In this essay I analyze Karin Boye’s first novel, Astarte, focusing on her views concerning norms,ideals and female liberation. The novel is written in a tone of irony, allowing for many of thecharacters to be viewed as caricatures. The theories and methods I use are drawn from genderstudies and queer theory. Queer theorist Judith Butler, and the concepts of performativity, interpellation, genealogy and the heterosexual matrix, are of central importance for my analysis. I look at the hetero normative values, that Boye ironizes, which are sustained by performative processes. The normative and idealizing proceedings described by Boye are, in my opinion, such performative processes. I examine how Boye illustrates the creation of norms and ideals, their influence and how they spread. Boye lays much of the responsibility for the idealization and normativity on the consciousness industry. I consider the novel to be a form of gender parody, challenging the notion that gender is something that can be defined by certain characteristics. Butler is of the opinion that gender parodies expose the primordial identity that gender imitates as being in itself an imitation without origin.

Denne masteroppgaven undersøker forholdet mellom kikking, selvstudie og rollespill i Olaug Nilssens roman Vi har så korte armar (2002). Hovedpersonene Liv og Ølgjer blir spionert på av en tohodet vi-forteller gjennom hele romanen. Samtidig observerer både Liv og Ølgjer seg selv utenfra og reflekterer over hvordan de fremstår (eller ønsker å fremstå). Ved hjelp av nærlesning og tekstanalytisk arbeid ser jeg nærmere på denne blikkvekslingen og knytter den til hovedpersonenes identitetsutprøving. Jeg konsentrerer meg i hovedsak om romanens innhold, men i oppgavens andre kapittel behandles også bruddestetikken i romanen. Den kjennetegnes blant annet ved en blanding av ulike sjangre, et usammenhengende plot og en uklar fokalisering. Gjennom å analysere komposisjonen, typografien og sjangerblandingen kommer jeg frem til at romanen kan leses som bruddstykker av en fortelling om de to hovedpersonene, som små puslespillbrikker i en større fortelling om selvidentitet og sosial identitet. Kikking er gjennomgående motiv og tema i Vi har så korte armar. I kapittel 3 ser jeg nærmere på de voyeuristiske sidene ved romanen og på forholdet mellom sosialt blikk og selvblikk. Sistnevnte kan leses som en form for selvoppdagelse; som et forsøk på å forstå og realisere seg selv og finne mening i tilværelsen. Det sosiale blikket som følger hovedpersonene, sier noe om hvilke normer, forventninger og verdier Liv og Ølgjer må forholde seg til. Det kan også knyttes til moderne digital kikking og en medialisert selvforståelse. Nilssen evner slik å problematisere den ekshibisjonistiske kikkerkulturen vi lever i. Liv og Ølgjer prøver å finne seg til rette som studenter i byen, og de vurderer konstant identiteten sin knyttet til det å komme fra bygda. I det fjerde kapitlet knytter jeg denne identitetsutprøvingen til teorier om sosialt rollespill og performative selviscenesettelser. Vi har så korte armar kommenterer, går i dialog med og til tider kritiserer den også sosiologiteorien og –forskningen. Slik fungerer romanen som en annerledes utforsking av identitetsproblematikken enn den sosiologien tilbyr. Nilssens formspråk underliggjør og problematiserer ulike fremstillinger av identitetsbegrepet, narsissisme og medias innvirkning på hvordan vi samhandler og forstår oss selv.

Kroppen, i termer av kroppsliga vardagserfarenheter och unga tjejers kroppsliga gestaltning av lik- eller olikartade erfarenheter, som uppvisas inom en nätkultur på bloggar om hälsa och träning har använts som empirisk och analytisk grund. Syftet med studien är att undersöka hur heteronormativ femininitet iscensätts, förhandlas och görs normerande i populära bloggar inom träning och hälsa samt varför de konsumeras av unga tjejer. Inledningsvis redogörs för en beskrivande bakgrund av moderna västerländska konsumtionssamhället och vad det kan innebära för individers identitetsarbete. Tidigare forskning inom området berör ungas förhållningssätt till kroppen, ideal och femininitet, kulturella framställningar av normer samt medier som verktyg för identitetsskapande. En netnografisk undersökning med text- och bildanalys har genomförts av tre stycken bloggar för både publicerat material och interaktiva delar, det vill säga bloggarens inlägg och läsarnas frågor och kommentarer. Tre grundläggande teman var specifikt framträdande i den funna empirin; tämjandet av kroppen, iscensättningen av heteronormativ femininitet samt konsumtion och klasskillnader. Vidare har analyser utgått ifrån grundläggande genusteorier som berör performativitet, klass, queerteorin, normalisering och makt och stereotyper och sociomentala relationer. Resultaten visar att tjejernas föreställningar om och iscensättningen av femininitet inom nätkulturen strukturerar såväl tankar som handlingar. Deras kroppar är eller strävar efter att vara bärare av viss slags ideal heteronormativ femininitet och kroppen fungerar som medium varigenom denna kan verka. Konsumtion och markörer visar sig vara medel som möjliggör iscensättningen och den ideala livsstilen. Relationen mellan skribenten och läsarna diskuteras i termer av makt, klass och expertkunskap. Diskussioner har även förts kring vilken betydelse och mening bloggarnas diskurser om femininitet och kroppsnormer kan ha för unga tjejers föreställningar om vad som krävs för att vara kvinna ”på rätt sätt” i dagens samhälle. / The human body, in terms of everyday experiences and young women’s body staging of similar or unequal experiences that is exposed among an Internet culture on lifestyle blogs about health and fitness has based the empiric analyses. The study aims to examine how young women practice and negotiate hetero normative femininity on popular blogs about health and fitness and what conveys girls’ interest to read and interact in these type of online communities. The main questions of the study concern what type of feminine body standards are negotiated and orchestrated in blogs consumed by young women, what messages and ideals about health are conveyed and communicated through text and images, what kind of femininity do the girls strive to achieve by active consumption of and communication in blogs and why is it desirable, what enables the staging and what legitimizes the writers position as a role model and how can young girl’s health as a discursive practice be analysed and related to a broader social perspective concerning norms and ideals. The theoretical framework of the study is based on gender theories such as performativity, class, queer theory, normativity, power and social control, stereotypes and sociomental relationships. The methodology for the study is a netnographic observation of three blogs with further text- and image analysis both for published material and interactive fragments - blog posts and readers’ comments and questions. The three main themes that were specifically disclosed in the results are modifying of the body, the implementation of hetero normative femininity according to ideal images and consumption and class disparities. The results are illustrating the girls’ notions and staging of a specific heteronormative femininity among the Internet culture. The ideas about the ideal female body and lifestyle can structure thoughts as well as actions. Consumption and various types of labels and markers are used as tools for enabling the staging of the ideal lifestyle. The relation between the writer and the readers has been discussed in aspects of power, class and expertise. Further analyses and discussions has been held in terms of the theoretical framework of the study.

I Stockholms ytterstad präglas många stadsdelar av områdessegregation, där de socioekonomiska förutsättningarna till stor omfattning skiljer sig från område till område. I den fysiska planeringen har få storskaliga insatser genomförts för att förändra denna struktur, då arkitektur och sociala frågor har kopplats samman först på senare tid. Fältet är fortfarande relativt outforskat. Denna studie undersöker hur riktlinjer för stadsläkning kan utformas och tillämpas för minskad områdessegregation. Utifrån kvalitativa textanalyser och kategorisering har studien identifierat 6 riktlinjer som bedöms viktiga för att kunna öka områdesintegration på en nivå mellan översiktsplanering och detaljplanering.Riktlinjernas som studien utgår från är: Prioritera det performativa Förändra stadsleder till stadsgator Omlokalisering av skolor Satsa på grön- och rekreationsområden för möten Skapa genomströmning Skapa siktlinjer Dessa riktlinjer för stadsläkning har testats genom att de appliceras på två stadsdelar, Tensta och Solhem/Spånga, som har stora socioekonomiska skillnader men enbart ligger ett par hundra meter ifrån varandra. Konceptet ”Vi möts på mitten” gestaltas för att synliggöra och förtydliga hur riktlinjerna kan förändra i städerna. Genom Space Syntax och funktionsanalyser har resultatet från åtgärderna analyserats och visat på hur stadsform och det grundläggande nätverkets förändringar skapar möjligheter för en mer integrerad stadsform. Studiens slutsats är att planeraren bör arbeta mer med det performativa i stadsform för att skapa långsiktigt integrerade strukturer. Strategier och riktlinjer för stadsläkning bör vara översiktliga för hela städer och inte områdesbaserade. Riktlinjer mot segregation måste ges mer handlingsutrymme att genomföra storskaliga åtgärder för att kunna göra skillnad och åtgärderna måste genomföras på flera områden samtidigt för att kunna bidra med en mindre segregerad stad.

En djupdykning i att forska inom filosofin som är posthumanismen har utförts för att se hur den kan appliceras på den fotografiska processen. Flera aspekter av posthumanismen har identifierats som sedan har gjort ett försök till att skapa en alternativ metod för att få ett fotografi att uppstå. Några av de största svagheterna för bildskapandet är att fotografen har givits diktatoriska egenskaper om vad och hur något gestaltas, att motivet är endast en liten del av omvärlden som får plats inom bildens restriktiva ram, och kamerans oförmåga att representera en ständigt skiftande natur. Genom olika metoder så som en posthumanistisk vandring, texturering, bildanalys, och en performativ gestaltning skulle den konventionella fotografiska processen utmanas. Senare i designprocessen kom reflekterande objekt fram som en aktör som mycket väl utmanande problemen som ett fotografi annars lider av i sin skapelse. Spegelfragment placerades slumpmässigt framför kameran för att försöka fånga en oavsiktlig del av omgivningen som annars inte hade gestaltats inom bildens restriktiva ram. Designprocessen använde sig även av andra metoder som var mindre lyckade i sitt mål, men som ändå spelade en kritisk del i att leda fram till den slutgiltiga metoden för undersökningens gestaltning. Slutsatsen för arbetet blev att en alternativ process har uppnåtts, men att den gärna hade kunnat utvecklats mer för att bättre använda sig av posthumanismens verktyg. Det mänskliga skulle inte uteslutas ur fotografins skapande, men decentraliseras för att tillåta andra aktörer att ta plats inom fotografins arkiverande värld. / A plunge has been made into the world of posthumanism to investigate its merits to be applied to the process that creates a photography. Several aspects of the posthuman have been identified that would allow for the creation of an alternative photographic process. Some of the major weaknesses of image creation are that the photographer has been granted dictatorial powers over what can be captured by the camera, how the picture only captures a limited view of the world, and the cameras inability to represent an everchanging nature. Through different methods such as a posthuman hike, texturing, image analysis, and a performative design the conventional photographic process were to be challenged. Later in the design stage reflective objects would prove to be a useful actor in challenging the problems that a Kandidatarbete i Medieteknik Oscar Idberg (osid15) Sida 2 av 46 photography faces. Mirror fragments were randomly placed in front of a camera to capture an unintentional part of the surroundings that otherwise would have not fit within the images restrictive frame. The design stage used several other methods that were less successful in their goals, they did however still play a critical role in leading up to the final method for the investigations product. The conclusion acknowledged that an alternative process for the creation of an image had been achieved, it did however not take the investigation far enough and could have better used the posthuman tools available. The human should not be excluded from the photographic process; however, it needs to be decentralized to allow other actors to take their place within the archiving world of photography.

Enligt (Skolverket, 2016) har alla som verkar inom förskolan ett ansvar att motverka traditionella könsmönster och könsroller. Syftet med studien är att visa på hur pedagogers bemötande av flickor respektive pojkar kan se ut i förskolan. Därmed görs ett försök att bidra till ökad kunskap kring hur genus kan göras i förskolan. Syftet uppnås med hjälp av följande frågeställningar: Hur ser personalens bemötande av flickor respektive pojkar ut på den observerade förskolan? Vilka skillnader blir tydliga i bemötandet av flickor respektive pojkar? I studien används ett poststrukturellt perspektiv som ser på språket som en grund som bildar sociala strukturer som styr hur vi ser på oss själva, hur andra ser på oss samt hur vi agerar i olika situationer (Davies, 2003). Skapandet av kön och genus baseras på performativitet vilket betyder att vi inte är man eller kvinna, vi konstruerar vad begreppet man och kvinna innebär (Butler, 2007). Studien är kvalitativ och datainsamlingen har skett genom observationer på en förskola. Resultatet av studien visar följande: (1) pedagogerna använder olika metoder för att påkalla barnens uppmärksamhet, (2) pedagogerna försöker se och bekräfta alla barn, (3) pedagogerna ställer olika typer av frågor till barnen samt (4) att pedagogerna upplever en osäkerhet kring hur de ska bemöta barnen för att motverka stereotypa könsnormer men samtidigt respektera deras fria val.

I denna jämförande studie analyseras vad det androgyna gör med identiteten och det kreativa skapandet i romanerna Orlando av Virginia Woolf och How to be both av Ali Smith. Analysen görs utifrån Virginia Woolfs tanke om ”the androgynous mind” samt Judith Butlers teori om performativitet. Studien visar att Virginia Woolf `s tanke med ”the androgynous mind” går att finna i Orlando och How to be both utifrån vad det androgyna tillför konsten och identiteten i de båda romanerna. Studien visar också att Butlers teori om performativitet som här använts för att undersöka och jämföra vad som sker när protagonisterna ”spelar” sina nya könsidentiteter går att finna i båda romanerna.

Uppsatsen ämnar till att analysera fotografier tagna av fotografen Wilhelm von Gloeden mellan åren 1890—1910. Genom att undersöka fotografierna utifrån aspekter om iscensättning och performativitet leds syftet vidare till en analys och diskussion som berör homoerotik, klass, genus, sexualitet och orientalism. Tillvägagångssättet för analysen utgår från Anne D’Allevas formalanalys som är utformad efter tvådimensionella verk. Analysen stöds av Judith Butlers idéer om vad en performativ akt symboliserar ur ett queerperspektiv. Analysen kring fotografierna i förhållande till orientalism och hur Västeuropeiska konstnärer har konstruerat en bild av Sydeuropeiska samhällen grundas på texter av Edward W. Said och Linda Nochlin. Uppsatsen är uppdelad i två kapitel. Det första kapitlet berör främst den antika iscensättningen i von Gloedens fotografier med ett fokus på sociala relationer. Det andra kapitlet berör en kategorisering av von Gloedens fotografier samt på vilket sätt det går att analysera fotografierna utifrån perspektiv som pornografi, konst och kön. Frågeställningarna bygger på vad som går att utläsa genom att undersöka iscensättningen i fotografierna och om en problematik går att utläsa utifrån fotografiernas motiv. Resultatet påvisar olika ingångsätt till en analys av von Gloedens fotografier och vad som går att utläsa både allmänt och personligt genom att studera iscensättning och performativitet utifrån ett queerperspektiv. Nyckelord: Wilhelm von Gloeden, fotokonst, bildanalys, homoerotik, iscensättning, performativitet, genus, sexualitet, klass, sociala relationer, orientalism, Taormina

Sammanfattning Denna studie undersöker hur lärares språkanvändning formar villkoren för elevers deltagande idrott och hälsa. Studien designas som en fallstudie som genom poststrukturalistisk teori och Judith Butlers teorier om performativitet samt ’den heterosexuella matrisen’. Det empiriska resultatet identifierar fem performativiteter genom vilka genus genus produceras i lektioner i dans och volleyboll. De logiker som påverkar och formar dessa performativiteter beskrivs också. Genom att göra så tolkas lärarens språkanvändning som en viktig mekanism i hur undervisningen i idrott och hälsa reproducerar genusnormer. De fem performativiteter som identifieras är 1), Att skapa konsensus, 2), Att visa omsorg, 3), Att påkalla ansvar, 4), Att visa uppskattning, samt 5), Att instruera & förklara. Slutsatsen av studien är att pojkars röster implicit uppmuntras genom olika performativiteter och är mer dominanta under lektionerna. I kontrast till detta uttrycks flickors röster ofta i personlig interaktion med läraren antingen innan eller efter lektionerna. / Abstract This study examines how teacher’s language use shapes the condition for pupil’s participation in Physical Education and Health. It is designed as a case study and employs a post-structuralistic approach grounded in Juditch Butlers concepts of performativity and the heterosexual matrix. The empirical results includes identification of five performativities in which gender is produced during dance and volleyball lessons, as well as descriptions of the certain logics that support these performativities. In doing so, the teacher’s language use is interpreted as an important mechanism of how PEH reproduces gender norms. The five performatives identified are: 1), To create consensus, 2), To show concern, 3), To call for responsibility, 4), To show appriciation, and 5), To give instructions and explanations. The conclusion of the study is that voices of the boys are implicitly encourage through the different performativities and are more dominant during the lessons. In contrast, the voices of the girls are often expressed in personal interaction with the teacher before och after the lessons.

Uppsatsen syftar till att undersöka hur Kim Kardashian West porträtterar sig själv i sina selfies och porträtt på sitt Instagramkonto. Fokus ligger på att undersöka detta utifrån maktaxlarna kön och sexualitet och hur hon iscensätter dessa i sina bilder. En av frågeställningarna som uppsatsen syftar till att besvara är hur hennes selfies och porträtt kan tolkas i relation till femininitet, sexualitet, kropp och makt. En annan frågeställning syftar till att besvara huruvida selfien som fenomen är sexistisk och objektifierande, eller om den är ett uttryck för självbestämmande över ens kropp. Materialet som används för att besvara frågeställningarna är fyra bilder som Kim Kardashian West har lagt upp på sitt Instagramkonto. Två av dessa är selfies och två är porträtt. Tre av bilderna föreställer Kim Kardashian West lättklädd och sexuellt poserande. En av bilderna porträtterar henne i ett entreprenörssammanhang. Uppsatsen utgår från flera teoretiska ramverk, exempelvis Erikssons och Göthlunds redogörelse för teoribildningen om hur kvinnokroppen har porträtterats genom tiderna och Mulveys teori om ”the male gaze”. Vidare redogör uppsatsen för tidigare forskning om bland annat selfies och porträtt och vikten av att ha ett personligt varumärke i en tid av medialisering och kändiskultur. Analysen baseras på en semiotisk bildanalys uppdelad i två olika nivåer, denotativ och konnotativ, på alla fyra bilder. Efter analysen följer en avslutande diskussion som återkopplar till frågeställningarna och drar slutsatser kring dessa. Resultatet pekar på att selfien är ett komplext fenomen. Trots att Kim Kardashian Wests selfies ofta anspelar heteronormativa ideal kring sexualitet och den kvinnliga kroppen, så kan selfien likväl tolkas som ett uttryck för självbestämmande som ett uttryck för sexism och objektifiering. Nyckelord: Kim Kardashian West, Instagram, selfie, sociala medier, kändiskultur, the male gaze, kvinnokroppen, femininitet, performativitet, objektifiering.