Roughly 130 000 dwellings have been officially registered since Norway as of summer 2009 passed their bill “Energimerkeforskriften” on energy performance certificates in buildings. The main objective is to decrease the total amount of national energy consumption by producing a methodology of calculation of the integrated energy performance of buildings as well as proposing cost effective measures to lower each building’s energy consumption.  As the measures should not contravene nor be incompatible with the intended quality and character of the building, the “Energimerkeforskriften” exempts buildings that due to their historical and cultural values are protected cultural heritage legislation. The current system offers a couple of professional certification alternatives, but when two online semi-automatic methods developed specifically for non-professionals are by far the most used, and since the methods of calculation primarily have focused on modern building materials and construction, the rest of the historical building stock stands literally unprotected by incorrect performance certificates and high-risk energy efficient measures.  The objective of this thesis is to identify if the current Norwegian energy certificate system poses a threat to older buildings. It also tries to pinpoint relevant additions in order to minimize those potential risks in a near future by relating potential impact to what is determined as the main character-defining values of a building. The results show that the system clearly has its flaws, mainly regarding the estimation of energy consumption, and that the automatically recommended energy efficient measures would pose a serious potential threat to the historical building stock of Norway if they were to be implemented. / Bakgrunden till arbetet är de krav som EU direktivet (2002/91/EF) om byggnaders energiprestanda ställer på upprättande av energideklarationer och energieffektiviserande åtgärdsförslag. Till följd av att direktivet lämnat utrymme för given tillämpningsmetod har Norge utvecklat ett deklarationssystem där gemene hus- och fastighetsägare fått möjlighet att själva genomföra sin energideklaration, något som i andra länder enbart får genomföras av oberoende experter eller företag. Sedan systemet togs i bruk under slutet av 2009 har cirka 130 000 unika energideklarationer genomförts av privatpersoner genom den officiella hemsidan för Energimerke-systemet. Hemsidan tillhandahåller ett energiberäkningsprogram vilket med hjälp av olika tekniska och byggnadsrelaterade uppgifter som registreras av använder genererar en energideklaration. Systemets beräkning av byggnadens energibehov och uppvärmningssystemets verkningsgrad faller sedan samman i ett energimerke som i sin tur är ett krav att ha vid försäljning eller uthyrning av en bostad. Utöver själva beviset rekommenderas även ett antal energieffektiviserande åtgärder.  Med ett rådande undantag för kulturhistoriskt skyddade byggnader och ett system som inte är anpassat efter äldre konstruktioner verkar det dock kunna finnas vissa risker med den nuvarande metoden. För att genomföra en första granskning av systemet och dess möjliga konsekvenser för äldre byggnader i Norge har detta arbete därför ställt ett stort statistiskt underlag av tidigare energideklarationer mot utfallet i några fallstudier och simuleringar. Syftet är att ge svar på huruvida energideklarationssystemet utgör ett hot mot äldre byggnaders karaktärsbärande värden eller ej, samt försöka identifiera hur systemet kan förbättras och utvecklas. Ett viktigt moment i att försöka svara på arbetets frågeställningar har utgjorts av ett resonemang vilket lett fram till det sammanvägande begreppet karaktärsbärande värden. Satt i förhållande till energideklarationssystemets åtgärdsförslag och lagrummets egna varsamhetsparagrafer har det kunnat ge en fingervisning om vilka åtgärder som utgör störst risk för äldre byggnader.  Resultaten visar att systemet med estimerade energiberäkningar verkar genera felaktiga värden som förvärras ju äldre och enklare byggnaderna respektive registreringarna är. Det är även tydligt att åtgärder med hög risk för byggnaders karaktärsbärande värden ständigt återkommer som förslag samtidigt som systemet ej heller tar hänsyn till kostnadseffektiva aspekter. För att minimera riskerna föreslås att systemets tekniska ramar utvidgas samtidigt som systemets åtgärdsförslag ses över och eventuellt begränsas till att gälla brukarrelaterade råd. / Spara och Bevara

Uppsatsen tar upp breddningen av Kungsgatan i Norrköping. Här listas orsakerna till varför ingreppet genomfördes, konsekvenserna detta fick för kulturmiljöerna och motståndet som uppstod när hotet började realiseras. Uppsatsen tittar på vilka faktorer (politiska, stadsplanemässiga, kulturvårdande, ekonomiska) som påverkar en gatas förändring och vad som värderas högst.

Kulturvärden i detaljplaner är en fallstudie som undersöker antikvariska förundersökningar framtagna till planprocessen. Huvudtemat som uppsatsen undersöker är hur metoder för identifierandet av kulturvärden påverkar den antikvariska förundersökningen. Slutsatsen visar att det ofta är svårt att läsa ut om en metod har använts eller inte då den inte alltid presenteras i förundersökningen. Vidare har uppsatsen åskådliggjort att antikvarien som tar fram planeringsunderlaget – i denna fallstudie – inte tydligt hävdar kulturvärdet mot andra intressen i planprocessen. Samtidigt finns inga krav idag på att ett sådant ställningstagande ska ske. / Cultural values in Detailed Development plans is a case study that examines antiquarian preliminary studies developed for the planning process. The main theme that the essay examines was how methods for identifying cultural values affect the antiquarian preliminary study. The conclusion shows that it is often difficult to read whether a method has been used or not as it is not always clearly presented in the preliminary study. Furthermore, the thesis has shown that the antiquarian who produces the planning data - in this case study - does not fully assert the cultural value against other interests in the planning process. At the same time, there are no requirements today for such a position to be taken.

Uppsatsen undersöker den halländska bingetraditionen från 1600-talet fram till idag. Binge är ett halländskt ord för att sticka, och syftar på den sticktradition som finns där. I Halland har människor stickat sedan 1600-talet. Av nöd började man sälja stickade varor och detta utvecklades under 1700- och 1800-talen till en stor verksamhet. Under början av 1900-talet startades Föreningen Bindslöjden som nedtecknade gamla halländska mönster och anställde stickare som stickade plagg med dessa mönster på, som de sedan sålde. Uppsatsen följer sedan den halländska bingetraditionens utveckling fram till idag, då det finns många människor och flera olika föreningar samt organisationer som utövar och jobbar med den halländska bingetraditionen. Uppsatsen går även igenom hantverkets utförande och tar upp olika mönster, redskap och tekniker. Mönster som finns inom den halländska bingetraditionen är exempelvis Bjärbo, Blomster, och Krok. Även begreppet binge diskuteras i uppsatsen, då betydelsen inte är helt fastställd. Inom den halländska bingetraditionen finns det även olika uppfattningar om vad som är rätt och fel, till exempel när det gäller garnkulörer. Denna uppsats lyfter denna diskussion om vad som hör till den halländska bingetraditionen och även binge som ett immateriellt kulturarv. Det finns nämligen en målsättning att skapa en förteckning om den halländska bingetraditionen till institutet för språk och folkminnen. För att ett immateriellt kulturarv ska bevaras är det viktigt att det utövas och utvecklas, vilket kan skapa svårigheter eftersom det finns flera åsikter om vad som ingår i bingebegreppet och vad som anses som rätt och fel. Det finns även andra svårigheter, som till exempel frågan om vem det är som har rätt att uttrycka sin åsikt i bevarandefrågan. / This essay describes the tradition of binge from the Swedish province of Halland. Binge is an old word from Halland that means to knit, and refers to the knitting tradition in Halland. People have been knitting in Halland since the 17th century and the need for an income made people knit things that they could sell. The selling of knitted goods grew bigger during the 18th and 19th century and in the beginning of the 20th century an association called Bindslöjden started. They documented old knitting patterns from Halland, hired knitters that knitted items with color work of these old patterns on them. Bindslöjden then sold these knitted garments. This essay describes the tradition of binge from Halland on to this day, when there still are people and different associations that practice the tradition of binge. This essay also describes the handicraft behind the tradition of binge like the patterns, tools and techniques. Examples of color work patterns that you can find within the tradition of binge is Bjärbo, Blomster and Krok. The word binge is also discussed, because the meaning of it is not fully clarified. Because of that there are differences in what people think the word binge means and also what is right or wrong within the tradition of binge. An example of this is the different opinions about the colors of the yarn. This essay also puts focus on the discussion about what is included in the tradition of binge, and also the discussion about binge as an intangible cultural heritage. The essay focuses on the tradition of binge as an intangible cultural heritage because there is a will to submit a document about the tradition of binge to the Institute for Language and Folklore. It is important that the intangible cultural heritage is practiced and can evolve, so that the intangible cultural heritage can be preserved. This can cause difficulties since there are different opinions about what is included in the tradition of binge from the Swedish province of Halland. Another difficulty is the question of who is entitled to have an opinion about the preservation.

Traditional sailing ships, as opposed to vernacular boats, evolved to consist of certain types of vessels that couldbe produced in the same way in different countries and were also sold between countries. They were usuallyengaged in longer voyages which often resulted in an international crew. The traditional sailing ships that sailinternationally today are still characterised by international crews. In my thesis I argue that traditional Westernsailing ships are part of a historically transnational maritime culture, and that their significance as transnationalcultural heritage lives on today. At the same time, traditional sailing ships have much to contribute to todays andfuture society. They are kind to maritime life, while proving to be useful instruments for achieving better mentalhealth, teamwork, and learning seamanship. Unfortunately, the great potential and importance of traditional shipsas transnational cultural heritage is rarely acknowledged, as today's heritage discourse is still strongly influencedby the hegemonic cultural discourse that author Laurajane Smith calls Authorised heritage discourse.Furthermore, today's maritime rules create both practical and economic difficulties for traditional sailing ships,as today's maritime rules are written for modern motorised ships that have completely different physical andeconomic conditions. Through interviews with primarily employees on the ships Götheborg and Tres Hombres,it appears that the greatest challenges are linked to the national regulations, and that there is a great need forpoliticians and officials to get involved in creating rules that are adapted to traditional ships. In addition, moremaritime officials with knowledge of sailing vessels are needed to achieve better safety when handling traditionalsailing vessels.Since traditional sailing ships often sail internationally, it is important that the regulations in different countriesare harmonised. One conclusion is that this is something that should be dealt with by the EU as the activities ofsailing ships are a common transnational cultural heritage that can contribute to more cooperation between theirmember countries and to strengthen international relations. / Traditionella segelfartyg till skillnad från allmogebåtar, utvecklades till att bestå av vissa fartygstyper som kundeproduceras på samma sätt i olika länder och även säljas mellan länder. De var oftast engagerade i längreseglingar vilket gärna ledde till en internationell besättning. De traditionella segelfartyg som seglar internationelltidag är fortfarande präglade av internationella besättningar. I min uppsats argumenterar jag för att traditionellavästerländska segelfartyg är del av en historiskt nationsöverskridande maritim kultur, och att deras betydelsesom nationsöverskridande kulturarv lever vidare än idag. Traditionella segelfartyg har samtidigt mycket att bidramed till dagens och framtidens samhälle. De är skonsamma mot havsmiljön, samtidigt som de har visat sig varaanvändbara instrument för att uppnå bättre psykisk hälsa, samarbetsförmåga, och att lära sig sjömanskap.Tyvärr uppmärksammas sällan traditionsfartygens stora potential och vikt som nationsöverskridande kulturarv,eftersom dagens kulturarvsdiskurs fortfarande är starkt präglad av den hegemoniska kulturdiskurs som forskarenLaurajane Smith kallar för Authorised heritage discourse.Samtidigt skapar, dagens regler för sjöfarten både praktiska och ekonomiska svårigheter för de traditionellasegelfartygen eftersom dagens sjöfartslagstiftning är skriven för moderna motordrivna fartyg som har helt andrafysiska och ekonomiska förutsättningar. Genom intervjuer med i första hand anställda på fartygen Götheborgoch Tres Hombres, framkommer att de största utmaningarna är kopplade till de nationella regelverken, och attdet finns ett stort behov av att politiker och tjänstemän engagerar sig i att skapa regler som är anpassadetraditionella fartyg. Samtidigt behövs det fler maritima tjänstemän med kunskap om segelfartyg för att kunnauppnå bättre säkerhet vid hantering av traditionella segelfartyg.Eftersom traditionella segelfartyg ofta seglar internationellt är det viktigt att regelverken i olika länderöverensstämmer. En slutsats är att detta är något som borde behandlas av EU då segelfartygen är ettnationsöverskridande kulturarv som kan bidra till mer samarbete mellan deras medlemsländer och styrkainternationella relationer.

Följande uppsats är en undersökning av ett antal svenskars inställning till-/ och kunskap om byggnadsvård. Informationsinhämtning till uppsatsen har skett via en webbenkät och en intervju med representanter från Svenska Byggnadsvårdsföreningen. Enkätsvaren har analyserats med hjälp Huuhka och Vestergaard’s teori om byggnadsvård och cirkulär ekonomi och av tidigare utförd forskning. Enkätsvaren har granskats tillsammans med svaren på enkätens huvudfråga ”Besitter du kunskap kring byggnadsvård?”. En majoritet av respondenterna, 61%, uppskattar att de besitter kunskap om byggnadsvård. 31% uppgav att de inte innehar någon kunskap om ämnet och ca 8 % svarade att de är ”Osäker på vad byggnadsvård innebär”. Resultatet visar en trend bland respondenterna till ökat intresse för återbruk och på så sätt även cirkulär ekonomi. / The following essay is an investigation of a number of Swedes' attitudes towards-/ and knowledge of building preservation. Information gathering for the essay has taken place via a web survey and an interview with The Swedish Association for Building Preservation (Svenska Byggnadsvårdsföreningen). Analysis of the survey responses has been carried out using Huuhka and Vestergaard's theory of building preservation and circular economy, of previous research and the survey responses have been reviewed together with the answers to the survey's main question "Do you have knowledge about building preservation?". A majority of the respondents, 61%, stated when asked that they have knowledge of building preservation. 31% stated that they have no knowledge of the subject and about 8% answered that they are "Unsure of what building preservation entails". The result shows a trend among the respondents towards increased interest in recycling and thus also the circular economy.

Denna studie undersöker en samling bestående av glas från Eda glasbruk som finns på Värmlands museum. Studien utgår från att föremål i samlingar kan berätta en egen historia, men också representera och berätta något mer utifrån urvalet som gjorts och om informationssystemet som skapats kring samlingen. Syftet är därmed att skapa en bild av hur en samling kan se ut och vad samlingens kontext kan berätta. Detta är gjort genom perspektiv av samlingar och samlande, presentation och representation samt värderingar, som finns i tidigare forskning. Studien har gjorts genom en observation av samlingen och föremålen, tillsammans med deras tillhörande dokumentation. Studien ger också en bild av glasbrukets historia för att kunna koppla till vad som visas av glas från Eda glasbruk i samlingen hos Värmlands museum. Studien har kommit fram till att urval i samlingen kan berätta vad som ansetts högt värderat av samlaren ellersamhället på olika sätt. Den visar också att föremål i samlingar är beroende av sin dokumentation för att bevara sin historia och för att upprätthålla en relevans. / This study examines a collection of glassware from Eda Glassworks housed at Värmlands Museum. The study is based on the idea that objects within collections can narrate their own stories, but also represent and convey broader narratives based on the made selection and the system with information established around the collection. The aim is to create an understanding of what a collection might look like and what the context of the collection can tell. This is achieved through perspectives on collections and collecting, presentation and representation and values, found in previous research. The study was conducted through an observation of the collection and its objects, along with their accompanying documentation. Additionally, the study provides an overview of the history and production at the glasswork to connect with what is displayed from Eda Glassworks in the collection at Värmlands Museum. The study has concluded that the selection within the collection can indicate what has been highly valued by the collector or the society in various ways. It also demonstrates that objects in collections rely on their documentation to preserve their history and to maintain relevance.

Syftet med denna studie är att undersöka textilförvaringen i Svenska kyrkan, specifikt Visby och Strängnäs stift. Studiens fokus ligger på hur förvaringen ser ut i praktiken jämfört med vad litteratur och riktlinjer anser vara ”best practice”. Studien ämnar även att undersöka hur och i vilken utsträckning församlingarna använder rutiner och riktlinjer. För att undersöka hur textilförvaringen ser ut har enkäter skickats ut till ett antal församlingar och pastorat i stiften. Det har även hållits intervjuer med Visby stiftsantikvarie och fastighetssamordnare, samt Strängnäs stiftsantikvarier. Studien visar att textilförvaringen i stiften är modern, men att det finns förbättringspotential, specifikt inom rutiner, kommunikation och ansvar. Stiften prioriterar olika aspekter när det kommer till textilförvaringen, vilket kan förklara skillnader i till exempel inneklimat och förvaringslösningar. Riktlinjer och leddokument används och är följbara i viss utsträckning, men studien visar att vissa riktlinjer är svåra att följa på grund av ekonomiska begränsningar och brist på arbetskraft. Klimatförändringar, minskade intäkter och minskat ekonomiskt stöd kom-mer troligen göra detta ännu svårare i framtiden. / The purpose of this study is to investigate textile storage in the Church of Sweden, specifically Visby and Sträng-näs diocese. The focus of the study is on how the storage looks in practice compared to what literature and guidelines consider to be ‘best practice’. The study also aims to investigate how and to what extent the parishes use standards and guidelines. To investigate how textile storage looks, questionnaires have been sent out to a number of parishes and pastorates in the diocese. Interviews were also held with the Visby diocesan antiquarian and property coordinator, and the Strängnäs diocesan antiquarians. The study shows that textile storage in the dioceses is modern, but that there is potential for improvement, specifically in routines, communication and responsibility. The dioceses prioritise different aspects when it comes to textile storage, which may explain differences in, for example, indoor climate and storage solutions. Guidelines and guidance documents are used and followed to a certain extent, but the study shows that some guidelines are difficult to follow due to financial constraints and labour shortages. Climate change, reduced revenues and reduced financial support are likely to make this even more difficult in the future.

A goal in conservation is that cultural heritage should be for everyone and therefore should be experienced by everyone. With ramps, lifts, Braille exhibitions, sign language interpreted tours, tours for the visually impaired, etc., adaptions are made for people with physical disabilities. The purpose of this paper is to highlight how the Nordic Museum works to reach people with neuropsychiatric disorders along with the specific needs and disabilities which may need to be met by the museum. The case study will aim to highlight problems and opportunities in pedagogy of exhibitions focused on neuropsychiatric disorders. Moreover, it provides an indication of how the works with these issues at the museums are implemented, etc., which can create a greater awareness for the various professions in museums and conservations. This has been examined by the means of interviews, with the unions that advocate groups of neuropsychiatric disorders, and observations of selected exhibitions and shows, museum space, some audioguide-tours and part of the museum's website. In addition, other interviews are made with a museum educator with experience in the subject and a museum educator and head of the department of hosts and shops from the Nordic Museum. The materials which are used are mainly written public reports, as for example the Nordic museum Annual 2015. The museum caterers mostly focus on physical disability. They have also focused on reading disabilities and dementia, in addition to the physical functional limitations. The museum does its best and have a desire to improve themselves, which is shown at their website. The educational tools and approaches, etc. is well thought through, but the focus here is primarily on children and not adults. Something that may be because they have more impressions for children than for adults, if one example is taken. Some of the unions advocate “design for all” and more focus on a different view from the society, as well as personal attitudes to face persons with neuropsychiatric disabilities. They believe this will also affect the museum's education in general. Also, the use of different types of media and interactions in the exhibitions, as well as peace in the museum hall will make an impact in the pedagogy of the museum. The conclusions are that it probably always will be development potential in the pedagogy of the museum. The Nordic Museum has come a long way in the use of several media, but the design could in some cases be fine-tuned. Awareness of neuropsychiatric disorders could also be developed, both in society and in museums. / Ett mål inom kulturvård är att kulturarvet ska finnas till för alla och därmed ska kunna upplevas av alla. Anpassningar till personer med fysiska funktionsnedsättningar görs till exempel med ramper, hissar, blindskrift på utställningar, teckentolkade visningar, visningar för personer med nedsatt syn etc. Syftet med uppsatsen är att belysa hur Nordiska museet riktar sig till personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vilka åtgärder som görs och kan göras för att tillgängliggöra museet för dessa personer samt vad för behov som kan behöva tillmötesgås hos dessa personer. I sammanhanget får fallstudien syftet att belysa problem och möjligheter med utställningspedagogik inriktad mot neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta kan dessutom ge en indikation på hur arbetet med dessa frågor på museer ser ut etc., vilket kan skapa en större medvetenhet hos olika museala professioner samt inom kulturvårdens andra professioner. Detta har granskats med hjälp av intervjuer och korrespondens med förbund som representerar olika grupper inom neuropsykiatriska funktionsnedsättningar samt observationer av utvalda utställningar och visningar, museets lokaler, vissa audioguiderundor och delar av museets hemsida. Utöver detta har intervjuer gjorts med en museipedagog med erfarenhet i ämnet och en museipedagog samt sektionschefen för bl.a. museivärdar vid Nordiska museet. De material som har används är främst offentliga skriftliga källor, som exempelvis museets årsredovisning 2015. Museet riktar i första hand sitt tillgänglighetsarbete mot fysiska funktionsnedsättningar. För neuropsykiatriskt funktionsnedsatta fokuserar de i första hand på lässvårigheter samt demenssjukdomar. Museet gör sitt bästa och har en vilja att förbättras, vilket märks på exempelvis hemsidan. De pedagogiska verktygen och angreppssätten etc. är väl uttänkta, men fokusen ligger här främst på barn. Detta kan bero på att de har fler visningar för barn än för vuxna. En del av förbunden förespråkar design för alla samt mer fokus på en annan samhällssyn, samt personliga attityder emot personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Detta är något som de tror kommer att påverka museets pedagogik i stort. I övrigt, gällande hela museets pedagogik, lägger de störst vikt på tydlighet, användning av olika typer av medier och interaktioner i utställningar samt försöka få fram ett lugn i lokalerna. Slutsatserna blir här att det troligen alltid kommer finnas utvecklingspotential inom museers pedagogik. På Nordiska museet har de kommit långt i användandet av flertalet medier, men utformningen skulle i vissa fall kunna finputsas. Medvetenheten kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar behöver och kan också utvecklas både i samhället och på museer.

Forskningen kring kommunikationen mellan museiverksamhet och skolverksamhet är inte utbredd, hur man når målgruppen skolan är heller inte alldeles givet och skolorna är en svår målgrupp att nå för landets alla museum. Uppsatsen behandlar detta fenomen med fallstudien och friluftsmuseet Bungemuseet på Gotland som ett konkret exempel. Bungemuseet har genomgått en omorganisation på grund av kraftigt reducerade besökssiffror och i samband med omorganisationen gjorde Henrik Zipsane en utredning kring verksamheten. Uppsatsen ämnar att följa upp Zipsanes utredning kring verksamheten, genom att gå vidare med påståendet att ”det finns ett behov att noggrant granska vilka målgrupper man vill och kan nå samt vad dessa efterfrågar (---) och det finns bara ett sätt att få reda på det: Fråga dem!”. En kvalitativ undersökning med intervjuer har därför gjorts med verksamma inom Bungemuseet, Fårösundskolan och Södervärnskolan på Gotland kring vad de efterfrågar. Uppsatsen behandlar Bungemuseets verksamhet och vad de erbjuder, vad minskningen av skolelever beror på, vad skolan efterfrågar och hur denna minskning eventuellt kan motverkas. De teoretiska utgångspunkterna som används i uppsatsen är John Deweys teori; Learning by doing och professor Larsåke Larssons; analysschema och målgruppsanalys. Uppsatsens syfte är att lyfta frågan kring kommunikationen mellan skola och museisektorn och kring utbud och efterfrågan. I en avslutande diskussion och analys framförs sedan eventuella förslag kring hur vidare utveckling på detta område kan se ut. Resultatet pekar på att kommunikationen mellan utbildning – och musieförvaltningen är av största betydelse för att främja besökssiffrorna. En lösning för att öka besökssiffrorna ligger i att anpassa verksamheten efter skolornas behov och vad de efterfrågar och detta sker endast genom att förvaltningarna kommunicerar och samarbetar med varandra. / Research on communication between museum activities and school operations are not widespread, how to reach the schools is not entirely obvious and schools is a difficult target to reach for all the country's museums. The essay deals with this phenomenon with the case study and the open air museum- Bunge Museum at Gotland as a concrete example. Bunge Museum has undergone a reorganization due to greatly reduced visitor numbers and in connection with the reorganization did Henrik Zipsane an investigation into the business. The study intends to follow up Zipsanes investigation of the business, by going ahead with the claim that "there is a need to carefully examine the audiences they want and can achieve and what they are asking (---) and there is only one way to find it out: Ask them! ". A qualitative study with interviews have been made to operate in Bunge Museum, Fårösund Södervärn School and the School of Gotland around what they asking for. The studie deals with Bunge museum's business and what they offer, what the reduction of schoolchildren depend on what the school asks for and how this reduction may be counteracted. This study highlight the issue around the communication between the sector of schools and museums and on supply and demand. In a final discussion and analysis performed ago any proposals on how further development in this area can look like. The results indicate that the communication between education - and museums is the most essential to promote visits digits. A solution to increase the number of visitors is to adapt the business to the schools' needs and what they want and this is done only by the sectors is communicate and collaborate with each other.