upon. / Uppsatsen ger en ingång till den brittiska dramatikern Sarah Kanes intentioner som pjäsförfattare. Hon kommer själv till tals via citat knutna till sin produktion och genom påvisade beröringspunkter med den surrealistiska poeten och skådespelaren Antonin Artaud. Tyngdpunkten ligger på Kanes andra pjäs; Phaedra’s Love, uruppförd 1996. Med stöd i Michel Foucaults Viljan att veta band 1 ur trilogin Sexualitetens historia undersöks det hur samhällets strukturer kontrollerar och verkar tillsammans med och i kollision med begäret i pjäsen. Michel Foucault driver i Viljan att veta tesen att det finns ett särskilt tal om könet och sexualiteten, ett tal som hävdar att dessa är förtryckta. Foucault menar att ett sådant tal utgår från flera olika diskurser och institutioner i samhället och att de tillsammans utgör en maktens relation. Foucault undersöker i sin analys varför vi påstår oss vara förtryckta och vad det får för konsekvenser. Analysen av pjäsen fördjupar sig i dessa konsekvenser och dess diskurser under rubrikerna: ”Familj och monarki”, ”Tal och tystnad”, ”Begär”, ”Motstånd”, ”Bekännelse”, ”Samhälle” och ”Våld”. I varje avsnitt appliceras Foucaults teorier på Phaedra’s Love och förklarar det scenario som uppstår då samhällets maktstrukturer kolliderar med och försöker påverka rollfigurernas begär. Genom analysen av pjäsen visar sig begäret inte primärt vara sexuellt relaterat utan rör istället begäret att agera som självständigt subjekt. Behovet av att ta subjektiv plats i talet och dess diskurser. Rollfigurernas förändring i förhållningssätt till talet och tystnaden och deras agerande därefter utlöser en kraftig reaktion från samhällets sida. Huvudrollerna Phaedra och Hippolytus gör uppror mot de strukturer som bibehåller makten och vetandets diskurser intakta. Deras agerande kan läsas som en reaktion provocerad ur det samhälle som omger dem. Samhällets reaktion mot detta visar, i sin tur, på att maktens kontrollerande diskurser ytterst inte ligger i talet utan i våldet. Flera andra aspekter är av betydelse för analysen och dess slutsatser även om de inte poängteras här i sammanfattningen. Kanes pjäs rör sig liksom Foucaults teorier parallellt på flera genomgripande nivåer. Som helhet presenterar dock de båda en erfarenhet med en förhoppning om att åskådaren/läsarens ska ta tillvara densamma.

Föreliggande arbete syftar till att med utgångspunkt i teorier om maskulinitet, performativitet och homosocialt begär undersöka maskulinitet i Eyvind Johnsons tetralogi Romanen om Olof. De frågor som riktas till texten kretsar kring hur maskulinitet konstrueras och upprätthålls i romanserien. Det forskningsläge uppsatsen förhåller sig till kan indelas i forskning om Johnsons författarskap samt forskning om maskulinitet i litteraturen. Den teoretiska bakgrund som föregår själva undersökningen är disponerad i tre avsnitt. Det första avsnittet ägnas åt begreppet performativitet och fokuserar främst synen på genus som en aktivitet. Härpå diskuteras begreppet homosocialt begär; ett begrepp som använts av bland andra Eve Kosofsky-Sedgwick och som syftar på den inom manliga gemenskaper ofta glidande skalan mellan det homosociala och det homoerotiska. Sedgwick betraktar även i detta avseende hur manliga gemenskaper förhåller sig till kvinnan och det uppfattat kvinnliga. Slutligen behandlas i ett avsnitt begreppet maskulinitet och hur det av R.W. Connell skilts från begreppet man. I undersökningens första del betraktas sättet på vilket den fjorton år gamla Olof förhåller sig till andra män. Framträdande är i detta avseende olika diskursiva praktiker som Olof i samspel med såväl arbetskollegor som vänner söker tillägna sig förtrogenhet med: det formaliserade traderandet av skrönor samt en synbart överkompenserande maskulin jargong. Avsaknaden av alternativa diskurser är slående. Olofs förhållande till vännen Fredrik diskuteras i termer av homosocialt begär, men också Olofs förhållande till fadern betraktas. Härpå diskuteras i ett avsnitt hur arbetarnas maskulinitet manifesteras i mötet med representanter för andra samhällsklasser. Olof söker på olika sätt hävda oberoende från sina arbetsgivare, vilket bland annat sker genom att han deltar i arbetarnas organisering. Detta är i Romanen om Olof en främst manlig angelägenhet. Slutligen fokuseras sättet på vilket Olof förhåller sig till romanseriens kvinnor. Störst utrymme ägnas åt Olivia, en kvinna vars i Olofs ögon labila femininitet försvårar hans iscensättande av manlighet, samt åt modern, i vars förhållande till Olof den senares ständiga försök till distansering från hemmet är framträdande. Undersökningen har visat att Olofs utveckling till att bli en vuxen människa inte är könsneutral. Han försöker ständigt konstruera en stabil manlighet, vilket i många avseenden misslyckas. Olof söker ivrigt gemenskap med andra män, men den diskursiva begränsning som är vanlig bland romanseriens hegemoniska maskuliniteter leder tillsammans med Olofs försök att distansera sig från hemmet även till att han åter erfar känslomässig isolering.

The novel American Psycho was first published in 1991. It recieved harsh criticism and was viewed as a work of heterosexism, misogyny and pointless violence. Despite the criticism, the protagonist, a wealthy serial killer yuppie namned Patrick Bateman, fascinated the readers. He hides his monstrosity behind a façade of heteronormativity, but this essay shows that the norms in American Psycho are fragile. Batemans relationships are shallow, his identity is constructed out of traditional masculinitynorms and even though he’s homophobic there’s a homoerotic undertone in the text, as well as gothic patterns that give the novel a fair amount of queerness too. This analysis shows that the fear of AIDS, imprinted in the text, works as a representation for Bateman’s discrepancy concerning his sexuality. It brings to light that Bateman’s feelings towards two of his collegues are charachterized by homoerotic yearnings, and that shallow readings, where the text is not interpreted, allows the brutal violence to divert attention from the novel’s queer meaning. / Romanen American Psycho publicerades 1991. Den fick hård kritik och sågs som ett heterosexistiskt, misogynt verk fullt av meningslöst våld. Trots kritiken fascinerade protagonisten, den förmögna seriemördaryuppien Patrick Bateman, läsarna. Bateman döljer sin monstrositet bakom en heteronormativ fasad men den här uppsatsen visar att textens heteronorm är bräcklig. Batemans relationer är ytliga, identiteten är konstruerad från traditionella maskulinitetsnormer, han är homofobisk, även då gotiska, homoerotiska undertoner präglar texten. Analysen visar att AIDS-skräcken som präglar boken är synonym med Batemans sexualitetsdiskrepans, att hans känslor för två av hans kollegor är av homoerotisk karaktär, samt att i ytliga läsningar av romanen, där texten inte tolkas, gör det explicita våldet att läsarens uppmärksamhet avleds från romanens queera innebörd.

I min uppsats har jag undersökt Kerstin Söderholms diktsamling Ord i natten, dels kontextuellt och dels ur ett queerperspektiv. Söderholms lyrik kan utan problem placeras in en modernistisk kontext. De modernistiska uttrycken är i sig intressanta att granska ur ett queerperspektiv. Den genomgående gemenskapsproblematiken yttrar sig på ambivalenta vis i Ord i natten. Tillstånd av närhet förankras i en materiell diktvärld, medan avstånd från gemenskapen kan kopplas till ett transcenderande tillstånd. Diktjagets materialisering i samband med närheten kan tolkas som ett uttryck för hur det ”mänskliga” bara kan existera genom att definieras av ett mänskligt kollektiv. Diktjagets förkroppsligande innebär att aspekter som självbild, begär och kropp sätts i spel. Diktjagets osynlighet kan kopplas till skam och otillåtet begär. Queert begär kan även tolkas i det återkommande vattenmotivet. Genom hela diktsamlingen återfinns tystnad i olika former. Tystnaden har en upprätthållande verkan på gemenskapen, men utgör likväl en begränsning i den. Tystnaden har en hemlighetsbevarande funktion. Brytandet av tystnaden har tydliga kopplingar till nattens queera mörker.

Föreliggande uppsats är en analys av Maggie Nelsons Bluets (2009), med fokus på begär. Texten beskriver en kvinna som är förälskad i färgen blått. Den innehåller även minnen från en relation som berättarjaget haft. Syftet med uppsatsen är att visa på textens olika uttryck för begär och tolka dessa för att kunna fördjupa läsningen av texten. Jag kommer att undersöka vilka begär som gestaltas och vilka funktioner dessa har, samt på vilka sätt som begären i Bluets ger möjlighet till en feministisk förståelse av begärsbegreppet. Begärsteman är vida undersökt i litteraturen. Många gånger har psykoanalytiska teorier använts för analys, inte minst Lacan och konceptualiseringen av begär som en brist. I denna uppsats används dels Lacans teori och dels en vidareutveckling av te orin som gjorts av Deleuze och Guattari, där begär inte beskrivs som konstituerat av en brist, utan som ett flöde. Studien visar att på tre huvudsakliga begärsteman i Bluets: begäret efter det förlorade kärleksobjektet, begäret efter det kroppsliga/sexuella och begäret efter färgen blå. Dessa analyseras utifrån aspekterna det betecknande och det betecknade, dikotomin man-kvinna, det blåa begärets funktion samt romanens form. Studien visar på att det är möjligt att göra en lacansk läsning av boken, som en illustration av sorgen orsakad av det förlorade kärleksobjektet och det blåa som en symbol för denna sorg. Men analysen öppnar också upp för en annan förståelse av begär: begäret som en maskin, som ger upphov till ett mer mångfaldigt kvinnligt subjekt, som står i förbindelse med en rad andra personliga och opersonliga maskiner. Ett begär som genererar kreativitet och produktion utanför subjektets fantasier.