Denna uppsats undersöker strukturer i Visir Uplandias "Uppsala domkyrkostad" för att synliggöra vilka förutsättningar för skapandet av en föreställningsvärld som den virtuella applikationen förser användaren med. Med föreställningsvärldar menas den värld av förståelse som en person besitter vid en given tidpunkt. Visir Uplandia har studerats i fyra steg utifrån Malcolm Colliers metod för bildanalys. I den första fasen studeras innehållet som en helhet med syfte att skapa en förståelse för materialets uppbyggnad. Under den andra fasen kategoriseras innehållet utifrån dess narrativa funktion, för att i den tredje och fjärde fasen skapa en tydlig helhetsstruktur utifrån applikationens funktion som Augmented History och virtuellt medium. Materialet i "Uppsala domkyrkostad" kategoriseras utifrån olika funktioner av bild- och bildtexter, för att sedan kopplas till den övergripande narrationen som antingen textluckor eller startpunkter i relation till användaren.  Yu-Lien Chang med flera har själva skapat en platsbunden AR-applikation som de sedan utvärderade utifrån användarens interaktion. De kom fram till att användare av AR-applikationer tenderar att fokusera mer på den virtuella världen och den virtuella upplevelsen än den fysiska plats som applikationen är bunden till. I relation till denna undersökning kan vi säga att Visir Uplandia, till skillnad från Changs AR-applikation, uppmuntrar användaren till att involvera den fysiska världen i skapandet av en föreställningsvärld som annars i huvudsak utgår från en virtuell miljö. Analysen av Visir Uplandia visade att applikationen redan i startmenyn hjälper användaren att skapa och kliva in i en föreställningsvärld genom att i korta drag förklara applikationens innehåll och funktion. Den virtuella miljön "Uppsala domkyrkostad" är vidare indelad i tre interaktiva fält: Orienteringsläget, Uppdrag och Loggbok. Dessa fält guidar användaren genom den virtuella miljön med informativa och styrande inslag som kopplar samman den fysiska och den virtuella världen. Det sker på ett sätt som dels stärker den narrativa strukturen och dels minskar risken för att textluckor ska uppstå. I slutändan är det upp till den enskilde användaren att nyttja de främjande inslag som Visir Uplandia erbjuder för att skapa innehållsrika föreställningsvärldar.

I uppsatsen analyseras Per Olov Enquists roman Magnetisörens femte vinter (2009 [1964]).Syftet med den tvådelade analysen är att utröna hur verket är konstruerat berättartekniskt –men även att undersöka hur de viktigaste karaktärerna gestaltas samt att se hur deras olikaegenskaper bidrar till verket som helhet. Syftet är också att visa hur man kan planera ochgenomföra en lektionsserie, gällande berättarteknik och karaktärer, på gymnasiet. I uppsatsenanvänds en begreppsapparat som främst utgår från Mieke Bals teori om narrativ text.Analysen, angående berättarteknik, bekräftar tidigare forskning genom att visa att detförekommer flera typer av berättare i romanen, samt att framställningen i verket användertekniker som skapar en osäkerhet gällande vad som är fakta och vad som är ovidkommandeinformation. Angående karaktärerna visar analysen att de alla är betydelsefulla för helheten,men det är enbart karaktären Selinger som uppvisar en karaktärs-effekt. Genom att utgå frånJudith A. Langers fjärde fas, gällande byggandet av föreställningsvärldar, ges förslag på hurman kan ge gymnasieelever olika verktyg så att de kan utveckla förståelse för berättarteknikoch karaktärer.

Detta arbete har strävat efter att undersöka vilka funktioner resultaten av en litteraturvetenskaplig analys av Harry Martinsons Aniara kan utgöra för att bemöta Wolfgang Klafkis fem didaktiska frågor. Frågeställningar i arbetet är formulerade utifrån Skolverkets beskrivning av lärarens dubbla uppdrag. Primära teorier som tillämpats i undersökningen har utgjorts av C. G. Jungs arketypteori med Skuggan i förgrunden samt Theodor W. Adornos idébildning om den dialektiska relationen mellan ekonomiska förutsättningar samt mänskliga handlingar och den ideologiska prägel det har på litteraturen. Ansatsen har varit hermeneutisk i främst Hans-Georg Gadamers anda, med inslag av Paul Ricoeurs tankeschema. Tillvägagångssättet har varit av litterärt tolkande slag innebärande att material som relevant forskning inom det didaktiska fältet samt den skönlitterära analysens underlag lästs och begrundats. Undersökningen har visat en relevans för kritisk-konstruktiv didaktik inom litteraturundervisningen.

Studien syftar till att undersöka vad verksamma svensklärare i årskurserna 4– 6 har för uppfattningar om hur värdegrunden kan integreras i arbetet med skönlitteratur och vilken betydelse det kan ha för elever. Det empiriska materialet består av sex kvalitativa intervjuer som har analyserats för att få en djupgående inblick i hur lärarna ser på integrationen av undervisningsuppdragen. De teoretiska utgångspunkterna studien har utgått ifrån framhäver båda skönlitteraturens unika möjligheter. Judith Langer betonar i sin teori de föreställningsvärldar en läsare bygger upp för sitt inre vid läsning av skönlitteratur medan Martha Nussbaum belyser den narrativa fantasins möjligheter att föreställa sig hur andra människor känner och uppfattar sin värld. Resultaten i vår studie visar att lärarna är överens om att skönlitteratur och värdegrundsarbete med fördel bör integreras och där främst möjligheterna blir framträdande. Resultaten visar även att lärarna är överens om att läsning av skönlitteratur kan ha effekt på elevers utvecklande av ett empatiskt och medmänskligt förhållningssätt. Vi kan med vår studie därmed dra slutsatsen att skönlitteratur och värdegrundsarbete kan bidra till att elever utvecklar betydelsefulla förmågor och att de båda uppdragen med fördel bör integreras.

Syftet med denna kvalitativa studie är att ta reda på hur och varför svensklärare i årskurs 4–6 använder sig av boksamtal i sin undervisning. Tidigare forskning visar många fördelar för elevernas kunskapsutveckling genom att de får samtala om böcker och där är Chambers samtalsmodell i fokus. Däremot framkommer det också att det finns svårigheter i arbetet med boksamtal. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet med utgångspunkt i att vi lär oss tillsammans samt Judith Langers föreställningsvärldar och Michel Tengbergs läsarter. Med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex svensklärare i årskurs 4–6 har studiens data kunnat samlas in. Den insamlade datan har systematiskt analyserats utifrån våra frågeställningar och resulterade i olika svarskategorier: hur lärare arbetar med boksamtal, varför lärare arbetar med boksamtal samt svårigheter med boksamtal. Utifrån intervjuerna kan en slutsats göras om att det mest förekommande sättet som boksamtal används enligt studiens deltagare är vid läsläxa och högläsning. Samtliga deltagare beskrev bland annat att eleverna får utveckla sitt ordförråd, sin läsförmåga och sitt sätt att resonera. Dessutom kan boksamtal hjälpa eleverna att uppnå betygskriterierna för årskurs 6. Studiens resultat om hur och varför lärare arbetar med boksamtal stämmer bra överens med den tidigare forskningen inom området. Däremot har det uppmärksammats svårigheter av lärarna som inte framkommer lika mycket i den tidigare forskningen. Den tidigare forskningen tar upp att eleverna kan uppfatta boksamtalen som problematiska om de blir hårt styrda av läraren eller för intima. Ingen av studiens lärare nämner det problemet utan de uppmärksammar i stället andra problem som att tiden och resurserna inte räcker till.

Syftet med denna kvalitativa studie är att undersöka hur svensklärare i årskurs 4–6 arbetar med boksamtal i sin undervisning. Kvalitativa data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med fyra verksamma svensklärare för årskurs 4–6. Därefter har intervjuerna transkriberats och analyserats och sedan har resultatet presenterats utifrån studiens forskningsfrågor. Studiens teoretiska ram grundar sig i det sociokulturella perspektivet eftersom studien syftar till att analysera och beskriva hur boksamtal används i undervisningen. Det sociokulturella perspektivet stärks av Langers sätt att se på hur kommunikation av tankar och idéer med andra utvecklar ens egna föreställningsvärldar. I intervjuerna framkommer det att de fyra lärarna som blivit intervjuade använder sig av liknande metoder under boksamtal, däremot skiljer det sig hur lärarna planerar upp sina boksamtal på grund av olika anledningar. I studien diskuteras likheter och skillnader om hur frågor i boksamtalen används samt vad som kan påverka valet av frågor och strukturen i samtalen. Resultatet av studien visar på att boksamtal är en bra metod att använda för att utveckla elevernas läsförståelse men även för att få eleverna att vilja läsa skönlitterära texter och böcker.

Syftet med studien är att synliggöra förskollärares uppfattningar och erfarenheter av att implementera fysikundervisning med utgångspunkt i barnlitteratur. För att synliggöra pedagogernas uppfattningar användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer, där informanterna bestod av sju aktiva legitimerade förskollärare. Analysen utgick från en fenomenografisk teoriansats i kombination med litterära föreställningsvärldar.  Resultatet i studien visar att förskollärarna har goda förutsättningar för att implementera barnlitteratur i förskolans undervisning, men att uppkomna tillfällen inte alltid utnyttjas. Samtidigt visar resultatet att förskollärarna upplever sina egna fysikkunskaper som bristfälliga, vilket begränsade fysikundervisningen tillsammans med barnen. Förutsättningar såsom kompetens och självsäkerhet med avseende på fysikämnet har betydelse för hur och i vilken omfattning pedagogerna använder barnlitteraturen som pedagogiskt verktyg. I samband med intervjuerna ombads informanterna att exemplifiera möjlig eller befintlig fysikundervisning med utgångspunkt i barnlitteratur. Frågor som detta togs emot positivt då samtliga uttryckte att de utmanades men också inspirerades att fånga upp de fysikaliska fenomen som uppstår i vardagen och i alla typer av litteratur.  Litteraturen i förskolan uppfattades ha en central plats på grund av gott samarbete med bibliotek, region och tillgänglig bokbuss. Dock hade inte fysiken en lika självklar plats i barnens utbildning som barnlitteraturen. / The purpose of the study is to visualize preschool teachers' perceptions and experiences of implementing physics education based on children's literature. In order to make perceptions visible, qualitative semi-structured interviews were used where the informants who participated consisted of seven active licensed preschool teachers. The analysis was based on a phenomenographic theory approach in combination with envisioning literature.      The results of the study show that preschool teachers have good conditions for implementing children's literature in preschool teaching, but that opportunities are not always used. At the same time, the results show that the preschool teachers perceive their own physics knowledge as deficient, which limited the teaching of physics together with the children. Prerequisites such as competence and self-confidence with regard to the subject of physics are important for the teachers use children's literature as a pedagogical tool. In connection with the interviews, the informants were asked to exemplify possible or existing physics teaching based on children's literature. Questions like this were received positively as everyone expressed that they were challenged but also inspired to capture the physical phenomena that occur in everyday life and in all types of literature.   Literature in the preschool was perceived to have a central place due to good cooperation with the library, the region and the available book bus. However, physics did not have as obvious a place in children's education as children's literature.

The Swedish ecological breakthrough of the late 1960’s and the early 1970’s entailed a rapid proliferation of competing perspectives on the environment, on man’s relation to it, and on the possible – dystopian or utopian – futures that lay ahead. By drawing on the theoretical concept of sociotechnical imaginaries as defined by Sheila Jasanoff and Sang-Hyun Kim, this thesis aims to explore the critical role played by these perspectives, and by these visions of the future, during this formative period of the emerging environmental consciousness and of early Swedish environmental politics. With this purpose in mind, the thesis examines the sociotechnical imaginaries mobilized in three Swedish books on environmental politics written by politically concerned scientists, as well as the two first environmental manifests published by the ruling Social Democratic Party in 1968 and 1972. By comparing the imaginaries mobilized in each text, the thesis then argues that the party incorporated certain elements of the critical perspectives into the dominant paradigm, but that they never wavered in their commitment to industrial development. The thesis also shows how these environmental imaginaries were used to legitimize political power, as well as the social democratic hegemony.