För att klara av de stora utmaningar vi står inför måste hållbarhetsarbetet genomföras inom flera olika områden i samhället. Stadsutveckling är ett av alla de områden som ska bidra i utvecklingen till ett mer hållbart samhälle. Det ställer krav på att kommuner utvärderar projekt inom stadsutveckling för att få en förståelse för vad som fungerar och vilka delar som ska tas med in i framtida projekt.  Studien har använt sig av kvalitativa forskningsmetoder där en litteraturstudie, av framförallt utvärderingsteori, och en fallstudie, innehållande en dokument- och intervjustudie, har inkluderats. Det övergripande syftet med studien är att få en djupare förståelse och inhämta kunskap om hur utvärderingsarbetet av stadsutvecklingsprojekt går till inom det kommunala arbetet i kommunerna Stockholm, Göteborg och Malmö.  Resultatet av fallstudien visar att det inte finns någon genomgående systematik för utvärdering av projekt inom stadsutveckling, men att olika former av utvärderande inslag förekommer. Samtidigt finns det en generell vilja av att utveckla utvärderingsarbetet bland de tre kommunerna. Emellertid uppges praktiska utmaningar i det dagliga arbetet, såsom resursbrist i form av tid och pengar, begränsa verksamheternas möjligheter att lägga tid på att utvärdera projekt inom stadsutveckling. Vidare uppges även den mänskliga faktorn vara en orsak, där viljan av att blicka framåt är starkare än viljan att stanna upp för analys av projekt som slutförts. Mer informell utvärdering i form av reflektion och muntlig diskussion är någonting som däremot förekommer i vardagen. Idag genomförs det inte någon rutinmässig utvärdering av orsakssamband mellan åtgärd och resultat på kommunerna. Däremot sker det ofta en uppföljning av projektmålen, men i de flesta fall saknas ett analyserande eller värderande moment. Det uttrycks stora svårigheter med att i början av ett projekt inom stadsutveckling formulera kriterier som är betydelsefulla över tid. Vem som ska utföra en utvärdering finns det oenigheter kring. Den främsta fördelen som lyfts med en extern utvärderare är dennes oberoende roll och fördelen med en intern utvärderare är att hen är insatt i den politiska organisationen samt de beslut som har tagits inom projektet. I praktiken är det oftast en intern person som följer upp och/eller utvärderar.  Förvaltningar och kommunala bolag i Stockholms, Göteborgs och Malmös stad, som hanterar frågor inom stadsutveckling, rekommenderas att utföra utvärderingsarbetet kontinuerligt och formativt för att kunna hantera ett ständigt föränderligt samhälle. Redan tidigt i processen bör kommunerna ha en medvetenhet kring vem som är mottagaren av utvärderingsresultatet och på vilket sätt det ska förmedlas. Kommunerna rekommenderas att införa krav för utvärdering av projekt inom stadsutveckling och att avsätta specifika resurser för utvärdering, i form av tid, pengar och personal. / In order to handle the major challenges we are facing, the work with sustainability must be carried out within several different parts of society. Urban development is one of many areas that should contribute to reaching the sustainability goals of society. This requires that municipalities evaluate the projects within urban development. The reason for this is to gain an understanding of which solutions work and which parts of the former project that are to be included in future projects.  The study is based on qualitative research methods including a literature study, primarily of evaluation theory, and a case study, containing a document and interview study. The overall purpose of the study was to gain a deeper understanding and knowledge about how the municipalities of Stockholm, Gothenburg and Malmö work with evaluation of projects within urban development.  The results of the case study show that there is no systematic way for evaluating urban development projects, but that various forms of evaluative features exist. At the same time, there is a general expressed desire to develop the evaluation work among the three municipalities. However, practical challenges in daily work, such as lack of resources in the form of time and money, limit the organisations' opportunities to evaluate projects. Furthermore, the human factor is also stated as a cause; humans tend to want to look ahead rather than to take time on analyzing projects that have already been completed. The more informal evaluation such as individual reflection and oral discussion is something that happens during the workday. Today, there is no routine for evaluating the causality in a project, between measures and results, carried out in the municipalities. On the other hand, the project goals are usually followed up, but in many of these cases there is no existence of analytical or evaluative elements. The study shows experience of great difficulties in formulating criterias that are accurate for a long period of time, from the initiation of the project until the project is completed. In the study there is also a disagreement about the most suitable person for carrying out the evaluation. The main advantage of an external evaluator is its independent role. Furthermore the advantage of an internal evaluator is that they are familiar with the political organization and that they have knowledge of the decisions that have been made within the project. In practice, it is usually an internal person who follows up and/or evaluates.  Administrations and municipal companies in the cities of Stockholm, Gothenburg and Malmö, which handle issues in urban development, are recommended to carry out the evaluation work continuously and formatively in order to be able to handle an ever-changing society. Early in the process, the municipalities should have an awareness of the imagined recipient of the result from the evaluation and consequently in what way it should be communicated. The municipalities are recommended to introduce requirements for the evaluation of projects within urban development. Additionally the municipalities are recommended to earmark specific resources for evaluation, resources in the form of time, money and staff.

The aim of this study is to describe the view of the Sweden Democrats, the Moderates, the Social Democrats and the Green Party on local self-government associated with the establishment of the Settlement Act and how the view of local self-government associated with the Settlement Act has changed over time. A descriptive idea analysis was conducted over two parliamentary debates regarding the Settlement Act from 2016 and 2022, and by applying Strandberg's (1998) analytical framework with six different dimensions on how to study ideas about local self government in the analysis, different ideas about local self-government could be identified in the debates. The results show that the Sweden Democrats, the Moderates, the Social Democrats and the Green party both expressed different and similar ideas about local-self government regarding the establishment of the Settlement Act. Furthermore, the results also showed that the Green party's ideas about localself-government regarding the Settlement Act had undergone more changes compared to the other three parties from 2016 to 2022.

Begreppet hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet infördes i svensk lagstiftning genom kommunala renhållningslagen (1970:892) på 70-talet. En skyldighet att bortforsla och hantera hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet ålades kommunerna samtidigt som ett förbud för andra att hantera avfallet lagfästes. Dokumentation över visst offentligtansvar för avfallshantering i Sverige finns daterat så långt tillbaka som på 1300-talet. På den tiden var renhållning avfallshanteringens främsta syfte vilken efterhölls på grund av sanitära skäl. Avfallslagstiftningen tjänar fortsatt att motverka nedskräpning, men idag är därutöver syftet med det kommunala avfallsmonopolet och omhändertagandeförbudet, skyddet för människors hälsa och miljön. Hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet vilket omfattas av det kommunala avfallsmonopolet definieras i 15 kap. 3 § miljöbalken (1998:808). Hushållsavfall är ett snävare begrepp än avfall, vilket innebär att avfallet först måste falla under avfallsdefinitionen för att komma i fråga som hushållsavfall. Tolkningen av avfallsdefinitionen har till stor del fastslagits genom EU-domstolens praxis. I Sverige råder sedan 70-talet oklarhet om vilket avfall som omfattas av därmed jämförligt avfall från annan verksamhet i 15 kap. 3 § MB och således omfattas av det kommunala avfallsmonopolet. Konsekvensen är att kommuner och verksamhetsutövare saknar kunskap om sina rättigheter och skyldigheter, vilket i sin tur leder till konflikter mellan verksamheter och kommuner. Eftersom avfall av given anledning inte hanteras på ett optimalt miljömässigt sätt, undergrävs i längden miljöbalkens syfte, att skydda människors hälsa och miljön. Flera områden av avfallshanteringen regleras idag av EU-rättsliga bestämmelser. Avfallshierarkin i artikel 4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv1 (avfallsdirektivet) implementerades i 15 kap. 10 § MB genom SFS 2016:7822. Avfallshierarkin är en av flera viktiga principer i avfallsdirektivet, genom vilken en prioriteringsordning fastställs för vad som allmänt utgör det totalt sett bästa miljöalternativet inom lagstiftning och politik på avfallsområdet. Kommunens avfallsmonopol och avfallsdirektivet har skyddsintresset för hälsa och miljö gemensamt. I uppsatsen visas att svensk rätt sedan 2018 tillämpats i förenlighet med avfallshierarkin. I de fall var verksamheter visat att de hanterar deras avfall jämförligt med hushållsavfall enligt en metod med högre prioritet enligt avfallshierarkin än den kommunen eller dess anlitade entreprenör kunnattillgodose har verksamheterna givits dispens från det kommunala avfallsmonopolet. Något som kan ifrågasättas är att verksamhetsutövare i dagsläget fordras genomgå ett dispensansökningsförfarande för att tillåtas ansvara för det egna hushållsavfallet. För närvarande pågår nationella åtgärder för ytterligare tillnärmning av svensk lagstiftning till avfallsdirektivets syfte och ändamål samtförbättring av genomförandet i svensk rätt.

What is studied in this essay is how municipal self-government and the municipal planning monopoly can be affected for municipalities in Region Värmland if physical planning were to be regionalized in Värmland. There is a power shift going on in today´s situation, where the local is being moved more and more to the regional level. It is also a power struggle between who should control different thing. The purpose of the work is to find out how municipalities in Värmland will be affected if the physical planning were to be regionalized. Also how civil servants and their work regarding planning may be affected. This can be seen based on two dimensions that are applied in the study, the dimension of power and the dimension of activity, which can show differences and similarities exist between municipalities. The questions to be answered are:  - What effects and perspectives (pros and cons) do you think the working method can have for the interviewed municipalities if spatial planning is regionalized? -Does it matter if it is a smaller or larger municipality? -How is planning affected by this, what would be the consequences/problems for the businesses from more regional physical planning in Värmland?  Through qualitative interviews, respondents from eight municipalities in Värmland have been interviewed to answer how they think they will be affected if regional spatial planning were to be used in Värmland. The respondents work with relevant professions within community planning. The results show, based on four themes, divided unconditionally based on the respondent´s answers, how the municipalities and their respondents would be  affected. Among other things, the respondents lack responsibility from the region, resources and the municipalities conditions look different and depending on whether it is a small or large municipality it can look different. The local knowledge a municipality has is also important for municipalities, and municipal self- government is also something that municipalities think is important. Politics and democracy are important parts of how things should work. The conclusion shows that different effects and perspectives with pros and cons will affect the interviewed municipalities if spatial planning is regionalized. An important perspecitve is that power between municipality and region plays a role and also that municipalities today work in different ways and are therefore affected differently depending on their size, small or large municipality. The planning and activites will have several different consequences, both good and bad, knowledge and cooperation is something that will be able to improve the planning.

Studiens syfte är att belysa likheter och skillnader mellan de olika centralorganisationerna inom lantmäteri i Norden. Studien omfattar även det nordiska samarbetet för att skapa en djupare förståelse för hur länderna samarbetar inom lantmäteri. De nordiska ländernas centralorganisationer skiljer sig åt i uppbyggnad och arbetsmetoder. Fastighetsförändringar och den fastighetsrättsliga hanteringen är av lika stor vikt i samtliga länder som ingår i studien men hanteras på olika sätt. Danmarks centralorganisation består av tre styrelser. Privata aktörer utför förrättningar som sedan rapporteras till styrelserna för registrering. Organisationen är komplex på så vis att den inte är uppbyggd som en enda organisation, utan består av flera samarbetande parter. Finlands centralorganisation består av flera enheter, områden och avdelningar som styrs av direktörer. Organisationen är statlig där både förrättningar och inskrivning ligger inom centralorganisationens ansvar. Norges centralorganisation är statlig, med få arbetsområden och inriktningar. Inom organisationen hanteras kartor, inskrivning och fastighetsregistrering. Jordskifteretten, vilket är det domstolsväsen som utför stora och tvistiga förrättningar, så som jord-, skogsbruks- och samfällighetsförrättningar. Kommunerna utför de mindre och enklare förrättningarna, exempelvis fastighetsreglering inom detaljplan. Norges organisation går mot en privatiserad förrättningsprocess för att utveckla och förbättra lantmäteriförfarandet inom landet. Norges organisation är mindre i omfattning än de anda nordiska ländernas. Organisation består av färre divisioner och saknar enheter. Sverige har en statlig centralorganisation som hanterar förrättningar och inskrivning. Organisationen baseras på olika divisioner som hanterar fastighetsbildning, fastighetsinskrivning och geodesi. Nordiskt samarbete förekommer mellan både centralorganisationerna och ländernas lantmäteriföreningar, vilka syftar till att stärka samhörigheten och gemenskapen mellan lantmätarna. Samarbetet möjliggör kompetensutbyte, yrkesmässig- och personlig utveckling. Centralorganisationerna i Danmark, Finland, Norge och Sverige skiljer sig från varandra men det finns ändå vissa likheter. Möjligheten att skapa en organisation som fungerar över länderna gemensamt begränsas av den nationella lagstiftningen. En gemensam centralorganisation kommer således inte att bildas och är inte heller syftet med det nordiska samarbetet. / The purpose of the study is to highlight similarities and differences between the different central organizations for surveying in the Nordic counties. The Nordic cooperation’s will be examined to gain a deeper understanding for the cooperation between the countries. Denmark’s organization is consisted by several boards. Those who perform cadastral proce-dure are private operators who report changes in property to the boards for registration. The organization is complex and difficult to get an overview of. The central organization of Finland is large and extensive, with multiple devices, areas and departments controlled by directors. The organization is owned by the state where both cadastral procedure and cadastre is within the central organizations responsibility. The central organization of Norway is owned by the state, with few work areas and specializations. They handle maps, cadastre and registration. It is Jordsifteretten who perform major ordinances and municipalities perform the minor. They are investigation whether the cadastral procedure should be private in order to develop and improve the surveying process in the country. Sweden like Finland has a central organization owned by the state who is handling cadastral procedure and cadastre. The organization is built in a number of different divisions that manage registration of property, cadastre and geodesy. In addition to the government offices are also municipal offices. In both the central organizations and in the countries different surveying associations are Nordic cooperation’s. Both seek to strengthen communion and enable exchange of expertise between the counties. The central organizations of Denmark, Finland, Norway and Sweden are different from each other, but there are still some similarities. The possibility to create an organization that works across the countries in common, is limited by national legislation. A unified central organization will therefore not be formed, nor is it the purpose of the Nordic cooperation’s. By mapping the central organizations an overview is created of the variations between the countries. But despite these differences succeed to get similar results in terms of surveying operations in the Nordic countries.

In 2009, the Swedish legislation regarding the administrative procedure applicable to onshore wind energy was amended, in part to increase wind power production, but also to fulfill the requirements in regard to the administrative procedures for renewable energy activities in the 2009 Renewables Directive. As a result, the dual permit and approval procedures under the Plan and Building Act and the Environmental Code were replaced with a procedure through which large onshore wind power installations are only assessed under the Environmental Code—and thus, only by the relevant County Administrative Board. In order to not circumvent the constitutionally protected and very strong principle of local self-governance of Swedish municipalities, the Swedish government introduced a provision in the Environmental Code, through which the municipalities were given a sort of veto over large wind power installations. According to Chapter 16 section 4, the municipalities’ consent is a prerequisite for granting licenses to large wind power installations. This provision has resulted in a number of issues concerning e.g. transparency and foreseeability. The municipalities do not have to justify or explain their decision, and the operators cannot appeal the decision in regard to its substance, but only in regard to certain procedural aspects found in the Swedish Local Government Act. There is also an issue with the possible non-compliance with Article 13 in the underlying RES-directive—an article that, ironically enough, was one of the main reasons for the 2009 amendment. The aim of this essay is to discuss the 2009 amendment and the problems that have surfaced in connection to the municipal veto, concerning, inter alia, the political goals of reaching a 100 percent renewable electricity production and increasing wind energy in the energy mix. The first three chapters deal primarily with the legislative background, i.e. de lege lata, with the occasional input from the author. The fourth chapter deals almost entirely with de lege ferenda discussions—mainly based on a report from the Swedish Energy Agency and the Swedish Environmental Protection Agency, in which the agencies suggest to altogether remove the provision from the Environmental Code. Other suggestions and alternatives are also discussed in this part. The chapter also contains a de lege lata description of the Danish administrative procedure, highlighting the Danish municipalities’ role in the Danish planning of wind energy. Lastly, in the fifth chapter, the conclusions are discussed briefly, with a suggestion from the author on how to proceed onwards.

Den ökande befolkningen i Sverige medför en stor resursansträngning för landets kommuner i arbetet med att tillgodose behovet av skolplatser i ett redan ansträngt läge med överbelagda skolor och eftersatt lokalunderhåll. Skolverksamheten är en av samhällets grundläggande verksamheter och det är kommunens ansvar att tillhandahålla de uppskattningsvis 400 nya grundskolor som kommer att behövas i Sverige inom de närmsta åren. Syftet med examensarbetet är att åskådliggöra fördelar, utmaningar och utvecklingsområden relaterade till att kommunen hyr grundskolelokaler av en privat aktör jämfört med traditionellt ägande eller hyra av ett kommunalt bolag. Det litterära material som ligger till grund för arbetet grundar sig på sekundärdata från rapporter, lagar och offentlig statistik. Arbetet är främst genomfört med en kvalitativ forskningsansats genom intervjuer i syfte att ta del av intervjuobjektens erfarenheter i ämnet. Intervjufrågorna hade ett semistrukturerat upplägg med syfte att få ett naturligt öppet samtal med både den kommunala och den privata sidan om deras respektive synvinkel. Arbetet fokuserar på nybyggnationer och behandlar inte eventuella utbyggnationer av befintliga skolfastigheter eller andra alternativa lösningar såsom tillfälliga paviljonger. Endast kommunala grundskolor är av intresse för utredningens syfte. Resultatet från intervjuerna bekräftar kommunernas redan idag ansträngda situation i arbetet med lokalförsörjning för skolverksamheten förutom det uppskattade framtida ökade behovet. Processen vid upprättandet av en grundskola är omfattande, det är många faktorer som påverkar och behöver tas i beaktning och förutsättningarna skiljer sig kommuner emellan beroende på faktorer såsom ekonomi, segregation och tillväxt. Utöver de vanligaste alternativen, att kommunen äger skolfastigheten själv eller hyr genom ett kommunalt bolag finns ett alternativ med hyrande från en privat fastighetsägare. Här skiljer sig synsättet och arbetsgången helt mellan kommunerna. Alltifrån en skriven policy om eget ägande av alla grundskolor till en pragmatisk inställning med utgångspunkt från varje specifik grundskolas behov och förutsättningar. En pragmatisk syn på lösningar till skolbristen med hjälp av en marknadsmix tillsammans med privata aktörer där alla parter, kommunala såväl som privata, tillsammans bidrar med sina kompetenser borde ligga i alla parters intresse. / The increasing population in Sweden leads to a great effort by the country's municipalities to meet the needs of school areas in an already strained situation with overallocated schools and neglected local maintenance. School is one of the basic activities of society and it is the responsibility of the municipality to provide the estimated 400 new compulsory schools that will be needed in Sweden within the next few years. The purpose of the study is to illustrate the benefits, challenges and development areas related to the municipality renting compulsory school premises by a private company compared to traditional ownership or rental of a municipal company. The literature underlying the work is based on secondary data from reports, laws and public statistics. The work is mainly carried out with a qualitative research approach through interviews in order to take part of interviewee experiences on the subject. The interview questions had a semi structured approach with the aim of getting a naturally open conversation with both the municipal and the private sector of their respective viewpoints. The study focuses on new constructions and does not deal with any expansions of existing school facilities or other alternative solutions such as temporary pavilions. Only municipal compulsory schools are of interest for the purpose of the investigation. The results of the interviews confirm the already strained situation of municipalities in the work on local supply for schools in addition to the estimated future increase in demand. The process of establishing a compulsory school is extensive, there are many factors that influence and need to be taken into consideration, and the conditions differ between municipalities, depending on factors such as economy, segregation and growth. In addition to the most common options, that the municipality owns the building itself or rents it from a municipal company, there is an alternative in renting from a private property owner. On this matter, the approach and the workflow differ completely between the municipalities. Some have a written policy of ownership of all compulsory schools and others have a pragmatic approach based on the needs and conditions of each specific compulsory school. A pragmatic approach to solutions to school shortages through a market mix together with private actors where all parties, the municipalities as well as the private sector, contribute with their competencies should be in the interests of all parties.

<p>Syftet med studien är att belysa och jämföra hur två jämnstora kommuner i Sverige har implementerat lagen om det kommunala uppföljningsansvaret för ungdomar mellan 16 och 20 år som inte studerar på ett nationellt eller specialutformat program. Vi har använt oss av en kvalitativ metod där vi har intervjuat fem personer i tre olika funktioner för att få olika perspektiv på det vi studerade. Vi fann att det praktiska arbetet skiljer sig åt mellan de båda kommunerna trots att målet är detsamma: att hitta och kartlägga alla ungdomar som befinner sig utanför gymnasieskolan och sedan erbjuda hjälp baserat på individuella intressen, behov och förutsättningar. Kommunerna har liknande verktyg för att hitta och motivera ungdomarna som t.ex. samma registreringssystem, centralt placerade utanför skolan, liknande kontaktsätt och trycker lika starkt på frivilligheten som en viktig faktor. De hittar även alternativa lösningar med sikte på studier, arbete eller övriga åtgärder osv. De skiljer sig även åt i många avseenden bl.a. så finns de under olika förvaltningar, den ena organisationen ligger inom kommunen, den andra externt, den ena samarbetar lokalt och den andra nationellt osv. Vi har dragit slutsatser som t.ex. att bägge kommuner har insett allvaret i att låta ungdomar utanför skolsystemet vara utan sysselsättning och tillsammans med ungdomarna så försöker de därför finna lösningar som fungerar i längden samt att olika sätt att organisera verksamheten kan leda till samma mål.</p> / <p>The aim of this study is to elucidate and compare how two equally-sized municipalities in Sweden have implemented the law on the municipal responsibility for monitoring young people between 16 and 20 who are not studying at a national or specially designed program. We have used a qualitative approach in which we have interviewed five people in three different functions to get different perspectives on what we studied. We found that the practical work differs between the two municipalities, although the objective remains the same: to find and identify all young people who are outside high school and then offer assistance based on individual interests, needs and conditions. The municipalities have similar tools to find and motivate youngsters such as the same registration system, centrally located outside the school, similar means of contact and they both press as strongly in free will as an important factor. They can also find alternative solutions that focus on study, work or other activities. They also differ in many respects, for instance they are under different administrations, one is located in the municipality and the other outside, one works locally and the second nationally and so on. We have drawn conclusions such as both municipalities have realized the gravity of letting young people stay outside the school system be without jobs and together with the young people they try to find solutions that work in the long run and also that different organization of each activity can lead to the same goal.</p>

<p>The Social Democratic Party and the Moderate Party are two parties with different ideological background. The parties have different opinions in issues of public and private matters. The Social Democratic Party profiles it self, through the local and national party programs, as a party for solidarity and security. The Moderate Party, on the other hand, profiles it self through their programmes as a party with a possibility for the individual to shape his or her own life. Through a survey on members in the local government, and two key persons at national level, the view of municipal self-government has appeared. The party programmes constitute a platform for the parties´ views on municipal self-government. These views have been put together with the result of the survey. Urban Strandberg has designed an analysis frame related to municipal self-government. His concept, municipalities’ basic character, board of directors and administration, is the theoretical foundation of the thesis. The content of the Party programmes and the results of the survey are thendiscussed within the frame of Strandbergs concept and Demokratiutredningens rapport SOU 2000:1. From the collective perspective of the theory, the content of party programmes and the result of the survey an image of the parties’ views on municipal self-government starts to grow. Within each party respectively, they keep a common strategy in important issues, which the local governments and the parties’ basic characters have raised. There are dividing lines due to the administration of the municipalities. Civic participation unites the parties in ideological issues. The opinions, in the issue of municipal self-government, differs between the Social Democratic Party and the Moderate Party. The reason for that is because of their fundamental different views in the fields of social order and ideology, as it is described in the party programmes. In reality when the parties shape the politics they cannot profile themselves as much as in the"vision"in their party programmes. The parties have to find a middle course, which is reflected in the answers from some of the respondents.</p>

<p>Många av dagens miljöproblem är kopplade till urbana områden. I strävan efter att nå en</p><p>ekologisk hållbar utveckling är det av stor vikt att städerna för ett aktivt miljöarbete. Sedan</p><p>1970-talet har EU arbetat med miljöfrågor och utarbetat flera strategier för hur en hållbar</p><p>stadsmiljö ska uppnås i Europas städer. Under senare år har allt fler av länderna i Europa</p><p>anslutit sig till unionen, vilket medfört en stor differentiering mellan medlemsländerna. För</p><p>medlemsstater inom den Europeiska unionen som ännu inte har ett välutvecklat miljöarbete</p><p>har EU en viktig roll att spela. Genom att unionen ställer krav samt ger riktlinjer och bidrag</p><p>för utveckling av miljöarbete sker successiva framsteg inom detta område.</p><p>I denna uppsats har vi undersökt hur miljöarbetet i två medelstora städer i Sverige och Polen</p><p>ser ut, samt hur det påverkas av EU:s miljödirektiv. Undersökningen utgörs av en komparativ</p><p>analys av städernas miljöarbete. Det material som vi främst använt oss av är intervjuer med</p><p>personer som arbetar med miljöfrågor inom respektive stads lokala myndigheter. Dessutom</p><p>har vi undersökt båda städernas översiktsplaner. Begrepp som är av betydelse i uppsatsen är</p><p>hållbar utveckling, ekologisk modernisering samt Polluters Pay Principle. Inom EU:s</p><p>miljöpolitik har vi valt att inrikta oss på områden som är relevanta för miljöarbetet i städer. De</p><p>områden som innefattas i arbetet är renare luft, avfallshantering, vattenskydd och avlopp samt</p><p>energi.</p><p>En viktig slutsats vi dragit utifrån det material vi använt är att miljöarbetet i den polska staden</p><p>Opole styrs mer av EU:s miljödirektiv än det i Örebro. Detta har att göra med att miljöarbetet</p><p>i Örebro ligger långt fram i utvecklingen och EU:s direktiv i flera fall uppfattas som</p><p>otillräckliga. Örebro kommuns egna mål innebär alltså i flera avseenden strängare krav än</p><p>EU:s direktiv. Ett resultat av detta är att insikten om EU:s miljödirektiv är mycket lägre i</p><p>Örebro jämfört med Opole, där större delen av miljöarbetet styrs utifrån direktiven. En annan</p><p>betydande slutsats vi kommit fram till är att miljöfrågans omfång ses ur olika perspektiv i</p><p>Örebro och Opole. I Örebro finns mer utrymme för en global syn, där klimatfrågan står i</p><p>fokus, medan miljöarbetet i Opole har en mer lokal inriktning. I och med Polens inträde i EU</p><p>har miljöarbetet i landet tagit fart, inte minst på lokal nivå. Allteftersom de lokala</p><p>miljöproblemen i Opole åtgärdas kan fler av skillnaderna mellan städernas miljöarbete</p><p>komma att suddas ut. Redan idag, vilket vi kommit fram till i detta arbete, finns trots</p><p>skillnaderna även flera likheter i städernas miljöarbete.</p>