Denna avhandling undersökte förhållandet mellan urbana attribut och upplevd livlighet och dess effekt på kvinnors upplevda säkerhet. Med utgångspunkt i teorier om naturlig övervakning [6] och vikten av att ha andra människor närvarande för att öka kvinnors säkerhet [17], utvärderades fysiska gatuattribut som förutspåddes öka miljöns livlighet. Totalt deltog 27 kvinnor i åldrarna 22-31 i utvärderingen av upplevd säkerhet vid 16 stads gatuhörn genom en två-alternativ tvångsvalsmetod i en virtuell miljö. Valen gjordes två gånger för varje hörn och gatorna visades i en manuellt randomiserad ordning. Resultaten visar en hierarki av attribut på gatunivå som påverkar den upplevda säkerheten mer än fasader med fönster på grund av deras större inverkan på livligheten, och fönster visar sig vara viktigare än grönska. Förutom att bekräfta tidigare forskning visar studien också att människor inte behöver vara närvarande för att en miljö ska uppfattas som levande, eftersom attribut som bilar, kaféer, busshållplatser och fönster fungerar som substitut för mänsklig aktivitet och närvaro. / This thesis explored urban street attributes relationship with perceived liveliness and its effect on women’s perceived safety. Drawing on theories of natural surveillance [6] and the importance of having other humans present for women’s increased safety [17], the study evaluated physical street attributes that predicted to increase the liveliness of an urban environment were evaluated. 27 females aged 22-31 participated in evaluating the perceived safety of 16 urban street corners using a two-alternative forced-choice method in a virtual reality environment. The choices were made twice for each corner, with the streets displayed in a manually randomized order. Findings reveal a hierarchy of street-level attributes affecting perceived safety more than windowed facades due to its greater impact on liveliness, and windows being more important than greenery. Along with confirming previous research, it is also found that people do not need to be present for an environment to be perceived as lively as attributes like cars, cafes, bus stops and windows serve as proxies for human activity and presence of others.

Tidigare forskning visar att det är svårt att skapa relationer i arbete på distans. Goda relationer bidrar till att organisationer uppnår sina mål. Därför behöver distansledare inneha egenskaper och kunskaper kring hur de ska hantera utmaningarna som finns i relationsskapandet på distans. Denna studie syftar till att utveckla en djupare förståelse för hur chefer upplever och skapar relationer till sina medarbetare i distansarbetet. Empiri har insamlats genom åtta semistrukturerade intervjuer med chefer i en offentlig organisation, vars svar har analyserats och tematiserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet synliggör både utmaningar och möjligheter samt visar att kommunikation, social interaktion, tillit samt tillgänglighet och närvaro är tillvägagångsätt som chefer tillämpat i relationsskapandet på distans. / Previous research shows that it is difficult to create relationships at a distance. Good relationships help organizations achieve their goals. Therefore, distance leaders need to have qualities and knowledge about how to handle the challenges that exist in building relationship at a distance. This study aims to develop a deeper understanding of how managers experience and create relationships with their employees in distance work. Empirical data has been collected throughout eight semi-structured interviews with managers in a public organization, whose responses have been analyzed and thematized using thematic analysis. The results highlight both challenges and opportunities and shows that communication, social interaction, trust, accessibility and presence are means that managers have applied in creating relationships at a distance.

Syfte: Undersöka huruvida föräldrar med och utan barn med kroniska tillstånd skiljer sig åt gällande: psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Samt undersöka om prediktorerna: huruvida föräldrarna har barn med kroniska tillstånd, nivåer av psykologisk flexibilitet (generell och föräldraspecifik), samt nivåer av medveten närvaro och kognitiv defusion förklarar föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Metod: Oberoende ttest och Mann-Whitney U test genomfördes i syfte att undersöka medelvärdes skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd (N=51) och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd (N= 28) gällande psykologisk flexibilitet, utbrändhet, psykologiskt lidande och subjektiv livskvalitet. Hierarkiska multipla regressionsanalyser (HRA) (N=79) genomfördes i syfte att undersöka möjliga förklaringar till föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och livskvalitet. Resultat: Oberoende t-test och Mann- Whitney U-test indikerade enbart signifikanta skillnader mellan föräldrar till barn med kroniska tillstånd och föräldrar till barn utan kroniska tillstånd avseende generell psykologisk flexibilitet, utbrändhet och psykologiskt lidande. Således ingen signifikant skillnad mellan de två föräldragrupperna avseende föräldraspecifik psykologisk flexibilitet och subjektiv livskvalitet. HRA indikerade att generell (inte föräldraspecifik) psykologisk flexibilitet var en signifikant prediktor beträffande föräldrars utbrändhetssymtom, psykologiska lidande och subjektiva livskvalitet. Att ha barn med eller utan kroniska tillstånd predicerade enbart föräldrars utbrändhet. Medveten närvaro och kognitiv defusion predicerade utöver generell psykologisk flexibilitet, föräldrarnas subjektiva livskvalitet. Slutsats: Psykologisk flexibilitet som enhetlig modell för mänskligt fungerande, antas vara användbar i framtida forskning gällande föräldrar till barn med kroniska tillstånd samt till föräldrar över lag som har lägre grad av psykologisk flexibilitet. Mer forskning om specifika psykologiska flexibilitets relaterade processerna behövs, samt studier som inkluderar bakgrundsinformation om föräldrarna såsom kön och ålder. / Objective: Whether parents with or without children having chronic conditions differ in regard to; Psychological flexibility (global and parent-specific), burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. As well as to investigate whether following predictors; having a child with a chronic conditions or not, levels of psychological flexibility (global and parentspecific) and levels of mindfulness and cognitive defusion explain parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Method: Independent samples T-tests and Mann-Whitney U-tests were used in order to investigate mean differences between parents to children with chronic conditions (N=51) and parents to children without chronic conditions (N=28) regarding psychological flexibility, burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Hierarchical multiple regression analyses (HRA) (N=79) were conducted in order to investige possible explanaitions to parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Results: Independent samples T-tests and Mann- Whitney U tests indicated sicnificant mean differences regarding global psychological flexibility, burnout and psychological distress. No significant differences were found between the two groups in regard to parent-specific psychological flexibility and subjective quality of life. HRA indicated that global (and not parents-specific) psychological flexibility was a significant predictor in explaining parents burnout symptoms, psychological distress and subjective quality of life. Having a child with or without a chronic condition, only predicted parents burnout symptoms. Mindfulness and cognitive defusion predicted over and beyond global psychological flexibility, parents subjective quality of life. Conclusion: Psychological flexibility as a unified model of human functioning, is presumed to be useful in future research in regard to parents having children with chronic conditions, as well as to parents of children without chronic conditions and parents who has lower level of psychological flexibility. There is a need for further research regarding psychological flexibility related processes and future studies that include background information of parents such as gender and age.

This essay aims to explore the philosophical meaning of the expression ”present and real” in Clara – or, On Nature’s Connection to the Spirit World by F. W. J. Schelling. Clara is unique among the works of Schelling since it is written as a discussion embedded in a symbolic and fictional context. One of the reasons for this is its aim to ground all scientific knowledge in that which is “present and real”. After having presented an overview of the life and philosophy of Schelling, as well as his relevance in contemporary philosophy, this essay is constituted by a thorough textual analysis of Clara. The analysis reveals how the text through descriptions of emotions, environments and a symbolic story highlights a certain “qualitative aspect” of the present and real.  As what is simultaneously ”the ideal in the real” and “the real in the ideal” this aspect escapes rational quantifying reason, revealing a foundational indivisible unity of life. An awareness of this intuitively known aspect of life can give rise to an immediate knowing, and felt as inspiration it can trigger the mind into the process of making what is immediately known into scientific “realized” knowledge. This way, an awareness of the pre-rational can lead to a permanent clairvoyance – a cognition in which that, which initially appears as irrational, can be made comprehensible. Interestingly, “the ideal in the real” coincides with the concept of “qualia”, the potential existence of which is lively debated within the field of consciousness studies today. Not much has been written about Clara so far, possibly partly because it concerns “the Spirit World” in its substantial sense. However, this essay hopes to show that Clara is phenomenologically, ontologically and epistemologically relevant and that it has a philosophical value of its own. / Denna uppsats syftar till att analysera den filosofiska innebörden av uttrycket ”närvarande och verkligt” i F. W. J Schellings verk Clara – or, On Nature’s Connection to the Spirit World. Detta verk är unikt bland Schellings övriga verk då det är utformat som en diskussion satt i en symbolisk och fiktiv kontext, bland annat i syfte att förankra all vetenskaplig kunskap i det närvarande och verkliga. Efter en presentation av Schellings liv, filosofi och dagsaktualitet utgörs uppsatsen av en ingående textanalys som visar hur Schelling med hjälp av känslo- miljö- och händelseskildringar i Clara framhäver en särskild ”kvalitativ aspekt” av det närvarande och verkliga. Denna undflyr det rationella kvantifierande förnuftet och uppenbarar livets grundläggande odelbara enhet. Såsom det ideala i det reala sammanfaller denna aspekt med begreppet ”kvalia” vars existens livligt debatteras inom medvetandefilosofin idag. Clara visar dock att det ideala i det reala även är detsamma som det reala i det ideala och att en medvetandegörning om denna kvalitativt, omedelbart och intuitivt kända aspekt av livet kan ge upphov till ett omedelbart vetande och inspiration som kan realiseras vetenskapligt. I samverkan med förnuftet kan denna förrationella medvetenhet leda till en beständig klarsynthet inom vilket allt, även det som först förefaller irrationellt, kan göras begripligt.  Inte mycket har tidigare skrivits om Clara, möjligen delvis beroende på att den berör andevärlden i konkret bemärkelse, vilket kan verka vetenskapligt avskräckande. Denna uppsats hoppas dock visa på verkets fenomenologiska relevans och dess filosofiska egenvärde. [1]För mer info om kvaliadebatten se exempelvis: Edmond Wright (editor). The case for qualia. (Cambridge: MIT press, 2008)

Den här essän avser att ur ett praktisk-filosofiskt perspektiv utforska hur delad närvaro, en unik kvalité hos muntligt berättande, är kopplad till en slags oförställdhet som en god berättare uppvisar. Utifrån egna berättarerfarenheter och Alasdair Macintyres begrepp ’praxis’ analyserar jag ett material från en internationell berättarkonferens ägnad att etablera professionellt muntligt berättande som en egen konstform. Jag jämför berättarens praxis med författarens och skådespelarens, utifrån Peter Goldies teori om narrativt tänkande samt begreppet ’ram’ hämtat från Gregory Batesons teori om lek. Medan en författare är fri att utforma sitt narrativ ur vilket perspektiv som helst, måste en god berättare hålla fast vid sin egen personliga synvinkel – berätta som sig själv – vilket kräver en specifik berättarkompetens: en slags simultankapacitet. Blir narrativet på så vis inramat på rätt sätt och berättandet dessutom är oförställt, kan berättaren dela sin närvaro i berättarrummet och berättelsens värld med åhörarna. Kanske denna delade närvaro kan upplevas som en slags resonans. / This essay explores from a philosophical point of view a connection between ‘shared presence’, a unique value that oral storytelling can attain, and a certain unfeigned quality exhibited by a good storyteller – a form of authenticity as pictured by Alessandro Ferrara. By applying Alasdair Macintyre’s concept of ‘practice’ to a material presented at an international storytelling conference, intended to establish oral storytelling as an art of its own, I compare the practices of a storyteller with those of an author and those of an actor. In so doing I refer to cases from my own experience as a teller. These comparisons are also based on Peter Goldie’s theory on narrative thinking and on Gregory Bateson’s theory of play. Whereas an author is free to construct his narrative from any perspective whatever, I find that a good storyteller must stick to his own self. This calls for a specific competence required for entering into play mode with the listeners. If the narrative is well framed in this sense, and the telling is unfeigned, the teller can simultaneously share his presence in the taleworld and the storyrealm with the listeners. This could be experienced by the participants as a form of resonance.

Bakgrund: Barnmorskan ska arbeta utefter evidens och beprövad erfarenhet. Föda Utan Rädsla är en metod som bygger på beprövad erfarenhet och har införts inom mödrahälsovården och förlossningskliniker i Sverige för att få kvinnan att känna sig trygg under förlossningen. Föda Utan Rädsla har införts i mödrahälsovården och på förlossningskliniker utan vetenskaplig utvärdering av metoden.Syfte: Syftet var att beskriva barnmorskors erfarenheter av metoden Föda Utan Rädsla under förlossningen.Metod: En kvalitativ design med induktiv ansats valdes. Tio barnmorskor intervjuades. Det manifesta innehållet analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen genererade fyra kategorier Att närvara, Att medverka, Att möjliggöra samt Att skapa trygghet. Att närvara handlade om att barnmorskorna ansåg att närvaro och tillgänglighet var viktigt men även att vara lyhörd inför parens förutsättningar. Att medverka bestod i att barnmorskan samverkade med paret och partnern blev delaktig. Att möjliggöra innebar att metoden medförde ett strukturerat arbetssätt. För att möjliggöra användandet behövdes regelbundna utbildningstillfällen och tillämpas vid rätt tidpunkt. Att skapa trygghet innebar att Föda Utan Rädsla var ett tryggt och naturligt arbetssätt. Metoden fungerade som ett tryggt bemötande och förhållningssätt som bidrog till helheten av förlossningen. Slutsats: Föda Utan Rädsla skulle kunna bidra till en positiv förlossningsupplevelse vilket är målet med förlossningsvården. Föda Utan Rädsla kan även bidra till ökad delaktighet hos partnern. Med Föda Utan Rädsla möjliggörs ökad närvaro på rummet. Barnmorskorna lade inte stor vikt vid alla verktygen i Föda Utan Rädsla, utan metoden sågs mer som ett förhållningssätt och inte som någon ny kunskap. / Background: The midwife must work according to evidence and experience. Confident Birth Method is a method built on experience, to make the woman feel safe during childbirth. Confident Birth Method has been introduced in maternal health care and in maternity wards, without scientifically evaluation of the method.Aim: The aim was to describe midwives' experiences of the Confident Birth Method during childbirth.Method: A qualitative design with an inductive approach was chosen. Ten midwives were interviewed. The manifest content was analyzed using a qualitative content analysis.Findings: The analysis generated four categories To be present, To participate, To enable and To create security. To be present meant that the midwives considered presence and availability to be important, but also being sensitive to the couples' circumstances. To Participate consisted of the midwife´s collaboration with the couple and the partner became more involved. To Enable meant that the method entailed a structured way of working. To enable its use, regular training sessions were needed and applying the method at the right time. Creating security meant that the Confident Birth Method was a safe and natural way of working. The method functioned as an approach that contributed to the entirety of the birth.Conclusion: The Confident Birth Method could contribute to a positive birth experience, which is the goal of maternity care. The Confident Birth Method can also contribute to increased participation by the partner. With The Confident Birth Method, increased presence in the room is enabled. The midwives did not attach great importance to all the tools in The Confident Birth Method, the method was seen more as an approach and not as any new knowledge

The quest to balance occupant comfort with energy efficiency is a key challenge in the field of heating systems, particularly for hydronic radiators. This study addresses this issue by investigating the integration of body heat predictions into a gain-scheduling controller for a hydronic radiator system. Although the benefits of gain-scheduling control strategies are acknowledged in HVAC systems, this exploration into the integration of body heat predictions in hydronic radiator systems presents a novel approach. A Linear Parameter-Varying (LPV) controller was employed and its impact on comfort, energy consumption, and robustness in the face of varying parameters such as the number of occupants, inaccuracies in body heat prediction, and set-point temperature changes was examined. This proposed controller was tested in a simulated house heating system made in Simulink. Findings indicated a substantial enhancement in comfort, especially under low-load scenarios. The controller demonstrated notable robustness against disturbances, highlighting the system’s reliability. Although energy consumption did not show significant reduction, the ability to maintain comfort levels without increasing energy use is a valuable contribution to sustainable heating practices. The results of this study extend our understanding of control strategies in hydronic radiator systems, providing a promising approach towards more comfortable, robust, and energy-efficient solutions. Further research should focus on improving the accuracy of body heat prediction algorithms and incorporating renewable energy sources for increased energy efficiency. In sum, this work represents a significant step towards a more balanced and sustainable future in the operation of hydronic radiator systems. / Denna studie utforskar möjligheten att balansera komfort och energieffektivitet i vattenburna elementsystem genom att integrera kroppsvärmeberäkningar i en gain-scheduling regleralgoritm. Vi presenterar en nyanserad metod som använder en Linjär Parameterberoende (LPV) reglerare. Denna reglerare anpassar sig till varierande parametrar som antal personer i rummet, osäkerheter i kroppsvärmeberäkningar och förändringar i inställd temperatur. Den föreslagna regleraren testades i ett simulerat husvärmesystem skapat i Simulink. Resultaten indikerade en betydande förbättring i komfort, särskilt under låglastscenarier. Regleraren uppvisade också anmärkningsvärd robusthet mot störningar, vilket understrykersystemets tillförlitlighet. Även om ingen signifikant minskning i energiförbrukning observerades, är förmågan att bibehålla komfortnivåer utan att öka energianvändningen ett värdefullt bidrag till hållbara uppvärmningsmetoder. Denna studie utökar vår förståelse för reglerstrategier i vattenburna elementsystem och erbjuder en lovande väg framåt mot mer komfortabla, robusta och energieffektiva lösningar. För framtida forskning bör fokus ligga på att förbättra noggrannheten i kroppsvärmeberäkningsalgoritmer och att integrera förnybara energikällor för ökad energieffektivitet. Sammantaget representerar detta arbete ett betydande steg mot en mer balanserad och hållbar framtid i drift av vattenburna elementsystem.

I den här uppsatsen, vilken är skriven som en vetenskaplig essä, undersöker jag konstnärens praktiska kunskap med utgångspunkt i en situation där jag målar. Vad jag intresserar mig för är hur tänkandet påverkar den kroppsliga handlingen. Henri Bergson, Erich Fromm och japansk zenbuddhism är perspektiv jag använt mig av för att titta närmare på temat. Fromm har synliggjort att kärlek är en attityd som innebär att jag är koncentrerad i mötet med andra. Att kunna vara koncentrerad och att kunna älska ändamålsenligt är liktydigt. För att undvika plagiera mina tidigare arbeten behöver jag älska att arbeta. Bergson har visat att intuition och intellekt är två medvetandeformer jag kan agera utifrån och erfara verkligheten på. Två former av kunskap. Om jag planerar vad jag ska måla utgår jag från intellektet och hämmar mitt arbete. Utgår jag istället från intuition låter jag nuet tillföra arbetet något nytt. Vad zen påvisat och betonat, är att mitt beteende indikerar huruvida jag är närvarande eller inte. Att praktiskt öva på att vara närvarande i nuet möjliggör att du kan reagera spontant på verkligheten istället för att planera ditt agerande. De teoretiska perspektiven enas kring vikten av närvaro i nuet. Men också att det viktiga inte är att välja det ena eller andra. Vad som är väsentligt är både och. Mötet mellan mig och andra. Intuition och intellekt. Samt ett beteende som reagerar spontant och planerar. Vad som framkommit genom essän är att det råder en obalans mellan kunskapsformerna intellekt och intuition i en västerländsk kontext. En summerande fråga essän ställer är: vad innebär det för människan som biologisk varelse om ett naturligt sätt att erfara verkligheten på, inte bejakas? / In this essay, which is written as a scientific essay, I examine the artist's practical knowledge based on a situation where I paint. What I am interested in is how thinking affects bodily action. Henri Bergson, Erich Fromm and Japanese Zen Buddhism are perspectives I use to survey the theme. Fromm has made clear, that love is an attitude that means I am concentrated in the meeting with others. Being able to concentrate and the ability to make love an end in itself, is synonymous. To avoid plagiarizing previous work, I need to love working. Bergson has shown that intuition and intellect are two forms of consciousness and fundamental in the experience of reality. Two forms of knowledge. If I plan what I am going to paint, my point of departure is the intellect which inhibit the work. If I instead start from intuition, I let the present time add something new to the work. What Zen has shown and emphasized, is that my behavior indicate whether I am present or not. Practically practicing being present enables you to react spontaneously on reality instead of planning your actions. The theoretical perspectives agree on the importance of being present. And also, what is important is not to choose one or the other. What is essential is both. The meeting between me and others. Intuition and intellect. As well as a behavior that reacts spontaneously and plans. What the essay has shown is that there is an imbalance between the two forms of knowledge, intellect and intuition, in a Western context. A summary question the essay asks is: what impact does it have on man as a biological being if a natural way of experiencing life, is not affirmed?

In this essay I explore how dance can be interpreted as a theological practice. I stage an encounter between the lived experience of the dancer’s body and word-based tradition of theological discourse. This encounter between the word and the image of dance reveals the limitations of theological discourse to account adequately for the full range of human and creaturely experience that have its sources in colonialism and imperialism. This paper argues that introducing the image of dance and the lived experience of the dancer into theological discourse then will serve to reduce the effects of these dangerous prejudices. This essay will use two of Simone Weil's most well-known concepts, attention and presence. They will serve as the interpretive bridge for a dialogue between dance and theology. I will focus on the experience of dancing and explain how this subjective, embodied practice of movement can enhance theology. At a time of great instability and uncertainty globally with ecological crises, racial injustice, and economic disparity on one hand and the rise of anxiety, depression, loneliness, and despair on the other hand, it is important that we find new ways to cultivate inner peace and encourage responsible action. And important way to do this is to welcome the creative opportunities of instability and uncertainty, of the unknown and the unexplored.  Dance and theology—in collaboration and conversation—can offer useful resources for cultivating these practices that allow us to meet these challenges with faith, hope, and love.

No description available.