Den kvalitativa studien utgår från yrkesverksammas erfarenheter av övergången mellan förskola och förskoleklass med syftet att öka förståelse för upplevelsen av övergången. Det empiriska materialet inhämtades genom fokusgruppsamtal där verksamma med erfarenhet av övergångsprocessen från de båda skolformerna deltog. De yrkesverksamma delgav sina erfarenheter och upplevelser av övergången i samtalen. Resultatet analyserades med stöd i systemteorin som teoretisk utgångspunkt och utmynnade i övergångsprocessen, övergångsaktiviteter, samarbete mellan verksamheterna, föräldrasamverkan samt barns delaktighet. Deltagarnas skildringar av övergångar beskrev en övergång i process. I processen framkom vilka hinder som kan uppstå samt vad som förutsätter goda övergångar. Resultatet visar att det pedagogiska upplägget för övergångsarbetet måste få ta tid och vara tryggt för barnen. Sammanfattningsvis pekar resultatet på att ett gott systematiskt arbete i övergångsprocessen, där dessa komponenter finns med och är väl förankrat i båda skolformerna, undanröjer hinder och genererar goda övergångar för barnen. Specialpedagogens roll i övergångsarbetet blir att leda utveckling av det pedagogiska arbetet med målet att kunna möta behoven hos alla barn och elever samt visa insikt om betydelsen av lagarbete och samverkan med andra yrkesgrupper.

Sammanfattning/Abstract Kurtz, Åsa & Thorman, Madelene. (2022). Framgångsfaktorer i matematikundervisningen i förskoleklass. Speciallärarprogrammet specialiseringen matematikutveckling, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.    Förväntat kunskapsbidrag Denna studie förväntas bidra med en ökad kunskap kring hur lärare kan bedriva framgångsrik matematikundervisningen i förskoleklass för att minska risken att elever hamnar i matematiksvårigheter.    Syfte och frågeställningar Syftet är att öka kunskapen om hur lärare i förskoleklass kan arbeta utifrån begreppsförståelse och resonemangsförmåga som framgångsfaktorer för att undvika att elever riskerar att hamna i matematiksvårigheter. Hur ges eleverna möjlighet att föra matematiska resonemang? Hur skapar lärarna förutsättningar för eleverna att föra matematiska samtal med lärandet i fokus? Hur använder lärarna ett inkluderande arbetssätt för att skapa delaktighet och engagemang?   Teori Studien grundar sig i det specialpedagogiska perspektivet utifrån relationerna och kommunikationen som finns och sker i klassrummet (det relationella och kommunikativa perspektivet).   Metod I studien användes kvalitativa semistrukturerade intervjuer utifrån en frågeguide grundad på   följande tema matematiksvårigheter, resonemangsförmågan, framgångsfaktorer och arbetssätt. Resultatet analyserades utifrån en kvalitativ ansats där studenterna letade efter likheter och skillnader. Utifrån fynden kunde studenterna hitta flera kategorier som passade till studiens teman.   Resultat Resultatet visade utifrån lärarnas erfarenheter och kartläggningsmaterialet att eleverna hade svårigheter i att resonera i matematik. Utifrån de kunskaperna såg lärarna till att undervisningen grundade sig i kontinuerliga möjligheter för eleverna att resonera och delta i andra matematiska samtal. Lärarna använde sig av kooperativt lärande i stor utsträckning för att utveckla resonemangsförmågan. De ansåg även att relationen mellan lärare - elev och elev - elev var av stor betydelse för att eleverna skulle kunna utvecklas i positiv riktning. Utifrån dessa framgångsfaktorer kunde lärarna variera sin undervisning i matematik och nivån på undervisningen för att tillgodose fler elever. Studien är liten vilket gör att resultatet inte kan generaliseras, men framgångsfaktorerna som lärarna lyft fram bekräftas av tidigare forskning kring hur lärare kan arbeta för att minimera risken för elever att hamna i matematiksvårigheter.    Specialpedagogiska implikationer Resultatet av denna studie ger specialläraren möjlighet att ur sitt perspektiv analysera kartläggningsmaterialets (Hitta matematiken) resultat på gruppnivå för att tillsammans med läraren fokusera på den fortsatta undervisningens innehåll och struktur. Detta för att alla elever skall få möjlighet att utveckla sin resonemangsförmåga och begreppsförståelse genom att få komma till tals, känna sig engagerade och delaktiga samt få det stöd de behöver inom ramen för ledning och stimulans.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka utmaningar som förskollärare upplever i samband med samverkan i förskoleklass, samt på vilket sätt de hanterar dessa. Vi har hela tiden utgått från två forskningsfrågor i vår undersökning. Forskningsfrågorna som är grunden för uppsatsen är:– Vilka utmaningar och svårigheter upplever förskollärare inom samverkan med vårdnadshavare i förskoleklass?– Hur hanterar pedagogerna dessa utmaningar? Studien bygger på en kvalitativ intervjustudie med verksamma förskollärare i förskoleklass, genom detta har vi hittat de utmaningar och hanteringar som framkommer enligt förskollärare. Vi valde detta område då vi anser att det inte finns tillräckligt med forskning kring samverkan mellan hem och skola i förskoleklass. Vi anser att detta är problematiskt då majoriteten av litteratur och tidigare forskning påvisar hur viktigt det är med en god samverkan mellan vårdnadshavare och förskollärare. Vi har intervjuat tio förskollärare med en förskollärarexamen som är verksamma i förskoleklass. Intervjuerna har på grund av rådande pandemi skett digitalt. Detta gjordes med hänsyn till de restriktioner som just nu finns i Sverige angående att träffa så få människor som möjligt. Resultatet av det empiriska materialet påvisar att de utmaningar som framkommer är främst utmaningar vid språkskillnader, vårdnadshavares engagemang, Covid-19 samt brist på verktyg och upplevda maktpositioner. Hanteringar av dessa framkommer parallellt i texten i samband med varje utmaning. Vår förhoppning är att denna undersökning ska bidra med en ökad kunskap om vilka utmaningar som framkommer i förhållande till samverkan i förskoleklass, samt hur man som förskollärare kan hantera dessa.

Sammanfattning/Abstract  Pihl Persson, Elin (2021). Informationsflödet - olika aktörers förståelse av övergången och överlämningen mellan förskola och förskoleklass. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.   Förväntat kunskapsbidrag  Vid överlämningar inför övergångar finns en möjlighet att använda befintlig kunskap om barnet för att möjliggöra en positiv och smidig övergång mellan förskola och förskoleklass. Specialpedagogen har en roll som samordnare och handledare vid övergångar. Tidigare forskning visar att informationen är av betydelse vid övergångar och att det behövs ytterligare studier. För att få en ökad förståelse behövs även en förståelse kring vad som händer med informationen vid övergången. Förhoppningen är att studien ska bidra med en ökad förståelse kring informationsutbytet och därmed belysa dess roll i det förebyggande arbetet kring barn i behov av särskilt stöd.    Syfte och frågeställningar  Syftet med undersökningen är att bidra med ökad kunskap kring informationsutbytet och informationsanvändandet vid överlämningen utifrån olika aktörers perspektiv. De preciserade frågeställningarna; Vilka rutiner finns kring informationsutbytet vid överlämningar? Vilken information ges? Varför? Hur används informationen av mottagande personal och skola?   Teori Systemteorin användes för metaperspektivet. Den systemiska kommunikationsteorin tillsammans med Bronfenbrenners utvecklingsekologiska teori användes för samspelet och kommunikationen mellan aktörerna.   Metod En kvalitativ fallstudie gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuer hölls med rektorn på skolan, rektorn på förskolan, en specialpedagog, två förskoleklasslärare (skola), en fritidspedagog och en förskolepedagog (förskola).   Resultat Det finns tydliga rutiner för övergången och överlämningen mellan förskola och förskoleklass i en handlingsplan. Överlämningen är en del i det systematiska kvalitetsarbetet i både förskolan och skolan. I alla intervjuer framkommer ett relationellt förhållningssätt där barnets trygghet poängteras som huvudsyftet för överlämningar. Innehållet i informationen ligger på både grupp- och individnivå när det gäller den sociala- och kunskapsmässiga utvecklingen. Fokus ligger på barn i behov av särskilt stöd, men alla barn får en skriftlig överlämning. Informationen som lämnas vid överlämningar värdesätts och används i olika stor utsträckning. Ytterligheter och motpoler framkommer när det gäller tillit till varandras professioner och kunskap. För ett verkligt samarbete och en samverkan krävs förtroende och tillit till varandras professioner och kunskap. Kunskap kring hur innehållet ska formuleras kan ge en ökad tilltro till sanningshalten i informationen. Ett gemensamt språk underlättar förståelsen och minskar risken för missuppfattningar vid informationsutbytet. Fortbildning och handledning kring hur informationen kan användas är önskvärd för att belysa möjligheterna.    Specialpedagogiska implikationer Genom att ta till vara på kunskapen som finns på förskolorna kan man förebygga hinder vid övergången mellan förskola och förskoleklass. Informationen som ges vid överlämningar kan användas på både organisations-, grupp- och individnivå och är därför en viktig del i det systematiska kvalitetsarbetet. På organisationsnivå kan informationen ge indikationer på hur personalen bör organiseras och även vara behjälplig vid schemaläggning och resursfördelning av personal. På gruppnivå kan den hjälpa till vid gruppsammansättningar och planering av kunskapsinnehåll. På individnivå kan den förebygga hinder och möta barnet på rätt utvecklings- och kunskapsnivå vid skolstarten.    Övergången och överlämningen som fenomen är en bra utgångspunkt för specialpedagogen vid handledning av personal för att öka förståelsen för varje individs betydelse i sammanhanget.    Nyckelord Förskola, förskoleklass, informationsanvändande, specialpedagogik, övergång, överlämning.

Studiens syfte var att få ökad kunskap om speciallärarens roll i arbetet med läs- och skrivutveckling i förskoleklass. Detta undersöktes utifrån speciallärares beskrivningar av ett specifikt kartläggningsmaterial, relaterat till språkutveckling i förskoleklass. Studien hade en kvalitativ ansats och byggde på semistrukturerade intervjuer med åtta speciallärare. Intentionen var att få speciallärarnas beskrivning av sitt uppdrag och samarbetet med pedagogerna i förskoleklass runt läs- och skrivprocessen. Vi ville även få speciallärarnas beskrivning av kartläggningsarbetet i förskoleklass samt deras syn på om materialet fungerade som stöd för att tidigt identifiera läs- och skrivsvårigheter. Då vi utgick från att se förklaringar till skolproblematik i mötet mellan eleven och den omgivande miljön utifrån en individ-, grupp- och organisationsnivå, där det är viktigt att se samband, utgick vi från ett systemteoretiskt förhållningssätt. Studien hade utöver det ett specialpedagogiskt relationellt perspektiv. Samtliga intervjuer transkriberades och sammanfattades genom meningskoncentrering. Detta innebar att längre uttalanden drogs samman till kortare formuleringar som fångade det viktigaste. De korta formuleringarna sorterades under två huvudteman; Speciallärarrollen samt Kartläggningsprocessen. Dessa teman delades upp i underteman, detta för att tydliggöra empirin utifrån studiens syfte och frågeställningar. I intervjuerna beskrevs samarbetet mellan speciallärare och pedagogerna i förskoleklass som relativt nytt. Studien visade att speciallärarna till största del löste skolsvårigheter i förskoleklass på grupp- och organisationsnivå. Först från årskurs 1 arbetade speciallärarna på individnivå med elevernas läs- och skrivutveckling, detta trots att forskning visar att tidiga insatser för elever i behov av stöd är av vikt. Det specialpedagogiska stödet i förskoleklass skedde till största delen i form av handledning, kartläggning, utredning, observationer samt hjälp med läromedel. De flesta speciallärarna hade varit delaktiga i analys av kartläggningsmaterialet. Materialet beskrevs som ett verktyg för att identifiera elever i behov av stöd och för att sätta elevernas kunskap i fokus. Studien visade att där rektor samarbetat med speciallärare i analysprocessen hade förändringar på organisationsnivå blivit en verklighet. Studien visade även att samtliga speciallärare upplevde en ökad kunskapsfokusering, insyn och delaktighet i förskoleklass efter kartläggningens införande. I intervjuerna beskrevs också en önskan om utvecklat samarbete mellan speciallärare och pedagogerna i förskoleklass.

Den fonologiska medvetenheten är en grund för elevernas fortsatta läsning och syftet med studien är därför att undersöka hur lärare arbetar med musik för att utveckla fonologisk medvetenhet i förskoleklass. För att besvara detta användes tre frågeställningar, (1) Hur uppfattar lärare fonologisk medvetenhet? (2) Vilken del av musik, rytm, rim eller ramsor används i svenskundervisningen för att utveckla fonologisk medvetenhet? (3) Hur stor del av undervisningen med fonologisk medvetenhet sker genom användandet av musik, rytm, rim eller ramsor? Studien utgick sociokulturell teori, då musikanvändning i klassrumsmiljö sker i grupp och genom ett socialt samspel. För att besvara frågeställningarna genomfördes semistrukturerade intervjuer i fokusgrupper. I den kvalitativa analysen av intervjuerna framkom det att lärarna undervisade mer av den fonologiska medvetenheten än de beskrev när de bads definiera den. Samtliga respondenter använde musik, rytm, rim och ramsor i svenskundervisningen, men inte enbart för att utveckla den fonologiska medvetenheten. I stället användes Bornholmsmodellen primärt för att utveckla fonologisk medvetenhet.

No description available.

Syftet med denna studie var att bidra med kunskap om hur lärare upplever och arbetar med läsinlärning i förskoleklass och årskurs 1. Studien baserades på en kvalitativ forskningsmetod där datan samlades in via semistrukturerade intervjuer och strukturerade observationer. Detta innebär vidare att det fanns en intervjuguide och ett observationsschema som formulerats specifikt för denna studie. Datan analyserades senare med hjälp av en tematisk analys för att finna samband i materialet. Det hermeneutiska, det kognitiva, och det sociokulturella perspektivet användes därefter för att tolka den data som samlades in i denna studie. Resultatet tydde på att läsinlärning ses som särskilt viktigt i undervisningen, och att läsning är grunden för all inlärning. Vidare framkom att lärarna ansåg att det inte fanns enbart en metod eller ett arbetssätt för att lära elever att läsa, utan att undervisningen bör vara varierad. / <p>Godkännande datum 2022-01-16</p>

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur specialpedagogen kan bidra till att främja framgångsfaktorer i övergångsprocessen från förskola till förskoleklass genom att ta del av skolledares och pedagogers uppfattningar om specialpedagogens roll samt undersöka hur deras uppfattningar förhåller sig till styrdokument och specialpedagogens examensordning.Studien utgår från ett systemteoretiskt perspektiv. Systemteorin handlar om att se helheten av delarna i ett system. Det viktiga i systemteorin är vad som händer här och nu och ta reda på vad som hänger ihop med vad. Skolan ses som ett system som består av olika nivåer och det intressanta är det som sker i gränssnitten. Som specialpedagog på en skola rör man sig i gränssnittet mellan de olika nivåerna, individ, grupp och organisation. Vi har använt en kvalitativ metod i studien för insamlandet av det empiriska materialet. Som kvalitativ metod används halvstrukturerad intervju och gruppintervju av skolledare och pedagoger i förskoleklass från två olika skolor. Studien är genomförd med inspiration från fenomenografi som analysansats.I resultatet framträder sju aspekter av framgångsfaktorer i övergångsprocessen där specialpedagogen kan ha en betydelsefull funktion, vilka är förebyggande, kontinuitet, delaktighet, yttre ramar och villkor, samarbete och samverkan mellan berörda aktörer i övergångsprocessen, relation till vårdnadshavare och dokumentation. Resultatet visar att det krävs en specialpedagog som är delaktig i hela övergångsprocessen och inte bara i överlämnandet av elever i behov av särskilt stöd och som sedan fortsätter finnas med och vara delaktig även efter skolstart. Specialpedagogen kan bidra till att främja framgångsfaktorer i övergångsprocessen genom att fungera som övergångsamordnare.