Betesskador på skog kostar både skogsägare och industri stora summor pengar. Ett sätt att minska betesskador kan vara bättre kontroll över populationsstorleken av klövvilt. I Sverige används flera olika etablerade viltinventeringsmetoder. Svagheten är att de baseras på trender, index och avskjutningar mer än att få fram en siffra på antalet djur. En tillförlitlig inventeringsmetod är av stor vikt som beslutsunderlag till förvaltningsplaner. Drönare är ett obemannat luftfartyg som kan utrustas med olika kameror och sensorer. Tidigare fältstudier har visat att värme från vilt kan plockas upp av en drönare utrustad med termisk kamera. Svårigheten har varit att få tillförlitlighet vid artbestämning av vilt med enbart termiska kamera. I denna studie utfördes en viltinventering av ett 506 ha stort område norr om Ljungby i Kronobergs län under januari 2020. Med hjälp av en drönare utrustad med både termisk och RGB kamera utfördes en totalinventering av området. Resultatet visar att kombinationen av både termisk och RGB kamera ökar tillförlitligheten vid artbestämning av vilt. Metodens svagheter är täta krontak av gran, gällande regelverk från transportstyrelsen samt drönarens begränsande batterikapacitet. Slutsatsen är att vilt säkrare kan identifieras och artbestämmas med kombinationen av termisk- och RGB kamera jämfört med enbart termisk kamera men att metoden behöver vidareutvecklas.

Topics on the environment and sustainability attracts ever more attention today, especially in the construction sector. In Sweden, the building- and housing industry answers for a significant share of the total energy consumption, waste production and greenhouse gas emissions. The construction sector is often depicted as conservative with a low rate of productivity and innovation. Sweden’s National Board of Housing, Building and Planning suggests that errors and damages in construction causes expenses corresponding to tens of thousands new housing units each year in Sweden. In a time of climate action and pursuit of more circularity in resource use this issue becomes a burning question. There is no doubt that the industry has adopted the increasing awareness on sustainability issues. Carbon emission levels and renewable energy is being measured as any other key performance indicator. The strive for increased sustainability in construction becomes relevant for any actor who wants to remain relevant on the market. Considering recent studies emphasizing errors, damages, and inadequacies in construction a relevant question to ask would be if the reality lives up to the ambitions of a sustainable building industry. This study investigates underlying factors causing errors and damages in construction. Development on sustainability matters is plotted in relation to how it has affected the industry. Chosen literature covers sustainability development, building errors and damages as well as complexity matters unique for the construction industry. The study’s literature review is balanced by multiple interviews and a survey conducted with industry working professionals. The results suggest that the development of errors and damages in construction has been stable in recent years. However, data collection thru interviews and surveys declares that most participants has experienced an increase in errors and damages. The distribution of information and knowledge regarding errors and damages in construction has increased, which may have caused a perceived increase of errors and damages. Whether increased focus on sustainability matters has affected the occurrence of errors and damages depends on which time span is being considered. Sustainability related adaptions of work methods and materials may give rise to errors and damages in the short term. Hence, the heightened sustainability focus together with a rapid development pace calls for caution when designing buildings. The study’s data collection suggests an increasing lack of competence regarding the design of buildings and contract documents. Ambiguous and more demanding requirements together with lack of general liability and competence supply is described as the most urgent issues affecting errors, damages, and deficiencies in construction. / Frågor som berör miljö- och hållbarhet får allt mer uppmärksamhet i samhället, inte minst inom byggsektorn. I Sverige står bygg- och fastighetssektorn för en betydande andel av landets totala energianvändning, avfallsproduktion och utsläpp av växthusgaser. Byggsektorn beskrivs traditionellt som konservativ och beskylls ofta för att ha en låg produktivitetsutveckling och innovationsgrad. Boverket hävdar att fel, skador och brister i byggandet orsakar kostnader motsvarande ett produktionsbortfall på tiotusentals bostäder i Sverige varje år. I en tid av klimatomställningar och strävan mot ett mer cirkulärt användande av naturresurser blir denna fråga ytterst relevant. Att branschens aktörer tagit till sig det ökande hålbarhetsfokuset råder det inga tvivel om. Företags koldioxidutsläpp och andel förnybar energi är nyckeltal som deklareras i allt högre utsträckning. Att bygga hållbart är en självklarhet för vilken aktör som helst som vill behålla sin position på marknaden. Med bakgrund i de studier som lyfter fram fel, skador och brister inom byggandet är det relevant att fråga sig ifall verkligheten lever upp till ambitionen om det hållbara byggandet. Denna studie undersöker bakomliggande orsaker till att det uppstår fel och skador i byggandet. Branschens utveckling kopplat till hållbarhetsfrågan kartläggs i syfte att identifiera hur den påverkat byggandet. Den litteratur som studerats berör hållbarhetsutveckling, byggfel och byggskadorsamt den komplexitet som ofta är unik för byggbranschen. Genom intervjuer med tjänstemän samt en enkätstudie med yrkesarbetare ges en verklighetsanknytning och avstämning mot aktuell litteratur. Studiens resultat påvisar att utvecklingen av byggfel och byggskador varit oförändrad i närtid. Inom ramen för studiens datainsamling uppger majoriteten av de tillfrågade att de upplevt en ökning av fel och skador. Samtidigt har information och spridning av upptäckta fel och skador i byggandet ökat, vilket i sig kan ha föranlett en upplevd ökning. Huruvida det ökade hållbarhetsfokuset inom byggsektorn har påverkat förekomsten av byggfel och byggskador beror på vilken tidshorisont som beaktas. Hållbarhetsrelaterade omställningar av arbetsmetoder och material riskerar att ge upphov till fel och skador på kort sikt. Med ökat fokus på hållbarhetsfrågor och snabb utveckling ökar behovet av att kunna se den långsiktiga hållbarheten vid valet av byggtekniska lösningar. Studiens datainsamling pekar på ökande kompetensbrist i fråga om byggnaders och byggbeskrivningars utformning. Tvetydiga och mer omfattande kravställningar i kombination med bristande helhetsansvar och kompetensförsörjning beskrivs som de största riskfaktorerna i fråga om fel, skador och brister i byggandet.

Thesis (LLM. (Development and Management Law)) -- University of Limpopo, 2022 / Refer to the document

Sverige har som många länder runt om i världen en åldrande infrastruktur och behovet av underhåll stiger. I en artikel i Svenska Dagbladet från 21/9–2018 redovisar analys- och teknikkonsultföretaget WSP en grov uppskattning att 300 miljarder kronor behöver investeras för att rusta upp existerande infrastruktur. Efter upprustningen skulle det krävas ca 25 miljarder kronor årligen för att utföra löpande tillståndsbedömning och underhåll av Sveriges väg- och järnvägsnät. Idag används inspektioner för att bedöma broars tillstånd. Det finns tre olika inspektionstyper; huvudinspektion, allmäninspektion och särskild inspektion. Structural Health Monitoring (SHM) är en teknik som globalt används mer och mer som en metod vid tillståndsbedömning av broar. SHM siktar mot att i realtid utföra automatisk bedömning av hela konstruktionens och de enskilda skadornas tillstånd. SHM använder sig av sensorer placerade på kritiska positioner för att samla in mätdata som jämförs med i förtid definierade gränsvärden. I Sverige används SHM sparsamt idag där kunskapen ligger på akademisk nivå och det råder en osäkerhet om hur SHM ska implementeras i praktiken. Genom att implementera SHM, kan skador upptäckas i ett tidigt skede och minimeras genom att snabbt utföra reparationer på konstruktionen innan skadorna blivit kritiska. Studien syftar till att producera en rapport som kan användas som en guide för hur SHM kan implementeras samt visa på hur SHM-systemen har implementerats på tidigare projekt. Rapporten skall ge läsaren en helhetsbild över hur tillståndsbedömning går till idag, vilka skador som är vanligt förekommande samt hur SHM kan användas som ett verktyg vid tillståndsbedömning. Rapporten syftar också till att ge en övergripande förklaring på svenska av SHM-tekniken och vad som behövs för implementering. Öppna ostrukturerade intervjuer genomfördes med forskare inom SHM och skador på betongkonstruktioner samt sakkunniga inom tillståndsbedömning. Intervjuerna användes som utgångspunkt för vidare studier av vanligt förekommande skador och SHM-tekniker. I litteraturstudien användes olika vetenskapliga databaser såsom Diva och ScienceDirect, samt KTH:s bibliotek för att få fram tidigare material om betongskador på broar, deras skademekanismer och om SHM-tekniken. Vidare hämtades information från ett antal doktorsavhandlingar, artiklar och tidigare examensarbeten. Genom litteraturstudie och intervjuer med sakkunniga kom studien fram till att armeringskorrosion och sprickor i betongen är skador som är vanligt förekommande i betongbroar. Skadornas skademekanismer beskrivs i rapporten. Studien identifierade tre olika system som kan användas för detektering och övervakning av armeringskorrosion och sprickor, de systemen är akustisk emission, SOFO-system (SOFO är en förkortning för Surveillance d'Ouvrage par Fibers Optics) och MuST-system (MuST är ett kommersiellt namn). Rapporten ger exempel på hur systemen kan användas för detektering och övervakning av skadorna genom att presentera fyra fallstudier där systemen har använts. Två av fallstudierna presenterar hur akustisk emission har implementeras och två av fallstudierna presenterar hur SOFO-systemet har implementerats. Studien kunde inte identifiera någon fallstudie för MuST-systemet och hur systemet har implementerats. Slutsatsen av studien är att SHM kan användas som ett komplement vid tillståndsbedömningar men man kan inte utföra automatiserade tillståndsbedömningar idag. / Like many countries around the world, Sweden has an aging infrastructure and the need for maintenance is increasing. In an article in Svenska Dagbladet from 21 / 9–2018, the analysis and engineering consulting company WSP reports a rough estimate that SEK 300 billion needs to be invested to upgrade existing infrastructure. After the upgrade, it would require approximately SEK 25 billion annually to carry out ongoing condition assessment and maintenance of Sweden's road and railway networks. Today, inspections are used to assess the condition of bridges. There are three types of inspection; main inspection, general inspection and special inspection. Structural Health Monitoring (SHM) is a technology that is globally more used as a method for condition assessment of bridges. SHM aims to perform automatic assessment of the state of the entire construction and individual damages in real time. SHM uses sensors placed at critical positions to collect measurement data compared to pre-defined limit values. In Sweden, SHM is used sparingly today, where knowledge is at an academic level and there is uncertainty about how SHM should be implemented in practice. By implementing SHM, damage can be detected at an early stage and minimized by quickly performing repairs on the design before the damage becomes critical. The study aims to produce a report that can be used as a guide on how SHM can be implemented and show how the SHM systems have been implemented on previous projects. The report should give the reader an overall picture of how condition assessment is performed today, which damages are common and how SHM can be used as a tool when assessing the condition. The report also aims to provide an overall explanation in Swedish of the SHM technology and what is needed for implementation. Open unstructured interviews were conducted with researchers within SHM and damages to concrete structures as well as experts in condition assessment. The interviews were used as a starting point for further studies of commonly occurring damages and SHM techniques. In the literature study, various scientific databases were used, such as Diva and ScienceDirect, as well as KTH's library to obtain earlier material on concrete damage to bridges, its damage mechanisms and about SHM technology. Furthermore, information was obtained from a number of doctoral dissertations, articles and previous degree projects. Through literature study and interviews with experts, the study concluded that reinforcement corrosion and cracks in the concrete are damages that are commonly found in concrete bridges. The damage mechanisms are described in the report. The study identified three different systems that can be used for detection and monitoring of reinforcement corrosion and cracks, those systems are acoustic emission, SOFO system (SOFO is an abbreviation for Surveillance d'Ouvrage pair of Fiber's Optics) and MuST system (MuST is a commercial name). The report gives examples of how the systems can be used for the detection and monitoring of the damages by presenting four case studies where the systems have been used. Two of the case studies present how acoustic emission has been implemented and two of the case studies present how the SOFO-system has been implemented. The study could not identify any case study for the MuST-system and how the system was implemented. The conclusion of the study is that SHM can be used as a supplement to condition assessments but cannot for the time being used for performing automated condition assessments today.

<p>Structural metallic materials exposed to energetic particle bombardments often experience various types of irradiation-induced microstructural damage, thus degrading the mechanical properties of the materials in form of irradiation hardening and embrittlement. Nanostructured materials have shown better radiation resistance than their coarse-grained (CG) counterparts due to the existence of abundant defect sinks, such as grain boundaries, twin boundaries, and phase boundaries. However, recently developed nanocrystalline (NC) steels show limited room-temperature tensile ductility (< 1%), which may become a concern for their future application for nuclear reactors. The focus of this thesis is to explore the strength-ductility dilemma in modified 9Cr1Mo (T91) ferritic/martensitic (F/M) steel processed by thermomechanical treatment (TMT) and surface severe plastic deformation (SSPD) with an attempt to fabricate strong, ductile and radiation resistant F/M steels. </p> <p><b>Carbon partitioning</b> between the quenched martensite and the other phases (bainitic ferrite or retained austenite) is critical for enhancing the strength and ductility of T91 steel. The tensile properties of partially tempered (PT) T91 steel can be tailored through introducing bainitic ferrite with high-density nanoscale transition carbides and refined lath martensite. In addition, retained austenite was introduced by increasing the carbon concentration of T91 steel to 0.6 wt.%. The carbon-modified steel processed by quenching partitioning (Q-P) treatment exhibits an ultrahigh strength, ~ 2 GPa, with a uniform strain of ~ 5% due to the existence of coherent carbides, ultrafine martensite and retained austenite. </p> <p>Meanwhile, surface mechanical grinding treatment (SMGT) on T91 steel reveals that introducing <b>gradient structures</b> on the sample surface contributes to a higher strength and an improved plasticity than its homogeneously structured counterpart. The deformation mechanism of the gradient structures was investigated with the assistance of quasi <i>in situ</i> crystal orientation analyses. Furthermore, <i>ex situ</i> He ion irradiation on the gradient T91 steel indicates that radiation-induced damage, such as bubble-induced swelling and irradiation hardening, were gradually mitigated by grain refinement from the sample surface to the center, resulting in superior radiation resistance. The results obtained from this thesis may facilitate the design and fabrication of strong, ductile and radiation-tolerant F/M steels.</p>

[ES] El espectro de la luz solar está compuesto por una amplia gama de radiaciones electromagnéticas las cuales tienen diferentes impactos sobre la vida en la tierra. Entre ellas, las pertenecientes a la región ultravioleta toman un papel principal cuando nos referimos a la fotobiología, ya que pueden interactuar con las biomoléculas por medio de procesos tanto directos como fotosensibilizados. Como resultado, estas biomoléculas pueden sufrir modificaciones que no siempre tienen efectos beneficiosos. En este contexto, los daños fotoinducidos al ADN son de gran relevancia ya que están estrechamente relacionados con la creciente incidencia de cáncer de piel. Por ello, es necesario investigar tanto los mecanismos involucrados en dichos procesos como el desarrollo de nuevas estrategias para combatirlos. En la presente tesis se da respuesta a estas necesidades mediante el desarrollo y empleo de grupos protectores fotolábiles (PPG). En una primera parte se avanza en el desarrollo de nuevos PPG basados en filtros solares. Estos ofrecen la ventaja de actuar, una vez liberados, como un escudo protector frente a la radiación ultravioleta. En este contexto, en el Capítulo 3 se profundiza en las propiedades fotofísicas y fotoquímicas de los sistemas formados por la avobenzona como PPG de ácidos carboxílicos, más concretamente del ketoprofeno (KP) y del naproxeno (NPX). En este estudio se analiza por medio de modelado molecular y técnicas espectroscópicas la influencia que tiene la energía relativa del triplete de la avobenzona en su forma dicetónica, 3AB(K)*, respecto a la de los compuestos protegidos en el proceso de liberación. Siguiendo en esta misma línea de trabajo, en el Capítulo 4 se ha desarrollado un nuevo PPG capaz de liberar el filtro solar oxibenzona (OB) junto con compuestos carbonílicos. En una segunda parte, el foco de atención se ha puesto en el concepto de "Caballo de Troya", el cual establece que ciertas lesiones del ADN pueden actuar a su vez como fotosensibilizadores endógenos generando así nuevas lesiones en su entorno. En este contexto, en el Capítulo 5 se han estudiado, mediante métodos tanto experimentales como teóricos, las propiedades fotosensibilizantes de dos de los daños oxidativos del ADN, el 5-formiluracilo (ForU) y la 5-formilcitosina (ForC), poniendo especial énfasis en la capacidad de estos para poblar sus estados tripletes, así como de inducir la formación fotosensibilizada de dímeros ciclobutánicos de pirimidina (CPD). Por último, en el Capítulo 6 se ha desarrollado una nueva alternativa sintética para la incorporación del ForU en oligonucleótidos. Debido a la inestabilidad del grupo aldehído, esta síntesis se lleva a cabo generalmente mediante la incorporación de un precursor el cual es posteriormente convertido en el ForU mediante la acción de un agente oxidante. Por el contrario, en la nueva alternativa planteada el aldehído es protegido con un PPG, de manera que una vez insertado en el ODN, el aldehído es liberado de forma selectiva mediante el empleo de luz. Este trabajo supone un avance en el estudio de las propiedades fotosensibilizantes del ForU ofreciendo una nueva herramienta para la evaluación de las mismas en un entorno más cercano al del ADN. / [CA] L'espectre de la llum solar està compost per una àmplia gamma de radiacions electromagnètiques les quals tenen diferents impactes sobre la vida en la terra. Entre elles, les pertanyents a la regió ultraviolada prenen un paper principal quan ens referim a la fotobiologia, ja que poden interactuar amb les biomolècules per mitjà de processos tant directes com fotosensibilitzats. Com a resultat, aquestes biomolècules poden patir modificacions que no sempre tenen efectes beneficiosos. En este context, els danys fotoinduits a l'ADN són de gran rellevància ja que estan estretament relacionats amb la creixent incidència de càncer de pell. Per això, és necessari tant d'investigar els mecanismes involucrats en els processos com el desenvolupament de noves estratègies per a combatre'ls. En la present tesi es dóna resposta a aquestes necessitats per mitjà del desenvolupament i ús de grups protectors fotolàbils (PPG). En una primera part s'avança en el desenvolupament de nous PPG basats en filtres solars. Estos ofereixen l'avantatge d'actuar, una vegada alliberats, com un escut protector enfront de la radiació ultraviolada. En este context, en el capítol 3 s'aprofundeix en les propietats fotofísiques i fotoquímiques dels sistemes formats per l'avobenzona com PPG d'àcids carboxílics, més concretament del ketoprofé (KP) i del naproxé (NPX). En este estudi s'analitza per mitjà de modelatge molecular i tècniques espectroscòpiques la influència que té en el procés d'alliberament l'energia relativa del triplet de l'avobenzona en la seua forma dicetònica, 3AB(K)*, respecte a la dels compostos protegits. En esta mateixa línia de treball, en el capítol 4 s'ha desenvolupat un nou PPG capaç d'alliberar el filtre solar oxibenzona (OB) junt amb compostos carbonílics. En una segona part, el focus d'atenció s'ha posat en el concepte de "Cavall de Troia", el qual estableix que certes lesions de l'ADN poden actuar al seu torn com fotosensibilitzadors endògens generant així noves lesions en el seu entorn. En este context, en el capítol 5 s'han estudiat, per mitjà de mètodes tant experimentals com teòrics, les propietats fotosensibilitzants de dos dels danys oxidatius de l'ADN, el 5-formiluracil (ForU) i la 5-formilcitosina (ForC), posant especial èmfasi tant en la capacitat d'estos per a poblar els seus estats triplet, com d'induir la formació fotosensibilitzada de dímers ciclobutànics de pirimidina (CPD). Finalment, en el capítol 6 s'ha desenvolupat una nova alternativa sintètica per a la incorporació del ForU en oligonucleòtids. A causa de la inestabilitat del grup aldehid, esta síntesi es duu a terme generalment per mitjà de la incorporació d'un precursor el qual és posteriorment convertit en el ForU per mitjà de l'acció d'un agent oxidant. Al contrari, en la nova alternativa plantejada l'aldehid és protegit amb un PPG, de manera que una vegada inserit en l'oligonucleòtid, l'aldehid és alliberat de forma selectiva per mitjà de l'ús de llum. Este treball suposa un avanç en l'estudi de les propietats fotosensibilitzants del ForU i ofereix una nova ferramenta per a l'avaluació de les mateixes en un entorn més pròxim al de l'ADN. / [EN] The solar spectrum is composed of a wide range of electromagnetic radiations which have different impacts on life on earth. Among them, those belonging to the ultraviolet region are of utmost importance when we refer to photobiology, since they can interact with biomolecules through both direct and photosensitized processes. As a result, these biomolecules can undergo modifications that do not always have beneficial effects. In this context, photoinduced DNA damage is of great relevance as it is closely related to the increasing incidence of skin cancer. Therefore, it is necessary both to investigate the mechanisms involved in these processes and to develop new strategies to avoid them. In this Thesis these issues have been addressed through the development and use of photolabile protecting groups (PPG). The first part of this Thesis involves the development of new PPG based on solar filters. Once released, these PPG offer the advantage of acting as ultraviolet shields. In this context, Chapter 3 looks into the photophysical and photochemical properties of those systems formed by avobenzone as PPG of carboxylic acids, more specifically ketoprofen (KP) and naproxen (NPX). In this study, the influence on the photorelease process of the relative energetic location of the avobenzone triplet manifold in its diketo form, 3AB(K)*, with respect to that of its caged compound, is duly analyzed by means of molecular modeling and spectroscopic techniques. Following this same line of work, a new PPG capable of releasing oxybenzone (OB) solar filter along with carbonyl compounds has been developed in Chapter 4. The second part of this Thesis focuses on the "Trojan Horse" concept, which establishes that certain DNA lesions can act as endogenous photosensitizers, thus generating new lesions in their neighborhood. In this context, in Chapter 5 the photosensitizing properties of two oxidatively generated DNA damages, namely 5-formyluracil (ForU) and 5-formylcytosine (ForC), have been studied by means of experimental and theoretical approaches. Here, special emphasis has been placed on unraveling their capacity to photoinduce the formation of cyclobutane pyrimidine dimers (CPD). Finally, in Chapter 6 a new synthetic alternative for the incorporation of ForU into oligodeoxynucleotides (ODN) has been developed. Due to the instability of the aldehyde group, this synthesis is generally carried out by incorporating a precursor which is subsequently converted into ForU by the action of an oxidative agent. On the contrary, in the new approach, the aldehyde is protected with a PPG, so that once inserted into the ODN, the aldehyde is selectively released through the use of light. This work entails a step forward in the study of the photosensitizing properties of ForU, offering a new tool for their evaluation within the DNA environment. / Lineros Rosa, M. (2021). Photoremovable protecting groups for carbonyl compounds of biological interest [Tesis doctoral]. Universitat Politècnica de València. https://doi.org/10.4995/Thesis/10251/167764

Die Arbeit soll zeigen, dass es zu einer breiteren Durchsetzung von Schadensersatzansprüchen wegen kartellrechtswidrigem Verhalten eines eigenständigen Informationsanspruchs des Rechtsanwalts als Organ der Rechtspflege gegenüber der EU-Kommission und den deutschen Kartellbehörden bedarf, und zwar sowohl aus tatsächlicher Notwendigkeit, als auch auf Grund europarechtlicher und grundgesetzlicher Vorgaben. Anhand des europarechtlichen Effektivitätsgrundsatzes aus Art. 4 Abs. 3 EUV und des Rechts auf effektiven Rechtsschutz aus Art. 47 der EU-Grundrechtecharta bzw. des Justizgewährungsanspruchs als Ausfluss des Rechtsstaatsprinzips, Art. 20 Abs. 3 GG, wird erörtert, wie ein solcher Anspruch mindestens beschaffen sein muss. Die Untersuchung bestehender, sekundärrechtlicher und einfachgesetzlicher Dokumentenzugangs-, Auskunfts- und Akteneinsichtsansprüche ergibt, dass bereits nach geltender Rechtslage dem Rechtsanwalt ein Informationsanspruch gegenüber der Europäischen Kommission und den deutschen Kartellbehörden zusteht. Die Interpretation der betreffenden Tatbestände nimmt hierbei die europarechtlichen und grundgesetzlichen Vorgaben auf und bewegt sich im Rahmen zulässiger Auslegung. Daneben wird ein Vorschlag unterbreitet, wie der Informationsanspruch über die Mindestvorgaben hinaus ausgestaltet werden könnte. / The work reveals that a for a better private enforcement of competition law in the form of damages claims an independent right of information vis-à-vis the EU-Commission and the German Cartel Authorities for an attorney without a client and a mandate is needed. This need not only derives from the factual necessity but also from European primary law and the German Grundgesetz. In light of the European principle of effectiveness, Article 4 para. 3 TEU, and the right to effective judicial protection, Article 47 EU Charter of Fundamental Rights and Article 20 para. 3 German Grundgesetz respectively, the author develops the right and its boundaries. The examination of information rights and rights to access documents in EU secondary law and German law then shows that an independent right of information and access to documents for an attorney without a client and a mandate already exists if the law is interpreted in accordance with the EU primary law and the German Grundgesetz. The author further develops a recommendation as to how such an information right could be extended beyond its core that is determined by EU primary law and the German Grundgesetz.

Universally complications exist concerning insurance cover for the risks posed by pollution damage. Environmental insurance cover can be procured under first-party or third-party insurance. For the latter, the polluter's statutory or civil liability is required. The determination of liability for compensation, especially delictual liability, remains problematic. The right to the environment in section 24 of the Constitution creates a general duty of care. The introduction of a strict liability regime can be recommended to alleviate the burden of proving fault and contributory negligence. Where there is multiple or cumulative causation or the exact identity of the polluter is unknown, potential solutions regarding the allocation of liability include a pollution-share, joint and several, market-share or, as a last resort, a proportional allocation. Actionable damages should include property damage, pure economic loss, clean-up costs and natural resource damages, including compensation for reduced aesthetic value. Due to the uncertainty and potential magnitude of pollution-related claims, insurers have attempted to avoid or limit these risks by including specific pollution exclusion and limitation clauses in policies. Statutory regulation of policy content and prescribed wording for clauses could address problems relating to the interpretation of policy provisions. Various other issues such as the coverage of gradual pollution, the effect of the various triggers of coverage and the potential long-tail liability of insurer, the lack of information and the unpredictability of the risk cause further complications for both the insured and the insurer. Policies should preferably be issued on a `claims-made' basis linked to retroactive dates. Mandatory third-party insurance to the benefit of a third party should be required within specific high-risk industries, specifically for the benefit of the prejudiced person or an environmental remediation fund. The right of a prejudiced party to claim directly from the polluter's liability insurer should be introduced. Currently, the focus appears to be more on protection and environmental remediation than on civil compensation. There is an urgent need for the development of statutory and civil liability compensation mechanisms and for an increased regulation of insurance policies and practices to ensure effective insurance cover to provide compensation for environmental damage. / Jurisprudence / LL.D.

Universally complications exist concerning insurance cover for the risks posed by pollution damage. Environmental insurance cover can be procured under first-party or third-party insurance. For the latter, the polluter's statutory or civil liability is required. The determination of liability for compensation, especially delictual liability, remains problematic. The right to the environment in section 24 of the Constitution creates a general duty of care. The introduction of a strict liability regime can be recommended to alleviate the burden of proving fault and contributory negligence. Where there is multiple or cumulative causation or the exact identity of the polluter is unknown, potential solutions regarding the allocation of liability include a pollution-share, joint and several, market-share or, as a last resort, a proportional allocation. Actionable damages should include property damage, pure economic loss, clean-up costs and natural resource damages, including compensation for reduced aesthetic value. Due to the uncertainty and potential magnitude of pollution-related claims, insurers have attempted to avoid or limit these risks by including specific pollution exclusion and limitation clauses in policies. Statutory regulation of policy content and prescribed wording for clauses could address problems relating to the interpretation of policy provisions. Various other issues such as the coverage of gradual pollution, the effect of the various triggers of coverage and the potential long-tail liability of insurer, the lack of information and the unpredictability of the risk cause further complications for both the insured and the insurer. Policies should preferably be issued on a `claims-made' basis linked to retroactive dates. Mandatory third-party insurance to the benefit of a third party should be required within specific high-risk industries, specifically for the benefit of the prejudiced person or an environmental remediation fund. The right of a prejudiced party to claim directly from the polluter's liability insurer should be introduced. Currently, the focus appears to be more on protection and environmental remediation than on civil compensation. There is an urgent need for the development of statutory and civil liability compensation mechanisms and for an increased regulation of insurance policies and practices to ensure effective insurance cover to provide compensation for environmental damage. / Jurisprudence / LL.D.

I uppsatsen utreds försäkringsskyddet för skadeståndsansvar vid dataskyddsöverträdelser. GDPR är den centrala regleringen för personuppgiftsbehandling och fastställer ett antal principer som måste upprätthållas för att den ansvarige ska få behandla personuppgifter. Bryter den ansvarige mot förordningens principer har den registrerade rätt att kräva skadestånd enligt art. 82.1 GDPR. Förordningen fastställer tre kumulativa krav som måste vara uppfyllda för att skadeståndsskyldighet ska föreligga. Det innefattar att en överträdelse av GDPR har skett, att materiell eller immateriell skada till följd av denna överträdelse har uppstått och att det föreligger ett orsakssamband mellan skadan och överträdelsen. Förordningen innehåller även en bestämmelse som tar över medlemsstaternas nationella skadeståndsrättsliga bestämmelser, vilket innebär att GDPR ska tillämpas enligt sin ordalydelse och att de kumulativa kraven enligt art. 82.1 GDPR måste följas. Det innebär att nationella skadeståndsrättsliga begrepp inte bör jämställas med begrepp som framgår av art. 82.1 GDPR eftersom begreppen har tillkommit i en helt annan kontext. Exempelvis översätts i vissa fall materiella och immateriella skador till ekonomiska och ideella skador. Begreppen är inte synonyma och bör inte tillställas samma betydelse eftersom terminologin i art. 82.1 GDPR kan misstolkas. Försäkringsvillkoren som reglerar skadeståndsskyldigheten för dataskyddsöverträdelser och som även hänvisar till art. 82.1 GDPR, innehåller i vissa fall nationella skadeståndsrättsliga begrepp och även andra begrepp som inte framgår av förordningen. Det kan leda till att kongruensen mellan villkorens utformning och förordningens ordalydelse medför tolkningsproblematik vid bedömning om skadeståndsskyldighet föreligger. Därför bör försäkringsvillkoren endast innehålla sådan terminologi som framgår av art. 82.1 GDPR. Dataskyddsöverträdelser medför oftast att en stor grupp människor lider skada varför förordningen tillåter registrerade att föra grupptalan med hjälp av en ideell organisation enligt art. 80 GDPR. Teoretiskt sett kan skadeståndsbeloppen bli högre än försäkringsbeloppen varför det i sådana fall saknas ett försäkringsskydd för grupptalan för den personuppgiftsansvarige. Försäkringsvillkoren anger däremot ingenting om att försäkringen inte täcker ett sådant anspråk. Därmed ställs försäkringsbolagen inför utmaningen att hantera sådana anspråk, varför försäkringen bör uppdateras för att möta skadestånd i en grupptalan vid dataskyddsöverträdelser. / The essay investigates insurance coverage for liability for damages in the event of data protection breaches. GDPR is the central regulation for the processing of personal data and establishes a number of principles that must be upheld for the data controller to process personal data. If the data controller breaches the principles of the regulation, the data subject has the right to claim damages under Art. 82.1 GDPR. The regulation sets out three cumulative requirements that must be met for liability for damages to arise. This includes that a breach of the GDPR has occurred, that material or immaterial damage as a result of this breach has arisen, and that there is a causal link between the damage and the breach. The regulation also includes a provision that supersedes the national tort law provisions of Member States, which means that the GDPR shall be applied according to its wording and that the cumulative requirements under Art. 82.1 GDPR must be followed. This means that national tort law concepts should not be equated with concepts as set out in Art. 82.1 GDPR as the concepts have arisen in a completely different context. For example, in some cases, material and immaterial damages are translated into economic and non-economic damages. The concepts are not synonymous and should not be attributed the same meaning as the terminology in Art. 82.1 GDPR can be misinterpreted. The insurance terms and conditions that regulate liability for damages in the event of data protection breaches and also refer to Art. 82.1 GDPR, in some cases contain national tort law concepts and other concepts that are not evident in the regulation. This may lead to a lack of congruence between the wording of the terms and conditions and the wording of the regulation, resulting in interpretation issues when assessing whether liability for damages exists. Therefore, the insurance terms and conditions should only contain terminology as set out in Art. 82.1 GDPR. Data protection breaches usually result in harm to a large group of people, which is why the regulation allows data subjects to bring a collective action with the assistance of a not-for-profit organization under Art. 80 GDPR. Theoretically, damages awarded may exceed insurance coverage, which means there is no insurance coverage for collective actions for the data controller in such cases. However, the insurance terms and conditions do not specify that the insurance does not cover such a claim. Therefore, insurance companies are faced with the challenge of handling such claims, which is why the insurance should be updated to cover damages in a collective action in the event of data protection breaches.