Syftet med studien är att bidra med förståelse om hur de yngsta barnen i förskolan samspelar genom den levda kroppen. Frågeställningarna som har besvarats är: Hur bjuder de yngsta barnen in varandra till samspel genom kroppen? Vilka kroppsliga uttryck karaktäriserar de yngsta barnens samspel med varandra? Studien har utgått från en kvalitativ metod med semistrukturerade observationer av de yngsta barnen på förskolan på en småbarnsavdelning. Den teoretiska utgångspunkten för studien är fenomenologi och livsvärldsteorin med ett riktat fokus på begreppet om den levda kroppen.  Resultatet visar att den levda kroppen är en central del i de yngsta barnens samspel och kommunikation i förskolan. De yngsta barnen förmedlar tydligt olika budskap och visar att de vill dela upplevelser med andra genom att aktivt söka kontakt och bjuda in till samspel. De kroppsliga uttrycken har visat sig vara en viktig del i barnens gemenskap och samhörighet där de förstår varandra och samspelar på ett kroppsligt plan som blir meningsfullt för dem. De kroppsliga uttrycken som utmärker sig är att barnen använder kropparnas närhet, beröring och fysisk koppling för att samspela med varandra. De uttrycker sig också genom energiska och stora kroppsrörelser samt genom överdrivna rörelser och dramatiska uttryck. Resultatet visar också hur barnen använder kroppen för att söka uppmärksamhet och imitera för att bjuda in till samspel.

Hysterektomi innebär borttagande av livmodern och är idag ett av de vanligaste ingreppen inom kirurgisk gynekologi i Sverige. Indikationer för att genomgå hysterektomi innefattar bland annat svåra blödningstillstånd, smärta, myom, endometrios samt malignitet. Operationen utförs även akut i livräddande syfte relaterat till komplicerade förlossningar. Hysterektomin kan utföras i kombination med ooforektomi, vilket innebär avlägsnande av en eller båda äggstockarna. Syftet med denna litteraturöversikt är att belysa kvinnors upplevelser av den levda kroppen efter att ha genomgått en hysterektomi, med eller utan samtidig ooforektomi. Litteraturöversikten bygger på forskning av nio artiklar, varav sju är av kvalitativ ansats, en av kvantitativ ansats och en av mixad metod. I resultatet identifierades fyra huvudteman: kroppsuppfattning, kroppsliga upplevelser, kroppen som kvinnlig samt oro över omgivningens uppfattning om den förändrade kroppen. Utifrån dessa ytterligare identifierades åtta subteman: en komplex upplevelse, sexualitet, lättnad över att bli fri från symtom, den förändrade kroppen, förlust av kvinnlighet, förmågan att bära barn, ensamhet och isolering samt relationen till en manlig partner. I diskussionen förs resonemang kring kvinnors upplevelser av den hysterektomerade kroppen. Upplevelsen beskrivs som unik och komplex, präglad av livsvärld, omgivning, normer, kultur och kroppsideal.

Denna uppsats belyser kroppslighetens roll inom Svenska kyrkans liturgi, i syfte att utforska hur fysiska praktiker och sinnliga erfarenheter förmedlar och fördjupar religiös och andlig förståelse. Med en bakgrund rotad i personlig reflektion kring liturgiska traditioner, undersöker studien de specifika praktikerna och deras inverkan på deltagande och uttryck av det gudomliga. Genom en kvalitativ metodik, inklusive en detaljerad innehållsanalys, utforskar denna uppsats två samtida teologers syn på kroppslighet: Martin Modéus och Lena Sjöstrand. Avgränsningar görs för att koncentrera sig på dessa två författares arbeten, som ligger till grund för de empiriska och teoretiska insikter som presenteras. I analysen framkommer det att kroppslighet och sinnlighet är centralt för förståelsen av Svenska kyrkans liturgi, vilket utmanar idén om Ordet som den främsta medlaren av det gudomliga mötet. Resultaten tyder på att kroppsliga gudstjänstpraktiker är betydelsefulla inte bara för den individuella spiritualiteten utan även för att stärka gemenskapskänslan bland församlingsmedlemmar. Uppsatsen avslutar med en diskussion om de möjliga konsekvenserna av kroppsligheten för den bredare kyrkliga praxis samt för framtidens forskningsriktningar - såsom inkluderingen av mångfaldiga kroppsliga erfarenheter i Svenska kyrkans gudstjänstliv. Denna studie bidrar till fördjupad förståelse för hur liturgiska praktiker både kan uttrycka och forma tro i samtidens församlingskontext.

No description available.

Syftet med denna studie är att undersöka lärares erfarenheter av att arbeta med läsning av tryckta texter och text på skärm. Vårt teoretiska ramverk utgår från vad läsning är samt hur olika medier påverkar läsning. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med fyra lärare som undervisar i svenska för årskurs 7-9. Empirin analyseras enligt Braun och Clarkes (2006) tematiska analys där olika koder tillsammans bildar ett tema. Resultatet visar att en majoritet av de lärare som deltar i studien har en större vilja att använda tryckta medier än skärmar i sin undervisning då skärmar kan distrahera eleverna så att det påverkar deras läsning och läsförståelse. Resultatet visar även att bokens fysikalitet kan ha en inverkan på elevernas fokus då bokens ändamål är just läsning, medan skärmar ofta har många ändamål.

Alla människor frågar sig någon gång vad som kan komma ske efter att vi dör. Tankar om döden och livet efter detta är alltid ett aktuellt samtalsämne, inte minst inom religionsvetenskapen. Att vara ovetande om framtiden kan vara skrämmande och religioner gör nästan uteslutande alltid försök till att svara på dessa frågor och ge ro till den oroliga människan. Något som fungerat som en lösning på människans rädsla för döden inom den judiska och kristna traditionen är tron på den kroppsliga uppståndelsen.Denna uppsats ger större kunskap om hur judiska och kristna teologer och traditioner sett på kroppen i samband med uppståndelsen inom båda religionerna. För att utkristallisera de olika kroppssyner som figurerar i denna diskussion har en kvalitativ litteraturanalys använts för att analysera utvalda teologers forskning. Ett analysverktyg som består av fyra olika kroppssyner har använts för att skilja de olika kroppssyner åt. I analysen har även en distinktion gjorts mellan holistiska och hellenistiska teologer.Resultatet visar på på att kroppssynerna är religionsöverskridande och bygger mer på om teologen tillhör den holistiska eller hellenistiska traditionen än vilken av religionerna man tillskriver sig. / All people at some point ask themselves what could happen after we die. Thoughts about death and the afterlife is always a current topic, not least within the science of religion. To be uncertain of the future can be intimidating and religions almost exclusively try to answer these questions and give peace to the troubled man. Something that have functioned as a solution to man’s fear of death in the Jewish and Christian tradition is the belief in the bodily resurrection.This paper provides a greater understanding of how Jewish and Christian theologians and traditions look at the body in connection with the bodily resurrection.To crystallize the variety of body visions that appear in this discussion a qualitative literature analysis have been used to analyse research from selected theologians. A tool that have been used for the analysis consist of four different body visions. The analysis also consist of a distinction between holistic and Hellenistic theologians.The result shows that the body views exceeds the boundaries between religions and depends more on if the theologican is part of the holistic or Hellenistic tradition than which religion they ascribe to themselves.

Syftet med arbetet är att undersöka en sångares kroppsliga gestaltning av ett musikstycke vid musikaliskt framträdande. Detta har undersökts genom videofilmning av framträdanden, och analyser av dessa med fokus på kroppsliga uttryck. Till detta har loggbok förts över tankar och händelser från framträdandena. I analysen av framträdandena har som teoretiskt perspektiv ett multimodalt designteoretiskt perspektiv använts. I resultatet presenteras hur olika resurser används, hur dessa resurser samspelar och hur de påverkar varandra. Det framkommer att den kroppsliga gestiken har två huvuduppgifter vid framträdanden, dels att vara stödjande för sångtekniken samt uttrycka och gestalta ett budskap. Det framkommer också att inre visuella bilder används, dels för att gestalta och förmedla ett budskap. I diskussionen diskuteras olika förutsättningar för framträdanden utifrån det designteoretiska perspektivet och den tidigare forskning som tagits upp i bakgrundskapitlet. / The purpose of this study is to examine the singer’s physical disposition when performing a piece of music. This has been investigated by video documented performances and analysis with a focus on bodily expressions. To transfer the thoughts and events from the different performances, I have used a logbook. The multi-modal design theory perspective has been used as a theoretical perspective in the analysis of the performances. The result shows how the various resources are used and how these resources interact and how they affect each other. The bodily gestures have two main tasks during the performances: to be supportive of vocal technique and to express and portray a message. Results emerge indicating that the internal visual images are used to partly portray and convey a message. In the discussion chapter different aspects for the performance are discussed based on the design theoretical perspective and the previous research raised in the background chapter.

Denna studie undersöker olika semiotiska resurser, teckensystem och tecken på lärande som visat sig i mitt övande på polyrytmik med stöd av det designteoretiska perspektivet. Övningen har haft sin utgångspunkt i två olika metodböcker; Applying Karnatic Rhythmical Techniques to Western Music av Rafael Reina (2015) och The Reference Rhythm Method av Mulle Holmqvist (2010). I Rafael Reinas bok lär författaren ut grunderna inom det indiska tala-systemet, som är en del av den sydindiska klassiska musiken. Mulle Holmqvists metod går ut på att lära sig polyrytmik genom att först lära sig en enklare rytm, som påminner om den önskade polyrytmen, för att sedan jämna ut slagen tills det uppstår en polyrytm. Genom att följa min egen lärprocess med hjälp av loggbok och videoinspelningar vid användandet av dessa metodböcker, redogörs i resultatet för hur olika semiotiska resurser kommit att visa sig och hur de i sin tur synliggjort olika tecken på lärande. Exponerandet av dessa tecken på lärande och användandet av resurser har resulterat i en ökad förståelse för hur olika metoder för polyrytmik kan användas och vilka metoder som fungerat bäst för mig. / This study examines various semiotic resources and signs of learning that have manifested themselves in my practice of polyrhythms, with the support of the design theoretical perspective. Two different method books have been used in this essay; Applying Karnatic Rhythmical Techniques to Western Music by Rafael Reina (2015) and The Reference Rhythm Method by Mulle Holmqvist (2010). Rafael Reina's book teaches the basics of the Indian tala-system, which is part of South Indian classical music. Mulle Holmqvist's method involves learning polyrhythms by first learning a simpler rhythm, which resembles the desired polyrhythm, and then level out the beats until a polyrhythm occurs. By following my own learning process with the help of a notebook and video recordings, whilst using these method books, it is shown in the results how different semiotic resources is discovered and how they affect different signs of learning. Exposing these signs of learning and the use of resources has resulted in a greater understanding of how different methods of polyrhythms can be used and which methods have worked best for me.

Syftet med studien är att genom en kvalitativ metod bidra till befintlig forskning om olika strategier som elever i årskurs 1 och 2 använder sig av vid handskrivning. I studien använder jag mig av individuella intervjuer med både lärare och elever, samt observationer av elever när de skriver med penna. Fenomenografi har använts som metod vid databearbetningen. Genom en kvalitativ metod och ”embodied cognition” som teoretisk utgångspunkt får jag både höra vilka strategier eleverna beskriver att de använder sig av, men även se vilka kroppsliga rörelser och strategier de uppvisar. Det framkommer även hur lärarna beskriver sin skrivundervisning och att de inte har tid att notera elevernas kroppsliga uttryck. Resultatet åskådliggör att eleverna uppvisar många kroppsliga rörelser vid handskrivning. Med stöd i tidigare forskning visar sig dessa rörelser vara både kognitiva och kroppsliga strategier, vilka hjälper eleverna i deras skrivprocess. Ibland signalerar även rörelserna behov av hjälp, trots att eleverna inte själva är medvetna om dem. / The purpose of this study is to, through qualitative methods, contribute to existing research about different strategies that pupils in grades 1 and 2 make use of in handwriting. In the study, I carry out individual interviews with both teachers and pupils, along with observations of pupils when they are writing with pencils. The method used in data processing is phenomenography. Through a qualitative method and “embodied cognition” as a theoretical starting point, the pupils describe which strategies that they use, but also which body movements and strategies they show. The result also shows how the teachers describe their writing instruction and that they do not have time to take note of the pupils’ bodily expressions. The result illustrates that the pupils display many bodily movements during handwriting. Drawing on earlier research, this study shows that these movements are both cognitive and bodily strategies, which help pupils in their writing process. Sometimes the movements signal a need of help, even though the pupils are not aware of it themselves.